Polisens arbete med profilering och likabehandling

Tre huvudsakliga uppfattningar om etnicitet som byggsten i profileringsarbetet

Alla chefer och poliser i yttre tjänst som Brå har pratat med i den här studien tar avstånd från diskriminerande etnisk profilering. När det gäller vilken betydelse som etnicitet har i polisernas arbete med profilering är bilden dock mer splittrad. Det finns ingen gemensam uppfattning, och inte heller några tydliga skillnader mellan chefer och poliser i yttre tjänst. Det går däremot att urskilja tre huvudsakliga uppfattningar om etnicitet som byggsten i arbetet med profilering, och hur de ser på förekomsten av diskriminerande etnisk profilering. I studien kallas uppfattningarna för avfärdande, rättfärdigande och problematiserande.

De uppfattningar som signalerar avfärdande innebär kortfattat att chefer och poliser i yttre tjänst anser att etnicitet saknar betydelse i arbetet med profilering genom att konstatera att det varken är relevant eller används som byggsten. De som rättfärdigar användningen av etnicitet anser däremot att etnicitet kan vara en användbar byggsten, och att profileringen på det stora hela är i proportion till vad som är rimligt utifrån fördelningen av narkotikabrottsligheten. De chefer och poliser i yttre tjänst som ger uttryck för en problematiserande uppfattning menar dock att diskriminerande etnisk profilering förekommer eller kan förekomma, vilket kan bero på fördomar mot minoriteter. En chef ger uttryck för den uppfattningen när han exempelvis säger att ”vart ens blick vandrar i det första läget kan säkert bero på fördomar. Man kan i alla fall inte säkert utesluta det”.

Det saknas en vägledning för arbetet med kontroller och tvångsåtgärder

Det finns för närvarande ingen vägledning inom myndigheten om hur poliser förväntas arbeta praktiskt med profilering och likabehandling när de genomför kontroller och tvångsåtgärder. I samband med fältobservationerna tog Brå därför fram egna relativt enkla kriterier i analysen av de kontrollsituationer som observerades, och dessa var; om personen i fråga fick en förklaring till kontrollen eller tvångsåtgärden av polisen, om polisernas bemötande var respektfullt och rimligt i förhållande till situationen samt om skälen (byggstenarna) till misstankarna var begripliga och relevanta. Sammantaget uppfylldes samtliga uppställda kriterier vid ungefär tre fjärdedelar av polisens kontroller och tvångsåtgärder. Vid ungefär en femtedel uppfylldes två av de uppställda kriterierna, och vid en handfull kontroller uppfylldes endast ett eller inga alls.

Narkotikamisstankar och träffsäkerhet

Fallstudien av narkotikamisstankar visar att antalet misstankar om narkotikabrott per invånare är högst i socialt utsatta områden. Samtidigt har det stora flertalet misstankar upprättats i andra områden. Att antalet misstankar per invånare är högst i socialt utsatta områden kan delvis bero på att polisen har starkare närvaro och större fokus på narkotikabrott där, jämfört med andra områden. Det kan också förklaras av den demografiska sammansättningen, då skillnaderna blir betydligt mindre mellan olika områden om man tar hänsyn till antalet misstankar per invånare 15–24 år.

När det gäller träffsäkerheten vid misstankar om narkotikabrott finns inga större skillnader utifrån etnicitet när det gäller misstankar om eget bruk och överlåtelse. Däremot finns betydande skillnader när det gäller misstankar om innehav. Oavsett vilka bakgrundsvariabler som inkluderas eller vilket område som studeras, framkommer systematiska skillnader i andelen så kallade bom-anmälningar, – det vill säga ärenden som har lagts ned med motiveringen ej brott – utifrån den misstänktes etniska bakgrund – framförallt vid en jämförelse mellan misstänkta med bakgrund i Afrika eller Sydvästasien och misstänkta som har bakgrund i Norden. Andra underlag i studien kan till viss del hjälpa till att förklara dessa skillnader, men det går inte att utesluta att resultatet också kan bero på diskriminerande etnisk profilering. Det finns därför anledning för Polismyndigheten att undersöka orsaken till dessa skillnader.

Anmälningar mot polisen

Det är tydligt av anmälningarna till polisens avdelning för särskilda utredningar (SU) och Diskrimineringsombudsmannen (DO) att mötet med polisen dels behöver vara begripligt för den som kontrolleras, dels upplevas som rättvist. I flera fall framkommer att personer anmäler polisen för att de inte förstår på vilka grunder de kontrolleras eller att de upplever att polisen haft ett respektlöst bemötande vid kontrollsituationen. De finns också anmälningar där målsägaren upplever att polisen diskriminerar dem utifrån etnisk bakgrund eller att de upplever sig trakasserade av polisen på grund av alltför många kontroller. Anmälningarna visar också sammantaget hur integritetskränkande det kan upplevas att bli kontrollerad av polis.

Av SU-anmälningarna är det tydligt hur kontrollsituationen kan uppfattats på olika sätt av målsägaren respektive poliser i yttre tjänst. Medan målsägare exempelvis anger i anmälan att de ifrågasätter kontrollen, betraktar polisen målsägarnas beteenden som uppjagade, stökiga eller att de svänger i humöret – som poliserna i vissa fall kan uppfatta som tecken på narkotikapåverkan.

Satsningar för att främja likabehandling

Det är allvarligt för såväl enskildas rättssäkerhet och mående som för samhället i stort om principen om likabehandling inte tillämpas i profileringsarbetet. Förekomsten av diskriminering kan också påverka förtroendet för polisen negativt, och därmed polisens möjligheter att arbeta effektivt. Även upplevelser av diskriminering kan få samma negativa konsekvenser. En central frågeställning i arbetet med den här studien handlar därför om hur Polismyndigheten arbetar för att främja likabehandling och minska risken för diskriminerande etnisk profilering.

Det finns några betydelsefulla satsningar som har gjorts under senare år, vilka bland annat innebär att Polismyndigheten har tagit fram en strategi som rör kultur och likabehandling, infört ett kommunikationsverktyg (den så kallade Uppdragskompassen) samt implementerat ett reflektionsverktyg (RIV, reflektioner i vardagen) för anställda. I det arbetet är cheferna kulturbärare. Det har också tagits fram en digital utbildning som rör likabehandling, och som alla anställda i myndigheten förväntas genomföra.

Åtgärder för att minska diskriminering

I intervjuer och samtal med chefer och poliser i yttre tjänst diskuterades vad de kan göra för att minska risken för både faktisk och upplevd diskriminering. Att döma av svaren finns det framför allt fyra åtgärder som poliser i yttre tjänst kan göra, vilka representerar ett förtroendeskapande och relationsbyggande förhållningssätt. Dessa handlar om att poliserna bör säkerställa att

• kontrollen är ordentligt underbyggd,
• att de förklarar för personen i fråga varför de gör kontrollen,
  
• att de genomför kontrollen på ett respektfullt sätt
• samt ber om ursäkt när de har fel.

När det gäller chefer inom myndigheten framkommer att de måste våga prata om etnisk diskriminering i polisarbetet, följa upp arbetet med kontroller och agera på poliser som beter sig illa eller uttrycker sig olämpligt.