Möjliggörare för kriminella nätverk

Undersökningen talar för att många personer i kriminella nätverk tycks ha ett stort intresse av att ha möjliggörare. Tillgången till dem är begränsad, men det förekommer fall i samtliga undersökta sektorer. Dessa är främst rättsväsendet, flera förvaltningar inom kommuner, bank- och finansbranschen, fastighetsförmedlingar, bolagsbildningar, bokförings- och redovisningstjänster, juridiska tjänster, säkerhets- och bevakningsbranschen, och transportsektorn. De identifierade fallen har sammantaget ägt rum i de flesta av Sveriges regioner. Det är således inte enbart ett storstadsfenomen. Aktiviteten hos de påträffade möjliggörarna varierar stort, från att bistå vid ett fåtal tillfällen under en tämligen begränsad tid, till att långsiktigt och frekvent hjälpa flera personer från olika kriminella nätverk.

Materialet som helhet visar att det finns vissa områden där möjliggörare oftare bistår kriminella nätverk. Det handlar om yrkesroller där kontakterna är täta med kriminella aktörer, där utsattheten för hot och andra påtryckningar är relativt hög eller där lönen tydligt påverkas av antalet kunder som man har. Möjliggörarna förmedlar framför allt information till personen i kriminella nätverk, vilket är i linje med vad tidigare studier visar. Informationen kan vara av vitt skilda slag – känsliga personuppgifter, uppgifter om vad myndigheter eller kommuner vet om det kriminella nätverket eller mer strategisk information om möjliga brottsupplägg. Informationen kan också gälla varningar och instruktioner till personer i det kriminella nätverket från häktade eller frihetsberövade medlemmar. Sådan information gör att de i förhör kan anpassa sina förklaringar och försvåra utredningar. En viktig observation är att den mest efterfrågade informationen från möjliggöraren inte behöver vara hemlig, utan det är den sammantagna informationen och kunskapen från insidan som gör informationen känslig och användbar för personer i kriminella nätverk.

Övriga uppgifter som möjliggörarna utför är exempelvis att underlätta logistik genom smuggling, transport eller förvaring av illegala varor. Det förekommer även att de skapar legitima fasader genom att ta fram trovärdiga underlag, intyg eller tillhandahåller bolag som används som brottsverktyg, samt identifierar brottsupplägg där verksamheten framstår som legal. I vissa fall är möjliggörare också en förutsättning för hantering av brottsvinster, ett område som har försvårats för de kriminella nätverken i takt med samhällets åtgärder mot penningtvätt. Slutligen fattar vissa möjliggörare även gynnsamma beslut – där de gör avsteg från rutiner vid upphandling eller andra centrala beslut, underlåter att rapportera personer i kriminella nätverk samt underlättar felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen och den privata sektorn.

Vår undersökning visar på en stor variation i komplexiteten på det möjliggörare ombeds att göra. Det handlar om allt ifrån logistikuppgifter som det kriminella nätverket hade kunnat utföra på egen hand eller lära sig, till komplexa uppdrag som inte hade gått att utföra utan en möjliggörare – framför allt att påverka utfallet i vissa beslut och få tillgång till känslig information.

Studien visar att det är få fall som utreds närmare av rättsväsendet. Arbetsgivarnas utredningar är ofta mer avgränsade än brottsutredningar, vilket medför att det många gånger saknas information om vad som hänt och vilka som varit involverade. Brå bedömer att det är särskilt allvarligt eftersom de krypterade chattmeddelandena talar för att möjliggörarna spelar en viktig roll för de kriminella nätverk som de bistår. Det handlar dels om en bättre förmåga att anpassa sig till myndigheters och kommuners utvidgade kontroll- och utredningsmöjligheter och stärkta samverkan, dels om att kunna utveckla och diversifiera sin kriminella affärsverksamhet. Chattmeddelandena indikerar också att inslaget av mutor och betalning till möjliggörarna är större än vad man tidigare trott.

Brå bedömer att det är viktigt att arbetsgivarnas motåtgärder inte bidrar till illojalitet, genom ineffektiva åtgärder eller kontroller som slår snett och skapar misstro. Det eftersom personerna i de kriminella nätverken försöker skapa illojalitet hos de anställda och de uppdragstagare som de försöker rekrytera som möjliggörare. Det är också viktigt att arbetsgivaren kommunicerar och förklarar de förebyggande och motverkande strategier som vidtas.

Beslutsfattare behöver tydliggöra reglerna och utvidga arbetsgivares utredningsmöjligheter

Det råder i dag viss osäkerhet om hur arbetsgivare får utreda interna oegentligheter inklusive möjliggörare. Det gäller även om, när och i vilken utsträckning bakgrundskontroller får användas mot hela personalgrupper eller befintligt anställda. En del av otydligheten hänger samman med att arbetsgivarna inte gjort tydliga riskanalyser för sin verksamhet, som tar upp risker för möjliggörare och möjliga skador för verksamheten. Kontrollerna behöver även vägas mot andra verksamhetsaspekter, som kostnad och effektivitet. Resultaten av undersökningen illustrerar att det är svårt att veta hur personlig integritet ska värderas mot samhällsintresset i dessa frågor. Dessa bedömningar styr både användningsområdet och omfattningen av bakgrundskontroller. Resultaten talar också för att det kan behövas utvidgade möjligheter för arbetsgivare att säkra bevis. Det handlar exempelvis om att analysera loggar eller göra analyser av innehåll på arbetsgivarens egna verktyg – datorer och telefoner – som disponerats av personer som misstänks vara möjliggörare.

Undersökningen visar att arbetsgivarna har förhållandevis goda möjligheter att utreda och agera mot möjliggörare som är placerade i säkerhetsklass. Det är väsentligt svårare mot arbetstagare som inte är det. Många av möjliggörarna i vår undersökning har inte haft säkerhetsklassade befattningar, men ändå hanterat stora mängder känslig information eller varit rapporteringspliktiga verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen – det vill säga ålagts ett kontrollansvar, som används inte minst i bekämpningen av organiserad brottslighet. Brå bedömer att det kan finnas ett behov av bakgrundskontroller och uppföljning av vissa yrkesroller där det i dag inte tycks vara tillåtet. Det gäller framför allt vissa personer med särskilt skyddsvärda uppdrag i offentlig sektor, även om de inte nödvändigtvis behöver lika utförligt skydd som de med säkerhetsklassade befattningar.

Av undersökningen framgår det även att vissa arbetsgivares intresse och benägenhet att polisanmäla misstänkta brott är låg. För vissa brott som möjliggörare ofta gör sig skyldiga till finns för statlig sektor en anmälningsskyldighet enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning. Kommunal sektor omfattas dock inte, men utifrån våra resultat borde möjliggörare inom den här sektorn i lika stor utsträckning anmälas och utredas.

Arbetsgivare måste angripa möjliggörarfrågan med ett verksamhetsperspektiv

För arbetsgivare är det viktigt att ha beaktat kriminella nätverks (och andra aktörers) intresse av möjliggörare i sin risk- eller säkerhetsskyddsanalys. De risker som identifieras behöver kopplas till typer av befattningar, och omsättas i kravprofiler för nya tjänster och uppdragsbeskrivningar. Riskbedömningen bör styra vilka behörigheter som funktionerna ges, både i fysiska lokaler och i informationssystem. Genom att reducera onödig tillgång till känslig eller strategisk information genom åtkomstbegränsning minskar tillfällena att bli möjliggörare.
Det är också viktigt att chefer inom verksamheten, HR- och säkerhetsfunktionerna samarbetar. Inom verksamheten finns ofta bäst kunskap om riskfyllda moment i arbetet och om de aktuella arbets- och uppdragstagarna. Inom säkerhetsfunktionen finns i stället ofta ett kunskapsövertag när det gäller kriminella nätverk, hur man analyserar säkerhetsrisker och kontakter för att stämma av frågor med polisen. HR-funktionen har å sin sida interna experter när det gäller rekrytering, arbetsrätt och hur personalfrågor ska hanteras av arbetsgivaren.

För att identifiera relevanta förebyggande åtgärder och hantera upptäckta möjliggörare behöver den samlade kompetensen som finns inom HR och säkerhetsfunktionerna användas för att utforma relevanta frågor vid anställningsintervjuer, medarbetarsamtal och på arbetsplatsträffar. Ibland har de olika syn på risker, och för att få en gemensam förståelse och nå resultat behöver de diskutera konkreta åtgärder och lämpligen utgå från konkreta (eventuellt hypotetiska) fall. Här är det viktigt att ha ett utbyte med andra verksamheter av liknande slag. Om det upplevs vara känsligt att dela egna fall kan man till exempel utgå från ärenden som uppmärksammats i media och översätta dessa till den egna verksamheten. Syftet ska vara att identifiera risker i verksamheten och vidta förebyggande åtgärder, samt vässa sin förmåga att upptäcka och utreda möjliggörare utifrån de verktyg den aktuella verksamheten har.

Att utreda fler möjliggörare är viktigt således inte enbart för att deras handlingar ska mötas av konsekvenser från arbetsgivarna, rättsväsendet eller yrkesspecifika samfund och deras disciplinnämnder. Det är också ett sätt att få större kunskap om den totala verktygslådan – om arbetsgivaren inte bedöms kunna fortsätta utredningen kanske rättsväsendet kan det eller omvänt. Om en utredning avslöjar brister som kanske inte är brottsliga kan de ändå medföra att personen förlorar sin auktorisation eller licens, bara informationen lämnas vidare till rätt aktör. För arbetsplatsen handlar det också om att identifiera risker som kan åtgärdas på både kort och lång sikt.

Trots noggranna rutiner vid rekrytering och andra förebyggande åtgärder finns en risk att vissa anställda blir sårbara för kriminella nätverk under sin anställning. Här är kollegor och närmaste chef oumbärliga i att upptäcka sårbarheter eller uppmärksamma otillbörliga kontakter med kriminella nätverk. Att arbeta för ett nära ledarskap och en arbetsplats präglad av psykologisk trygghet är viktiga åtgärder för att fånga upp signaler innan möjliggöraren gjort sig skyldig till brott eller överträdelser som leder till arbetsrättsliga åtgärder. Vilka tänkbara förebyggande och motverkande åtgärder som kan vidtas beskrivs i större detalj i rapportens sista kapitel, Förebyggande och motverkande åtgärder.