Nationella trygghetsundersökningen 2023
Om utsatthet, otrygghet och förtroende
Nationella trygghetsundersökningen (NTU) är en årligen återkommande nationell brottsoffer- och trygghetsundersökning. Underlaget består av ungefär 64 000 personer som genom post- och webbenkäter har svarat på frågor om utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott, förtroende för rättsväsendet och erfarenheter av kontakter med rättsväsendet.
Relaterat material
Pressmeddelande
Ökad oro över brottsligheten i samhället
Oron över brottsligheten i samhället har ökat kraftigt från förra året. Samtidigt är oron för att själv eller en närstående ska utsättas för brott i stort sett oförändrad jämfört med 2022. Förtroendet för polisen har minskat efter att tidigare ha ökat under flera år. Den självrapporterade utsattheten för de flesta brottstyper ligger på ungefär samma nivå som förra året. Det visar Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2023 som Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerar idag.
I årets undersökning är det är 53 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället. Jämfört med 2022 är det en ökning med 7 procentenheter och det är den högsta nivån hittills i NTU. Bland kvinnor är det 54 procent som oroar sig över brottsligheten i samhället och bland män är det 51 procent.
– Vi kan inte se någon ökning vad gäller otryggheten för egen del, att man är orolig att gå ut på kvällen eller att det påverkar ens rörelsemönster på annat sätt. Däremot har en mer allmän oro över brottsligheten i samhället ökat i nästan 10 års tid och ökningen från förra året är särskilt kraftig, säger Sanna Wallin, utredare på Brå.
Förtroendet för rättsväsendet som helhet, polisen, domstolarna och kriminalvården har minskat i årets undersökning. Störst minskning syns för polisen där andelen som har stort förtroende har minskat med 5 procentenheter sedan förra årets mätning (från 59 procent 2022 till 54 procent 2023). Trots minskningen i år är andelen på en högre nivå än vad den var under perioden 2007–2019.
För de flesta brottstyper, som efterfrågas i NTU, ligger andelen kvar på mer eller mindre samma nivå som 2021. Det syns dock en ökning för försäljningsbedrägeri, som har ökat från 5,7 procent 2021 till 6,1 procent 2022.
– En liten ökning syns även för sexualbrott och kort- och kreditbedrägerier. För personrån och cykelstöld syns i stället en minskning i år, säger Emelie Holst, utredare på Brå.
Kontakt
- Sanna Wallin, utredare: 08-527 58 534, sanna.wallin@bra.se
- Emelie Holst, utredare: 08-527 58 533, emelie.holst@bra.se
Ladda ner som pdfUtsatthet för brott
I NTU undersöks utsatthet för brott under kalenderåret före svarstillfället. Det innebär att den utsatthet som rapporteras i NTU 2023 avser utsatthet under 2022. Utsatthet för brott mot enskild person redovisas i andel utsatta personer, till skillnad från utsatthet för egendomsbrott mot hushåll, som redovisas i andel utsatta hushåll.
Brott mot enskild person
Det är 20,1 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de under 2022 utsattes för någon eller några av de brottstyper som i NTU sammantaget kallas brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort- och kreditbedrägeri eller nätkränkning. Det innebär en ökning jämfört med 2021, då andelen var 19,5 procent. Sedan brottskategorin började mätas i sin nuvarande sammansättning (2016) syntes inledningsvis en ökning fram till och med 2018, därefter skedde en minskning fram till och med 2021.
Bland kvinnor är det 21,1 procent, och bland män 19,0 procent, som utsattes för något brott mot person. Skillnaden mellan män och kvinnor är störst vid sexualbrott, som en betydligt större andel kvinnor uppger att de utsatts för. Vad det gäller övriga brottstyper uppger män utsatthet i större utsträckning, med undantag för fickstöld.
Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot den brottstyp som störst andel uppger att de utsattes för (7,7 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,0 %).
Jämfört med 2021 har andelen utsatta för försäljningsbedrägeri ökat 2022, och en liten ökning syns även för sexualbrott och kort- och kreditbedrägeri. Andelen utsatta för personrån har minskat något. Vad det gäller misshandel, hot, fickstöld och nätkränkning är nivån mer eller mindre densamma 2022 som 2021.
Bland dem som uppgett att de utsatts för brott mot enskild person 2022 är det 43,3 procent som utsattes en (1) gång, 29,3 procent som utsattes två till tre gånger och 27,4 procent som utsattes fyra gånger eller fler. Dessa 27,4 procent utsattes för majoriteten (76,2 %) av alla brotthändelser som rapporterats in i NTU 2023.
Egendomsbrott mot hushåll
Det är 12,7 procent av hushållen i hela landet som under 2022 uppges ha utsatts för någon eller några av de brottstyper som sammantaget kallas egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld och bostadsinbrott. Det är en minskning sedan 2021, då andelen var 13,1 procent. Andelen minskade 2006–2014, följt av en ökning under åren därpå. Sedan 2020 har andelen åter minskat. Minskningen sedan 2006 beror främst på att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon.
Av de egendomsbrott mot hushåll som undersökningen berör var det under 2022 vanligast att hushållet utsatts för cykelstöld (10,0 %) och minst vanligt med bilstöld (0,8 %).
En majoritet (66,1 %) av dem som blivit utsatta för egendomsbrott mot hushåll uppger att de utsattes en gång under 2022, medan 26,7 procent utsattes två till tre gånger. Vidare var det en mindre andel av de utsatta hushållen (7,2 %) som utsattes för fyra brott eller fler. Den sistnämnda gruppen utsattes för 32,3 procent av alla egendomsbrott som rapporterats in i NTU 2023.
Otrygghet och oro för brott
Otrygghet och oro för brott är ett komplext och mångfacetterat fenomen och därför svårt att mäta, men NTU kan bidra med ett antal centrala indikatorer på området. I kapitlet om otrygghet varierar referensperioden beroende på frågetyp. Frågor om oro för olika typer av brott avser de senaste tolv månaderna fram till svarstillfället. De mer övergripande frågorna avser den uppfattning som respondenten hade vid svarstillfället (2023).
Otrygghet vid utevistelse sen kväll
Totalt uppger 26 procent av befolkningen (16–84 år) 2023 att de känner sig ganska eller mycket otrygga, eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde, vilket i princip är på samma nivå som 2022, då andelen var 27 procent. Andelen otrygga var relativt oförändrad 2007–2015, men ökade påtagligt året därpå. Nivån har varit relativt stabil sedan dess med undantag för en tillfällig liten ökning 2020.
Uppfattning om brottslighetens utveckling
Det är 85 procent av befolkningen (16–84 år) som tror att brottsligheten i Sverige har ökat kraftigt eller något under de senaste tre åren. Det är en tydlig ökning sedan 2022, då andelen var 80 procent. Andelen minskade 2007–2014, med vissa årliga variationer. Därefter skedde en ökning 2015 och andelen låg därefter relativt oförändrad fram till och med 2022.
Oro över brottsligheten i samhället
Det är 53 procent av befolkningen (16–84 år) som i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället 2023, vilket är på en betydligt högre nivå än 2022, då andelen var 46 procent. Sett till utvecklingen över tid minskade andelen 2007–2011, och därefter syns en uppåtgående trend.
Oro för närstående
Det är 35 procent som ganska eller mycket ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott, vilket i princip är på samma nivå som 2022, då andelen var 34 procent. Andelen som ofta oroar sig minskade 2007–2014, följt av en ökning fram till och med 2016. Därefter har andelen varit stabil med undantag för 2020 då andelen var större.
Oro för misshandel
Den andel som 2023 uppger att de ofta under det senaste året har oroat sig för misshandel är 9 procent, vilket är i princip samma nivå som 2022 (10 %). Andelen har varit oförändrad under hela perioden (2017–2023), med undantag för 2020, då den var något större.
Oro för våldtäkt/sexuella angrepp
Det är 11 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ganska eller mycket ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp. Andelen är på ungefär samma nivå som 2022 (10 %) och har varit i princip oförändrad under hela mätperioden (2017–2023).
Oro för personrån
Det är 15 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ofta (ganska eller mycket) oroar sig för personrån. Det är på samma nivå som 2022. Den andel som ofta oroar sig för personrån har i princip varit oförändrad sedan den första mätpunkten 2017, med undantag för 2020, då andelen var något större.
Oro för bedrägeri på internet
Det är 35 procent av befolkningen (16–84 år) som under det senaste året ganska eller mycket ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri på internet, eller som på grund av den oron helt avstår från att handla på internet. Det är en ökning sedan 2022, då andelen var 32 procent. Dessförinnan hade andelen legat på samma nivå under samtliga mättillfällen sedan frågan omformulerades 2020.
Oro för bostadsinbrott
År 2023 uppger 22 procent av befolkningen (16–84 år) att de ganska eller mycket ofta under det senaste året har oroat sig för bostadsinbrott. Andelen är densamma som 2022. Andelen var relativt oförändrad 2007–2011, följt av en ökning fram till och med 2017. Därefter var andelen återigen relativt oförändrad fram till 2021, då en minskning skedde, och sedan dess har den legat på en stabil nivå.
Oro för bilbrott
Bland dem som angett att någon i hushållet har en bil har 23 procent ganska eller mycket ofta oroat sig för att hushållets bil ska bli stulen eller utsättas för skadegörelse under det senaste året. Det är i princip på samma nivå som 2022 (24 %). Andelen minskade under den första delen av mätperioden 2007–2013. Efter 2015 skedde en ökning till och med 2017. Därefter låg andelen relativt oförändrad fram till en minskning 2021 och har sedan dess legat kvar på den lägre nivån.
Otrygghetens konsekvenser
Det är 24 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de ganska eller mycket ofta under det senaste året har valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Vidare uppger 20 procent att de ofta har avstått från att skriva eller lägga upp något på internet på grund av oro för att bli utsatta för trakasserier eller hot, och 3 av dessa procentenheter lägger aldrig upp någonting på internet på grund av oron. Därtill uppger 12 procent att de ofta avstått från en aktivitet till följd av oro, och 7 procent uppger att oron för brott har en stor påverkan på livskvaliteten.
Om NTU
NTU är en del av Sveriges officiella statistik och bygger på webb- och postenkäter till ett urval av 200 000 personer i åldrarna 16–84 år. Den genomförs årligen av Brå sedan 2006. Undersökningen mäter allmänhetens utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott samt förtroende för och erfarenheter av rättsväsendet. Undersökningen bedöms kunna representera den svenska befolkningen (16–84 år) relativt väl. I NTU undersöks utsatthet för följande brott: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort- och kreditbedrägeri, nätkränkning, trakasserier, bostadsinbrott, bilstöld, stöld ur eller från fordon samt cykelstöld. Referensperioden för utsatthet för brott är föregående kalenderår. Det innebär att den utsatthet som rapporteras i NTU 2023 avser utsatthet under 2022.
Förtroende för rättsväsendet
Rättsväsendet arbetar bland annat med att förebygga och utreda brott, verkställa påföljder och ge stöd till brottsoffer. I NTU ställs frågor om inställningen till rättsväsendet överlag och mer specifikt rörande polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården. I kapitlet om allmänhetens förtroende för rättsväsendet efterfrågas respondentens uppfattning vid svarstillfället (2023).
Förtroende för rättsväsendet som helhet
Enligt NTU 2023 uppger nästan hälften (49 %) av befolkningen (16–84 år) att de har stort (ganska eller mycket) förtroende för rättsväsendet som helhet, vilket är mindre än 2022 (53 %). Efter en viss ökning i början på mätperioden (2007–2010), var andelen med stort förtroende för rättsväsendet relativt oförändrad fram till en minskning 2017. Därefter ökade andelen fram till minskningen i årets mätning.
Förtroende för polisen
Den andel av befolkningen (16–84 år) som har stort förtroende för polisens sätt att bedriva sitt arbete är 54 procent, vilket är en minskning från 2022 (59 %). Från första mätpunkten 2007 låg andelen på en relativt stabil nivå fram till 2017 då den minskade. Därefter ökade andelen med stort förtroende fram till den tydliga minskningen i årets mätning.
Förtroende för åklagarna
Det är 42 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är i princip på samma nivå som 2022 (43 %). Andelen ökade efter första mätningen 2007 fram till och med 2009, och var därefter i princip oförändrad fram till en minskning 2017. Därefter har andelen ökat igen, och har sedan 2022 legat på en stabil nivå.
Förtroende för domstolarna
Det är 39 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger att de har stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete, vilket är på en något lägre nivå än 2022 (41 %). Andelen har legat runt samma nivå hela mätperioden (2007–2023) med undantag för 2017–2018 då nivån var något lägre.
Förtroende för kriminalvården
Det är 34 procent av befolkningen (16–84 år) som uppger ett stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete, vilket är en minskning jämfört med 2022 (37 %). Sett över längre tid har dock andelen ökat sedan 2007 men med vissa årliga variationer.
Förtroende för hur rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta
Resultaten för 2023 visar att 44 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är på ungefär samma nivå som 2022 (45 %). Andelen var relativt oförändrad i början av mätperioden (2007–2016) fram till minskningen 2017. Därefter syns en svagt uppåtgående trend fram till årets mätning.
Förtroende för hur polisen hanterar brottsmisstänkt
Resultaten för 2023 visar att 51 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de har stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt, vilket är en minskning sedan 2022 (54 %). Andelen låg på en relativt stabil nivå 2008–2017, därefter syns en ökning fram till minskningen i årets mätning.
Förtroende för hur rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta
Resultaten för 2023 visar att 29 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att rättsväsendet som helhet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är i princip på samma nivå som 2022 (30 %). Efter en ökning 2008–2011 var andelen relativt oförändrad fram till en ny ökning 2018–2021. Därefter har andelen återigen legat relativt oförändrad.
Förtroende för hur polisen behandlar brottsutsatta
Resultaten för 2023 visar att 45 procent av befolkningen (16–84 år) har stort förtroende för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt, vilket är mindre än 2022 (49 %). Andelen med stort förtroende var relativt oförändrad 2008–2017, därefter ökade andelen fram till minskningen i årets mätning.
Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet
När en person blivit utsatt för ett brott som polisanmäls får personen kontakt med och erfarenhet av en eller flera av rättsväsendets myndigheter. Erfarenheterna begränsas vanligen till den kontakt personen får med polisen i samband med polisanmälan, men kan också bestå av kontakter med åklagare, målsägandebiträde och domstol i de fall brottet tas upp i en rättegång. I kapitlet ställs frågor om brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet under de senaste tre åren fram till svarstillfället (2023).
Erfarenheter av polisen i samband med polisanmälan
NTU 2023 visar att 21 procent av befolkningen (16–84 år) har utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren.
Av dessa uppger 41 procent att de sammantaget har ganska eller mycket positiva erfarenheter av polisen. Det är en liten minskning sedan 2022 (43 %). Sett över tid (2007–2015) låg andelen på en relativt stabil nivå med vissa årliga variationer. Därefter syns en svag nedåtgående trend med små till inga skillnader mellan enstaka år. Andelen med positiva erfarenheter är större bland dem som utsatts för brott som innehöll någon form av hot eller våld än där händelsen inte innehöll det (43 respektive 40 %).
Vad det beträffar olika delar av polisens arbete är de brottsutsatta mest nöjda med polisens bemötande och tillgänglighet (50 respektive 44 %), men mindre nöjda med informationen om ärendet och med polisens effektivitet (31 respektive 18 %). Sett till polisens bemötande och effektivitet är andelen nöjda större när händelsen har innehållit inslag av hot eller våld. Vad det gäller polisens information om ärendet, är andelen nöjda mindre när händelsen innehållit hot eller våld. När det gäller frågan om polisens tillgänglighet är det i princip ingen skillnad i andelen nöjda, oavsett om brottet innehållit inslag av hot eller våld.
Kvinnor är nöjda i större utsträckning än män, vad det gäller såväl den sammantagna erfarenheten av polisen som de olika delarna av polisens arbete. Störst skillnader mellan män och kvinnor syns vad det gäller andelen nöjda med polisens bemötande (53 % av kvinnorna och 46 % av männen) och polisens information om ärendet (35 % av kvinnorna och 28 % av männen).
Sett till ålder är andelen med positiva erfarenheter av polisen störst i den äldsta åldersgruppen 75–84 år, bland så såväl män som kvinnor (50 respektive 60 %). Även vad det gäller de olika delarna av polisens arbete är andelen nöjda generellt större i den äldsta åldersgruppen.
Erfarenheter av åklagare och rättegång
Det är 2,0 procent av befolkningen (16–84 år) som under de senaste tre åren har varit i kontakt med en åklagare, med anledning av utsatthet för brott, oavsett om utredningen sedan lett till en rättegång eller inte. Av dessa personer uppger 41 procent att de har positiva erfarenheter av kontakten med åklagaren, vilket är ungefär på samma nivå som 2022 (40 %). Vidare är det 1,1 procent av befolkningen som har medverkat i en rättegång i domstol under de senaste tre åren, med anledning av utsatthet för brott. Av de personerna uppger sig 53 procent vara nöjda med det bemötande som de fått i domstolen, vilket innebär att andelen är i princip densamma som 2022 (52 %). Av dem som har medverkat i en rättegång i egenskap av målsägande är det 60 procent som uppger att de hade ett målsägandebiträde. Av dessa uppger 64 procent att erfarenheterna av målsägandebiträdet varit positiva, vilket är på en något lägre nivå än 2022 (66 %). Vidare uppger 65 procent att de tyckte att det varit lätt att förstå rättegången, vilket är på samma nivå som 2022. När det gäller information inför rättegången uppger 52 procent att den var tillräcklig, andelen är i princip densamma som 2022 (53 %).
Andelen positiva eller nöjda är större bland kvinnor än bland män för majoriteten av frågorna som ställs till dem som haft kontakt med rättsväsendet. Undantaget är erfarenheter av åklagaren där andelen med positiva erfarenheter är lika stor bland män som bland kvinnor. Störst skillnader mellan män och kvinnor syns för andelen med positiva erfarenheter av målsägandebiträden (69 % av kvinnorna jämfört med 59 % av männen) och andelen nöjda med bemötandet i domstol (58 % bland kvinnorna och 49 % bland männen).
Socioekonomiska områdestyper
Socioekonomisk områdestyp är en ny redovisningsgrupp från och med NTU 2023 till följd av ett regeringsuppdrag. Indelningen baseras på Segregationsbarometern 2021 och används för att ta fram resultat från NTU 2021–2023 och redovisas för tre olika områdestyper: områden med socioekonomiska utmaningar (områdestyp 1–2), socioekonomiskt blandade områden (områdestyp 3) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 4–5).
Utsatthet för brott i olika socioekonomiska områden
- Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger utsatthet för misshandel i större utsträckning (3,4 %) än boende i socioekonomiskt blandade områden (3,0 %) och boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (2,6 %).
- Andelen utsatta för hot är större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (9,1 %), följt av boende i socioekonomiska blandade områden (8,0 %). Minst är andelen bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (7,3 %).
- Utsatthet för sexualbrott är vanligare bland boende i socioekonomiskt blandade områden (5,3 %), följt av områden med socioekonomiska utmaningar (5,1 %). Andelen utsatta är minst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (4,4 %).
- Det är en större andel som uppger att de utsatts för personrån bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (1,5 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (1,1 %) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (0,9 %).
- Andelen utsatta för fickstöld är större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (2,0 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (1,5 %) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (1,4 %).
- Utsatthet för försäljningsbedrägeri är något vanligare bland boende i socioekonomiskt blandande områden (6,4 %). Det är ungefär lika vanligt bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar som i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (6,2 respektive 6,1 %).
- Andelen utsatta för kort- och kreditbedrägeri är större bland boende i socioekonomiskt blandade områden (4,1 %) och områden med socioekonomiska utmaningar (4,0 %) än bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (3,5 %).
- Andelen som uppger utsatthet för nätkränkning är störst bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och boende i socioekonomiskt blandade områden (2,9 respektive 2,8 %). Andelen är minst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (2,0 %).
- Utsatthet för trakasserier är vanligast i områden med socioekonomiska utmaningar (7,9 %), följt av boende i socioekonomiskt blandade områden (6,6 %). Minst vanligt är det bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (5,4 %).
- Utsatthet för bostadsinbrott är vanligare i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandade områden (1,6 respektive 1,5 % av hushållen) och mindre vanligt i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (1,0 %).
- Hushåll i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandade områden utsattes för bilstöld i större utsträckning (1,1 respektive 1,0 %) än hushåll i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (0,6 %).
- Andelen som utsattes för stöld ur eller från fordon är störst i områden med socioekonomiska utmaningar (4,7 %), följt av socioekonomiskt blandade områden (4,2 %) medan andelen är minst i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (3,8 %).
- Hushåll i områden med socioekonomiska utmaningar utsattes för cykelstöld i större utsträckning (13,4 %) än hushåll i socioekonomiskt blandade områden (10,5 %) och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (9,3 %).
Otrygghet och oro för brott i olika socioekonomiska områden
- Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger högst andel (43 %), att de känner sig ganska eller mycket otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde. Bland boende i socioekonomiskt blandade områden är andelen som känner sig otrygga utomhus 32 procent medan den är minst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (22 %).
- Boende i socioekonomiskt blandade områden uppger i större utsträckning att de tror att antalet brott har ökat under de senaste tre åren (87 %) än boende i områden med socioekonomiska utmaningar (85 %) och boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (84 %).
- Boende i socioekonomiskt blandade områden och i områden med goda socioekonomiska förutsättningar oroar sig över brottligheten i samhället i något större utsträckning (53 % vardera) jämfört med boende i områden med socioekonomiska utmaningar (50 %).
- Andelen som ofta oroar sig för att närstående ska drabbas av brott är störst bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med goda socioekonomiska förutsättningar (35 % vardera) och något mindre bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (33 %).
- En större andel boende i områden med socioekonomiska utmaningar oroar sig ofta för misshandel (13 %) än boende i socioekonomiskt blandade områden (10 %) och boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (8 %).
- Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar är andelen som oroar sig ofta för våldtäkt eller andra sexuella angrepp 12 procent. Bland boende i socioekonomiskt blandade områden och bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar är andelen 11 respektive 10 procent.
- Det är en större andel boende i områden med socioekonomiska utmaningar som ofta känner oro för att utsättas för personrån (20 %) än boende i socioekonomiskt blandade områden (15 %) eller boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (14 %).
- Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar är andelen som uppger oro för att utsättas för bedrägeri på internet 36 procent, bland boende i socioekonomiskt blandade områden är andelen 35 procent, och bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar 34 procent.
- Andelen som uppger oro för att utsättas för bostadsinbrott är lika stor oavsett socioekonomisk områdestyp (22 %).
- Andelen som uppger oro för att utsättas för stöld av eller skadegörelse på bil är störst bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (30 %). Andelen är något mindre bland boende i socioekonomiskt blandade områden (25 %) och minst är andelen bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (22 %).
- När det gäller orons påverkan på livskvaliteten syns skillnader utifrån socioekonomiska områdestyper. Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger i större utsträckning att de upplever att oron för att utsättas för brott påverkar livskvaliteten i stor utsträckning (12 %) än boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (6 %) eller boende i socioekonomiskt blandade områden (8 %). Även när det gäller de som avstått från någon aktivitet på grund av oro för att utsättas för brott är andelen större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (16 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (14 %) och bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (11 %).
Förtroende för rättsväsendet i olika socioekonomiska områden
- Andelen med stort förtroende för rättsväsendet är större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (51 %), än bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (46 respektive 45 %).
- Att ha stort förtroende för polisen är vanligare bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (55 %) än bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandade områden (51 % i respektive grupp).
- Störst andel med stort förtroende för åklagarna återfinns bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (44 %). Bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar är andelen mindre (39 respektive 38 %).
- Det är vanligare att ha stort förtroende för domstolarna bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (40 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (36 % i respektive grupp).
- Andelen med stort förtroende för kriminalvården är större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (35 %) än bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (32 respektive 31 %).
- Andelen med stort förtroende för att rättsväsendet som helhet hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt är störst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (46 %), och mindre bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med socioekonomiska utmaningar (39 respektive 38 %).
- Bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar är andelen med stort förtroende för att polisen hanterar brottsmisstänkta på ett rättvist sätt störst (53 %), följt av socioekonomiskt blandade områden (47 %). Lägst andel återfinns bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (44 %).
- Andelen med stort förtroende för att rättsväsendet behandlar brottsutsatta på ett bra sätt är större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar och i områden med socioekonomiska utmaningar (30 respektive 29 %), än bland boende i socioekonomiskt blandade områden (27 %).
- Andelen med stort förtroende för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt är störst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (47 %) följt av boende i socioekonomiskt blandade områden (43 %) och lägst bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar (41 %).
Erfarenheter av polisen i samband med polisanmälan i olika socioekonomiska områden
- Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger i större utsträckning att de är nöjda med polisens bemötande, information och effektivitet, än boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med goda socioekonomiska förutsättningar. Samtliga grupper är dock mest nöjda med polisens bemötande (53 % bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och 49 % vardera bland boende i socioekonomiskt blandade områden och områden med goda socioekonomiska förutsättningar). Minst nöjda är de med polisens effektivitet (22 % bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, 19 % bland boende i socioekonomiskt blandade områden och 18 % bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar). Vad det gäller andelen med sammantaget positiva erfarenheter av polisen och andelen nöjda med polisens tillgänglighet är det i princip inga skillnaderna sett till socioekonomisk områdestyp (40–41 % respektive 44–45 %).
Fakta om publikationen
Författare: Emelie Holst, Karolina Kamra Kregert, Johanna Viberg, Sanna Wallin och Sara Westerberg
© Brottsförebyggande rådet 2024
urn:nbn:se:bra-1086
Rapport 2023:9
