Ökning i Sverige men inte i övriga Norden
För att inledningsvis placera utvecklingen i Sverige i ett bredare sammanhang har uppgifter om avlidna i dödligt våld enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister jämförts med likvärdiga uppgifter från Danmark, Finland och Norge. Det är kartlagt sedan tidigare att den minskning som noterades i hela Norden (liksom övriga västvärlden) sedan 1990-talet vände i Sverige till en ökning runt 2013. Analyserna i rapporten, i detta fall med fokus på perioden 2000–2022, visar att ökningen har fortsatt. I de övriga n0rdiska länderna har den tidigare minskningen avstannat under det senaste decenniet. Störst nedgång observeras i Finland, där nivåerna – oavsett våldsmetod – var särskilt höga under 1990-talet. Det framgår också att det nästan uteslutande är dödsskjutningar som står för ökningen i Sverige, och att ingen liknande ökning observeras i övriga Norden. Dödligt våld med kniv eller annat skärande eller stickande föremål uppvisar tillfälliga skiftningar men ingen tydlig trend sett över hela perioden sedan millennieskiftet; det gäller alla nordiska länder utom Finland, där en successiv minskning i dödligt knivvåld har skett. Dödligt våld med andra våldsmetoder – till exempel med trubbigt föremål, strypning, eller rent handkraftsvåld – fortsätter däremot att minska i hela Norden.
Skjutvapen nu vanligare än kniv
Granskningen av materialet från rättsväsendet visar att den senaste insamlingsperioden, 2018–2021, var den första sedan Brås kartläggningar av dödligt våld påbörjades, som skjutvapen utgjorde den vanligaste våldsmetoden (40 procent). Dödligt våld med kniv, som tidigare var den dominerande våldsmetoden, förekommer dock fortfarande nästan lika ofta. Enligt den senaste statistiken för 2022 och 2023 (Brå 2024c) fortsätter dödsskjutningarna att öka medan dödligt våld med kniv visar en oförändrad nivå. I ett längre tidsperspektiv, det vill säga under de senaste tre decennierna, framgår ingen trend i det dödliga knivvåldet i Sverige när hänsyn tas till befolkningsökningen, trots periodvisa upp- och nedgångar. I absoluta tal har det dock skett en viss uppgång de senaste tio åren.
Ökning av dödsskjutningar i kriminell miljö
Resultaten visar att ökningen av det dödliga skjutvapenvåldet, som nu pågått i nära två decennier, är starkt koncentrerad till händelser i kriminell miljö. Under den senaste perioden för vilken data samlats in, 2018–2021, har dödligt våld i kriminell miljö uppgått till 34 procent av allt dödligt våld. Med några undantag skedde våldet med skjutvapen; i enbart ett fåtal fall (4 procent) användes kniv. Brotten äger ofta rum på natten, på offentliga platser och det finns tydliga kopplingar till narkotikamissbruk hos de inblandade. Analyserna visar dock att allt fler händelser i kriminell miljö har skett i bostäder, samt under dagtid. Dödligt våld i kriminell miljö ökar med andra ord även i sammanhang där det tidigare varit mer sällsynt. En ökning observeras exempelvis även utanför storstadslänen.
Merparten av dödligt våld sker utanför kriminell miljö
Trots den markanta ökningen av händelser i kriminell miljö sker fortfarande två av tre fall av dödligt våld i Sverige i andra sammanhang. Även när det kommer till enbart dödsskjutningar har nära två av tio skett i en annan kontext. Familjerelaterat dödligt våld har visserligen minskat under en längre tid, men utgör i dag fortfarande en fjärdedel av allt dödligt våld. Majoriteten av dessa händelser rör partnervåld, och den tidigare minskningen av dessa fall verkar ha avstannat något.
En kategori som är nästan lika omfattande som dödligt våld i kriminell miljö är vad som kan beskrivas som dödligt våld i samband med olika spontanbråk och andra dispyter. Här ingår en rad olika händelser, men den gemensamma nämnaren är att dödsfallet blev ett resultat av affektstyrda våldshandlingar i samband med en spontankonflikt, ofta med kopplingar till alkohol eller droger. En tydlig underkategori är dödligt våld mellan personer i marginaliserade grupper eller missbrukarkretsar. Andra exempel är konflikter ofta kopplade till berusning och nöjeslivet, ungdomsvåld eller svartsjukegräl. Dödligt våld i samband med spontanbråk och andra dispyter utgjorde det enskilt vanligaste scenariot vid dödligt våld i början av 1990-talet. Därefter skedde en tydlig nedgång, som under andra hälften av 2010-talet ersattes av en ny ökning, med en högre men stabil nivå sedan dess. Generellt ökar också kopplingarna mellan narkotikamissbruk och dödligt våld, men på senare tid noteras även en viss uppgång i alkoholrelaterade fall (efter en längre period av minskning).
Sex av tio avlidna kvinnor var offer för dödligt partnervåld
Under 2018–2021 har majoriteten av det dödliga våldet bestått av man mot man-händelser (sex fall av tio). I 23 procent av händelserna var dock offret en kvinna eller en flicka. Kvinnor dödas oftast i sitt eget hem, typiskt sett av en familjemedlem eller en nära bekant eller vän. Närmare sex av tio kvinnliga offer dödades av sin nuvarande eller tidigare partner, ofta med svartsjuka och separation som bakomliggande motiv. Partnervåld utgör däremot en liten andel av alla händelser av dödligt våld mot män (4 procent). Män dödas tvärtom oftare av någon de enbart känner till ytligt eller inte alls, och brotten sker då typiskt sett utomhus, vanligtvis i en gatumiljö. Det finns ofta kopplingar till konflikter i kriminell miljö när män dödas (43 procent), medan det visserligen förekommer men är ovanligt när kvinnor blir offer för dödligt våld (4 procent).
Allt fler tonårspojkar och unga män bland avlidna
När det gäller offren observeras sedan 2013, i linje med ökningen av dödsskjutningar i kriminell miljö, en särskilt stor ökning av dödligt våld mot män i 15–29-årsåldern. Vid den studerade periodens slut ligger antalet avlidna i denna grupp på mycket höga nivåer – både historiskt i Sverige och jämfört med andra länder – med 42 avlidna per miljon invånare år 2021. Det kan jämföras med skattningar för hela Europa, som motsvarar 28 avlidna män i samma ålderskategori (UNODC 2023).
När det gäller utsatta kvinnor observeras totalt sett en minskning, men trenderna varierar något mellan olika ålderskategorier. En särskild analys med fokus på minderåriga i Sverige visar en ökning av dödligt våld mot pojkar under 18 år under de senaste tio åren, medan för flickor i samma ålder är trenden stabil. Det har med andra ord skett en förändring i åldersfördelningen bland offren för både kvinnor och män, men ökningen för minderåriga pojkar och unga män är den tydligaste trenden. Under 2018–2021 var de kvinnor som utsattes för dödligt våld generellt äldre än män (40 respektive 27 år i medianålder).
Färre kända gärningspersoner
Uppklaringen av dödligt våld har traditionellt sett varit hög, men har med tiden minskat. Brås analyser visar att minskningen enbart avser fall i kriminell miljö, medan uppklaringsnivån för andra typer av dödligt våld är oförändrad, eller möjligen även något högre under de senaste åren. Totalt 26 procent av allt dödligt våld i kriminell miljö som begåtts 2018–2021 har klarats upp på så sätt att man har kunnat knyta en person (eller flera) till själva våldshandlingen. Om även ärenden där någon enbart kunnat lagföras för medhjälp eller anstiftan räknas, motsvarar uppklaringen 30 procent. Mycket tyder på att det är unga män, typiskt sett involverade i dödligt våld i kriminell miljö, som i hög grad saknas i analysen av gärningspersoner.
Med den reservationen kan man konstatera att kvinnor är relativt få bland gärningspersonerna vid dödligt våld, motsvarande 5–10 om året – ett antal som har varit stabilt sedan 1990-talet. Antalet män har däremot ökat. Under 2018–2021 motsvarade kvinnor 10 procent av samtliga gärningspersoner i de fall där man lyckats knyta en gärningsperson till brottet. Dessa kvinnor var, på samma sätt som offren, generellt sett äldre än männen (40 jämfört med 29 år i medianålder).
Splittrade trender vid periodens slut
Efter en längre period av en synkroniserad minskning sedan 1990-talet har trender i olika typer av dödligt våld varit relativt splittrade på senare tid. Det kan heller inte längre dras en slutsats om att medan dödligt våld i kriminell miljö ökar, fortsätter minskningen i övriga fall av dödligt våld. För flera kategorier har denna minskning avstannat. Det dödliga våldets utveckling följer inte heller trender i våld utan dödlig utgång. Visserligen tycks det grova våldet ha ökat, där offret har vårdats för kniv- eller skjutvapenskador, men mindre grovt våld visar inte på någon uppgång. Det framgår både i uppgifter från patientregistret, undersökningar av självrapporterad utsatthet och polisanmälningar. På det hela taget innebär det att dödligt våld inte utgör en självklar indikator på våld generellt, vilket knyter an till en fråga som är omdiskuterad i forskningen.
Ladda ner som pdf
