Under 2021 anmäldes omkring 27 600 sexualbrott, varav 9 962 rubricerades som våldtäkt. I den Nationella trygghetsundersökningen uppger 4,5 procent att de utsattes för sexualbrott under 2021.
Självrapporterad utsatthet för sexualbrott 2006–2021¹, samt utsatthet för sexualbrott genom tvång och utsatthet för sexualbrott genom utnyttjande av försvarslös position åren 2016–2021² . Andel (%) utsatta av samtliga i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU.
¹). Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade, eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod.
²). De två frågorna om tvång och utnyttjande av försvarslös position har tidigare slagits ihop till kategorin ”allvarligt sexualbrott” där alla som svarat ja på någon av de två frågorna ingått. För att öka transparensen kommer resultaten för de två frågorna nu i stället att särredovisas. Dessa frågor kan av metodologiska anledningar inte jämföras med åren före metodbytet, vilket gör att resultaten enbart finns redovisade för åren 2016–2018.
Den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) visar att 4,5 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de utsattes för sexualbrott under 2021, vilket skulle motsvara cirka 367 000 personer om det räknas om till antal utsatta personer i befolkningen.
Det är i princip på samma nivå som 2020 (4,6 %). Under perioden 2006–2011 var andelen relativt oförändrad, följt av en tydlig ökning fram till och med 2017. Därefter skedde ett trendbrott och andelen har sedan dess minskat.
För att fånga omfattningen av utsatthet för sexualbrott ställs följande fråga i NTU:
Ofredade, tvingade eller angrep någon dig sexuellt under förra året (2021)? Det kan till exempel handla om sexuella kränkande kommentarer i tal eller skrift eller att någon tafsat på dig, tvingat dig till en sexuell handling eller våldtagit dig. Det kan ha hänt hemma, i skolan, på arbetsplatsen, på internet eller på annan plats.
Självrapporterad utsatthet för sexualbrott 2006–2021¹. Andel utsatta av männen
respektive kvinnorna i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU
¹). Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade, eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod.
Bland män (16–84 år) är det 1,1 procent som uppger att de utsattes för sexualbrott 2021, vilket är ungefär samma nivå som 2020 (1,2 %). Andelen utsatta var relativt oförändrad till och med 2014. Därefter skedde en tydlig ökning, varpå nivån sedan låg stabilt under 2017 och 2018. Från och med 2019 har andelen minskat något
Resultatet för kvinnor (16–84 år) visar att 7,5 procent uppger att de utsattes för sexualbrott 2021. Det innebär en liten minskning från 2020, då andelen var 7,7 procent. Andelen var relativt oförändrad fram till och med 2012, men därefter skedde en tydlig ökning fram till och med 2017, då andelen var 10,7 procent. Från och med 2018 syns en nedåtgående trend.
Bland såväl män som kvinnor har således den tidigare uppåtgående trenden av självrapporterad utsatthet för sexualbrott brutits, och i stället har en minskning synts under de senaste mätåren. Nivåerna av utsatthet är betydligt högre för kvinnor än män och skillnaderna har dessutom ökat över tid.
Det bör noteras att sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott – allt från lindrigare brott såsom kränkande sexuella kommentarer, till mycket allvarliga brott såsom våldtäkt. Vidare är det till följd av frågans känsliga art heller inte sannolikt att NTU fullt ut fångar in de händelser som man avser mäta i undersökningen. Notera också att NTU inte är den enda källan till bedömningen av brottsutvecklingen, även om den är viktig. Den som är intresserad av en mer sammantagen bild av brottsutvecklingen gällande sexualbrott hänvisas till rapporten Indikatorer på sexualbrottsutvecklingen 2005–2017.
Självrapporterad utsatthet för sexualbrott 2021. Andel (%) utsatta av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen, uppdelat på olika åldersgrupper. Källa: NTU
Skillnaderna mellan åldersgrupperna i befolkningen är mycket stora vad gäller sexualbrott. Det är i åldersgruppen 20–24 år som störst andel uppger att de utsattes 2021 (16,5 %), följt av den yngsta åldersgruppen (16–19 år, 15,4 %). I övrigt är andelen mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Minst är andelen i den äldsta åldersgruppen (75–84 år) där 0,3 procent uppger att de utsattes för något sexualbrott under 2021. Det här mönstret följer resultatet från tidigare mätningar.
När självrapporterad utsatthet för sexualbrott 2021 studeras separat för män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 3,2 procent av männen uppger att de utsattes, och sedan blir andelen mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Minst andel syns i de två äldsta åldersgrupperna 65–74 år och 75–84 år, där 0,2 procent uppger att de utsattes.
Bland kvinnor skiljer sig andelen utsatta för sexualbrott kraftigt åt mellan olika åldersgrupper. Andelen är i likhet med i tidigare mätningar störst i åldersgruppen 20–24 år, där 28,5 procent av kvinnorna uppger att de utsattes för sexualbrott 2021. Minst är andelen i den äldsta åldersgruppen (75–84 år), där 0,4 procent uppger att de utsattes.
Hur självrapporterad utsatthet för sexualbrott fördelar sig mellan olika åldersgrupper följer således samma mönster bland män och kvinnor, med en minskad utsatthet ju äldre åldersgrupp som studeras. Dock är nivåerna betydligt högre bland kvinnor.
Utsatthet för sexualbrott är vanligare i vissa grupper.
Det är en större andel som uppger att de utsattes under 2021 bland svenskfödda personer med båda föräldrarna utrikesfödda (6,8 %) än bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder (5,0 %) och bland utrikesfödda (2,5 %).
Vad gäller utbildningsnivå var det en större andel utsatta bland dem som hade högst förgymnasial utbildning (7,2 %) än av de med som högst gymnasial utbildning (4,0 %) respektive eftergymnasial utbildning (3,5 %).
Det var en större andel som utsattes bland ensamstående personer med respektive utan barn (7,2 respektive 8,1 %), än bland sammanboende med respektive utan barn (1,9 respektive 2,2 %).
Boende i flerfamiljshus utsattes i större utsträckning än boende i småhus (5,4 respektive 3,7 %).
Rapporterad utsatthet för sexualbrott ökar med ortens storlek. Bland boende i mindre städer/tätorter/landsbygdskommuner utsattes 3,7 procent, medan andelen bland boende i större städer/ kommuner nära större stad var 4,6 procent. Andelen utsatta bland boende i storstäder/storstadsnära kommuner var 4,8 procent.
När självrapporterad utsatthet för sexualbrott inom olika grupper särredovisas på kön, visar resultatet att mönstret oftast är likartat, dock är skillnaderna mellan olika grupper bland kvinnor större än bland män.
Sexualbrott är en brottstyp där det är relativt vanligt att de utsatta har utsatts flera gånger. Av de som uppger att de utsattes för sexualbrott under 2020 var det 48,0 procent som utsattes en (1) gång. Vidare var det 22,8 procent av de utsatta som utsattes två till tre gånger, medan 29,2 procent av de utsatta uppger att de utsattes fyra gånger eller fler. Sett till hela befolkningen (16–84 år) utsattes 2,2 procent för en (1) händelse 2020 och 1,1 procent utsattes två till tre gånger, medan 1,4 procent av befolkningen utsattes för sexualbrott fyra gånger eller fler.
Av de män som uppger att de utsattes för sexualbrott under 2020 var det 52,2 procent som utsattes en (1) gång. Det var 23,2 procent av de utsatta som utsattes två till tre gånger och det var 24,6 procent av de utsatta som utsattes fyra gånger eller fler. Sett till befolkningen (16–84 år) motsvarar det att 0,6 procent av männen utsattes för en (1) händelse 2020, medan 0,3 procent utsattes två till tre gånger, och det var även 0,3 procent av männen som utsattes för sexualbrott fyra gånger eller fler.
Av de kvinnor som uppger att de utsattes för sexualbrott under 2020 var det 47,4 procent som utsattes en (1) gång. Det var 22,7 procent av de utsatta som utsattes två till tre gånger och det var 29,9 procent av de utsatta kvinnorna som utsattes fyra gånger eller fler. Sett till kvinnorna i befolkningen (16–84 år) motsvarar det att 3,7 procent av kvinnorna utsattes för en (1) händelse 2020, medan 1,8 procent utsattes två till tre gånger, och 2,3 procent utsattes för sexualbrott fyra gånger eller fler.
Det är således en betydligt större andel kvinnor än män i befolkningen som har utsatts upprepade gånger för sexualbrott (se tabell 3.11). Om man i stället ser till hur stor andel av de utsatta som har utsatts upprepade gånger är skillnaderna inte lika stora, även om det även där är vanligare med upprepad utsatthet bland kvinnor.
De personer som uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott får svara på två frågor om brottets allvarlighetsgrad. Den första frågan lyder enligt följande:
Innebar händelsen eller någon av händelserna att någon tvingade eller försökte tvinga dig till en sexuell handling genom att hota, hålla fast eller göra dig illa på något sätt?
Den andra frågan lyder enligt följande:
Innebar händelsen eller någon av händelserna att någon utnyttjade dig sexuellt då du sov eller var så påverkad att du inte kunde försvara dig?
De här frågorna beskriver händelser som i brottsbalken skulle kunna motsvara försök till eller fullbordat sexuellt övergrepp eller våldtäkt.
Resultaten för de två frågorna har tidigare slagits ihop till kategorin ”allvarligt sexualbrott” där alla som svarat ja på någon av de två frågorna ingått. För att öka transparensen särredovisas nu resultaten för de två frågorna.
Självrapporterad utsatthet för sexualbrott genom tvång 2016-2021. Andel (%) utsatta av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen. Källa: NTU
Resultatet visar att 0,8 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de under 2021 utsattes för sexualbrott genom tvång, vilket skulle motsvara cirka 64 000 personer, om det räknas om till antal utsatta personer i befolkningen. Andelen är på samma nivå som 2020. Sett till utvecklingen över tid har den självrapporterade utsattheten i princip varit oförändrad under perioden 2017–2019, och ligger därefter på en något lägre nivå (vilket den också gjorde 2016).
Bland män (16–84 år) är det 0,2 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för sexualbrott genom tvång 2021 (motsvarande 19,4 procent av samtliga män som utsatts för sexualbrott). Detta skulle motsvara cirka 9 000 personer, om det räknas om till antal utsatta män i befolkningen. Det är i princip på samma nivå som 2020 (0,3 %), och andelen har varit relativt oförändrad under hela mätperioden.
Bland kvinnor (16–84 år) är det 1,3 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för sexualbrott genom tvång 2021 (motsvarande 17,2 procent av samtliga kvinnor som utsatts för sexualbrott). Detta skulle motsvara cirka 55 000 personer, om det räknas om till antal utsatta kvinnor i befolkningen. Det är på samma nivå som 2020. Sett till utvecklingen över tid har andelen utgjort 1,7 procent fram till och med 2019, bortsett från 2016, då andelen var 1,3 procent. Även i de två senaste mätningarna har andelen varit 1,3 procent.
Det är således en betydligt större andel kvinnor än män i befolkningen som uppger att de under 2021 utsattes för en händelse där någon tvingade eller försökte tvinga dem till en sexuell handling genom att hota dem, hålla fast dem eller göra dem illa på något sätt.
Det är stora skillnader i utsatthet för sexualbrott genom tvång när hänsyn tas till ålder. I åldersgruppen 16–24 år uppger 2,9 procent att de utsattes 2021. Andelen är sedan mindre ju äldre åldersgruppen är, och i åldersgruppen 45–64 år uppger 0,3 procent att de har utsatts. I den äldsta åldersgruppen (65–84 år) är andelen för liten för att kunna redovisas.
Bland män är det i åldersgruppen 16–24 år som andelen är störst (0,5 %). Sedan är andelen mindre med åldern, och i den äldsta åldersgruppen (65–84 år) är andelen för liten för att kunna redovisas.
Även bland kvinnor är det i åldersgruppen 16–24 år som störst andel uppger att de utsattes 2021 (4,9 %), och sedan är andelen mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. I den äldsta åldersgruppen 65–84 år är andelen 0,1 procent.
Vid en jämförelse mellan män och kvinnor visar resultatet således att mönstret är likartat, med en större andel utsatta bland de yngre och en mindre andel utsatta bland de äldre. Dock är det betydligt större skillnader mellan olika åldersgrupper bland kvinnor.
Det är en större andel som uppger att de under 2020 utsattes för något sexualbrott med inslag av tvång bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda (1,5 %) än bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder och bland utrikesfödda (0,9 respektive 0,7 %).
Vad gäller utbildningsnivå är det en större andel som utsattes bland personer med som högst förgymnasial utbildning (1,4 %) än bland personer med som högst gymnasial utbildning och eftergymnasial utbildning (0,8 respektive 0,5 %).
Bland ensamstående personer med och utan barn utsattes 1,5 respektive 1,6 procent, vilket är på högre nivåer än bland sammanboende med eller utan barn (0,2 respektive 0,4 %).
Boende i flerfamiljshus utsattes i större utsträckning än boende i småhus (1,0 respektive 0,7 %).
Det är små skillnader sett till boendeort och andelen varierar mellan 0,7–0,9 procent.
När resultatet för olika grupper särredovisas på kön visar resultatet att mönstret oftast är likartat, men på betydligt högre nivåer bland kvinnor.
Självrapporterad utsatthet för sexualbrott genom utnyttjande av försvarslös position 2021. Andel (%) utsatta av samtliga och av männen respektive kvinnorna i befolkningen. Källa: NTU
Resultatet visar att 0,7 procent av befolkningen (16–84 år) uppger att de under 2021 utsattes för händelsen som beskrivs i frågan ovan, vilket skulle motsvara cirka 54 000 personer om det räknas om till antal utsatta personer i befolkningen. Andelen är ungefär densamma som 2020 (0,6 %), och även sett till utvecklingen över tid har den i princip varit oförändrad sedan 2017 (medan den var på en marginellt lägre nivå 2016).
Bland män (16–84 år) är det 0,2 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för sexualbrott genom utnyttjande av försvarslös position 2021 (motsvarande 16,6 procent av samtliga män som utsatts för sexualbrott). Detta skulle motsvara cirka 7 000 personer om det räknas om till antal utsatta män i befolkningen. Det är på samma nivå som 2020, och andelen har varit i princip oförändrad över tid.
Bland kvinnor i befolkningen är andelen 1,1 procent (motsvarande 14,5 procent av samtliga kvinnor som utsatts för sexualbrott). Detta skulle motsvara cirka 46 000 personer om det räknas om till antal utsatta kvinnor i befolkningen. Det är i princip på samma nivå som 2020 (1,0 %). Andelen utsatta var på en något lägre nivå i den första mätningen, men har därefter varit relativt oförändrad.
Det är således en större andel av kvinnorna än av männen i befolkningen som uppger att de under 2021 utsattes för sexualbrott genom utnyttjande av försvarslös position.
Det är stora skillnader i utsatthet för sexualbrott genom utnyttjande av försvarslös position när hänsyn tas till ålder. I åldersgruppen 16–24 år uppger 3,4 procent att de utsattes 2021. Andelen är sedan mindre ju äldre åldersgrupp som studeras, och i den äldsta åldersgruppen (65–84 år) är det en så pass liten andel som utsattes att den inte redovisas .
Bland män är andelen störst i åldersgruppen 16–24 år (0,8 %) och blir sedan mindre med stigande ålder, och i åldersgruppen 65–84 år är det så pass få som utsatts att andelen inte redovisas.
Även bland kvinnor är det i åldersgruppen 16–24 år som störst andel uppger att de utsattes 2021 (5,6 %), och sedan blir andelen mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. I den äldsta åldersgruppen är andelen så pass liten att den inte redovisas.
Vid en jämförelse mellan män och kvinnor visar resultatet således att mönstret ser relativt likartat ut, med störst andel utsatta bland de yngre åldersgrupperna, och minst andel bland de äldsta..
Den andel som uppger att de under 2021 utsattes för något sexualbrott genom utnyttjande av försvarslös position är större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda (1,3 %) än bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder (0,8 %). Andelen är minst bland utrikesfödda (0,2 %).
Vad gäller utbildningsnivå är det en större andel som uppger att de utsattes bland personer med som högst förgymnasial utbildning (1,5 %) än bland personer med som högst gymnasial utbildning (0,6 %) och bland personer med eftergymnasial utbildning (0,3 %).
Vad beträffar familjetyp är det en större andel som uppger att de utsatts bland ensamstående utan barn (1,5 %), följt av ensamstående med barn (0,6 %). Andelen är minst bland sammanboende med respektive utan barn (0,1 respektive 0,2 %).
Det är i princip inga skillnader mellan boende i småhus och boende i flerfamiljshus (0,6 respektive 0,7%).
Det är små skillnader mellan olika boendeorter när utsatthet för sexualbrott genom utnyttjande av försvarslös position studeras. Bland boende i storstäder/storstadsnära kommuner utsattes 0,7 procent, bland boende i större städer/ kommuner nära större stad var andelen 0,6 procent, och bland boende i mindre städer/tätorter/ landsbygdskommuner var andelen 0,5 procent.
När resultatet för olika grupper särredovisas på kön visar resultatet att mönstret är relativt likartat, dock på betydligt högre nivåer bland kvinnor.
Antalet anmälda våldtäkter (exkl. oaktsam våldtäkt) totalt , samt mot kvinnor/flickor respektive mot män/pojkar. Källa: Anmälda brott
År 2021 anmäldes totalt 27 639 sexualbrott, vilket var en ökning med 10 procent (+2 609 brott) i jämförelse med 2020. Sexualbrotten omfattar flera olika typer av gärningar. Nedan redovisas antalet anmälda våldtäkter och anmälda brott om sexuellt ofredande, vilka utgör merparten (77 %) av alla anmälda sexualbrott.
Brå har sedan i april 2020 utfört analyser av månadsstatistiken över anmälda brott. Analyserna har visat att de anmälda sexualbrotten varierat under perioden. Pandemins påverkan på utvecklingen bedöms vara begränsad. Eftersom det är vanligt med fluktuationer i statistiken över sexualbrott är det dock svårt att dra säkra slutsatser
År 2021 anmäldes totalt 9 962 våldtäkter inklusive oaktsam våldtäkt. Av dessa var 294 anmälda brott om oaktsam våldtäkt, det var en ökning med 35 procent (+77 brott) jämfört med 2020. Av dessa begicks 273 mot kvinnor/flickor och 21 mot män/pojkar. I den fortsatta redovisningen nedan ingår inte oaktsam våldtäkt.
Mellan 2020 och 2021 ökade de anmälda våldtäkterna med 3 procent (+ 308 brott), till 9 668 brott. Av de anmälda våldtäkterna 2021 utgjordes 9 026 brott av våldtäkt mot kvinnor eller flickor, medan 642 anmälda brott avsåg våldtäkt mot män eller pojkar. Jämfört med 2020 hade de anmälda våldtäktsbrotten mot kvinnor/flickor ökat med 4 procent (+340 brott). De anmälda våldtäktsbrotten mot män/pojkar hade minskat med 5 procent (−32 brott).
Jämfört med 2012 var de anmälda våldtäkterna 3 344 fler 2021, en ökning med 53 procent. Anmälda våldtäkter mot kvinnor/flickor har ökat med 53 procent (+3 111 brott), medan anmälda våldtäkter mot män/pojkar har ökat med 57 procent (+233 brott). Ökningen under perioden kan delvis kopplas till förändringar i sexualbrottslagstiftningen, som inneburit att fler gärningar än tidigare bedöms som våldtäkt. Bland annat utvidgades våldtäktsbegreppet den 1 juli 2013 i och med att begreppet ”särskilt utsatt situation” infördes i lagstiftningen, och den 1 juli 2018 ändrades gränsen för straffbar gärning mot vuxna genom att understryka att frivilligheten för deltagandet ska vara uttalat. Utöver lagstiftningen kan även förändringar i anmälningsbenägenheten påverka antalet anmälda våldtäkter. Vid tolkning av statistiken bör man dessutom tänka på att enstaka anmälningar med ett stort antal brott kan ha viss påverkan på utvecklingen av statistiken.
Av de anmälda våldtäkterna 2021 riktades 60 procent mot vuxna, 13 procent mot barn i åldern 15–17 år och 27 procent mot barn under 15 år. En liknande åldersfördelning gällde för kvinnor/flickor. Av våldtäkterna mot män/pojkar riktades 44 procent mot vuxna män, 9 procent mot pojkar i åldern 15–17 år och 47 procent mot pojkar under 15 år.
Av de anmälda våldtäkterna mot vuxna 2021 var 93 procent brott mot en kvinna/flicka och 7 procent mot en man/pojke. Könsfördelningen var likartad mellan åldersgrupperna, med undantag för våldtäkt mot barn under 15 år, där andelen brott mot män/pojkar (11 %) var större än i övriga åldersgrupper.
Av de anmälda våldtäktsbrotten 2021 utgjordes 5 755 brott av våldtäkter mot vuxna. De anmälda våldtäkterna mot kvinnor utgjorde 5 471 brott och ökade med 672 brott (+14 %) jämfört med året innan. De anmälda våldtäktsbrotten mot män utgjorde 284 brott och ökade med 23 anmälda brott (+9 %). Jämfört med 2012 har de anmälda våldtäktsbrotten mot vuxna ökat med 2 315 brott (+67 %). De anmälda våldtäkterna mot kvinnor har ökat med 2 164 brott (+65 %), och de anmälda våldtäkterna mot män har ökat med 151 brott (+114 %) under samma period.
Våldtäkt fördelat på kön och ålder samt relation mellan brottsoffer och gärningsperson, 2021. Källa: Statistiken över anmälda brott
Mot person | Mot kvinna 18 | Mot män 18 | ||||
---|---|---|---|---|---|---|
Antal | Andel | Antal | Andel | Antal | Andel | |
Närstående genom | 1 990 | 35 % | 1 940 | 36 % | 43 | 15 % |
Närstående genom | 118 | 2 | 108 | 2 | 10 | 4 |
Annan sorts relation eller | 2 170 | 38 | 2 060 | 38 | 115 | 40 |
Obekant med offret | 1 480 | 26 | 1 360 | 25 | 116 | 41 |
Totalt | 5 760 | 100 % | 5 470 | 100 % | 284 | 100 % |
Sedan 2020 indelas våldtäktsbrotten mot vuxna efter fyra typer av relation mellan brottsoffret och gärningspersonen: närstående genom parrelation, närstående genom släktskap/familjerelation, annan sorts relation eller bekantskap samt obekanta.
Av samtliga anmälda våldtäktsbrott mot vuxna 2021 var brottsoffret och gärningspersonen närstående genom parrelation i 35 procent, närstående genom släktskap eller familj i 2 procent och i en annan slags relation eller bekantskap i 38 procent av fallen. Resterande 26 procent av de anmälda våldtäkterna hade begåtts av en obekant gärningsperson.
Relationsmönstret skiljer sig dock åt mellan könen. Andelen våldtäkter som begåtts av en närstående genom parrelation var dubbelt så stor vid anmälda våldtäkter mot kvinnor (36 %) som vid anmälda våldtäkter mot män (15 %). Vid våldtäkterna mot män var det i stället vanligare med obekant gärningsperson (41 %), medan detta gällde för 25 procent av våldtäkterna mot kvinnor. Även fallen då brottsoffer och gärningsperson hade en närstående relation genom släktskap eller familj var något vanligare för männen (4 %) än för kvinnorna (2 %). Könsskillnaderna var mindre när brottsoffret och gärningspersonen hade en annan slags relation eller bekantskap.
Av de anmälda våldtäktsbrotten 2021 bestod 40 procent (3 913 brott) av våldtäkter mot barn (0–17 år). Dessa hade minskat med 9 procent (−387 brott) jämfört med 2020, och ökat med 36 procent (+1 029 brott) jämfört med 2012. Av de anmälda våldtäkterna mot barn 2021 var 91 procent brott mot en flicka och 9 procent mot en pojke. Nedan redovisas våldtäkt mot barn i två åldersgrupper, 0–14 år samt 15–17 år
Av de anmälda våldtäkterna mot barn var 2 639 brott mot barn under 15 år, vilket innebar en minskning med 349 brott (−12 %) jämfört med 2020. De anmälda våldtäktsbrotten mot flickor under 15 år minskade med 287 brott (−11 %) till 2 340, medan de anmälda våldtäktsbrotten mot pojkar under 15 år minskade med 62 brott (−17 %) till 299. Jämfört med 2012 hade de anmälda våldtäktsbrotten mot barn under 15 år ökat med 28 procent (+574 brott). De anmälda våldtäkterna mot flickor under 15 år hade ökat med 28 procent (+518 brott), också våldtäkterna mot pojkar under 15 år hade ökat, med 23 procent (+56 brott).
Av de anmälda våldtäkterna mot barn under 15 år var 89 procent brott mot flickor och 11 procent mot pojkar 2021.
Antalet anmälda brott mot barn i åldern 15–17 år hade minskat med 38 brott (−3 %) jämfört med 2020. De anmälda våldtäkterna mot flickor i åldern 15–17 år minskade med 45 brott (−4 %) till 1 215, medan de anmälda våldtäkterna mot pojkar i åldern 15–17 år ökade med 7 brott (+13 %) till 59 brott. Jämfört med 2012 hade de anmälda våldtäktsbrotten mot barn i åldern 15– 17 år totalt sett ökat med 56 procent (+455 brott). Ökningen utgörs främst av våldtäkter mot flickor i åldern 15–17 år, som ökat med 429 brott (+55 %). Antalet anmälda våldtäkter mot pojkar i åldern 15–17 år hade ökat med 26 anmälda brott (+79 %) jämfört med 2012.
Av de anmälda våldtäkterna mot barn i åldern 15–17 år var 95 procent brott mot flickor och 5 procent mot pojkar 2021.
Totalt anmäldes 11 348 fall av sexuellt ofredande 2021, vilket jämfört med 2020 innebar en ökning med 12 procent (+1 210 brott), och jämfört med 2012 innebar en ökning med 49 procent (+3 741 brott). Av de anmälda brotten 2021 rörde 172 brott (2 %) exhibitionism (blottning).
Från och med 2014 redovisas sexuellt ofredande (exklusive exhibitionism) uppdelat på kön och ålder. Under 2021 anmäldes 9 913 fall av sexuella ofredanden mot kvinnor/flickor, vilket var en ökning med 12 procent (+1 083 brott) jämfört med föregående år. Antalet anmälda fall av sexuella ofredanden mot män/pojkar ökade med 15 procent (+161 brott) till 1 263 anmälda brott. Jämfört med 2014 hade antalet sexuella ofredanden mot kvinnor/flickor ökat med 2 006 brott (+29 %) och antalet anmälda sexuella ofredanden mot män/pojkar hade ökat med 473 brott (+53 %).
Majoriteten (89 %) av de anmälda fallen av sexuellt ofredande var brott mot kvinnor/flickor, och 11 procent av dem var brott mot män/pojkar. Av de anmälda brotten om sexuellt ofredande 2021 var 57 procent riktade mot vuxna, 12 procent mot barn i åldern 15–17 år och 31 procent mot barn under 15 år. Liknande åldersmönster gällde för kvinnor/flickor. För män/pojkar var det en större andel brott mot pojkar under 15 år och en mindre andel brott mot vuxna män, jämfört med motsvarande andelar för totalen och för kvinnor/flickor.
Könsfördelningen var likartad mellan åldersgrupperna, med undantag för brott mot barn under 15 år, där andelen brott mot män/pojkar var större än i övriga åldersgrupper.
Från 2020 till 2021 ökade antalet anmälda fall av sexuellt ofredande mot vuxna med 14 procent, till 6 375 anmälda brott. De anmälda fallen av sexuellt ofredande mot kvinnor ökade med 705 anmälda brott (+14 %) till 5 789 brott. Motsvarande antal brott mot män ökade med 59 brott (+11 %) till 586 brott. Jämfört med 2012 hade antalet anmälda sexuella ofredanden mot vuxna ökat med 55 procent (+2 266 brott). Jämfört med 2014 hade motsvarande antal brott mot kvinnor ökat med 38 procent (+1 600 brott) och motsvarande antal brott mot män hade ökat med 79 procent (+259 brott).
Majoriteten (91 %) av de anmälda brotten om sexuellt ofredande mot vuxna
2021 utgjordes av brott mot kvinnor, medan 9 procent av de anmälda
brotten var riktade mot män.
Av de anmälda brotten om sexuellt ofredande 2021 var 43 procent, 4 801 brott, riktade mot barn (0–17 år), vilket var en ökning med 11 procent (+ 480 brott) jämfört med 2020, och en ökning med 93 procent (+2 311 brott) jämfört med 2012. Nedan redovisas sexuellt ofredande mot barn efter två åldersgrupper, 0–14 år samt 15–17 år.
Totalt 3 466 anmälda sexuella ofredanden 2021 avsåg brott mot barn under 15 år. Jämfört med 2020 var det en ökning med 383 brott (+12 %). Av dessa var 2 892 brott mot flickor och 574 brott mot pojkar. Jämfört med 2020 var detta en ökning med 296 brott (+11 %) mot flickor och en ökning med 87 brott (+18 %) mot pojkar. Jämfört med 2012 hade det totala antalet anmälda sexuella ofredanden mot barn under 15 år ökat med 109 procent (+1 804 brott). Jämfört med 2014 hade antalet anmälda brott mot flickor under 15 år minskat med 108 brott (−4 %), och antalet anmälda brott mot pojkar under 15 år ökat med 159 brott (+38 %).
Av de anmälda brotten om sexuellt ofredande mot barn under 15 år var 83 procent brott mot flickor och 17 procent mot pojkar.
Under 2021 anmäldes 1 335 brott om sexuellt ofredande mot barn i åldern 15–17 år, vilket var en ökning med 97 brott jämfört med 2020. Av dessa brott var 1 232 brott riktade mot flickor i åldern 15–17 år och 103 brott mot pojkar i åldern 15–17 år. Jämfört med 2020 hade antalet anmälda brott mot flickor ökat med 7 procent (+82 brott), och mot pojkar ökat med 17 procent (+15 brott). Jämfört med 2012 hade antalet anmälda brott om sexuellt ofredande mot barn i åldern 15–17 år ökat med 507 brott (+61 %).
Jämfört med 2014 hade sådana brott mot flickor i åldern 15–17 år ökat med 514 brott (+72 %) och mot pojkar i åldern 15–17 år ökat med 55 brott (+115 %). Mellan 2015 och 2016 fördubblades nästan antalet anmälda brott om sexuellt ofredande mot flickor i åldern 15–17 år, och brotten mot pojkar i åldern 15–17 år mer än fördubblades, men från en lägre nivå (från 71 till 148 brott). År 2016 var det stor medial uppmärksamhet kring sexuella ofredanden på allmän plats, inklusive festivaler som ofta sker under sommaren. I statistiken var ökningen koncentrerad till sommarmånaderna juli–augusti. Den förhöjda nivån av antal anmälda fall av sexuellt ofredande mot barn i åldern 15–17 år minskade något från 2019 för att sedan öka igen 2021.
Av de anmälda brotten om sexuellt ofredande mot barn i åldern 15–17 år var 92 procent brott mot flickor och 8 procent brott mot pojkar.
Personuppklaringsprocenten² för våldtäktsbrott och sexuellt ofredande. Källa: Handlagda brott
År 2020 handlades¹ 9 280 brott gällande våldtäkt, vilket innebar en ökning med 650 brott (+8 %) jämfört med 2019. Av de handlagda brotten gällande våldtäkt bedrevs en utredning för 96 procent (8 890 brott), medan 4 procent (383 brott) direktavskrevs. Jämfört med 2019 var andelarna oförändrade. Uppdelat på kön utreddes 96 procent (8 340 brott) av de handlagda brotten mot flickor och kvinnor och 90 procent (554 brott) av brotten mot pojkar och män. Av de handlagda våldtäktsbrotten förundersökningsbegränsades 2 brott (10 färre brott jämfört med 2019).
År 2020 personuppklarades² 1 560 brott gällande våldtäkt. Det var en ökning med 254 brott (+19 %) jämfört med 2019. Personuppklaringsprocenten, som visar de personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda våldtäktsbrott, uppgick till 17 procent 2020. Jämfört med 2019 ökade personuppklaringsprocenten för våldtäkt med 2 procentenheter. Jämfört med nivån 2014 minskade personuppklaringsprocenten för våldtäktsbrott med 4 procentenheter
Lagföringsprocenten², som visar de personuppklarade brotten i relation till de utredda brotten, uppgick till 18 procent 2020, vilket även det innebär en ökning med 2 procentenheter jämfört med 2019. Jämfört med 2014 är det en minskning med 5 procentenheter.
Uppdelat på kön uppgick personuppklaringsprocenten till 17 procent för våldtäkt mot flickor och kvinnor och till 14 procent för våldtäkt mot pojkar och män. Lagföringsprocenten uppgick till 18 procent för våldtäkt mot flickor och kvinnor och till 15 procent för våldtäkt mot pojkar och män. Jämfört med 2019 ökade person- och lagföringsprocenten för våldtäkt mot flickor och kvinnor med 2 procentenheter. För våldtäkt mot pojkar och män minskade istället person- och lagföringsprocenten, med 3 procentenheter. Vid tolkning av personuppklarings- och lagföringsprocenten över tid bör man tänka på att det årliga antalet handlagda brott mot pojkar/män är mycket litet (endast 7 procent av samtliga handlagda våldtäktsbrott 2020), vilket innebär att måtten är mer känsliga för enskilda händelser.
Personuppklarings- och lagföringsprocenten är generellt sett högre för våldtäkt mot barn, än för våldtäkt mot vuxna. För barn under 15 år uppgick nivåerna 2020 till 30 procent respektive 31 procent, och för barn i åldern 15–17 år till 17 procent respektive 18 procent. Det kan jämföras med en personuppklarings- och lagföringsprocent på 10 procent respektive 11 procent för våldtäkt mot vuxna (18 år och äldre). Det är en betydande antalsmässig skillnad i antalet handlagda brott mot flickor/kvinnor jämfört med mot pojkar/män totalt sett, varför eventuella skillnader i personuppklarings- och lagföringsprocent bör tolkas med försiktighet.
År 2020 anmäldes ett enskilt ärende med cirka 60 brott gällande våldtäkt mot flicka 15–17 år, som påverkar personuppklarings- och lagföringsprocenten för åldersgruppen. Utan det ärendet skulle både personuppklarings- och lagföringsprocenten uppgå till 13 procent för våldtäkt mot barn 15–17 år totalt, samt för flicka 15–17 år.
Av de handlagda brotten gällande våldtäkt fanns det vid 71 procent av brotten (6 560 brott) minst en person registrerad som skäligen misstänkt, vilket var en ökning med 2 procentenheter jämfört med 2019. Andelen personuppklarade våldtäktsbrott av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 24 procent, även det en ökning med 2 procentenheter jämfört med 2019. För handlagda våldtäktsbrott mot flickor/kvinnor uppgick andelen brott med en misstänkt person registrerad till 72 procent, och för brott mot pojkar/män till 51 procent. Att beakta vid tolkning av resultaten är att det är vanligare att gärningspersonen är bekant eller närstående vid handlagda våldtäktsbrott mot kvinnor, jämfört med våldtäktsbrott mot män.
År 2020 handlades¹ 10 800 brott gällande sexuellt ofredande, vilket innebar en minskning med 80 brott (−1 %) jämfört med 2019. Av de handlagda brotten om sexuellt ofredande 2020 rörde 377 brott (3 %) exhibitionism (blottning). Av de handlagda brotten gällande sexuellt ofredande bedrevs en utredning för 81 procent (8 770 brott), medan 19 procent (2 070 brott) direktavskrevs. Jämfört med 2019 minskade andelen utredda brott, och andelen direktavskrivna brott ökade, med 1 procentenhet vardera.
Fördelningen av utredda och direktavskrivna brott mot flickor/kvinnor respektive mot pojkar/män var liknande (vad gäller sexuellt ofredande exklusive exhibitionism). Det bedrevs en utredning för 81 procent (7 660 brott) av brotten mot flickor/kvinnor och för 75 procent (798 brott) av brotten mot pojkar/män.
Av de handlagda brotten gällande sexuellt ofredande var det 2 procent (217 brott) som förundersökningsbegränsades, en oförändrad andel jämfört med 2019. År 2020 personuppklarades 1 810 brott gällande sexuellt ofredande. Det var en ökning med 118 brott (+7 %) jämfört med 2019.
Personuppklaringsprocenten², som visar de personuppklarade brotten i relation till samtliga handlagda brott om sexuellt ofredande, uppgick till 17 procent 2020. Jämfört med 2019 ökade personuppklaringsprocenten för sexuellt ofredande med 1 procentenhet. Jämfört med 2014 minskade den med 1 procentenhet.
Lagföringsprocenten, som visar de personuppklarade brotten i relation till de utredda brotten, uppgick till 21 procent 2020, en ökning med 2 procentenheter jämfört med 2019. Jämfört med 2014 minskade lagföringsprocenten med 1 procentenhet.
Uppdelat på kön uppgick personuppklaringsprocenten till 17 procent för sexuellt ofredande mot flickor/kvinnor och till 8 procent för sexuellt ofredande mot pojkar/män. Lagföringsprocenten uppgick till 21 procent för sexuellt ofredande mot flickor/kvinnor och till 12 procent för sexuellt ofredande mot pojkar/män. Jämfört med 2019 ökade person- och lagföringsprocenten för sexuellt ofredande mot flickor/kvinnor med 2 procentenheter vardera. Men för brott mot pojkar/män minskade person- och lagföringsprocenten med 6 respektive 8 procentenheter.
Uppdelat på kön och ålder finns inget tydligt mönster vad gäller personuppklarings- och lagföringsprocenten. För barn under 15 år uppgick nivåerna till 15 procent respektive 18 procent 2020, och för barn 15–17 år till 19 procent respektive 22 procent. Det kan jämföras med en personuppklarings- och lagföringsprocent på 16 procent respektive 21 procent för sexuellt ofredande mot vuxna. Vad gäller skillnaden i procent mellan brott mot flickor/kvinnor jämfört med brott mot pojkar/män var personuppklarings- och lagföringsprocenten högre för brott mot flickor/kvinnor i samtliga åldersgrupper.
Det är dock en betydande skillnad i antalet handlagda brott mot flickor/kvinnor jämfört med mot pojkar/män totalt sett, varför skillnaderna i personuppklarings och lagföringsprocent bör tolkas med viss försiktighet.
Av de handlagda brotten gällande sexuellt ofredande fanns det vid 50 procent av brotten (5 470 brott) minst en person registrerad som skäligen misstänkt, vilket är en oförändrad nivå jämfört med 2019. Andelen personuppklarade brott om sexuellt ofredande av brotten med minst en misstänkt person uppgick till 33 procent, en ökning med 3 procentenheter.
För handlagda brott mot flickor/kvinnor uppgick andelen brott med en misstänkt person registrerad till 51 procent, och för brott mot pojkar/män till 40 procent.
Antal personer misstänkta för våldtäkt (inkl. grov). Källa: Misstänkta personer
Den 1 juli 2018 infördes brottet oaktsam våldtäkt i 6 kap. brottsbalken. Under 2021 misstänktes 140 personer för oaktsam våldtäkt (1 kvinna och 139 män), vilket var 2 färre än 2020 (då det var 6 kvinnor och 136 män). I den fortsatta redovisningen nedan ingår inte oaktsam våldtäkt.
År 2021 misstänktes 4 660 personer för våldtäkt (exklusive oaktsam våldtäkt), vilket var en ökning med 2 procent jämfört med 2020. Ökningen kan noteras både för antal misstänkta kvinnor och antal misstänkta män.
I relation till befolkningsmängden misstänktes 54 personer per 100 000 invånare för våldtäkt 2021, vilket var en ökning med 2 procent jämfört med året dessförinnan. Jämfört med 2012 har antalet misstänkta per 100 000 invånare ökat med 50 procent.
Majoriteten av de som misstänktes för våldtäkt 2021 var män. Bland männen var 106 män per 100 000 invånare misstänkta för våldtäkt, medan antalet för misstänkta kvinnor uppgick till 2 kvinnor per 100 000 invånare. Jämfört med 2012 ökade antalet män som misstänkts för våldtäkt per 100 000 invånare med 48 procent.
Av de personer som var misstänkta för våldtäkt mot kvinnor eller flickor respektive mot män eller pojkar 2021, uppgick misstänkta mäns andel till 99 respektive 83 procent. Det är således mycket få kvinnor som misstänks för våldtäkt (2021 var det totalt 99 kvinnor). Vid tolkning av resultaten bör man beakta att små antalsmässiga förändringar för de misstänkta kvinnorna kan ge upphov till stora procentuella förändringar mellan åren.
Under 2021 misstänktes 4 375 personer för våldtäkt mot en kvinna eller flicka, vilket var oförändrat jämfört med 2020. Uppdelat på kön minskade antalet misstänkta kvinnor med 6 procent, samtidigt som antalet misstänkta män var oförändrat.
Antalet misstänkta för våldtäkt mot en kvinna i åldern 18 år eller äldre uppgick 2021 till 2 881 personer, vilket var oförändrat jämfört med 2020. Uppdelat på kön var det små förändringar (det var 8 färre misstänkta kvinnor och fyra fler misstänkta män).
För 2021 var 1 634 personer misstänkta för våldtäkt mot en flicka under 18 år, vilket var en ökning med 7 procent jämfört med 2020. Uppdelat på kön ökade antalet misstänkta kvinnor med 4 personer och misstänkta män med 46 personer (motsvarande 6 %).
Under 2021 var det 317 personer som misstänktes för våldtäkt mot en man eller pojke, vilket var en ökning med 47 procent jämfört med 2020 och antalsökningen av misstänkta personer avsåg både våldtäkt mot pojke under 18 år (+62 misstänkta personer) och våldtäkt mot man 18 år eller äldre (+42 misstänkta personer).
Antal personer misstänkta för sexuellt ofredande. Källa: Misstänkta personer
År 2021 misstänktes 3 511 personer för sexuellt ofredande (exklusive exhibitionism), vilket var oförändrat jämfört med 2020. Uppdelat på kön ökade antalet misstänkta kvinnor med 7 procent, medan antalet misstänkta män var oförändrat.
Relaterat till befolkningsmängden misstänktes 42 personer per 100 000 invånare för sexuellt ofredande 2021, vilket var oförändrat mot 2020 men en ökning med 43 procent jämfört med 2012. Uppdelat på kön var antalet misstänkta per 100 000 invånare större bland män än kvinnor, 81 misstänkta män per 100 000 invånare mot 3 misstänkta kvinnor per 100 000 invånare. Jämfört med 2012 har antalet misstänkta per 100 000 invånare ökat för både kvinnor och män (+52 % respektive +41 %).
Av de personer som var misstänkta för sexuellt ofredande mot kvinnor eller flickor respektive mot män eller pojkar var 98 respektive 85 procent män. Det var således mycket få kvinnor so misstänktes för sexuellt ofredande, totalt sett var det 109 personer 2021. Vid tolkning av resultatet bör man beakta av små antalsmässiga förändringar för de misstänkta kvinnorna kan ge upphov till stora procentuella förändringar mellan åren. Under 2021 var det 3 204 personer som misstänktes för sexuellt ofredande (exklusive exhibitionism) mot kvinnor eller flickor, vilket var en minskning med 1 procent jämfört med 2020. Uppdelat på kön ökade antalet misstänkta kvinnor med 2 procent, medan antalet misstänkta män minskade (-1 %).
Antal lagföringsbeslut med sexualbrott som huvudbrott. Källa: Personer lagförda för brott
Antal lagföringsbeslut med våldtäkt (inklusive grov våldtäkt) eller våldtäkt mot barn
(inklusive grov våldtäkt mot barn) som huvudbrott. Källa: Personer lagförda för brott
Av de 1 650 lagföringsbesluten gällande sexualbrott 2020 avsåg 301 beslut våldtäkt som huvudbrott. Det var en ökning med 4 lagföringsbeslut, eller 1 procent, sedan föregående år. År 2020 fattades 22 lagföringsbeslut för grov våldtäkt, vilket var en minskning med 2 beslut eller 8 procent. Det fattades även 18 lagföringsbeslut för oaktsam våldtäkt, vilket var en ökning med 6 beslut eller 50 procent jämfört med 2019.
För lagföringsbeslut med våldtäkt mot barn eller grov våldtäkt mot barn som huvudbrott fattades 154 respektive 31 beslut 2020. Det var jämfört med 2019 en ökning med 42 beslut, eller 38 procent, gällande våldtäkt mot barn och oförändrat gällande grov våldtäkt mot barn. Näst intill samtliga lagföringsbeslut gällande våldtäkt fattades mot män 2020.
Jämfört med 2011 har antalet lagföringsbeslut med våldtäkt som huvudbrott ökat med 148 beslut, eller 98 procent, och antalet beslut med huvudbrottet grov våldtäkt har ökat med 6 beslut, eller 38 procent. Under samma period har antalet lagföringsbeslut med våldtäkt mot barn ökat med 16 beslut, eller 12 procent, och antalet beslut med huvudbrottet grov våldtäkt mot barn har ökat med 9 beslut, eller 41 procent.
Jämfört med 2000, har antalet lagföringsbeslut rörande våldtäkt (inklusive grov våldtäkt) ökat med 167 procent, eller 202 beslut. Både den långsiktiga utvecklingen och de senaste årens utveckling bör dock ses mot bakgrund av de förändringar (skärpningar) som skett i sexualbrottslagstiftningen sedan 2005.
Skolundersökningen om brott 2021 ställer frågor till elever i årskurs nio, bland annat om utsatthet för och delaktighet i våldsbrott.
Självrapporterad utsatthet för sexualbrott bland elever i årskurs 9. Andel (%) elever som utsatts. Källa: Skolundersökningen om brott 2021.
Totalt uppger 15 procent av eleverna att de utsatts för något sexualbrott under de senaste tolv månaderna. Andelen utsatta är dock betydligt större bland tjejer (24 procent) än bland killar (6 procent). Majoriteten av killarna och tjejerna uppger att det har rört sig om fysiska sexuella kränkningar (6 procent av killarna och 21 procent av tjejerna). Andelen utsatta för sexuell handling genom tvång är 1,5 procent bland killar och 9 procent bland tjejer.
Bland killar har andelen som uppgett utsatthet för fysiska sexuella kränkningar legat förhållandevis stabilt sedan 2015, bortsett från en tillfällig uppgång 2017. Detsamma gäller andelen utsatta för sexuell handling genom tvång (mellan 1,2 och 1,5 procent sedan 2015).
Bland tjejer ligger andelen som uppgett utsatthet för fysiska sexuella kränkningar på ungefär samma nivå 2021 (21 procent) som 2019 (20 procent). Andelen tjejer som utsattes för sexuell handling genom tvång ökade från 6 procent 2019 till 9 procent 2021, vilket är den högsta nivån hittills under mätperioden.
Bland killar är det vanligast att de som utsatts för fysiska sexuella kränkningar uppger att utsattheten varit upprepad (två gånger eller fler), i likhet med tidigare mätningar. Bland tjejer är det nästan lika vanligt att utsattheten varit upprepad (10 procent) som att det skett vid ett tillfälle (11 procent).
När det gäller sexuell handling genom tvång är det bland killar ungefär lika vanligt med utsatthet vid ett tillfälle som vid två gånger eller fler, medan det bland tjejer är något vanligare att uppge utsatthet vid ett tillfälle.
Bland killar som utsatts för fysiska sexuella kränkningar har en övervägande majoritet uppgett att händelsen inträffat i skolmiljö (80 procent). Bland de tjejer som uppger att de utsatts för fysiska sexuella kränkningar är det vanligast att brottet skett i skolmiljö (31 procent) följt av i någon annans hem (26 procent) och annan plats (21 procent). De elever som angett att brottsplatsen var en annan plats har i SUB 2021 fått möjlighet att beskriva platsen i en öppen fritextruta. Resultaten visar att bland de tjejer som specificerat en annan plats vid utsatthet för fysiska sexuella kränkningar är det vanligt att uppge att händelsen skett på fest, festival eller liknande sammanhang där många människor samlas.
Skattningarna för killar är behäftade med något större osäkerhet än för tjejer, eftersom antalet utsatta killar är betydligt mindre, men bland killar har fördelningen av brottsplats vid fysiska sexuella kränkningar varit mer eller mindre densamma sedan 2015. Det är dock en markant ökning av andelen killar och tjejer som utsatts i skolmiljö, från 70 procent 2019 till 80 procent 2021 för killarna och från 20 procent till 31 procent för tjejerna under samma period. Detta trots att mycket undervisning har skett digitalt eller på distans. Det går att urskilja en minskning av andelen utsatta killar som uppger att händelsen inträffat på annan plats (från 19 procent 2015 till 6 procent 2021), motsvarande andel utsatta tjejer har också minskar över tid (från 41 procent 2015 till 21 procent 2021). Jämfört med tidigare års undersökningar är det en större andel av de tjejer som utsatts för fysiska sexuella kränkningar som uppger att händelsen skett i någon annans hem.
Bland de elever som uppger att de tvingats till sexuell handling är den vanligaste brottsplatsen någon annans hem (figur 3.15), 38 procent av eleverna har uppgett detta som brottsplats. Drygt var fjärde elev (28 procent) som utsatts uppger dock att det skett via internet eller sociala medier.
I likhet med tidigare år är det vanligast att sexuell handling genom tvång skett i någon annan persons hem. Den andel som uppgett detta har varierat något (mellan 38 och 50 procent) medan den andel som utsatts på internet eller sociala medier har ökat (från 18 procent av de utsatta till 28 procent).
¹) I statistiken över handlagda brott redovisas anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet fattat ett beslut om brottet.
²) Personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats.
³) Statistiken över lagförda personer redovisar antalet lagföringsbeslut som fattats under året. Med lagföringsbeslut avses fällande dom i tingsrätt eller beslut från åklagare om strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse under ett kalenderår. En och samma person kan lagföras på olika sätt och vid flera tillfällen under ett år. Ett lagföringsbeslut kan innehålla beslut om flera brott och flera påföljder.
Sidan senast uppdaterad: