Bortfall i Nationella trygghetsundersökningen

En redovisning av bortfallets utveckling och beskaffenhet

Denna kortanalys fokuserar på att undersöka bortfallet i Nationella trygghetsundersökningen (NTU) — hur bortfallet har förändrats över tid, både totalt och för olika grupper i befolkningen.

Bortfall i NTU 2007–2017

Bortfall i NTU 2007–2017. Andel av samtliga samt av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–79 år).

Sammanfattning

Resultaten i NTU 2007–2017 visar generellt att bortfallet tenderar att vara större bland män (än bland kvinnor), bland yngre personer (än bland äldre) samt bland personer som är födda utanför Norden (än bland dem som inte är det). Vidare är bortfallet generellt sett större bland personer som inte är gifta eller har registrerat partnerskap samt bland storstadsbor. Bortfallet i samtliga grupper har ökat successivt över tid; dock syns relativt likartade utvecklingsmönster. När olika ålders­grupper studeras framgår dock att bortfallsnivåerna totalt sett under perioden varit i princip oförändrade i den äldsta ålders­gruppen (75–79 år) och i den näst äldsta åldersgruppen (66–74 år). Studeras bortfallet i övriga åldersgrupper syns den största ökningen över tid i de två yngsta åldersgrupperna (16–29 år och 30–40 år), och i den yngsta åldersgruppen har bortfallet mer än fördubblats under perioden.

Inom samtliga studerade grupper i NTU 2017–2020 är bortfallets utveckling betydligt mer stabil än i NTU 2007–2017. Det bör dock noteras att denna senare period utgörs av endast fyra undersökningsår, och således är kortare än den föregående. Resultaten visar också att bortfallsnivåerna är högre, vilket var förväntat i och med metodbytet 2017, som innebar att NTU började använda webb- och postenkäter som datainsamlings­metod istället för i huvudsak telefonintervjuer. Bortfallsmönstren inom respektive grupp är i stort sett detsamma under båda perioderna. I de grupper där resultat endast finns för NTU 2017–2020 är bortfallet högre bland personer med högst förgymnasial utbildning, bland ensamstående med barn och bland hushåll med fler än två vuxna (med eller utan barn).

Jämförelse av svarsfördelning mellan de två parallella undersökningarna 2017

Resultaten visar att svarsfördelningen mellan män och kvinnor inte skiljer sig mycket åt mellan de bägge undersökningarna 2017. Även för de flesta övriga grupper noteras endast små skil­lnader mellan undersökningarna. När undersökningarna jäm­förs med avseende på andelen svarande i olika åldersgrupper framgår det dock att andelen svarande är störst i ålders­grup­perna 25–44 och 45–64 år i den undersökning som genomfördes med den tidi­gare metoden, medan störst andel svarande i den under­sökning som genomfördes med den nya metoden återfinns i de två äldsta åldersgrupperna 45–64 och 65–84 år. Skillnaden beror sannolikt till viss del på att åldersspannet utökats i den under­sökning som genomförts med den nya metoden, där den övre åldersgränsen flyttats från 79 år till att inkludera personer upp till 84 år.

Sammantaget visar resultaten att det mellan de två olika under­sökningarna finns tydliga skillnader i fördelningen av ålders­grupper, medan fördelningen av resterande grupper är relativt likartad. En bidragande orsak till detta verkar dock vara att det äldre åldersspannet utvidgats, vilket enligt förväntan påverkar fördelningen. Skillnaden i svarsfördelningens struktur, vad gäller åldersgrupper, verkar således inte enbart bero på att datainsam­lingsmetoden förändrats.

Bortfallets utveckling i NTU jämfört med dess utveckling i andra undersökningar

När bortfallet i NTU 2007–2017 jämförs med bortfallet för Sta­tistiska central­byråns (SCB) Undersökningarna av levnads­för­hållanden (ULF/SILC) 2008–2017 och Arbetskrafts­undersök­ningarna (AKU) 2007–2017, syns generella likheter i utveck­lingen över tid. I samtliga dessa undersökningar har bortfallet haft en stigande trend, under större delen av perioden. Gemen­samt för dessa undersökningar är även att datainsamlings­metoden i huvudsak bestått av telefonintervjuer. I Folkhälso­myndighetens undersökning Folkhälsoenkäten 2007–2016, som genomförs med webb- och postenkäter, syns inte samma kraftiga utveckling, och sedan 2011 har bortfallet legat på en relativt stabil nivå. Bortfallsnivåerna har dock varit betydligt högre än för de övriga undersökningarna.

I samtliga dessa undersökningar är bortfallet större bland män än bland kvinnor. Denna skillnad är dock mindre i slutet av den studerade perioden, främst i ULF/SILC och AKU. I samtliga under­sökningar är bortfallet också större ju yngre åldersgrupp som studeras, och skillnaden mellan åldersgrupperna har ökat över tid. Detta eftersom bortfallet ökat kraftigare i yngre ålders­grupper än i äldre åldersgrupper, där bortfallet alltså ökat mindre kraftigt eller varit förhållandevis stabilt.

I NTU 2017–2020 utgörs datainsamlings­metoden av webb- och post-enkäter. Vid en jämförelse med Folkhälsoenkäten 2018 och 2020 syns att nivån på bortfallet varit i princip oförändrad i båda under­sökningarna dessa år. I både ULF/SILC 2017–2019 och AKU 2017–2019 har bortfallet däremot fortsatt att öka. Studeras bortfallet bland män respektive bland kvinnor, syns ett större bortfall bland män än bland kvinnor i NTU och AKU, medan bortfallet är i princip lika stort bland både män och kvinnor i ULF/SILC och AKU. I samtliga dessa under­sökningar tenderar bortfallet fortsatt att vara större ju yngre åldersgrupp som studeras. Sedan 2017 har dock bortfallet i AKU ökat förhål­landevis kraftigt även i de äldre åldersgrupperna, och liknande tendenser syns även i ULF/SILC, med undantag för den allra äldsta åldersgruppen. Även i NTU har bortfallet ökat bland personer i äldre åldersgrupper.

Sammantaget visar resultaten att Folkhälso­enkäten, som är den undersökning som innehåller de mest integritets­känsliga frågorna, har haft en helt annan utveckling än NTU under den period då datainsamlings­metoden i NTU bestod av i huvudsak telefonintervjuer, medan Folkhälso­enkäten använt webb- och postenkäter. Denna period syns istället likheter med ULF/SILC och AKU, som också baserats på telefonintervjuer som data­insamlings­metod. Jämförs istället Folkhälso­enkäten med NTU den period då webb- och postenkäter använts, ser utvecklingen snarlik ut, under­sökningarna emellan. Detta indikerar att det sannolikt är datainsamlings­metoden, och inte ämnes­området, som driver bortfallets utveckling.

Bortfall i NTU 2017–2020

Bortfall i NTU 2017–2020. Andel av samtliga samt av männen respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år).

Om kortanalysen

Denna kortanalys fokuserar på att undersöka bortfallet i Nationella trygghetsundersökningen (NTU). Det är dock viktigt att notera att bortfallet inte är den enda – och kanske inte den viktigaste – osäkerhetskällan, utan att det finns annat som kan ha större betydelse.

Syftet med studien är att undersöka bortfallets utveckling och beskaffenhet i NTU, det vill säga hur bortfallet har förändrats över tid, både totalt och för olika grupper i befolkningen. I syftet ingår även att jämföra fördelningen bland de svarande i de två parallella undersökningar som genomfördes med olika datainsamlingsmetoder 2017.

Slutligen ingår även att jämföra bortfallsutvecklingen i NTU med andra liknande undersökningar. Resultaten är uppdelade i två delar, dels för perioden före metodbytet, dels för perioden efter metodbytet, så de redovisade perioderna är alltså NTU 2007–2017 respektive NTU 2017–2020.

Den här kortanalysen ger endast en deskriptiv bild av bortfallet i NTU, utan någon djupare analys av bakomliggande orsaker, och riktar sig främst till de som är intresserade att fördjupa sig i den metodologiska delen av undersökningen.

Kontakt

Johanna Viberg
tfn: 08-527 58 474, e-post: johanna.viberg@bra.se

Fakta om publikationen

Författare: Johanna Viberg

© Brottsförebyggande rådet 2021

urn:nbn:se:bra-974

Rapport NTU Kortanalys 1/2021

Tips på andra rapporter