Våld i nära relationer

I uppföljningsintervjuerna för NTU 2019 ställs frågan om på vilken typ av relation respondenten hade till gärningspersonen när brottshändelsen inträffade. Det är relativt stora könsskillnader vad gäller vilken typ av relation till gärningspersonen vid som den utsatta hade vid misshandel under 2018. Att utsättas av en helt okänd person var det vanligaste för män (54 % av händelserna), medan detta var det minst vanliga för kvinnor (20 %). Att gärningspersonen uppges ha varit en bekant var istället det vanligaste för kvinnor (45 %) medan det var näst vanligast för män (31 %). Att gärningspersonen var en närstående till den brottsutsatta var det näst vanligaste för kvinnor (35 %) och det minst vanliga för män (15 %).

Kartläggning av brott i nära relationer

I Brås nationella kartläggning av brott i nära relationer (2014) uppgav 6,8 procent av befolkningen att de utsattes för brott i en nära relation under 2012. Andelen kvinnor som utsattes för brott i en nära relation under 2012 var i princip jämnstor med andelen utsatta män (7,0 procent av kvinnorna och 6,7 procent av männen). När man studerar utsatthet för brott i nära relationer under livstiden är det dock en större andel kvinnor som uppger att de varit utsatta; drygt 25 procent av kvinnorna och knappt 17 procent av männen i befolkningen.

I kartläggningen av brott i nära relationer formulerades frågorna brett för att minimera risken att exkludera brott som borde ingå i mätningen. Troligtvis medför detta att också händelser som inte är brottsliga fångas upp i denna undersökning, i högre utsträckning än vad som gjorts i NTU.

Även när man studerar psykiskt våld och fysiskt våld separat visar sig utsattheten under 2012 vara jämnt fördelad mellan könen; 6,8 procent av kvinnorna och 6,2 procent av männen utsattes för psykiskt våld, medan 2,2 procent av kvinnorna och 2,0 procent av männen utsattes för fysiskt våld.

De två vanligaste brottstyperna är systematiska kränkningar och försök att inskränka friheten. En del utsätts för både fysiskt och psykiskt våld inom relationen. Av dem som utsattes för fysiskt våld under 2012 blev närmare 85 procent även utsatta för psykiskt våld, medan knappt 28 procent av dem som utsattes för psykiskt våld även blev utsatta för fysiskt våld.

Vanligare att kvinnor utsätts för grövre våld

Även om utsattheten för våld i nära relationer under 2012 verkar vara jämnt fördelad mellan kvinnor och män, är det vanligare att kvinnor utsätts för grövre våld som leder till behov av hjälp och stödinsatser, och då framför allt sjukvård. Bland de personer som blev utsatta för grov misshandel uppgav 29,1 procent av kvinnorna och 2,4 procent av männen att de uppsökte, eller hade behövt uppsöka, en läkare, sjuksköterska eller tandläkare.

De bakgrundsfaktorer som verkar ha starkast relevans är ålder, familjerelation, utbildning, boendeform och ekonomiska förutsättningar. Utsattheten är högst bland personer i åldrarna 16–34 år, ensamstående föräldrar, personer med högst gymnasial utbildning och personer boende i flerfamiljshus. Utsatta kvinnor har ofta sämre ekonomiska förutsättningar än kvinnor som inte blivit utsatta. Det verkar inte finnas några tydliga skillnader i utsatthet mellan personer som är födda i Sverige och utrikesfödda.

Nästan hälften av de personer som varit utsatta för psykiskt våld under 2012 uppger att våldet har varit återkommande under året. Kvinnor uppger i högre utsträckning att de blivit utsatta för återkommande psykiskt våld (56 procent av de utsatta kvinnorna jämfört med 40 procent av de utsatta männen).

Merparten polisanmäler inte

Av de som blev utsatta för brott i en nära relation under 2012 uppgav 3,9 procent att de hade polisanmält händelsen eller någon av händelserna. Andelen kvinnor som gjort en anmälan var något större än andelen män. Det i särklass vanligaste skälet till att man inte polisanmält det man utsatts för, är enligt denna kartläggning att man betraktar händelsen som en småsak. Att man i stället redde ut händelsen på egen hand anges också ofta som skäl.