Inför samverkan bör chefen för lokalpolisområdet och kommunledning se över hur man redan arbetar för att förebygga brott och skapa trygghet. Syftet är att minska dubbelarbete och involvera dem som arbetar med liknande frågor inom respektive organisation.
Samverkan ställer stora krav på att både värna om den egna organisationens intressen och stödja gemensamma. Det är därför viktigt att ledningen klargör vinsten för olika delar av organisationen att stöjda samverkan och vilken roll det spelar för genomförandet. En förankring på ledningsnivå, även politisk, skapar legitimitet, tillräckliga resurser och långsiktighet.
Även om ett av syftena med samverkan är att utnyttja resurserna bättre och undvika dubbelarbete, är en samverkan som startats endast för att uppnå besparingar dömd att misslyckas. Om det inte finns tillräckliga resurser riskerar diskussionerna att fastna vid att man försöker ge varandra ansvaret för vissa problemområden i stället för att samverka mot gemensamma mål.
En viktig funktion som ofta glöms bort är kommunikatören och att göra en kommunikationsplan.
Samverkan kräver även kännedom om den andra partens organisatoriska och resursmässiga förutsättningar. I processen är det viktigt att både respektera varandras olikheter och ta vara på varandras kunskaper och erfarenheter. Polis och kommun är tämligen olika som organisationer. Polisen är i högre grad en tjänstemannaorganisation med snabba beslutsgångar, medan kommunen är en politiskt styrd organisation med många skilda uppdrag där det brottsförebyggande eller trygghetsskapande arbetet kräver politiska beslut.
En samverkansöverenskommelse kan därför behöva skrivas med allmänt formulerade åtaganden, varefter förvaltningarna får i uppdrag att konkretisera dem i handlings- eller åtgärdsplaner. För att åtaganden ska kunna genomföras måste de beaktas i verksamhetsplanering och budget. Och för att åtgärderna ska komma med i parternas löpande budgetprocess, behövs god framförhållning.
Sidan senast uppdaterad: