Köp av sexuella tjänster

En uppföljning av lagens tillämpning

Köp av sexuella tjänster blev förbjudet i Sverige 1999. I denna rapport redogör Brå för hur rättsväsendet tillämpar förbudet. Utifrån bland annat intervjuer, förundersökningsmaterial och domar analyseras rättsväsendets hantering av brottet – från upptäckt och anmälan till dom.

I rapporten beskrivs även de anmälda brottens karaktär, samt samverkan mellan polis och socialtjänst. Därutöver redovisas en särskild analys av vad det skulle innebära om säljare av sexuella handlingar rutinmässigt sågs som målsägande.

Den här publikationen går att beställa

ISBN:
Pris för tryckt rapport 266 SEK inkl. moms

Kundkorg

Summa:
Beställ/Ändra
Drygt 20 år sedan kriminaliseringen av sexköp – hur arbetar rättsväsendet idag?

Snacka om brott: avsnitt 37

Drygt 20 år sedan kriminaliseringen av sexköp – hur arbetar rättsväsendet idag?

Lyssna på podden om rapporten

Det här poddavsnittet tar sin utgångspunkt i Brås rapport om köp av sexuella tjänster. Vilka är det som köper och säljer sex? Hur arbetar exempelvis polisen mot detta? Vilka är utmaningarna i arbetet och vilka är de viktigaste faktorerna för att förhindra att fler hamnar i prostitution?

Medverkande: Lina Fjelkegård, projektledare och utredare, Brå samt Jana De Geer, f d polisinspektör vid Människohandelssektionen i Polisregion Stockholm. Samtalsledare: Monica Landergård, pressekreterare, Brå.

Sammanfattning

Många arenor omfattas inte av polisens arbete

Antalet anmälda sexköpsbrott har ökat gradvis sedan brottet infördes, särskilt de senaste två åren. Hur många brott som anmäls beror dock i stor utsträckning på hur polisen arbetar och vilka prioriteringar de gör. Idag är arbetet främst inriktat mot så kallade eskortsidor – en välmotiverad prioritering, eftersom sexköpsbrottsligheten där ofta kan kopplas till organiserad brottslighet. Dock förekommer sexköpsbrott på långt fler arenor, exempelvis på massagesalonger och på andra internetforum än eskortsidor. Brås bedömning är att polisens arbete behöver breddas till fler arenor, så att en avskräckande effekt kan upprätthållas.

Ett bredare fokus kan stärka skyddet för utsatta säljare

Ett breddat arbete skulle också svara mot ett annat av sexköpslagens ursprungliga syften, nämligen att ge skydd och stöd till personer i prostitution. Detta uppnås genom samverkan mellan polis och socialtjänst, men med dagens fokus på eskortsidor riskerar polis och socialtjänst att missa grupper såsom ekonomiskt utsatta kvinnor boende i Sverige, hbtqi-personer, särskilt utsatta migranter samt kvinnor och även män i missbruk.

Brå ser att samverkan mellan polis och socialtjänst har fått en rejäl skjuts framåt de senaste åren genom så kallade regionkoordinatorer. Regionkoordinatorerna är specialutbildade socialtjänstanställda som har en tät samverkan med polisen och en särskild kompetens inom området människohandel och prostitution.

Dock bedömer Brå att samverkan mellan den lokala socialtjänsten och polisen generellt behöver bli mer aktiv. På många platser i landet behöver socialtjänsten också bättre kunskap och rutiner när det gäller stöd till människohandelsoffer och andra personer i prostitution.

En stor andel av de anmälda sexköpen klaras upp

I 58 procent av de ärenden Brå studerat har polisen kunnat fullfölja utredningen och redovisa förundersökningen till åklagare. Högst uppklaring har de ärenden där brott upptäckts genom polisens uppsökande arbete, där nio av tio har redovisats till åklagare. Övriga ärenden har ofta sämre förutsättningar och andelen nedlagda ärenden är fler.

Hela straffskalan används inte

Liksom tidigare genomgångar av utdömda påföljder för köp av sexuell tjänst visar Brås studie att hela straffskalan inte används. I de allra flesta fall får sexköparen i princip per automatik 50 dagsböter. I flera av studiens ärenden förekommer dock försvårande omständigheter som eventuellt hade kunnat leda till en strängare påföljd eller till att sexköpet kunnat utredas som våldtäkt, exempelvis att säljaren varit narkotika- eller alkoholpåverkad eller att sexköpet har avtalats genom en tredje part.

Polisens dominerande arbetssätt – med målet att snabbt avsluta utredningar i samband med ingripandet – kan motverka att försvårande omständigheter och annan brottslighet mot säljaren utreds. Här är det viktigt att polisen gör avvägningar så att utredningarna kan vara tidseffektiva utan att tumma på behovet av att undersöka säljarens situation.

Säljare får sällan målsägandestatus i sexköpsbrott

Sedan förbudet mot köp av sexuell tjänst infördes har straffbestämmelsen haft ett dubbelt skyddsintresse; lagen ska skydda både allmänheten och den individuella säljaren. Det innebär att det finns en möjlighet att ge den säljande parten målsägandestatus i sexköpsbrottet. Brås studie visar dock att praxis är att säljaren hanteras som vittne.

Brå har även analyserat möjliga effekter av att rutinmässigt ge den som säljer sexuella handlingar målsägandestatus. Detta skulle enligt analysen få effekter på flera plan. Sett ur den individuella säljarens perspektiv skulle det innebära en utökad tillgång till stöd och information under rättsprocessen.

Att införa målsägandestatus skulle även få effekter för polisens spanings- och utredningsarbete. Å ena sidan skulle det kunna leda till en högre prioritering av brottet och en förbättrad utredning av försvårande omständigheter. Å andra sidan skulle det bli svårare för polisen att invänta att brottet fullbordas innan man griper en misstänkt sexköpare. Detta kan i sin tur leda till bevisproblem och svårigheter att lagföra gärningsmän. Även möjligheten att bedriva spaningsarbete i människohandelsärenden kan försvåras om möjligheterna att avvakta med ett ingripande begränsas.

En sådan här förändring skulle också kunna leda till mer övergripande straffrättsliga svårigheter som kräver ytterligare analys. Dels vad gäller förhållandet mellan lagstiftningens olika skyddsintressen, dels säljarens möjlighet att ge ansvarsbefriande samtycke.

Om rapporten

Rapporten belyser flera aspekter av rättsväsendets hantering av sexköpsbrott och hur rättsväsendet och socialtjänsten samverkar. Utifrån bland annat intervjuer, förundersökningsmaterial och domar analyseras hanteringen av brottet – från upptäckt och anmälan till dom. I rapporten analyseras även möjliga effekter av att rutinmässigt ge den som säljer sexuella handlingar målsägandestatus.

Kontakt

Lina Fjelkegård

tfn: 08-518 32 421
e-post: lina.fjelkegard@bra.se

Kristin Franke Björkman

tfn: 08-527 58 534
e-post:  kristin.franke.bjorkman@bra.se

Emma Patel

tfn: 08-527 58 534
e-post: emma.patel@bra.se

Brås bedömning

  • Utifrån att förbudet mot köp av sexuell tjänst ska bidra till att motverka människohandel och annan organiserad prostitutionsverksamhet är polisens inriktning mot eskortsidor rimlig. Samtidigt präglas arbetet på flera håll i landet av glesa insatser och vissa arenor faller helt utanför polisens arbete.
  • För att få en bredare avskräckande effekt samt skapa förutsättningar för skydd och stöd för fler grupper av utsatta säljare behöver arbetet bli mer kontinuerligt och breddas till fler arenor. Det är ett arbete som med fördel kan ske på lokalpolisområdesnivå och i nära samverkan med socialtjänsten.
  • Strävan efter en resurs- och tidseffektiv lagföring i polisens arbetsmetoder får inte motverka utredning av försvårande omständigheter. I dessa situationer finns också redan i dag möjlighet att ge säljare av sexuella handlingar målsägandestatus. Brå bedömer att en förbättrad utredning vid försvårande omständigheter och målsägandestatus till säljare i dessa ärenden är bättre än att rutinmässigt ge säljare av sexuella handlingar målsägandestatus.
Drygt 20 år sedan kriminaliseringen av sexköp – hur arbetar rättsväsendet idag?

Snacka om brott: avsnitt 37

Drygt 20 år sedan kriminaliseringen av sexköp – hur arbetar rättsväsendet idag?

37. Drygt 20 år sedan kriminaliseringen av sexköp – hur arbetar rättsväsendet idag?

Det här poddavsnittet tar sin utgångspunkt i Brås rapport om köp av sexuella tjänster. Vilka är det som köper och säljer sex? Hur arbetar exempelvis polisen mot detta? Vilka är utmaningarna i arbetet och vilka är de viktigaste faktorerna för att förhindra att fler hamnar i prostitution?

Medverkande: Lina Fjelkegård, projektledare och utredare, Brå samt Jana De Geer, f d polisinspektör vid Människohandelssektionen i Polisregion Stockholm.

Samtalsledare: Monica Landergård, pressekreterare, Brå.

Relaterad publikation: Köp av sexuella tjänster


Anmälda köp av sexuell tjänst 2000 – 2021

Här kommer data att presenteras i tabell

TEst {labels : ["2000","2001","2002","2003","2004","2005","2006","2007","2008","2009","2010","2011","2012","2013","2014","2015","2016","2017","2018","2019","2020","2021"],datasets : [{"label": "Anmälda köp av sexuell tjänst","lineTension" : 0,"fill": false,"data": ["92"," 86"," 110"," 300"," 156"," 460"," 163"," 189"," 187"," 352"," 1277"," 765"," 551"," 544"," 607"," 523"," 603"," 563"," 848 ","764"," 1055"," 1886"],"borderColor": "rgba(0, 115, 126, 1)","backgroundColor": "rgba(0, 115, 126, 1)"}]}

Bakgrund till rapporten

Förbudet mot köp av sexuell tjänst infördes 1999. Genom att kriminalisera köp av sexuell tjänst, men inte försäljning, skulle polisen få verktyg att arbeta ingripande mot köparna. Det skulle i sin tur fungera avskräckande och förebyggande samtidigt som säljarna, som den utnyttjade parten, skulle kunna få skydd och stöd. Förväntan var också att en kriminalisering skulle motverka att människohandlare etablerar omfattande organiserad prostitutionsverksamhet i Sverige.

Fakta om publikationen

Författare: Lina Fjelkegård, Kristin Franke Björkman och Emma Patel

© Brottsförebyggande rådet 2022

urn:nbn:se:bra-1043

Rapport 2022:3

Tips på andra rapporter