Polisanmälda brott mot barn i åldern 7–15 år

Kön, ålder och brottstyper i den polisanmälda brottsligheten

Datamaterialet från målsägarstatistiken omfattar 119 697 polisanmälda brott mot barn i åldern 7–15 år. En del barn förekommer som målsägare för flera brott under den studerade treårsperioden. Totalt är det 74 007 unika barn som förekommer som målsägare för brotten i materialet, vilket motsvarar ungefär 2,5 procent av alla barn i åldern 7–15 år respektive år 2018–2020.

Det är en jämn fördelning mellan antalet brott där målsägaren är en flicka respektive en pojke. Det är dock fler unika pojkar bland målsägarna (54 procent), vilket innebär att flickorna i genomsnitt förekommer som målsägare vid fler polisanmälda brott per person under perioden. En majoritet av de anmälda brotten har riktats mot de äldsta barnen; 56 procent av brotten avser en målsägare i åldern 13–15 år.

De tre största brottstyperna i materialet är misshandel, olaga hot och ofredande, vilka tillsammans utgör 69 procent av brotten. Misshandel är den enskilt största brottstypen, och utgör 38 procent av alla brott. Bland brotten mot pojkar utgör misshandelsbrotten nästan hälften av alla brott, medan de utgör 28 procent av brotten mot flickor. Bland de brott som drabbat flickor utgör också sexualbrott en stor del (27 procent), men de utgör en liten del av de polisanmälda brotten mot pojkar (4 procent).

Misshandelsbrotten utgör en särskilt stor brottstyp bland brotten mot 7‍–‍9‑åringar (53 procent). I relation till de äldre barnen utgör också grov fridskränkning en större kategori bland brotten som drabbat de yngsta barnen. Personrån är däremot ovanligt bland brotten mot de yngsta barnen, men utgör den fjärde största brottstypen för den äldsta åldersgruppen. Nästan 6 procent av de polisanmälda brotten mot barn i åldern 13–15 år gäller just personrån.

Det finns en mindre grupp bland de barn som registrerats som målsägare som utifrån de polisanmälda brotten framstår som särskilt brottsutsatta. Det handlar om 2 188 barn, 3 procent av målsägarna i denna studie, som är målsägare i ett eller flera av följande fall: för sex eller fler polisanmälda brott i materialet, för fyra eller fler olika brottstyper eller för brott vid fem eller fler olika brottsdatum under perioden. Det finns också en grupp barn som förekommer som målsägare för grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning eller olaga förföljelse, vilket är brottsrubriceringar som i sig innebär att personen utsätts för brott vid upprepade tillfällen.

Brottsplatser, gärningspersoner, polisanmälan och allvarlighetsgrad

Utifrån de brott som kodats i studiens urval, kan konstateras att det finns fyra huvudsakliga arenor för var brottshändelserna ägt rum, nämligen:

1. I det utsatta barnets hemmiljö
2. I olika typer av offentliga miljöer
3. På sociala medier och internet
4. I skolmiljön

De anmälda brotten mot flickor har i högre grad skett på sociala medier, medan brotten mot pojkar i högre grad skett i skolmiljön. Brotten som drabbat den yngsta åldersgruppen 7–9-åringar har oftare skett i hemmet jämfört med brotten mot de äldre barnen. Brotten mot barn i åldersgrupperna 10–12 och 13‍–‍15 har däremot i högre grad skett på en offentlig plats eller på sociala medier. Skolmiljön är en särskilt framträdande brottsplats för brotten mot 10‍–‍12‑åringarna jämfört med övriga åldersgrupper.

Tre fjärdedelar av de gärningspersoner som förekommer i materialet är pojkar eller män. Nästan hälften (44 procent) av gärningspersonerna utgörs av andra barn, varav den största delen är barn som det utsatta barnet på något sätt känner sedan tidigare. Vårdnadshavare[1] utgör i sin tur omkring en femtedel av alla gärningspersoner, och bland dessa är 70 procent män. Gärningspersonen är oftare en obekant vuxen eller en nuvarande eller tidigare partner vid brotten mot flickor jämfört med brott mot pojkar. När det gäller brott mot pojkar är en större andel av gärningspersonerna bekanta eller obekanta barn än vid brott mot flickor. Vid brott mot de yngre barnen är gärningspersonen i högre grad en vårdnadshavare, och vid brotten mot äldre barn i högre grad andra barn.

Tre fjärdedelar av brotten har anmälts av vårdnadshavare, polis eller socialtjänst. Socialtjänsten står för en stor del av polisanmälningarna gällande brotten mot den yngsta åldersgruppen 7–9-åringar. Det är i stället vanligare att polisen, skolan eller målsägaren själv anmält brottet när det gäller brott mot de äldre barnen.

Hälften av brottshändelserna i materialet innefattar någon form av fysiskt våld. Brotten mot de äldre barnen och mot pojkar innefattar i högre grad allvarligt våld jämfört med brott mot flickor och yngre barn. I omkring två tredjedelar av brotten där det förekommer fysiskt våld, har de skador som barnet fått varit av mer lindrig karaktär, som till exempel märken, rodnad, bulor, blåmärken eller rivsår. I omkring en tiondel är skadorna av mer allvarlig karaktär som till exempel större och blödande sår, brännsår, hjärnskakningar, frakturer och skärskador. En dryg tiondel av brottshändelserna har innefattat någon form av vapen eller tillhygge (exklusive de brott som gäller vållande till kroppsskada eller sjukdom).

Brott mot barn i områden med olika socioekonomisk status

En av studiens frågeställningar handlar om att kartlägga om det finns några generella mönster i den polisanmälda brottsligheten mot barn, relaterat till de socioekonomiska förutsättningarna i det bostadsområde där det utsatta barnet bor. I rapporten beskrivs därför hur brotten i datauttaget från målsägarstatistiken fördelar sig mellan geografiska områden med olika socioekonomisk status. Resultaten visar att det finns skillnader i antalet polisanmälda brott mellan olika områden i relation till hur många barn som bor i respektive område. Tre huvudsakliga mönster kan urskiljas för olika typer av brott: ett för hot- och våldsbrotten, ett för sexualbrotten och ett för egendomsbrotten.

Flest polisanmälda hot- och våldsbrott per 1 000 barn är det mot barn som bor i områden med stora socioekonomiska utmaningar. Antalet anmälda hot- och våldsbrott per 1 000 barn minskar sedan successivt ju högre socioekonomisk status området har. Detta övergripande mönster gäller för såväl flickor som pojkar, liksom för de tre åldersgrupperna.

För sexualbrotten ser mönstret annorlunda ut. Flest polisanmälda sexualbrott per 1 000 barn är det mot barn som bor i socioekonomiskt blandade områden. Minst antal brott per 1 000 barn är det i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar, följt av områden med stora socioekonomiska utmaningar. Tyngdpunkten för var det polisanmäls flest sexualbrott per 1 000 barn kan därmed sägas ligga i ”mittenområdena” när det gäller socioekonomisk status. Detta mönster gäller både för flickor och pojkar, och för de tre åldersgrupperna.

De polisanmälda egendomsbrotten mot barn är mer jämnt fördelade mellan barn som bor i olika områdestyper jämfört med hot- och våldsbrotten och sexualbrotten. Gällande stöldbrotten är det flest antal polisanmälda brott per 1 000 barn i områden med socioekonomiska utmaningar och minst antal i socioekonomiskt blandade områden. Gällande personrånen är det flest anmälda brott per 1 000 barn mot barn som bor i områden med goda eller mycket goda socioekonomiska förutsättningar.

Flest särskilt brottsutsatta barn (som nämnts ovan) per 1 000 barn är det bland barn som bor i områden med socioekonomiska utmaningar. Det är fem gånger så många särskilt brottsutsatta barn per 1 000 barn i områden med socioekonomiska utmaningar, om man jämför med områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar.

Dessa mönster gäller de brott mot barn som blivit polisanmälda. Det är svårt att veta i vilken grad de speglar den faktiska utsattheten för olika typer av brott bland barn som bor i olika områdestyper, och i vilken grad mönstren är en effekt av att anmälningsbenägenheten skulle kunna skilja sig åt mellan områden med olika socioekonomisk status. Det vore värdefullt med vidare forskning som närmare kan belysa detta.

Typer av brottssituationer

I rapportens kvalitativa analyser av de drygt 900 brotten i studiens urval, förekommer en rad olika typer av brottssituationer. Brottssituationerna har tematiserats utifrån tre huvudsakliga brottsområden: fysiskt och psykiskt våld, sexuellt våld samt de egendomsbrott som förekommer i materialet, och utifrån de huvudsakliga arenorna där brotten skett: hemmiljön, offentliga miljöer, sociala medier och internet samt skolmiljön.

En stor del av det fysiska och psykiska våld som sker i barnens hemmiljö handlar om våld från vårdnadshavare. Här finns några huvudsakliga brottssituationer bland polisanmälningarna: föräldrar med svårigheter att hantera barn med utagerande beteenden och som utövar våld mot dessa barn, situationer med föräldrar i konflikt som anklagar varandra för att utsätta barnet för våld, situationer där barn utsätts för så kallat eftervåld i samband med föräldrars separation, föräldrar som använder våld som en del av uppfostran samt föräldrar som utövar våld i en kontext av psykisk ohälsa, missbruk, generell våldsamhet och/eller annan allvarlig omsorgsbrist. Vid sidan av dessa typer av brottssituationer förekommer för en grupp av barn (framför allt flickor), även fysiskt och psykiskt våld från familj och närstående som uttryck för hederskultur. Barn utsätts också för sexuellt våld i sin hemmiljö. Det handlar dels om brottssituationer där barn, framför allt de yngre, utsätts för sexualbrott av manliga vårdnadshavare och andra vuxna i sin närhet som har en misstänkt sexuell dragning till barn. Det handlar dels om sexuellt våld av andra barn i hemmiljön, exempelvis från äldre syskon, kompisars syskon eller kusiner till barnet. Ytterligare en typ av brottssituationer som framträder i materialet handlar om våld mot äldre flickor av pojkvänner, expojkvänner och pojkar som har visat ett kärleksintresse eller ett sexuellt intresse för flickorna men som har avvisats av dem.

Den andra huvudsakliga arenan för brotten handlar om olika typer av brottssituationer i offentliga miljöer. När det gäller det fysiska och psykiska våldet handlar den mest återkommande brottssituationen om situationer med konflikter och oprovocerat våld av lindrigare karaktär mellan barn. Två ovanligare typer av brottssituationer handlar om händelser med allvarlig misshandel med förnedringsinslag mellan äldre flickor, och grovt våld mot pojkar där våldet kan kopplas till kriminell miljö, droger och tystnadskultur. Det förekommer också brottssituationer där barn utsätts för oprovocerat våld av vuxna i den offentliga miljön, eller där vuxna provocerats av barns exempelvis högljudda lek eller busringningar, och då utövat våld mot barnen. I den offentliga miljön framträder vidare olika typer av brottssituationer med sexuellt våld mot barn. Det handlar då i första hand om barn, framför allt flickor, som utsätts för blottare, eller för sexuella ofredanden och trakasserier av okända män. I mindre grad handlar det också om bortföranden och försök till bortföranden av främst yngre barn, i vad som framstår som sexuella syften. Ytterligare en brottssituation handlar om sexuellt våld i offentliga miljöer av vuxna som barnen känner. I den offentliga miljön finns också brottssituationer med egendomsbrott. Det handlar då huvudsakligen om äldre pojkar som blir utsatta för personrån, och stölder mot främst äldre flickor och pojkar.

Den tredje huvudsakliga arenan för de polisanmälda brotten, är situationer där barn drabbas av brott på eller via sociala medier och internet. En vanlig brottssituation handlar om psykiskt våld som riktas mot barn via sociala medier och chattfunktioner med koppling till bland annat onlinespel, i första hand från andra barn. Detta psykiska våld består av exempelvis olika typer av kränkningar, förolämpningar, ofredanden eller hot. En stor del av brottssituationerna med sexuellt våld bland de polisanmälda brotten, har också skett på eller via sociala medier. Det innefattar i första hand situationer där företrädesvis vuxna män kontaktar barn, framför allt flickor, och kräver nakenbilder, filmer med sexuella handlingar, vill sexchatta samt skickar ”dickpics”. Det förekommer även att män kontaktar barn för att köpa sex. Brottssituationerna på sociala medier innefattar också när barn sprider nakenbilder eller andra bilder med sexuellt kränkande innehåll på andra barn.

Den fjärde huvudsakliga arenan innefattar de brottssituationer som sker i barnets skolmiljö. Här sker situationer med fysiskt och psykiskt våld i samband med ömsesidiga bråk och konflikter mellan barn och i samband med mobbning av det utsatta barnet. Det förekommer också situationer med oprovocerat våld från andra barn, där många av barnen som utövar våldet har utagerande beteenden. I mindre grad förekommer också situationer där skolpersonal och föräldrar utövat våld mot barn i skolan. Skolmiljön innefattar också brottssituationer där barn utsätts för sexuellt våld. Det handlar dels om sexuellt våld mellan barn, vilket spänner från att exempelvis fotografera eller filma andra barn i omklädningsrum och sedan sprida detta material, till sexuella trakasserier och även våldtäkter i skolmiljön. Det handlar dels om olika former av både lindrigare och grövre sexuellt våld av skolpersonal med en misstänkt sexuell dragning till barn.

Generella ålders- och könsrelaterade mönster

Analyserna av de polisanmälda brotten har visat på tydliga åldersrelaterade mönster i brottens karaktär som, även om det finns ett mörkertal när det gäller barns faktiska brottsutsatthet, sannolikt kan kopplas till de livsmönster som kan antas vara vanliga för barn i olika åldrar.

En mindre del av de polisanmälda brotten rör barn i åldern 7–9 år. Misshandel är den dominerande brottskategorin för denna åldersgrupp, och majoriteten av de polisanmälda brotten har skett i barnets hemmiljö. Såväl fysiskt och psykiskt som sexuellt våld förekommer. En övervägande del av gärningspersonerna är vårdnadshavare, framför allt manliga vårdnadshavare. Polisanmälningar om brott mot 7–9-åringar som skett i skolan och på sociala medier är förhållandevis ovanliga, liksom anmälningar om stölder och personrån. Det förekommer i viss mån anmälningar om utsatthet för blottare och försök till bortföranden i offentliga miljöer. Dessa mönster kan relateras till att barn mellan 7 och 9 år förmodligen spenderar mer tid i hemmet och mindre tid ensamma i offentliga miljöer jämfört med äldre barn. De har inte heller tillgång till egna mobiltelefoner och sociala medier i samma utsträckning som äldre barn. En stor del av brotten mot denna grupp har anmälts av socialtjänsten, och både socialtjänsten och skolan har en särskilt viktig roll för att brotten mot den yngsta åldersgruppen kommer till rättsväsendets kännedom.

Brott mot barn i åldern 10–12 år utgör en knapp tredjedel av de polisanmälda brotten i studiens material. Misshandel är som för de yngsta en stor brottskategori, men även olaga hot och ofredande. För 10‍–‍12‑åringarna framstår inte hemmiljön som lika dominerande som för de yngsta barnen, och i stället inträder andra arenor för brotten mot denna åldersgrupp. Brott i skolmiljön är särskilt framträdande jämfört med både yngre och äldre barn, och omkring en tredjedel av gärningspersonerna är andra barn som målsägaren känner. Det förekommer också i högre grad än bland de yngre barnen brott på sociala medier, som hot, ofredanden och sexualbrott. Även brott i offentliga miljöer, både oprovocerat fysiskt och psykiskt våld av vuxna och sexuellt våld, förekommer mer än i den yngre åldersgruppen, och i viss mån stölder och personrån. Barn i denna ålder börjar i högre grad röra sig mer självständigt i offentliga miljöer och har oftare tillgång till egna mobiltelefoner och sociala medier än de yngre barnen. När det gäller det faktum att skolan är en mer framträdande miljö bland de anmälda brotten mot 10–12-åringarna är det oklart i vilken mån detta speglar en större faktisk utsatthet i skolmiljö i denna åldersgrupp, eller olika anmälningsbenägenhet gällande hot och våld mellan barn i olika åldersgrupper. Hälften av brotten mot 10–12‑åringarna har anmälts av en vårdnadshavare.

Över hälften av brotten i materialet rör målsägare i åldern 13–15 år. Mest utmärkande för 13–15 åringarna är att andra typer av brottssituationer förekommer, som inte finns bland de polisanmälda brotten mot de yngre barnen, särskilt bland de äldre flickorna. Det gäller exempelvis utsatthet för partnervåld och våld från pojkar som blivit avvisade, grövre sexuella ofredanden av vuxna män i det offentliga rummet, sexualbrott av andra barn i skolmiljön, sexualbrott i hemmet när de sover över hos kompisar eller bekanta och sexköp av vuxna män. För en grupp bland de äldsta flickorna förekommer även polisanmälningar om hot och våld i hemmet relaterade till hederskultur, liksom barnäktenskapsbrott. Bland de äldre barnen finns också polisanmälningar som relaterar till en vidare kontext av kriminalitet som inte är framträdande bland de yngre barnen. Det gäller till exempel personrån mot pojkar, allvarligare fysiskt våld med förnedringsinslag mellan flickor och allvarligare fysiskt våld mot pojkar i offentliga miljöer. Misshandel, olaga hot och ofredande är stora brottskategorier, på samma sätt som hos 10‍–‍12-åringarna. En tredjedel av brotten har skett i offentliga miljöer, och sociala medier är också en vanlig arena. Däremot är skolmiljön inte lika framträdande som bland 10‍–‍12‑åringarna. Förutom att bekanta barn utgör en stor del av gärningspersonerna, är även obekanta barn vanligare som gärningspersoner än bland de yngre ålderskategorierna. De övergripande mönstren för karaktären i de polisanmälda brotten för 13–15-åringarna kan antas hänga samman med att barn i denna ålder i ännu högre grad än 10‍–‍12‑åringarna rör sig i offentliga miljöer, att sociala medier har en stor betydelse i deras sociala liv och att barn i denna ålder går in i puberteten och börjar utveckla egna relationer med flick- och pojkvänner. En del börjar i viss mån gå på fester och prova alkohol och droger. I denna åldersgrupp har anmälan i högre grad gjorts av polisen, vilket framför allt speglar det större inslaget av brott som skett i offentliga miljöer. Även skolan har polisanmält en större del av brotten mot de äldsta barnen jämfört med de yngre. Omkring en tiondel av brotten mot de äldsta barnen har polisanmälts av målsägarna själva, vilket förekommer i mycket liten grad bland brotten mot de yngre barnen.

Många typer av brottssituationer framstår som relativt likartade bland pojkar och flickor, särskilt när det gäller de yngre barnen. Det gäller till exempel det fysiska och psykiska våld som sker i hemmet och utsattheten för sexuellt våld från vuxna med en misstänkt sexuell dragning till barn. Även det fysiska och psykiska våldets karaktär i skolan är likartad mellan könen. Däremot framträder större skillnader mellan könen i brottstyper och brottssituationer ju äldre de utsatta barnen är. Det finns också tydliga antalsmässiga skillnader kring vilka brottskategorier som är dominerande. En väsentligt större del av brotten mot flickor rör sexualbrott, medan misshandel och personrån är särskilt framträdande för pojkar. Sociala medier är en mer framträdande arena för brotten mot flickor, och skolan en mer framträdande brottsarena för pojkar. Vid brotten mot pojkar är gärningspersonerna i högre grad bekanta och obekanta barn, medan gärningspersonerna vid brotten mot flickor i högre grad är obekanta vuxna samt bekanta eller obekanta personer som de träffat via sociala medier. Flickor förekommer som målsägare för fler brott per person, och flickor utgör också två tredjedelar av de barn som här definierats som särskilt brottsutsatta (vilka även nämnts ovan). Studiens områdesanalyser visar att mönstren för var det anmäls fler respektive färre brott, i relation till antalet barn som bor i den aktuella områdestypen, i huvudsak ser likartat ut för flickor och pojkar och för de tre åldersgrupperna.