Hatbrott i digitala miljöer

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv var vanligast

De allra flesta polisanmälda digitala hatbrott under 2020 skedde på sociala medier (41 procent) eller via digitala samtals- och kommunikationstjänster (34 procent). Sådana tjänster kan vara t.ex. Facebooks meddelandetjänst Messenger eller meddelandefunktionen på Snapchat och Instagram. Via dessa kan man skicka meddelanden, chatta och/eller ringa samtal.

Det var allra vanligast med de främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiven (44 procent), därefter följde hatbrott mot religiösa grupper (27 procent), hbtqi-relaterade hatbrott (16 procent) och ospecificerade hatbrottsmotiv (13 procent). Det som var utmärkande för de digitala hatbrotten är dels att kategorin hatbrott mot religiösa grupper utgjorde en större andel än i den ordinarie hatbrottsstatistiken (som inkluderar hatbrotten i fysisk miljö också), dels att antisemitiska och islamofobiska hatbrottsmotiv var ungefär lika vanliga bland de digitala hatbrotten, medan det var vanligare med islamofobiska än antisemitiska hatbrottsmotiv i den ordinarie hatbrottsstatistiken (Brå 2021a).

Hets mot folkgrupp förekom i cirka hälften av polisanmälningarna

Den vanligast förekommande brottskategorin var hets mot folkgrupp som förekom i närmare hälften (47 procent) av alla polisanmälningar om digitala hatbrott. Därefter följde olaga hot (18 procent), ofredande (16 procent) och ärekränkning (14 procent). Frihets- och integritetsbrott (exempelvis olaga integritetsintrång och olovlig identitetsanvändning) och övriga brott förekom i en mindre utsträckning.

Region Mitt tog emot flest anmälningar per capita

Storstadsregionerna Stockholm, Syd och Väst registrerade flest polisanmälningar om digitala hatbrott under 2020 (27, 19 respektive 15 procent). När hänsyn till befolkningsmängden togs var Region Mitt den region som registrerade flest polisanmälningar, cirka 6 anmälningar per 100 000 invånare. Regionerna Väst, Öst och Bergslagen registrerade vardera minst antal anmälningar, cirka 4 anmälningar per 100 000 invånare. Det är dock viktigt att komma ihåg att en polisanmälan om ett digitalt hatbrott kan registreras i en viss region medan gärningspersonen (och andra potentiellt utsatta) kan befinna sig i en annan region.

Oftare en man än en kvinna som utsattes

Den utsatta var oftast en fysisk person (58 procent) i polisanmälningar om digitala hatbrott men därmed var det många anmälningar (42 procent) där det inte fanns en fysisk person som utsattes, det vill säga antingen en juridisk person (exempelvis en organisation eller ett företag) eller ingen specifik person. Det sistnämnda gäller när hatbrottet riktades mot en viss grupp i största allmänhet, vilket är fallet vid till exempel hets mot folkgrupp.

Bland de fysiska personerna som utsattes var det en större andel män än kvinnor som var utsatta (50 procent respektive 43 procent). Det var ungefär lika vanligt bland kvinnor som män att bli utsatta via digitala samtals- och kommunikationstjänster (52 respektive 50 procent). Bland kvinnor var det dock en större andel än bland män utsatta när hatbrottet skedde via digitala kanaler i arbetet, till exempel att personen blev utsatt i tjänsten via e-post eller ett inlägg på sociala medier (11 procent respektive 5 procent).

Vissa könsskillnader i utsatthet för olika brott

Bland de utsatta som var män i polisanmälningarna var olaga hot den vanligaste brottskategorin (35 procent). Därefter följde ärekränkning (25 procent), ofredande (19 procent) och hets mot folkgrupp (16 procent). Bland de utsatta som var kvinnor var dock ofredande vanligast (39 procent) följt av ärekränkning (25 procent), olaga hot (20 procent) och hets mot folkgrupp (11 procent). För både utsatta män och utsatta kvinnor stod frihets- och integritetsbrott samt övriga brott för en mindre andel av polisanmälningarna om digitala hatbrott.

Gärningspersonen är ofta obekant

Bland de fysiska personerna som utsattes för digitala hatbrott var det allra vanligast att gärningspersonen var obekant för den utsatta (66 procent av polisanmälningarna). I en sjättedel (17 procent) av polisanmälningarna var gärningspersonen bekant till den utsatta och i 7 procent av anmälningarna var gärningspersonen en närstående till den utsatta.

Utsatta barn är ibland överrepresenterade i anmälningarna

För brottskategorierna ofredande, olaga hot och ärekränkning går det utifrån brottskoden att utläsa om den utsatta var under eller över 18 år. I samtliga brottskategorier som analyserades (ofredande, olaga hot och ärekränkning) var det i antal vanligare att den utsatta var en vuxen än ett barn (se resultat-avsnittet för exakta fördelningar) men om hänsyn tas till andelen barn och vuxna i befolkningen var barn överrepresenterade som utsatta i polisanmälningarna om ofredande. I polisanmälningarna om ärekränkning rådde det dock tvärtom en underrepresentation av barn som utsatta, relaterat till andelen barn i befolkningen.

Avslutande reflektioner

Sammantaget liknar karaktären på de digitala hatbrotten de i den ordinarie hatbrottsstatistiken 2020, det vill säga inklusive de hatbrott som skedde i fysisk miljö (Brå 2021a). Exempelvis är det vanligast med främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv bland både digitala hatbrott och i den ordinarie hatbrottsstatistiken. Likaså är gärningspersonen ofta obekant bland både digitala hatbrott och i den ordinarie hatbrottsstatistiken. Mörkertalet för digitala hatbrott kan precis som för fysiska hatbrott också antas vara stort. Med tanke på att de digitala miljöerna kan följa med oss var vi än är (med hjälp av till exempel en smarttelefon) och att ett hatiskt inlägg dessutom kan få stor spridning är det därför av stor vikt att rättsväsendet visar handlingskraft även mot dessa typer av brott. Flera initiativ från både rättsväsende och civilsamhällsorganisationer har tagits. Ett nuvarande projekt från polisen i region Nord gäller nätpatrullering som metod för att förebygga och upptäcka brott på nätet. Det återstår att se hur detta påverkar förekomsten av digitala hatbrott.