Nationella trygghetsundersökningen

Brå genomför årligen den Nationella trygghets­undersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Sedan 2006 har Brå årligen genomfört Nationella trygghetsundersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Reviderad metod

Metoden för NTU reviderades under 2017, genom att insamlingsförfarandet ändrades från i huvudsak telefonintervjuer till post- och webbenkäter, samt att urvalet utökades och en del frågeformuleringar ändrades. Eftersom ett huvudsakligt syfte med NTU är att kunna göra jämförelser över tid, har en metod tagits fram för att resultattrender för perioden 2007–2016 ska kunna jämföras med 2017–2020 och kommande år. Det här har gjorts genom att det parallellt med den reviderade undersökningen 2017 genomfördes en undersökning med den tidigare metoden. Utifrån nivåskillnaderna mellan de två undersökningarna som då framkom har resultaten bakåt i tiden räknats om utifrån en skattning om hur de hade sett ut om den nya metoden hade använts.

I de flesta fall visade den nya metoden på högre nivåer av utsatthet och otrygghet samt lägre nivåer av stort förtroende och positiva erfarenheter av rättväsendet. En annan förändring är att resultaten från NTU 2006 inte längre redovisas. Det beror på att urvalsstorleken och datainsamlingsperioden för NTU 2006 skiljer sig från de övriga år som NTU har genomförts, vilket innebär att skattningarna för det året är behäftade med en större osäkerhet. Läs mer om dessa förändringar i i den tekniska rapporten för NTU 2018.

Nya brottstyper

I och med det metodbyte som skedde 2017 tillkom brottstyperna fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri samt nätkränkning, vilket är anledningen till att det bara finns resultat för åren 2016-2018 när det gäller de brottstyperna. Vidare kan utsatthet för allvarlig misshandel och allvarliga sexualbrott av metodologiska anledningar inte jämföras med åren före metodbytet, vilket gör att även de resultaten enbart finns redovisade för åren 2016-2018.

Fakta om undersökningen:

  • Urval:
    - 200 001 personer.
    - 16–84 år.
    - Slumpmässigt urval.
  • Antal svar: 73 813 personer.
  • Svarsfrekvens: 40,6 procent.
  • Datainsamlingsmetod: Webb- och postenkäter.
  • Datainsamlingsperiod: Januari– april 2020.
 
Otrygghet och oro för brott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Utsatthet för brott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Förtroende för rättsväsendet
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Kontakter med rättsväsendet
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.

Brott mot enskild person

Utsatthet för brott mot enskild person

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2006–2019¹, ². Andel (%) utsatta av befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2020

Utsatthet för brott mot enskild person 2019

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2019¹,². Andel utsatta av samtliga samt av män respektive kvinnor i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2020

Utsatthet för olika typer av brott mot enskild person

Det är 22,6 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de under 2019 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i NTU sammantaget kallas för brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri eller nätkränkning. Det är en minskning från 2018, då andelen var 23,1 procent. Sett till utvecklingen över tid sedan 2016, då brottskategorin började mätas i sin nuvarande samman­sättning, syns i stället en ökning av andelen utsatta.

Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för 2019 (9,2 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,5 %).

Andelen utsatta för de olika brottstyperna ligger i princip på samma nivå som 2018, förutom vad gäller sexualbrott där andelen utsatta har minskat.

Hur många gånger man utsätts för brott under ett år är ojämnt fördelat. När det gäller brott mot enskild person var det 6,0 procent av befolkningen som utsattes för drygt tre fjärdedelar (75,1 %) av brottshändelserna under 2019.

Det är 3,6 procent av befolkningen (16–84 år) som svarar att de utsattes för misshandel under 2019, vilket är på ungefär samma nivå som 2018 (3,5 %). Under perioden 2006–2015 var utvecklingen svagt nedåtgående, men de senaste fyra åren syns en svagt uppåtgående trend. Utsatthet för misshandel är vanligare bland män än kvinnor (4,6 jämfört med 2,7 %). Bland såväl män som kvinnor är det vanligast att uppge utsatthet för misshandel i åldersgruppen 16–19 år (13,6 % bland män respektive 7,3 % bland kvinnor).

Det är 9,2 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för hot under 2019, vilket gör hot till den brottstyp mot enskild person som störst andel uppger sig ha blivit utsatta för. Det är på ungefär samma nivå som 2018 (9,1 %). Andelen utsatta för hot låg 2006 2014 på en relativt stabil nivå, men från och med 2015 visar resultaten en uppåtgående trend. Utsatthet för hot är något vanligare bland män än kvinnor (9,5 respektive 8,9 %). Bland såväl män som kvinnor är det vanligast att uppge utsatthet för hot i åldersgruppen 16–19 år (16,7 % bland män respektive 13,6 % bland kvinnor).

Andelen som uppger att de utsatts för sexualbrott under 2019 är 5,6 procent. Det är en minskning från 2018, då andelen var 6,0 procent. Andelen utsatta ökade kontinuerligt mellan 2012 och 2017, men 2018 skedde ett trendbrott och nivån har i stället minskat i de senaste två mätningarna. Det återstår att se om de två senaste årens minskningar är början på en nedåtgående trend. Utsatthet för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män (9,4 respektive 1,4 %). Bland såväl kvinnor som män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 31,6 procent av kvinnorna och 4,3 procent av männen uppger att de utsatts.

Den brottstyp mot enskild person dä r utsatthet uppges i minst utsträckning är personrån. Under 2019 utsattes 1,5 procent av befolkningen (16–84 år), vilket i princip är på samma nivå som 2018, då andelen var 1,4 procent. Andelen utsatta låg under hela mätperioden på en relativt stabil nivå, men från och med 2015 kan en svagt uppåtgående trend noteras. Utsatthet för personrån är vanligare bland män än kvinnor (2,3 respektive 0,7 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (5,9 %) medan det bland kvinnor är vanligast att uppge utsatthet i åldersgruppen 20–24 år (1,4 %).

Det är 2,7 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för fickstöld under 2019. Det är i princip på samma nivå som 2018, då andelen var 2,8 procent. Sedan den första mätningen syns en svag nedåtgående trend. Utsatthet för fickstöld är i princip lika vanligt bland män som bland kvinnor (2,6 respektive 2,7 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 5,3 procent av männen och 5,0 procent av kvinnorna uppger att de utsatts.

Vad gäller försäljningsbedrägeri är det 5,1 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes 2019, vilket är på samma nivå som 2018. Sett till utvecklingen över tid syns en ökning mellan 2016 och 2018, och andelen ligger därefter som nämnts kvar på samma nivå. Utsatthet för försäljningsbedrägeri är vanligare bland män än kvinnor (5,7 respektive 4,5 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 35-44 år (7,6 %) medan det bland kvinnor är vanligast att uppge utsatthet i åldersgruppen 25–34 år (6,3 %).

Andelen som uppger att de utsattes för kort- /kreditbedrägeri 2019 är 5,3 procent av befolkningen (16–84 år), vilket i princip är på samma nivå som 2018 (5,4 %). Dessförinnan syntes en ökning 2016–2018. Utsatthet för kort- /kreditbedrägeri är vanligare bland män än bland kvinnor (5,9 respektive 4,8 %). Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 45–54 år (7,8 %) medan det bland kvinnor är vanligast att uppge utsatthet i åldersgruppen 35–44 år (6,8 %).

Andelen som uppger att de utsattes för nätkränkning under 2019 är 2,6 procent av befolkningen (16–84 år). Det är i princip på samma nivå som 2018, då andelen var 2,5 procent. Sett till utvecklingen över tid syns en svag uppåtgående trend. Utsatthet för nätkränkning är vanligare bland män än bland kvinnor (2,8 respektive 2,4 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år, där 5,5 procent av männen och 8,1 procent av kvinnorna uppger att de utsatts.

Andelen som uppger att de utsattes för trakasserier under 2019 är 6,5 procent av befolkningen (16–84 år)². Utsatthet för trakasserier är vanligare bland kvinnor än män (7,6 respektive 5,2 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år, där 8,1 procent av männen och 15,2 procent av kvinnorna uppger att de utsatts.

Egendomsbrott mot hushåll

Utsatthet för brott mot egendom

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot egendom 2006–2019¹. Andel (%) utsatta hushåll i riket. För 2018 redovisas även skattat antal utsatta hushåll i riket. Källa: NTU 2020

Utsatthet för egendomsbrott mot hushåll

Det är 14,6 procent av hushållen i riket som under 2019 uppges ha utsatts för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas för egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld och bostadsinbrott. Det är på samma nivå som 2018. Andelen har däremot minskat sedan 2006 (då andelen var 17,5 %).

Resultatet visar att 1,7 procent av hushållen i riket rapporterar att de utsattes för bostadsinbrott under 2019, vilket i princip är på samma nivå som 2018 (1,8 %). Andelen hushåll som blivit utsatta för bostadsinbrott var 1,2–1,7 procent fram till och med 2015, men har därefter legat på en relativt stabil nivå runt 1,8 procent.

År 2019 uppges 1,0 procent av de hushåll där någon hade en bil ha utsatts för bilstöld, vilket innebär att andelen är oförändrad jämfört
med 2018. Andelen som utsattes för bilstöld minskade kraftigt under perioden 2006–2014, men har efter en ökning 2015 legat på en stabil nivå. Trots den ökningen är andelen utsatta på senare år lägre än när mätningarna inleddes.

Andelen hushåll som rapporterar att de utsattes för stöld ur eller från fordon under 2019 uppgår till 4,6 procent, vilket i princip är på samma nivå som 2018 då andelen var 4,7 procent. Under 2006–2015 minskade andelen hushåll som utsattes för stöld ur eller från fordon kraftigt och har därefter legat på en relativt stabil nivå.

År 2019 uppges 11,4 procent av de hushåll där någon ägt en cykel under perioden ha utsatts för cykelstöld. Det är en ökning från 2018, då andelen var 11,1 procent. Nivån har legat relativt stabilt under större delen av mätperioden, dock syns en ökning under de senaste åren där andelen 2019 uppgår till den högsta nivån hittills.

Otrygghet och oro

Otrygghet och oro för brott är ett komplext och mångfacetterat fenomen och därför svårt att mäta, men NTU kan bidra med ett antal centrala indikatorer på området. I kapitlet om otrygghet varierar referensperioden beroende på frågetyp. Frågor om oro för olika typer av brott avser de senaste tolv månaderna från svarstillfället. De mer övergripande frågorna avser den uppfattning respondenten har vid svarstillfället (2020).

Otrygghet ute sen kväll

Otrygghet vid utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet 2007–2020¹. Andel (%) som känner sig mycket/ganska otrygga samt de som avstår från att gå ut på grund av otrygghet, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen, (16–84 år). Källa: NTU 2020

Totalt uppger 30 procent av befolkningen (16–84 år) 2020 att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde, vilket är på samma nivå som 2019. Sett över tid har andelen som känner sig otrygga legat på en relativt stabil nivå efter en svag minskning under de första åren. År 2016 ökade dock andelen otrygga påtagligt, och låg därefter kvar på samma nivå fram till den här senaste mätningen, då den ökade ytterligare något. Det är betydligt vanligare att kvinnor känner sig otrygga än att män gör det (38 respektive 22 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 75–84 år (24 %) medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 20–24 år (45 %), tätt följt av åldersgruppen 75–84 år (44 %).

Oro över brottsligheten i samhället

Oro över brottsligheten i samhället 2007–2020¹. Andel (%) som oroar sig i stor utsträckning, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2020

Nära hälften (47 %) av befolkningen (16–84 år) oroar sig i stor utsträckning över brottsligheten i samhället. Andelen har ökat jämfört med 2019, då den var 43 procent. Sett till utvecklingen över tid minskade andelen som i stor utsträckning oroar sig fram till och med 2011, men ökade därefter fram till och med 2017. Andelen låg därefter stabilt i några år, fram till den här senaste ökningen. Det bör noteras att nuvarande nivå är den högsta sedan mätningarna startade. Andelen som känner stor oro över brottsligheten i samhället är lika stor bland män som bland kvinnor (47 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (55 %) medan
andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 65–74 år (58 %).

Uppfattning om brottslighetens utveckling

Det är 81 procent av befolkningen (16–84 år) som tror att brottsligheten i Sverige har ökat kraftigt eller något under de senaste tre åren, vilket i princip är på samma nivå som 2019, då andelen var 80 procent. Sett över tid har andelen legat relativt stabilt, men den ligger på något lägre nivåer 2020 jämfört med de första åren. Det är en lite större andel kvinnor än män som tror att antalet brott har ökat under de senaste tre åren (83 respektive 80 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (86 %) medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 75–84 år (91 %).

Oro för närstående

Det är 38 procent som ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket är en ökning jämfört med 2019 då andelen var 35 procent. Andelen som ofta oroar sig minskade fram till och med 2014, följt av en ökning fram till och med 2016. Därefter låg andelen kvar på samma nivå fram till den här senaste ökningen. Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att närstående ska drabbas av brott än att män gör det (41 respektive 35 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år, där 43 procent av männen och 50 procent av kvinnorna känner oro.

Oro för olika typer av brott

Oro för att utsättas för olika brott 2020. Andel som oroar sig mycket/ganska ofta, av samtliga samt av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2020

Oro för misshandel

Andelen som 2020 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för misshandel är 12 procent av befolkningen (16–84 år). Det är en liten ökning jämfört med 2019 då andelen var 10 procent. Andelen som ofta oroar sig för misshandel låg på exakt samma nivå 2017–2019, och det återstå att se om den här senaste ökningen är början på en ökande trend. Andelen är i princip lika stor bland män som bland kvinnor (11 respektive 12 %). Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 20–24 år och 25–34 år (15 % vardera) medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 20–24 år (17 %).

Oro för våldtäkt/sexuella angrepp

Andelen som 2020 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för våldtäkt eller andra sexuella angrepp är 12 procent av befolkningen (16–84 år). Andelen är på samma nivå som 2019, och har legat på i princip samma nivå sedan 2017. Kvinnor uppger i betydligt större utsträckning att de ofta känner oro för att utsättas för våldtäkt eller sexuella angrepp jämfört med män (21 respektive 2 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 25–34 år (4 %) medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 20–24 år (46 %).

Oro för personrån

Andelen av befolkningen (16–84 år) som 2020 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för personrån är 19 procent. Det är en något högre nivå än 2019, då andelen var 17 procent. Det är även en högre nivå jämfört med de två första mätningarna, 2017 och 2018, då andelen var 16 procent. Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att utsättas för personrån än att män gör det (22 respektive 16 %). Bland män är andelen störst i de tre yngsta åldersgrupperna 16–19 år, 20–24 år och 25–34 år (19% vardera) medan andelen bl and kvinnor är störst i åldersgrupperna 20–24 år och 25–34 år (23 % vardera).

Oro för bedrägeri på internet

Det är 32 procent av befolkningen (16–84 år) som under 2020 ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri på internet, eller som på grund av denna oro helt avstår från att handla på internet. Det är något vanligare bland kvinnor än bland män att oroa sig för att utsättas för bedrägeri på internet (34 respektive 31 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (38 %) medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 65–74 år (44 %).

Oro för bostadsinbrott

År 2020 uppger 27 procent av befolkningen (16–84 år) att de ofta under det senaste året har oroat sig för bostadsinbrott, vilket är på samma nivå som 2019. Sett till utvecklingen över tid låg andelen relativt stabilt under de första åren, följt av en ökning 2012 som pågick fram till och med 2017. Därefter har andelen återigen legat
på en stabil nivå. Det är vanligare att kvinnor oroar sig för bostadsinbrott jämfört med män (28 respektive 25 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (31 %), och även bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år, men även i åldersgruppen 45–54 år (32 % vardera).

Oro för bilbrott

Bland de respondenter som angett att någon i hushållet har en bil har 27 procent ofta under det senaste året oroat sig för att hushållets bil ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse. Det är en liten ökning jämfört med 2019 då andelen var 25 procent. Andelen minskade fram till och med 2013, följt av en ökning 2015–2017, för att därefter ha legat relativt stabilt. Det återstår att se om den här senaste ökningen är början på en ökande trend. Andelen är i princip lika stor bland män som bland kvinnor (27 respektive 26 %). Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 25–34 år, 35–44 år och 55–64 år (31 % vardera), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen och 55–64 år (31 %).

Otrygghetens konsekvenser

Det är 26 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Vidare uppger 20 procent att de ofta har avstått från att skriva eller lägga upp något på internet på grund av oro för att bli utsatt för trakasserier eller hot, varav 3 procent av dessa aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oron. Vidare uppger 14 procent att de ofta avstått från en aktivitet till följd av oro, medan 8 procent uppger att oron för brott har en stor påverkan på livskvaliteten. Det är en betydligt större andel kvinnor än män som ofta har valt att ta en annan väg eller ett annat färdsätt (33 respektive 18 %) och som ofta avstått från någon aktivitet på grund av oro (17 respektive 10 %). För de andra frågorna är skillnaderna små eller obefintliga.

Förtroende för rättsväsendet

Förtroende för myndigheterna i rättsväsendet

Förtroende för rättsväsendet som helhet och för de enskilda myndigheterna 2007–2020.¹) Andel av befolkningen (16–84 år) som har ett mycket/ganska stort förtroende Källa: NTU 2020

Rättsväsendet består av flera olika myndigheter, och i NTU ställs frågor om inställningen till rättsväsendet överlag och mer specifikt till fyra av dess myndigheter – polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. I kapitlet om allmänhetens förtroende för rättsväsendet efterfrågas respondentens uppfattning vid svarstillfället (2020).

Förtroende för rättsväsendet som helhet

Knappt hälften (49 %) av befolkningen (16–84 år) uppger att de har stort förtroende för rättsväsendet som helhet, vilket är på ungefär samma nivå som 2019, då andelen var 48 procent. Efter en viss ökning i början på mätperioden, låg andelen med stort förtroende för rättsväsendet på en stabil nivå fram till och med 2016. Efter en tillfällig nedgång under 2017 har andelen ökat igen och återgått till samma nivå som tidigare. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för rättsväsendet som helhet än att män har det (52 respektive 45 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 35–44 år (48 %), och även bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år, men även i åldersgruppen 45–54 år (54 % vardera).

Förtroende för polisen

Andelen av befolkningen (16–84 år) som 2020 uppger stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete är 54 procent, vilket är en liten ökning från 2019, då andelen var 52 procent. Nivån låg förhållandevis stabilt fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Från och med 2018 har dock andelen med stort förtroende ökat successivt till 2020 års nivå som är den högsta hittills. Totalt har det skett en ökning med 12 procentenheter mellan 2017 och 2020 (från 42 till 54 %). Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för polisen än att män har det (59 respektive 49 procent). Bland män är andelen med stort förtroende störst i ålders­gruppen 16–19 år och 75–84 år (52 % vardera), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (62 %).

Förtroende för åklagarna

Det är 40 procent av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket i princip är på samma nivå som 2019 då andelen var 39 procent. Andelen ökade fram till och med 2009 och låg därefter på en stabil nivå fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Därefter har dock andelen successivt ökat igen, vilket innebär att den är tillbaka på samma nivå som tidigare. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för åklagarna än att män har det (42 respektive 37 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (41 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 25–34 år, 35–44 år och 45–54 år (45 % vardera).

Förtroende för domstolarna

Det är 39 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger ett stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket i princip är på samma nivå som 2019 (38 %). Andelen låg relativt stabilt under större delen av mätperioden fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Från och med 2019 har andelen med stort förtroende dock ökat något igen, vilket gjort att den återgått till den tidigare nivån. Det är vanligare att ha stort förtroende för domstolarna bland kvinnor än bland män (40 respektive 37 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i ålders­gruppen 16–19 år (43 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (44 %).

Förtroende för kriminalvården

Det är 34 procent av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på ungefär samma nivå som 2019 (33 %). Andelen med stort förtroende för kriminalvården ökade mellan 2007 och 2010 och har därefter varierat kring en stabil nivå, med undantag från 2017 då andelen minskade något. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för kriminalvården än att män har det (36 respektive 32 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (39 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (45 %).

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta

Resultaten för 2020 visar att 43 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på ungefär samma nivå som 2019 då andelen var 42 procent. Andelen har legat på en relativt stabil nivå under större delen av mätperioden, med undantag för 2017 då andelen minskade. Därefter kan en uppåtgående trend noteras. Det är lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta rättvist (43 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 35–44 år (48 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (49 %).

Förtroende för hur polisen hanterar brottsmisstänkta

Resultaten för 2020 visar att 51 procent av befolkningen (16–84 år) uppger ett stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är en något större andel jämfört med 2019, då den låg på 49 procent. Andelen har generellt sett legat på en stabil nivå, men under de tre senaste åren syns en uppåtgående trend och andelen med stort förtroende är nu den högsta sedan mätningarna inleddes. Det är i princip lika vanligt bland män och kvinnor att ha stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta rättvist (51 respektive 50 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (55 respektive 57 %).

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta

Resultaten för 2020 visar att 29 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket i princip är på samma nivå som 2019 då den låg på 28 procent. Andelen har generellt sett legat på en stabil nivå, men under de tre senaste åren syns en svagt uppåtgående trend efter en liten minskning som skedde 2017. Det är något vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta (30 respektive 27 %). Bland både män och kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (41 respektive 36 %).

Förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta

Resultaten för 2020 visar att 45 procent av befolkningen (16–84 år) uppger et t stort förtroende för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket i princip är på samma nivå som 2019 då andelen var 44 procent. Andelen med stort förtroende har legat relativt stabilt under hela mätperioden, fram till de senaste tre åren då förtroendet har ökat och därmed nu ligger på den högsta nivån hittills. Det är vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta (47 respektive 43 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (52 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (51 %).

Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet

Erfarenheter av polisen

Erfarenheter av polisen bland de som utsatts för något brott som polisanmälts under de senaste tre åren, enligt NTU 2007–2020¹. Andel som sammantaget har mycket/ganska positiva erfarenheter av polisen samt som är mycket/ganska nöjda med olika delar av polisens arbete. Källa: NTU 2020

När en person blivit utsatt för ett brott som polisanmäls får personen kontakt med och erfarenhet av en eller flera av rättsväsendets myndigheter. Erfarenheterna begränsas vanligen till den kontakt man får med polisen i samband med polisanmälan, men kan också bestå av kontakter med åklagare, målsägandebiträde och domstol i de fall brottet tas upp i en rättegång. I kapitlet ställs frågor om brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet under de senaste tre åren från svarstillfället (2020).

Erfarenheter av polisen i samband med polisanmälan

NTU 2020 visar att 24 procent av befolkningen (16–84 år) har utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren. Av dessa är det 44 procent som uppger att de sammantaget har positiva erfarenheter av polisen, vilket i princip är på samma nivå som 2019. Andelen har legat på en stabil nivå under större delen av mätperioden, dock kan något lägre nivåer ses under de senaste åren jämfört med tidigare år. Bland dem som utsatts för brott som innehöll någon form av hot eller våld är andelen med positiva erfarenheter något större än bland dem som utsatts för brott utan hot eller våld.

Vad beträffar olika delar av polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens bemötande och tillgänglighet (54 respektive 49 %), men mindre nöjda med informationen om ärendet och med polisens effektivitet (34 respektive 19 %). Andelen nöjda är större när händelsen inte har innehållit hot eller våld, sett till informationen om ärendet och polisens tillgänglighet. När det gäller frågan om polisens effektivitet är andelen nöjda större när brottet har innehållit hot eller våld. Vad gäller frågan om polisens bemötande är det i princip ingen skillnad i nöjdhet mellan brott med respektive utan inslag av hot eller våld.

Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller såväl den sammantagna erfarenheten av polisen som de olika delarna av polisens arbete.

Sett till ålder är andelen med positiva erfarenheter störst bland de äldsta åldersgrupperna, bland såväl män som kvinnor.

Erfarenheter av åklagare och rättegång

Det är 2 procent av befolkningen (16–84 år) som har varit i kontakt med en åklagare under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott, oavsett om utredningen sedan lett till en rättegång eller ej. Av dessa personer uppger 43 procent att de har positiva erfarenheter av kontakten med åklagaren, vilket är på ungefär samma nivå som 2019 (42 %).

Vidare är det 1,1 procent av befolkningen (16–84 år) som har medverkat i en rättegång i domstol under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott. Av de personerna uppger sig 58 procent vara nöjda med det bemötande som de fått i domstolen, vilket är en ökning från 2019 då andelen var 52 procent. Vidare uppger 69 procent att de tyckte att det varit lätt att förstå rättegången, vilket är en ökning sedan 2019 då andelen var 63 procent. När det gäller information inför rättegången uppger 57 procent att den var tillräcklig, vilket är på samma nivå som 2019.

Av dem som har medverkat i en rättegång i egenskap av målsägande är det 64 procent som uppger att de hade ett målsägandebiträde. Av de här personerna uppger 68 procent att erfarenheterna av målsägandebiträdet varit positiva, vilket är på en högre nivå än 2019 då andelen var 64 procent.

Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller erfarenheter av domstolar och målsägandebiträde, medan det i princip inte är några skillnader mellan män och kvinnor sett till erfarenheter av åklagare, förståelse av rättegången och information inför rättegången.

Lyssna på podden om NTU (från 2015)

¹) Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

²) Resultat gällande trakasserier finns enbart för utsatthet 2019. Anledningen är att frågan om trakasserier omformulerades inför datainsamlingen 2020, och av metodologiska skäl ingår därför inte trakasserier längre i den sammanslagna kategorin brott mot enskild person (läs mer i metodkapitlet till NTU 2020)."

Sidan senast uppdaterad: 2020-10-08

NTU är en del av Sveriges officiella statistik (gäller statistik från 2019).

Publikationer

Publicering

Nationella trygghets­undersökningen (NTU) genomförs årligen och årsrapporten publiceras i oktober.

Beställningar

I vissa fall kan statistik som inte finns tillgänglig på Brås webbplats lämnas ut i form av en så kallad special­beställning. Här kan du läsa mer om att beställa statistik från Brå.

Specialbeställningar