BRÅ - Brottsförebyggande rådet
Meny

Mest sökta:

Nationella trygghetsundersökningen

Brå genomför årligen den Nationella trygghets­undersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Sedan 2006 har Brå årligen genomfört Nationella trygghetsundersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Reviderad metod

Metoden för NTU reviderades under 2017, genom att insamlingsförfarandet ändrades från i huvudsak telefonintervjuer till post- och webbenkäter, samt att urvalet utökades och en del frågeformuleringar ändrades. Eftersom ett huvudsakligt syfte med NTU är att kunna göra jämförelser över tid, har en metod tagits fram för att resultattrender för perioden 2007–2016 ska kunna jämföras med 2017–2022 och kommande år. Det här har gjorts genom att det parallellt med den reviderade undersökningen 2017 genomfördes en undersökning med den tidigare metoden. Utifrån nivåskillnaderna mellan de två undersökningarna som då framkom har resultaten bakåt i tiden räknats om utifrån en skattning om hur de hade sett ut om den nya metoden hade använts.

I de flesta fall visade den nya metoden på högre nivåer av utsatthet och otrygghet samt lägre nivåer av stort förtroende och positiva erfarenheter av rättväsendet. En annan förändring är att resultaten från NTU 2006 inte längre redovisas. Det beror på att urvalsstorleken och datainsamlingsperioden för NTU 2006 skiljer sig från de övriga år som NTU har genomförts, vilket innebär att skattningarna för det året är behäftade med en större osäkerhet. Läs mer om dessa förändringar i den tekniska rapporten för NTU 2018 Pdf, 6 MB..

Nya brottstyper

I och med det metodbyte som skedde 2017 tillkom brottstyperna fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri samt nätkränkning, vilket är anledningen till att det bara finns resultat för åren 2016-2021 när det gäller de brottstyperna. Vidare kan utsatthet för allvarlig misshandel och allvarliga sexualbrott av metodologiska anledningar inte jämföras med åren före metodbytet, vilket gör att även de resultaten enbart finns redovisade för åren 2016-2021.

Fakta om undersökningen:

  • Urval:
    - 200 000 personer.
    - 16–84 år.
    - Slumpmässigt urval.
  • Antal svar: cirka 65 000 personer.
  • Svarsfrekvens: 35,9 procent.
  • Datainsamlingsmetod: Webb- och postenkäter.
  • Datainsamlingsperiod: Januari– april 2022.

Innehåll på sidan

Utsatthet för brott mot enskild person | Utsatthet för egendomsbrott mot hushåll | Otrygghet och oro för brott | Förtroende för rättsväsendet | Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet

Brott mot enskild person

Utsatthet för brott mot enskild person

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2006–2021¹ . Andel (%) utsatta av befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2022

¹) Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Utsatthet för brott mot enskild person

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2021. Andel utsatta av samtliga samt av män respektive kvinnor i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2022

Utsatthet för olika typer av brott mot enskild person

Det är 19,5 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de under 2021 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i NTU sammantaget kallas brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kredit­bedrägeri eller nätkränkning¹. Det innebär en minskning jämfört med 2020, då andelen var 20,2 procent. Sett till utvecklingen sedan 2016, då brottskategorin började mätas i sin nuvarande sammansättning, skedde en ökning fram till och med 2018, följt av en nedåtgående trend. Andelen är i den här senaste mätningen på den lägsta nivån hitills.

Bland kvinnor var det 20,2 procent, och bland män 18,7 procent, som utsattes för något brott mot person. Skillnaden mellan män och kvinnor är störst vid sexualbrott, som en betydligt större andel kvinnor uppger att de utsatts för. Vad gäller övriga brottstyper uppger män utsatthet i större utsträckning, men skillnaderna är inte lika stora som för sexualbrotten.

Den självrapporterade utsattheten är generellt störst i de yngre åldersgrupperna, och minskar med äldre åldersgrupper (34,2 % utsatta för brott mot enskild person bland de yngsta respektive 6,8 % utsatta bland de äldsta).

Den självrapporterade utsattheten är generellt störst bland de yngsta. Exempelvis uppger 33,7 procent i åldersgruppen 20–24 år att de utsatts för brott mot enskild person, jämfört med 7,5 procent i åldersgruppen 75–84 år. Utsattheten är även ojämnt fördelad sett till olika grupper i befolkningen. En särskilt utsatt grupp är ensamstående med barn, där 29,7 procent uppger att de utsattes för någon av brottstyperna inom brott mot enskild person 2021. Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för (7,8 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,2 %).

Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för (7,8 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,2 %).

Jämfört med 2020 har andelen utsatta för hot, fickstöld, kort-/kredit­bedrägeri och nätkränkning minskat 2021, medan andelen utsatta för försäljningsbedrägeri har ökat något. Vad gäller misshandel, personrån och sexualbrott är nivån mer eller mindre densamma 2021 som 2020.

Bland dem som uppgett att de utsatts för brott mot enskild person 2021 är det 43,9 procent (motsvarande 8,5 % av befolkningen) som utsattes en (1) gång, 29,0 procent (motsvarande 5,7 % av befolkningen) som utsattes två till tre gånger och 27,0 procent (motsvarande 5,3 % av befolkningen) som utsattes fyra gånger eller fler. Dessa 27 procent (eller 5,3 % av befolkningen) utsattes för majoriteten (76,3 %) av alla brotthändelser som rapporterats in.

¹) Tidigare ingick även trakasserier i den sammanslagna kategorin brott mot enskild person. Dock omformulerades trakasserifrågan inför NTU 2020, vilket ledde till att tidsserien för trakasserier bröts och därför enbart finns från och med NTU 2020. För att kunna behålla tidsserien över brott mot enskild person exkluderades trakasserier ur kategorin för alla år.

Det är 2,8 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för misshandel 2021. Det innebär att andelen är på samma nivå som 2020. Under perioden 2006–2015 var trenden svagt nedåtgående, men efter en tydlig ökning 2016 syns istället en svagt uppåtgående trend fram till 2020, då andelen minskade.

Utsatthet för misshandel är vanligare bland män än bland kvinnor (3,5 % jämfört med 2,1 %).

Att uppge utsatthet för misshandel är vanligast i åldersgruppen 16–19 år, för såväl män som kvinnor (11,0 % av männen respektive 6,7 % av kvinnorna).

Det är 7,8 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för hot under 2021, vilket gör hot till den brottstyp mot enskild person som störst andel uppger sig ha blivit utsatta för. Det innebär en minskning sedan 2020, då andelen var 8,4 procent. Under perioden 2006–2014 var andelen utsatta för hot relativt oförändrad, men från och med 2015 visar resultaten en uppåtgående trend fram till minskningen i de två senaste mätningarna. Det återstår att se om det är början på en nedåtgående trend.

Utsatthet för hot är vanligare bland män än bland kvinnor (8,0 respektive 7,6 %).

Bland såväl män som kvinnor är det vanligast att uppge utsatthet för hot i åldersgruppen 20–24 år (12,2 % bland män respektive 11,4 % bland kvinnor).

Den andel som uppger att de utsatts för sexualbrott under 2021 är 4,5 procent. Det är i princip på samma nivå som för 2020 (4,6 %). Under perioden 2006–2011 var andelen relativt oförändrad, följt av en tydlig ökning fram till och med 2017. Därefter skedde ett trendbrott och andelen har sedan dess minskat.

Utsatthet för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män (7,5 respektive 1,1 %).

Bland såväl kvinnor som män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 28,5 procent av kvinnorna och 3,2 procent av männen uppger att de utsatts.

Under 2021 utsattes 1,2 procent av befolkningen (16–84 år). Det är i princip på samma nivå som 2020, då andelen var 1,3 procent. Andelen var relativt oförändrad fram till 2015. Därefter syntes en svagt uppåtgående trend fram till och med 2019, följt av en liten minskning året därpå.

Utsatthet för personrån är vanligare bland män än bland kvinnor (1,9 respektive 0,6 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (4,5 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 16–19 år och 35–44 år (0,9 % i respektive grupp).

Det är 1,4 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för fickstöld under 2021. Det innebär en minskning sedan 2020, då andelen var 1,7 procent. Utvecklingen över tid visar under hela mätperioden på en nedåtgående trend, som har varit särskilt påtaglig de senaste två mätningarna.

Utsatthet för fickstöld är vanligare bland män än bland kvinnor (1,7 respektive 1,2 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 3,5 procent utsattes, medan den bland kvinnor är störst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år), med 2,4 procent utsatta.

Vad gäller försäljningsbedrägeri är det 5,7 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes 2021. Det innebär en liten ökning sedan 2020, då andelen var 5,5 procent. Sett till utvecklingen över tid syns en uppåtgående trend under hela mätperioden.

Utsatthet för försäljningsbedrägeri är vanligare bland män än bland kvinnor (6,4 respektive 5,1 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (8,7 respektive 6,9 %).

Den andel som uppger att de utsattes för kort-/kreditbedrägeri 2021 är 3,5 procent av befolkningen (16–84 år). Det innebär en minskning sedan 2020, då 4,1 procent utsattes, och är en fortsättning på den minskning som har setts de senaste mätningarna. Dessförinnan syntes en ökning mellan 2016 och 2018.

Utsatthet för kort-/kreditbedrägeri är vanligare bland män än bland kvinnor (4,0 respektive 3,2 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (4,7 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (3,8 %).

Andelen som uppger att de utsattes för nätkränkning under 2021 är 2,2 procent av befolkningen (16–84 år). Det är en minskning sedan 2020, då andelen var 2,5 procent. Andelen ökade inledningsvis, och låg därefter på en stabil nivå fram till det senaste årets minskning.

Utsatthet för nätkränkning är lika vanligt bland män som bland kvinnor (2,2 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år, där 4,5 procent av männen och 7,9 procent av kvinnorna uppger att de utsatts.

Andelen som uppger att de utsattes för trakasserier under 2021 är 6,0 procent av befolkningen (16–84 år). Det är på samma nivå som 2020.

Utsatthet för trakasserier är vanligare bland kvinnor än bland män (6,7 respektive 5,2 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (7,8 respektive 13,6 %).

Egendomsbrott mot hushåll

Utsatthet för brott mot egendom

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot egendom 2006–2021¹. Andel (%) utsatta hushåll i riket. För 2018 redovisas även skattat antal utsatta hushåll i riket. Källa: NTU 2022

¹) Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Utsatthet för egendomsbrott mot hushåll

Det är 13,1 procent av hushållen i riket som under 2021 uppges ha utsatts för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld och bostadsinbrott. Det är i princip på samma nivå som 2020 (13,2 %). Andelen har minskat om man ser till utvecklingen sedan 2006, och minskningen beror främst på att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon.

Av de egendomsbrott mot hushåll som undersökningen berör var det under 2021 vanligast att hushållet utsatts för cykelstöld (10,3 %) och minst vanligt med bilstöld (0,9 %).

En majoritet (66,2 %) av dem som blivit utsatta för egendomsbrott mot hushåll uppger att de utsattes en gång under 2021, medan 27,7 procent utsattes två till tre gånger. Vidare var det en mindre grupp av de utsatta hushållen (6,1 %) som utsattes för fyra brott eller fler. Den sistnämnda gruppen utsattes för 23,5 procent av alla egendomsbrott som rapporterats in i NTU 2022.

Resultatet visar att 1,3 procent av hushållen i riket rapporterar att de utsattes för bostadsinbrott under 2021. Det är på samma nivå som 2020. Det är svårt att urskilja någon tydlig trend fram till och med 2015, eftersom andelen varierat från år till år fram till dess. Mellan 2016–2019 har andelen varit i princip oförändrad, och har därefter varit något mindre.

Av de hushåll där någon ägde en bil var det 0,9 procent som uppgavs ha utsatts för bilstöld 2021. Det är ungefär på samma nivå som 2020 (0,8 %). Andelen minskade tydligt under perioden 2006–2014, men har efter en ökning 2015 varit relativt oförändrad. Trots den ökningen är andelen utsatta på senare år mycket mindre än när mätningarna inleddes.
Andelen hushåll som rapporterar att de utsattes för stöld ur eller från fordon under 2021 uppgår till 4,1 procent. Det är på samma nivå som 2020. Andelen minskade kraftigt under perioden 2006–2012 och har därefter, bortsett från vissa årliga variationer, legat relativt oförändrad fram till minskningen 2020.
Av de hushåll där någon ägde en cykel var det 10,3 procent som uppgavs ha utsatts för cykelstöld 2021. Det innebär en liten minskning från 2020, då andelen var 10,5 procent. Andelen utsatta för cykelstöld minskade från och med 2008 till och med 2012. Därefter skedde en ökning fram till och med 2019, följt av en minskning i de två senaste mätningarna.

Otrygghet och oro

Otrygghet och oro för brott är ett komplext och mångfacetterat fenomen och därför svårt att mäta, men NTU kan bidra med ett antal centrala indikatorer på området. I kapitlet om otrygghet varierar referensperioden beroende på frågetyp. Frågor om oro för olika typer av brott avser de senaste tolv månaderna fram till svarstillfället. De mer övergripande frågorna avser den uppfattning som respondenten hade vid svarstillfället (2022).

Otrygghet ute sen kväll

Otrygghet vid utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet 2007–2022¹. Andel (%) som känner sig mycket/ganska otrygga samt de som avstår från att gå ut på grund av otrygghet, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen, (16–84 år). Källa: NTU 2022

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Totalt uppger 27 procent av befolkningen (16–84 år) 2022 att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde, vilket i princip är på samma nivå som 2021, då andelen var 28 procent. Efter en svag minskning under de första åren var andelen otrygga relativt oförändrad fram till och med 2015, följt av en påtaglig ökning året därpå. Sedan 2016 har nivån varit stabil med någon enstaka variation.

Det är betydligt vanligare att kvinnor känner sig otrygga än att män gör det (35 respektive 18 %).

Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 20–24 år och 75–84 år (21 % i respektive grupp), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (47 %).

Oro över brottsligheten i samhället

Oro över brottsligheten i samhället 2007–2022¹. Andel (%) som oroar sig i stor utsträckning, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2022

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Oro över brottsligheten i samhället

Det är 46 procent av befolkningen (16–84 år) som i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället 2022, vilket i princip är på samma nivå som 2021, då andelen var 45 procent. Sett till utvecklingen över tid minskade andelen fram till och med 2011, följt av en ökning fram till och med 2017. Under 2020 syntes ytterligare en ökning och andelen ligger sedan dess på något högre nivåer än tidigare.

Den andel som känner stor oro över brottsligheten i samhället är densamma bland män och kvinnor (46 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (53 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 65–74 år (57 %).

Uppfattning om brottslighetens utveckling

Det är 80 procent av befolkningen (16–84 år) som tror att brottslig­heten i Sverige har ökat kraftigt eller något under de senaste tre åren. Andelen är densamma som 2021. Andelen minskade fram till 2014, med vissa årliga variationer. Därefter skedde en ökning 2015 och andelen har sedan dess varit relativt oförändrad.Det är en större andel kvinnor än män som tror att antalet brott har ökat under de senaste tre åren (82 respektive 77 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (86 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 75–84 år (89 %).

Oro för närstående

Det är 34 procent som mycket eller ganska ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket i princip är på samma nivå som 2021, då andelen var 35 procent. Andelen minskade fram till och med 2014, följt av en ökning fram till och med 2016. Därefter har andelen varit relativt oförändrad, bortsett från en tillfällig ökning 2020.

Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att närstående ska drabbas av brott än att män gör det (36 respektive 31 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år, där 38 procent av männen och 43 procent av kvinnorna känner oro.

Oro för olika typer av brott

Oro för att utsättas för olika brott 2022. Andel som oroar sig mycket/ganska ofta, av samtliga samt av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2022

Oro för misshandel

Den andel som 2022 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för misshandel utgör 10 procent, vilket är detsamma som 2021. Andelen har varit oförändrad under hela perioden, med undantag för 2020, då den var något större.

Andelen är i princip lika stor bland män som bland kvinnor (9 respektive 10 %).

Bland män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (15 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgrupperna 16–19 år och 20–24 år (16 % vardera).

Oro för våldtäkt eller andra sexuella angrepp

Det är 10 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp. Andelen är på ungefär samma nivå som 2021 (11 %) och har även legat på i princip samma nivå sedan den första mätpunkten 2017.

Kvinnor uppger att de ofta känner oro för att utsättas för våldtäkt eller sexuella angrepp i betydligt större utsträckning än män (18 respektive 2 %).

Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 16–19 år, 20–24 år samt 25–34 år (3 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 20–24 år (46 %).

Oro för personrån

Det är 15 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ofta (mycket eller ganska) oroar sig för personrån. Det är på i princip samma nivå som 2021, då andelen var 16 procent. Den andel som ofta oroar sig för personrån har i princip varit oförändrad sedan den första mätpunkten 2017, med undantag för 2020, då den låg på en något högre nivå.

Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att utsättas för personrån än att män gör det (17 respektive 13 %).

Bland både män och kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (19 respektive 21 %).

Oro för bedrägeri på internet

Det är 32 procent av befolkningen (16–84 år) som under det senaste året mycket eller ganska ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri på internet, eller som på grund av denna oro helt avstår från att handla på internet. Andelen har legat på samma nivå under samtliga mättillfällen sedan frågan omformulerades 2020.

Det är vanligare bland kvinnor än bland män att oroa sig för att utsättas för bedrägeri på internet (34 respektive 30 %).

Bland såväl kvinnor som män är andelen störst i åldersgruppen 75–84 år (43 respektive 37 %).

Oro för bostadsinbrott

År 2022 uppger 22 procent av befolkningen (16–84 år) att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har oroat sig för bostadsinbrott. Andelen är i princip densamma som 2021, då den var 23 procent. Sett till utvecklingen över tid var andelen relativt oförändrad under de första åren, men 2012 inleddes en ökning som pågick fram till och med 2017. Därefter har andelen återigen varit relativt oförändrad fram till 2021, då den minskade.

Det är något vanligare att kvinnor oroar sig för bostadsinbrott än att män gör det (23 respektive 21 %).

Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 45–54 år och 55–64 år (25 % vardera), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (26 %).

Oro för bilbrott

Bland dem som angett att någon i hushållet har en bil har 24 procent mycket eller ganska ofta under det senaste året oroat sig för att hushållets bil ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse. Det är på samma nivå som 2021. Andelen minskade under den första delen av mätperioden och var därefter relativt oförändrad. Efter 2015 skedde dock en viss ökning fram till och med 2017. Därefter har andelen varit relativt oförändrad fram till en minskning 2021.

Andelen är något större bland män än bland kvinnor (25 respektive 23 %).

Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 25–34 år och 45–54 år (28 % vardera), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 55–64 år (28 %).

Otrygghetens konsekvenser

Det är 24 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Vidare uppger 20 procent att de ofta har avstått från att skriva eller lägga upp något på internet på grund av oro för att bli utsatta för trakasserier eller hot, varav 3 procentenheter av dessa aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oron. Därtill uppger 12 procent att de ofta avstått från en aktivitet till följd av oro, och 7 procent uppger att oron för brott har en stor påverkan på livskvaliteten.

Det är en betydligt större andel kvinnor än män som ofta har valt att ta en annan väg eller ett annat färdsätt (31 respektive 17 %) och som ofta avstått från någon aktivitet på grund av oro (15 respektive 9 %). För de andra frågorna finns det nästintill inga skillnader mellan män och kvinnor.

Förtroende för rättsväsendet

Förtroende för myndigheterna i rättsväsendet

Förtroende för rättsväsendet som helhet och för de enskilda myndigheterna 2007–2022.¹) Andel av befolkningen (16–84 år) som har ett mycket/ganska stort förtroende Källa: NTU 2022

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Rättsväsendet består av flera olika myndigheter, och i NTU ställs frågor om inställningen till rättsväsendet överlag och mer specifikt till fyra av dess myndigheter – polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. I kapitlet om allmänhetens förtroende för rättsväsendet efterfrågas respondentens uppfattning vid svarstillfället (2022).

Förtroende för rättsväsendet som helhet

Enligt NTU 2022 uppger drygt hälften (53 %) av befolkningen (16–84 år) att de har stort (mycket eller ganska) förtroende för rättsväsendet som helhet, vilket innebär att andelen är i princip densamma som 2021 (52 %). Efter en viss ökning i början på mätperioden, var andelen med stort förtroende för rättsväsendet relativt oförändrad fram till och med 2016. Efter en tillfällig nedgång under 2017 har andelen successivt ökat och ligger nu på den högsta nivån hittills.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för rättsväsendet som helhet än att män har det (55 respektive 50 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgrupperna 35–44 år och 45–54 år (53 % vardera), och bland kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (61 %).

Förtroende för polisen

Den andel av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete utgör 59 procent, vilket är på ungefär samma nivå som 2021, då andelen var 58 procent. Nivån låg förhållandevis stabilt fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Från och med 2018 har andelen med stort förtroende ökat till en nivå som 2022 är den högsta hittills. Totalt har det nu skett en ökning med 17 procentenheter jämfört med 2017.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för polisen än att män har det (63 respektive 55 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 75–84 år (58 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (67 %).

Förtroende för åklagarna

Det är 43 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på samma nivå som 2021. Andelen ökade fram till och med 2009, och var därefter i princip oförändrad fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Därefter har andelen ökat igen och ligger sedan 2021 på den högst uppmätta nivån hittills.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för åklagarna än att män har det (45 respektive 41 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (44 respektive 50 %).

Förtroende för domstolarna

Det är 41 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på samma nivå som 2021. Andelen var relativt oförändrad under större delen av mätperioden fram till och med 2016, följt av något lägre nivåer 2017–2018. Under 2019 och framåt har andelen med stort förtroende ökat något, och ligger 2022 på den högsta nivån hittills tillsammans med 2010 och 2021.

Det är i princip lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för domstolarna (40 respektive 41 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (43 respektive 49 %).

Förtroende för kriminalvården

Det är 37 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger ett stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete, vilket är en ökning jämfört med 2021 (34 %). Andelen ökade mellan 2007 och 2010 och har därefter legat på ungefär samma nivå fram till den här senaste ökningen, som också är den högst uppmätta andelen hittills.

Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för kriminalvården än att män har det (38 respektive 36 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (42 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (44 %).

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta

Resultaten för 2022 visar att 45 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på ungefär samma nivå som 2021, då andelen var 44 procent. Andelen har varit relativt oförändrad under större delen av mätperioden, med undantag för 2017, då andelen minskade, och därefter kan en svagt uppåtgående trend noteras.

Det är lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta rättvist (45 vardera %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgrupperna 35–44 år och 45–54 år (51 % vardera), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (52 %).

Förtroende för hur polisen hanterar brottsmisstänkta

Resultaten för 2022 visar att 54 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de har stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är en ökning sedan 2021 (51 %). Andelen låg på en ungefär oförändrad nivå mellan 2006 och 2017, men från och med 2018 har en ökning noterats, och 2022 är andelen den största hittills.

Det är i princip lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta rättvist (54 respektive 53 %).

Bland såväl män som kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (59 respektive 60 %).

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta

Resultaten för 2022 visar att 30 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är på samma nivå som 2021. Efter en ökning i början på mätperioden har andelen varit relativt oförändrad fram till de senaste åren, då en ökning syns.

Det är något vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta (32 respektive 29 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (39 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (36 %).

Förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta

Resultaten för 2022 visar att 49 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är på en något högre nivå än 2021, då andelen var 47 procent. Andelen med stort förtroende har varit relativt oförändrad under hela mätperioden, fram till de senaste fem åren, då förtroendet har ökat och därmed nu ligger på den högsta nivån hittills.

Det är vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta (50 respektive 47 %).

Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (54 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (56 %).

Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet

Erfarenheter av polisen

Erfarenheter av polisen bland de som utsatts för något brott som polisanmälts
under de senaste tre åren, enligt NTU 2009-2022¹. Andel som sammantaget har
mycket/ganska positiva erfarenheter av polisen samt som är mycket/ganska nöjda med
olika delar av polisens arbete. Källa: NTU 2022

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

När en person blivit utsatt för ett brott som polisanmäls får personen kontakt med och erfarenhet av en eller flera av rättsväsendets myndigheter. Erfarenheterna begränsas vanligen till den kontakt man får med polisen i samband med polisanmälan, men kan också bestå av kontakter med åklagare, målsägandebiträde och domstol i de fall brottet tas upp i en rättegång. I kapitlet ställs frågor om brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet under de senaste tre åren fram till svarstillfället (2022).

Erfarenheter av polisen i samband med polisanmälan

NTU 2022 visar att 21 procent av befolkningen (16–84 år) har utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren.

Av dessa uppger 43 procent att de sammantaget har mycket eller ganska positiva erfarenheter av polisen. Det är i princip på samma nivå som 2021 (44 %). Andelen var relativt oförändrad fram till och med 2015. Sedan 2016 har andelen däremot legat på en något lägre nivå, med viss tendens till minskning. Andelen med positiva erfarenheter är större bland dem som utsatts för brott som innehöll någon form av hot eller våld än där händelsen inte innehöll det (47 respektive 42 %).

Vad beträffar olika delar av polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens bemötande och tillgänglighet (53 respektive 49 %), men mindre nöjda med informationen om ärendet och med polisens effektivitet (33 respektive 19 %). Sett till polisens bemötande och effektivitet är andelen nöjda större när händelsen har innehållit inslag av hot eller våld. När det gäller frågan om polisens tillgänglighet och information om ärendet är det i princip ingen skillnad i andelen nöjda, oavsett om brottet innehållit inslag av hot eller våld.

Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller såväl den sammantagna erfarenheten av polisen som de olika delarna av polisens arbete.Sett till ålder är andelen nöjda störst bland de äldsta åldersgrupperna, bland såväl män som kvinnor. Även detta gäller både den sammantagna erfarenheten av polisen samt de olika delarna av polisens arbete.

Erfarenheter av åklagare och rättegång

Det är 1,9 procent av befolkningen (16–84 år) som under de senaste tre åren har varit i kontakt med en åklagare, med anledning av utsatthet för brott, oavsett om utredningen sedan lett till en rättegång eller ej. Av dessa personer uppger 40 procent att de har positiva erfarenheter av kontakten med åklagaren, vilket innebär en minskning sedan 2021 (43 %). Vidare är det 1,0 procent av befolkningen som har medverkat i en rättegång i domstol under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott. Av de personerna uppger sig 52 procent vara nöjda med det bemötande som de fått i domstolen, vilket innebär en minskning från 2021 (58 %). Av dem som har medverkat i en rättegång i egenskap av målsägande är det 59 procent som uppger att de hade ett målsägandebiträde. Av dessa uppger 66 procent att erfarenheterna av målsägandebiträdet varit positiva, vilket är på en lägre nivå än 2021 (70 %). Vidare uppger 65 procent att de tyckte att det varit lätt att förstå rättegången, vilket innebär en liten ökning från 2021 (63 %). När det gäller information inför rättegången uppger 53 procent att den var tillräcklig, vilket är en minskning sedan 2021 (56 %).

Skillnaderna mellan män och kvinnor 2022 är generellt små, för samtliga frågor som ställs till dem som har haft kontakt med rättsväsendet. Dock är det stora skillnader vad gäller erfarenheter av målsägandebiträden (då 74 % av kvinnorna har positiva erfarenheter jämfört med 55 % av männen).

Lyssna på podden om NTU

Nationella trygghetsundersökningen 2022

Snacka om brott: avsnitt 43

Nationella trygghetsundersökningen 2022

Vilka typer av brott uppger flest att de utsätts för? Vilka brott är det man oroar sig mest för? Hur står det till med förtroendet för exempelvis polisen och övriga rättsväsendet? Och finns det något samband mellan oro, otrygghet och utsatthet för brott? I det här poddavsnittet pratar vi om resultaten i Brås senaste nationella trygghetsundersökning, som publicerades den 11 oktober 2022.

Medverkande: Johanna Viberg, utredare, Brå. Samtalsledare: Monica Landergård, pressekreterare, Brå. Publicerad: 11 oktober 2022.

Sidan senast uppdaterad:

NTU är en del av Sveriges officiella statistik (gäller statistik från 2019).

Publikationer

Utsatthet för brott - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 363 kB.

Otrygghet och oro för brott - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 269 kB.

Förtroende för rättsväsendet - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 326 kB.

Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet - NTU 2007-2022 (excel) Excel, 172 kB.

Regionala resultat - NTU 2022 (excel) Excel, 629 kB.

Appendix - NTU 2022 (excel) Excel, 1 MB.

Publicering

Nationella trygghets­undersökningen (NTU) genomförs årligen och årsrapporten publiceras i oktober.

Beställningar

I vissa fall kan statistik som inte finns tillgänglig på Brås webbplats lämnas ut i form av en så kallad special­beställning. Här kan du läsa mer om att beställa statistik från Brå.

Specialbeställningar