Grov fridskränkning mot vuxen

Tre kategorier av målsägare

I princip kan de 185 ärendena i studien delas in i tre kategorier: våld i parrelationer, vuxna barn som utsätts för våld av föräldrar eller en bror samt föräldrar som blir misshandlade av sina vuxna söner. Den största kategorin målsägare i materialet är personer som utsatts av en partner i en nära relation; den gruppen står för närmare 70 procent av ärendena i studien. Könsfördelningen i den gruppen är jämn. Manliga och kvinnliga målsägare i nära relationer står alltså för runt en tredjedel var av det totala antalet anmälningar. Här bör man dock komma ihåg att detta inte är ett urval av samtliga anmälningar om fridskränkning i nära relationer.

Anmälningar om upprepat våld mot kvinnor räknas som grov fridskränkning endast i de fall där parterna inte bor ihop. Om parterna bor eller har bott med den misstänkte räknas det som grov kvinnofridskränkning och kommer inte med i den här studien. När det gäller utsatta män räknas däremot upprepat våld från en partner som grov fridskränkning oavsett om de är samboende eller inte. Om man slår ihop alla anmälda fridskränkningsbrott enligt kriminalstatistiken mot vuxna kvinnor i en parrelation 2019, alltså både de brott som räknas som grov fridskränkning och de som räknas som grov kvinnofridskränkning, landar siffran för fridskränkningsbrott mot kvinnor på 1808. Motsvarande siffra för män är 85 fridskränkningsbrott mot män i en parrelation (anmälda i den officiella kriminalstatistiken).

Drygt 10 procent av anmälningarna avser en son som slagit sina föräldrar och en lika stor andel avser föräldrar som slagit sina vuxna barn (främst döttrar). I 7 procent av fallen handlar det om en bror som slagit sina syskon.

Det är mycket få av ärendena som avser en samkönad parrelation: det finns två fall som rör en lesbisk relation, medan det inte finns något fall som rör våld i en relation mellan två män.

Anmälan görs oftast av målsägaren

Det vanligaste är att målsägaren själv anmäler att hon eller han utsatts för upprepad misshandel. Ofta görs anmälan i samband med en akut våldssituation där polisen kommer till platsen; så är fallet i närmare 30 procent av ärendena. Målsägaren i de situationerna är ofta en kvinna som utsätts för våld av en man som hon har en nära relation till, men inte bor ihop med. När en man i en partnerrelation är målsägare handlar det inte sällan om en motanmälan.

Misshandel av normalgraden i fyra av fem anmälningar

Liksom när det gäller andra typer av fridskränkningsbrott så ingår misshandel av normalgraden i de allra flesta anmälningar. Att våldet består av endast ringa misshandel är ovanligt; så är fallet i 8 procent av anmälningarna. I drygt 5 procent ingår inte någon misshandel alls. I de anmälningar som inte inkluderar misshandel ingår vanligen i stället olaga hot och ofredande, och i ett par fall olaga frihetsberövande.

I den stora majoriteten av ärendena (drygt 70 procent) kan målsägaren med en osäkerhetsmarginal på två månader när datera minst två olika våldshändelser och närmare beskriva dem. Detta ligger i linje med hur det ser ut i ärenden om grov kvinnofridskränkning, men skiljer sig markant från situationen i ärenden om grov fridskränkning mot barn, där det är ovanligt att de anmälda händelserna är exakt daterade.

I drygt vart fjärde fall tar målsägaren tillbaka sin anklagelse

Det är inte ovanligt att målsägaren helt eller delvis tar tillbaka sin anklagelse. Det skedde i mer än vart fjärde fall (i 18 procent av fallen helt och i 9 procent delvis). Det vanligaste är att den som tar tillbaka sin anmälan är en man som tar tillbaka sin anmälan mot en tidigare flickvän eller fru; de fallen svarar för hälften av de anmälningar som tas tillbaka. Då rör det sig inte sällan om en motanmälan från mannen på en anmälan om misshandel som hon gjort.

En tredjedel av de misstänkta var utrikesfödda

En tredjedel av de misstänkta personerna var födda utomlands. I relation till utrikesfödda andel av befolkningen innebär det att det är dubbelt så vanligt bland utrikes födda att vara misstänkt för grov fridskränkning än bland inrikes födda. Det är dock en klart lägre andel utrikes födda misstänkta än vid grov fridskränkning mot barn, där andelen var närmare 70 procent. När det gäller utrikes födda misstänkta är de vanligaste härkomstländerna Iran och Irak (i 20 av 185 anmälningar). Men övriga länder i Mellanöstern och Afrika är inte alls lika dominerande som härkomstland bland de misstänkta, som de är i studien om grov fridskränkning mot barn. Här återfinns på ett annat sätt misstänkta från andra delar av världen.

Knappt 10 procent av de anmälda brotten bedömdes vara hedersrelaterade. Majoriteten av dem avsåg fall där antingen mamman eller pappan var misstänkt för att kontrollera och misshandla en hemmavarande dotter som var över 18 år. Konflikten rörde typiskt sett att föräldrarna ville bestämma vem dottern skulle gifta sig med och inte tillät att hon hade andra relationer med män.

Mer än hälften av de misstänkta anges ha psykiska problem

Vid kodningen av ärendena registrerades om någon tog upp att den misstänkte hade psykiska problem (till exempel depression), ett missbruk eller sociala problem (till exempel ekonomiska problem, arbetslöshet eller avsaknad av uppehållstillstånd. Det framkom då att det i närmare två tredjedelar av ärendena togs upp att den misstänkte hade sådana problem. Vanligast var att den misstänkte själv eller målsägaren tog upp att den misstänkte hade problem med alkohol eller ett narkotikamissbruk. Flera hade problem med depressioner. Slutligen framkom det att en stor del av de män som anmälts för att vid upprepade tillfällen ha slagit sina föräldrar hade problem med psykoser. Totalt sett togs det upp i mer än hälften av fallen att den misstänkte hade psykiska problem. Här bör dock betonas att siffrorna om psykiska och sociala problem får ses som minimiskattningar. Problem av ovan nämnda slag kan förekomma utan att det framkommer i ärendet.

Av de anmälda brotten slutredovisades 23 procent som grov fridskränkning

I de allra flesta fall (82 procent) ledde anmälan till att polisen inledde en utredning. De anmälningar som inte utreddes bestod i huvudsak av fall där en man angav att han utsatts för upprepat våld av sin flickvän eller före detta flickvän. Inte sällan rörde det sig då om en motanmälan som inte bedömdes som trovärdig.

En knapp tredjedel av de anmälda brotten blev slutredovisade, det vill säga att åklagaren avslutade utredningen med avsikt att väcka åtal. Av samtliga brott i studien slutredovisades 23 procent för grov fridskränkning (43 stycken) och 7 procent för ett underbrott (13 stycken), till exempel misshandel.

Brottshändelserna måste vara konkreta och tidsbestämda

Av tidigare studier framgår att när det gäller grov kvinnofridskränkning har en praxis utvecklats som innebär att fysisk misshandel alltid måste ingå som underbrott för att ett åtal ska väckas (Brå 2019:8). Mönstret är detsamma när det gäller grov fridskränkning mot vuxna. I 95 procent av de slutredovisade fallen ingick misshandel av normalgraden.

Ett avgörande krav för att kunna fälla någon för ett fridskränkningsbrott är också att minst två brottshändelser ska vara konkret beskrivna och tidsbestämda. Det framgår av bland annat en dom från Högsta domstolen från år 2004 (NJA 2004 s. 437). Skälet till att händelsen ska vara konkret och tidsbestämd är att den misstänkte ska ha möjlighet att närmare veta vad han eller hon anklagas för. En någorlunda specifik tidsbestämning är också nödvändig. Detta krav är uppfyllt i drygt fyra av fem anmälningar som slutredovisats som grov fridskränkning. Samtliga fall som slutredovisades utan att det kravet var uppfyllt, avsåg föräldrars våld mot vuxna barn.

Oftast finns det inga vittnen som bevittnat händelserna

Om en utredning inleds hörs oftast flera olika vittnen. Vanligen är de vittnen i bemärkelsen att målsägaren berättat för dem om vad de varit utsatta för. I majoriteten av fallen finns inget vittne som själv sett någon av de anmälda händelserna. Uppgifter om att det finns personer som sett vad som skett finns bara i en dryg tredjedel av anmälningarna (35 procent). Vanligast är det med sådana så kallade åsyna vittnen när den misstänkte är en pojkvän; i 39 procent av de fallen har någon sett det våld som målsägaren berättar att hon utsatts för.

Att ärenden med åsyna vittnen inte alltid slutredovisas beror i en del fall på att målsägaren efter ett tag inte längre vill delta i utredningen och då bedöms det vara svårt att gå vidare, även om det finns vittnen. I ett par fall där ärendet inte slutredovisats är det minderåriga barn till målsägaren som uppges ha sett att mamman utsatts för våld. I de fallen har åklagaren inte velat dra in barnet i utredningen. I något fall uppfattas inte vittnet som trovärdigt.

Rättsintyg och textbevis ökar sannolikheten för slutredovisning något

Det är ganska vanligt att målsägaren kan visa bilder på skador som sägs ha uppstått som en följd av våldet; det förekommer i närmare 40 procent av anmälningarna. Sådana bilder har dock inte någon större betydelse för om ärendet slutredovisas eller inte. Om det däremot finns ett rättsintyg, vilket finns i 9 procent av anmälningarna, så ökar sannolikheten markant för att ärendet slutredovisas; hälften av dessa fall slutredovisades. Om rättsintyget gav tydligt stöd för att skadorna uppstått på det sätt som målsägaren angett, så blev ärendet nästan alltid slutredovisat.

Andel slutredovisade ärenden skiljer sig mellan olika grupper av misstänkta

I vilken utsträckning ärendet lades ner eller slutredovisades som grov fridskränkning skiljer sig en hel del mellan olika kategorier av misstänkta. När en son misstänktes slutredovisades hela 56 procent av de anmälda brotten som grov fridskränkning. Andelen brott som slutredovisades var också hög när den misstänkte var en nuvarande eller tidigare pojkvän (34 procent). Men av de fall där den misstänkte var en flickvän slutredovisades inte mer än 6 procent av brotten som grov fridskränkning.

Hälften av åtalen ledde till en fällande dom för grov fridskränkning

Totalt sett var andelen fällande domar 88 procent. Hälften av åtalen (49 procent) ledde till en fällande dom för grov fridskränkning, 39 procent ledde till en dom för ett underbrott och 12 procent till en friande dom.