BRÅ - Brottsförebyggande rådet
Meny

Mest sökta:

Nationella trygghetsundersökningen

Brå genomför årligen den Nationella trygghets­undersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Sedan 2006 har Brå årligen genomfört Nationella trygghetsundersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Reviderad metod

Metoden för NTU reviderades under 2017, genom att insamlingsförfarandet ändrades från i huvudsak telefonintervjuer till post- och webbenkäter, samt att urvalet utökades och en del frågeformuleringar ändrades. Eftersom ett huvudsakligt syfte med NTU är att kunna göra jämförelser över tid, har en metod tagits fram för att resultattrender för perioden 2007–2016 ska kunna jämföras med 2017–2023 och kommande år. Det här har gjorts genom att det parallellt med den reviderade undersökningen 2017 genomfördes en undersökning med den tidigare metoden. Utifrån nivåskillnaderna mellan de två undersökningarna som då framkom har resultaten bakåt i tiden räknats om utifrån en skattning om hur de hade sett ut om den nya metoden hade använts.

I de flesta fall visade den nya metoden på högre nivåer av utsatthet och otrygghet samt lägre nivåer av stort förtroende och positiva erfarenheter av rättväsendet. En annan förändring är att resultaten från NTU 2006 inte längre redovisas. Det beror på att urvalsstorleken och datainsamlingsperioden för NTU 2006 skiljer sig från de övriga år som NTU har genomförts, vilket innebär att skattningarna för det året är behäftade med en större osäkerhet. Läs mer om dessa förändringar i den tekniska rapporten för NTU 2018 Pdf, 6 MB..

Nya brottstyper

I och med det metodbyte som skedde 2017 tillkom brottstyperna fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri samt nätkränkning, vilket är anledningen till att det bara finns resultat för åren 2016-2022 när det gäller de brottstyperna. Vidare kan utsatthet för allvarlig misshandel och allvarliga sexualbrott av metodologiska anledningar inte jämföras med åren före metodbytet, vilket gör att även de resultaten enbart finns redovisade från 2016.

Fakta om undersökningen:

  • Urval:
    - 200 000 personer.
    - 16–84 år.
    - Slumpmässigt urval.
  • Antal svar: cirka 64 000 personer.
  • Svarsandel: 36,0 procent.
  • Datainsamlingsmetod: Webb- och postenkäter.
  • Datainsamlingsperiod: Januari– april 2023.

Innehåll på sidan

Utsatthet för brott mot enskild person | Utsatthet för egendomsbrott mot hushåll | Otrygghet och oro för brott | Förtroende för rättsväsendet | Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet | Socioekonomiska områdestyper

Brott mot enskild person

Utsatthet för brott mot enskild person

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person¹ . Andel (%) utsatta av befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2023

¹) Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Utsatthet för brott mot enskild person

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2022. Andel utsatta av samtliga samt av män respektive kvinnor i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2023

Utsatthet för olika typer av brott mot enskild person

Det är 20,1 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de under 2022 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i NTU sammantaget kallas brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort och kredit­bedrägeri eller nätkränkning.¹ Det innebär en ökning jämfört med 2021, då andelen var 19,5 procent. Sedan brottskategorin började mätas i sin nuvarande sammansättning (2016) syntes inledningsvis en ökning fram till och med 2018, därefter skedde en minskning fram till och med 2021.

Bland kvinnor är det 21,1 procent, och bland män 19,0 procent, som utsattes för något brott mot person. Skillnaden mellan män och kvinnor är störst vid sexualbrott, som en betydligt större andel kvinnor uppger att de utsatts för. Vad det gäller övriga brottstyper uppger män utsatthet i större utsträckning, med undantag för fickstöld.

Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för (7,7 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,0 %).

Jämfört med 2021 har andelen utsatta för försäljningsbedrägeri ökat 2022, och en liten ökning syns även för sexualbrott och kort- eller kreditbedrägeri. Andelen utsatta för personrån har minskat något. Vad det gäller misshandel, hot, fickstöld och nätkränkning är nivån mer eller mindre densamma 2022 som 2021.

Bland dem som uppgett att de utsatts för brott mot enskild person 2022 är det 43,3 procent som utsattes en (1) gång, 29,3 procent som utsattes två till tre gånger och 27,4 procent som utsattes fyra gånger eller fler. Dessa 27,4 procent utsattes för majoriteten (76,2 %) av alla brotthändelser som rapporterats in i NTU 2023.

¹) Tidigare ingick även trakasserier i den sammanslagna kategorin brott mot enskild person. Dock omformulerades trakasserifrågan inför NTU 2020, vilket ledde till att tidsserien för trakasserier bröts och därför enbart finns från och med NTU 2020. För att kunna behålla tidsserien över brott mot enskild person exkluderades trakasserier ur kategorin för alla år.

Det är 2,8 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för misshandel 2022, vilket är på samma nivå som 2021. Under perioden 2007–2015 var trenden svagt nedåtgående, men efter en tydlig ökning 2016 syns i stället en svagt uppåtgående trend fram till en minskning 2020. Andelen har sedan dess varit oförändrad.

Utsatthet för misshandel är vanligare bland män än bland kvinnor (3,3 % jämfört med 2,3 %).

Att uppge utsatthet för misshandel är vanligast i åldersgruppen 16–19 år, för såväl män som kvinnor (9,7 % av männen respektive 6,2 % av kvinnorna).

Det är 7,7 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för hot under 2022, vilket gör hot till den brottstyp mot enskild person som störst andel uppger sig ha blivit utsatta för. Andelen är i princip densamma som 2021 (7,8 %). Under perioden 2007–2014 var andelen utsatta för hot relativt oförändrad. Därefter visar resultaten på en uppåtgående trend 2015–2019, men har efter det minskat.

Utsatthet för hot är något vanligare bland män än bland kvinnor (7,8 respektive 7,6 %).

Bland män är det vanligast att uppge utsatthet för hot i åldersgruppen 20–24 år (11,9 %) medan det bland kvinnor är vanligast i åldersgruppen 16–19 år (10,9 %).

Den andel som uppger att de utsatts för sexualbrott under 2022 är 4,7 procent. Det är en liten ökning sedan 2021 (4,5 %). Under perioden 2006–2011 var andelen relativt oförändrad, följt av en tydlig ökning fram till och med 2017. Därefter skedde ett trendbrott och andelen minskade fram till och med 2021.

Utsatthet för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män (7,8 respektive 1,2 %).

Bland såväl kvinnor som män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 29,2 procent av kvinnorna och 4,4 procent av männen uppger att de utsatts.

Under 2022 utsattes 1,0 procent av befolkningen (16–84 år) för personrån. Det innebär en liten minskning sedan 2021, då andelen var 1,2 procent. Andelen var relativt oförändrad 2006–2015. Därefter syntes en ökning fram till och med 2019, följt av en svagt nedåtgående trend.

Utsatthet för personrån är vanligare bland män än bland kvinnor (1,6 respektive 0,5 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (3,7 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 25–34 år (0,9 %).

Det är 1,5 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för fickstöld under 2022. Det är i princip på samma nivå som 2021, då andelen var 1,4 procent. Utvecklingen över tid visar en nedåtgående trend sedan första mätningen (2016) fram till och med 2021. Minskningen var särskilt påtaglig 2020.

Utsatthet för fickstöld är ungefär lika vanligt bland kvinnor som bland män (1,4 respektive 1,5 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 2,7 procent utsattes, medan den bland kvinnor är störst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år), med 2,8 procent utsatta.

Vad det gäller försäljningsbedrägeri är det 6,1 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes 2022. Det innebär en ökning sedan 2021, då andelen var 5,7 procent. Sett till utvecklingen över tid syns en uppåtgående trend under hela mätperioden (2016–2022).

Utsatthet för försäljningsbedrägeri är vanligare bland män än bland kvinnor (6,8 respektive 5,6 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (9,6 respektive 9,0 %).

Andelen som uppger att de utsattes för kort- eller kreditbedrägeri 2022 är 3,7 procent av befolkningen (16–84 år). Det innebär en liten ökning sedan 2021, då 3,5 procent utsattes. Inledningsvis ökade andelen från 2016 fram till och med 2018, därefter syntes en nedåtgående trend fram till ökningen i årets mätning.

Utsatthet för kort- och kreditbedrägeri är vanligare bland män än bland kvinnor (4,0 respektive 3,4 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (4,8 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (4,7 %).

Andelen som uppger att de utsattes för nätkränkning under 2022 är 2,3 procent av befolkningen (16–84 år). Det är på ungefär samma nivå som 2021, då andelen var 2,2 procent. Andelen ökade 2016–2019, och efter en minskning 2021 ligger andelen kvar på ungefär samma nivå.

Utsatthet för nätkränkning är vanligare bland män (2,4 %) än bland kvinnor (2,1 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år, där 4,3 procent av männen och 7,2 procent av kvinnorna uppger att de utsatts.

Andelen som uppger att de utsattes för trakasserier under 2022 är 5,9 procent av befolkningen (16–84 år). Det är på i princip samma nivå som 2021 (6,0 %). Andelen har varit relativt oförändrad under mätperioden med undantag för den första mätningen 2019 då andelen var större.

Utsatthet för trakasserier är vanligare bland kvinnor än bland män (6,5 respektive 5,3 %).

Bland män är andelen utsatta störst i åldersgruppen 25–34 år (6,8 %) medan bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen, 20–24 år, (11,5 %).

Egendomsbrott mot hushåll

Utsatthet för brott mot egendom

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot egendom¹. Andel (%) utsatta hushåll i hela landet. Källa: NTU 2023

¹) Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Utsatthet för egendomsbrott mot hushåll

Det är 12,7 procent av hushållen i hela landet som under 2022 uppges ha utsatts för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld och bostadsinbrott. Det är en minskning sedan 2021, då andelen var 13,1 procent. Andelen minskade 2006–2014, följt av en ökning under åren därpå. Sedan 2020 har andelen åter minskat. Minskningen sedan 2006 beror främst på att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon.

Av de egendomsbrott mot hushåll som undersökningen berör var det under 2022 vanligast att hushållet utsatts för cykelstöld (10,0 %) och minst vanligt med bilstöld (0,8 %).

En majoritet (66,1 %) av dem som blivit utsatta för egendomsbrott mot hushåll uppger att de utsattes en gång under 2022, medan 26,7 procent utsattes två till tre gånger. Vidare var det en mindre andel av de utsatta hushållen (7,2 %) som utsattes för fyra brott eller fler. Den sistnämnda gruppen utsattes för 32,3 procent av alla egendomsbrott som rapporterats in i NTU 2023.

Resultatet visar att 1,2 procent av hushållen i hela landet rapporterar att de utsattes för bostadsinbrott under 2022. Det är i princip på samma nivå som 2021 (1,3 %). Åren 2006–2015 varierade andelen i princip från år till år. Därefter låg andelen i princip oförändrad fram till en minskning 2020 och har efter det legat relativt oförändrad på den lägre nivån.

Av de hushåll där någon ägde en bil var det 0,8 procent som uppgav ha utsatts för bilstöld 2022. Det är ungefär på samma nivå som 2021 (0,9 %). Andelen minskade tydligt under perioden 2006–2014, men har efter en ökning 2015 varit relativt oförändrad. Trots den ökningen är andelen utsatta på senare år mycket mindre än när mätningarna inleddes.

Andelen hushåll som rapporterar att de utsattes för stöld ur eller från fordon under 2022 uppgår till 4,0 procent. Det är på ungefär samma nivå som 2021 (4,1 %). Andelen minskade kraftigt åren 2006–2012 och därefter har den nedåtgående trenden mattats av.

Av de hushåll där någon ägde en cykel var det 10,0 procent som uppgavs ha utsatts för cykelstöld 2022. Det innebär en minskning från 2021, då andelen var 10,3 procent. Andelen utsatta för cykelstöld minskade mellan 2008 och 2012. Därefter skedde en ökning fram till och med 2019,följt av en minskning.

Otrygghet och oro

Otrygghet och oro för brott är ett komplext och mångfacetterat fenomen och därför svårt att mäta, men NTU kan bidra med ett antal centrala indikatorer på området. I kapitlet om otrygghet varierar referensperioden beroende på frågetyp. Frågor om oro för olika typer av brott avser de senaste tolv månaderna fram till svarstillfället. De mer övergripande frågorna avser den uppfattning som respondenten hade vid svarstillfället (2023).

Otrygghet ute sen kväll

Otrygghet vid utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet¹. Andel (%) som känner sig mycket/ganska otrygga samt de som avstår från att gå ut på grund av otrygghet, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen, (16–84 år). Källa: NTU 2023

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Totalt uppger 26 procent av befolkningen (16–84 år) 2023 att de känner sig ganska eller mycket otrygga, eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde, vilket i princip är på samma nivå som 2022, då andelen var 27 procent. Andelen otrygga var relativt oförändrad 2007–2015, men ökade påtagligt året därpå. Nivån har varit relativt stabil sedan dess med undantag för en tillfällig liten ökning 2020.

Det är betydligt vanligare att kvinnor känner sig otrygga än att män gör det (34 respektive 18 %).

Bland män är andelen otrygga störst i åldersgrupperna 25–34 år och 75–84 år (20 % i respektive grupp), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (44 %).

Uppfattning om brottslighetens utveckling

Det är 85 procent av befolkningen (16–84 år) som tror att brottslig­heten i Sverige har ökat kraftigt eller något under de senaste tre åren. Det är en tydlig ökning sedan 2022, då andelen var 80 procent. Andelen minskade 2007–2014, med vissa årliga variationer. Därefter skedde en ökning 2015 och andelen låg därefter relativt oförändrad fram till och med 2022.

Det är en större andel kvinnor än män som tror att antalet brott har ökat under de senaste tre åren (88 respektive 81 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (91 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 75–84 år (93 %).

Oro över brottsligheten i samhället

Oro över brottsligheten i samhället¹. Andel (%) som oroar sig i stor utsträckning, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2023

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Oro över brottsligheten i samhället

Det är 53 procent av befolkningen (16–84 år) som i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället 2023, vilket är på en betydligt högre nivå än 2022, då andelen var 46 procent. Sett till utvecklingen över tid minskade andelen 2007–2011, och därefter syns en uppåtgående trend.

Den andel som känner stor oro över brottsligheten i samhället är större bland kvinnor (54 %) än bland män (51 %).

Andelen är störst i åldersgrupperna 55–64 år och 65–74 år, (58 % bland män och 63 % bland kvinnor).

Oro för närstående

Det är 35 procent som ganska eller mycket ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket i princip är på samma nivå som 2022, då andelen var 34 procent. Andelen som ofta oroar sig minskade 2007–2014, följt av en ökning fram till och med 2016. Därefter har andelen varit stabil med undantag för 2020 då andelen var större.

Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att närstående ska drabbas av brott än att män gör det (38 respektive 31 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år, där 38 procent av männen och 47 procent av kvinnorna i den åldersgruppen känner oro.

Oro för olika typer av brott

Oro för att utsättas för olika brott 2023. Andel som oroar sig mycket/ganska ofta, av samtliga samt av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2023

Den andel som 2023 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för misshandel är 9 procent, vilket är i princip samma nivå som 2022 (10 %). Andelen har varit oförändrad under hela perioden (2017–2023), med undantag för 2020, då den var något större.

Andelen är i princip lika stor bland män som bland kvinnor (9 respektive 10 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 25–34 år (13 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 16–19 år (16 %).

Det är 11 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ganska eller mycket ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp. Andelen är på ungefär samma nivå som 2022 (10 %) och har varit i princip oförändrad under hela mätperioden (2017–2023).

Kvinnor uppger att de ofta känner oro för att utsättas för våldtäkt eller sexuella angrepp i betydligt större utsträckning än män (18 respektive 2 %).

Bland både kvinnor och män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (43 respektive 3 %).

Det är 15 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ofta (ganska eller mycket) oroar sig för personrån. Det är på samma nivå som 2022. Den andel som ofta oroar sig för personrån har i princip varit oförändrad sedan den första mätpunkten 2017, med undantag för 2020, då andelen var något större.

Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att utsättas för personrån än att män gör det (17 respektive 12 %).

Bland både män och kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 20–24 år och 25–34 år (17 % bland män respektive 20 % bland kvinnor).

Det är 35 procent av befolkningen (16–84 år) som under det senaste året ganska eller mycket ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri på internet, eller som på grund av den oron helt avstår från att handla på internet. Det är en ökning sedan 2022, då andelen var 32 procent. Dessförinnan hade andelen legat på samma nivå under samtliga mättillfällen sedan frågan omformulerades 2020.

Det är vanligare bland kvinnor än bland män att oroa sig för att utsättas för bedrägeri på internet (37 respektive 32 %).

Bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 75–84 år (45 %), bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (38 %).

År 2023 uppger 22 procent av befolkningen (16–84 år) att de ganska eller mycket ofta under det senaste året har oroat sig för bostadsinbrott. Andelen är densamma som 2022. Andelen var relativt oförändrad 2007–2011, följt av en ökning fram till och med 2017. Därefter var andelen återigen relativt oförändrad fram till 2021, då en minskning skedde, och sedan dess har den legat på en stabil nivå.

Det är något vanligare att kvinnor oroar sig för bostadsinbrott än att män gör det (23 respektive 20 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (24 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 45–54 år och 55–64 år (26 % vardera).

Bland dem som angett att någon i hushållet har en bil har 23 procent ganska eller mycket ofta oroat sig för att hushållets bil ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse under det senaste året. Det är i princip på samma nivå som 2022 (24 %). Andelen minskade under den första delen av mätperioden 2007–2013. Efter 2015 skedde en ökning till och med 2017. Därefter låg andelen relativt oförändrad fram till en minskning 2021 och har sedan dess legat kvar på den lägre nivån.

Andelen oroliga är lika stor bland män som bland kvinnor (23 % vardera).

Bland både män och kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 25–34 år (30 respektive 28 %).

Otrygghetens konsekvenser

Det är 24 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ganska eller mycket ofta under det senaste året har valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Vidare uppger 20 procent att de ofta har avstått från att skriva eller lägga upp något på internet på grund av oro för att bli utsatta för trakasserier eller hot, och 3 av dessa procentenheter lägger aldrig upp någonting på internet på grund av oron. Därtill uppger 12 procent att de ofta avstått från en aktivitet till följd av oro, och 7 procent uppger att oron för brott har en stor påverkan på livskvaliteten.

Det är en betydligt större andel kvinnor än män som ofta har valt att ta en annan väg eller ett annat färdsätt (31 respektive 15 %) och som ofta avstått från någon aktivitet på grund av oro (15 respektive 9 %). Det finns nästintill inga skillnader mellan män och kvinnor vad gäller att ha avstått från någon aktivitet på internet på grund av oro och hur stor påverkan oron har på livskvaliteten.

Förtroende för rättsväsendet

Förtroende för myndigheterna i rättsväsendet

Förtroende för rättsväsendet som helhet och för de enskilda myndigheterna.¹) Andel av befolkningen (16–84 år) som har ett mycket/ganska stort förtroende Källa: NTU 2023

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Rättsväsendet arbetar bland annat med att förebygga och utreda brott, verkställa påföljder och ge stöd till brottsoffer. I NTU ställs frågor om inställningen till rättsväsendet överlag och mer specifikt rörande polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. I kapitlet om allmänhetens förtroende för rättsväsendet efterfrågas respondentens uppfattning vid svarstillfället (2023).

Enligt NTU 2023 uppger nästan hälften (49 %) av befolkningen (16–84 år) att de har stort (ganska eller mycket) förtroende för rättsväsendet som helhet, vilket är mindre än 2022 (53 %). Efter en viss ökning i början på mätperioden (2007–2010), var andelen med stort förtroende för rättsväsendet relativt oförändrad fram till en minskning 2017. Därefter ökade andelen fram till minskningen i årets mätning.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för rättsväsendet som helhet än att män har det (52 respektive 47 %).

Bland både män och kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (50 respektive 58 %).

Den andel av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete är 54 procent, vilket är en minskning från 2022 (59 %). Från första mätpunkten 2007 låg andelen på en relativt stabil nivå fram till 2017 då den minskade. Därefter ökade andelen med stort förtroende fram till den tydliga minskningen i årets mätning.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för polisen än att män har det (58 respektive 49 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (53 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (61 %).

Det är 42 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är i princip på samma nivå som 2022 (43 %). Andelen ökade efter första mätningen 2007 fram till och med 2009, och var därefter i princip oförändrad fram till en minskning 2017. Därefter har andelen ökat igen, och har sedan 2022 legat på en stabil nivå.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för åklagarna än att män har det (44 respektive 41 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgrupperna 35–44 år, 45–54 år och 75–84 år (42 % i respektive grupp), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (49 %).

Det är 39 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på en något lägre nivå än 2022 (41 %). Andelen har legat runt samma nivå hela mätperioden (2007–2023) med undantag för 2017–2018 då nivån var något lägre.

Det är lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för domstolarna (39 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (42 respektive 45 %).

Det är 34 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger ett stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete, vilket är en minskning jämfört med 2022 (37 %). Sett över längre tid har dock andelen ökat sedan 2007 men med vissa årliga variationer.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för kriminalvården än att män har det (35 respektive 32 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (40 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (43 %).

Resultaten för 2023 visar att 44 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på ungefär samma nivå som 2022 (45 %). Andelen var relativt oförändrad i början av mätperioden (2007–2016) fram till minskningen 2017. Därefter syns en svagt uppåtgående trend fram till årets mätning.

Det är lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta rättvist (44 % i respektive grupp).

Bland både män och kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (50 % i respektive grupp).

Resultaten för 2023 visar att 51 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de har stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är en minskning sedan 2022 (54 %). Andelen låg på en relativt stabil nivå 2008–2017, därefter syns en ökning fram till minskningen i årets mätning.

Det är i princip lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta rättvist (51 respektive 50 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (57 % i respektive grupp).

Resultaten för 2023 visar att 29 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är i princip på samma nivå som 2022 (30 %). Efter en ökning 2008–2011 var andelen relativt oförändrad fram till en ny ökning 2018–2021. Därefter har andelen återigen legat relativt oförändrad.

Det är något vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta (30 respektive 28 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i den yngsta åldersgruppen 16–19 år (39 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 35–44 år och 45–54 år (33 %).

Resultaten för 2023 visar att 45 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är mindre än 2022 (49 %). Andelen med stort förtroende var relativt oförändrad 2008–2017, därefter ökade andelen fram till minskningen i årets mätning.

Det är vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta (47 respektive 44 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (53 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 35–44 år och 45–54 år (51 % i respektive grupp).

Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet

Erfarenheter av polisen

Erfarenheter av polisen bland de som utsatts för något brott som polisanmälts
under de senaste tre åren, enligt NTU¹. Andel som sammantaget har
mycket/ganska positiva erfarenheter av polisen samt som är mycket/ganska nöjda med
olika delar av polisens arbete. Källa: NTU 2023

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

När en person blivit utsatt för ett brott som polisanmäls får personen kontakt med och erfarenhet av en eller flera av rättsväsendets myndigheter. Erfarenheterna begränsas vanligen till den kontakt personen får med polisen i samband med polisanmälan, men kan också bestå av kontakter med åklagare, målsägandebiträde och domstol i de fall brottet tas upp i en rättegång. I kapitlet ställs frågor om brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet under de senaste tre åren fram till svarstillfället (2023).

NTU 2023 visar att 21 procent av befolkningen (16–84 år) har utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren.

Av dessa uppger 41 procent att de sammantaget har ganska eller mycket positiva erfarenheter av polisen. Det är en liten minskning sedan 2022 (43 %). Sett över tid (2007–2015) låg andelen på en relativt stabil nivå med vissa årliga variationer. Därefter syns en svag nedåtgående trend med små till inga skillnader mellan enstaka år. Andelen med positiva erfarenheter är större bland dem som utsatts för brott som innehöll någon form av hot eller våld än där händelsen inte innehöll det (43 respektive 40 %).

Vad det beträffar olika delar av polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens bemötande och tillgänglighet (50 respektive 44 %), men mindre nöjda med informationen om ärendet och med polisens effektivitet (31 respektive 18 %). Sett till polisens bemötande och effektivitet är andelen nöjda större när händelsen har innehållit inslag av hot eller våld. Vad det gäller polisens information om ärendet, är andelen nöjda mindre när händelsen innehållit hot eller våld. När det gäller frågan om polisens tillgänglighet är det i princip ingen skillnad i andelen nöjda, oavsett om brottet innehållit inslag av hot eller våld.

Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad det gäller såväl den sammantagna erfarenheten av polisen som de olika delarna av polisens arbete. Störst skillnader mellan män och kvinnor syns vad det gäller andelen nöjda med polisens bemötande (53 % av kvinnorna och 46 % av männen) och polisens information om ärendet (35 % av kvinnorna och 28 % av männen).

Sett till ålder är andelen med positiva erfarenheter av polisen störst i den äldsta åldersgruppen 75–84 år, bland så såväl män som kvinnor (50 respektive 60 %). Även vad det gäller de olika delarna av polisens arbete är andelen nöjda generellt större i den äldsta åldersgrupp

Det är 2,0 procent av befolkningen (16–84 år) som under de senaste tre åren har varit i kontakt med en åklagare, med anledning av utsatthet för brott, oavsett om utredningen sedan lett till en rättegång eller inte. Av dessa personer uppger 41 procent att de har positiva erfarenheter av kontakten med åklagaren, vilket är ungefär på samma nivå som 2022 (40 %). Vidare är det 1,1 procent av befolkningen som har medverkat i en rättegång i domstol under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott. Av de personerna uppger sig 53 procent vara nöjda med det bemötande som de fått i domstolen, vilket innebär att andelen är i princip densamma som 2022 (52 %). Av dem som har medverkat i en rättegång i egenskap av målsägande är det 60 procent som uppger att de hade ett målsägandebiträde. Av dessa uppger 64 procent att erfarenheterna av målsägandebiträdet varit positiva, vilket är på en något lägre nivå än 2022 (66 %). Vidare uppger 65 procent att de tyckte att det varit lätt att förstå rättegången, vilket är på samma nivå som 2022. När det gäller information inför rättegången uppger 52 procent att den var tillräcklig, andelen är i princip densamma som 2022 (53 %).

Andelen positiva eller nöjda är större bland kvinnor än bland män för majoriteten av frågorna som ställs till dem som haft kontakt med rättsväsendet. Undantaget är erfarenheter av åklagaren där andelen med positiva erfarenheter är lika stor bland män som bland kvinnor. Störst skillnader mellan män och kvinnor syns för andelen med positiva erfarenheter av målsägandebiträden (69 % av kvinnorna jämfört med 59 % av männen) och andelen nöjda med bemötandet i domstol (58 % bland kvinnorna och 49 % bland männen).

Socioekonomiska områdestyper

Socioekonomisk områdestyp är en ny redovisningsgrupp från och med NTU 2023 till följd av ett regeringsuppdrag. Indelningen baseras på Segregationsbarometern 2021 och används för att ta fram resultat från NTU 2021–2023 och redovisas för tre olika områdestyper: områden med socioekonomiska utmaningar (områdestyp 1–2), socioekonomiskt blandade områden (områdestyp 3) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 4–5).

  • Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger utsatthet för misshandel i större utsträckning (3,4 %) än boende i socioekonomiskt blandade områden (3,0 %) och boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (2,6 %).
  • Andelen utsatta för hot är större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (9,1 %), följt av boende i socioekonomiska blandade områden (8,0 %). Minst är andelen bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (7,3 %).
  • Utsatthet för sexualbrott är vanligare bland boende i socioekonomiskt blandade områden (5,3 %), följt av områden med socioekonomiska utmaningar (5,1 %). Andelen utsatta är minst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (4,4 %).
  • Det är en större andel som uppger att de utsatts för personrån bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (1,5 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (1,1 %) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (0,9 %).
  • Andelen utsatta för fickstöld är större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (2,0 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (1,5 %) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (1,4 %).
  • Utsatthet för försäljningsbedrägeri är något vanligare bland boende i socioekonomiskt blandande områden (6,4 %) och ungefär lika vanligt bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar som i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (6,2 respektive 6,1 %).
  • Andelen utsatta för kort- eller kreditbedrägeri är större bland boende i socioekonomiskt blandade områden (4,1 %) och områden med socioekonomiska utmaningar (4,0 %) än bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (3,5 %).
  • Andelen som uppger utsatthet för nätkränkning är störst bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och boende i socioekonomiskt blandade områden (2,9 respektive 2,8 %). Andelen är minst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (2,0 %).
  • Utsatthet för trakasserier är vanligast i områden med socioekonomiska utmaningar (7,9 %), följt av boende i socioekonomiskt blandade områden (6,6 %). Minst vanligt är det bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (5,4 %).
  • Utsatthet för bostadsinbrott är vanligare i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandade områden (1,6 respektive 1,5 % av hushållen) och mindre vanligt i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (1,0 %).
  • Hushåll i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandade områden utsattes för bilstöld i större utsträckning (1,1 respektive 1,0 %) än hushåll i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (0,6 %).
  • Andelen som utsattes för stöld ur eller från fordon är störst i områden med socioekonomiska utmaningar (4,7 %), följt av socioekonomiskt blandade områden (4,2 %) medan andelen är minst i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (3,8 %).
  • Hushåll i områden med socioekonomiska utmaningar utsattes för cykelstöld i större utsträckning (13,4 %) än hushåll i socioekonomiskt blandade områden (10,5 %) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (9,3 %).
  • Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger högst andel (43 %), att de känner sig ganska eller mycket otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde. Bland boende i socioekonomiskt blandade områden är andelen som känner sig otrygga utomhus 32 procent medan den är minst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (22 %).
  • Boende i socioekonomiskt blandade områden uppger i större utsträckning att de tror att antalet brott har ökat under de senaste tre åren (87 %) än boende i områden med socioekonomiska utmaningar (85 %) och boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (84 %).
  • Boende i socioekonomiskt blandade områden och i områden med goda socioekonomiska förutsättningar oroar sig över brottligheten i samhället i något större utsträckning (53 % vardera) jämfört med boende i områden med socioekonomiska utmaningar (50 %).
  • Andelen som ofta oroar sig för att närstående ska drabbas av brott är störst bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (35 % vardera) och något mindre bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (33 %).
  • En större andel boende i områden med socioekonomiska utmaningar oroar sig ofta för misshandel (13 %) än boende i socioekonomiskt blandade områden (10 %) och boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (8 %).
  • Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar är andelen som oroar sig ofta för våldtäkt eller andra sexuella angrepp 12 procent. Bland boende i socioekonomiskt blandade områden och bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar är andelen 11 respektive 10 procent.
  • Det är en större andel boende i områden med socioekonomiska utmaningar som ofta känner oro för att utsättas för personrån (20 %) än boende i socioekonomiskt blandade områden (15 %) eller boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (14 %).
  • Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar är andelen som uppger oro för att utsättas för bedrägeri på internet 36 procent, bland boende i socioekonomiskt blandade områden är andelen 35 procent, och bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar 34 procent.
  • Andelen som uppger oro för att utsättas för bostadsinbrott är lika stor oavsett socioekonomisk områdestyp (22 %).
  • Andelen som uppger oro för att utsättas för stöld av eller skadegörelse på bil är störst bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (30 %). Andelen är något mindre bland boende i socioekonomiskt blandade områden (25 %) och minst är andelen bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (22 %).
  • När det gäller orons påverkan på livskvaliteten syns skillnader utifrån socioekonomiska områdestyper. Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger i större utsträckning att de upplever att oron för att utsättas för brott påverkar livskvaliteten i stor utsträckning (12 %) än boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (6 %) eller boende i socioekonomiskt blandade områden (8 %). Även när det gäller de som avstått från någon aktivitet på grund av oro för att utsättas för brott är andelen större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (16 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (14 %) och bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (11 %).
  • Andelen med stort förtroende för rättsväsendet är större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (51 %), än bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (46 respektive 45 %).
  • Att ha stort förtroende för polisen är vanligare bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (55 %) än bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandade områden (51 % i respektive grupp).
  • Störst andel med stort förtroende för åklagarna återfinns bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (44 %). Bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar är andelen mindre (39 respektive 38 %).
  • Det är vanligare att ha stort förtroende för domstolarna bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (40 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (36 % i respektive grupp).
  • Andelen med stort förtroende för kriminalvården är större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (35 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (32 respektive 31 %).
  • Andelen med stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt är störst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (46 %), och mindre bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (39 respektive 38 %).
  • Bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar är andelen med stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt störst (53 %), följt av socioekonomiskt blandade områden (47 %). Lägst andel återfinns bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (44 %).
  • Andelen med stort förtroende för att rättsväsendet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt är större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar och i områden med socioekonomiska utmaningar (30 respektive 29 %), än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (27 %).
  • Andelen med stort förtroende för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt är störst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (47 %) följt av boende i socioekonomiskt blandade områden (43 %) och lägst bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (41 %).
  • Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger i större utsträckning att de är nöjda med polisens bemötande, information och effektivitet, än boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med goda socioekonomiska förutsättningar. Samtliga grupper är dock mest nöjda med polisens bemötande (53 % bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och 49 % vardera bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med goda socioekonomiska förutsättningar). Minst nöjda är de med polisens effektivitet (22 % bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, 19 % bland boende i socioekonomiskt blandade områden och 18 % bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar). Vad det gäller andelen med sammantaget positiva erfarenheter av polisen och andelen nöjda med polisens tillgänglighet är det i princip inga skillnaderna sett till socioekonomisk områdestyp (40–41 % respektive 44–45 %).

Sidan senast uppdaterad:

NTU är en del av Sveriges officiella statistik (gäller statistik från 2019).

Publikationer

Appendix Resultat för hela landet NTU 2007-2023 (excel) Excel, 1 MB.

Resultat för län NTU 2017-2023 Excel, 532 kB.

Resultat för socioekonomiska områdestyper för polisregioner NTU 2021-2023 Excel, 451 kB.

Publicering

Nationella trygghets­undersökningen (NTU) genomförs årligen och årsrapporten publiceras i oktober.

Beställningar

I vissa fall kan statistik som inte finns tillgänglig på Brås webbplats lämnas ut i form av en så kallad special­beställning. Här kan du läsa mer om att beställa statistik från Brå.

Specialbeställningar