Den här kortanalysen undersöker vilka faktorer som verkar ha betydelse för polisanmälan av misshandel, hot, personrån och sexualbrott.
Resultaten av analyserna visar att omständigheter kring brottshändelserna är det som verkar ha störst betydelse för sannolikheten att hot och våld totalt sett polisanmäls. Störst variation i huruvida polisanmälan uppges ha gjorts syns nämligen mellan olika brottshändelser, inte mellan grupper av individer eller områden. Det stämmer också väl med resultaten i andra studier från andra länder. Resultaten bekräftar även andra faktorer som framgått i tidigare studier, som att rån är den brottstyp av de studerade där anmälningsbenägenheten är högst, följt av misshandel och hot, och att anmälningsbenägenheten är lägst för sexualbrott. Andra omständigheter som visar sig öka anmälningsbenägenheten är om det var flera gärningspersoner och om brottet skedde i det egna bostadsområdet. Faktorer som minskar anmälningsbenägenheten är om gärningspersonen är ung och om det handlar om ett sexualbrott. När det gäller faktorer kopplade till brottsoffret så är anmälningsbenägenheten lägre där offret är yngre, eller har eftergymnasial utbildning, eller varit utsatt för brott tidigare. Resultaten påvisar högre sannolikhet att anmäla bland utrikesfödda personer. Vilken karaktär bostadsområde har tycks dock inte ha någon betydelse, efter kontroll för ovan nämnda faktorer. Resultaten för misshandel separat liknar de för hot och våld totalt. I båda fallen är det också omständigheter kring brottet som verkar ha störst betydelse för sannolikheten att polisanmäla (brottstyp respektive förekomst av skador). Skillnaden i bostadsområdets egenskaper tycks ha viss effekt på sannolikheten att anmäla misshandel, där sannolikheten är högre bland boende i socioekonomiskt svaga områden och områden med hög befolkningstäthet.
Resultaten för sexualbrott skiljer sig en del från resultaten för hot och våld totalt och för misshandel separat. De omständigheter som ökar sannolikheten som mest för att sexualbrott ska uppges ha polisanmälts är om de skedde i det egna bostadsområdet eller rör sig om de mest allvarliga sexualbrotten.
Kortanalysen visar således, i linje med andra undersökningar främst från andra länder, att omständigheter kring brottet är mest avgörande för sannolikheten att anmäla. Det är i linje med teorin om att beslut om anmälan i någon utsträckning bygger på rationella överväganden, där brottsoffret är mer benäget att anmäla om de personliga kostnaderna (exempelvis tid, energi och skamkänslor) är mindre och de personliga vinsterna större (exempelvis upprättelse eller ökad säkerhet).
Skillnader i sannolikhet att anmäla beroende på olika egenskaper hos brottsoffret är svårare att tolka, till exempel att utrikesfödda personer har en högre sannolikhet att anmäla brott. Det är intressant, eftersom tidigare studier visat olika resultat. Här bör noteras att det är mycket möjligt att det är andra faktorer än att ha bytt hemland som spelar in.
Den här kortanalysens syfte är att undersöka vilka faktorer som verkar ha betydelse för polisanmälan av fyra typer av brott mot person i Sverige (misshandel, hot, personrån, sexualbrott), dels sammantaget, dels separat.
Det finns flera studier från andra länder som undersökt just dessa samband, men det är ont om motsvarande undersökningar i Sverige. Undersökningarna från andra länder visar att omständigheter kring brottet har stor betydelse för benägenheten att polisanmäla brott. Det handlar bland annat om vilken typ av brott det handlar om, där anmälningsbenägenheten (bland de brott som undersökts) tenderar att vara högst för rån, näst högst för misshandel och lägst för sexualbrott, men också om att anmälningsbenägenheten är högre om brottet skedde i den utsattes bostadsområde och är lägre om gärningspersonen är en ungdom. Det verkar också finnas faktorer hos brottsoffret som påverkar sannolikheten att brott polisanmäls, men sambanden är generellt betydligt svagare än för omständigheter kring brottet. Kvinnor, äldre, gifta personer och personer med lägre inkomst tenderar att ha högre anmälningsbenägenhet. Vad gäller brottsoffrets etnicitet eller utländska bakgrund är resultaten varierande.
Analysen i den här kortanalysen bygger på sammanslagna data från Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2006–2017. Det studeras om sannolikheten att polisanmäla hot och våld skiljer sig åt beroende på olika faktorer, till exempel brottets typ och allvarlighetsgrad, brottsoffrets kön och ålder och bostadsområdet grad av socioekonomisk svaghet. Det görs med hjälp av en särskild form av logistisk regressionsanalys kallad flernivåanalys, där faktorerna delas in i tre nivåer: 1) brottshändelser, 2) individer och 3) bostadsområden.
Det finns i regel en diskrepans mellan å ena sidan självrapporterad utsatthet för brott som de utsatta uppger sig ha anmält när de tillfrågas i surveyundersökningar, och å andra sidan brott som faktiskt har blivit anmälda enligt registret över anmälda brott. Så är även fallet med NTU i relation till statistiken över anmälda brott. Det beror på olika faktorer, men bland annat på att det är ”socialt önskvärt” att ett brottsoffer ha anmält ett brott, vilket kan riskera leda till överrapportering. Det är problematiskt om syftet med en studie är att skatta exakt hur omfattningen av brott eller anmälda brott och mindre problematiskt om man ska bedöma utvecklingen över tid. I den här studien är syftet istället att studera olika grupper och deras anmälningsbenägenhet. Då är det problematiskt om effekten av social önskvärdhet bidrar till att dölja samband eller skapa falska samband. Tidigare forskning om fenomenet social önskvärdhet tyder dock snarare på att befintliga samband förstärks, vilket är mindre problematiskt i fallet för den här kortanalysen, men ändå något som ska beaktas vid tolkning av resultaten.
Resultaten kan däremot riskeras snedvridas av andra faktorer, såsom att det sannolikt finns en stor underrepresentation av brott i nära relationer i datamaterialet.
Författare: Elisabeth Nordén, Åsa Strid
© Brottsförebyggande rådet 2024
urn:nbn:se:bra-973
Rapport 1/2021