Hatbrottsstatistik

Hatbrottsstatistiken utgörs av polisanmälda brott där Brå har identifierat ett hatbrottsmotiv samt uppgifter om hur dessa brott hanterats av rättsväsendet. Hatbrottsstatistiken publiceras vartannat år och däremellan publicerar Brå fördjupade statistiska undersökningar på området.

Ny statistik från och med 2021

I arbetet med statistiken över polisanmälda hatbrott 2020 har omfattande metodförändringar gjorts. Det innebär att statistiken detta år inte är jämförbar med Brås tidigare hatbrottsstatistik. För mer information se rapporten Polisanmälda hatbrott 2020.

Den tidigare statistiken finns tillgänglig här

Brås statistik över polisanmälda brott med hatbrottsmotiv bygger på anmälningar som polisen har hatbrottsmarkerat och där Brå har identifierat hatbrottsmotiv.

Hatbrottsstatistiken publiceras vartannat år och utgörs av dels en undersökning av polisens hatbrottsmarkering, dels en redovisning av de hatbrottsmotiv Brå har identifierat, såväl som brottskategorier, typ av brottsplats, den utsattas kön samt relation till gärningspersonen. Utöver detta redovisas även statistik över anmälningarnas regionala fördelning, det vill säga uppdelat på de polisregioner där de registrerats, och statistik över hatbrottens fördelning per kommun, utifrån var brotten skett.

Förändringar i Brås statistik över polisanmälda hatbrott

Från och med 2020 är Brås statistik över polisanmälda brott med hatbrottsmotiv en totalundersökning av alla polisanmälningar som polisen har hatbrottsmarkerat. Statistiken baseras på ett annat dataurval än Brås tidigare hatbrottsstatistik, vilket innebär att statistiken inte är jämförbar med Brås tidigare hatbrottsstatistik. Det är viktigt att notera att de genomgående lägre nivåerna av identifierade hatbrottsmotiv som redovisas i den här rapporten inte innebär att det skett en faktisk minskning i antalet anmälda hatbrott, utan att detta är en konsekvens av det förändrade urvalet av anmälningar som har granskats av Brå.

Förändringarna i urval och metod har gjorts för att öka statistikens relevans. Den nya statistiken kan bland annat användas som ett mer relevant underlag för att följa upp handläggningsbeslut om anmälda brott med hatbrottsmotiv. Förändringarna gör det även möjligt att använda hatbrottsstatistiken som ett verktyg för verksamhetsuppföljning, exempelvis för att utvärdera polisens initiala hantering av hatbrottsmarkerade anmälningar. Statistiken blir således mer verksamhetsnära.

Polisens hatbrottsmarkering

I Polisens ärendehanteringssystem DurTvå ska anmälningsupptagaren markera huruvida det som anmäls kan vara ett möjligt hatbrott eller inte. Av de polisanmälningar som upprättades 2020 hatbrottsmarkerades 6 301 stycken. I Brås granskning av dessa identifierades ett hatbrottsmotiv i 3 398 anmälningar, eller motsvarande 54 procent. I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 3 709 identifierade hatbrottsmotiv. I 41 procent av anmälningarna kunde Brå inte identifiera ett hatbrottsmotiv och i 5 procent bedömde Brå att det potentiellt fanns ett hatbrottsmotiv men att informationen i polisanmälan var för knapphändig för att fastställa detta.

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Hatbrott", "Ej Hatbrott", "Potientiellt hatbrott"],datasets : [{data: [54,41,5],backgroundColor: ["rgba(0, 115, 126,1)","rgba(0, 115, 126,0.7)","rgba(0, 115, 126,0.4)"],label: 2020}]}

Andel polisanmälningar som Brå bedömt vara hatbrott, ej hatbrott respektive potentiellt hatbrott. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Samtliga hatbrottsmotiv

Antalet hatbrottsmarkerade polisanmälningar 2020 i vilka ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras uppgick till 3 398 anmälningar. I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 3 709 identifierade hatbrottsmotiv. På en övergripande nivå var främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (55 procent) vanligast, följt av hatbrott mot religiösa grupper (17 procent), ospecificerade hatbrott (15 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (13 procent).

Övergripande fördelning av hatbrottsmotiv

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott", "Hatbrott mot religiösa grupper", "Hbtqi-relaterade hatbrott", "Ospecificerade hatbrott"],datasets : [{data: [55,17,13,15],backgroundColor: ["rgba(0, 115, 126,1)","rgba(0, 115, 126,0.7)","rgba(0, 115, 126,0.4)","rgba(0, 115, 126,0.2)"],label: 2020}]}

Hatbrottsmotiv fördelat på motivgrupp, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Fördelningen av hatbrottsmotiv

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Övriga främlingsfientliga och rasistiska","Afrofobiska","Ospecificerade hatbrott","Islamofobiska","Homofobiska","Antisemitiska","Övriga hbtqi-relaterade","Kristofobiska","Övriga mot religiösa grupper","Transfobiska","Antiziganistiska","Mot samer"],datasets : [{"label": "2020","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["37","15","15","9","8","5","3","2","2","2","1","1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,1)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,1)"}]}

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv fördelat på typ av motiv, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Brottskategori

Det vanligaste huvudbrottet, det vill säga det brott som hade strängast straffskala av brotten med ett identifierat hatbrottsmotiv i anmälan, var år 2020 ofredande, som utgjorde 25 procent av huvudbrotten. Efter det följde hets mot folkgrupp (23 procent), olaga hot (15 procent), ärekränkning (12 procent), klotter och skadegörelse (11 procent) och misshandel (9 procent). Frihets- och integritetsbrott samt olaga diskriminering utgjorde 1 procent vardera av anmälningarna. Övriga brott utgjorde 3 procent av brotten.

Fördelningen av brottskategorier

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Ofredande","Hets mot folkgrupp","Olaga hot", "Ärekränkning", "Klotter och skadegörelse", "Misshandel","Övriga brott","Frihets- och integritetsbrott","Olaga diskriminering"],datasets : [{"label": "Brottskategori","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["25","23","15","12","11","9","3","1","1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,1)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,1)"}]}

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter brottskategori, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna för de anmälda hatbrotten var på allmän plats (20 procent), i den utsattas hem eller i anslutning till det (19 procent) samt på den utsattas arbetsplats (11 procent). Efter dessa var det en stor spridning bland de övriga platserna. De digitala hatbrotten, som utgörs av kategorierna chatt, sms och telefon (9 procent), sociala medier (6 procent) och övriga internet (2 procent), utgjorde tillsammans 17 procent av de anmälda brotten med hatbrottsmotiv. Ytterligare 10 procent av brotten skedde i skolmiljö (fysisk och digital).

Fördelningen av brottsplats

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Allmän plats","Hem","Arbetsplats","Skola","Chatt, sms och telefon","Sociala medier","Offentliga transportmedel","Övrig plats","Bar, kafé och restaurang","Butik och serviceställe","Myndigheter och samhällsservice","Uppgift saknas","Internet (övrigt)","Religiös plats","Media"],datasets : [{"label": "Brottskategori","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["20","19","11","10","9","6","5","4","3","3","3","3","2","2","0"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,1)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,1)"}]}

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter brottsplats, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

De utsattas kön

I de 3 398 anmälningarna var de utsatta män i 38 procent av anmälningarna och kvinnor i 27 procent. I 6 procent av anmälningarna var det två eller fler utsatta personer av olika kön, och i 1 procent av anmälningarna var det inte möjligt att identifiera den utsattas kön. Hatbrott behöver dock inte riktas mot en fysisk person – exempelvis en organisation eller institution kan också utsättas. I 28 procent av anmälningarna var det ingen fysisk person som utsattes. Dessa anmälningar utgjordes exempelvis av brottstyper som klotter, skadegörelse och hets mot folkgrupp, samt av anmälningar som saknade målsägande.

Könsfördelning – hatbrottsmotiv

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Kvinnor", "Män", "Olika kön", "Okänt", "Ej fysisk person*"],datasets : [{data: [27,38,6,1,28],backgroundColor: ["rgba(0, 115, 126,1)","rgba(0, 115, 126,0.8)","rgba(0, 115, 126,0.6)","rgba(0, 115, 126,0.4)","rgba(0, 115, 126,0.2)"],label: 2020}]}

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter den utsattas kön, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

*) * Ej fysisk person innebär att det antingen var en juridisk person som blev utsatt eller att det saknades en utsatt eller målsägande.

Ofredande var den vanligaste brottskategorin, både när kvinnor och när män utsattes, men andelarna skiljde sig väsentligt åt. Av alla identifierade hatbrott mot en kvinna var 43 procent ofredanden, att jämföra med 28 procent av hatbrotten mot en man. För både kvinnor och män följde sedan olaga hot, ärekränkning, misshandel och hets mot folkgrupp som de vanligaste brottskategorierna. I majoriteten av brotten med rubriceringen hets mot folkgrupp (23 procent av samtliga hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen är så pass mycket större bland samtliga hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Fördelning av brottskategorier efter den utsattas kön

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Kvinnor","Män","Samtliga"],datasets : [{"label": "Ofredande","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["43","28","25"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,1)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,1)"},{"label": "Hets mot folkgrupp","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["8","7","23"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.9)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.9)"},{"label": "Olaga hot","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["16","22","15"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.8)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.8)"},{"label": "Ärekränkning","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["16","17","12"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.7)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.7)"},{"label": "Klotter och skadegörelse","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["4","4","11"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.6)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.6)"},{"label": "Misshandel","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["9","16","9"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.5)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.5)"},{"label": "Övriga brott","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["2","3","3"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.4)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.4)"},{"label": "Olaga diskriminering","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["2","2","1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.3)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.3)"},{"label": "Frihets- och integritetsbrott","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["1","1","1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.2)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.2)"}]}

Fördelning av brottskategorier för samtliga motiv efter den utsattas kön, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Att gärningspersonen var obekant för den utsatta (såsom en helt okänd person, en serviceperson eller en kund) var betydligt vanligare än att gärningspersonen var en bekant person, en vän, en släkting eller en partner till den utsatta. I 32 procent av alla huvudbrott med hatbrottsmotiv var gärningspersonen helt okänd för den utsatta. Det var även vanligt att relationen mellan utsatt och gärningsperson bedömdes som ej relevant att koda (26 procent). Detta berodde i regel på att hatbrottsmotivet i brottet inte riktades mot en specifik person, grupp eller verksamhet. Dessa anmälningar rörde främst brottstyper där det är vanligt att det inte finns någon målsägande eller fysisk person som blivit utsatt, såsom hets mot folkgrupp, klotter och skadegörelse.

I 10 procent av anmälningarna var gärningspersonen en granne till den utsatta, och i 8 procent en person den utsatta kände till namn eller utseende. Det var ungefär lika vanligt att servicepersoner blev utsatta av kunder (6 procent) som att kunder blev utsatta av servicepersoner (5 procent). I 3 procent av fallen var gärningspersonen en skolkamrat till den utsatta, och i 1 procent en kollega.

Relativt få av de anmälda hatbrotten begicks av en vän/bekant (2 procent), släkting (2 procent) eller före detta partner (1 procent). I endast ett av de anmälda brotten (andelen avrundad till 0 procent) var den utsatta och gärningspersonen gifta, partners eller sambos.

Relationer

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Okänd person","Ej relevant*","Granne","Känd person/grupp","Kund/klient till den utsatta","Serviceperson till den utsatta","Skolkamrat","Uppgift saknas","Släkt","Vänner/bekanta","Före detta partner","Kollega","Gift/partner/sambo"],datasets : [{"label": "Brottskategori","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["32","26","10","8","6","5","3","3","2","2","1","1","0"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,1)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,1)"}]}

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter gärningspersonens relation till den utsatta, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

*) Ej relevant innebär att det inte fanns någon relevant relation mellan gärningsperson och utsatt att koda. Dessa anmälningar rörde främst brott som inte var riktade mot en fysisk person.

Ospecificerade hatbrott

Vid Brås granskning identifierades 569 anmälningar där det visserligen framgick att det rörde sig om ett hatbrott men där det inte gick att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmälda brottet. Dessa kodades då som ospecificerade hatbrott. Av de 3 709 identifierade hatbrottsmotiven 2020 var det 15 procent som bedömdes som ospecificerade.

Anmälningarna utgjordes till stor del av olika nazistiska yttringar, som klottrade hakkors, utan vidare uttalad motivgrupp. Det går att anta att en del av dessa fall egentligen är exempelvis antisemitiska, antiziganistiska eller homofobiska motiv, eftersom hakkors och andra nazistiska yttringar används i sådana sammanhang. Det förekom även fall där nazistiskt klotter och andra liknande yttringar hade tydliga hatmotiv, som till exempel antisemitiska eller antiziganistiska. I dessa fall kategoriserades anmälningarna som sådana. I syfte att renodla de hatbrottsmotiv som särredovisas, och tydligt separera dessa riktade hatbrottsmotiv från de ospecificerade, har anmälda brott gällande hakkors och andra nazistiska yttringar kodats som ospecificerade hatbrott, om inte kontexten (exempelvis att det är en synagoga som hakkorset klottrats på) har gjort det möjligt att identifiera något av de riktade hatbrottsmotiv som särredovisas

Hatbrott relaterade till covid-19

Hatbrott mot personer med utländsk bakgrund – och i synnerhet asiatisk bakgrund – har uppmärksammats i såväl traditionella som sociala medier i samband med covid-19-pandemin, både i Sverige och internationellt. Anmälda hatbrott mot personer med asiatisk bakgrund särredovisas dock inte i Brås hatbrottsstatistik, dels på grund av att de på årlig basis är för få, dels på grund av att informationen i polisanmälningarna i de flesta fall är för knapphändig för att man ska kunna särskilja generella främlingsfientliga hatbrottsmotiv från hatbrottsmotiv riktade mot specifika etniciteter eller nationaliteter.

Bland de anmälningar som polisen hatbrottsmarkerade 2020 identifierades emellertid 38 stycken med hatbrottsmotiv som var direkt relaterade till covid-19-pandemin, och där motivet var riktat mot den utsattas etnicitet. Av dessa innehöll 15 anmälningar sinofobiska (brott motiverade av fördomar eller föreställningar om kineser eller Kina) motiv, 11 allmänt främlingsfientliga och rasistiska motiv mot personer med utländsk bakgrund, 5 allmänna hatbrottsmotiv mot personer med asiatisk bakgrund, 4 islamofobiska och 3 afrofobiska motiv. Alla dessa 38 anmälningar är inkluderade i den totala statistiken¹.

De flesta anmälda brott med sinofobiska hatmotiv var händelser där gärningspersonen ofredade den utsatta. Dessa ofredanden var oftast verbala attacker där gärningspersonen på grund av den utsattas etnicitet beskyllde den utsatta för covid-19-pandemin. Gärningspersoner har bland annat kallat utsatta för ”Chinese virus”, misshandlat, mordhotat och spottat på dem och samtidigt anklagat dem för smittspridning av covid-19, kallat utsatta för ”ohyra” och andra nedsättande uttryck samt sagt att de ska ”coronahosta” på den utsatta.

Utöver dessa 38 anmälningar identifierades även 11 anmälningar där hatbrottsmotivet inte var direkt kopplat till covid-19, men där andra omständigheter runt pandemin spelade in. Dessa anmälningar handlade exempelvis om att den utsatta bad gärningspersonen att hålla avstånd på grund av covid-19, varpå gärningspersonen uttalade sig rasistiskt mot den utsattas utländska bakgrund.

¹) I den totala statistiken är det sinofobiska motivet och hatbrott mot asiater inkluderat i övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott.

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott

År 2020 identifierades 1 994 anmälningar med totalt 2 031 främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv. Skillnaden mellan antalet anmälningar och antalet hatbrottsmotiv beror på att det i en del anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv. I kategorin ingår afrofobiska hatbrott (28 procent), antiziganistiska hatbrott (3 procent), hatbrott mot samer (1 procent) samt övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (68 procent).

Fördelningen av främlingsfientliga och rasistiska motiv

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Afrofobiska", "Antiziganistiska", "Mot samer", "Övriga främlingsfientliga och rasistiska*"],datasets : [{data: [28,3,1,68],backgroundColor: ["rgba(0, 115, 126,1)","rgba(0, 115, 126,0.7)","rgba(0, 115, 126,0.4)","rgba(0, 115, 126,0.2)"],label: 2020}]}

Polisanmälda brott med identifierade främlingsfientliga och rasistiska motiv, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

*) Inkluderar hatbrott riktade mot en utländsk nationalitet eller etnicitet (95 procent), mot svensk nationalitet (2 procent) och mot okänd (3 procent)

Afrofobiska hatbrott

Afrofobi är ett paraplybegrepp som används för att beskriva den rasism och diskriminering som riktas mot människor som har sitt ursprung i subsahariska Afrika och tillhör den afrikanska diasporan. Enbart de fall där afrofobi tydligt kunde särskiljas från övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott bedömdes som afrofobiska hatbrott.

Brottskategori

Ofredande utgjorde 25 procent av huvudbrotten bland de anmälda afrofobiska hatbrotten 2020, och var därmed den vanligast förekommande brottskategorin. Misshandel (13 procent) var vanligare i polisanmälningarna med afrofobiskt motiv än vid något annat hatbrottsmotiv. Även ärekränkning (18 procent) förekom oftare bland afrofobiska hatbrott än bland hatbrott med något annat motiv. Det kan bero på dels hur frekvent afrofobiska invektiv används, dels att polisen kan vara bättre på att fånga upp och hatbrottsmarkera incidenter som innehåller afrofobiska skällsord än uttryck som relaterar till andra hatbrottsmotiv.

Brottsplats

Bland polisanmälningarna med identifierade afrofobiska hatbrottsmotiv 2020 var den vanligaste brottsplatsen allmän plats (19 procent), tätt följt av arbetsplats (18 procent). Både arbetsplats (18 procent) och offentliga transportmedel (7 procent), såsom kollektivtrafik, utgjorde större andelar av alla brottsplatser vid det afrofobiska motivet än vid något annat motiv. De anmälda afrofobiska hatbrott som skedde i den utsattas hem eller i anslutning till det utgjorde en förhållandevis liten andel av de afrofobiska hatbrotten (13 procent) jämfört med motsvarande andel av samtliga anmälda hatbrott (19 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med afrofobiskt hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en man i 48 procent av anmälningarna och en kvinna i 31 procent av anmälningarna. Dessa siffror är högre än motsvarande andelar av samtliga anmälda brott med hatbrottsmotiv 2020. Detta kan till stor del förklaras av att föremålet för hatbrottet oftare är en fysisk person om man enbart ser till afrofobiska hatbrott än sett till samtliga hatbrott sammantaget. I 18 procent av de afrofobiska hatbrotten var det ingen fysisk person som utsattes, jämfört med 28 procent bland samtliga hatbrottsmotiv.

Bland anmälda hatbrott där den utsatta var en kvinna var det vanligast med ofredande (39 procent), följt av ärekränkning (22 procent), olaga hot (17 procent) och misshandel (10 procent). De anmälda hatbrotten mot män fördelade sig något annorlunda; vanligast var ärekränkning och ofredande (24 procent vardera), följt av olaga hot (20 procent) och misshandel (19 procent). Majoriteten av brotten rörande hets mot folkgrupp (19 procent av samtliga afrofobiska hatbrott) riktades inte direkt mot en fysisk person, vilket förklarar varför andelen är så pass mycket större bland samtliga afrofobiska hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Vid afrofobiska hatbrott var den vanligaste gärningspersonen en för den utsatta okänd person (30 procent). Vidare var gärningspersonen en kund/klient till den utsatta i 12 procent av de anmälda afrofobiska hatbrotten, vilket är en större andel än vid något annat motiv. Dessa hatbrott rörde exempelvis misshandel mot polis och väktare, ofredanden mot taxichaufförer samt afrofobiska förolämpningar mot butikspersonal.

Antiziganistiska hatbrott

Brå har tidigare använt begreppet antiromska hatbrott, men använder sedan 2020 begreppet antiziganism. Antiziganistiska hatbrott kan även drabba icke-romer och personer som inte vill kalla sig romer. Eftersom hatbrott är motivbaserade och bygger på gärningspersonens fördomar eller föreställningar har Brå gjort bedömningen att antiziganistiska hatbrott är ett lämpligare och mer inkluderande begrepp för att beskriva de hatbrott som romer och resandefolk utsätts för.

Brottskategori

De vanligaste brottskategorierna bland huvudbrotten 2020 var ofredande (24 procent), följt av hets mot folkgrupp (20 procent) och olaga hot (13 procent). Olaga diskriminering (5 procent) utgjorde en större andel av de anmälda brotten med antiziganistiskt motiv än motsvarande andel av samtliga hatbrott sammantaget (1 procent). Det rör sig emellertid om relativt få anmälningar med antiziganistiskt hatbrottsmotiv totalt sett, vilket innebär att enstaka anmälningar även ger utslag i procentuell fördelning mellan brottskategorier.

Brottsplats

Hemmet och allmän plats var de vanligaste brottsplatserna (31 procent vardera) vid anmälda antiziganistiska hatbrott 2020. Båda dessa brottsplatser var vanligare bland de anmälda antiziganistiska hatbrotten än bland alla hatbrotten sammantaget (bland dessa utgjordes brottsplatsen av hemmet i 19 procent av fallen, och allmän plats 20 procent). Även chatt, sms, telefon (13 procent) var vanligare bland de antiziganistiska hatbrotten än genomsnittet (9 procent).

De utsattas kön

I de anmälda brotten med antiziganistiska hatbrottsmotiv från 2020 var den utsatta en kvinna i 36 procent av fallen, och en man i 33 procent. I 13 procent av anmälningarna var det personer av olika kön som utsattes samtidigt. Andelen utsatta som var kvinnor var större bland de antiziganistiska hatbrotten än motsvarande andel bland samtliga motiv (27 procent). Tidigare studier har visat att antiziganism kan triggas av synliga attribut, som till exempel romsk dräkt.

Bland anmälda hatbrott där den utsatta var en kvinna var ofredande (35 procent) vanligast, följt av ärekränkning och misshandel (15 procent vardera) samt olaga hot och hets mot folkgrupp (10 procent vardera). Fördelningen av anmälda hatbrott mot män såg något annorlunda ut; ofredande och olaga hot, med 22 procent vardera, var vanligast, följt av fyra brottskategorier som utgjorde 11 procent vardera: olaga diskriminering, misshandel, hets mot folkgrupp samt klotter och skadegörelse. I majoriteten av brotten som gällde hets mot folkgrupp (20 procent av samtliga antiziganistiska hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen är så pass mycket större bland samtliga antiziganistiska hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

De flesta anmälda hatbrotten begicks av en för den utsatta okänd person (36 procent), följt av en känd person/grupp (16 procent). Andelen som blev utsatta för antiziganism av en serviceperson (13 procent) var betydligt större än motsvarande andel av samtliga anmälda hatbrott (5 procent). Dessa anmälningar rörde exempelvis incidenter där romer nekats tillträde i kollektivtrafik eller blivit hotade av säkerhetsvakter i mataffärer.

Hatbrott mot religiösa grupper

År 2020 identifierade Brå 627 anmälningar med totalt 638 hatbrottsmotiv som grundade sig i gärningspersonens fördomar eller föreställningar om religiösa grupper eller om religion. Skillnaden mellan 627 anmälningar och 638 hatbrottsmotiv beror på att det i ett fåtal anmälningar framgick hatbrottsmotiv mot fler än en religiös folkgrupp samtidigt. Bland de anmälda brotten förekom antisemitiska hatbrott (27 procent), islamofobiska hatbrott (51 procent), kristofobiska hatbrott (11 procent) samt övriga hatbrott mot religiösa grupper (11 procent). Dessa hatbrottsmotiv analyseras inte tillsammans, som de främlingsfientliga och rasistiska, eftersom de är för olika. Av anmälningarna framgår sällan ett allmänt hat mot religiösa grupper, utan i regel istället ett hat riktat mot en specifik religiös grupp. Detta står i kontrast till de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten där det inte är ovanligt att det framgår ett generellt hat mot folk med utländsk bakgrund. Följaktligen redovisas antisemitiska, islamofobiska och kristofobiska hatbrott endast i separata avsnitt och inte tillsammans.

Fördelningen av hatbrott mot religiösa grupper

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Antisemitiska", "Islamofobiska", "Kristofobiska", "Övriga hatbrott mot religiösa grupper"],datasets : [{data: [27,51,11,11],backgroundColor: ["rgba(0, 115, 126,1)","rgba(0, 115, 126,0.7)","rgba(0, 115, 126,0.4)","rgba(0, 115, 126,0.2)"],label: 2020}]}

Polisanmälda brott med identifierade motiv mot religiösa grupper, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Antisemitiska hatbrott

Antisemitism är ett mångfacetterat begrepp som täcker in strukturer av fientliga uppfattningar och myter om judar samt negativa attityder mot den judiska befolkningen. Även om antisemitism kan ta sig uttryck som fientlighet mot judendom som religion, är det sällan religionen i sig som står i fokus för fientligheten, utan föreställningar om judar som folkgrupp.

Brottskategori

Brottsstrukturen för antisemitiska hatbrott skiljde sig åt från den struktur som kunde ses i majoriteten av de andra motiven. År 2020 utgjorde hets mot folkgrupp 52 procent av huvudbrotten med antisemitiskt motiv – en större andel än bland något av de övriga identifierade hatbrottsmotiv som särredovisas i denna rapport. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande andel av samtliga hatbrottsmotiv sammantaget var 23 procent. Vid hets mot folkgrupp med antisemitiskt motiv handlade brotten ofta om generellt hatfulla eller nazistiska meddelanden om judar, som ofta uttrycktes på internet och allmän plats. Gärningspersonen var oftast okänd, men även kända nazistiska organisationer framgick som avsändare i flera fall, exempelvis på klistermärken i offentliga miljöer. Näst efter hets mot folkgrupp var de vanligaste brottskategorierna olaga hot (15 procent) samt klotter och skadegörelse (11 procent). Ofredande, som är den vanligaste brottskategorin vid de flesta andra hatbrottsmotiv, utgjorde 10 procent av anmälningarna med antisemitiskt motiv.

Brottsplats

Bland polisanmälningarna med identifierade antisemitiska motiv 2020 var de vanligaste brottsplatserna sociala medier (16 procent) följt av allmän plats (15 procent) och chatt, sms och telefon (14 procent). Sociala medier var en vanligare brottsplats vid de antisemitiska hatbrotten än vid något annat motiv. Detta hänger ihop med att en stor andel av de antisemitiska hatbrotten är hets mot folkgrupp – en brottstyp som till stor del sker på internet. Av de anmälda antisemitiska hatbrotten skedde 8 procent på en religiös plats, vilket är en markant större andel än motsvarande andel av samtliga hatbrott (2 procent) och en ungefär lika stor andel som vid hatbrotten mot religiösa grupper sammantaget (9 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med antisemitiskt hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en man i 22 procent av anmälningarna och en kvinna i 16 procent av dem. I 59 procent av anmälningarna var det ingen fysisk person som utsattes direkt. Detta förklaras av att en stor del av de antisemitiska hatbrotten utgjordes av hets mot folkgrupp och klotter, brottstyper där det ofta inte finns någon fysisk person som är målsägande.

Vid de anmälda antisemitiska hatbrotten var det en relativt liten andel anmälningar där den utsatta var en kvinna eller en man. De flesta anmälda antisemitiska hatbrotten riktade sig nämligen inte mot en fysisk person, vilket hänger ihop med den stora andelen brott som utgjordes av hets mot folkgrupp. Av de brott som riktade sig mot en fysisk person var ofredande och olaga hot vanligast, såväl mot kvinnor som mot män, följt av ärekränkning och hets mot folkgrupp.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

I 24 procent av anmälningarna var gärningspersonen okänd för den utsatta. Det var därmed den vanligaste relationen till gärningspersonen bland brott som riktades mot en specifik person, grupp eller verksamhet. Det var mycket vanligt att relationen mellan gärningsperson och utsatt bedömdes som ej relevant (54 procent), vilket förklaras av att brottet hets mot folkgrupp är mycket vanligt vid antisemitiska hatbrott, och att det inte förutsätter en fysisk person som målsägande.

Islamofobiska hatbrott

Begreppet islamofobi är omdiskuterat och har kritiserats för att för snävt indikera enbart en fientlighet mot religionen islam och på så vis exkludera de antimuslimska strömningar som begreppet också avser. Trots att fientlighet mot religionen islam utgör en väsentlig del av islamofobi, omfattar begreppet även strukturer av negativa attityder, fientliga uppfattningar och föreställningar om muslimska grupper.

Brottskategori

De vanligaste brottskategorierna bland huvudbrotten med islamofobiska motiv var ofredande (32 procent), hets mot folkgrupp (23 procent) och olaga hot (20 procent). Denna brottsstruktur liknade genomsnittet bland samtliga motiv. Jämfört med anmälda hatbrott mot andra religiösa grupper (antisemitiska och kristofobiska) var dock ofredande och ärekränkning vanligare bland de islamofobiska hatbrotten, medan klotter och skadegörelse var mindre vanligt.

Brottsplats

Bland de hatbrottsmarkerade polisanmälningarna med identifierade islamofobiska motiv 2020 var de vanligaste brottsplatserna i den utsattas hem eller i anslutning till det (19 procent), följt av allmän plats (17 procent) och arbetsplats (12 procent). Detta är i linje med fördelningen av brottsplatser bland samtliga motiv. Totalt 7 procent av de anmälda brotten skedde på en religiös plats, vilket utgör en större andel av samtliga hatbrottsmotiv sammantaget (2 procent) men en något mindre andel av hatbrottsmotiven mot religiösa grupper (9 procent). Den andel av de anmälda islamofobiska brotten skedde i skolmiljö var relativt liten (3 procent) jämfört med motsvarande andel av samtliga motiv sammantaget (10 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med islamofobiskt hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en kvinna i 38 procent av anmälningarna och en man i 22 procent av anmälningarna. I 31 procent av anmälningarna var brottet inte riktat direkt mot en fysisk person. Det islamofobiska hatbrottsmotivet var ett av få där den utsatta oftare var kvinna än man. Tidigare studier har visat att synlighet, såsom olika former av religiös klädsel, kan trigga islamofobiska hatbrott, vilket kan vara en del av förklaringen till kvinnors överrepresentation bland utsatta vid de anmälda islamofobiska hatbrotten.

Bland de anmälda hatbrott där den utsatta var en kvinna var ofredande i särklass vanligast och utgjorde 55 procent av alla anmälningar. Ofredandena varierade mycket i karaktär och omfattning, men inkluderade bland annat incidenter där utsatta personer fått brända exemplar av Koranen postade till sig, incidenter med verbala och fysiska trakasserier såsom knuffar eller tillmälen som ”jävla muslim”, samt incidenter där gärningspersonen spottat mot den utsatta. Efter ofredanden var ärekränkning (17 procent) och olaga hot (13 procent) de vanligaste brottskategorierna som drabbade kvinnor. För män var ofredande inte lika vanligt som för kvinnor, även om det även för männen var den vanligaste brottskategorin (28 procent). Näst vanligast var olaga hot (26 procent) och ärekränkning (22 procent). I majoriteten av de brott som avsåg hets mot folkgrupp (23 procent av samtliga islamofobiska hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen var så pass mycket större bland samtliga islamofobiska hatbrott än bland islamofobiska hatbrott där de utsatta var kvinnor respektive män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen var, liksom vid de flesta övriga hatmotiven, en för den utsatta okänd person (40 procent). Vid det islamofobiska motivet var andelen däremot större än vid de andra hatbrottsmotiven mot religiösa grupper, och även större än vid de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten. Det var även relativt vanligt att gärningspersonen var en granne (11 procent) till den utsatta, jämfört med vid andra motiv.

Kristofobiska hatbrott

Kristna i Sverige är en heterogen grupp med olika inriktningar och traditioner. Bland dessa återfinns bland annat lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga trossamfund. Typ och omfattning av religiositet och religiösa uttryck skiljer sig åt både inom och mellan dessa inriktningar. Bland kristofobiska hatbrott ingår hatbrottsmotiv riktade mot alla religiösa inriktningar och samfund inom kristendomen. Ett kristofobiskt hatbrott behöver dock inte vara riktat mot en troende person, utan det är gärningspersonens motiv som bedöms. Även allmänna tillmälen som ”jävla kristen” kan räknas som ett kristofobiskt hatbrott, eftersom detta kan anses nedsättande för gruppen kristna generellt.

Brottskategori

Brottsstrukturen för kristofobiska hatbrott 2020 skiljde sig från den struktur som kan ses i många av de andra motiven. De vanligaste brottstyperna bland de kristofobiska hatbrotten var olaga hot (42 procent), följt av klotter och skadegörelse (22 procent) samt hets mot folkgrupp (14 procent). Både olaga hot och klotter och skadegörelse var vanligare bland de kristofobiska hatbrotten än bland brott med andra hatmotiv, medan ofredande (8 procent) och ärekränkning (4 procent) var mindre vanligt än vid övriga motiv.

Brottsplats

Den vanligaste brottsplatsen bland de anmälda kristofobiska hatbrotten var en religiös plats (30 procent). Dessa anmälningar bestod i huvudsak av klottrade hakkors och annan skadegörelse, som krossade rutor. Digitala hatbrott var även vanliga – chatt, sms och telefon (19 procent) och sociala medier (12 procent) utgjorde tillsammans lite mindre än en tredjedel av anmälningarna. Utmärkande för de kristofobiska hatbrotten var just religiös plats och chatt, sms och telefon – båda kategorierna utgjorde större andelar vid det kristofobiska motivet än vid de flesta andra motiv. En förhållandevis liten andel brott skedde i den utsattas hem eller i anslutning till det (11 procent) och på allmän plats (8 procent) i jämförelse med övriga motiv.

De utsattas kön

I 14 procent av de anmälda brotten med kristofobiska hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en kvinna och i 42 procent en man. I 10 procent av anmälningarna utsattes personer av olika kön samtidigt. Ungefär en tredjedel (33 procent) av anmälningarna gällde brott som inte riktades direkt mot en fysisk person.

Av de anmälda brotten med identifierat kristofobiskt motiv där den utsatta var en kvinna var 50 procent ofredanden och 30 procent olaga hot . Ärekränkning samt klotter och skadegörelse förekom i 10 procent vardera. Bland utsatta män var olaga hot (68 procent) den i särklass vanligaste brottskategorin. Den stora andelen olaga hot bestod till stor del av hot via digitala plattformar mot män som konverterat till kristendomen. Klotter och skadegörelse var betydligt vanligare bland samtliga kristofobiska hatbrott än mot kvinnor respektive män. Dessa brott handlade exempelvis om klottrade hakkors på kyrkofasader och krossade fönsterrutor på församlingslokaler.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen var en för den utsatta okänd person (32 procent). Det var vanligare att gärningspersonen var en släkting (8 procent) eller vän/bekant (11 procent) till den utsatta bland anmälda kristofobiska hatbrott än bland anmälda hatbrott med något annat motiv. I dessa anmälda brott var det främst konvertiter som blivit utsatta. Brotten klotter och skadegörelse var vanliga vid anmälda kristofobiska hatbrott. Dessa kräver inte en fysisk person som målsägande, vilket förklarar varför relationen mellan gärningsperson och utsatt i en fjärdedel av anmälningarna bedömdes som ej relevant.

Hbtqi-relaterade hatbrott

Hbtqi-relaterade hatbrott riktar sig mot homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera identiteter och uttryck samt intersexpersoner. En utsatt person måste emellertid inte faktiskt vara till exempel homosexuell eller transperson för att bli utsatt för ett homofobiskt eller transfobiskt hatbrott, utan det är gärningspersonens motiv som är utgångspunkten.

År 2020 identifierades 429 anmälningar med totalt 471 hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv. Skillnaden mellan 429 anmälningar och 471 hatbrottsmotiv beror på att det i vissa anmälningar framgick fler än ett hbtqi-relaterat hatbrottsmotiv i samma brott. I kategorin ingår homofobiska hatbrott (60 procent), transfobiska hatbrott (18 procent) samt övriga hbtqi-relaterade hatbrott (22 procent).

Fördelningen av hbtqi-relaterade hatbrott

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Homofobiska", "Transfobiska", "Övriga hbtqi-relaterade"],datasets : [{data: [60,18,22],backgroundColor: ["rgba(0, 115, 126,1)","rgba(0, 115, 126,0.7)","rgba(0, 115, 126,0.3)"],label: 2020}]}

Polisanmälda brott med identifierade hbtqi-relaterade motiv, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Övriga hbtqi-relaterade hatbrott

Bland de anmälda brotten identifierades 104 hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv som inte var specifikt homo- eller transfobiska. En stor del av dessa var generella anti-hbtqi-relaterade hatbrott. I ett fåtal anmälningar kunde även ett bifobiskt motiv identifieras. En del av de övriga hbtqi-relaterade hatbrotten utgjordes även av anmälningar där det endast framgick att en person blev utsatt på grund av sin sexuella läggning. Då det inte helt säkert kan fastställas vilken sexuell läggning det handlar om, har anmälningar av denna typ kategoriserats som övriga hbtqi-relaterade.

Hot eller skadegörelse mot Prideevenemang och föreningar som är engagerade i hbtqi-frågor, likväl som skadegörelse och stöld av prideflaggor, har kategoriserats som övriga hbtqi-relaterade hatbrott i statistiken. Dessa typer av brott var de vanligast förekommande bland de övriga hbtqi-relaterade hatbrotten. Även om det går att anta att dessa brott präglas av hat mot inte bara homosexuella och transpersoner – som särredovisas i den här rapporten – utan även mot personer med andra icke-normativa sexuella läggningar, könsöverskridande identiteter eller uttryck, kategoriseras de som övriga hbtqi-relaterade hatbrott, i syfte att renodla kategorierna homofobiska och transfobiska hatbrott. Det går således att anta att de homofobiska och transfobiska motiven i statistiken är i underkant av de faktiska antalen anmälda brott med dessa hatbrottsmotiv. De 104 identifierade övriga hbtqi-relaterade hatbrottsmotiven ingår i redovisningen av samtliga hbtqi-relaterade hatbrott nedan.

Brottskategori

Ofredande var det vanligaste huvudbrottet bland de hbtqi-relaterade hatbrotten 2020 och utgjorde 26 procent av anmälningarna. Olaga hot förekom i 21 procent av anmälningarna, vilket var 6 procentenheter mer än genomsnittet för samtliga identifierade motiv bland de anmälda brotten 2020. Efter olaga hot följde hets mot folkgrupp (13 procent), klotter och skadegörelse (11 procent), misshandel och ärekränkning (10 procent vardera).

Brottsplats

Den vanligast brottsplatsen var i den utsattas hem eller i anslutning till det (19 procent), följt av allmän plats (18 procent). De digitala hatbrotten – chatt, sms och telefon (16 procent), sociala medier (6 procent) samt övriga internet (1 procent) – utgjorde tillsammans knappt 24 procent av anmälningarna, vilket är 7 procentenheter mer än genomsnittet för samtliga anmälda hatbrott 2020. Dessa anmälningar rörde främst ofredanden från personer som var okända för den utsatta samt olaga hot från både närstående och okända personer.

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med identifierade hbtqi-relaterade motiv var den utsatta en kvinna i 24 procent av fallen, vilket var något mindre än motsvarande andel bland samtliga hatbrott (27 procent). Andelen utsatta män (54 procent) bland de hbtqi-relaterade hatbrotten var avsevärt större än motsvarande andel bland samtliga hatbrott (38 procent). De anmälda brott som inte var riktade mot en fysisk person utgjorde 19 procent, vilket var 9 procentenheter mindre än motsvarande andel bland samtliga anmälda hatbrott.

Ofredanden (45 procent) utgjorde den absolut vanligaste brottskategorin bland utsatta kvinnor, med stor marginal. Därefter följde olaga hot (20 procent). Mellan de resterande brottskategorierna var det sedan en relativt jämn fördelning. Bland utsatta män var olaga hot (29 procent) den vanligaste brottskategorin. Efter det följde ofredande (25 procent), ärekränkning (15 procent) och misshandel (14 procent). I majoriteten av brotten gällande hets mot folkgrupp (13 procent av samtliga hbtqi-relaterade hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen var så pass mycket större bland samtliga hbtqi-relaterade hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen i de anmälda brotten med hbtqi-relaterade motiv var en person som för den utsatta var okänd (39 procent). I 18 procent av anmälningarna bedömdes relationen som ej relevant, vilket oftast innebar att det inte fanns någon målsägande eller fysisk person som utsatts, och således ingen relation att koda. I 12 procent av anmälningarna var gärningspersonen någon som den utsatta kände till namn eller utseende, vilket är 4 procentenheter mer än genomsnittet för samtliga hatbrottsmotiv.

Homofobiska hatbrott

De hatbrottsmotiv mot sexuella läggningar som återfanns bland polisanmälningarna var i princip uteslutande homofobiska och i ett fåtal fall bifobiska. Hatbrottsstatistiken visar att en minimal till icke-existerande del av de anmälda brotten med hatmotiv mot en sexuell läggning riktar sig mot heterosexualitet. År 2020 identifierades inga hatbrottsmarkerade anmälningar med ett heterofobiskt hatbrottsmotiv. För att belysa den faktiska brottsstrukturen särredovisas därför i det här kapitlet homofobiska hatbrott, istället för brottsmotiv mot sexuell läggning ( i enlighet med straffskärpningsregeln).

Brottskategori

Bland de anmälda brotten med homofobiskt motiv var de vanligaste brottskategorierna bland huvudbrotten ofredande (25 procent), olaga hot (22 procent) och hets mot folkgrupp (13 procent). Misshandel (11 procent) och olaga hot (22 procent) var vanligare bland de homofobiska hatbrotten än motsvarande andelar för samtliga motiv sammantaget (9 respektive 15 procent). Dessa brott varierade i karaktär och inkluderade allt från hot om våld till mordhot och grov misshandel. Den utsatta var oftast en man och gärningspersonen var oftast okänd för den utsatta i dessa anmälda brott.

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna var allmän plats (20 procent) och i den utsattas hem eller i anslutning till det (18 procent). Chatt, sms och telefon (16 procent), sociala medier (7 procent) och övriga internet (1 procent) utgjorde tillsammans nästan en fjärdedel av de anmälda homofobiska hatbrotten, vilket är en större andel än det sammanlagda genomsnittet för dessa tre kategorier bland samtliga motiv (17 procent). Bar, kafé och restaurang (6 procent) utgjorde en dubbelt så stor andel av de homofobiska motiven som motsvarande andel för samtliga motiv.

De utsattas kön

I majoriteten av de anmälda brotten med homofobiskt motiv 2020 var den utsatta en man (64 procent). I 18 procent av anmälningarna var den utsatta en kvinna. I 15 procent av anmälningarna var ingen fysisk person direkt utsatt; dessa anmälningar bestod nästan uteslutande av homofobiskt klotter och hets mot folkgrupp riktat mot homosexuella.

Bland de anmälda brotten var ofredande (45 procent) den vanligaste brottskategorin bland utsatta kvinnor, följt av olaga hot (18 procent). Bland utsatta män var ordningen omvänd; vanligast var olaga hot (29 procent), följt av ofredande (25 procent). Bland män var ärekränkning (15 procent) och misshandel (14 procent) vanligare än bland utsatta kvinnor. I majoriteten av brotten gällande hets mot folkgrupp (13 procent av samtliga homofobiska hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen är så pass mycket större bland samtliga homofobiska hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen var en för den utsatta okänd person (41 procent), vilket är i linje med brottsstrukturen bland samtliga motiv avseende relation mellan gärningspersonen och den utsatta. Andelen hatbrott där gärningspersonen var en känd person eller grupp för den utsatta (13 procent) var större vid det homofobiska motivet än genomsnittet för samtliga hatbrott (8 procent). Detsamma gällde när gärningspersonen var en släkting eller vän/bekant (4 procent vardera, jämfört med 2 procent vardera bland samtliga motiv).

Transfobiska hatbrott

I detta avsnitt redovisas de 84 polisanmälda brott från 2020 som i enlighet med Brås definition har bedömts innehålla ett transfobiskt hatbrottsmotiv. Transperson är ett paraplybegrepp för dem som inte identifierar sig med, eller följer rådande normer för, sitt tilldelade juridiska kön. Begreppet innefattar både könsidentitet (det biologiska kön som personen upplever sig ha) och könsuttryck (det sociala kön som personen ikläder sig). Med begreppet åsyftas inte någon sexuell läggning.

Endast händelser där beskrivningen i fritexten gör det möjligt att särskilja det transfobiska motivet från andra eller generella hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv bedöms som transfobiska hatbrott i statistiken. Det är inte ovanligt att en gärningsperson kallar en transperson för nedsättande homofobiska uttryck, eller på annat sätt visar ringaktning, som om transpersonen vore homosexuell för att den inte följer gärningspersonens förväntade norm avseende könsidentitet eller könsuttryck. Framgår det då inte i anmälan att det var den utsattas normbrytande könsidentitet eller könsuttryck som motiverade gärningen bedöms händelsen som homofobisk. Det är därför troligt att en del transfobiska händelser ingår i redovisningen av homofobiska hatbrott eller övriga hbtqi-relaterade hatbrott.

Brottskategori

Den vanligaste brottskategorin bland huvudbrotten med transfobiskt motiv var ofredande (38 procent), följt av olaga hot (20 procent). Båda dessa brottskategorier var vanligare än genomsnittet för samtliga anmälda hatbrott (25 respektive 15 procent). Även frihets- och integritetsbrott (5 procent) förekom oftare vid det transfobiska motivet än genomsnittet för samtliga hatbrottsmotiv (1 procent). Dessa brott var bland annat olaga frihetsberövande och olaga integritetsintrång.

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna var chatt, sms och telefon (25 procent), i den utsattas hem eller i anslutning till det (20 procent) samt allmän plats (12 procent). Digitala hatbrott sticker här ut; tillsammans utgjorde chatt, sms och telefon (25 procent), sociala medier (7 procent) och övriga internet (2 procent) en dryg tredjedel av alla anmälda brott med transfobiskt hatbrottsmotiv. Denna andel är ungefär dubbelt så stor som den genomsnittliga andelen digitala hatbrott bland samtliga motiv. De flesta av dessa brott var olaga hot och ofredanden och inkluderade bland annat hot om våld och upprepade kränkningar med transfobiskt språkbruk. Andelen anmälda transfobiska hatbrott som skedde på allmän plats (12 procent) samt i skolan (5 procent) var mindre än motsvarande andelar sett till samtliga motiv (20 respektive 10 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda transfobiska hatbrotten var den utsatta en kvinna i 51 procent och en man i 36 procent av anmälningarna. Det kön som den utsatta själv angav kodades i första hand. Om den utsattas könsidentitet inte framgick kodades kön baserat på hur den utsatta benämndes i polisanmälan. Det går emellertid inte att utesluta att det i vissa polisanmälningar användes fel pronomen i beskrivningen av den utsatta. Det framgick inte i polisanmälningarna om den utsatta hade någon annan könsidentitet än kvinna eller man. Vid de anmälda transfobiska hatbrotten var det vanligare att den utsatta var en fysisk person än vid samtliga motiv sammantaget.

Bland de anmälda transfobiska hatbrotten mot kvinnor var ofredande (49 procent) vanligast, följt av olaga hot (23 procent). Även bland utsatta män var ofredande (30 procent) vanligast, följt av olaga hot och ärekränkning (20 procent vardera).

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen vid det transfobiska motivet var en person som var okänd för den utsatta (43 procent). Andelen som begicks av en för den utsatta känd person eller grupp (15 procent) var nästan dubbelt så stor som motsvarande andel sett till samtliga motiv. Dessa gärningspersoner var för den utsatta kända till namn eller utseende men inte bekanta. Andelen gärningspersoner som var en före detta partner (5 procent) eller släkting (7 procent) till den utsatta var större vid det transfobiska motivet än genomsnittet för samtliga motiv (1 respektive 2 procent).

Regional fördelning av hatbrott

Av de hatbrottsmarkerade anmälningarna med identifierade hatbrottsmotiv 2020 registrerades flest i region Stockholm (27 procent), följt av region Syd (21 procent) och region Väst (18 procent). Även när hänsyn tas till skillnader i folkmängd hade region Stockholm flest hatbrottsmarkerade anmälningar (38 anmälningar per 100 000 invånare, medelfolkmängd), följt igen av region Syd (35 anmälningar per 100 000 invånare). Därefter följde region Nord (33 anmälningar per 100 000 invånare). Att nivåerna över hatbrottsmarkerade anmälningar skiljer sig åt mellan de olika regionerna kan exempelvis bero på faktiska skillnader i förekomsten av hatbrott, men också skillnader i förmåga att identifiera hatbrott, exempelvis på grund av att vissa polisregioner har särskilda hatbrottsgrupper och hatbrottsutredare, samt skillnader i anmälningsbenägenhet hos befolkningen.

Ingen polisregion vald

Policeregions of Sweden 2020-11-27 Martin Ahlqvist cc-by-sa-2.5 image/svg+xml
Regionsdata, sorterat på ,

Polisregion

Antal

Per 100 000 inv.

Fördelning av hatbrottsmotiv

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott var de vanligaste hatbrotten inom alla polisregioner, och utgjorde mellan 49 och 62 procent av motiven i de hatbrottsmarkerade anmälningarna inom respektive region. Störst var andelen i region Nord och Stockholm (62 respektive 61 procent). Andelen hatbrott mot religiösa grupper var störst i region Syd (22 procent) följt av region Väst (21 procent). Andelen hbtqi-relaterade hatbrott var störst i region Öst och region Syd, där de utgjorde 15 respektive 14 procent av de identifierade hatbrottsmotiven.

Fördelning av brottskategorier

I de flesta polisregioner var den vanligast förekommande brottskategorin ofredande, som förekom i mellan 20 och 28 procent av huvudbrotten i de hatbrottsmarkerade anmälningarna. Hets mot folkgrupp utgjorde dock den vanligaste brottskategorin i region Öst (31 procent), region Mitt (28 procent) och region Bergslagen (27 procent). I region Nord var olaga hot nästan lika vanligt som ofredande (23 respektive 24 procent). Misshandel utgjorde också en något större kategori i region Nord än i övriga regioner (drygt 13 procent jämfört med 5–12 procent). I region Bergslagen var klotter och skadegörelse vanligare än i övriga regioner (19 procent jämfört med 8–12 procent).

Kommuner

Regionredovisningen ovan baseras på var brottet registrerades. Avsnittet om kommuner grundar sig i stället på uppgifter om var brottet begicks. Totalt identifierades 3 226 hatbrottsmotiv i anmälningarna på kommunnivå.

I figuren nedan redovisas hur totalen av motiven hämtade från de hatbrottsmarkerade anmälningarna fördelar sig per motivgrupp i olika typer av kommuner. De nio kommungrupperna är indelade efter bland annat befolkningsstorlek, pendlingsmönster och näringslivsstruktur. I figuren, som visar andelar av samtliga anmälda hatbrott, framgår dels att fördelningen av motivgrupper inom kommungrupperna var relativt likartad mellan olika typer av kommuner, dels att den största andelen anmälda brott med identifierade hatbrottsmotiv skedde i eller nära storstäder och större städer

Fördelning i olika typer av kommuner

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["Storstäder","Pendlingskommun nära storstad","Större stad","Pendlingskommun nära större stad","Lågpendlingskommun nära större stad","Mindre stad/tätort", "Pendlingskommun nära mindre stad/tätort","Landsbygdskommun","Landsbygdskommun med besöksnäring"],datasets : [{"label": "Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["15","9","12","4","3","6","3","3","0.1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,1)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,1)"},{"label": "Hatbrott mot religiösa grupper","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["6","2","4","1","0.1","1","1","0.1","0.1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.9)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.9)"},{"label": "Hbtqi-relaterade hatbrott","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["4","1","3","1","1","2","1","0.1","0.1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.8)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.8)"},{"label": "Ospecificerade hatbrott","lineTension" : 0,"fill": true,"data": ["2","2","4","2","1","2","1","1","0.1"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126,0.7)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126,0.7)"}]}

Fördelning av hatbrottsmotiv bland hatbrottsmarkerade anmälningar, andelar av totalen, per kommungrupp, 2020. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Den största andelen anmälda brott med identifierade hatbrottsmotiv skedde i eller nära storstäder och större städer. Även sett till antal per 100 000 invånare är de flesta motivgrupperna vanligast i storstadskommunerna. Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (25 per 100 000 invånare), hatbrott mot religiösa grupper (10 per 100 000 invånare) samt hbtqi-relaterade hatbrott (6 per 100 000 invånare) var alla vanligare i storstäderna än i övriga kommungrupper. Blad de främlingsfientliga och rasistiska motiven sticker även landsbygdskommun med besöksnäring ut något; där var de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten 11 per 100 000 inånare, vilket var det lägsta antalet bland alla kommuntyper.

Storstadskommuner

I Göteborg anmäldes 41 brott med hatmotiv per 100 000 invånare, medan motsvarande antal i relation till befolkningen i Stockholm respektive Malmö var 46 respektive 49 fall per 100 000 invånare.

Sett till de olika motiven var det främlingsfientliga och rasistiska motivet vanligast i Stockholms kommun (27 per 100 000 invånare), följt av Malmö (25 per 100 000 invånare) och Göteborg (22 per 100 000 invånare). Det islamofobiska motivet var vanligast i Malmö kommun (7 per 100 000 invånare) följt av Göteborg kommun (6 per 100 000 invånare). Även det antisemitiska motivet var vanligast förekommande i Malmö (5 per 100000 invånare).

Snacka om brott – en podd från Brå

Hatbrott

Snacka om brott: avsnitt 26

Hatbrott

26. Hatbrott

Vad är egentligen ett hatbrott? Hur stort problem är det i samhället och hur jobbar polisen med hatbrott? Det är några av frågorna som diskuteras i det här avsnittet av Snacka om brott.

Medverkande: Nina Forselius, utredare Brå; Eva Sund, verksamhetsutvecklare på polisens nationella operativa avdelning (NOA); Cornelia Johansson, projektsamordnare Brottsofferjouren Sverige

Programledare: Willy Silberstein

Publicerad: 25 juni, 2020

Relaterad publikation: Hatbrott 2018

Publikationer