Kartläggning av tre våldstyper

Underlag med koppling till våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål inkluderas alltför sällan i den lokala brottsförebyggande lägesbilden. Detta metodstöd underlättar för det brottsförebyggande arbetets aktörer att ta sig an frågan, i samverkan med aktörer inom det våldsförebyggande arbetet.

Stödet är en fördjupning av framförallt steg 2 i den så kallade samverkansprocessen som beskrivs ingående i Samverkan i lokalt brottsförebyggande arbete samt kompletterar Jämställdhetsmyndighetens metodstöd för kartläggning av våld, i form av handboken Inget att vänta på.

Syftet är att beskriva och förklara hur underlag med koppling till våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål kan inkluderas i den lokala brottsförebyggande lägesbilden.

Bakgrund

Vad vet vi om våldets omfattning i Sverige?

Våld i nära relationer drabbar både kvinnor och män, tjejer och killar. Kvinnor och tjejer utsätts dock oftare av upprepat och mer allvarligt våld i en sådan omfattning att det är att betrakta som ett folkhälsoproblem. Många barn upplever våld i sin familj. Brå uppskattar att cirka 150 000 barn i Sverige lever tillsammans med en förälder som blivit utsatt för våld av den andra föräldern. Ett stort antal barn och unga men även vuxna lever också med hedersrelaterat våld och förtryck som begränsar handlingsutrymmet eller rätten att själv välja partner. Hur många barn och unga som lever med hedersrelaterat våld i Sverige är enligt Socialstyrelsen svårt att fastställa. Enligt en nyligen genomförd omfångskartläggning lever mellan 7 och 9 procent av unga i storstäderna med kollektivt legitimerat våld. Mellan 10 och 20 procent begränsas av oskuldsnormer.

Vad gäller andelen personer som tagit emot ersättning för sex gäller det enligt Jämställdhetsmyndigheten uppskattningsvis en dryg procent av befolkningen i Sverige. Bland personer i särskilt utsatta livssituationer är andelen dock betydligt högre.

Att utsatthet för våld kan förvärras av olika omständigheter, såsom starka beroendeförhållanden till den eller de som utövar våldet, gäller för våldsutsatthet generellt, och innebär att vissa grupper i samhället är mer utsatta för våld än befolkningen överlag. Exempelvis visar en svensk studie av kvinnor i kontakt med verksamheter för personer i missbruk i svenska storstäder att 75 procent varit utsatta för fysiskt våld, sexuellt våld eller psykiska övergrepp från en manlig förövare. I en annan svensk studie med kvinnor i kontakt med psykiatrin rapporterade 70 procent av kvinnorna att de under sitt liv varit utsatta för någon form av fysiska, sexuella eller psykiska övergrepp och/eller utnyttjande. Såväl Brås egen undersökning, Våld i ungas parrelationer, som annan forskning på området, lyfter särskilt fram unga som en utsatt grupp. Här är utsatthet på nätet en extra dimension.

Generella utmaningar och möjligheter i arbetet med att kartlägga våld

Att mäta hur många som är utsatta för våld genom att enbart använda den officiella kriminalstatistiken är inte möjligt. Mörkertalet för brott i nära relationer uppskattas vara stort och kriminalstatistiken visar endast händelser som är anmälda och registrerade som brott. För att få en mer komplett bild av utsatthet för våld, både det polisanmälda våldet och det våld som inte polisanmäls, behöver brottsstatistiken kompletteras med annan datainsamling. Brås rapport Våld i ungas parrelationer (Brå 2021:15) belyser även behovet av att differentiera kartläggningsunderlag då det ofta utgår från ett heterosexuellt vuxenperspektiv.

Vid valet av datakällor är det viktigt att beakta att den typ av metod som används i en undersökning i hög grad påverkar resultatet, vilket kan förklara att olika undersökningar ger vitt skilda resultat vad gäller våldets omfattning. Ett exempel är att frågeställningar som mer detaljerat beskriver olika typer av våld gör att den som deltar i undersökningen lättare ser sina egna erfarenheter som uttryck för just våld. Andra metodologiska utmaningar handlar om att respondenternas svar kan påverkas av om det finns åhörare i närheten när de besvarar undersökningen, exempelvis vid telefonintervjuer eller om enkäter besvaras i offentliga rum.

Olika former av sexuellt våld är ofta tabubelagt och skamfyllt. När våld utövas av närstående har det ofta normaliserats av de närmast berörda. Generellt rapporteras grova brott oftare än lindriga brott, brott mot obekanta oftare än våld mot bekanta eller närstående, och brott på allmän plats oftare än de som sker i hemmet. Som tidigare nämnts är utsattheten för sexuellt våld högre för kvinnor än för män, medan våld i offentlig miljö drabbar män i högre utsträckning. Det våld som drabbar män rapporteras därmed in och blir registerbaserad statistik i större utsträckning än det våld som drabbar kvinnor och tjejer. Det medför inte bara en brist i bedömningen av hur vanligt förekommande olika våldstyper är i förhållande till varandra, utan medför även en ökad otrygghet hos kvinnor och tjejer. Därför är det viktigt att uppmärksamma att våldsbrott som drabbar kvinnor och tjejer underrapporteras. Enbart statistiska koder kan därmed inte fånga in våldets komplexitet och bredd, och resultaten omfattar inte alltid grupper i särskilt sårbara livssituationer. Trots brister i statistiska underlag är det ändå relevant att ta fram statistik för att ha något att utgå ifrån och kunna förhålla sig till tendenser över tid.

Specifika utmaningar och möjligheter med att kartlägga våld

När personer som redan befinner sig i en särskilt sårbar situation utsätts för våld kan vara svårt att få samhällets skydd och stöd. Bristande kunskaper eller stereotypa uppfattningar om exempelvis äldre kan innebära att brottsoffer inte blir trodda. Risk för diskriminering och stigmatisering kan innebära att hbtqi-personer som utsatts för våld har svårt att tala om den egna utsattheten. Även svårigheter att kommunicera, såsom vid intellektuella funktionsnedsättningar eller bristande språkkunskaper i svenska, kan innebära att grupper i samhället riskerar att uteslutas i kartläggningar och ges sämre tillgång till samhällets skydd och stöd.

En rekommendation, när ni arbetar med detta underlag, är att fundera extra på hur behov hos personer i särskilt sårbara livssituationer kan fångas upp och innefattas i såväl kartläggning som förebyggande arbete. Särskilt sårbarhet kan exempelvis handla om

  • funktionsnedsättning
  • äldre
  • yngre
  • utrikesfödda
  • HBTQI-identitet
  • skadligt bruk eller beroende
  • ekonomisk utsatthet.

När ni arbetar med kartläggning kan det exempelvis inbegripa underlag där så många målgrupper som möjligt inkluderas. Det kan också handla om att anpassa egen datainsamlingsmetodik så att den möjliggör för så många som möjligt att bli hörda.

Exempel på anpassade sätt att ställa frågor om våld:

I Projekt Bildsamt utvecklades material för att kunna ställa frågor och föra samtal om våld när den som intervjuas behöver bildstöd i sin kommunikation. Det mesta av Bildsamts material finns på bildstod.se om ni söker på bildsamt.

RFSL:s webbstöd om att fråga om kön och trans i enkäter kan underlätta för er som ska konstruera enkäter med frågor om kön och trans. Läs mer på rfsl.se.


Tre nivåer för kartläggningsarbetet

Detta stödmaterial är indelat i förslag på datakällor rörande barns och ungas våldsutsatthet, respektive vuxnas våldsutsatthet. Materialet är därutöver indelat efter tre nivåer för det kommunala kartläggningsarbetet; grund, breddad och fördjupad. Kartläggningen bör anpassas till den nivå som er organisation befinner sig på.

  • grundläggande nivå ingår exempel på underlag för att etablera ett kunskapsbaserat och systematiskt kartläggningsarbete. Nivån ska ses som ett första steg till att arbeta med faktorer som bidrar till att kartlägga våld och som i ett senare skede läggs samman med övrigt kartläggningsunderlag i en lägesbild. Nivån vägleder och exemplifierar underlag som bedöms som enkelt att ta fram. Mest fokus läggs på den verksamhetsnära (operativa) nivån. Det kan exempelvis handla om det årliga antalet anmälda brott eller antalet ärenden inom socialtjänsten med koppling till våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution eller människohandel för sexuella ändamål.
  • breddad nivå är fokus att utveckla underlaget från grundläggande nivå och tillföra fler kvalitativa exempel. Det ställs även högre krav på den egna organisationens förmåga att ta fram egeninitierade underlag. Utvecklingen av kartläggningen fokuserar främst på att ta fram underlag som inte alltid finns att tillgå sedan tidigare. Det kan betyda att det krävs bearbetning och aggregering av data, framför allt för att undvika sekretessproblematik. På den här nivån kan det även finnas generella data ner på exempelvis geografisk områdesnivå. Det kan exempelvis handla om hur brott kopplat till våld i nära relationer fördelar sig på olika geografiska områden i en kommun.
  • avancerad nivå utvecklas stödet ytterligare. Här tillkommer beskrivningar och exempel på att sammanföra avancerade och egeninitierade kartläggningar och undersökningar. Det kan vara underlag som kan brytas ner på nyckelkodsområdesnivå (NYKO) eller regionala statistikområden (RegSO). Utfallet ska, i likhet med kartläggnings- och lägesbildsboken, kunna införlivas i den större samverkansstukturen, men fördjupa och stödja kunskap och struktur för ett bättre lokalt brottsförebyggande arbete.

Vägledande frågeställningar

En kartläggning bör anpassas efter den nivå er organisation befinner sig på. Det kan dock vara svårt att på förhand veta vilka förutsättningar och vilken grad av samverkansförmåga som finns. Till hjälp för att bedöma era förutsättningar för arbetet finns två frågeområden med frågeställningar som är inspirerade av organisationsforskning inom Community Readiness. Det sammanvägda antalet ”ja” ger en fingervisning om vilken nivå som passar er.

Liknande frågeställningar finns i det fördjupade stöd som Brå tagit fram för det generella kartläggnings- och lägesbildsarbetet inom det brottsförebyggande området. Det kan vara så att nivån av beredskap för förebyggande arbete mot våld i samverkan avviker från den nivå som ni arbetar med i det generella kartläggnings- och lägesbildsarbetet. Det behöver inte vara ett problem; ytterst bedömer ni själva vad ni tror ni har möjlighet att ta om hand och arbeta med.

Organisationens samverkansförmåga

Har kommunen en gemensamt skapad organisation för samverkan mellan områden som kan arbeta med förebyggande frågor?

Finns det några gemensamma riktlinjer och tidplaner som inkluderar förebyggande arbete?

Har det gjorts någon inventering av förebyggande insatser, med bäring på brottsförebyggande arbete och våldsförebyggande arbete, som redan idag bedrivs inom era enheter/verksamheter?

Finns det dokumenterade erfarenheter av tidigare samverkan inom förebyggande arbete, dvs. vad har tidigare samverkan genererat för dokumenterade resultat?

Finns det en dokumenterad samsyn om vad det förebyggande arbetet ska bidra till, exempelvis prioriteringar i handlings- och åtgärdsplaner?

Finns det inom kommunen i stort en förmåga att hantera eventuella målkonflikter mellan olika verksamhetsområden inom det förebyggande arbetet, avseende politiska beslut, budget, beslutsprocesser eller prioriteringar?

Finns det förmåga att hantera eventuella målkonflikter mellan kommunen och andra externa samverkansparter inom det förebyggande arbetet, om en sådan skulle framträda?

Frågor inför arbetet:

Finns det ett formellt beslut om att sätta av tid för att arbeta med kartläggning av våld*?

Finns det tid avsatt för att arbeta med att komplettera den generella kartläggningen med underlag relaterat till våld*?

Finns det resurser för att initiera och utveckla metoder/verktyg specifikt avsedda för att förebygga brott kopplat till våld*?

Finns det inom kommunen en dokumenterad samsyn på vad underlaget ska bidra till i det generella brottsförebyggande arbetet?

Finns det sedan tidigare beskrivningar och/eller kartläggningar om de lokala problemen relaterat till våld*?

Finns det en risk att målkonflikter kan uppstå, till följd av att arbeta med våld*, i det brottsförebyggande arbetet?

Finns det en risk att redan pågående arbete prioriteras bort, till följd av en uppbyggnad och komplettering av det generella kartläggningsarbetet?

*). Med våld menas här våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Metodstöd för kartläggning av tre våldstyper

Innehållet på sidan utgår från skriften Metodstöd för kartläggning av tre våldstyper (2022) som har tagits fram gemensamt av Brottsförebyggande rådet och Jämställdhetsmyndigheten.

Se även:

Inget att vänta på

Jämställdhets-myndigheten har tagit fram ett metodstöd för kartläggning av våld. Handboken Inget att vänta på samlar kunskap om våld, genus och prevention på ett och samma ställe. Den ger konkret vägledning för hur ett systematiskt och kunskapsbaserat våldsförebyggande arbete kan genomföras i fem steg.

Inget att vänta på

Underlag för kartläggning: Barn och unga

Våld i nära relationer kan förekomma i alla partnerkonstellationer, familjekonstellationer samt i alla åldersgrupper. Förslagen nedan avser underlag som beskriver omfattningen av utsatthet och våldsutövning bland barn och ungdomar upp till 18 år. Förslagen ger exempel på underlag som fångar flera våldstyper som barn och ungdomar kan vara utsatta för eller bevittna. Tänk på att det finns skillnader i hur våld uttrycker sig bland barn och ungdomar i jämförelse med vuxna.

Förslagen på grundläggande nivå beskriver kvantitativa underlag som är öppna och lättillgängliga. Underlagen är övergripande beskrivningar på kommun – eller lokalpolisområdesnivå och kan inte brytas ned på exempelvis enskilda områden, skolor eller platser. Tänk på att brottsligheten har låg anmälningsgrad och att man snarare kan följa en utveckling och ge prognoser än en beskrivning av omfattning. Andra utmaningar med de kvantitativa underlagen är att säkerställa att inte enskilda individer kan identifieras och att olika statistiska system minskar jämförbarheten mellan underlagen.

Förslag på underlag från rättsväsendet

Brottsförebyggande rådet (Brå) ansvarar för den officiella kriminalstatistiken. Där ingår ärenden som handläggs av polis, tull, åklagare, domstol och kriminalvård. De brottstyper som främst kan vara aktuella finns i kapitel 3, 4 och 6 i brottsbalken, till exempel våld i nära relationer, hedersrelaterad brottslighet samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Utöver antal ärenden per brottskategori kan statistiken även ange den våldsutsattas ålder och kön samt relationen till gärningspersonen. Statistiken finns tillgänglig på Brås webbplats och redovisas månadsvis, kvartalsvis och årsvis.

Fördel: Underlaget är möjligt att bryta ner på kommunnivå samt i vissa fall på stadsdelsnivå.

Begränsning: Trots att vissa yrkesgrupper är skyldiga att anmäla misstänkta fall av till exempel barnmisshandel finns det ett generellt sett stort mörkertal, eftersom många av dessa brottstyper inte anmäls i den grad som motsvarar det faktiska antalet brott. Brås statistik har en viss eftersläpning gentemot den statistik som polisen kan ta fram. Det beror på att Brå kan behöva invänta vissa uppgifter innan de blir tillgängliga.

Polisen har tillgång till statistik för varje kommun över de brott som har anmälts och registrerats hos polisen. Även här kan en första ingång att studera vara underlag med bäring på våld i nära relationer, hedersrelaterad brottslighet samt prostitution och människohandel, exempelvis antalet anmälda fall av brott i nära relation, fridskränkningsbrott och barnfridsbrott.

Fördel: Enkelt för polisen att ta fram och går att dela upp per månad, kvartal och år.

Begränsning: Anmälda brott och faktiskt brottslighet är två helt olika saker. Många av de brott som begåtts har inte anmälts. Antalet anmälda brott ger inte en heltäckande beskrivning av hur brottsligheten ser ut i en kommun eller ett lokalpolisområde. Utöver detta riskerar bristande information vid anmälan leda till att ett ärende kodas och utreds som ett annat brott än vad det egentligen är.

Händelserapporter är rapporter som sammanfattar polisiära händelser som inte alltid resulterar i anmälningar om brott, till exempel hur många gånger polisen åkt till en lägenhet på grund av anonyma tips om att våld pågår. I händelserapporten dokumenteras anmälare, typ av ärende, prioritet, beordrad patrull, åtgärd och när insatsen avslutas.

Fördel: Rapporterna ger ett bra kompletterande underlag till kartläggningen, ökar förståelsen av brottslighetens sammanhang och de problem som medborgarna upplever.

Begränsning: För att ha nytta av underlaget krävs det en manuell bearbetning av fritexten.

 Förslag på underlag från kommun

Anställda inom kommunala förvaltningar och polisen har en skyldighet enligt socialtjänstlagen att till socialtjänsten anmäla misstanke om att ett barn far illa, ofta kallat att göra en orosanmälan. I lagen står det att anställda, på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga, som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa är skyldiga att anmäla det till socialtjänsten. Socialtjänsten gör därefter en förhandsbedömning om det finns skäl att inleda utredning i ärendet.

Socialtjänsten kan bidra till kartläggningen med såväl antalet anmälningar som upplysningar om när på året flest anmälningar inkommer och hur många av anmälningarna som går vidare till utredning.

Fördel: En anmälan enligt SoL 14 ger på ett relativt enkelt sätt en överblick över vilka sårbarheter och utmaningar som finns för medborgare i kommunen och internt utgör de ett bra sätt att involvera socialtjänsten i ett övergripande arbete. Det är även intressant att studera hur anmälningar förändras över tid.

Begränsning: Anmälningar enligt SoL 14 tenderar att öka vissa delar av året, exempelvis i samband med skolterminsavslutningar eller lov. Det beror inte bara på en ökad oro, utan på att uppgiftslämnare, ofta skola/förskola, samlar på sig och anmäler en stor mängd samtidigt.

De allra flesta kommuner genomför – på egen hand eller tillsammans med exempelvis regionen – skolundersökningar som berör livsstil och levnadsvanor. Undersökningarna omfattar ofta frågor om trygghet i olika sammanhang, exempelvis i skolan eller i bostadsområdet. Många gånger inkluderas även frågor som omfattar utsatthet för bland annat hot och våld. I vissa undersökningar frågar man också om elevens egen brottslighet.

Fördel: Skolundersökningar ger ett bra underlag till kunskap om vad ungdomar upplever för svårigheter i sin vardag samt hur detta utvecklas över tid.

Begränsning: Enkätundersökningar kan av olika skäl ha stora bortfall, vilket gör att resultaten måste tolkas med försiktighet. Det finns också en problematik kring individers självskattning och upplevelser. Till exempel behöver inte den subjektiva uppfattningen om den egna utsattheten stämma överens med den faktiska utsattheten. Detta gäller inte minst frågor om utsatthet för våld.

De lokala jourerna kan ge information om hur många de mött på mottagningarna, hur många de haft stödsamtal med samt hur många barn och ungdomar som har bott på deras skyddade boenden.

Fördel: Jourers verksamhetsstatistik kompletterar underlag från rättsväsendet.

Begränsning: Av säkerhetsskäl är det inte alltid möjligt att bryta ner all statistik på lokal nivå. Av samma anledning kan inte all verksamhetsstatistik delas med övriga.

 Förslag på underlag från civilsamhället

Årligen sammanställer Brottsofferjouren Sverige statistik från lokala brottsofferjourer. Statistiken visar vilka målgrupper de har hjälpt och vilka brott dessa målgrupper har drabbats av. Den nationella statistiken publiceras på deras webbplats och den aggregerade informationen från de lokala brottsofferjourerna delas till berörda kommuner.

Fördel: Redovisar statistik över personer som inte har gjort en polisanmälan men ändå sökt hjälp hos en brottsofferjour.

Begränsning: Brottsofferjourer är en ideell verksamhet som inte finns i alla kommuner. Där de finns är det olika väl utbyggt, eftersom delar av verksamheten vilar på volontär grund.

Kvinnojourer på ideell bas har inte samma arbetsgivare som kommunala kvinnojourer, och har därmed en friare roll kopplat till organisering och återrapportering. De kan bidra med verksamhetsstatistik om exempelvis hur många de totalt sett kommer i kontakt med och hur många av dessa personer som är återkommande eller söker stöd för första gången.

Fördel: Kvinnojourerna har god kännedom om våldsproblematiken på den lokala nivån.

Begränsning: Av säkerhetsskäl är det inte alltid möjligt att bryta ner all statistik på lokal nivå. Av samma anledning kan inte all verksamhetsstatistik delas med övriga. De olika jourerna redovisar inte statistik på samma sätt.

Kartläggningar på breddad nivå innebär att komplettera den grundläggande nivåns kvantitativa underlag med kvalitativa underlag som beskriver våldets uttryck och karaktär. På breddad nivå kan informationen nyanseras och brytas ned på områdesnivå och tidsvariation exempelvis utifrån skolors årshjul. Tänk på att dessa beskrivande underlag är ofta avgränsade till en viss målgrupp och behöver inte vara representativ för allt våld som sker.

Förslag på kvantitativa underlag

Kommuner kan utforma egna enkäter om våldsutsatthet, riktade till en specifik målgrupp. Själva framtagandet kan göras av kommunen själv eller med hjälp av universitet, högskolor eller ideella organisationer.

Fördel: Innehållet i enkäten kan anpassas och avgränsas utifrån resurser och fokus.

Begränsning: Framtagandet av enkäten kräver tid, eftertanke och kunskap om hur frågor om våld kan utformas och formuleras.

Inom skolorganisationen, ofta elevhälsan, genomförs hälsokontroller. De slås ofta samman på en övergripande nivå och ger en bra överblick över såväl den fysiska som den psykiska hälsan hos barn och ungdomar i kommunen. En aggregerad och avidentifierad sammanställning av hälsokontrollerna kan bidra till förståelsen om hur vanligt förekommande det är att barn uppger, eller visar tendenser till våldsutsatthet.

Fördel: Det skapar en breddad förståelse av barns och ungdomars hälsa, inte minst i frågor om exempelvis upplevd våldsutsatthet, och gör det också möjligt att jämföra olika skolor eller olika delar av kommunen. Bortfallet är i regel lågt.

Begränsning: Privata skolor ingår sällan i det kommunalt sammanställda underlaget och har ingen skyldighet att lämna över information till en kartläggning. Det medför att många elever inte inkluderas i det sammanställda materialet. Egenupplevd våldsutsatthet är inte per automatik samma sak som utsatthet för brott.

Underlag från verksamheter som socialtjänst, fritidsverksamhet, elevhälsa och skola omfattar en stor mängd sekretesskyddad information. I aggregerad och avidentifierad form kan den dock tillföra intressant information till kartläggningen, såsom antalet ärenden inom socialtjänsten där våldsutsatthet ingår i problembilden.

Fördel: Uppgifter som är bearbetade och avidentifierade kan komplettera och tillföra viktig kunskap till kartläggningens resultat.

Begränsning: Underlag från exempelvis socialtjänsten rör individer, vilket betyder sträng sekretess. För att kunna använda datan måste den avidentifieras och aggregeras på exempelvis områdesnivå. Det kräver analytisk kompetens samt sekretesskyddande arbetsformer.

Vissa verksamheter inom hälso- och sjukvården, exempelvis beroendemottagningar för barn och unga, dokumenterar sitt arbete med enskilda klienter och aggregerar upp uppgifterna till gruppnivå (så kallad individbaserad systematisk uppföljning). Där kan frågor om våldsutsatthet ingå.

Fördel: Underlaget kan tillföra viktig kompletterande kunskap om våldsutsatthet på lokal nivå.

Begränsning: Det finns ingen symmetri i statistikföring, uppföljning och utvärdering, vare sig inom eller mellan regionerna.

Förslag på på kvalitativa underlag

För att nyansera kartläggningen är det fördelaktigt att triangulera underlaget. Det innebär att man samtalar med både myndigheter och andra lokala samhällsaktörer. Det kan med fördel göras genom riktade intervjuer, med enskilda eller fokusgrupper, samt genom medborgardialoger med målgrupper som kan bidra till förståelsen av nulägesbilden. Fokus i intervjuerna är på att utforska vilken bild målgrupperna själva har av situationen och vad det kan tänkas bero på. Det är viktigt att inte glömma att ta in exempelvis barns och ungas egna perspektiv.

Nedan nämns förslag på aktörer som kan bidra med kvalitativt underlag.

Medborgardialoger är kontaktskapande och dialogbaserade möten mellan medborgare och det offentliga, ofta i frågor där det finns en ömsesidig vilja att utbyta alltifrån åsikter om behov av förändringar och förbättringar till underlag för formella politiska beslut. Inom ramen för medborgardialoger kan också frågor om våld ställas.

Fördel: Ett konstruktivt sätt att komma närmare barns och ungas vardag, med fokus på vad de uttrycker för behov.

Begränsning: När det kommer till frågor om våld kan det vara svårt att nå fram. Det kan påverka formatet för medborgardialogen. Det krävs tid och kunskap att hitta rätt form för att nå sårbara eller marginaliserade grupper i samhället. Representativiteten och tiden är ytterligare försvårande omständigheter som måste förberedas och förankras inom respektive målgrupp. Det är svårt att omsätta dialogernas slutsatser i faktiskt arbete, utan att det tar för lång tid.

Inhämta underlag från verksamheter och funktioner som arbetar med frågor som rör barn och unga. Här kan exempelvis fältverksamhet, fritidsverksamhet, elevhälsa och skola ingå. De har genom sina uppdrag möjlighet att få inblick i barns och ungas vardag i frågor som exempelvis rör våld. De kan utförligt beskriva och bidra till förståelse av målgruppernas behov.

Fördel: Funktionerna arbetar främst operativt och har direkt kontakt med våldsutsatta och våldsutövare. Det ger dem en möjlighet att bättre förstå exempelvis barns och ungas situation samt vilka behov de har.

Begränsning: Det kvalitativa underlaget baseras endast på de människor som de möter. Många våldsutsatta och våldsutövare söker inte stöd via socialtjänster eller andra enheter, och därmed kommer inte informationen till deras kännedom.

Genom intervjuer eller fokusgrupper med personal på förskolor, grundskolor, grundsärskolor, specialskolor, gymnasier, fritidshem och fritidsgårdar når man de vuxna som barn och unga träffar dagligen, vilket gör det möjligt att upptäcka utsatthet.

Fördel: Värdefull kunskap från de som möter barn och unga. Den är svår att få på annat håll och kommer inte till polisens eller socialtjänstens kännedom.

Begränsning: Underlaget baseras på subjektiva upplevelser. Det kan finnas invändningar mot att dela informationen vidare, för att det kan upplevas som man missbrukar målgruppernas förtroende och med tanke på vikten av att skydda individernas anonymitet.

Jämställdhetsmyndigheten har ett nationellt samordningsansvar för arbete mot prostitution och människohandel. Regionkoordinatorerna arbetar inom socialtjänst med motsvarande upptagningsområde som polisens regionindelning. Varje region skickar årligen in statistik till Jämställdhetsmyndigheten över ärenden där det finns misstanke om människohandel. De återrapporterar via årsredovisning utvecklingen av området som helhet när det gäller sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel. Där beskrivs vilka mönster de ser i arbetet, snarare än exakta siffror på antalet ärenden. Utifrån årsrapporten kan regionkoordinatorn bidra med följdinformation om deras arbete.

Fördel: Regionkoordinatorerna besitter spetskompetens gällande prostitution och människohandel, och utgör på så sätt en viktig samverkanspartner till yrkesverksamma, främst för att utbyta kunskap och dela information.

Begränsning: De underlag som regionkoordinatorerna arbetar med bygger på inkomna och egeninitierade ärenden. De ger därmed ingen heltäckande bild, utan beskriver främst hur många ärenden de har och av vilken karaktär dessa är.

Polisen har i sitt uppdrag att förebygga och förhindra att brott sker och verka för att fler brott klaras upp. På Barnahus, som finns i flera kommuner, träffar brottsutsatta barn och unga både polisen och personal från socialtjänsten, sjukvården och barn- och ungdomspsykiatrin. Barnahus har genom sitt arbete empirisk kunskap om ärenden rörande våld mot barn och unga.

Fördel: Kvalitativa underlag från polisen kompletterar polisens statistik. Barnahus och polisen har kunskap om den typ av våld som är vanligare bland barn och unga, till exempel digitalt våld.

Begränsning: Polisens upplevelser baseras på det urval av samhällets invånare som de genom sitt arbete möter, vilket därmed inte ger någon heltäckande bild av hur vanligt det är med våldsbrott eller vilka som utsätts eller utsätter andra för våld.

I varje region finns det en kontaktperson för arbetet mot våld i nära relationer. Regionskontakten kan bistå med information om de regionala verksamheterna, såsom mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, akutmottagningar, vårdcentraler och tandvården. Exempelvis kan det handla om de har uppmärksammat en ökning av barn och ungdomar som söker sig till deras verksamheter där våldsutsatthet eller våldsutövning är en del av problembilden. Mer information om regionskontakterna finns på Nationellt centrum för kvinnofrids (NCK) webbplats.

Fördel: Kontaktpersonen besitter information om det regionala och lokala arbetet som inte alltid kommer till andra aktörers kännedom.

Begränsning: Arbetet hos regionerna varierar och därmed kan även underlaget variera.

Fastighetsvärdar/bovärdar hos både allmännyttiga och privata bostadsbolag har ofta nära kontakt med hyresgästerna inom sitt fastighetsbestånd. En del av värdarna arbetar med exempelvis metoden Huskurage eller Grannsamverkan, som båda direkt eller indirekt kan inriktas på att förebygga våld i hemmet. Via exempelvis Huskurage kan värdarna dela sin bild av hur vanligt förekommande våldsutövning och våldsutsatthet är bland sina hyresgäster.

Fördel: Fastighetsvärdar/bovärdar arbetar inom bostadsområdet och träffar hyresgästerna kontinuerligt, vilket gör att de kan ha sådan information om exempelvis våldsutsatthet som inte kommer till myndigheters kännedom.

Begränsning: Underlaget omfattar endast det egna bostadsbeståndet.

Utöver verksamhetsstatistik, kan kvinnojourer ge en mer mångsidig nulägesbild utifrån de barn och ungdomar som de möter. Kvinnojourerna bedriver flera verksamheter och kan ge information som är baserad på deras chattstödfunktion, stödsamtal, skyddade boenden etc. Exempelvis deras analys av jourens verksamhetsstatistik eller om de har uppmärksammat en trend eller utveckling över våldsutsatthet eller våldsutövning i ett geografiskt område eller forum.

Fördel: Har god lokal kännedom som kompletterar deras verksamhetsstatistik.

Begränsning: Det finns begränsningar i urvalet; långtifrån alla utsatta kommer i kontakt med kvinnojourerna. Underlaget ska därför ses som en bild av hur utsattheten gestaltar sig.

Brottsofferjourer ger stöd till brottsoffer, vittnen och anhöriga. De brottsutsatta behöver inte ha gjort en polisanmälan, och de får vara anonyma. Utöver årlig statistik har de lokala brottsofferjourerna information om brottsoffren och vilka utmaningar de möter.

Fördel: I och med anonymiteten och att det inte finns något krav på polisanmälan innehåller underlaget unik information som inte kan hämtas någon annanstans.

Begränsning: Brottsofferjourerna har avgett tystnadslöfte, vilket begränsar vad för typ av information de kan delge.

Ombesörjer flera stödfunktioner lokalt och har kunskap om utsatthet och vilka brott som målgrupperna är utsatta för, liksom eventuella trender. Exempelvis kan grannsamverkan leda till att lokala företrädare får god kännedom om hur situationen ser ut just där de bor. Ibland arbetar de eller andra liknande organisationer med metoden Huskurage. Då bedrivs ett uppsökande arbete just utifrån våld i hemmet.

Fördel: God lokal kännedom och träffar flera målgrupper.

Begränsning: Alla utsatta kommer inte i kontakt med civilsamhällets företrädare. Underlaget behöver kompletteras med andra typer av underlag.

Trossamfund och deras sociala institutioner kan ha en viktig roll i ett lokalsamhälle och har i uppdrag att möta samhällets mest utsatta genom såväl uppsökande verksamhet som att erbjuda platser dit människor kan söka sig.

Fördel: De kan ge kompletterande information om antalet utsatta de möter samt en generell bild av vad det är människor söker stöd för. Vissa trossamfund, exempelvis Stadsmissionen, Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU), Myrorna (Frälsningsarmén) samt motsvarande inom andra trosinriktningar, spelar en avgörande roll för människor i kunskaps- och kontaktförmedling gentemot samhällets institutioner. De är viktiga, eftersom de kan nå ut med information och dessutom samla in underlag från målgrupper som annars inte kommer till tals i tillräckligt hög grad.

Begränsning: Trossamfunden har många gånger frivillig tystnadsplikt, och delger därför inte all information som de kan tänkas ha tillgång till. De möter dessutom ett urval av människor som inte alltid är representativa för målgruppen i stort.

På den avancerade nivån kan det lokala brottsförebyggande arbetet vidgas till att kartlägga brottstypsproblem som av tradition varit svåra att få med i det lokala brottsförebyggande arbetet såsom köp av sexuella tjänster, prostitution och hedersrelaterat våld. Nedan följer förslag på underlag som kräver mer tid och resurser.

 

Förslag på underlag från kommun

Ett tillvägagångssätt för att få en uppfattning om prostitutionens omfattning är att manuellt göra sökningar på webbplatser för eskort och sugardejting.

Fördel: En manuell kartläggning kan ge en hel del information om nätprostitutionens omfattning och efterfrågan, utifrån antalet annonser och profiler samt omfattningen av incalls och outcalls, vilket ger en anvisning om var övergreppen sker. Incalls innebär att de våldsutsatta träffar våldsutövaren på en plats som den utsatta tillhandahåller, till exempel det egna hemmet, medan outcalls innebär att den våldsutsatta och våldsutövaren träffas på platser såsom hotell, i en bil eller i våldsutövarens eget hem.

Begränsning: Nätpatrullering fokuserar endast på det som sker på internet. Vissa webbplatser kräver registrering och inloggning.

I storstäderna finns mottagningar som vänder sig till dem som köper sexuella tjänster, har funderingar kring sexköp, har fått ersättning för att ha sex med någon eller skadar sig med sex. Mottagningarna kan återge hur många de kommer i kontakt med samt bedöma flödet till dem. Detta underlag tas även upp i den årliga lägesrapport som polisen tar fram i rollen som rapportör i frågor som rör människohandel.

Fördel: Dessa mottagningar har specialkompetens och dessutom värdefull lokal kännedom.

Begränsning: Mottagningarna finns inte i alla städer. Åldersgränserna på mottagningarna kan skilja sig åt.


 Förslag på kvalitativa underlag

Professionsintervjuer med yrkesverksamma inom relevanta verksamheter, till exempel Barnahus, kan ge en bild av vad de upplever i sitt arbete rörande våld i nära relationer och vilka utmaningar de ser kopplade till detta.

Fördel: Intervjuerna ger ett inifrånperspektiv och en fördjupad förståelse.

Begränsning: Kräver bred kompetens och erfarenhet av att genomföra intervjuer.

Djupintervjuer eller fokusgrupper med målgruppen, som omfattar tidigare våldsutsatta och tidigare våldsutövare, om deras liv och syn på hur samhället har arbetat med deras behov. Denna information kompletterar det övriga kvantitativa och kvalitativa underlaget. Detta kan anordnas med hjälp av exempelvis skolan eller elevhälsan.

Fördel: Intervjuerna ger ett inifrånperspektiv och en fördjupad förståelse.

Begränsning: Kräver bred kompetens och erfarenhet av att genomföra intervjuer.

Underlag för kartläggning: Vuxna

Förslagen nedan avser underlag som beskriver omfattningen av utsatthet och våldsutövning bland vuxna över 18 år. Vid kartläggning av våld i nära relation, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål är hälso-och sjukvården, socialtjänsten och kvinnojourer nyckelaktörer som besitter underlag och god lokal kännedom. Tänk på att vuxna över 18 år är en stor målgrupp och att det finns flertal skillnader i hur våld uttrycker sig samt att en kan vara utsatt för flera våldstyper. I kartläggningen inkluderas även våldsutövare vilket belys i några av de förslagen på underlag nedan.

Förslagen på grundläggande nivå beskriver kvantitativa underlag som är öppna och lättillgängliga. Underlagen är övergripande beskrivningar på kommun – eller lokalpolisområdesnivå och kan inte brytas ned på exempelvis enskilda områden eller platser. Tänk på att brottsligheten har låg anmälningsgrad och att man snarare kan följa en utveckling och ge prognoser än en beskrivning av omfattning. Andra utmaningar med de kvantitativa underlagen är att säkerställa att inte enskilda individer kan identifieras och att olika statistiska system minskar jämförbarheten mellan underlagen.

Förslag på underlag från rättsväsendet

Brottsförebyggande rådet (Brå) ansvarar för den officiella kriminalstatistiken, som bland annat inkluderar statistiken över anmälda brott. I statistiken över anmälda brott ingår ärenden som handläggs av polis, tull, åklagare, tingsrätt och kriminalvård. Våld i nära relationer, hedersförtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål berör kapitel 3, 4 och 6 i brottsbalken. Utöver antal ärenden per brottskategori kan statistiken även ange den våldsutsattas ålder och kön samt relationen till gärningspersonen.

Fördel: Underlaget är möjligt att bryta ner på kommunnivå, och preliminär månadsstatistik redovisas ungefär en månad efter den månad som statistiken avser.

Begränsning: Det finns generellt sett stora mörkertal, eftersom många av dessa brottstyper inte anmäls i den grad som motsvarar det faktiska antalet brott. En mer detaljerad redovisning av statistiken kan ge en mer osäker kvalitet.

Tips!

För att undvika missvisande resultat bör man, vid jämförelser av anmälda misshandelsbrott i nära relation, slå samman relationstyperna närstående genom parrelation, närstående genom familj/släkt samt annan relation, till bekant.

Brå genomför årligen Nationella trygghetsundersökningen (NTU) för att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsende, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. Gällande utsatthet för brott mot enskild person är det relevant att titta på resultatet gällande brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, nätkränkning och trakasserier.

Fördel: Undersökningen har hög relevans, eftersom det totala urvalet är så pass stort. Den ger generaliserbar information som inte behöver undersökas lokalt. Till detta ger undersökningen en indikation om utsattheten för de brott som vanligen omgärdas av stora mörkertal.

Begränsning: För en del kommuner går resultaten inte att bryta ner på mindre enheter än på lokalpolisområdesnivå, vilket gör att det kan vara svårt att använda resultaten lokalt.

Polisen har tillgång till statistik för varje kommun över de brott som har anmälts och registrerats hos polisen. Även här kan en första ingång att studera vara underlag med bäring på våld i nära relationer, hedersrelaterad brottslighet samt prostitution och människohandel, exempelvis antalet anmälda fall av brott i nära relation, fridskränkningsbrott och barnfridsbrott.

Fördel: Enkelt för polisen att ta fram.

Begränsning: Anmälda brott och faktiskt brottslighet är två helt olika saker. Många av de brott som begåtts har inte anmälts. Antalet anmälda brott ger inte en heltäckande beskrivning av hur brottsligheten ser ut i en kommun eller ett lokalpolisområde. Utöver detta riskerar bristande information vid anmälan att leda till att ett ärende kodas och utreds som ett annat brott än vad det egentligen är.

Händelserapporter är rapporter som sammanfattar polisiära händelser som inte resulterar i anmälningar om brott, till exempel hur många gånger polisen åkt till en lägenhet på grund av anonyma tips om att våld pågår. I händelserapporten dokumenteras anmälare, typ av ärende, prioritet, beordrad patrull, åtgärd och när insatsen avslutas.

Fördel: Rapporterna ger ett bra kompletterande underlag till kartläggningen, ökar förståelsen av brottslighetens sammanhang och de problem som medborgarna upplever.

Begränsning: För att ha nytta av underlaget krävs det en manuell bearbetning av fritexten.

Åklagarkammaren kan bidra med statistik om antalet redovisade ärenden från polis till åklagare, antalet ansökningar om kontaktförbud som inkommit till åklagarkammaren, antalet beviljade ansökningar om kontaktförbud samt antalet ansökningar om förlängning av kontaktförbud.

Fördel: Kan visa på geografiska skillnader inom respektive geografiska åklagarkammarnivå.

Begränsning: Statistiken kan inte brytas ned på kommunnivå. Det finns inga motiveringar till besluten, man kan inte se om det gäller en nära relation och man kan inte heller se könsuppdelningen.

 Förslag på underlag från kommun

De lokala kvinnojourerna kan ge information om hur många de har mött på mottagningarna, hur många de haft stödsamtal med samt hur många kvinnor, män och barn som har bott på deras skyddade boenden.

Fördel: Kvinnojourers verksamhetsstatistik kompletterar rättsväsendets statistik.

Begränsning: De flesta kvinnojourer för statistik, men deras tillvägagångsätt skiljer sig åt, till exempel gällande om de räknar utifrån antalet stödkontakttillfällen eller antalet personer de träffar.

Våldet sker främst i den privata sfären, och för vissa våldsutsatta kan arbetsplatsen därför vara en trygg plats för att delge information. Det finns arbetsgivare som aktivt arbetar förebyggande för att upptäcka våldsutsatthet och våldsutövare. Till exempel kan de skicka ut enkäter till medarbetarna med frågor om våldsutsatthet eller våldsutövning, eller ta upp det under medarbetarsamtal.

Fördel: En samlad bild från flera arbetsgivare kan komplettera andra underlag, och bidra med perspektiv man oftast inte får ta del av. Störst fördel är om många arbetsgivare arbetar förebyggande med frågan.

Begränsning: Det underlag som tas fram behöver aggregeras och avidentifieras. Det är inte alltid möjligt, eftersom urvalet kan bestå av alltför få individer. Det kan inte heller garanteras att alla företag vill dela med sig av resultat.

Det finns på olika platser i Sverige mottagningar, centrum eller liknande som arbetar med att bedriva behandlingsarbete mot våld i nära relationer och behandling av våldsutövare. Dessa mottagningar och centrum kan ge ut kvantitativ information.

Fördel: Ökad förståelse av våldsutövares beteende och hur många som söker stöd/hjälp.

Begränsning: Det finns ingen jämn fördelning av mottagningar över Sverige och ingen gemensam organisering eller enhetlighet. De kan sinsemellan göra olika bedömningar av huruvida de kan dela information vidare till andra.

De allra flesta kommuner genomför – på egen hand eller tillsammans med exempelvis regionen – undersökningar som berör livsstil och levnadsvanor. Undersökningarna omfattar ofta frågor om trygghet i olika sammanhang, och huruvida man har utsatts för våld eller någon annan form av brott.

Fördel: Undersökningarna ger ett bra underlag till kunskap om vad invånare upplever för svårigheter i sin vardag samt hur detta utvecklas över tid.

Begränsning: Enkätundersökningar kan ha ett stort bortfall, för att vissa personer inte svarar alls eller låter bli att besvara vissa frågor. Det gäller generellt, och det gäller även frågor om våld. Det finns också en problematik kring individers självskattning och upplevelser. Till exempel behöver inte den subjektiva uppfattningen om den egna utsattheten stämma överens med den faktiska utsattheten.

 Förslag på underlag från civilsamhället

Årligen sammanställer Brottsofferjouren Sverige statistik från lokala brottsofferjourer. Statistiken visar vilka de lokala brottsofferjourerna har hjälpt och vilka brott de har drabbats av. Den nationella statistiken publiceras på deras webbplats, och aggregerade data från de lokala brottsofferjourerna delas med tillhörande kommuner.

Fördel: Redovisar statistik över personer som inte har gjort en polisanmälan, men som ändå har sökt hjälp hos en brottsofferjour.

Begränsning: Brottsofferjourer är en ideell verksamhet som inte finns i alla kommuner. Där de finns är det olika väl utbyggt då delar av verksamheten vilar på volontär grund.

Kvinnojourer på ideell bas har inte samma arbetsgivare som kommunala kvinnojourer, och har därmed en friare roll kopplat till organisering och återrapportering. De kan bidra med verksamhetsstatistik exempelvis hur många de totalt sett kommer i kontakt med och hur av dessa personer som är återkommande eller söker stöd för första gången.

Fördel: Kvinnojourerna har god kännedom om våldsproblematiken på den lokala nivån.

Begränsning: Av säkerhetsskäl är det inte alltid möjligt att bryta ner all statistik på lokal nivå. Av samma anledning kan inte all verksamhetsstatistik delas med övriga. Jourerna redovisar inte statistik på samma sätt.

Kartläggningar på breddad nivå innebär att komplettera den grundläggande nivåns kvantitativa underlag med kvalitativa underlag som beskriver våldets uttryck och karaktär. På breddad nivå kan informationen nyanseras och brytas ned på områdesnivå och tidsvariation exempelvis utifrån högtider. Tänk på att dessa beskrivande underlag är ofta avgränsade till en viss målgrupp och behöver inte vara representativt för allt våld som sker.

Förslag på kvantitativa underlag

Brå publicerade 2014 rapporten Brott i nära relationer. En nationell kartläggning (2014:8) baserad på ett specifikt frågeavsnitt i Nationella trygghetsundersökningen (NTU). Metoden för NTU reviderades 2017, och en ny rapport om brott i nära relationer kommer därför att publiceras 2024. För att få resultat på aggregerad nivå måste en specialbeställning skickas in till Brå.

Fördel: Fokuserar på området mer djupgående än ordinarie NTU.

Begränsning: Rapporten publiceras inte kontinuerligt.

Kommuner kan utforma egna enkäter om våldsutsatthet, riktade till en specifik målgrupp. Själva framtagandet kan göras av kommunen själv eller med hjälp av universitet, högskolor eller ideella organisationer.

Fördel: Innehållet i enkäten kan anpassas och avgränsas utifrån resurser och fokus.

Begränsning: Framtagandet av enkäten kräver tid, eftertanke och kunskap om hur frågor om våld kan utformas och formuleras.

Kvantitativt underlag kan beställas från Socialstyrelsens patientregister. Patientregistret innehåller uppgifter om patienter, vårdenheter, medicinska data, antalet vårdkontakter och diagnoser samt yttre orsaker till sjukdom och död. Här registreras även om en patient är utsatt för våld i en nära relation.

Fördel: Underlaget ger en inblick i och breddar förståelsen för hälso- och sjukvårdens förutsättningar och behov inom brottsförebyggande arbete. Det kan skapa nyansera kartläggningen.

Begränsning: Att beställa aggregerad statistik kräver tid och resurser. Det kräver även kunskap om vilka variabler och koder som statistiken ska bestå av. Det gör att det kan vara svårt att ta del av patientregistret.

Socialtjänsten har via verksamheter som ekonomiskt bistånd och vård och behandling en stor mängd sekretesskyddad information som är bearbetad och avidentifierad och som därmed kan komplettera det kvantitativa underlaget. Därtill kan liknande data komma från äldreomsorgen/vård och omsorg.

Fördel: Statistik som är bearbetad och avidentifierad kan komplettera och tillföra viktig kunskap till kartläggningens resultat.

Begränsning: Underlag från exempelvis socialtjänsten rör individer, vilket betyder sträng sekretess. För att kunna använda informationen måste den avidentifieras och därefter aggregeras på exempelvis områdesnivå. Det kräver analytisk kompetens samt sekretesskyddande arbetsformer.

Det finns några nationella telefonlinjer som tar emot samtal från våldsutsatta, våldsutövare (Välja att sluta), anhöriga och vänner samt från yrkesverksamma, exempelvis Kvinnofridslinjen eller Hedersförtryck.se. Samtalen är anonyma och kan inte aggregeras till kommunnivå, men vissa telefonlinjer publicerar statistik på regional nivå om antalet samtal och vad det rör sig om för våld.

Fördel: De som ringer behöver inte ha anmält brottet. Underlaget ger en bild av utsatthet i ett område som kompletterar andra kvantitativa underlag.

Begränsning: Endast ett fåtal stödtelefonlinjer publicerar statistik, på grund av sekretess.

Förslag på på kvalitativa underlag

För att nyansera kartläggningen är det fördelaktigt att triangulera informationen. Det innebär att samtala med både myndigheter och andra lokala samhällsaktörer. Det kan med fördel göras med riktade intervjuer, med enskilda eller fokusgrupper från målgrupper som kan bidra till förståelsen av nulägesbilden. Fokus i intervjuerna ligger på att utforska vilken bild som målgrupperna har av situationen och vad det kan tänkas bero på. Viktigt är att inte glömma att ta in utpekade målgruppers egna perspektiv. För vuxna kan det innebära att man inte bör missa särskilt sårbara grupper eller människor som av olika skäl inte kommer till tals. Riktade medborgardialoger kan med fördel användas.

Medborgardialoger är kontaktskapande och dialogbaserade möten mellan medborgare och det offentliga, ofta i frågor där det finns en ömsesidig vilja att utbyta alltifrån åsikter och behov av förändringar och förbättringar till underlag för formella politiska beslut. Inom ramen för medborgardialoger kan också frågor om våld ställas.

Fördel: Ett konstruktivt sätt att komma närmare medborgarnas vardag, med fokus på vad medborgarna uttrycker för behov.

Begränsning: När det kommer till frågor om våld är det svårt att nå fram. Det kan påverka formatet för medborgardialogen. Det krävs tid och kunskap att hitta rätt form för att nå sårbara eller marginaliserade grupper i samhället. Representativiteten och tiden är ytterligare försvårande omständigheter som måste förberedas och förankras inom respektive målgrupp. Det är svårt att omsätta dialogernas slutsatser i faktiskt arbete, utan att det tar för lång tid.

Fånga upp de funktioner som arbetar med vuxna i behov av stöd och hjälp, exempelvis personal inom socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd, missbruk och psykiatri samt funktioner som arbetar inom exempelvis hemtjänst eller stöd till funktionshindrade (LSS). De har genom sina uppdrag möjlighet att få inblick i deras brukares vardag, även i frågor som rör våld.

Fördel: Funktionerna arbetar främst operativt och har direktkontakt med våldsutsatta och våldsutövare.

Begränsning: Det kvalitativa underlaget baseras endast på de människor som de möter. Många våldsutsatta och våldsutövare söker inte stöd via exempelvis socialtjänsten eller andra enheter, och därmed kommer de inte till deras kännedom.

Jämställdhetsmyndigheten har ett nationellt samordningsansvar för arbete mot prostitution och människohandel. Regionkoordinatorerna arbetar inom socialtjänst med motsvarande upptagningsområde som polisens regionindelning. Varje region skickar årligen in statistik till Jämställdhetsmyndigheten över ärenden där det finns misstanke om människohandel. De återrapporterar via årsredovisning utvecklingen av området som helhet när det gäller sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel. Där beskrivs vilka mönster de ser i arbetet, snarare än exakta siffror på antalet ärenden. Utifrån årsrapporten kan regionkoordinatorn bidra med följdinformation om deras arbete.

Fördel: Regionkoordinatorerna besitter spetskompetens gällande prostitution och människohandel, och utgör på så sätt en viktig samverkanspartner till yrkesverksamma, främst för att utbyta kunskap och dela information.

Begränsning: De underlag som regionkoordinatorerna arbetar med bygger på inkomna och egeninitierade ärenden. De ger därmed ingen heltäckande bild, utan beskriver främst hur många ärenden de har och av vilken karaktär dessa är.

Polisen har i sitt uppdrag att förebygga och förhindra att brott sker och verka för att fler brott klaras upp. Polisen är ofta den första myndighetskontakt en våldsutsatt eller våldsförövare träffar. Polisen har genom sitt arbete empirisk kunskap om ärenden där våld ingår.

Fördel: Kvalitativa underlag från polisen kompletterar polisens statistik.

Begränsning: Polisens upplevelser baseras på det urval av samhällets invånare som de genom sitt arbete. Det ger därmed ingen heltäckande bild av hur vanligt våldsbrott är eller vilka som utsätts eller utsätter andra för våld.

I varje region finns det en kontaktperson för arbetet mot våld i nära relationer. Regionskontakten kan bistå med information om de regionala verksamheterna, såsom mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, akutmottagningar, vårdcentraler och tandvården. Exempelvis kan det handla om verksamheterna har uppmärksammat en ökning av människor som söker sig till deras verksamheter där våldsutsatthet eller våldsutövning är en del av problembilden. Mer information om regionskontakterna finns på Nationellt centrum för kvinnofrids (NCK) webbplats.

Fördel: Kontaktpersonen besitter information om det regionala och lokala arbetet som inte alltid kommer till andra aktörers kännedom.

Begränsning: Arbetet hos regionerna varierar och därmed kan även underlaget variera.

Fastighetsvärdar/bovärdar hos både allmännyttiga och privata bostadsbolag har ofta nära kontakt med hyresgästerna inom sitt fastighetsbestånd.

Fördel: Fastighetsvärdar/bovärdar arbetar inom bostadsområdet och träffar hyresgästerna kontinuerligt, vilket gör att de kan ha sådan information som inte kommer till myndigheters kännedom.

Begränsning: Underlaget omfattar endast det egna bostadsbeståndet.

Utöver verksamhetsstatistik, kan kvinnojourer ge en mer mångsidig nulägesbild utifrån de kvinnor, barn och män som de möter. Kvinnojourerna bedriver flera verksamheter och kan ge information som är baserad på deras chattstödfunktion, stödsamtal, skyddade boenden etc. Exempelvis deras analys av jourens verksamhetsstatistik eller om de har uppmärksammat en trend eller utveckling över våldsutsatthet eller våldsutövning i ett geografiskt område eller i ett forum.

Fördel: Har god lokal kännedom som kompletterar deras verksamhetsstatistik.

Begränsning: Det finns begränsningar i urvalet; långtifrån alla utsatta kommer i kontakt med kvinnojourerna. Underlaget ska därför ses som en bild av hur utsattheten gestaltar sig.

Brottsofferjourer ger stöd till brottsoffer, vittnen och anhöriga. De brottsutsatta behöver inte ha gjort en polisanmälan, och de får vara anonyma. Utöver årlig statistik besitter de lokala brottsofferjourerna information om brottsoffren och vilka utmaningar de möter.

Fördel: I och med anonymiteten och att det inte finns något krav om polisanmälan innehåller underlaget unik information som inte kan hämtas någon annanstans.

Begränsning: Brottsofferjourerna har avgett tystnadslöfte, vilket begränsar vad för information de kan delge.

Ombesörjer flera stödfunktioner lokalt och har kunskap om utsatthet, vilka brott som målgrupperna är utsatta för och eventuella trender. Exempelvis kan grannsamverkansorganisering leda till att lokala företrädare har god kännedom om hur situationen ser ut just där de bor. Ibland arbetar de eller andra liknande organisationer med metodiken Huskurage. Då bedrivs ett uppsökande arbete just utifrån våld i hemmet.

Fördel: God lokal kännedom och träffar flera målgrupper.

Begränsning: Alla utsatta kommer inte i kontakt med civilsamhällets företrädare. Underlaget behöver kompletteras med andra underlag.

Trossamfund och deras sociala institutioner kan ha en viktig roll i ett lokalsamhälle och har därtill i uppdrag att möta samhällets mest utsatta.

Fördel: De kan ge kompletterande information över tid om antalet utsatta som de möter samt en generell bild av vad det är människor söker stöd för. Vissa trossamfund, , exempelvis Stadsmissionen, Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU), Myrorna (Frälsningsarmén) samt motsvarande inom andra trosinriktningar, spelar en avgörande roll för människor i kunskaps- och kontaktförmedling gentemot samhällets institutioner.. De är viktiga, eftersom de kan nå ut med information och dessutom samla in underlag från målgrupper som annars inte kommer till tals i tillräckligt hög grad.

Begränsning: Trossamfunden har många gånger frivillig tystnadsplikt, och delger därför inte all information som de kan tänkas ha tillgång till. De möter dessutom ett urval av människor som inte alltid är representativa för målgruppen i stort.

På den avancerade nivån kan det lokala brottsförebyggande arbetet vidgas till att kartlägga brottstypsproblem som av tradition varit svåra att få med i det lokala brottsförebyggande arbetet såsom köp av sexuella tjänster, prostitution och hedersrelaterat våld. Nedan följer förslag på underlag som kräver mer tid och resurser.

Ett tillvägagångssätt för att få en uppfattning om prostitutionens omfattning är att manuellt göra sökningar på webbplatser som har eskort och sugardejting.

Fördel: En manuell kartläggning kan ta fram en hel del information om nätprostitutionens omfattning och efterfrågan, utifrån antalet annonser och profiler samt omfattningen av så kallade incalls och outcalls, vilket ger en anvisning om var övergreppen sker. Incalls innebär att de våldsutsatta träffar våldsutövaren på en plats som den utsatta tillhandahåller, till exempel det egna hemmet, medan outcalls innebär att den våldsutsatta och våldsutövaren träffas på platser såsom hotell, i en bil eller i våldsutövarens eget hem.

Begränsning: Nätpatrullering fokuserar endast på det som sker på internet. Vissa webbplatser kräver registrering och inloggning.

I storstäderna finns mottagningar som vänder sig till dem som köper sexuella tjänster, har funderingar kring sexköp, har fått ersättning för att ha sex med någon eller skadar sig med sex. Dessa mottagningar kan återge hur många de kommer i kontakt med samt bedöma flödet till dem.

Fördel: Dessa mottagningar har specialkompetens och dessutom värdefull lokal kännedom.

Begränsning: Mottagningarna finns inte i alla städer. Åldersgränserna på mottagningarna kan skilja sig åt.

Avancerade kvalitativa underlag

Professionsintervjuer med yrkesverksamma inom relevanta verksamheter kan ge en bild av vad de upplever i sitt arbete rörande våld i nära relationer och vilka utmaningar de ser kopplade till detta.

Fördel: Intervjuerna ger ett inifrånperspektiv och en fördjupad förståelse.

Begränsning: Kräver bred kompetens och erfarenhet av att genomföra intervjuer.

Djupintervjuer eller fokusgrupper med målgruppen, som omfattar tidigare våldsutsatta och tidigare våldsutövare, om deras liv och syn på hur samhället har arbetat med deras behov. Denna information kompletterar det övriga kvantitativa och kvalitativa underlaget.

Fördel: Intervjuerna ger ett inifrånperspektiv och en fördjupad förståelse.

Begränsning: Kräver bred kompetens och erfarenhet av att genomföra intervjuer.

Kompletterande underlag

För att komplettera den lokala kartläggningen kan andra underlag på nationell nivå bidra till en mer sammantagen förståelse av den lokala situationen. Nedan följer ett antal exempel på kompletterande rapporter och kartläggningar som rör våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Barn och unga

Nationella rapporter och statistik med fokus på barn och ungdomar

Brottsförebyggande rådet – Skolundersökningen om brott

Vartannat år publicerar Brå rapporten Skolundersökningen om brott, som beskriver utsatthet för brott (t.ex. misshandel och sexualbrott) samt delaktighet i brott bland elever i årskurs 9. Den färskaste rapporten publiceras i oktober 2022.

Skolundersökningen om brott

Stiftelsen Allmänna Barnhuset – Nationell kartläggning av förekomsten av våld mot barn

Vart femte år genomför Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillsammans med Karlstad universitet en nationell kartläggning av förekomsten av våld mot barn. Senaste kartläggningen gjordes 2016 och nästa rapport planeras att redovisas 2023.

Tidigare rapporter kan laddas ner från Stiftelsen Allmänna Barnhusets webbplats

Brottsförebyggande rådet – Våld i ungas parrelationer

I rapporten Våld i ungas parrelationer studeras vilka åtgärder som kan vidtas i samhället för att motverka våld i ungas parrelationer. Rapporten består av en kunskapssammanställning om våldets omfattning och karaktär, förklaringsmodeller och riskfaktorer bakom ungas parrelaterade våld, förebyggande och stödjande åtgärder, samt vilka kunskapsluckor som finns.

Våld i ungas parrelationer (Brå 2021:15)

Vuxna

Nationella rapporter och statistik för alla målgrupper, inklusive vuxna

Jämställdhetsmyndigheten

Jämställdhetsmyndigheten publicerar årligen rapporter om olika områden som rör mäns våld mot kvinnor.

Läs mer på Jämställdhetsmyndighetens webbplats

Länsstyrelsernas årliga regionala lägesrapport

Flera länsstyrelser publicerar en årlig regional lägesrapport om arbetet för att förebygga och bekämpa våld i länet. Flera länsstyrelser publicerar även en årlig regional lägesrapport om sitt brottsförebyggande arbete.

Plattformen Civila Sverige mot människohandel

Plattformen Civila Sverige mot människohandel publicerar årligen statistik om civilsamhällets kontakter med utsatta för människohandel.

Statistikrapporterna kan laddas ner på plattformen mot människohandel

Polismyndigheten – Människohandel för sexuella och andra ändamål – lägesrapport

I rollen som Sveriges nationella rapportör i frågor som berör människohandel för sexuella och andra ändamål lämnar Polismyndigheten årligen en lägesrapport. Rapporten redovisar där bland annat omfattningen av människohandeln i landet på nationell nivå samt för respektive polisregion.

Lägesrapporterna finns på webbplatsen för det nationella metodstödet

Socialstyrelsens dödsfallsutredningar – Barn och vuxna som avlidit med anledning av brott

Socialstyrelsen har i uppdrag att utreda när ett barn har utsatts för grov eller synnerligen grov misshandel av en närstående eller tidigare närstående eller har utsatts för dödligt våld eller försök till dödligt våld samt när en vuxen har utsatts för dödligt våld eller försök till dödligt våld av en närstående eller tidigare närstående. Utredningen innebär granskning av journaler och annan dokumentation i syfte att identifiera brister i samhällsaktörernas insatser. Vartannat år rapporterar denna utredning till regeringen.

Den senaste utredningen kan laddas ner från Socialstyrelsen webbplats

Exempel på stöd i arbetet

Här nedan följer exempel och möjliga scenarier som kan hjälpa er att relatera underlagen till verkligheten.

Ett sätt att stärka kompetensen och kunskapen om arbete mot våld i nära relationer är metoden retroaktiv utredning. Den ska ses som ett komplement till kartläggningsarbetet, eller den del av kartläggningsarbetet vars målsättning är att utreda ärenden som har resulterat i grovt våld, dråp eller mord. Syftet med en retroaktiv utredning är att dra lärdomar från verkliga ärenden och därmed identifiera brister i arbetsmetod och rutiner. Utredningen ska granska händelseförloppet och de involverade samhällsaktörer som har varit i kontakt med den våldsutsatta/brottsoffret och våldsutövaren/gärningspersonen. Om barn finns med i bilden är det även viktigt att se över hur det har hanterats. Ta gärna hjälp av exempelvis personal från socialtjänst och polis när ni genomför arbetet. För stöd i hur ni kan genomföra utredningen, se Socialstyrelsens dödsfallsutredningar.

Västköping är en mindre kommun på 23 000 invånare. Det lokala brottsförebyggande rådet (brå) arbetar enligt samverkansprocessen och genomför kontinuerligt kartläggningar och sammanställer dem i en lokal strategisk och operativ lägesbild. Polis börjar efter hand signalera att det inom lokalpolisområdet finns underrättelseinformation som tyder på ett ökande antal anmälda brott i nära relationer. Vid kontroll och jämförelse upptäcker det lokala brå att deras kartläggningar saknar underlag som tar hänsyn till förekomsten av våld i nära relationer, och att det därför inte finns något att jämföra polisens uppgifter med.

Lokala brå bestämmer sig för att försöka bredda kartläggningsunderlaget med statistik som tar hänsyn till våld i nära relationer. De använder sig sedan tidigare av polisens statistik över anmälda brott, men det visar sig snabbt vara otillräckligt. Polisen anger att det är få anmälda brott som rör sig om brott i nära relationer och att mörkertalet är stort. För att komplettera brottsanmälningarna tar lokalpolisen fram underlag från händelserapporter.

För att triangulera underlaget och inte förlita sig på bara polisens bild tar lokala brå kontakt med socialtjänsten och den kommunala kvinnojouren. Socialtjänsten har god lokal kännedom om våldet och kan bidra med både kvantitativa och kvalitativa underlag. Kvinnojouren berättar att tre kvinnor, varav två har barn under tio år, har tagit kontakt med dem under de senaste två veckorna. Kvinnojouren delar även med sig av sin verksamhetsstatistik. Den visar att de senaste fem åren finns ett samband mellan vissa högtider, såsom midsommar och nyår, och högre tryck på kvinnojourens stödtelefonlinje.

De kompletterade underlagen från polisen, socialtjänsten och den kommunala kvinnojouren ger det lokala brå en bättre bild av den lokala förekomsten av våld i nära relationer. Dessa tre underlag visar att det våld som sker i hemmet måste bevakas kontinuerligt och läggas in i den lokala lägesbilden. När så görs blir det ett brottstypsområde som kan behöva prioriteras och orsaksanalyseras.

Efter genomförd analys framgår det att det finns ett behov av ett mer direkt uppsökande arbete gentemot några målgrupper. Kommunen, polisen och kvinnojouren samplanerar därför ett uppsökande arbete. De identifierar tre målgrupper för arbetet: utrikesfödda kvinnor med svag anknytning till arbetsmarknaden, daglediga kvinnor över 70 år samt personer med olika former av funktionsnedsättningar.

Förutom framtagande av informationsmaterial om vilket stöd som målgrupperna har rätt till och vart de kan vända sig, läggs även stor vikt vid att påtala att det våld de kan vara utsatta för är brottsligt. För att nå målgrupperna samarbetar man med lokala civilsamhällsorganisationer och kommunens vård- och omsorgsförvaltning. Det knackas dörr och man genomför riktade medborgardialoger med de specifika målgrupperna. För att få så många som möjligt att delta, ordnas möjlighet till barnpassning och det bjuds på mat.

När arbetet följs upp efter sex månader visar det sig att såväl socialtjänst och polis fått in fler anmälningar om våld än jämförbar period föregående år, men att även fler ärenden om hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammats. Det var inte en målsättning för arbetet, men ett indirekt utfall av det.

En kommunal högstadieskola kontaktar kommunens lokala brottsförebyggande samordnare på grund av oro för elevernas mående. Skolan rapporterar om ökad fysisk och psykisk utsatthet och att antalet orosanmälningar över tid har ökat. Elevhälsopersonalen bekräftar att antalet elever som söker stöd hos dem har blivit fler.

Den kommunala samordnaren tar kontakt med kommunens våldsförebyggande samordnare, som bjuds med på nästa lokala brå. Väl där beskriver de båda funktionerna sin bild av nuläget och föreslår gemensamt att arbeta vidare med frågan. Lokala brå bestämmer sig för att stödja förslaget och vill att funktionerna gör en lokal kartläggning av nuläget och utvecklingen. Samordnarna tar kontakt med socialtjänsten, som bekräftar det ökade antalet inkomna orosanmälningar. I kontakt med kommunens samtliga högstadieskolor säger sig hälften av dem ha samma upplevelse. De övriga högstadieskolorna säger däremot att det inte är någon försämrad situation hos dem.

Eftersom det delvis inkommer olika bilder av läget tar samordnarna kontakt med regionsamordnaren mot våld i nära relationer, som bekräftar att fler ungdomar har hört av sig till ungdomsmottagningen med frågor om partnerrelationer och oro över händelser på sociala medier. Regionsamordnaren förklarar även att vårdcentraler i regionen har registrerat fler patienter med skador som tyder på fysiskt och/eller sexuellt våld. Lokalpolisen bekräftar därtill oron och konstaterar att deras personal fått uppfattningen att det våld som upptäckts på vårdcentralerna är kopplat till hemmiljön.

När de olika kartläggningsunderlagen läggs samman och sammanställs till en nulägesbild visar den att problemet är utbrett. Den visar även att problemet inte hade kommit till det lokala brås kännedom utan tipset från högstadieskolan. Detta resulterar till omprioriteringar och fler insatser av det lokala brå tillsammans med de aktuella skolorna, polisen och den lokala tjej- och ungdomsjouren.

I Dalstad genomför kommun och polis varje år trygghetsundersökningar bland sina medborgare. De senaste två undersökningarna visar att framför allt unga kvinnor upplever en väsentligt högre nivå av otrygghet än andra, trots att Dalstad har en låg nivå av brottslighet. Det här var en motsägelsefull bild, som kommun och polis ville undersöka närmare. Ett första steg var att samla in mer information.

De inhämtade och jämförde rapporter från elevhälsan på gymnasiet samt från ungdoms- och kvinnojourer, som gav ett liknande resultat. För att vidare undersöka vad detta kunde bero på bjöd kommunen och områdespolisen in unga kvinnor till fokusgruppsintervjuer. Under intervjuerna framträdde en bild av att de kände sig oroliga för att bli utsatta för våld, framför allt verbalt men även sexuellt.

De framförde att de kände sig utpekade när de var på vissa ställen på gymnasieskolorna eller när de rörde sig hemåt från centrum. Då tätorten i Dalstad är relativt liten betydde det att de flesta kände igen varandra. Det var ett viktigt resultat. Även om det inte var en fråga om omfattande brottslighet var otryggheten så pass framträdande att kommunen och polisen bestämde sig för att arbeta med flera olika förebyggande insatser.

Gymnasieskolorna fick hjälp av civilsamhällsorganisationer för att arbeta för förändrade attityder och normer, samt att inventera den fysiska miljön för att reducera risken att utsättas för verbala påhopp utan att någon annan märkte det. Elevhälsan på de aktuella skolorna fick dessutom ett riktat uppdrag att arbeta med pojkarnas behov av förändrade maskulinitetsnormer och machokulturer. Polisen arbetade uppsökande tillsammans med kommunens fälttjänst och nattvandringsgruppen under helgkvällar, framför allt i centrumstråk.

Under uppföljningen ett år senare visade resultaten inga stora skillnader gentemot tidigare avseende brottsligheten, men en viktig skillnad i svaren i trygghetsundersökningen var ett ökat förtroende för kommunens och polisens arbete samt en större andel unga kvinnor som kände sig trygga.

Sidan senast uppdaterad: