I denna rapport har Brå följt upp hur rättsväsendet tillämpar förbudet mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Utifrån bland annat intervjuer, förundersökningsmaterial och domar har Brå analyserat rättsväsendets hantering av brottet – från upptäckt och anmälan till dom.
Studien visar att sexköpsbrott mot barn ofta handlar om allvarliga sexuella utnyttjanden, där barnets gränser förskjuts genom en gradvis manipulering och normalisering. Samtidigt är det ett brott som sällan kommer till rättsväsendets kännedom. För att upptäcka och förebygga brott krävs att polisen arbetar mer uppsökande.
I de studerade ärendena kan frivilligheten gällande målsägarnas deltagande i de sexuella handlingarna i många fall ifrågasättas. Trots detta tillämpas våldtäktslagstiftningen sällan när barn har utnyttjats genom köp av sexuella handlingar.
Av studien framgår också att hela straffskalan inte används och att det är ovanligt med fängelsestraff vid sexköpsbrott mot barn.
Pressmeddelande:Arbetet mot sexköpsbrott behöver förbättras
Rapport: Köp av sexuella tjänster
Snacka om brott: avsnitt 38
Sexköpsbrott mot barn – ett allvarligt brott mot redan utsatta unga
Hur arbetar polisen och socialtjänsten med att motverka sexuellt utnyttjande av barn? Vad fungerar och vad kan förbättras? Är straffen tillräckliga eller bör de skärpas?
Medverkande: Kristin Franke Björkman, utredare på Brå, Jenny Selenius, regionkoordinator på ungdomsjouren mot prostitution och människohandel vid Socialförvaltningen i Stockholm och Björn Sellström, kommissarie vid Nationella Operativa Avdelningen, NOA, Polismyndigheten.
Samtalsledare: Monica Landergård, pressekreterare, Brå.
Enligt Brås intervjumaterial är det sällan de utsatta barnen själva som anmäler brottet. De brott som anmäls upptäcks istället ofta av polisen i samband med andra utredningar. Inom polisen finns även en framtagen metod för att arbeta uppsökande på digitala forum gentemot barn som utnyttjas eller riskerar att utnyttjas genom köp av sexuella handlingar. Det primära syftet är att förebygga att barn utsätts för sexköpsbrott, men arbetet kan även bidra till att upptäcka redan begångna brott. I dag arbetar dock endast ett fåtal poliser med metoden, och överlag pågår mycket lite aktivt arbete inom polisen för att upptäcka sexköpsbrott mot barn. Brås bedömning är därför att sådant arbete bör öka i omfattning.
I den mån polisen arbetar enligt den uppsökande arbetsmetoden sker det i samverkan med socialtjänsten, och utifrån intervjumaterialet upplevs denna samverkan fungera bra. För att upptäcka fler utsatta barn behöver dock socialtjänsten, liksom andra aktörer som i sin ordinarie verksamhet kommer i kontakt med barn och unga, bli bättre på att ställa frågor om sexuella handlingar mot ersättning. Det behövs kunskapshöjande insatser och även rutiner för att polisanmäla när man får kännedom om brott, förutsatt att en polisanmälan inte strider mot barnets bästa.
Brå har gått igenom 69 ärenden med anmälda köp av sexuell handling av barn från 2019. Genomgången visar att det i många fall handlar om allvarliga sexuella utnyttjanden. Ofta kan man se att barnets gränser förskjutits, bland annat genom en gradvis normalisering och manipulering och genom att gärningsmannen helt enkelt utnyttjar det ojämlika maktförhållandet som råder mellan barn och vuxna. I ärendena är det vanligast med ekonomisk ersättning för de sexuella handlingarna, men det förekommer också ett stort antal ärenden där alkohol, tobak eller narkotika varit den enda ersättningen eller utgjort en del av ersättningen.
Ungefär en tredjedel av ärendena har någon form av koppling till så kallad sugardejting. Bilden som ges i dessa ärenden är att kontakterna varit av en helt annan typ än det ”glamorösa och ömsesidiga utbyte”, som beskrivs av bland annat sugardejtingsidorna själva. I praktiken har det istället rört sig om sexuella handlingar mot ekonomisk ersättning, ibland med inslag av allvarliga övergrepp.
Ungefär hälften av de ärenden Brå gått igenom har lagts ner. En tredjedel av de 69 ärendena har avgjorts i domstol, där samtliga resulterat i en fällande dom.
Den 1 januari 2020 skärptes straffskalan för sexköpsbrott mot barn från böter eller fängelse i högst två år till fängelse i högst fyra år. Brå har därför utöver ärendestudien med brott anmälda 2019 gjort en kompletterande genomgång av samtliga domar gällande brott som begåtts efter straffskärpningen.
Enligt lagstiftningens förarbeten är stor åldersskillnad, beroendeställning, alkoholpåverkan och psykisk ohälsa exempel på omständigheter som skulle kunna beaktas för att motivera högre straff. I ärendestudien är sådana omständigheter vanligt förekommande. Brås genomgång av ärenden och domar visar dock att hela straffskalan inte används och att frihetsberövande straff är ovanligt. I de studerade ärenden och domar där utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling utgör huvudbrott har ingen dömts till ett fängelsestraff. Det gäller brott begångna både före och efter straffskärpningen 2020.
Utifrån ärendestudien kan frivilligheten gällande målsägarnas deltagande i de sexuella handlingarna i många fall ifrågasättas. Men trots indikationer på bristande frivillighet tillämpas sällan våldtäktslagstiftningen när barn fått ersättning för sexuella handlingar. Mot denna bakgrund skulle det vara möjligt att i större utsträckning pröva våldtäktslagstiftningen i samband med sexköpsbrott mot barn.
I denna rapport har Brå följt upp hur rättsväsendet tillämpar förbudet mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Utifrån bland annat intervjuer, förundersökningsmaterial och domar har Brå analyserat rättsväsendets hantering av brottet – från upptäckt och anmälan till dom.
Förbudet mot köp av sexuell handling av barn infördes 2005 och fick 2020 den nuvarande rubriceringen utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Straffbestämmelsen innebär att den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling till fängelse i högst fyra år. Detta gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan.
Författare: Lina Fjelkegård, Kristin Franke Björkman och Emma Patel
© Brottsförebyggande rådet 2024
urn:nbn:se:bra-1044
Rapport 2022:4