Hatbrottsstatistik

Afrofobiska hatbrott

Afrofobi är ett paraplybegrepp som används för att beskriva den rasism och diskriminering som riktas mot människor som har sitt ursprung i subsahariska Afrika och tillhör den afrikanska diasporan. Enbart de fall där afrofobi tydligt kunde särskiljas från övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott bedömdes som afrofobiska hatbrott.

Brottskategori

Ofredande utgjorde 25 procent av huvudbrotten bland de anmälda afrofobiska hatbrotten 2020, och var därmed den vanligast förekommande brottskategorin. Misshandel (13 procent) var vanligare i polisanmälningarna med afrofobiskt motiv än vid något annat hatbrottsmotiv. Även ärekränkning (18 procent) förekom oftare bland afrofobiska hatbrott än bland hatbrott med något annat motiv. Det kan bero på dels hur frekvent afrofobiska invektiv används, dels att polisen kan vara bättre på att fånga upp och hatbrottsmarkera incidenter som innehåller afrofobiska skällsord än uttryck som relaterar till andra hatbrottsmotiv.

Brottsplats

Bland polisanmälningarna med identifierade afrofobiska hatbrottsmotiv 2020 var den vanligaste brottsplatsen allmän plats (19 procent), tätt följt av arbetsplats (18 procent). Både arbetsplats (18 procent) och offentliga transportmedel (7 procent), såsom kollektivtrafik, utgjorde större andelar av alla brottsplatser vid det afrofobiska motivet än vid något annat motiv. De anmälda afrofobiska hatbrott som skedde i den utsattas hem eller i anslutning till det utgjorde en förhållandevis liten andel av de afrofobiska hatbrotten (13 procent) jämfört med motsvarande andel av samtliga anmälda hatbrott (19 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med afrofobiskt hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en man i 48 procent av anmälningarna och en kvinna i 31 procent av anmälningarna. Dessa siffror är högre än motsvarande andelar av samtliga anmälda brott med hatbrottsmotiv 2020. Detta kan till stor del förklaras av att föremålet för hatbrottet oftare är en fysisk person om man enbart ser till afrofobiska hatbrott än sett till samtliga hatbrott sammantaget. I 18 procent av de afrofobiska hatbrotten var det ingen fysisk person som utsattes, jämfört med 28 procent bland samtliga hatbrottsmotiv.

Bland anmälda hatbrott där den utsatta var en kvinna var det vanligast med ofredande (39 procent), följt av ärekränkning (22 procent), olaga hot (17 procent) och misshandel (10 procent). De anmälda hatbrotten mot män fördelade sig något annorlunda; vanligast var ärekränkning och ofredande (24 procent vardera), följt av olaga hot (20 procent) och misshandel (19 procent). Majoriteten av brotten rörande hets mot folkgrupp (19 procent av samtliga afrofobiska hatbrott) riktades inte direkt mot en fysisk person, vilket förklarar varför andelen är så pass mycket större bland samtliga afrofobiska hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Vid afrofobiska hatbrott var den vanligaste gärningspersonen en för den utsatta okänd person (30 procent). Vidare var gärningspersonen en kund/klient till den utsatta i 12 procent av de anmälda afrofobiska hatbrotten, vilket är en större andel än vid något annat motiv. Dessa hatbrott rörde exempelvis misshandel mot polis och väktare, ofredanden mot taxichaufförer samt afrofobiska förolämpningar mot butikspersonal.

Antiziganistiska hatbrott

Brå har tidigare använt begreppet antiromska hatbrott, men använder sedan 2020 begreppet antiziganism. Antiziganistiska hatbrott kan även drabba icke-romer och personer som inte vill kalla sig romer. Eftersom hatbrott är motivbaserade och bygger på gärningspersonens fördomar eller föreställningar har Brå gjort bedömningen att antiziganistiska hatbrott är ett lämpligare och mer inkluderande begrepp för att beskriva de hatbrott som romer och resandefolk utsätts för.

Brottskategori

De vanligaste brottskategorierna bland huvudbrotten 2020 var ofredande (24 procent), följt av hets mot folkgrupp (20 procent) och olaga hot (13 procent). Olaga diskriminering (5 procent) utgjorde en större andel av de anmälda brotten med antiziganistiskt motiv än motsvarande andel av samtliga hatbrott sammantaget (1 procent). Det rör sig emellertid om relativt få anmälningar med antiziganistiskt hatbrottsmotiv totalt sett, vilket innebär att enstaka anmälningar även ger utslag i procentuell fördelning mellan brottskategorier.

Brottsplats

Hemmet och allmän plats var de vanligaste brottsplatserna (31 procent vardera) vid anmälda antiziganistiska hatbrott 2020. Båda dessa brottsplatser var vanligare bland de anmälda antiziganistiska hatbrotten än bland alla hatbrotten sammantaget (bland dessa utgjordes brottsplatsen av hemmet i 19 procent av fallen, och allmän plats 20 procent). Även chatt, sms, telefon (13 procent) var vanligare bland de antiziganistiska hatbrotten än genomsnittet (9 procent).

De utsattas kön

I de anmälda brotten med antiziganistiska hatbrottsmotiv från 2020 var den utsatta en kvinna i 36 procent av fallen, och en man i 33 procent. I 13 procent av anmälningarna var det personer av olika kön som utsattes samtidigt. Andelen utsatta som var kvinnor var större bland de antiziganistiska hatbrotten än motsvarande andel bland samtliga motiv (27 procent). Tidigare studier har visat att antiziganism kan triggas av synliga attribut, som till exempel romsk dräkt.

Bland anmälda hatbrott där den utsatta var en kvinna var ofredande (35 procent) vanligast, följt av ärekränkning och misshandel (15 procent vardera) samt olaga hot och hets mot folkgrupp (10 procent vardera). Fördelningen av anmälda hatbrott mot män såg något annorlunda ut; ofredande och olaga hot, med 22 procent vardera, var vanligast, följt av fyra brottskategorier som utgjorde 11 procent vardera: olaga diskriminering, misshandel, hets mot folkgrupp samt klotter och skadegörelse. I majoriteten av brotten som gällde hets mot folkgrupp (20 procent av samtliga antiziganistiska hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen är så pass mycket större bland samtliga antiziganistiska hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

De flesta anmälda hatbrotten begicks av en för den utsatta okänd person (36 procent), följt av en känd person/grupp (16 procent). Andelen som blev utsatta för antiziganism av en serviceperson (13 procent) var betydligt större än motsvarande andel av samtliga anmälda hatbrott (5 procent). Dessa anmälningar rörde exempelvis incidenter där romer nekats tillträde i kollektivtrafik eller blivit hotade av säkerhetsvakter i mataffärer.

Antisemitiska hatbrott

Antisemitism är ett mångfacetterat begrepp som täcker in strukturer av fientliga uppfattningar och myter om judar samt negativa attityder mot den judiska befolkningen. Även om antisemitism kan ta sig uttryck som fientlighet mot judendom som religion, är det sällan religionen i sig som står i fokus för fientligheten, utan föreställningar om judar som folkgrupp.

Brottskategori

Brottsstrukturen för antisemitiska hatbrott skiljde sig åt från den struktur som kunde ses i majoriteten av de andra motiven. År 2020 utgjorde hets mot folkgrupp 52 procent av huvudbrotten med antisemitiskt motiv – en större andel än bland något av de övriga identifierade hatbrottsmotiv som särredovisas i denna rapport. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande andel av samtliga hatbrottsmotiv sammantaget var 23 procent. Vid hets mot folkgrupp med antisemitiskt motiv handlade brotten ofta om generellt hatfulla eller nazistiska meddelanden om judar, som ofta uttrycktes på internet och allmän plats. Gärningspersonen var oftast okänd, men även kända nazistiska organisationer framgick som avsändare i flera fall, exempelvis på klistermärken i offentliga miljöer. Näst efter hets mot folkgrupp var de vanligaste brottskategorierna olaga hot (15 procent) samt klotter och skadegörelse (11 procent). Ofredande, som är den vanligaste brottskategorin vid de flesta andra hatbrottsmotiv, utgjorde 10 procent av anmälningarna med antisemitiskt motiv.

Brottsplats

Bland polisanmälningarna med identifierade antisemitiska motiv 2020 var de vanligaste brottsplatserna sociala medier (16 procent) följt av allmän plats (15 procent) och chatt, sms och telefon (14 procent). Sociala medier var en vanligare brottsplats vid de antisemitiska hatbrotten än vid något annat motiv. Detta hänger ihop med att en stor andel av de antisemitiska hatbrotten är hets mot folkgrupp – en brottstyp som till stor del sker på internet. Av de anmälda antisemitiska hatbrotten skedde 8 procent på en religiös plats, vilket är en markant större andel än motsvarande andel av samtliga hatbrott (2 procent) och en ungefär lika stor andel som vid hatbrotten mot religiösa grupper sammantaget (9 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med antisemitiskt hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en man i 22 procent av anmälningarna och en kvinna i 16 procent av dem. I 59 procent av anmälningarna var det ingen fysisk person som utsattes direkt. Detta förklaras av att en stor del av de antisemitiska hatbrotten utgjordes av hets mot folkgrupp och klotter, brottstyper där det ofta inte finns någon fysisk person som är målsägande.

Vid de anmälda antisemitiska hatbrotten var det en relativt liten andel anmälningar där den utsatta var en kvinna eller en man. De flesta anmälda antisemitiska hatbrotten riktade sig nämligen inte mot en fysisk person, vilket hänger ihop med den stora andelen brott som utgjordes av hets mot folkgrupp. Av de brott som riktade sig mot en fysisk person var ofredande och olaga hot vanligast, såväl mot kvinnor som mot män, följt av ärekränkning och hets mot folkgrupp.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

I 24 procent av anmälningarna var gärningspersonen okänd för den utsatta. Det var därmed den vanligaste relationen till gärningspersonen bland brott som riktades mot en specifik person, grupp eller verksamhet. Det var mycket vanligt att relationen mellan gärningsperson och utsatt bedömdes som ej relevant (54 procent), vilket förklaras av att brottet hets mot folkgrupp är mycket vanligt vid antisemitiska hatbrott, och att det inte förutsätter en fysisk person som målsägande.

Islamofobiska hatbrott

Begreppet islamofobi är omdiskuterat och har kritiserats för att för snävt indikera enbart en fientlighet mot religionen islam och på så vis exkludera de antimuslimska strömningar som begreppet också avser. Trots att fientlighet mot religionen islam utgör en väsentlig del av islamofobi, omfattar begreppet även strukturer av negativa attityder, fientliga uppfattningar och föreställningar om muslimska grupper.

Brottskategori

De vanligaste brottskategorierna bland huvudbrotten med islamofobiska motiv var ofredande (32 procent), hets mot folkgrupp (23 procent) och olaga hot (20 procent). Denna brottsstruktur liknade genomsnittet bland samtliga motiv. Jämfört med anmälda hatbrott mot andra religiösa grupper (antisemitiska och kristofobiska) var dock ofredande och ärekränkning vanligare bland de islamofobiska hatbrotten, medan klotter och skadegörelse var mindre vanligt.

Brottsplats

Bland de hatbrottsmarkerade polisanmälningarna med identifierade islamofobiska motiv 2020 var de vanligaste brottsplatserna i den utsattas hem eller i anslutning till det (19 procent), följt av allmän plats (17 procent) och arbetsplats (12 procent). Detta är i linje med fördelningen av brottsplatser bland samtliga motiv. Totalt 7 procent av de anmälda brotten skedde på en religiös plats, vilket utgör en större andel av samtliga hatbrottsmotiv sammantaget (2 procent) men en något mindre andel av hatbrottsmotiven mot religiösa grupper (9 procent). Den andel av de anmälda islamofobiska brotten skedde i skolmiljö var relativt liten (3 procent) jämfört med motsvarande andel av samtliga motiv sammantaget (10 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med islamofobiskt hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en kvinna i 38 procent av anmälningarna och en man i 22 procent av anmälningarna. I 31 procent av anmälningarna var brottet inte riktat direkt mot en fysisk person. Det islamofobiska hatbrottsmotivet var ett av få där den utsatta oftare var kvinna än man. Tidigare studier har visat att synlighet, såsom olika former av religiös klädsel, kan trigga islamofobiska hatbrott, vilket kan vara en del av förklaringen till kvinnors överrepresentation bland utsatta vid de anmälda islamofobiska hatbrotten.

Bland de anmälda hatbrott där den utsatta var en kvinna var ofredande i särklass vanligast och utgjorde 55 procent av alla anmälningar. Ofredandena varierade mycket i karaktär och omfattning, men inkluderade bland annat incidenter där utsatta personer fått brända exemplar av Koranen postade till sig, incidenter med verbala och fysiska trakasserier såsom knuffar eller tillmälen som ”jävla muslim”, samt incidenter där gärningspersonen spottat mot den utsatta. Efter ofredanden var ärekränkning (17 procent) och olaga hot (13 procent) de vanligaste brottskategorierna som drabbade kvinnor. För män var ofredande inte lika vanligt som för kvinnor, även om det även för männen var den vanligaste brottskategorin (28 procent). Näst vanligast var olaga hot (26 procent) och ärekränkning (22 procent). I majoriteten av de brott som avsåg hets mot folkgrupp (23 procent av samtliga islamofobiska hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen var så pass mycket större bland samtliga islamofobiska hatbrott än bland islamofobiska hatbrott där de utsatta var kvinnor respektive män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen var, liksom vid de flesta övriga hatmotiven, en för den utsatta okänd person (40 procent). Vid det islamofobiska motivet var andelen däremot större än vid de andra hatbrottsmotiven mot religiösa grupper, och även större än vid de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten. Det var även relativt vanligt att gärningspersonen var en granne (11 procent) till den utsatta, jämfört med vid andra motiv.

Kristofobiska hatbrott

Kristna i Sverige är en heterogen grupp med olika inriktningar och traditioner. Bland dessa återfinns bland annat lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga trossamfund. Typ och omfattning av religiositet och religiösa uttryck skiljer sig åt både inom och mellan dessa inriktningar. Bland kristofobiska hatbrott ingår hatbrottsmotiv riktade mot alla religiösa inriktningar och samfund inom kristendomen. Ett kristofobiskt hatbrott behöver dock inte vara riktat mot en troende person, utan det är gärningspersonens motiv som bedöms. Även allmänna tillmälen som ”jävla kristen” kan räknas som ett kristofobiskt hatbrott, eftersom detta kan anses nedsättande för gruppen kristna generellt.

Brottskategori

Brottsstrukturen för kristofobiska hatbrott 2020 skiljde sig från den struktur som kan ses i många av de andra motiven. De vanligaste brottstyperna bland de kristofobiska hatbrotten var olaga hot (42 procent), följt av klotter och skadegörelse (22 procent) samt hets mot folkgrupp (14 procent). Både olaga hot och klotter och skadegörelse var vanligare bland de kristofobiska hatbrotten än bland brott med andra hatmotiv, medan ofredande (8 procent) och ärekränkning (4 procent) var mindre vanligt än vid övriga motiv.

Brottsplats

Den vanligaste brottsplatsen bland de anmälda kristofobiska hatbrotten var en religiös plats (30 procent). Dessa anmälningar bestod i huvudsak av klottrade hakkors och annan skadegörelse, som krossade rutor. Digitala hatbrott var även vanliga – chatt, sms och telefon (19 procent) och sociala medier (12 procent) utgjorde tillsammans lite mindre än en tredjedel av anmälningarna. Utmärkande för de kristofobiska hatbrotten var just religiös plats och chatt, sms och telefon – båda kategorierna utgjorde större andelar vid det kristofobiska motivet än vid de flesta andra motiv. En förhållandevis liten andel brott skedde i den utsattas hem eller i anslutning till det (11 procent) och på allmän plats (8 procent) i jämförelse med övriga motiv.

De utsattas kön

I 14 procent av de anmälda brotten med kristofobiska hatbrottsmotiv 2020 var den utsatta en kvinna och i 42 procent en man. I 10 procent av anmälningarna utsattes personer av olika kön samtidigt. Ungefär en tredjedel (33 procent) av anmälningarna gällde brott som inte riktades direkt mot en fysisk person.

Av de anmälda brotten med identifierat kristofobiskt motiv där den utsatta var en kvinna var 50 procent ofredanden och 30 procent olaga hot . Ärekränkning samt klotter och skadegörelse förekom i 10 procent vardera. Bland utsatta män var olaga hot (68 procent) den i särklass vanligaste brottskategorin. Den stora andelen olaga hot bestod till stor del av hot via digitala plattformar mot män som konverterat till kristendomen. Klotter och skadegörelse var betydligt vanligare bland samtliga kristofobiska hatbrott än mot kvinnor respektive män. Dessa brott handlade exempelvis om klottrade hakkors på kyrkofasader och krossade fönsterrutor på församlingslokaler.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen var en för den utsatta okänd person (32 procent). Det var vanligare att gärningspersonen var en släkting (8 procent) eller vän/bekant (11 procent) till den utsatta bland anmälda kristofobiska hatbrott än bland anmälda hatbrott med något annat motiv. I dessa anmälda brott var det främst konvertiter som blivit utsatta. Brotten klotter och skadegörelse var vanliga vid anmälda kristofobiska hatbrott. Dessa kräver inte en fysisk person som målsägande, vilket förklarar varför relationen mellan gärningsperson och utsatt i en fjärdedel av anmälningarna bedömdes som ej relevant.

Övriga hbtqi-relaterade hatbrott

Bland de anmälda brotten identifierades 104 hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv som inte var specifikt homo- eller transfobiska. En stor del av dessa var generella anti-hbtqi-relaterade hatbrott. I ett fåtal anmälningar kunde även ett bifobiskt motiv identifieras. En del av de övriga hbtqi-relaterade hatbrotten utgjordes även av anmälningar där det endast framgick att en person blev utsatt på grund av sin sexuella läggning. Då det inte helt säkert kan fastställas vilken sexuell läggning det handlar om, har anmälningar av denna typ kategoriserats som övriga hbtqi-relaterade.

Hot eller skadegörelse mot Prideevenemang och föreningar som är engagerade i hbtqi-frågor, likväl som skadegörelse och stöld av prideflaggor, har kategoriserats som övriga hbtqi-relaterade hatbrott i statistiken. Dessa typer av brott var de vanligast förekommande bland de övriga hbtqi-relaterade hatbrotten. Även om det går att anta att dessa brott präglas av hat mot inte bara homosexuella och transpersoner – som särredovisas i den här rapporten – utan även mot personer med andra icke-normativa sexuella läggningar, könsöverskridande identiteter eller uttryck, kategoriseras de som övriga hbtqi-relaterade hatbrott, i syfte att renodla kategorierna homofobiska och transfobiska hatbrott. Det går således att anta att de homofobiska och transfobiska motiven i statistiken är i underkant av de faktiska antalen anmälda brott med dessa hatbrottsmotiv. De 104 identifierade övriga hbtqi-relaterade hatbrottsmotiven ingår i redovisningen av samtliga hbtqi-relaterade hatbrott nedan.

Brottskategori

Ofredande var det vanligaste huvudbrottet bland de hbtqi-relaterade hatbrotten 2020 och utgjorde 26 procent av anmälningarna. Olaga hot förekom i 21 procent av anmälningarna, vilket var 6 procentenheter mer än genomsnittet för samtliga identifierade motiv bland de anmälda brotten 2020. Efter olaga hot följde hets mot folkgrupp (13 procent), klotter och skadegörelse (11 procent), misshandel och ärekränkning (10 procent vardera).

Brottsplats

Den vanligast brottsplatsen var i den utsattas hem eller i anslutning till det (19 procent), följt av allmän plats (18 procent). De digitala hatbrotten – chatt, sms och telefon (16 procent), sociala medier (6 procent) samt övriga internet (1 procent) – utgjorde tillsammans knappt 24 procent av anmälningarna, vilket är 7 procentenheter mer än genomsnittet för samtliga anmälda hatbrott 2020. Dessa anmälningar rörde främst ofredanden från personer som var okända för den utsatta samt olaga hot från både närstående och okända personer.

De utsattas kön

Bland de anmälda brotten med identifierade hbtqi-relaterade motiv var den utsatta en kvinna i 24 procent av fallen, vilket var något mindre än motsvarande andel bland samtliga hatbrott (27 procent). Andelen utsatta män (54 procent) bland de hbtqi-relaterade hatbrotten var avsevärt större än motsvarande andel bland samtliga hatbrott (38 procent). De anmälda brott som inte var riktade mot en fysisk person utgjorde 19 procent, vilket var 9 procentenheter mindre än motsvarande andel bland samtliga anmälda hatbrott.

Ofredanden (45 procent) utgjorde den absolut vanligaste brottskategorin bland utsatta kvinnor, med stor marginal. Därefter följde olaga hot (20 procent). Mellan de resterande brottskategorierna var det sedan en relativt jämn fördelning. Bland utsatta män var olaga hot (29 procent) den vanligaste brottskategorin. Efter det följde ofredande (25 procent), ärekränkning (15 procent) och misshandel (14 procent). I majoriteten av brotten gällande hets mot folkgrupp (13 procent av samtliga hbtqi-relaterade hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen var så pass mycket större bland samtliga hbtqi-relaterade hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen i de anmälda brotten med hbtqi-relaterade motiv var en person som för den utsatta var okänd (39 procent). I 18 procent av anmälningarna bedömdes relationen som ej relevant, vilket oftast innebar att det inte fanns någon målsägande eller fysisk person som utsatts, och således ingen relation att koda. I 12 procent av anmälningarna var gärningspersonen någon som den utsatta kände till namn eller utseende, vilket är 4 procentenheter mer än genomsnittet för samtliga hatbrottsmotiv.

Homofobiska hatbrott

De hatbrottsmotiv mot sexuella läggningar som återfanns bland polisanmälningarna var i princip uteslutande homofobiska och i ett fåtal fall bifobiska. Hatbrottsstatistiken visar att en minimal till icke-existerande del av de anmälda brotten med hatmotiv mot en sexuell läggning riktar sig mot heterosexualitet. År 2020 identifierades inga hatbrottsmarkerade anmälningar med ett heterofobiskt hatbrottsmotiv. För att belysa den faktiska brottsstrukturen särredovisas därför i det här kapitlet homofobiska hatbrott, istället för brottsmotiv mot sexuell läggning ( i enlighet med straffskärpningsregeln).

Brottskategori

Bland de anmälda brotten med homofobiskt motiv var de vanligaste brottskategorierna bland huvudbrotten ofredande (25 procent), olaga hot (22 procent) och hets mot folkgrupp (13 procent). Misshandel (11 procent) och olaga hot (22 procent) var vanligare bland de homofobiska hatbrotten än motsvarande andelar för samtliga motiv sammantaget (9 respektive 15 procent). Dessa brott varierade i karaktär och inkluderade allt från hot om våld till mordhot och grov misshandel. Den utsatta var oftast en man och gärningspersonen var oftast okänd för den utsatta i dessa anmälda brott.

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna var allmän plats (20 procent) och i den utsattas hem eller i anslutning till det (18 procent). Chatt, sms och telefon (16 procent), sociala medier (7 procent) och övriga internet (1 procent) utgjorde tillsammans nästan en fjärdedel av de anmälda homofobiska hatbrotten, vilket är en större andel än det sammanlagda genomsnittet för dessa tre kategorier bland samtliga motiv (17 procent). Bar, kafé och restaurang (6 procent) utgjorde en dubbelt så stor andel av de homofobiska motiven som motsvarande andel för samtliga motiv.

De utsattas kön

I majoriteten av de anmälda brotten med homofobiskt motiv 2020 var den utsatta en man (64 procent). I 18 procent av anmälningarna var den utsatta en kvinna. I 15 procent av anmälningarna var ingen fysisk person direkt utsatt; dessa anmälningar bestod nästan uteslutande av homofobiskt klotter och hets mot folkgrupp riktat mot homosexuella.

Bland de anmälda brotten var ofredande (45 procent) den vanligaste brottskategorin bland utsatta kvinnor, följt av olaga hot (18 procent). Bland utsatta män var ordningen omvänd; vanligast var olaga hot (29 procent), följt av ofredande (25 procent). Bland män var ärekränkning (15 procent) och misshandel (14 procent) vanligare än bland utsatta kvinnor. I majoriteten av brotten gällande hets mot folkgrupp (13 procent av samtliga homofobiska hatbrott) var den utsatta inte en fysisk person, vilket förklarar varför andelen är så pass mycket större bland samtliga homofobiska hatbrott än bland utsatta kvinnor och män.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen var en för den utsatta okänd person (41 procent), vilket är i linje med brottsstrukturen bland samtliga motiv avseende relation mellan gärningspersonen och den utsatta. Andelen hatbrott där gärningspersonen var en känd person eller grupp för den utsatta (13 procent) var större vid det homofobiska motivet än genomsnittet för samtliga hatbrott (8 procent). Detsamma gällde när gärningspersonen var en släkting eller vän/bekant (4 procent vardera, jämfört med 2 procent vardera bland samtliga motiv).

Transfobiska hatbrott

I detta avsnitt redovisas de 84 polisanmälda brott från 2020 som i enlighet med Brås definition har bedömts innehålla ett transfobiskt hatbrottsmotiv. Transperson är ett paraplybegrepp för dem som inte identifierar sig med, eller följer rådande normer för, sitt tilldelade juridiska kön. Begreppet innefattar både könsidentitet (det biologiska kön som personen upplever sig ha) och könsuttryck (det sociala kön som personen ikläder sig). Med begreppet åsyftas inte någon sexuell läggning.

Endast händelser där beskrivningen i fritexten gör det möjligt att särskilja det transfobiska motivet från andra eller generella hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv bedöms som transfobiska hatbrott i statistiken. Det är inte ovanligt att en gärningsperson kallar en transperson för nedsättande homofobiska uttryck, eller på annat sätt visar ringaktning, som om transpersonen vore homosexuell för att den inte följer gärningspersonens förväntade norm avseende könsidentitet eller könsuttryck. Framgår det då inte i anmälan att det var den utsattas normbrytande könsidentitet eller könsuttryck som motiverade gärningen bedöms händelsen som homofobisk. Det är därför troligt att en del transfobiska händelser ingår i redovisningen av homofobiska hatbrott eller övriga hbtqi-relaterade hatbrott.

Brottskategori

Den vanligaste brottskategorin bland huvudbrotten med transfobiskt motiv var ofredande (38 procent), följt av olaga hot (20 procent). Båda dessa brottskategorier var vanligare än genomsnittet för samtliga anmälda hatbrott (25 respektive 15 procent). Även frihets- och integritetsbrott (5 procent) förekom oftare vid det transfobiska motivet än genomsnittet för samtliga hatbrottsmotiv (1 procent). Dessa brott var bland annat olaga frihetsberövande och olaga integritetsintrång.

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna var chatt, sms och telefon (25 procent), i den utsattas hem eller i anslutning till det (20 procent) samt allmän plats (12 procent). Digitala hatbrott sticker här ut; tillsammans utgjorde chatt, sms och telefon (25 procent), sociala medier (7 procent) och övriga internet (2 procent) en dryg tredjedel av alla anmälda brott med transfobiskt hatbrottsmotiv. Denna andel är ungefär dubbelt så stor som den genomsnittliga andelen digitala hatbrott bland samtliga motiv. De flesta av dessa brott var olaga hot och ofredanden och inkluderade bland annat hot om våld och upprepade kränkningar med transfobiskt språkbruk. Andelen anmälda transfobiska hatbrott som skedde på allmän plats (12 procent) samt i skolan (5 procent) var mindre än motsvarande andelar sett till samtliga motiv (20 respektive 10 procent).

De utsattas kön

Bland de anmälda transfobiska hatbrotten var den utsatta en kvinna i 51 procent och en man i 36 procent av anmälningarna. Det kön som den utsatta själv angav kodades i första hand. Om den utsattas könsidentitet inte framgick kodades kön baserat på hur den utsatta benämndes i polisanmälan. Det går emellertid inte att utesluta att det i vissa polisanmälningar användes fel pronomen i beskrivningen av den utsatta. Det framgick inte i polisanmälningarna om den utsatta hade någon annan könsidentitet än kvinna eller man. Vid de anmälda transfobiska hatbrotten var det vanligare att den utsatta var en fysisk person än vid samtliga motiv sammantaget.

Bland de anmälda transfobiska hatbrotten mot kvinnor var ofredande (49 procent) vanligast, följt av olaga hot (23 procent). Även bland utsatta män var ofredande (30 procent) vanligast, följt av olaga hot och ärekränkning (20 procent vardera).

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen vid det transfobiska motivet var en person som var okänd för den utsatta (43 procent). Andelen som begicks av en för den utsatta känd person eller grupp (15 procent) var nästan dubbelt så stor som motsvarande andel sett till samtliga motiv. Dessa gärningspersoner var för den utsatta kända till namn eller utseende men inte bekanta. Andelen gärningspersoner som var en före detta partner (5 procent) eller släkting (7 procent) till den utsatta var större vid det transfobiska motivet än genomsnittet för samtliga motiv (1 respektive 2 procent).

Fördelning av hatbrottsmotiv

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott var de vanligaste hatbrotten inom alla polisregioner, och utgjorde mellan 49 och 62 procent av motiven i de hatbrottsmarkerade anmälningarna inom respektive region. Störst var andelen i region Nord och Stockholm (62 respektive 61 procent). Andelen hatbrott mot religiösa grupper var störst i region Syd (22 procent) följt av region Väst (21 procent). Andelen hbtqi-relaterade hatbrott var störst i region Öst och region Syd, där de utgjorde 15 respektive 14 procent av de identifierade hatbrottsmotiven.

Fördelning av brottskategorier

I de flesta polisregioner var den vanligast förekommande brottskategorin ofredande, som förekom i mellan 20 och 28 procent av huvudbrotten i de hatbrottsmarkerade anmälningarna. Hets mot folkgrupp utgjorde dock den vanligaste brottskategorin i region Öst (31 procent), region Mitt (28 procent) och region Bergslagen (27 procent). I region Nord var olaga hot nästan lika vanligt som ofredande (23 respektive 24 procent). Misshandel utgjorde också en något större kategori i region Nord än i övriga regioner (drygt 13 procent jämfört med 5–12 procent). I region Bergslagen var klotter och skadegörelse vanligare än i övriga regioner (19 procent jämfört med 8–12 procent).

Kommuner

Regionredovisningen ovan baseras på var brottet registrerades. Avsnittet om kommuner grundar sig i stället på uppgifter om var brottet begicks. Totalt identifierades 3 226 hatbrottsmotiv i anmälningarna på kommunnivå.

I figuren nedan redovisas hur totalen av motiven hämtade från de hatbrottsmarkerade anmälningarna fördelar sig per motivgrupp i olika typer av kommuner. De nio kommungrupperna är indelade efter bland annat befolkningsstorlek, pendlingsmönster och näringslivsstruktur. I figuren, som visar andelar av samtliga anmälda hatbrott, framgår dels att fördelningen av motivgrupper inom kommungrupperna var relativt likartad mellan olika typer av kommuner, dels att den största andelen anmälda brott med identifierade hatbrottsmotiv skedde i eller nära storstäder och större städer

Den största andelen anmälda brott med identifierade hatbrottsmotiv skedde i eller nära storstäder och större städer. Även sett till antal per 100 000 invånare är de flesta motivgrupperna vanligast i storstadskommunerna. Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (25 per 100 000 invånare), hatbrott mot religiösa grupper (10 per 100 000 invånare) samt hbtqi-relaterade hatbrott (6 per 100 000 invånare) var alla vanligare i storstäderna än i övriga kommungrupper. Blad de främlingsfientliga och rasistiska motiven sticker även landsbygdskommun med besöksnäring ut något; där var de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten 11 per 100 000 inånare, vilket var det lägsta antalet bland alla kommuntyper.

Storstadskommuner

I Göteborg anmäldes 41 brott med hatmotiv per 100 000 invånare, medan motsvarande antal i relation till befolkningen i Stockholm respektive Malmö var 46 respektive 49 fall per 100 000 invånare.

Sett till de olika motiven var det främlingsfientliga och rasistiska motivet vanligast i Stockholms kommun (27 per 100 000 invånare), följt av Malmö (25 per 100 000 invånare) och Göteborg (22 per 100 000 invånare). Det islamofobiska motivet var vanligast i Malmö kommun (7 per 100 000 invånare) följt av Göteborg kommun (6 per 100 000 invånare). Även det antisemitiska motivet var vanligast förekommande i Malmö (5 per 100000 invånare).