Afrofobi är det vanligaste motivet bland anmälda hatbrott, bortsett från allmänt främlingsfientliga motiv. Brotten påverkar afrosvenskars vardag, och riskerar att bidra till en känsla av förstärkt utanförskap. Hatbrotten mot afrosvenskar karaktäriseras även av en hög förekomst av våld.
Denna rapport är ett svar på det uppdrag som Brå har fått av regeringen att ta fram ett kunskapsunderlag om dessa brott, för att öka möjligheten att förebygga dem. Studien ger en beskrivning av afrofobiska hatbrott samt vilka miljöer och sammanhang de förekommer i. Rapporten tar även upp olika konsekvenser av brotten för de drabbade, samt afrosvenskars erfarenheter av, och förtroende för, rättsväsendet.
Analyserna bygger dels på en granskning av drygt 430 polisanmälda ärenden gällande afrofobiska hatbrott, dels på 26 semistrukturerade intervjuer med personer som har egna erfarenheter av utsatthet. Brå har även samlat in erfarenheter från flera intresseorganisationer som samlar afrosvenskar och hämtat in kunskap från ett antal experter och forskare inom fältet. Ett seminarium har också hållits med representanter för olika delar av rättsväsendet.
Syftet med rapporten är att ta fram ett kunskapsunderlag som fördjupar kunskapen om afrofobiska hatbrott. En övergripande frågeställning är: ”Vad karaktäriserar den afrofobiska hatbrottsligheten i Sverige?” Frågeställningen har brutits ned i ett antal delfrågor:
Snacka om brott: avsnitt 44
Afrofobiska hatbrott
Medverkande: Klara Hradilova Selin, utredare, Brå samt Anna Adeniji, filosofie doktor och konsult i frågor om rasism. Samtalsledare: Monica Landergård, pressekreterare, Brå.
Analyser av polisanmälningarna visar att brotten domineras av ärekränkningsbrott och ofredanden. Tillsammans med en tredje närliggande kategori, olaga hot, står dessa mestadels verbala angrepp för cirka sex av tio händelser. N-ordet är vanligt förekommande liksom andra nedsättande tillmälen med anspelning på personens hudfärg eller ursprung.
Afrofobiska hatbrott kan ta sig olika uttryck och ske i många olika sammanhang. Den vanligaste brottsplatsen i polisanmälningarna är gator, torg och kollektivtrafik, men även skolor och arbetsplatser förekommer ofta (då många gånger genom upprepade händelser mot samma person). Afrofobiska hatbrott sker även i närheten av hemmet och på internet. Det innebär att det finns få fredade platser där afrosvenskar inte riskerar att utsättas.
Medan tre fjärdedelar av gärningspersonerna var män, var skillnaden mellan kvinnors och mäns utsatthet för afrofobiska hatbrott överlag relativt liten enligt anmälningarna. I de flesta brottskategorierna finns något fler män bland målsägandena (6 av 10), med undantag för ärekränkning där andelen kvinnor motsvarar mer än hälften.
Det finns en hög andel barn och unga bland de utsatta. I synnerhet gäller det vid våldshändelser där närmare fyra av tio målsägande var yngre än 18 år. Den yngsta målsäganden i de granskade anmälningarna var 7 år.
De studerade händelserna kan sammanfattas som fem typfall identifierade i polisanmälningarna, och som även återkommer i intervjupersonernas berättelser:
Kan ske på många olika platser och tidpunkter, men typiskt sett handlar det om verbala kränkningar av okända personer på allmänna platser, men ibland även digitalt eller via telefon.
Sker oftast mellan elever, innehåller många gånger våldsinslag och gärningspersoner är ofta pojkar medan könsfördelningen bland utsatta är mer jämn. Anmälningarna gäller framför allt skolor utanför storstadsregionerna.
Handlar främst om upprepade ofredanden från både män och kvinnor.
Avser vanligen ofredanden från kollegor, kunder eller klienter, ofta på arbetsplatser där berusning förekommer (restaurang- eller taxibranschen) eller på samhällsinrättningar (till exempel behandlingshem).
Riktas inte mot enskilda personer men alla som tillhör gruppen kan känna sig träffade. Sker vanligen genom klotter eller på internet och rubriceras många gånger som hets mot folkgrupp.
Både i Brås senaste hatbrottsstatistik och i den här rapporten definieras afrofobiska hatbrott som brott motiverade av fördomar eller föreställningar om svarta personer med afrikanskt ursprung.
I Sverige finns ingen specifik lagtext med rubriceringen hatbrott. Lagstiftningen om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering omfattar dock sådana kränkningar som brukar benämnas som hatbrott. Andra brott kan omfattas av brottsbalkens straffskärpningsregel. Regeln innebär att en gärningsperson som begår ett brott med ett hatbrottsmotiv kan få ett strängare straff
Olika typer av polisanmälda afrofobiska hatbrott 2018 uppdelat på huvudbrott i procent.
Vid brottstillfället beskrivs ofta chockreaktioner, ibland med kvarvarande rädsla att exempelvis lämna hemmet. Många av brotten begås spontant och av främlingar, och bristen på förutsägbarhet kan skapa en ständig stress och beredskap hos vissa. Flera av de afrosvenskar Brå har intervjuat vittnar om det som litteraturen beskriver som minoritetsstress och psykisk ohälsa relaterat till en sammantagen utsatthet för olika uttryck för afrofobi under lång tid.
Anmälningar om afrofobiska hatbrott mot enskild person, 2018 updelat på kvinnor och män i procent.
Brås bedömning är att det finns flera pågående uppdrag och initiativ inom området, men att mer kan göras för att förebygga afrofobiska hatbrott och tillgodose de utsattas rättigheter och stödbehov.
Brå menar att framför allt två ytterligare aspekter behöver få ökad uppmärksamhet i det förebyggande arbetet mot afrofobiska hatbrott:
Det är tydligt att många av åtgärderna och initiativen avseende afrofobiska hatbrott samlas under det bredare arbetet med att motverka rasism. Att afrofobiska hatbrott sker i många olika sammanhang gör dessa breda insatser relevanta och mer riktade åtgärder mot afrofobi till en utmaning. Samtidigt är det viktigt att även fånga upp de specifika förutsättningar och behov som finns hos afrosvenskar för att åtgärderna inte ska missa en utsatt minoritetsgrupp i samhället. Att gruppen svarta svenskar är diversifierad och svåravgränsad ställer samtidigt höga krav på ett medvetet arbete med att säkerställa att det afrosvenska perspektivet inkluderas.
Det finns en relativt stor mängd kunskap om afrosvenskars situation inom olika samhällsområden i Sverige. Rapporten tar inte upp ett nytt problem; däremot synliggör den än en gång att människor i Sverige kan leva under olika livsvillkor baserade på bland annat hudfärg – i det här fallet relaterat till utsatthet för brott. I Sverige finns lagar och regler som ska skydda från en sådan utsatthet. Det finns således ett teoretiskt skydd, men rapporten väcker frågor om hur väl det fungerar i praktiken. Här har samhället ett ansvar för att följa upp den praktiska tillämpningen av existerande regelverk och verktyg, inte minst inom skolan och arbetslivet. En sådan uppföljning behöver även inkludera upplevelserna hos dem som tillhör de grupper som riskerar att utsättas för olika uttryck för rasism, i det här fallet afrosvenskar.
Författare: Lisa Wallin och Klara Hradilova Selin
© Brottsförebyggande rådet 2023
urn:nbn:se:bra-1073
Rapport 2022:7