Hatbrottsstatistik

Hatbrottsstatistiken utgörs av polisanmälda brott där Brå har identifierat ett hatbrottsmotiv samt uppgifter om hur dessa brott hanterats av rättsväsendet. Hatbrottsstatistiken publiceras vartannat år och däremellan publicerar Brå fördjupade statistiska undersökningar på området.

Ny statistik

I och med införandet av den nya metoden inför 2020 års produktion av statistik över polisanmälda hatbrott så är statistiken i den senaste rapporten enbart jämförbar med 2020 års statistik och inte längre bak i tiden.

Den tidigare statistiken finns tillgänglig här

Brås statistik över polisanmälda brott med hatbrottsmotiv bygger på anmälningar som polisen har hatbrottsmarkerat och där Brå har identifierat hatbrottsmotiv.

Hatbrottsstatistiken publiceras vartannat år och utgörs av dels en undersökning av polisens hatbrottsmarkering, dels en redovisning av de hatbrottsmotiv Brå har identifierat, såväl som brottskategorier, typ av brottsplats, den utsattas kön samt relation till gärningspersonen. Utöver detta redovisas även statistik över anmälningarnas regionala fördelning, det vill säga uppdelat på de polisregioner där de registrerats, och statistik över hatbrottens fördelning per kommun, utifrån var brotten skett.

Förändringar i Brås statistik över polisanmälda hatbrott

Från och med 2020 är Brås statistik över polisanmälda brott med hatbrottsmotiv en totalundersökning av alla polisanmälningar som polisen har hatbrottsmarkerat. Statistiken baseras på ett annat dataurval än Brås tidigare hatbrottsstatistik, vilket innebär att statistiken inte är jämförbar med Brås tidigare hatbrottsstatistik. Det är viktigt att notera att de genomgående lägre nivåerna av identifierade hatbrottsmotiv som redovisas i den här rapporten inte innebär att det skett en faktisk minskning i antalet anmälda hatbrott, utan att detta är en konsekvens av det förändrade urvalet av anmälningar som har granskats av Brå.

Förändringarna i urval och metod har gjorts för att öka statistikens relevans. Den nya statistiken kan bland annat användas som ett mer relevant underlag för att följa upp handläggningsbeslut om anmälda brott med hatbrottsmotiv. Förändringarna gör det även möjligt att använda hatbrottsstatistiken som ett verktyg för verksamhetsuppföljning, exempelvis för att utvärdera polisens initiala hantering av hatbrottsmarkerade anmälningar. Statistiken blir således mer verksamhetsnära.

Polisens hatbrottsmarkering

I polisens ärendehanteringssystem DurTvå ska anmälningsupptagaren markera ifall det som anmäls kan vara ett möjligt hatbrott eller inte. Av de polisanmälningar som upprättades 2022 hatbrottsmarkerades 4 788 stycken. Det är en markant minskning av antalet hatbrottsmarkerade anmälningar jämfört med 2020 då 6 301 polisanmälningar hade hatbrottsmarkerats. Antalet hatbrottsmarkerade anmälningar har minskat successivt sedan 2018 då drygt 9 000 anmälningar hatbrottsmarkerades. Vad som föranlett minskningen är dock oklart i dagsläget.

I Brås granskning av de hatbrottsmarkerade polisanmälningarna 2022 identifierades ett hatbrottsmotiv i 2 695 anmälningar, och 3 548 brott.[1] Det motsvarar ungefär 56 procent av det totala antalet hatbrotts­markerade anmälningar, vilket är en ökning med 2 procentenheter från 2020 då motsvarande kategori uppgick till 54 procent. I 39 procent av anmälningarna kunde Brå inte identifiera ett hatbrottsmotiv, vilket är en minskning med 2 procentenheter från 2020, då motsvarande kategori uppgick till 41 procent. I 5 procent av anmälningarna bedömde Brå att det potentiellt fanns ett hatbrottsmotiv men att informationen i polisanmälan var för knapphändig för att fastställa det.

[1] En anmälan kan innehålla flera brott och flera av dessa kan vara hatbrottsrelaterade.

Andel polisanmälningar som Brå bedömt vara hatbrott, ej hatbrott respektive potentiellt hatbrott. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Samtliga hatbrottsmotiv

Antalet polisanmälningar 2022 i vilka ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras uppgick till 2 695 stycken. I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 2 834 identifierade hatbrottsmotiv. Av dessa var det på en övergripande nivå vanligast med främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (53 procent), följt av hatbrott mot religiösa grupper (16 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (12 procent). Slutligen bedömdes 19 procent av samtliga hatbrottsmotiv vara ospecificerade. I dessa anmälningar framgick det att det rörde sig om ett hatbrott, men det gick inte att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmäla brottet.

Övergripande fördelning av hatbrottsmotiv

Hatbrottsmotiv fördelat på motivgrupp, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Fördelningen av hatbrottsmotiv

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv fördelat på typ av motiv, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Brottskategori

Under 2022 var det vanligaste brottet bland anmälningarna med ett identifierat hatbrottsmotiv ofredande, som utgjorde 24 procent av samtliga brott med ett hatbrottsmotiv. Andra brottskategorier som utgjorde en stor andel var olika typer av skadegörelse samt hets mot folkgrupp, som utgjorde 19 procent vardera, ärekränkning (14 procent) och olaga hot (12 procent).

Fördelningen av brottskategorier

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter brottskategori, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna var allmän plats (20 procent) och i eller i anslutning till den utsattas hem (17 procent), vilket även var de vanligaste brottsplatserna i 2020 års hatbrottsstatistik [1]. De digitala miljöerna utgjorde 14 procent av de anmälda brotten med hatbrottsmotiv. Även skolor var en förhållandevis vanlig brottsplats (15 procent).

[1] Det är dock inte helt jämförbart med 2020 års statistik då vissa platskategorier har förändrats. Se tekniska rapporten (Brå 2023a).

Fördelningen av brottsplats

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter brottsplats, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Tillvägagångssätt

Det tillvägagångssätt som använts vid brotten varierar till stor del beroende på typ av brott. Vanligast var olika typer av verbala attacker eller andra kränkningar som inte var fysiska (33 procent). Ungefär lika vanligt var det med någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med hatbrottsmotiv (32 procent). De fysiska attackerna och kränkningarna utgjorde cirka 16 procent av anmälningarna. Hatbrott som skett via chattar och offentliga inlägg utgjorde cirka 7 procent av anmälningarna medan kränkningar via direktmeddelanden förekom i 4 procent av händelserna.

Tillvägagångssätt

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter tillvägagångssätt, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

De utsattas kön

I de 2 695 anmälningarna var den utsatta en man i 37 procent av anmälningarna och en kvinna i 26 procent. I 4 procent av anmälningarna var det två eller fler utsatta personer av olika kön, och i 1 procent av anmälningarna var det inte möjligt att identifiera den utsattas kön. Hatbrott behöver dock inte riktas mot en fysisk person – exempelvis en organisation eller institution kan också utsättas. I 31 procent av anmälningarna var det ingen enskild fysisk person som utsattes. Dessa anmälningar utgjordes exempelvis av brottstyper som skadegörelse och hets mot folkgrupp. Fördelningen över utsatta män och kvinnor är i princip densamma som motsvarande kategorier år 2020 (38 respektive 27 procent).

Könsfördelning – hatbrottsmotiv

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter den utsattas kön, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

*) * Ej fysisk person innebär att det antingen var en juridisk person som blev utsatt eller att det saknades en utsatt eller målsägande.

Ofredande var den vanligaste brottskategorin att utsättas för, både när kvinnor och män utsattes, men andelarna skiljde sig väsentligt åt – 46 respektive 30 procent. För både kvinnor och män följde sedan ärekränkning, olaga hot och misshandel som de vanligaste brottskategorierna, vilket även var fallet för motsvarande kategorier 2020.

Fördelning av brottskategorier efter den utsattas kön

Fördelning av brottskategorier för samtliga motiv efter den utsattas kön, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Gärningspersonens kön

Det var en betydligt större andel anmälningar där den utpekade gärningspersonen var en man (46 procent) än anmälningar med en kvinnlig gärningsperson (14 procent). I många fall var det dock inte känt vilket kön gärningspersonen hade (36 procent), vilket är vanligt vid olika typer av skadegörelse där det inte fanns några vittnen till händelsen.

Gärningspersonens kön

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter gärningspersonens kön, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

*) * Ej fysisk person innebär att det antingen var en juridisk person som blev utsatt eller att det saknades en utsatt eller målsägande.

Utsatt i yrkesrollen

Av de 2 695 anmälningarna beskrev 310 brott (12 procent) som skett i samband med den utsattas yrkesutövning. Det innebär att majoriteten av anmälningarna gällde personer som blev utsatta i egenskap av privatperson. Bland de som utsatts i yrkesrollen var variationen av yrkesgrupper förhållandevis stor. Generellt var det vanligare med utsatthet för olika typer av serviceyrken. Några av de vanligare yrkesgrupperna bland de som utsattes var till exempel butiks- och restaurangpersonal, ordningsvakter och skolpersonal. Oftast innefattar brotten olika former av verbala hot och kränkningar men i ett flertal anmälningar (cirka en femtedel) framgår även någon form av fysisk kränkning.

Utsatt i yrkesrollen

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter tillvägagångssätt, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

*) Ej relevant innebär att det inte var relevant att koda utsattheten i yrkesrollen. Dessa anmälningar rörde brott som inte riktade sig mot en fysisk person.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Att gärningspersonen var obekant eller någon som den utsatta endast kände igen till namn eller utseende var generellt sett vanligare än att gärningspersonen var någon som den utsatta kände (t.ex. en bekant, en vän, eller en släkting till den utsatta). I 27 procent av alla anmälningar var gärningspersonen helt okänd för den utsatta. Det var även vanligt att relationen mellan utsatt och gärningsperson bedömdes som inte relevant att koda (29 procent). Det berodde i regel på att brottet inte varit riktat mot en specifik person, vilket ofta förekom i anmälningar om t.ex. skadegörelse eller hets mot folkgrupp (t.ex. någon som ritat ett hakkors på en skolbyggnad).

Det var även relativt vanligt att gärningspersonen var en granne till den utsatta (10 procent). I 9 procent av anmälningarna var gärningspersonen en person den utsatta kände till namn eller utseende. Det var ungefär lika vanligt att servicepersoner blev utsatta av kunder (6 procent) som att kunder blev utsatta av servicepersoner (6 procent) och i 5 procent av fallen var den utpekade gärningspersonen en skolkamrat till den utsatta.

Relationer

Polisanmälda brott med hatbrottsmotiv efter gärningspersonens relation till den utsatta, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

*) Ej relevant innebär att det inte fanns någon relevant relation mellan gärningsperson och utsatt att koda. Dessa anmälningar rörde främst brott som inte var riktade mot en fysisk person.

Ospecificerade hatbrott

Vid Brås granskning identifierades 530 polisanmälningar med 726 brott där det visserligen framgick att det rörde sig om ett hatbrott men där det inte gick att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmälda brottet. Dessa kodades då som ospecificerade hatbrott. Av de 3 548 brotten med ett identifierat hatbrottsmotiv 2022 var det 19 procent som bedömdes som ospecificerade.

Anmälningarna utgjordes till stor del av olika nazistiska yttringar, som klottrade hakkors, utan vidare uttalad motivgrupp. Det går att anta att en del av dessa fall egentligen är exempelvis antisemitiska, antiziganistiska eller homofobiska motiv, eftersom samtliga dessa grupper är sådana som nazistiska grupperingar historiskt sett har riktat sig mot. I de fall som nazistiskt klotter eller liknande yttringar riktade sig mot en uttalad motivgrupp eller där kontexten gjorde det möjligt att identifiera en motivgrupp (exempelvis hakkors klottrade på en synagoga) så kategoriserades dessa brott efter det specifika motivet.

Ett mindre antal anmälningar där det till exempel endast framkommit att ”händelsen utgör ett hatbrott” har även kodats som ospecificerade hatbrott. Kategorin ospecificerade hatbrott kan även handla om anmälningar där straffskärpningsgrunden i princip har citerats som anledning till anmälan, varför inget särskilt motiv kunnat identifieras.

Av samtliga registrerade brott med ospecificerat hatbrottsmotiv var 43 procent hets mot folkgrupp och 50 procent skadegörelse. Den utbredda förekomsten av klottrade hakkors kan förklara fördelningen av dessa brottskategorier, eftersom polisen ofta rubricerar dessa som hets mot folkgrupp eller skadegörelse, och ibland som både och. För andra brottskategorier, som ofredande, olaga hot (2 procent vardera) och misshandel (1 procent) kan det handla om att det i fritexten i polisanmälan endast stod ”hatbrott”.

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott

År 2022 identifierades 1 502 anmälningar med totalt 1 513 främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv. Hatbrottsmotiven är fler än antalet anmälningar på grund av att det i ett fåtal anmälningar framgick flera främlingsfientliga eller rasistiska hatbrottsmotiv samtidigt. I den övergripande motivkategorin ingår afrofobiska hatbrott (31 procent), antiziganistiska hatbrott (2 procent),  hatbrott mot samer (1 procent) samt övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (65 procent).

Fördelningen av främlingsfientliga och rasistiska motiv

Polisanmälda brott med identifierade främlingsfientliga och rasistiska motiv, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

* Inkluderar hatbrott riktade mot en utländsk nationalitet eller etnicitet (90 procent), mot majoritetsbefolkningen (1 procent) och mot okänd (9 procent).

Afrofobiska hatbrott

Afrofobi är ett paraplybegrepp som används för att beskriva den rasism och diskriminering som riktas mot människor som har sitt ursprung i subsahariska Afrika och tillhör den afrikanska diasporan. Enbart de fall där afrofobi tydligt kunde särskiljas från övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott bedömdes som afrofobiska hatbrott.

Brottskategori

Bland de afrofobiska hatbrotten var ärekränkning vanligast (cirka 25 procent). Även ofredande utgjorde en förhållandevis stor andel (22 procent), följt av hets mot folkgrupp (17 procent). Andelen ärekränkningsbrott sticker ut något gentemot samtliga hatbrottsmotiv där ärekränkningsbrotten stod för ungefär hälften så stor andel (13 procent).

Brottsplats

Bland polisanmälningarna med identifierade afrofobiska hatbrottsmotiv 2022 var den vanligaste brottsplatsen allmän plats (20 procent). Därefter följde skola (19 procent) och i eller i anslutning till den utsattas hem (14 procent). I ytterligare 15 procent av anmälningarna var brottsplatsen i en digital miljö, exempelvis på sociala medier eller i chattar. Fördelningen liknar resultatet för brottsplatserna för afrofobiska hatbrott under 2020.

Tillvägagångssätt

Det vanligaste tillvägagångssättet var olika typer av verbala attacker eller andra icke fysiska kränkningar (42 procent). Allmän spridning, klotter och annan skadegörelse var den näst största kategorin, vilken utgjorde en knapp fjärdedel (24 procent). Tredje största kategori var olika typer av fysiska kränkningar (18 procent). Hatbrott som skett via chattar och offentliga inlägg utgjorde tillsammans cirka 7 procent, medan kränkningar via digitala direktmeddelanden förekom i 5 procent av händelserna.

De utsattas kön

Bland anmälningarna med ett identifierat afrofobiskt motiv var det vanligare att den utsatta var en man än en kvinna (46 respektive 26 procent). Ytterligare en dryg femtedel (24 procent) av polisanmälningarna gällde brott som inte skedde mot en fysisk person. År 2020 var det en något mindre andel anmälningar med afrofobiska hatbrottsmotiv som inte hade skett mot en fysisk person (18 procent) jämfört med under år 2022.

Bland kvinnorna var det vanligast med utsatthet för olika typer av ofredanden (43 procent) och ärekränkning (26 procent). Det var även de vanligaste brottskategorierna bland män fast i omvänd ordning där ärekränkning var vanligast (33 procent) följt av ofredande (25 procent). För både kvinnor och män följde därefter misshandel (12 respektive 17 procent), olaga hot (7 respektive 15 procent) och hets mot folkgrupp (7 respektive 4 procent).

Gärningspersonens kön

Drygt hälften (54 procent) av gärningspersonerna som identifierades i de polisanmälda afrofobiska hatbrotten var män. Anmälningar med en kvinnlig gärningsperson utgjorde ca 15 procent. I 29 procent av anmälningarna var det inte möjligt att identifiera gärningspersonens kön. Det är vanligt vid exempelvis klotter och andra skadegörelsebrott.

Utsatt i yrkesrollen

15 procent av anmälningarna med afrofobiska motiv skedde i samband med den utsattas yrkesutövning. Bland dem som utsatts finns en relativt stor variation av yrkesgrupper. Det kan till exempel röra sig om en parkeringsvakt som utsatts för misshandel och rasistiska tillrop, eller restaurangpersonal som blivit kallade nedsättande ord på grund av sin hudfärg. Exempel på andra yrkesgrupper som förekommer i anmälningarna är ordningsvakter, butiksmedarbetare och vallokals­arbetare.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Vid afrofobiska hatbrott var den vanligaste gärningspersonen en för den utsatta okänd person (26 procent). Med undantag för de brott där det inte fanns någon relevant relation[1] (22 procent) så var det därefter vanligast att gärningspersonen var en kund eller klient, en granne eller någon som den utsatta åtminstone kände igen till namn eller utseende (9 procent vardera). Fördelningen av olika typer av relationer till gärningspersonen liknar motsvarande fördelning för år 2020, dock har andelen anmälningar där det inte fanns en relevant relation ökat något (från 17 till 22 procent).

[1] Gällde t.ex. anmälningar om afrofobiskt klotter på en skola av en okänd person.

Övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott

I de övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten ingår dels generella och ospecificerade främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv, dels hatbrott som visserligen var riktade mot specifika etniciteter och nationaliteter men som var för få för att särredovisas. Trots att kategorin övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott inte säger vilken specifik etnisk eller nationell grupp i samhället som utsätts, ingår dessa brott i den gemensamma redovisningen av samtliga anmälda främlingsfientliga och rasistiska hatbrott, och ger en bild av strukturen i dessa. De övriga främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten kan exempelvis handla om att gärningspersonen sa åt den utsatta att hen inte hör hemma i Sverige och uttalade nedsättande och rasistiska ord. Dessa 991 identifierade hatbrottsmotiv ingår i redovisningen av samtliga främlingsfientliga och rasistiska hatbrott i det här kapitlet.

Brottskategori

Ofredande var det vanligaste brottet bland de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten 2022 och utgjorde totalt 32 procent av anmälningarna. Näst vanligast var ärekränkning (20 procent) och därefter olaga hot (13 procent). Hets mot folkgrupp förekom i 12 procent av anmälningarna och misshandel i 10 procent.

Brottsplats

Den vanligaste brottsplatsen var i eller i anslutning till den utsattas hem, 21 procent av de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten skedde där. Ofta handlade det till exempel om grannar eller okända personer nära den utsattas hem, som verbalt eller fysiskt ofredade den utsatta. De näst vanligaste brottsplatserna var allmän plats (18 procent), skola och offentliga transportmedel (ca 10 procent vardera). Cirka 12 procent av anmälningarna utgjordes av hatbrott som skett i digitala miljöer. Fördelningen av olika brottsplatser liknar motsvarande för år 2020.

Tillvägagångssätt

För de anmälningar som innehöll brott med främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv var det vanligast med olika typer av verbala attacker eller andra kränkningar som inte var fysiska (47 procent). Därefter följde någon form av fysisk kränkning (21 procent) och någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med hatbrottsmotiv (14 procent). Hatbrott som skett via chattar och offentliga inlägg utgjorde cirka 5 procent av anmälningarna medan kränkningar via direktmeddelanden förekom i 4 procent.

De utsattas kön

Den utsatta var en man i 47 procent av anmälningarna om främlingsfientliga och rasistiska hatbrott och en kvinna i 32 procent. I 13 procent av anmälningarna fanns det ingen målsägare eller fysisk person som utsattes. Män var oftare utsatta än kvinnor även i 2020 års statistik över polisanmälda hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv.

Ofredande var den vanligaste brottskategorin, både när kvinnor och när män utsattes, men att det förekom till större andel bland kvinnor (49 procent) än bland män (31 procent). Bland kvinnor följde sedan ärekränkning (19 procent), olaga hot (12 procent) och misshandel (11 procent). Även för män var ärekränkning näst vanligast (23 procent) följt av misshandel (17 procent) och olaga hot (16 procent).

Gärningspersonens kön

I majoriteten av de 1 502 anmälningarna med främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv var gärningspersonen en man (55 procent) medan motsvarande andel kvinnliga gärningspersoner var 20 procent. I 22 procent av anmälningarna var gärningspersonens kön okänt, vilket ofta är relaterat till brott som upptäckts i efterhand. Det kan exempelvis vara olika typer av skadegörelse, som klotter med främlingsfientliga eller rasistiska budskap.

Utsatt i yrkesrollen

Cirka 16 procent av anmälningarna med främlingsfientliga eller rasistiska hatbrottsmotiv gällde en person som utsattes i sin yrkesutövning. Bland dem som utsatts återfanns en bred variation av yrkesgrupper, bland annat lärare, busschaufförer, ordningsvakter och idrottstränare som på olika sätt kränkts på grund av deras etnicitet eller hudfärg.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Den vanligaste gärningspersonen var en för den utsatta okänd person (30 procent), följt av en granne till den utsatta (15 procent). I 12 procent av anmälningarna bedömdes relationen som ej relevant, vilket innebar att det inte fanns några specifika personer som utsatts eller som utpekats och således ingen relation att koda (t.ex. främlingsfientligt klotter på olika samhällsinrättningar).

Hatbrott mot religiösa grupper

År 2022 identifierade Brå 448 anmälningar med totalt 451 hatbrottsmotiv som grundade sig i gärningspersonens fördomar eller föreställningar om religiösa grupper eller om religion. Hatbrottsmotiven är fler än antalet anmälningar på grund av att det i ett fåtal anmälningar framgick hatbrottsmotiv mot fler än en religiös grupp samtidigt. Ungefär hälften (52 procent) av samtliga hatbrott mot religiösa grupper hade ett islamofobiskt motiv. En fjärdedel, 25 procent, hade ett antisemitiskt motiv och cirka 8 procent av de anmälda brotten hade ett kristofobiskt hatbrottsmotiv. Övriga hatbrott mot religiösa grupper stod för 16 procent av de anmälda brotten. Fördelningen av de olika motiven liknar 2020 års fördelning av motsvarande motiv, men generellt är det färre anmälningar 2022 jämfört med 2020, oavsett motiv.

Fördelningen av hatbrott mot religiösa grupper

Polisanmälda brott med identifierade motiv mot religiösa grupper, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Antisemitiska hatbrott

Antisemitism är ett mångfacetterat begrepp som täcker in strukturer av fientliga uppfattningar och myter om judar samt negativa attityder mot den judiska befolkningen. Även om antisemitism kan ta sig uttryck som fientlighet mot judendom som religion, är det sällan religionen i sig som står i fokus för fientligheten, utan föreställningar om judar som folkgrupp.

Ibland kopplas antisemitism samman med uttryck för nazistisk ideologi – det är inte ovanligt att antisemitism uttrycks genom t.ex. klottrade hakkors. Men det är bara en del av en komplex bild. Antisemitism existerade före nazismen och i dag diskuteras snarare hur olika former av antisemitism, med skilda historiska och ideologiska rötter, existerar parallellt. Som exempel kan nämnas kristen antijudaism, islamistisk antijudaism, antisemitism relaterad till Förintelsen och antisemitism relaterad till staten Israel.

Brottskategori

Närmare hälften (46 procent) av alla polisanmälda antisemitiska hatbrott gällde brottet hets mot folkgrupp. Det är sådana brott som vanligtvis inte har en målsägare, exempelvis när en gärningsperson uttalar sig kränkande om judar i generell bemärkelse, på exempelvis sociala medier eller på offentlig plats. Andelen brott som gällde hets mot folkgrupp var 27 procentenheter högre bland antisemitiska hatbrott jämfört med bland samtliga hatbrott. Skadegörelse återfanns i 17 procent av de antisemitiska hatbrotten, följt av ofredanden (15 procent) och olaga hot (12 procent).

Brottsplats

De polisanmälda antisemitiska hatbrotten framför allt i digitala miljöer (31 procent), i skolan (19 procent) eller på allmän plats (18 procent). Det var en större andel polisanmälda antisemitiska hatbrott som skedde i skolan 2022 jämfört med 2020 (8 procent).

Tillvägagångssätt

Det allra vanligaste tillvägagångssättet var att sprida allmänna kränkande budskap (exempelvis på gator eller torg), klotter eller annan skadegörelse (41 procent). Det motsvarar ofta brottskategorierna hets mot folkgrupp respektive skadegörelse.

Ett annat vanligt tillvägagångssätt var att kränka den utsatta verbalt eller genom annan kränkning som inte var fysisk (19 procent). Om de digitala kategorierna slås ihop (chatt, direktmeddelanden, offentliga inlägg och telefon och digitala samtal) uppgår de dock till en större andel, 32 procent.

De utsattas kön

Det var en relativt jämn fördelning mellan andelen utsatta män och andelen utsatta kvinnor i polisanmälningarna om antisemitiska hatbrott (23 respektive 25 procent). Det allra vanligaste var dock att det inte fanns en fysisk person som utsattes (50 procent), vilket är fallet då det handlar om exempelvis brottet hets mot folkgrupp, det vill säga olika typer av allmänt spridda kränkande budskap om judar som grupp. Det är dock en minskning jämfört med 2020 års statistik över antisemitiska hatbrott, då det i 59 procent av anmälningarna om antisemitiska hatbrott inte fanns en fysisk person. Det vill säga, en större andel av anmälningarna om antisemitiska hatbrott 2022 rörde fysiska personer som hade utsatts.

Bland utsatta kvinnor var det vanligast att utsättas för ofredanden (46 procent) medan det för utsatta män var vanligast med olaga hot samt ofredande (31 respektive 27 procent). Hets mot folkgrupp och ärekränkning förekom ungefär lika ofta hos utsatta kvinnor (14 procent vardera) som hos utsatta män (15 procent vardera).

Gärningspersonens kön

I hälften (50 procent) av alla polisanmälda antisemitiska hatbrott under 2022 var gärningspersonen okänd för den utsatta, och brottet var ofta relaterat till brottet hets mot folkgrupp. Därefter var det allra vanligast att gärningspersonen var en man (39 procent). En av tio gärningspersoner (10 procent) var en kvinna.

Utsatt i yrkesrollen

Cirka 8 procent av de polisanmälda antisemitiska hatbrotten gällde en person som utsattes i sin yrkesroll. Oftast gällde det personer som arbetade i eller i anslutning till en synagoga när de blev utsatta för hatbrottet.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Som tidigare nämnts var hets mot folkgrupp ett vanligt brott bland de antisemitiska hatbrotten. Vanligtvis finns inte en fysisk person som utsattes vid dessa brott, och därför blir en aspekt som relation mellan gärningsperson och utsatt irrelevant. 43 procent av de antisemitiska hatbrotten bedömdes inte innehålla en relevant relation mellan den utsatta och gärningspersonen. Det kan exempelvis gälla anmälningar om antisemitiskt klotter på en byggnad.

I drygt en fjärdedel av anmälningarna om antisemitiska hatbrott var gärningspersonen okänd för den utsatta (27 procent). I cirka en av tio polisanmälningar om antisemitiska hatbrott (9 procent) var gärnings­personen känd för den utsatta, åtminstone till namn eller utseende. Det var en större andel anmälningar om antisemitiska hatbrott som begicks av en skolkamrat 2022 (7 procent) jämfört med 2020, då inga polisanmälda antisemitiska hatbrott hade begåtts av en skolkamrat.

Islamofobiska hatbrott

Begreppet islamofobi är omdiskuterat och har kritiserats för att för snävt indikera enbart en fientlighet mot religionen islam och på så vis exkludera de antimuslimska strömningar som begreppet också avser. Trots att fientlighet mot religionen islam utgör en väsentlig del av islamofobi, omfattar begreppet även strukturer av negativa attityder, fientliga uppfattningar och föreställningar om muslimska grupper.

Under 2022 förekom flertalet tillfällen då personer utförde bränningar av Koranen (den heliga skriften i islam), med eller utan tillstånd av polisen. Det märktes även i de hatbrottsmarkerade polisanmälningarna under 2022. Bränningarna har gett upphov till många offentliga diskussioner om ifall de händelserna ska bedömas som hatbrott eller inte. Brå har i sin bedömning utgått från framför allt den utsattas upplevelse och beskrivning av händelsen. Likaså har även kontexten kring händelsen vägts in i bedömningen för om det kan tänkas finnas ett hatbrottsmotiv bakom händelsen. Då det i skrivande stund ännu inte har gjorts en prövning i domstol av ifall att enbart bränna en koran i sig kan utgöra ett hatbrott, har också bedömningen av enbart en sådan händelse i regel varit att det inte utgör ett hatbrott. Om det däremot i anmälan framgår att det utöver själva brännandet av Koranen skedde andra kränkande uttalanden eller beteenden (oftast med islamofobiska eller främlingsfientliga hatbrottsmotiv) har händelsen kodats som ett hatbrott.

Brottskategori

Bland de islamofobiska hatbrotten var det allra vanligast att utsättas för ofredanden (34 procent). Näst vanligast var brottet hets mot folkgrupp (19 procent), där det vanligtvis inte finns en specifik fysisk person som utsätts. Skadegörelse, olaga hot och ärekränkningsbrott var ungefär lika vanligt förekommande, 12 procent vardera.

Brottsplats

Det var allra vanligast att de islamofobiska hatbrotten skedde på allmän plats (21 procent) eller i eller i anslutning till den utsattas hem (17 procent). De digitala miljöerna som brottsplats uppgick till 13 procent. Även år 2020 var de vanligaste brottsplatserna i eller i anslutning till den utsattas hem (19 procent) följt av allmän plats (17 procent).

Tillvägagångssätt

Det var allra vanligast bland de polisanmälda islamofobiska hatbrotten att bli utsatt för en verbal attack eller annan typ av kränkning som inte var fysisk (35 procent). En fjärdedel (25 procent) av de islamofobiska hatbrotten utgjordes av klotter eller andra typer av skadegörelse eller allmänt spridda kränkningar. Det sistnämnda utgör vanligtvis brottet hets mot folkgrupp. I 17 procent av anmälningarna förekom någon form av fysisk kränkning. Offentliga inlägg förekom i 8 procent av anmälningarna.

De utsattas kön

Bland de polisanmälda islamofobiska hatbrotten var det vanligast att en kvinna utsattes (38 procent). Det skiljer sig från de flesta andra hatbrottsmotiven, som oftare har en större andel män som utsatta. Män var utsatta i drygt en fjärdedel (27 procent), och ytterligare en dryg fjärdedel av polisanmälningarna (29 procent) gällde brott som inte hade skett mot en fysisk person.

Över hälften av kvinnorna blev utsatta för ofredanden (57 procent). Ärekränkningsbrott och misshandel förekom i vardera 16 procent av polisanmälningarna. Bland de utsatta männen var också ofredanden vanligast (33 procent) och därefter följde olaga hot och ärekränkning, 19 procent vardera.

Gärningspersonens kön

Omkring hälften (51 procent) av gärningspersonerna som identifierades i de polisanmälda islamofobiska hatbrotten var män. Cirka en fjärdedel (26 procent) av gärningspersonernas kön var dock okänt. Det är vanligt vid exempelvis skadegörelsebrott som klotter. I omkring 19 procent av polisanmälningarna var gärningspersonen en kvinna.

Utsatt i yrkesrollen

Bland de islamofobiska hatbrotten var det cirka 16 procent som blev utsatta i sin yrkesroll. Sett endast till anmälningar om brott mot fysiska personer var det en större andel som utsattes i sin yrkesroll, jämfört med de andra hatbrottsmotiven. De yrkesgrupper som framkommer i anmälningarna är bland annat boendepersonal, parkeringsvakter, butikspersonal och bibliotekarier.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Det allra vanligaste var att gärningspersonen var okänd för den utsatta (31 procent). Det är dock en minskning från år 2020 med 9 procentenheter. I 26 procent av de islamofobiska hatbrotten var relationen inte relevant att analysera då den utsatta inte var en fysisk person, vilket ofta är fallet vid brottet hets mot folkgrupp. I 11 procent av de islamofobiska hatbrotten kände den utsatta till gärningspersonen åtminstone till namn eller utseende och i ungefär lika stor andel (10 procent) var gärningspersonen en granne till den utsatta.

Övriga hatbrott mot religiösa grupper

De anmälningar om hatbrott mot religiösa grupper där det inte framgick ett specifikt antisemitiskt, islamofobiskt eller kristofobiskt hatbrottsmotiv kategoriserades i stället som övriga hatbrott mot religiösa grupper. Dessa kan innefatta hatbrott mot andra religiösa grupper än de här nämnda eller de hatbrott som motiveras av att den utsatta och gärningspersonen har olika inriktningar eller tolkningar av samma grundreligion, exempelvis sunni- och shiamuslimer, ortodoxa och reformistiska judar eller katoliker och protestanter. Det kan även handla om fall där den utsatta har konverterat och därmed blivit utsatt på grund av sin nya religion, men det inte framgår vilken religionen i fråga den nya är, eller fall där någon blivit utsatt i egenskap av ateist eller agnostiker.

Hbtqi-relaterade hatbrott

Hbtqi-relaterade hatbrott riktar sig mot homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera identiteter och uttryck samt intersexpersoner. En utsatt person måste emellertid inte faktiskt vara till exempel homosexuell eller transperson för att bli utsatt för ett homofobiskt eller transfobiskt hatbrott, utan det är gärningspersonens motiv som är utgångspunkten.

År 2022 identifierades 328 anmälningar med totalt 340 hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv. Hatbrottsmotiven är fler än antalet anmälningar eftersom en anmälan i vissa fall har innehållit mer än ett hbtqi-relaterat hatbrottsmotiv. I kategorin ingår homofobiska hatbrott (49 procent), transfobiska hatbrott (22 procent) samt övriga hbtqi-relaterade hatbrott (29 procent). Jämfört med motsvarande kategorier år 2020 var det en något större andel transfobiska hatbrott som anmäldes under 2022 (18 jämfört med 22 procent) och en mindre andel homofobiska hatbrott som anmäldes under 2022 (60 jämfört med 49 procent). Generellt sett var det färre anmälningar som registrerades 2022 jämfört med 2020, precis som för de andra hatbrottsmotiven (främlingsfientliga, rasistiska och mot religiösa grupper).

Fördelningen av hbtqi-relaterade hatbrott

Polisanmälda brott med identifierade hbtqi-relaterade motiv, 2020. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2020.

Homofobiska hatbrott

De hatbrottsmotiv mot sexuella läggningar som återfanns bland polisanmälningarna var i princip uteslutande homofobiska och i ett fåtal fall bifobiska. Hatbrottsstatistiken visar att en minimal till icke-existerande del av de anmälda brotten med hatmotiv mot en sexuell läggning riktar sig mot heterosexualitet.

Precis som för 2020 års hatbrottsstatistik var det år 2022 allra vanligast med homofobiska och transfobiska hatbrottsmotiv i polisanmälningar om hbtqi-relaterade hatbrott. Det identifierades ett fåtal anmälningar med bifobiskt hatbrottsmotiv och inga anmälningar med heterofobiskt hatbrottsmotiv. Därför särredovisas de homofobiska och transfobiska hatbrotten från andra hatbrott mot sexuell läggning, och brottens struktur beskrivs.

Brottskategori

Bland de homofobiska hatbrotten var det vanligast att utsättas för ofredande (31 procent). Näst vanligast var ärekränkning (18 procent) och därefter följde olaga hot (17 procent), misshandel (12 procent) och skadegörelse (10 procent). Det var en högre andel brott som var riktade mot enskilda personer bland homofobiska hatbrott än bland samtliga hatbrott. Exempelvis ofredande, misshandel och olaga hot förekom oftare bland homofobiska hatbrott än bland samtliga hatbrott, medan hets mot folkgrupp, som är ett brott som inte har en målsägare, förekom i mindre utsträckning bland de homofobiska hatbrotten.

Brottsplats

Bland de polisanmälda homofobiska hatbrotten var det vanligast att utsättas i digitala miljöer, som på sociala medier och chattar (24 procent). Näst vanligast var det att utsättas i eller i närheten av sitt hem (21 procent), eller på allmän plats (18 procent). Det var även de vanligaste brottsplatserna för polisanmälda homofobiska hatbrott år 2020.

Tillvägagångssätt

Bland de homofobiska hatbrotten var det vanligast att utsättas för en verbal attack eller annan kränkning som inte var fysisk (26 procent. Det var nästan lika vanligt att utsättas för en fysisk attack eller kränkning (24 procent). Cirka 18 procent av de homofobiska hatbrotten utgjordes av allmänt spridda kränkningar eller klotter eller annan skadegörelse. De fysiska attackerna och kränkningarna förekom oftare bland de homofobiska hatbrotten än bland samtliga hatbrott (24 respektive 16 procent).

De utsattas kön

Det var allra vanligast att den utsatta var en man i polisanmälningarna om homofobiska hatbrott (63 procent) I cirka en fjärdedel (23 procent) av anmälningarna var det en kvinna som utsattes. I 11 procent av anmälningarna var den utsatta inte en fysisk person, det handlade då t.ex. om polisanmälningar om klotter med homofobiska budskap på skolbyggnader. Det var en något större andel utsatta kvinnor i polisanmälningar om homofobiska hatbrott år 2022 jämfört med år 2020 (23 respektive 18 procent).

Bland kvinnor var det allra vanligast att utsättas för ofredande (45 procent), följt av ärekränkning (21 procent) och olaga hot (11 procent). Bland män var det också vanligast att utsättas för ofredande (33 procent). Det var dock betydligt vanligare att ha utsatts för misshandel bland män än bland kvinnor (22 procent respektive 8 procent). En femtedel (20 procent) bland männen utsattes för olaga hot och cirka en sjättedel (17 procent) utsattes för ärekränkning.

Gärningspersonens kön

I majoriteten av polisanmälningarna om homofobiska hatbrott var den misstänkta gärningspersonen en man (55 procent). I över en tredjedel av anmälningarna (34 procent) var dock den misstänkta gärningspersonens kön okänt, vilket ofta var fallet när det handlade om t.ex. klotter eller annan skadegörelse där det inte fanns några vittnen till händelsen. Lite mindre än en av tio (9 procent) gärningspersoner i polisanmälningar om homofobiska hatbrott var kvinnor.

Utsatt i yrkesrollen

Cirka 7 procent av polisanmälningarna om homofobiska hatbrott utsattes en person när denna var i tjänst, vilket är en relativt sett lägre andel än bland andra hatbrottsmotiv, såsom främlingsfientliga och rasistiska eller hatbrott mot religiösa grupper.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

I polisanmälningarna om homofobiska hatbrott var det allra vanligast att gärningspersonen var en för den utsatta okänd person (39 procent). I cirka 16 procent av polisanmälningarna kände den utsatta till gärningspersonen åtminstone till namn eller utseende.

I drygt en av tio anmälningar (11 procent) var gärningspersonen en skolkamrat till den utsatta, vilket var en ökning från 2020 då gärningspersonen var en skolkamrat i 5 procent av anmälningarna. I 7 procent av anmälningarna var gärningspersonen en granne.

Transfobiska hatbrott

Transperson är ett paraplybegrepp för dem som inte identifierar sig med, eller följer rådande normer för, sitt tilldelade juridiska kön. Begreppet innefattar både könsidentitet (det biologiska kön som personen upplever sig ha) och könsuttryck (det sociala kön som personen ikläder sig) (Darj och Nathorst-Böös 2008). Det är alltså personer som har en könsidentitet eller ett könsuttryck som helt, delvis eller tidvis skiljer sig från normen om hur en man eller kvinna förväntas vara. Med begreppet åsyftas inte någon sexuell läggning.

I det här avsnittet redovisas de 75 polisanmälningar från 2022 som i enlighet med Brås definition har bedömts innehålla brott med ett transfobiskt hatbrottsmotiv. Redovisningen görs utifrån huvudbrottet förutom när brottskategorierna redovisas, då baseras redovisningen på samtliga brott i stället. Statistiken bygger på polisanmälningar som har hatbrottsmarkerats av polisen.

Endast händelser där beskrivningen i fritexten gör det möjligt att särskilja det transfobiska motivet från andra eller generella hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv bedöms som transfobiska hatbrott i statistiken. Det är inte ovanligt att en gärningsperson kallar en transperson för nedsättande homofobiska uttryck, eller på annat sätt visar ringaktning, som om transpersonen vore homosexuell för att den inte följer gärningspersonens förväntade norm avseende könsidentitet eller könsuttryck. Framgår det då inte i anmälan att det var den utsattas normbrytande könsidentitet eller könsuttryck som motiverade gärningen bedöms händelsen som homofobisk. Det är därför troligt att en del transfobiska händelser ingår i redovisningen av homofobiska hatbrott eller övriga hbtqi-relaterade hatbrott.

Brottskategori

Bland de transfobiska hatbrotten var det vanligast att utsättas för ofredande (34 procent). Lite mindre än en tredjedel (28 procent) utsattes för olaga hot och en femtedel (19 procent) utsattes för ärekränkning. Hets mot folkgrupp förekom i 1 procent av anmälningarna om transfobiska hatbrott, vilket skiljer sig avsevärt från motsvarande kategori bland samtliga hatbrott (19 procent).

Brottsplats

Digitala miljöer utgör brottsplatsen i totalt 48 procent av alla polisanmälningar om transfobiska hatbrott. Det kan jämföras med motsvarande kategori bland samtliga hatbrott (14 procent). Det är också en ökad andel jämfört med 2020 då motsvarande kategori utgjorde 34 procent av anmälningarna om transfobiska hatbrott .Andra relativt vanliga brottsplatser bland de transfobiska hatbrotten var allmän plats (13 procent) och i eller i anslutning till den utsattas hem (11 procent).

Tillvägagångssätt

Det var vanligast att utsättas för en verbal eller annan kränkning som inte var fysisk, bland de polisanmälda transfobiska hatbrotten (24 procent). En femtedel (21 procent) av de transfobiska hatbrotten innefattade någon form av fysisk attack eller kränkning.

Hatbrott som skedde via direktmeddelanden uppgick till 21 procent medan kränkningar via chattar eller offentliga inlägg uppgick till 16 procent. Det var betydligt vanligare bland de transfobiska hatbrotten än bland andra hatbrottsmotiv att utsättas i en digital miljö.

De utsattas kön

Det var en större andel män än kvinnor som var utsatta i polisanmälningarna om transfobiska hatbrott, 52 respektive 44 procent. I 2020 års statistik över polisanmälda hatbrott var förhållandet det omvända, då var det en större andel kvinnor än män som utsattes för ett transfobiskt hatbrott (51 respektive 36 procent). Men de skillnaderna kan bero på att det generellt sett anmäls få transfobiska hatbrott, och därför blir eventuella skillnader mellan åren förstorade. Det var relativt få anmälningar om transfobiska hatbrott där det inte fanns en fysisk person som blev utsatt (3 procent), vilket skiljer sig markant från motsvarande kategori bland samtliga hatbrott som uppgick till 31 procent.

Bland de anmälda brotten var ofredande vanligaste brottskategorin för både kvinnor och män (33 respektive 31 procent). Likaså var olaga hot näst vanligaste brottskategorin för både kvinnor och män (27 respektive 26 procent). Därefter följer ärekränkning som 18 procent av kvinnorna och 21 procent av männen utsattes för, följt av misshandel som var något vanligare bland män än bland kvinnor (18 respektive 12 procent). De få frihets- och integritetsbrott som fanns bland de polisanmälda transfobiska hatbrotten utsattes kvinnor för (3 procent).

Gärningspersonens kön

Ungefär hälften av gärningspersonerna bland de polisanmälda transfobiska hatbrotten var män (52 procent). I en femtedel av fallen var gärningspersonen en kvinna men lika ofta var gärningspersonens kön okänt (21 procent vardera).

Utsatt i yrkesrollen

Bland de polisanmälda transfobiska hatbrotten var det relativt få fall, 5 procent, där den utsatta blev utsatt i sin yrkesroll. Det är en avsevärt lägre andel än bland andra hatbrottsmotiv, vilket också visar att majoriteten av anmälningar om transfobiska hatbrott gäller personer som blir utsatta som privatpersoner.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

I ungefär en tredjedel (28 procent) av polisanmälningarna om transfobiska hatbrott var gärningspersonen obekant för den utsatta. I 15 procent av anmälningarna kände den utsatta till gärningspersonen men enbart till namn eller utseende. I en av tio anmälningar (11 procent) om transfobiska hatbrott var gärningspersonen en skolkamrat till den utsatta. Färre gärningspersoner var helt okända för den utsatta i anmälningarna från 2022 jämfört med 2020 (28 respektive 43 procent).

Övriga hbtqi-relaterade hatbrott

Bland de anmälda brotten identifierades 97 hbtqi-relaterade hatbrottsmotiv som inte var specifikt homo- eller transfobiska. En stor del av dessa var generella anti-hbtqi-relaterade hatbrott. I ett fåtal av de anmälningarna kunde dock ett bifobiskt motiv identifieras. En del av de övriga hbtqi-relaterade hatbrotten var anmälningar där det endast framgick att en person blev utsatt på grund av sin sexuella läggning. När det inte helt säkert kan fastställas vilken sexuell läggning det handlar om, har anmälningarna kategoriserats som övriga hbtqi-relaterade.

Hot eller skadegörelse mot prideevenemang och föreningar som är engagerade i hbtqi-frågor, likväl som skadegörelse av prideflaggor, har kategoriserats som övriga hbtqi-relaterade hatbrott i statistiken. De typerna av brott var de vanligast förekommande bland de övriga hbtqi-relaterade hatbrotten, precis som för 2020 års statistik. Eftersom det går att anta att dessa brott präglas av hat mot inte bara homosexuella och transpersoner – som särredovisas i den här rapporten – utan även mot personer med andra icke-normativa sexuella läggningar, köns­överskridande identiteter eller uttryck  kategoriseras de som övriga hbtqi-relaterade hatbrott, i syfte att renodla kategorierna homofobiska och transfobiska hatbrott. Det går således att anta att de homofobiska och transfobiska motiven i statistiken är i underkant av de faktiska antalen anmälda brott med dessa hatbrottsmotiv. De 97 identifierade övriga hbtqi-relaterade hatbrottsmotiven ingår i redovisningen av samtliga hbtqi-relaterade hatbrott.

Brottskategori

Bland de hbtqi-relaterade hatbrotten 2022 var ofredande det vanligaste brottet som anmäldes, och det utgjorde 26 procent av brotten med htbqi-relaterade motiv. Andra vanliga brott som anmäldes var olaga hot (19 procent), ärekränkning (16 procent) och skadegörelse (15 procent).

Brottsplats

Den vanligaste brottsplatsen var i den utsattas hem eller i anslutning till den utsattas hem (18 procent), följt av allmän plats (17 procent). Det var i linje med de vanligaste brottsplatserna i 2020 års statistik över polisanmälda hbtqi-relaterade hatbrott.

De digitala miljöerna som brottsplats utgjorde nästan en tredjedel (28 procent) av samtliga anmälningar om hbtqi-relaterade hatbrott. Det är cirka 14 procentenheter mer än genomsnittet för samtliga identifierade motiv bland anmälda brott med digital brottsplats 2022.

Tillvägagångssätt

Bland de hbtqi-relaterade hatbrotten var det vanligast att bli utsatt för en verbal attack eller annan kränkning som inte var fysisk (24 procent). Ungefär lika vanligt var det med allmänna spridda kränkningar samt klotter eller annan skadegörelse (23 procent). De fysiska attackerna och kränkningarna utgjorde cirka 20 procent av anmälningarna.

Kränkningar i chattar och via offentliga inlägg utgjorde cirka 12 procent av anmälningarna om htbqi-relaterade hatbrott. Kränkningar via generellt mer privata kanaler som direktmeddelanden förekom i ungefär samma utsträckning (10 procent).

De utsattas kön

Det var allra vanligast att det var en man som utsattes för ett hbtqi-relaterat hatbrott under 2022 (52 procent). Det var en högre andel än bland samtliga hatbrott. Kvinnor var utsatta i cirka 27 procent av anmälningarna. De anmälda brott som inte var riktade mot en fysisk person utgjorde cirka 18 procent av anmälningarna. Det var en liknande fördelning av den utsattas kön 2022 som 2020.

Ofredande var den vanligaste brottskategorin bland såväl utsatta kvinnor som utsatta män (38 respektive 30 procent). Bland utsatta kvinnor var det näst vanligast att utsättas för olaga hot eller ärekränkning (18 procent vardera). För utsatta män var det dock näst vanligast att utsättas för olaga hot eller misshandel (23 respektive 21 procent). Det kan jämföras med att det var 8 procent av kvinnorna i anmälningarna som hade utsatts för misshandel.

Gärningspersonens kön

Det var allra vanligast att gärningspersonen var en man (47 procent) men i många andra fall var det inte känt vilket kön gärningspersonen hade (39 procent). I 10 procent av anmälningarna var det en kvinna som var gärningsperson.

Utsatt i yrkesrollen

Cirka 5 procent blev utsatta i sin yrkesroll, vilket innebär att majoriteten av anmälningarna gällde personer som blev utsatta som privatpersoner. Av dem som utsatts var det främst skolpersonal som lärare och elevassistenter samt personal på bibliotek som blev utsatta i sin yrkesroll.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Det var allra vanligast att gärningspersonen var okänd för den utsatta (36 procent). I 15 procent av anmälningarna bedömdes relationen som ej relevant, vilket oftast innebar att det inte fanns någon målsägande eller fysisk person som utsatts, och således ingen relation att koda. I 14 procent av anmälningarna var gärningspersonen någon som den utsatta kände till antingen till namn eller utseende. I 8 procent av anmälningarna om hbtqi-relaterade hatbrott var det en skolkamrat som var gärningspersonen. Fördelningen av de olika typerna av relationer mellan den utsatta och gärningspersonen 2022 liknar motsvarande fördelning i 2020 års statistik över polisanmälda hbtqi-relaterade hatbrott.

Regional fördelning av hatbrott

Av de 2 695 anmälningarna med identifierade hatbrottsmotiv 2022 registrerades majoriteteten i storstadsregionerna Stockholm (26 procent), Syd (24 procent) och Väst (16 procent), vilket framgår av tabell 9.1. Fördelningen mellan polisregionerna är i stort sett densamma 2020 som 2022 även om andelarna skiljer sig något. Andelen hatbrott i region Syd ökade med 3 procentenheter 2022 medan Stockholm och Väst tillsammans minskade med motsvarande andel (3 procentenheter).

När hänsyn tas till skillnader i folkmängd hade region Syd flest hatbrottsmarkerade anmälningar (32 anmälningar per 100 000 invånare), följt av region Stockholm (28 anmälningar per 100 000 invånare). Därefter följde region Nord, Mitt och Öst som alla hade ca 23 anmälningar per 100 000 invånare. Att nivåerna för hatbrottsmarkerade anmälningar skiljer sig åt mellan de olika regionerna kan bero på faktiska skillnader i förekomsten av hatbrott. Men det kan också bero på till exempel skillnader i anmälnings­benägenhet hos befolkningen, eller skillnader i förmåga att identifiera hatbrott, exempelvis på grund av att vissa polisregioner har särskilda grupper som utreder demokratihotande brottslighet, där hatbrott ingår.

Ingen polisregion vald

Policeregions of Sweden 2020-11-27 Martin Ahlqvist cc-by-sa-2.5 image/svg+xml
Regionsdata, sorterat på ,

Polisregion

Antal

Per 100 000 inv.

Fördelning av hatbrottsmotiv

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott var de vanligaste hatbrotten inom alla polisregioner, och utgjorde mellan 45 och 66 procent av samtliga motiv i de hatbrottsmarkerade anmälningarna inom respektive region. Störst var andelen i region Nord och Mitt (66 respektive 55 procent). Andelen hatbrott mot religiösa grupper var störst i region Syd (19 procent) följt av region Stockholm (18 procent). Andelen hbtqi-relaterade hatbrott var störst i region Väst (15 procent) följt av region Mitt och Syd (13 procent vardera). Resultaten är relativt oförändrade jämfört med fördelningen 2020.

Fördelning av brottskategorier

I de flesta polisregionerna var den vanligaste brottskategorin bland anmälningarna med ett identifierat hatbrottsmotiv ofredande, som utgjorde mellan 21 och 30 procent av brotten. Andra brottskategorier som var relativt vanliga var hets mot folkgrupp som utgjorde 28 procent i region Bergslagen, samt skadegörelse (16–22 procent). Misshandel var en större andel av brotten i region Stockholm och region Väst (10 procent vardera) jämfört med övriga polisregioner där andelen varierade mellan 4 och 7 procent.

Kommuner

Regionredovisningen baseras på var brottet registrerades. Avsnittet om kommuner grundar sig i stället på uppgifter om var brottet begicks. Uppgifter om var brottet begicks framgår inte alltid av en anmälan (t.ex. vissa brott som begåtts i digitala miljöer) vilket innebär att en del av anmälningarna inte kan redovisas på kommunnivå. Totalt identifierades 2 614 hatbrottsmotiv i anmälningarna på kommunnivå.

I figuren nedan redovisas hur totalen av motiven hämtade från de hatbrottsmarkerade anmälningarna fördelar sig per motivgrupp i olika typer av kommuner. De nio kommungrupperna är indelade efter bland annat befolkningsstorlek, pendlingsmönster och näringslivsstruktur. Av figuren framgår att den största andelen anmälda brott med identifierade hatbrottsmotiv skedde i eller nära storstäder och större städer. Fördelningen av motivgrupper var relativt likartad mellan olika typer av kommuner och även sett till hur fördelningen såg ut 2020.

Fördelning av hatbrottsmotiv i olika typer av kommuner

Fördelning av hatbrottsmotiv bland hatbrottsmarkerade anmälningar, andelar av totalen, per kommungrupp, 2022. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Även sett till antal per 100 000 invånare är de flesta motiven vanligast i storstadskommunerna. Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (20 per 100 000 invånare), hatbrott mot religiösa grupper (7 per 100 000 invånare) samt hbtqi-relaterade hatbrott (5 per 100 000 invånare) var alla vanligare i storstäderna än i övriga kommungrupper. Bland storstäder och större städer var dock antalet ospecificerade hatbrott lägre (4 respektive 3 per 100 000), jämfört med övriga kommungrupper (5–7 per 100 000 invånare).

Storstadskommuner

I Malmö registrerades 55 anmälningar med hatbrottsmotiv per 100 000 invånare, medan motsvarande antal i relation till befolkningen i Göteborg och Stockholm var 29 respektive 34 anmälningar per 100 000 invånare. Sett till de olika motiven var de främlingsfientliga och rasistiska motiven vanligast i Malmös kommun (27 per 100 000 invånare), följt av Stockholm (19 per 100 000 invånare) och Göteborg (16 per 100 000 invånare). Malmö stack särskilt ut vad det gäller hatbrott mot religiösa grupper (16 anmälningar per 100 000 invånare) vilket kan jämföras med Stockholms och Göteborgs kommuner som hade 5 anmälningar vardera per 100 000 invånare. För de hbtqi-relaterade brotten var skillnaden inte lika stor. Där uppgick antalet i Malmö till 7 per 100 000, och antalet i Stockholm och Göteborg uppgick till 4 respektive 5 per 100 000 invånare. Ospecificerade hatbrott var vanligast i Stockholm och Malmö med 5 per 100 000 medan antalet i Göteborg uppgick till 2 per 100 000.

Handlagda hatbrott

Årets redovisning av handlagda hatbrott utgår från de polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv som registrerades 2020 och som Brå redovisade i den senaste rapporten om hatbrott. Uppgifterna om handläggningsbesluten inhämtades den 31 maj 2023. Redovisningen utgår från de beslut som fattats avseende det brott som utgjorde huvudbrottet i de anmälningar där brottet bedömts vara ett hatbrott.

Av de 3 398 huvudbrott som registrerades 2020 och som handlades fram till och med den 31 maj 2023 personuppklarades 6 procent. Strax under hälften av brotten (47 procent) lades ned efter utredning, varav 4 procentenheter hade FU-begränsats. Ungefär lika stor andel (46 procent) direktavskrevs, det vill säga lades ned utan att en utredning hade inletts, varav 4 procentenheter hade FU-begränsats. Den 31 maj 2023 var mindre än 1 procent av anmälningarna fortfarande under utredning (20 anmälningar). Andelen personsuppklarade ärenden var störst i region Nord och Bergslagen där 11 respektive 9 procent av huvudbrotten hade personuppklarats vid uppföljningsperiodens slut (31 maj 2023). Region Syd hade den lägsta personuppklaringsgraden av alla polisregioner, 3 procent.

Handläggningsbeslut

Handläggningsbeslut för polisanmälda huvudbrott med identifierade hatbrottsmotiv, 2020. Andel efter beslutstyp. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

*) Åtalsbeslut, strafföreläggande, åtalsunderlåtelse.

Publikationer