Polisanmälda hatbrott 2022

En sammanställning av de ärenden som hatbrottsmarkerats av polisen

I den här rapporten redovisas dels polisanmälda brott från 2022 vilka har hatbrottsmarkerats av polisen, dels omfattningen och karaktären på de hatbrott som Brå har identifierat i dessa anmälningar. Rapporten redovisar även handläggningsbeslut för de hatbrott som ingår i statistiken för år 2020.

Hatbrott Utsatthet för brott

Relaterat material

Teknisk rapport Pdf, 2 MB.

Hatbrottsstatistik

Hate crimes reported to the police in 2022: English summary Pdf, 1 MB.

Sammanfattning

Över hälften av alla hatbrott har ett främlingsfientligt eller rasistiskt motiv. Därefter följer hatbrott mot religiösa grupper och hbtqi-relaterade hatbrott som stod för 16 respektive 12 procent av de anmälda hatbrotten 2022. Majoriteten av de som utsätts för hatbrott är män. Undantaget är islamofobiska hatbrott där det är vanligare att kvinnor bli utsatta.

Verbala kränkningar är det vanligaste tillvägagångssättet för hatbrott. Nästan lika vanligt är det att hatbrottet innefattar någon form av skadegörelse. Hatbrott via digitala kanaler utgör 7 procent av anmälningarna, men det varierar mycket mellan olika typer av hatbrott. Av de transfobiska hatbrotten skedde hela 48 procent i digitala kanaler.

Brå publicerar statistik över polisanmälda hatbrott vartannat år, och den statistik som publiceras nu avser år 2022. Antalet hatbrottsmarkerade anmälningar har minskat de senaste åren, men i dagsläget är det oklart vad minskningen beror på.

Ladda ner som pdf

Kundkorg

Summa:

Beställ/Ändra

Om rapporten

I den här rapporten presenteras Brås statistik över polisanmälda brott med hatbrottsmotiv 2022. Statistiken bygger på samtliga anmälningar som polisen har hatbrottsmarkerat och där Brå i sin tur har identifierat ett hatbrottsmotiv i anmälningen. Rapporten är en deskriptiv sammanställning och består av dels en undersökning av polisens hatbrottsmarkering, dels en redovisning av de hatbrottsmotiv som Brå har identifierat, fördelat på brottskategorier, typ av brottsplats, tillvägagångssätt för hatbrottet, den utsattas kön, gärningspersonens kön samt utsatthet i yrkesrollen och relation till gärningspersonen. Nytt för i år är att alla brott i en anmälan som har minst ett identifierat hatbrottsmotiv kodas, inte enbart huvudbrottet. Även tillvägagångssättet för hatbrottet, gärningspersonens kön och utsatthet i yrkesrollen är nya redovisningar. Utöver det redovisas även statistik över anmälningarnas regionala fördelning, det vill säga uppdelat på de polisregioner där de registrerats, och statistik över hatbrottens fördelning per kommun, utifrån var brottet har skett. Slutligen redovisas även handläggningsbeslut för de hatbrott som ingick i statistiken för år 2020.

Hatbrott markerade av polisen

I polisens ärendehanteringssystem DurTvå ska anmälningsupptagaren markera ifall det som anmäls kan vara ett möjligt hatbrott eller inte. Av de polisanmälningar som upprättades 2022 hatbrottsmarkerades 4 788 stycken. Det är en markant minskning av antalet hatbrottsmarkerade anmälningar jämfört med 2020 då 6 301 polisanmälningar hade hatbrottsmarkerats. Antalet hatbrottsmarkerade anmälningar har minskat successivt sedan 2018 då drygt 9 000 anmälningar hatbrottsmarkerades. Vad som föranlett minskningen är dock oklart i dagsläget.

I Brås granskning av de hatbrottsmarkerade polisanmälningarna 2022 identifierades ett hatbrottsmotiv i 2 695 anmälningar, och 3 548 brott. Det motsvarar ungefär 56 procent av det totala antalet hatbrottsmarkerade anmälningar, vilket är en ökning med 2 procentenheter från 2020 då motsvarande kategori uppgick till 54 procent. I 39 procent av anmälningarna kunde Brå inte identifiera ett hatbrottsmotiv, vilket är en minskning med 2 procentenheter från 2020, då motsvarande kategori uppgick till 41 procent. I 5 procent av anmälningarna bedömde Brå att det potentiellt fanns ett hatbrottsmotiv men att informationen i polisanmälan var för knapphändig för att fastställa det.

Per 100 000 invånare Antal

Regionsdata, sorterat på ,
Polisregion	Antal	Per 100 000 inv.

Regional fördelning

Av de hatbrottsmarkerade anmälningarna med identifierade hatbrottsmotiv 2022 registrerades flest antal i polisregion Stockholm (26 procent), följt av region Syd (24 procent) och region Väst (16 procent). När hänsyn tas till folkmängd hade dock region Syd flest anmälningar (32 per 100 000 invånare) följt av region Stockholm (28 per 100 000 invånare). Därefter följde region Nord, Öst och Mitt som alla hade ca 23 anmälningar per 100 000 invånare. Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott var det vanligaste motivet i samtliga polisregioner. Den största andelen anmälda brott med ett identifierat hatbrottsmotiv skedde i eller nära storstäder eller större städer.

Om hatbrottsstatistiken

Brå har publicerat hatbrottsstatistik sedan 2006 med ett års intervaller fram till 2016 då den i stället började publiceras vartannat år. Det står numera även i Brås instruktion att det ska produceras hatbrottsstatistik vartannat år, och året därpå produceras en eller flera fördjupningsstudier utifrån statistiken.

Sedan år 2020 baseras hatbrottsstatistiken på de polisanmälningar som polisen själva har markerat innehåller ett hatbrott. Markeringen utgår från en funktion i polisens anmälningssystem som finns sedan 2008, med en kryssruta där anmälningsupptagaren måste ange om en anmälan anses innehålla ett möjligt hatbrottsmotiv eller inte. Syftet var vid införandet inte att föra statistik över hatbrott, eller att följa upp dessa ärenden, utan att uppmärksamma den enskilda anmälningsupptagaren på hatbrottsaspekten vid varje anmälningsupptagning. När rutan infördes saknades dock instruktioner om hur den skulle användas och det fanns ingen utbildning i vad som utgjorde hatbrott. Vid Brås granskning av hatbrottsmarkerade anmälningar från 2008–2011 var det för en stor andel (83 procent av anmälningarna) inte möjligt att genom fritexten utläsa varför anmälan markerats som hatbrott.

I och med införandet av den nya metoden inför 2020 års produktion av statistik över polisanmälda hatbrott så är statistiken i den här rapporten enbart jämförbar med 2020 års statistik och inte längre bak i tiden. Nytt för den här rapporten är bland annat att tillvägagångssättet för hatbrottet, gärningspersonens kön (i de anmälningar där det framgår sådan information) och utsatthet i yrkesrollen också redovisas.

Rapporten riktar sig till alla som vill veta mer om hatbrott: såväl regering, riksdag och rättsväsende som allmänhet, intresseorganisationer, medier och forskare.

Övergripande fördelning av hatbrottsmotiv

Hatbrottsmotiv fördelat på motivgrupp, 2022. Andel i procent. Källa: Polisanmälda hatbrott 2022.

Samtliga hatbrottsmotiv

I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 2 834 identifierade hatbrottsmotiv.¹ Av dessa var det på en övergripande nivå vanligast med främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (53 procent), följt av hatbrott mot religiösa grupper (16 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (12 procent). Slutligen bedömdes 19 procent av samtliga hatbrottsmotiv vara ospecificerade. I dessa anmälningar framgick det att det rörde sig om ett hatbrott, men det gick inte att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmäla brottet.

Ofredande² var den vanligaste brottskategorin bland samtliga hatbrottsmotiv och utgjorde 24 procent av alla brott med hatbrottsmotiv. Hets mot folkgrupp och skadegörelse (ofta i form av klotter) förekom ungefär lika ofta, 19 procent vardera, följt av ärekränkning (14 procent) och olaga hot (12 procent).

Den vanligaste brottsplatsen i anmälningarna var allmän plats (20 procent) och i eller i anslutning till den utsattas hem (17 procent). Skolan var en relativt vanlig brottsplats också, cirka 15 procent av anmälningarna gällde hatbrott som hade skett där. De digitala miljöerna förekom som brottsplats i ungefär lika stor utsträckning, cirka 14 procent.

I statistiken redovisas även tillvägagångssättet för hatbrottet. Verbala eller andra kränkningar som inte är fysiska var det vanligaste tillvägagångssättet bland samtliga hatbrott (33 procent). Ungefär lika vanligt var det att hatbrottet innefattade någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med hatbrottsmotiv (32 procent), och fysiska kränkningar eller attacker förekom i cirka 16 procent av anmälningarna. Hatbrott via digitala kanaler som offentliga inlägg och chattar utgjorde 7 procent av anmälningarna.

Den utsatta var en man i 37 procent av anmälningarna och en kvinna i 26 procent. I 31 procent av anmälningarna var det ingen fysisk person som utsattes. Dessa anmälningar gällde till stor del brott som skadegörelse och hets mot folkgrupp.

Gärningspersonen var en man i 46 procent av anmälningarna och en kvinna i 14 procent. I 36 procent av anmälningarna var dock gärningspersonens kön okänt, vilket är vanligt vid olika typer av skadegörelse där det inte fanns några vittnen till händelsen, som exempelvis klotter.

Ungefär en tiondel (12 procent) av alla anmälningar gällde hatbrott som skedde mot en person som var i tjänst när händelsen inträffade.

Det var allra vanligast att gärningspersonen var okänd för den utsatta eller att den utsatta endast kände till personen till namn eller utseende (27 respektive 9 procent). I en tiondel (10 procent) av anmälningarna var gärningspersonen en granne till den utsatta.

[1] Hatbrottsmotiven utgår enbart från huvudbrottet i varje anmälan, vilket är det brott i anmälningen som har strängast straffskala.

[2] Den kategorin inkluderar även sexuellt ofredande.

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott

Bland de hatbrottsmotiv som identifierades 2022 var 17 procent afrofobiska, 1 procent antiziganistiska, 1 procent hatbrott mot samer och 35 procent i kategorin övriga främlingsfientliga och rasistiska motiv. Den sistnämnda kategorin inkluderade dels generella och ospecificerade främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv, dels hatbrott riktade mot specifika etniciteter och nationaliteter som var för få för att särredovisas.

Precis som för år 2020 har de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten en varierad brottsstruktur. Allra vanligast var att utsättas för ofredanden och ärekränkningsbrott men även hot och våld var relativt vanligt. Hatbrotten skedde oftast i eller i anslutning till den utsattas hem eller på allmän plats, men även i skola, i kollektivtrafiken och i digitala miljöer. Allt som oftast var det en man som utsattes och det vanligaste var att utsättas för någon form av verbal eller annan kränkning som inte var fysisk (t.ex. att bli förföljd av någon). Gärningspersonen var ofta en man och många gånger var personen okänd för den utsatta. Dock var det nästan lika vanligt att gärningspersonen var bekant på något vis till den utsatta, exempelvis en granne.

Bland afrofobiska hatbrott var det vanligast att utsättas för ärekränkning, vilket skiljde sig från alla andra hatbrottsmotiv då ofredanden förekom oftare. Brottsplatsen var ofta på allmän plats eller i skolan. Det var även vanligt att utsättas i digitala miljöer eller i anslutning till ens hem. Att utsättas i skolan var vanligare bland de afrofobiska hatbrotten än vid de flesta andra motiven.

Hatbrott mot religiösa grupper

Bland hatbrotten mot religiösa grupper var islamofobiska hatbrott vanligast (8 procent av samtliga hatbrottsmotiv), följt av antisemitiska (4 procent), övriga hatbrott mot religiösa grupper (3 procent) samt kristofobiska hatbrott (1 procent). De antisemitiska hatbrotten utgjordes till stor del av hets mot folkgrupp, som oftast inte är riktat mot en specifik person, och brotten skedde oftast i digitala miljöer men även på offentlig plats och i skolan. De islamofobiska hatbrotten skiljde sig åt från de antisemitiska då de oftare innefattade ofredanden, vilka vanligtvis skedde på offentlig plats eller i eller i anslutning till den utsattas hem. Det var också bland de islamofobiska hatbrotten som störst andel kvinnor utsattes, jämfört med alla andra hatbrottsmotiv.

Hbtqi-relaterade hatbrott

De hbtqi-relaterade hatbrotten inkluderade homofobiska hatbrott (6 procent), transfobiska hatbrott (3 procent) och övriga hbtqi-relaterade hatbrott (3 procent). Bland de hbtqi-relaterade hatbrotten var det vanligast att utsättas för ofredanden men även för hot och våld, i något större utsträckning än bland de andra motivgrupperna. Det var också relativt vanligt att utsättas i digitala miljöer, genom chattar, offentliga inlägg men även direktmeddelanden. En stor andel av de utsatta var män och gärningspersonen var oftast någon som var okänd för den utsatta.

Bland de transfobiska hatbrotten var det en övervägande del av hatbrotten som skedde i digitala miljöer, vilket förklarar att de vanligaste tillvägagångssätten för hatbrottet var att skriva något kränkande via en chatt, direktmeddelanden eller via offentliga inlägg. Till skillnad från de andra motiven var det också relativt få anmälningar bland de transfobiska hatbrotten som saknade en fysisk person som utsatt. Det vill säga, en stor andel av de anmälda transfobiska hatbrotten riktades mot en specifik person.

De övriga hbtqi-relaterade hatbrotten bestod till stor del av olika former av skadegörelse (ofta klotter) mot htbqi-relaterade evenemang och föreningar, samt skadegörelse av Pride-flaggor.