Utredning och uppklaring av dödligt våld i kriminell miljö

Under de senaste tio åren har det i Sverige skett en kraftig ökning av det dödliga våldet i kriminell miljö – det handlar om brott som dessutom är svåra att utreda. I den här studien beskrivs brottshändelsernas karaktär, vilka olika utrednings­åtgärder som polisen genomför, hur de olika utrednings­organisationerna ser ut och om det finns några utredningsåtgärder som särskilt påverkar uppklaringen.

 

Pressmeddelande

Mer kompetens behövs för att klara upp dödligt våld i kriminell miljö

Många åtgärder görs i utredningar av dödligt våld i kriminella miljöer, men det behövs fler utredare med kompetens och erfarenhet att utreda den typen av grova våldsbrott. För att effektivisera utredningsarbetet och öka uppklaringen, behöver det interna samarbetet också utvecklas, särskilt i förhållande till Nationellt forensiskt centrum, NFC. Det visar studien Utredning och uppklaring av dödligt våld i kriminell miljö från Brå.

– Dödligt våld i kriminella miljöer innefattar en högre grad av planering och inbegriper oftare fler gärningspersoner än vid andra typer av dödligt våld. Gärningspersonerna har också ofta koll på hur de ska undvika att lämna olika typer av spår efter sig. Sammantaget innebär det att den här typen av brott är betydligt svårare att utreda och klara upp än andra typer av dödligt våld, säger Jonas Öberg, projektledare, Brå.

De grundläggande funktioner som behövs i brottsutredningar om dödligt våld i kriminella miljöer bedöms i huvudsak vara på plats, men tillgängliga resurser påverkar ofta vilka funktioner som arbetar med en utredning. Inte sällan lånas det in oerfaren personal till utredningsorganisationerna, vilket påverkar kvaliteten på utredningsarbetet.

– Det råder brist på utbildade och erfarna utredare av grova våldsbrott. Här ser vi att det behövs ökade utbildningsinsatser för att höja kompetensen, säger Sara Merenius, utredare, Brå.

Många fall av dödligt våld i kriminella miljöer är reaktioner på tidigare våldshändelser, och i vissa fall har konflikter i miljön utvecklats till långa serier av grova våldsbrott. Samordningen mellan utredningar med gemensamma beröringspunkter behöver utvecklas, så att de kan dra större nytta av varandra genom att dela information och utredningsmaterial.

Den tekniska bevisningen är ofta viktig vid den här typen av dödligt våld och kommunikationen mellan utredningarna och NFC behöver utvecklas. De långa handläggningstiderna på NFC gör också att bevisläget i utredningar av grova våldsbrott påverkas.

Resultat från rapporten

Brotten begås ofta utomhus och drabbar främst män i storstäder

Resultaten visar att dödligt våld med skjutvapen i kriminell miljö främst är ett storstadsfenomen och att brottsplatserna är kraftigt överrepresenterade i socialt utsatta områden. Brotten sker oftast utomhus på offentliga platser i bostadsområden med flerbostadshus, under kvällar och nätter. I majoriteten av utredningarna framgår det att flera personer medverkat till brottet. Förutom fall med flera skyttar kan det röra sig om personer som kört olika fordon, hållit utkik eller haft en logistisk funktion.

I stort sett samtliga av de totalt 121 avlidna brottsoffren är män. Medianåldern är 25 år och totalt 4 personer var barn under 18 år vid brottstillfället. Fyra av tio brottsoffer bodde i ett utsatt område vid tiden för brottet. De var något yngre än brottsoffer bosatta i andra områden.

Det finns ögonvittnen i de flesta fall

I motsats till den bild som ofta ges finns det i majoriteten av utredningarna ögonvittnen som ger sig till känna för polisen och redogör för olika iakttagelser. I de flesta fall rör det sig om personer som uppger att de är obekanta med såväl brottsoffer som gärningsperson. Sambandsanalyser som gjorts inom ramen för studien visar att uppklaringen påverkas positivt av att det finns ögonvittnen som uppger att de är bekanta med gärningspersonen. Sådana vittnen ger sig till känna i en knapp fjärdedel av utredningarna. Det är mindre vanligt att sådana vittnen förekommer i utredningar där brottsplatsen ligger i ett utsatt område.

Många åtgärder genomförs på brottsplatsen

Efter att polisen larmats om brottshändelsen anländer oftast den första patrullen till brottsplatsen mycket snabbt. Mediantiden är sex minuter från att ett larm inkommit till dess att polis är på plats. Förutom livräddande åtgärder spärras brottsplatsen av i väntan på kriminaltekniker och inledande förhör hålls med personer som identifieras på och i närheten av brottsplatsen. I majoriteten av utredningarna har den avlidne redan transporterats i väg till en akutmottagning när kriminalteknikerna anländer till brottsplatsen. Den initiala dokumentationen utgör då den enda beskrivningen av brottsplatsen innan räddningsinsatsen påverkat den. I sex av tio fall dokumenteras brottsplatsen och brottsoffret initialt av patruller genom stillbilder, film eller anteckningar. Sambandsanalyserna ger inget tydligt stöd för att initial dokumentation påverkar uppklaringen.

En brottsplatsundersökning genomförs i samtliga studerade utredningar. Mediantiden är strax under två timmar från att första patrull är på brottsplatsen till dess att kriminalteknikerna anländer. Brottsplatsundersökningen omfattar alltid en platsbeskrivning med fotodokumentation och en visuell genomsökning av området. Andra vanliga åtgärder är topsningar av olika biologiska spår och att man tar fimpar, snus och andra saker som påträffas i beslag för DNA-analys. Hundpatruller har deltagit i det initiala arbetet på brottsplatsen i samtliga utredningar utom en. Förutom brottsplatsundersökningar är det vanligt att kriminaltekniker gör fordonsundersökningar och platsundersökningar vid exempelvis dumpningsplatser för exempelvis flyktfordon.

I de allra flesta utredningar har dörrknackningar genomförts i området runt brottsplatsen. De initieras oftast snabbt och mediantiden är under två timmar från att första patrull är på brottsplatsen till dess att dörrknackningen påbörjas. I de få fall där dörrknackningar inte genomförts är brottsplatsen belägen i ett område utan bostäder.

Mordvapen återfinns i en tredjedel av fallen

I alla utom en utredning har spår av vapenanvändning säkrats. Det rör sig om hylsor, kulor och kulfragment som säkrats på brottsplatser och i olika fordon. Kulor och kulfragment hittas även i brottsoffers kroppar och i kläder och skyddsvästar som de burit. I en dryg tredjedel av utredningarna anträffas minst ett mordvapen som använts. Sambandsanalyserna ger stöd för att uppklaringen påverkas positivt av att mordvapen anträffas. Effekten förklaras dock huvudsakligen av de fall där DNA från en misstänkt säkrats på mordvapnet.

DNA säkras i de flesta utredningar. Oftast rör det sig om DNA från personer som förblir okända i utredningen och i många utredningar kan det antas att det rör sig om någon helt utomstående. Majoriteten av brottsplatserna är belägna utomhus i välbefolkade områden och exempelvis fimpar, snus och läskflaskor anträffas på de flesta brottsplatser. I en knapp femtedel av utredningarna har DNA säkrats från en misstänkt på brottsplatsen och i tio procent har DNA från en misstänkt säkrats på ett mordvapen. Sambandsanalyserna ger stöd för att uppklaringen påverkas positivt av att DNA från en misstänkt säkrats på ett mordvapen.

I knappt hälften av utredningarna har fingeravtryck säkrats. Oftast rör det sig även här om personer som förblir okända. I totalt fem utredningar har man säkrat fingeravtryck från misstänkta på brottsplatsen och i en utredning fingeravtryck från en misstänkt på ett mordvapen.

Förekomsten av kameror undersöks

Regelmässigt undersöks om det funnits övervakningskameror som kan ha fångat något väsentligt på brottsplatsen, längs förmodade flyktvägar eller på andra platser som är intressanta i utredningen. Ofta görs detta redan i den initiala fasen, i direkt anslutning till brottet. I de fall kameror givit väsentliga uppslag rör de oftast brottsoffers och/eller misstänktas rörelser innan brottet, gärningspersonens flyktväg från brottsplatsen eller att man genom film lyckats identifiera vittnen eller andra för utredningen intressanta personer.

Hemliga tvångsmedel används i de flesta utredningar

Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (HÖK) används i stort sett i alla utredningar. HÖK används för att ta reda på vilka mobiltelefoner som befunnit sig i ett visst område under en viss tid (genom basstationstömningar) eller med vilka andra telefoner en viss telefon har haft kontakt (genom samtalslistor från mobiltelefonoperatören). Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (HAK), i dagligt tal telefonavlyssning, är också vanligt, medan hemlig kameraövervakning (HKÖ) och hemlig rumsavlyssning (HRA) är betydligt ovanligare.

Många utredningsåtgärder för att identifiera vittnen

Utredningar av dödligt våld i kriminell miljö är mycket prioriterade och regelmässigt utförs det en stor mängd åtgärder i utredningarna. Flera olika typer av åtgärder förekommer, exempelvis för att identifiera personer som kan ha gjort olika väsentliga iakttagelser på brottsplatsen eller någon annan plats som är central för utredningen.

Misstänkta personer förekommer i de flesta utredningarna

I endast var tionde utredning har det aldrig förekommit någon misstänkt. I drygt fyra av tio utredningar väcks åtal mot en eller flera misstänkta för dödligt våld, alternativt medhjälp eller anstiftan till dödligt våld. Nästan lika vanligt är att någon suttit anhållen eller häktad utan att åtal väckts.

När medhjälp och anstiftan räknas med har 33 procent av de studerade utredningarna klarats upp. I nära en tredjedel av utredningarna där någon dömts har personen gripits inom 12 timmar från att första patrull kommit till brottsplatsen.

Funktioner saknas i utredningsorganisationerna

I Polisens metodstöd för utredning av grova våldsbrott (Pug) beskrivs den särskilda utredningsorganisation som bör upprättas när gärningspersonen initialt är okänd och det sannolikt kommer att krävas stora polisiära resurser för att utreda brottet. Såväl de studerade utredningarna som intervjuerna med utredare visar att utredningsorganisationerna som sätts samman till utredningarna i stort sett aldrig omfattar samtliga funktioner som beskrivs i Pug. Flera intervjuade uppger att man har den särskilda utredningsorganisationen som utgångspunkt och tillsätter de olika funktionerna efter vilka resurser som finns att tillgå. I drygt tre fjärdedelar av de studerade utredningarna har den som besvarat Brås formulär angivit att utredningen bedrivits enligt Pug. Åtminstone nyckelfunktionerna i den särskilda utredningsorganisationen finns i majoriteten av dessa utredningar. När utredningen inte bedrivits enligt Pug är resursbrist och personalbrist de vanligaste skälen som uppges.

Sambandsanalyserna ger stöd för att uppklaringen minskar ju fler förundersökningsledare som lett utredningen. Detta framstår som rimligt utifrån att färre förundersökningsledare indikerar stabilitet och kontinuitet i utredningsorganisationen. Samtidigt finns det sannolikt också en tidsfaktor som påverkar genom att ju längre en utredning är ouppklarad, desto större bör risken vara att flera förundersökningsledare varit inblandade.

Brå har också frågat om samordningen mellan utredningar där gemensamma beröringspunkter har identifierats. I tre av tio utredningar där det finns beröringspunkter med andra utredningar har någon samordning ändå inte skett.

Utredningsmaterialet i utredningar av dödligt våld i kriminell miljö tenderar att vara mycket stort och en utredning omfattar oftast flera tusen sidor. En systematik är därför viktig för att skapa en överblick av utredningen och möjlighet att driva den i rätt riktning. Utredningsmaterialet som Brå tagit del av i de studerade utredningarna har varit av ganska skiftande kvalitet. I många utredningar har utredningsmaterialet strukturerats på det sätt som beskrivs i Pug. I andra utredningar finns ingen synbar systematik i utredningsmaterialet.

Behov av utbildning och kompetensutveckling

Genomgående menar de intervjuade utredarna i studien att det behövs fler utredare som är utbildade i utredning av grova våldsbrott. De uppger att det inte sällan lånas in oerfaren personal från annan verksamhet att ingå i utredningsorganisationerna och att detta påverkar kvaliteten på utredningsarbetet. Inlånad personal är inte självgående på det sätt som krävs, utan behöver stöttning och handledning. Flera utredare efterlyser specialiserade utredningsgrupper som endast arbetar med grova våldsbrott i kriminell miljö.

Samarbete med utredningarna viktigt

I intervjuerna lyfts också att olika samarbeten är en viktig faktor för att nå framgång i utredningar av dödligt våld i kriminell miljö. Det rör sig om samarbeten med Nationellt forensiskt centrum (NFC), underrättelseverksamheten och åklagaren.

Brås bedömning

Dödligt våld i kriminell miljö innefattar en högre grad av planering och inbegriper oftare fler gärningspersoner än andra typer av dödligt våld där det är vanligare att enskilda gärningspersoner agerar oplanerat och i affekt. Gärningspersoner vid dödligt våld i kriminell miljö uppvisar också ofta en hög grad av forensisk medvetenhet och verkar generellt duktiga på att inte lämna spår efter sig. Detta innebär att det är svårare att klara upp dödligt våld i kriminell miljö, vilket forskningsgenomgången också visar är något som även gäller i andra länder.

En slutsats som kan dras av resultaten är att det i stor utsträckning är andra saker än rena polisiära åtgärder som påverkar om ett ärende klaras upp eller ej. I intervjuerna med utredare och åklagare uttrycker många att det dels krävs att gärningspersonen eller gärningspersonerna varit oaktsamma och lämnar någon form av spår efter sig, dels att polisen upptäcker sådana spår. Det kan röra sig om att en inblandad avsätter DNA någonstans på brottsplatsen, fastnar på en övervakningsfilm, bär på en mobiltelefon som kopplar upp sig mot en basstation och liknande. Till detta kommer också utmaningen i att de inblandade måste gå att identifiera för att det ska föra utredningen framåt. Ju fler inblandade personer och ju fler moment som brottshandlingen inbegriper desto större är samtidigt möjligheten att någon inblandad varit oaktsam och begått ett misstag.

Sammantaget ställer denna typ av dödligt våld stora krav på utredningsarbetet som måste bedrivas såväl skyndsamt som systematiskt och med stor noggrannhet om brotten ska kunna klaras upp. Brås studie visar att de särskilda utredningsorganisationerna som sätts samman i varje utredning i stort sett aldrig omfattar alla de olika funktionerna som beskrivs i Pug. Intervjuerna ger också bilden av att Polismyndigheten har en utbildningsskuld vad gäller utredning av grova våldsbrott och att det råder en stor brist på utbildade och erfarna utredare.

Brå har inom ramen för denna studie inte närmare studerat Polismyndighetens utbildningsverksamhet. Av såväl aktgranskningen som intervjuerna framstår det dock som tydligt att mer övergripande insatser på utbildning och kompetensutveckling inom området utredning av grova våldsbrott behöver genomföras om kompetensen i de särskilda utredningsorganisationerna ska kunna höjas.

Brås studie visar att samarbetet måste utvecklas, dels mellan olika utredningar, dels mellan utredningarna och olika stödfunktioner. Många fall av dödligt våld i den kriminella miljön är reaktioner på tidigare våldshändelser och i vissa fall har konflikter i miljön utvecklats till långa serier av grova våldsbrott. Samordningen mellan utredningar med gemensamma beröringspunkter behöver därför utvecklas så att de olika utredningarna kan dra större nytta av varandra genom att dela information och utredningsmaterial. Brås studie visar också att det är vanligare att samordning med andra utredningar sker när det finns en kontaktperson mot underrättelseverksamheten i utredningsorganisationen.

Samarbetet med NFC behöver också utvecklas. Många av de intervjuade utredarna vittnar om att det ofta finns en osäkerhet bland dem kring analyser och resultat. En tidigare Brå-studie (2023) har också identifierat en bristande forensisk förståelse inom utredningsverksamheten och att beställningar av forensiska undersökningar ofta har brister. En ökad dialog mellan NFC och utredningsledningen i de olika utredningarna kan minska detta problem. Ett sätt att uppnå en ökad dialog kan vara att en generalist från NFC deltar i olika ärendemöten i utredningarna.

Ett annat område som rör NFC är att de långa handläggningstiderna behöver bli kortare. De bivariata sambandsanalyserna ger inget tydligt stöd för att handläggningstiderna påverkar uppklaringen, men utredningarna är möjligen för komplexa för den typen av analyser. Handläggningstiderna bör i vart fall påverka bevisläget i utredningarna genom att en hel del digital information som kan visa sig utgöra bevisning endast sparas under begränsad tid. Ju fortare en misstänkt person blir aktuell i utredningen desto större är därför möjligheten att exempelvis samtalslistor hos mobiltelefonoperatörer eller övervakningsfilmer som kan användas för att kartlägga personens förehavanden fortfarande finns tillgängliga. Brås studie visar också att i nära en tredjedel av de fall som leder till att någon döms har den dömda personen gripits inom 12 timmar från att första patrull anlänt till brottsplatsen. I hälften av fallen har den dömda personen gripits inom tre dygn.

Ett tydligt resultat av Brås studie är att förekomsten av ögonvittnen som är bekanta med gärningspersonen påverkar uppklaringen. Även om polisen saknar möjlighet att påverka huruvida det finns ögonvittnen till ett brott, är det rimligt att anta att valet att träda fram och berätta om sina iakttagelser är något som polisen kan påverka. Såväl omgivningens förtroende som polisens bemötande påverkar sannolikt viljan hos personer att lämna information om iakttagelser de gjort. I vart fall när det gäller personer utanför den kriminella miljön. Brås studie visar att det är mindre vanligt med ögonvittnen som är bekanta med gärningspersonen i utredningar där brottsplatsen är belägen i ett utsatt område jämfört med i övriga landet. Studien visar också att i region Stockholm (som av storstadsregionerna har lägst andel brottsplatser i utsatta områden) är förekomsten av sådana vittnen lägre. Det skulle kunna vara så att dödligt våld i kriminell miljö i just utsatta områden och i region Stockholm är av en särskild karaktär som förklarar skillnaden. Kanske är det vanligare med ett snabbare händelseförlopp, att gärningspersoner är maskerade, inte bor i området etcetera. Det skulle också kunna bero på att i utsatta områden och i region Stockholm är viljan lägre bland ögonvittnen som är bekanta med gärningspersonen att lämna information om iakttagelser de gjort.

Enligt en Brå-studie om tystnadskulturer (Brå 2019) är de vanligaste anledningarna till att boende i utsatta områden väljer att inte lämna information om brott till rättsväsendet rädsla för hot och våld, att en anmälan inte leder till något och – särskilt bland yngre män – bristande förtroende för polisen och andra myndigheter. Brå har inte särskilt studerat polisens arbete i utsatta områden men anser att olika förtroendeskapande åtgärder skulle kunna öka viljan hos de boende att lämna information till polisen. Polismyndighetens internrevision konstaterade i en granskning av polisens arbete i utsatta områden (Polismyndigheten 2022) att lokalpolisområden som omfattar utsatta områden hade tillförts resurser under de senaste två åren, men att flertalet polisområden ändå inte löpande kunde utföra sitt övergripande uppdrag.

I samtliga av de studerade utredningarna har en brottsplatsundersökning genomförts med ett oftast omfattande bildmaterial som resultat. Vid den här typen av dödligt våld, som karaktäriseras av att såväl polis som räddningspersonal snabbt är på plats efter att brottet skett, är det dock vanligt att den avlidne redan transporterats iväg till en akutmottagning när kriminaltekniker anländer till brottsplatsen. I majoriteten av de studerade utredningarna har så också skett.

Det innebär att den initiala dokumentation som de första polispatrullerna på brottsplatsen sammanställer ofta är den enda som finns av brottsplatsen innan den avlidne transporterats iväg. I fyra av tio studerade utredningar har patrullen dokumenterat brottsplatsen genom stillbilder eller film och i ytterligare två av tio utredningar genom anteckningar. I fyra av tio utredningar finns dock ingen initial dokumentation av brottsplatsen i utredningsmaterialet. Andelen utredningar där patrull dokumenterar brottsplatsen initialt är betydligt lägre i region Stockholm än i de andra polisregionerna, likaså att använda bild eller film vid dokumentationen.

I många utredningar läggs resurser senare i utredningen på att förhöra polis- och räddningspersonal som initialt befunnit sig på brottsplatsen. I vissa fall kan det vara kaotiskt på brottsplatsen och förståeligt att initial dokumentation inte prioriteras. De regionala skillnaderna antyder dock att det också rör sig om olika rutiner. Utvecklade rutiner och tydliga instruktioner kring initial dokumentation skulle sannolikt underlätta utredningsarbetet i det senare skedet och frigöra resurser som i dag läggs på att förhöra personal som initialt befann sig på brottsplatsen. Om användandet av kroppsburna kameror ökat efter den tidsperiod som de studerade utredningarna härrör från kan det dock till viss del ha avhjälpt problemet.

I en del utredningar affischerar polisen i området runt brottsplatsen och efterfrågar information från personer som gjort iakttagelser som kan vara till hjälp i utredningen. Ofta hänvisas personen till det nationella telefonnumret 114 14 för att kontakta polisen. Mot bakgrund av de stundtals mycket långa svarstiderna på 114 14 anser Brå att om det läggs resurser på affischering runt brottsplatser bör det finnas ett direktnummer som personer som gjort iakttagelser kan ringa och få svar inom rimlig tid. Brå anser också att möjligheterna att få information vid dörrknackningsinsatser i vissa områden sannolikt skulle öka om insatsen hade tillgång till tolkar.

Det faktum att många som dömts i de studerade utredningarna gripits tidigt i utredningen visar hur viktig tidsaspekten är i arbetet med att utreda dödligt våld i kriminell miljö. Flera intervjuade lyfter också fram vad de kallar ett offensivt arbetssätt som något som bidrar till en ökad uppklaring. Med detta menas att initialt arbeta snabbt och att använda stora personalresurser för att genomföra många utredningsåtgärder innan de inblandade hunnit göra sig av med bevisning. Central styrning och snabb informationsdelning är också centrala komponenter i det offensiva arbetssättet. Det gäller även sedan tidigare utsedda resurser som vet vilka funktioner de ska ha och erfarna åklagare som snabbt vågar fatta de olika beslut som krävs för att föra utredningsarbetet framåt.

Förutom Pug har Polismyndigheten ytterligare ett metodstöd, ILG, som är tänkt att vara ett stöd i inledningsskedet av förundersökningar rörande grova våldsbrott och terrorattentat. ILG, som står för att identifiera, lokalisera och gripa, bygger i stor utsträckning på det offensiva arbetssättet. De senaste utredningarna i Brås studie härrör från 2019. Metodstödet har tillkommit senare och Brå har inte närmare studerat ILG eller det offensiva arbetssättet. Det är dock påkallat att göra det i framtida studier och att då belysa arbetssättet utifrån såväl dess betydelse för utredningarna som olika rättssäkerhetsaspekter.

Brå har inte närmare studerat vilken betydelse som uppgifter från krypterade kommunikationstjänster som EncroChat, Sky ECC och Anom haft för utredningarna och uppklaringen. Skälet till detta är att även om uppgifter från krypterade kommunikationstjänster förekommer i enstaka utredningar i det studerade materialet, är sådana uppgifter inte vanliga i utredningar förrän senare än 2019. Betydelsen av uppgifter från krypterade kommunikationstjänster är ett område som ytterligare behöver beforskas.

Om studien

Sedan 2013 har det skett en kraftig ökning av det dödliga våldet i den kriminella miljön¹ i Sverige. Denna typ av dödligt våld är betydligt svårare att utreda, och såväl svensk som utländsk forskning visar att uppklaringen av dödligt våld i den kriminella miljön är betydligt lägre än för andra typer av dödligt våld. I Sverige visar också studier att uppklaringen även minskat över tid inom kategorin kriminell miljö.

Med anledning av detta har Brå valt att studera polisens arbete med att utreda dödligt våld i kriminell miljö. Fokus i studien är att beskriva brottshändelsernas karaktär, vilka olika utredningsåtgärder som genomförs i utredningarna, hur utredningsarbetet organiseras och om det finns utredningsåtgärder och andra faktorer som särskilt påverkar uppklaringen.

Studien består av en aktgranskning av 113 polisutredningar av dödligt våld med skjutvapen i kriminell miljö (samtliga fall från perioden 2017–2019) och intervjuer med 19 utredare och 5 åklagare som alla har erfarenhet av att utreda denna typ av dödligt våld. Ett formulär med frågor om de granskade utredningarna har också besvarats av en utredare som varit insatt i respektive utredning.

¹) Med den kriminella miljön avses den vinningsdrivna miljö där personer systematiskt begår brott för att tjäna pengar, ofta med kopplingar till narkotikahandel eller organiserad brottslighet.

Fakta om publikationen

Författare: Jonas Öberg och Sara Merenius

© Brottsförebyggande rådet 2024

urn:nbn:se:bra-1102

Rapport 2023:4