Nationella trygghetsundersökningen

Brå genomför årligen den Nationella trygghets­undersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Sedan 2006 har Brå årligen genomfört Nationella trygghetsundersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.

Reviderad metod

Metoden för NTU reviderades under 2017, genom att insamlingsförfarandet ändrades från i huvudsak telefonintervjuer till post- och webbenkäter, samt att urvalet utökades och en del frågeformuleringar ändrades. Eftersom ett huvudsakligt syfte med NTU är att kunna göra jämförelser över tid, har en metod tagits fram för att resultattrender för perioden 2007–2016 ska kunna jämföras med 2017–2021 och kommande år. Det här har gjorts genom att det parallellt med den reviderade undersökningen 2017 genomfördes en undersökning med den tidigare metoden. Utifrån nivåskillnaderna mellan de två undersökningarna som då framkom har resultaten bakåt i tiden räknats om utifrån en skattning om hur de hade sett ut om den nya metoden hade använts.

I de flesta fall visade den nya metoden på högre nivåer av utsatthet och otrygghet samt lägre nivåer av stort förtroende och positiva erfarenheter av rättväsendet. En annan förändring är att resultaten från NTU 2006 inte längre redovisas. Det beror på att urvalsstorleken och datainsamlingsperioden för NTU 2006 skiljer sig från de övriga år som NTU har genomförts, vilket innebär att skattningarna för det året är behäftade med en större osäkerhet. Läs mer om dessa förändringar i i den tekniska rapporten för NTU 2018 Pdf, 6 MB..

Nya brottstyper

I och med det metodbyte som skedde 2017 tillkom brottstyperna fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri samt nätkränkning, vilket är anledningen till att det bara finns resultat för åren 2016-2020 när det gäller de brottstyperna. Vidare kan utsatthet för allvarlig misshandel och allvarliga sexualbrott av metodologiska anledningar inte jämföras med åren före metodbytet, vilket gör att även de resultaten enbart finns redovisade för åren 2016-2020.

Fakta om undersökningen:

  • Urval:
    - 200 001 personer.
    - 16–84 år.
    - Slumpmässigt urval.
  • Antal svar: 74 351 personer.
  • Svarsfrekvens: 41,0 procent.
  • Datainsamlingsmetod: Webb- och postenkäter.
  • Datainsamlingsperiod: Januari– april 2021.
 
Otrygghet och oro för brott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Utsatthet för brott
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Förtroende för rättsväsendet
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.
Kontakter med rättsväsendet
OBS! Statistiken du söker finns inte!
Det beror på ett av följande skäl:
- Valt område finns inte detta år.
- Statistiken du söker finns inte framtagen för detta år.
- Den tabell du valt är inte uppdelad på kön och/eller ålder.

Angående covid-19-pandemin

Vid jämförelser över tid bör det påpekas att halva datainsamlingen till NTU 2020 och hela datainsamlingen till NTU 2021 gjordes under covid-19-pandemin. Det innebär att resultaten för samtliga frågeområden som inkluderas i undersökningen sannolikt har påverkats av de förändrade livsstilsmönster som pandemin medfört. Risken är därför stor att skillnader jämfört med tidigare år är av mer tillfällig karaktär, till följd av en tillfällig samhällelig förändring, och inte nödvändigtvis tecken på trendbrott.

Brott mot enskild person

Utsatthet för brott mot enskild person

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2006–2020¹ ². Andel (%) utsatta av befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2021

¹) Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Utsatthet för brott mot enskild person 2020

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2020. Andel utsatta av samtliga samt av män respektive kvinnor i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2021

Utsatthet för olika typer av brott mot enskild person

Det är 20,2 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de under 2020 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i NTU sammantaget kallas brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kredit-bedrägeri eller nätkränkning. Det innebär en minskning från 2019, då andelen var 22,6 procent. Även sett till utvecklingen sedan 2016, då brottskategorin började mätas i sin nuvarande sammansättning, syns en minskning av andelen utsatta.

Bland kvinnor var det 20,8 procent, och bland män 19,7 procent, som utsattes för något brott mot person. Denna skillnad kan härledas till den stora skillnaden i utsatthet för sexualbrott, som en betydligt större andel kvinnor än män uppgett att de utsatts för. Vad gäller övriga brottstyper uppger män utsatthet i större utsträckning än kvinnor, men skillnaderna är inte lika stora som för sexualbrotten.

Den självrapporterade utsattheten är generellt störst i de yngre åldersgrupperna, och minskar med äldre åldersgrupper (34,2 % utsatta för brott mot enskild person bland de yngsta respektive 6,8 % utsatta bland de äldsta).

Utsattheten är även ojämnt fördelad sett till olika grupper av befolkningen. En särskilt utsatt grupp är ensamstående med barn, där 31,7 procent uppger att de utsattes för någon av brottstyperna inom brott mot enskild person 2020.

Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för 2020 (8,4 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,3 %).

Andelen utsatta för de olika brottstyperna har minskat jämfört med 2019. Undantagen är försäljningsbedrägeri där en ökning syns, samt nätkränkning där nivån i princip är densamma som förra året.

Hur många gånger man utsätts för brott under ett år är ojämnt fördelat. När det gäller brott mot enskild person var det 4,5 procent av befolkningen som utsattes för något brott mot person fyra gånger eller fler, vilket motsvarar 71,8 procent av brottshändelserna under 2020.

Det är 2,8 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för misshandel 2020. Det innebär en minskning sedan 2019, då 3,6 procent utsattes. Under perioden 2006–2015 var trenden svagt nedåtgående, därefter syns en svagt uppåtgående trend fram till minskningen i den här senaste mätningen. Utsatthet för misshandel är vanligare bland män än kvinnor (3,5 jämfört med 2,2 %). Att uppge utsatthet för misshandel är vanligast i åldersgruppen 16–19 år, för såväl män som kvinnor (10,4 % av männen respektive 6,5 % av kvinnorna).

Det är 8,4 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för hot under 2020, vilket gör hot till den brottstyp mot enskild person som störst andel uppger sig ha blivit utsatta för. Det innebär en minskning sedan 2019 (9,2 %). Under perioden 2006–2014 var andelen utsatta för hot relativt oförändrad, men från och med 2015 visar resultaten en uppåtgående trend fram till minskningen i den senaste mätningen. Utsatthet för hot är vanligare bland män än bland kvinnor (8,8 respektive 8,1 %). Bland såväl män som kvinnor är det vanligast att uppge utsatthet för hot i åldersgruppen 16–19 år (13,9 % bland män respektive 13,2 % bland kvinnor).

Andelen som uppger att de utsatts för sexualbrott under 2020 är 4,6 procent. Det innebär en minskning från 2019, då andelen var 5,6 procent. Andelen utsatta ökade från och med 2012 till och med 2017, efter att ha varit relativt oförändrad 2006–2011. Sedan 2018 syns istället en nedåtgående trend. Utsatthet för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män (7,7 respektive 1,2 %). Bland såväl kvinnor som män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 26,9 procent av kvinnorna och 2,5 procent av männen uppger att de utsatts.

Den brottstyp mot enskild person där utsatthet uppges i minst utsträckning är personrån. Under 2020 utsattes 1,3 procent av befolkningen (16–84 år). Det är en liten minskning sedan 2019, då andelen var 1,5 procent. Andelen var under hela mätperioden relativt oförändrad, men från och med 2015 syns en svagt uppåtgående trend fram till minskningen i den här senaste mätningen. Utsatthet för personrån är vanligare bland män än bland kvinnor (2,1 respektive 0,5 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (5,8 %), medan det bland kvinnor är vanligast i åldersgrupperna 20–24 år och 25–34 år (0,9 % i respektive grupp).

Det är 1,7 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes för fickstöld under 2020. Det innebär en minskning sedan 2019 då andelen var 2,7 procent. Sedan den första mätningen (gällande utsatthet 2016) visar utvecklingen på en svag nedåtgående trend fram till den senaste mätningens minskning. Utsatthet för fickstöld är något vanligare bland män än bland kvinnor (1,8 respektive 1,6 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år, där 3,8 procent av männen och 4,6 procent av kvinnorna uppger att de utsatts.

Vad gäller försäljningsbedrägeri är det 5,5 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de utsattes 2020. Det innebär en ökning sedan 2019, då andelen var 5,1 procent. Sett till utvecklingen över tid syns en svagt uppåtgående trend under hela mätperioden. Utsatthet för försäljningsbedrägeri är vanligare bland män än bland kvinnor (6,4 respektive 4,6 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (9,0 %), medan det bland kvinnor är vanligast i åldersgruppen 45–54 år (6,1 %).

Andelen som uppger att de utsattes för kort-/kreditbedrägeri 2020 är 4,1 procent av befolkningen (16–84 år). Det innebär en minskning sedan 2019, då 5,3 procent utsattes. Dessförinnan syntes en ökning mellan 2016 och 2018. Utsatthet för kort-/kreditbedrägeri är vanligare bland män än bland kvinnor (4,6 respektive 3,6 %). Bland både män och kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (6,6 % av männen respektive 4,9 % av kvinnorna).

Andelen som uppger att de utsattes för nätkränkning under 2020 är 2,5 procent av befolkningen (16–84 år). Det är på ungefär samma nivå som 2019, då andelen var 2,6 procent. Sedan den första mätningen (2016) syns en ökning inledningsvis, men från och med 2018 har andelen i princip varit oförändrad. Utsatthet för nätkränkning är något vanligare bland män än bland kvinnor (2,6 respektive 2,4 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år, där 4,9 procent av männen och 8,2 procent av kvinnorna uppger att de utsatts.

Andelen som uppger att de utsattes för trakasserier under 2020 är 6,0 procent av befolkningen (16–84 år). Det innebär en minskning sedan 2019, då 6,5 procent utsattes. Utsatthet för trakasserier är vanligare bland kvinnor än män (6,9 respektive 5,0 %). Bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 13,8 procent utsattes, medan det bland män är vanligast att uppge utsatthet i åldersgruppen 16–19 år, med 7,6 procent utsatta.

Egendomsbrott mot hushåll

Utsatthet för brott mot egendom

Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot egendom 2006–2020¹. Andel (%) utsatta hushåll i riket. För 2018 redovisas även skattat antal utsatta hushåll i riket. Källa: NTU 2021

¹) Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Utsatthet för egendomsbrott mot hushåll

Det är 13,2 procent av hushållen i riket som under 2020 uppges ha utsatts för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld och bostadsinbrott. Det innebär en minskning sedan 2019 (14,6 %). Andelen har även minskat om man ser till utvecklingen sedan 2006, och minskningen beror främst på att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon.

Av de egendomsbrott mot hushåll som undersökningen berör var det under 2020 vanligast att hushållet utsatts för cykelstöld (10,5 %) medan det var minst vanligt att rapportera att hushållet utsatts för bilstöld (0,8 %).

De egendomsbrott som har haft tydligast utveckling sedan 2006 är de bilrelaterade brotten, som har minskat markant.

En majoritet av dem som blivit utsatta för egendomsbrott mot hushåll uppger att de utsattes en gång under 2020, men en mindre grupp av de utsatta hushållen (5,8 %) utsattes för fyra brott eller fler. Den gruppen utsattes för 27,9 procent av alla egendomsbrott.

Resultatet visar att 1,3 procent av hushållen i riket rapporterar att de utsattes för bostadsinbrott under 2020. Det innebär en minskning sedan 2019 (1,7 %). Fram till och med 2015 varierade andelen mellan 1,2 och 1,7 procent, men har därefter varit relativt oförändrad på en något högre nivå än tidigare fram till minskningen 2020.

Av de hushåll där någon ägde en bil var det 0,8 procent som uppgavs ha utsatts för bilstöld 2020. Det är en liten minskning sedan 2019 (1,0 %). Andelen minskade kraftigt under perioden 2006–2014, men har efter en ökning 2015 varit relativt oförändrad. Trots den ökningen är andelen utsatta på senare år tydligt mindre än när mätningarna inleddes.

Andelen hushåll som rapporterar att de utsattes för stöld ur eller från fordon under 2020 uppgår till 4,1 procent. Det innebär en minskning sedan 2019, då 4,6 procent av hushållen utsattes. Andelen minskade kraftigt under perioden 2006–2012 och har därefter varit relativt oförändrad, dock med vissa årliga variationer, såsom den minskning som syns i den här senaste mätningen.

Av de hushåll där någon ägde en cykel var det 10,5 procent som uppgavs ha utsatts för cykelstöld 2020. Det innebär en minskning från 2019, då andelen var 11,4 procent. Andelen hushåll som utsatts för cykelstöld minskade från och med 2008 till och med 2012. Därefter skedde en svag ökning fram till 2019, som avtog i och med minskningen i den här senaste mätningen.

Otrygghet och oro

Otrygghet och oro för brott är ett komplext och mångfacetterat fenomen och därför svårt att mäta, men NTU kan bidra med ett antal centrala indikatorer på området. I kapitlet om otrygghet varierar referensperioden beroende på frågetyp. Frågor om oro för olika typer av brott avser de senaste tolv månaderna från svarstillfället. De mer övergripande frågorna avser den uppfattning respondenten har vid svarstillfället (2020).

Otrygghet ute sen kväll

Otrygghet vid utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet 2007–2021¹. Andel (%) som känner sig mycket/ganska otrygga samt de som avstår från att gå ut på grund av otrygghet, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen, (16–84 år). Källa: NTU 2021

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Totalt uppger 28 procent av befolkningen (16–84 år) 2021 att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde, vilket innebär en liten minskning jämfört med 2020, då andelen var 30 procent. Efter en svag minskning under de första åren var andelen otrygga relativt oförändrad fram till och med 2015, följt av en påtaglig ökning året därpå. Åren 2016–2021 har andelen åter varit relativt oförändrad, bortsett från en tillfällig liten ökning 2020. Det är betydligt vanligare att kvinnor känner sig otrygga än att män gör det (36 respektive 19 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 75–84 år (23 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 20–24 år (50 %).

Oro över brottsligheten i samhället

Oro över brottsligheten i samhället 2007–2021¹. Andel (%) som oroar sig i stor utsträckning, av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2021

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Uppfattning om brottslighetens utveckling

Det är 80 procent av befolkningen (16–84 år) som tror att brottsligheten i Sverige har ökat kraftigt eller något under de senaste tre åren. Andelen som tror att brottsligheten har ökat är i princip densamma som 2020, då den var 81 procent. Från mätningens början minskade andelen fram till 2014, med vissa årliga variationer. Därefter skedde en ökning 2015 och andelen har sedan dess varit relativt oförändrad. Det är en större andel kvinnor än män som tror att antalet brott har ökat under de senaste tre åren (81 respektive 78 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–19 år (85 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 75–84 år (90 %).

Oro över brottsligheten i samhället

Det är 45 procent av befolkningen (16–84 år) som i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället 2021, vilket innebär en liten minskning från 2020, då andelen var 47 procent. Andelen minskade fram till och med 2011, och därefter skedde en ökning fram till och med 2017. Andelen var därefter relativt oförändrad fram till en ökning under 2020 och ligger sedan dess på något högre nivåer än tidigare. Andelen som känner stor oro över brottsligheten i samhället något större bland män än bland kvinnor (46 respektive 44 %). Bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (54 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 65–74 år (57 %).

Oro för närstående

Det är 35 procent som mycket eller ganska ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket innebär en minskning sedan 2020, då andelen var 38 procent. Andelen minskade till och med 2014, följt av en ökning till och med 2016. Därefter låg andelen kvar på samma nivå fram till 2020, då det skedde en ökning, men har i den senaste mätningen återgått till samma stabila nivå som setts sedan 2016. Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att närstående ska drabbas av brott än att män gör det (37 respektive 32 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år, där 39 procent av männen och 45 procent av kvinnorna känner oro.

Oro för olika typer av brott

Oro för att utsättas för olika brott 2021. Andel som oroar sig mycket/ganska ofta, av samtliga samt av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2021

Oro för misshandel

Andelen som 2021 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för misshandel är 10 procent av befolkningen (16–84 år). Det är en liten minskning jämfört med 2020, då andelen var 12 procent. Andelen som ofta oroar sig för misshandel har varit oförändrad under hela perioden, med undantag för 2020, då den var något större. Andelen är lika stor bland män som bland kvinnor (10 %). Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 16–19 år och 20–24 år (12 % vardera), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgruppen 16–19 år (17 %).

Oro för våldtäkt/sexuella angrepp

Det är 11 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, vilket är på ungefär samma nivå som 2020 (12 %). Andelen har legat på i princip samma nivå sedan 2017. Kvinnor uppger att de ofta känner oro för att utsättas för våldtäkt eller sexuella angrepp i betydligt större utsträckning än män (19 respektive 2 %). Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 16–19 år, 20–24 år samt 25–34 år (3 %), medan andelen bland kvinnor är störst i åldersgrupperna 16–19 år och 20–24 år (45 %).

Oro för personrån

Det är 16 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ofta (mycket eller ganska) oroar sig för personrån. Det är en lägre nivå än 2020, då andelen var 19 procent. Andelen som ofta oroar sig för personrån har i princip varit oförändrad sedan den första mätpunkten 2017, med undantag för 2020, då den låg på en högre nivå. Det är vanligare att kvinnor oroar sig för att utsättas för personrån än att män gör det (17 respektive 14%). Bland både kvinnor och män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (21 respektive 18 %)

Oro för bedrägeri på internet

Det är 32 procent av befolkningen (16–84 år) som under det senaste året mycket eller ganska ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri på internet, eller som på grund av denna oro helt avstår från att handla på internet, vilket är på samma nivå som 2020. Det är vanligare bland kvinnor än bland män att oroa sig för att utsättas för bedrägeri på internet (33 respektive 30 %). Bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 75–84 år (41 %) och bland män är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (37 %).

Oro för bostadsinbrott

År 2021 uppger 23 procent av befolkningen (16–84 år) att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har oroat sig för bostadsinbrott, vilket innebär en minskning sedan 2020 då andelen var 27 procent. Sett till utvecklingen över tid var andelen relativt oförändrad under de första åren, men 2012 inleddes en ökning som pågick fram till och med 2017. Därefter har andelen återigen varit relativt oförändrad fram till det senaste årets minskning. Det är något vanligare att kvinnor oroar sig för bostadsinbrott än att män gör det (24 respektive 22 %). Bland män är andelen störst i åldersgrupperna 45–54 år och 55–64 år (26 % vardera), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (29 %).

Oro för bilbrott

Bland de respondenter som angett att någon i hushållet har en bil har 24 procent mycket eller ganska ofta under det senaste året oroat sig för att hushållets bil ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse. Det innebär en minskning jämfört med 2020, då andelen var 27 procent. Andelen minskade fram till och med 2013, följt av en ökning 2015–2017, för att därefter ha varit relativt oförändrad, med viss variation. Andelen är något större bland män än bland kvinnor (25 respektive 23 %). Bland både män och kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 55–64 år (30 respektive 28 %).

Otrygghetens konsekvenser

Det är 24 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de mycket eller ganska ofta under det senaste året har valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Vidare uppger 19 procent att de ofta har avstått från att skriva eller lägga upp något på internet på grund av oro för att bli utsatt för trakasserier eller hot, varav 3 procentenheter av dessa aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oron. Vidare uppger 13 procent att de ofta avstått från en aktivitet till följd av oro, medan 7 procent uppger att oron för brott har en stor påverkan på livskvaliteten. Det är en betydligt större andel kvinnor än män som ofta har valt att ta en annan väg eller ett annat färdsätt (32 respektive 16 %) och som ofta avstått från någon aktivitet på grund av oro (16 respektive 9 %). För de andra frågorna är skillnaderna små eller obefintliga.

Förtroende för rättsväsendet

Förtroende för myndigheterna i rättsväsendet

Förtroende för rättsväsendet som helhet och för de enskilda myndigheterna 2007–2021.¹) Andel av befolkningen (16–84 år) som har ett mycket/ganska stort förtroende Källa: NTU 2021

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

Rättsväsendet består av flera olika myndigheter, och i NTU ställs frågor om inställningen till rättsväsendet överlag och mer specifikt till fyra av dess myndigheter – polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. I kapitlet om allmänhetens förtroende för rättsväsendet efterfrågas respondentens uppfattning vid svarstillfället (2020).

Förtroende för rättsväsendet som helhet

Enligt NTU 2021 uppger drygt hälften (52 %) av befolkningen (16–84 år) att de har stort (mycket eller ganska) förtroende för rättsväsendet som helhet, vilket innebär en ökning från 2020, då andelen var 49 procent. Efter en viss ökning i början på mätperioden, var andelen med stort förtroende för rättsväsendet relativt oförändrad fram till och med 2016. Efter en tillfällig nedgång under 2017 har andelen ökat igen och ligger nu på den högsta nivån hittills. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för rättsväsendet som helhet än att män har det (55 respektive 48 %). Bland både kvinnor och män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (61 respektive 52 %).

Förtroende för polisen

Andelen av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete är 58 procent, vilket innebär en ökning från 2020, då andelen var 54 procent. Nivån låg förhållandevis stabilt fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Från och med 2018 har dock andelen med stort förtroende ökat till en nivå som 2021 är den högsta hittills. Totalt har det skett en ökning med 16 procentenheter mellan 2017 och 2021 (från 42 till 58 %). Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för polisen än att män har det (62 respektive 53 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgrupperna 20–24 år och 75–84 år (55 % i respektive åldersgrupp), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 45–54 år (66 %).

Förtroende för åklagarna

Det är 43 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på en högre nivå än 2020, då andelen var 40 procent. Andelen ökade fram till och med 2009 och var därefter relativt oförändrad fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Därefter har dock andelen ökat igen och ligger i och med ökningen under 2021 på den högst uppmätta nivån hittills. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för åklagarna än att män har det (46 respektive 40 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgrupperna 16–19 år och 45–54 år (43 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 35–44 år och 45–54 år (51 % vardera).

Förtroende för domstolarna

Det är 41 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är något högre än 2020 (39 %). Andelen var relativt oförändrad under större delen av mätperioden fram till och med 2016, följt av en minskning 2017. Från och med 2019 har dock andelen med stort förtroende ökat något, vilket gjort att den återgått till den tidigare nivån. Det är vanligare att ha stort förtroende för domstolarna bland kvinnor än bland män (42 respektive 39 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (43 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 35–44 och 45–54 år (48 % vardera).

Förtroende för kriminalvården

Det är 34 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger ett stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på samma nivå som 2020. Andelen med stort förtroende för kriminalvården ökade mellan 2007 och 2010 och har därefter varit relativt oförändrad, med undantag från 2012 och 2017, då andelen minskade något. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för kriminalvården än att män har det (36 respektive 32 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (41 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år (47 %).

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta

Resultaten för 2021 visar att 44 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på ungefär samma nivå som 2020, då andelen var 43 procent. Andelen har varit relativt oförändrad under större delen av mätperioden, med undantag för 2017, då andelen minskade, och därefter kan en svagt uppåtgående trend noteras. Det är i princip lika vanligt bland män som bland kvinnor att ha stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta rättvist (44 respektive 45 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (51 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (52 %).

Förtroende för hur polisen hanterar brottsmisstänkta

Resultaten för 2021 visar att 51 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de har stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på samma nivå som 2020. Andelen har generellt sett varit relativt oförändrad, men från och med 2018 har en ökning noterats. Det är i princip lika vanligt bland män och kvinnor att ha stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta rättvist (52 respektive 51 %). Bland såväl män som kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år (58 respektive 57 %).

Förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta

Resultaten för 2021 visar att 30 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är i princip samma nivå som 2020, då andelen var 29 procent. Andelen har generellt sett varit relativt oförändrad, men de fyra senaste åren syns en svagt uppåtgående trend efter en liten minskning som skedde 2017. Det är något vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta (32 respektive 29 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 16–19 år (40 %) och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (36 %).

Förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta

Resultaten för 2021 visar att 47 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är på en något högre nivå än 2020, då andelen var 45 procent. Andelen med stort förtroende har varit relativt oförändrad under hela mätperioden, fram till de senaste fyra åren, då förtroendet har ökat och därmed nu ligger på den högsta nivån hittills. Det är vanligare bland kvinnor än män att ha stort förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta (48 respektive 45 %). Bland män är andelen med stort förtroende störst i åldersgrupperna 16–19 år och 20–24 år (53 %), och bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år (54 %).

Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet

Erfarenheter av polisen

Erfarenheter av polisen bland de som utsatts för något brott som polisanmälts under de senaste tre åren, enligt NTU 2007–2021¹. Andel som sammantaget har mycket/ganska positiva erfarenheter av polisen samt som är mycket/ganska nöjda med olika delar av polisens arbete. Källa: NTU 2021

¹) Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.

När en person blivit utsatt för ett brott som polisanmäls får personen kontakt med och erfarenhet av en eller flera av rättsväsendets myndigheter. Erfarenheterna begränsas vanligen till den kontakt man får med polisen i samband med polisanmälan, men kan också bestå av kontakter med åklagare, målsägandebiträde och domstol i de fall brottet tas upp i en rättegång. I kapitlet ställs frågor om brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet under de senaste tre åren från svarstillfället (2021).

Erfarenheter av polisen i samband med polisanmälan

NTU 2021 visar att 23 procent av befolkningen (16–84 år) har utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren. Av dessa uppger 44 procent att de sammantaget har mycket eller ganska positiva erfarenheter av polisen. Andelen var relativt oförändrad fram till och med 2015. Under 2016 minskade andelen något, och har sedan dess legat relativt oförändrad på den något lägre nivån. Andelen med positiva erfarenheter är i princip lika stor bland dem som utsatts för brott utan hot eller våld som bland dem som utsatts för brott som innehöll någon form av hot eller våld (44 respektive 45 %).

Vad beträffar olika delar av polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens bemötande och tillgänglighet (53 respektive 50 %), men mindre nöjda med informationen om ärendet och med polisens effektivitet (34 respektive 20 %). Andelen nöjda är större när händelsen inte har innehållit hot eller våld, sett till informationen om ärendet och polisens tillgänglighet. När det gäller frågan om polisens effektivitet är andelen nöjda större när brottet har innehållit hot eller våld. Vad gäller frågan om polisens bemötande är det i princip ingen skillnad i nöjdhet mellan brott med respektive utan inslag av hot eller våld.

Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller såväl den sammantagna erfarenheten av polisen som de olika delarna av polisens arbete. Sett till ålder är andelen med nöjda störst bland de äldsta åldersgrupperna, bland såväl män som kvinnor. Även detta gäller både den sammantagna erfarenheten av polisen samt de olika delarna av polisens arbete.

Erfarenheter av åklagare och rättegång

Det är 2,0 procent av befolkningen (16–84 år) som har varit i kontakt med en åklagare under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott, oavsett om utredningen sedan lett till en rättegång eller ej. Av dessa personer uppger 43 procent att de har positiva erfarenheter av kontakten med åklagaren, vilket är på samma nivå som 2020.

Vidare är det 1,1 procent av befolkningen (16–84 år) som har medverkat i en rättegång i domstol under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott. Av de personerna uppger sig 58 procent vara nöjda med det bemötande som de fått i domstolen, vilket är på samma nivå som 2020. Vidare uppger 63 procent att de tyckte att det varit lätt att förstå rättegången, vilket innebär en minskning sedan 2020, då andelen var 69 procent. När det gäller information inför rättegången uppger 56 procent att den var tillräcklig, vilket i princip är på samma nivå som 2020 (57 %).

Av dem som har medverkat i en rättegång i egenskap av målsägande är det 65 procent som uppger att de hade ett målsägandebiträde. Av de här personerna uppger 70 procent att erfarenheterna av målsägandebiträdet varit positiva, vilket är på en högre nivå än 2020, då andelen var 68 procent. Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad gäller erfarenheten av åklagare, domstolar, målsägandebiträde samt sett till erfarenheter av förståelse av rättegången och information inför rättegången. Bland kvinnor har även andelen för i princip samtliga av dessa frågor ökat sedan 2020, medan motsvarande andelar bland män minskat för samtliga frågor.

Lyssna på podden om NTU

Vad gör människor otrygga och oroliga för brott? Och vad kan otryggheten och oron få för konsekvenser? Hur ser det ut med utsattheten för brott och varför ökar förtroendet för polisen?

Medverkande: Maria Molin, projektledare, Brå; Sofie Lifvin, utredare, Brå; Anita Heber, kriminolog, Stockholms universitet; Manuel Firpo, biträdande lokalpolisområdeschef, Södermalm.

Sidan senast uppdaterad:

NTU är en del av Sveriges officiella statistik (gäller statistik från 2019).

Publikationer

Publicering

Nationella trygghets­undersökningen (NTU) genomförs årligen och årsrapporten publiceras i oktober.

Beställningar

I vissa fall kan statistik som inte finns tillgänglig på Brås webbplats lämnas ut i form av en så kallad special­beställning. Här kan du läsa mer om att beställa statistik från Brå.

Specialbeställningar