Statistik utifrån brottstyper

Här visar vi hur ett antal brottskategorier har utvecklats under den senaste tioårsperioden, utifrån Brås statistik. I de fall brottstypen omfattas av den Nationella trygghetsundersökningen börjar vi med siffrorna över de som utsatts för brott. Därefter presenterar vi anmälningsstatistiken och den övriga kriminalstatistiken när den är tillämplig. Siffrorna utgår från den slutliga statistiken.

Välj brottsyp

Övergripande resultat från Brås statistik

Utsatthet för brott

Under 2017 utsattes 24,7 procent av befolkningen i åldern 16–84 år för någon eller några av de brottstyper som i Nationella trygghetsundersökningen (NTU) kallas för brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri, trakasserier eller nätkränkning. Det är en ökning från 2016, då andelen var 23,1 procent. Några av brottstyperna tillkom vid mätningen av utsatthet 2016 och därför kan det sammantagna resultatet för brott mot enskild person inte jämföras med resultatet från åren före 2016. Av kvinnorna i befolkningen (16–84 år) är det 26,6 procent som utsattes för något brott mot enskild person 2017, vilket är en större andel än bland männen som hade 22,6 procent utsatta. Skillnaden beror främst på att det är en större andel bland kvinnor än män som uppger att de utsattes för sexualbrott och trakasserier.

I NTU undersöks utsatthet för brott kalenderåret före svarstillfället. Det innebär att den utsatthet som rapporteras i NTU 2018 avser utsatthet under 2017. Utsatthet för brott mot enskild person redovisas i andel utsatta personer, till skillnad från utsatthet för egendomsbrott mot hushåll, som redovisas i andel utsatta hushåll.

Utsatthet för brott mot enskild person

Utsatthet för olika typer av brott mot enskild person 2006–2017 ¹). Andel utsatta av befolkningen (16–84 år). Källa: NTU 2018

Av de brott mot enskild person som efterfrågas är hot och sexualbrott det som flest uppger att de utsattes för 2017 (8,3 respektive 6,4 %), medan det är minst vanligt att uppge utsatthet för personrån (1,3 %). Utsattheten har ökat för nästan samtliga brottstyper inom brott mot enskild person jämfört med 2016. Sett till en längre tidsperiod är det utsatthet för sexualbrott som haft tydligast utveckling under de senaste åren, då andelen som har uppgett denna utsatthet har ökat sedan 2012, en ökning som har varit särskilt tydlig vid de senaste mätningarna. Vidare har utsatthet för hot och personrån ökat successivt sedan 2015. Andelen utsatta för trakasserier har ökat tydligt nästan årligen sedan 2010. Dock var andelen på samma nivå 2017 som 2016, så det återstår att se om den uppåtgående trenden har avtagit.

Hur många gånger man utsätts för brott under ett år är ojämnt fördelat. Medan majoriteten av dem som blivit utsatta för brott uppger att det skett vid ett (1) tillfälle, rapporterar en liten del av befolkningen en hög grad av upprepad utsatthet. När det gäller brott mot enskild person var det 6,5 procent av befolkningen som utsattes för drygt tre fjärdedelar (75,4 %) av brottshändelserna under 2017. Det är stora skillnader mellan män och kvinnor och olika åldersgrupper vad gäller utsatthet. Män i åldern 16–19 år är den grupp som i störst utsträckning uppger att de utsattes för misshandel (10,6 %) och personrån (3,7 %). Kvinnor i åldern 20–24 år är den grupp som i störst utsträckning uppger att de utsattes för sexualbrott (35,8 %) medan kvinnor i åldern 16–19 år är den grupp som hade störst andel utsatta för trakasserier (13,9 %). Utsattheten är även ojämnt fördelad sett till andel utsatta personer i olika grupper av befolkningen. En särskilt utsatt grupp är ensamstående med barn, där 36,6 procent uppger att de utsattes för någon eller några av brottstyperna inom brott mot enskild person 2017. En annan grupp med hög utsatthet är svenskfödda personer med två utrikesfödda föräldrar, där andelen var 32,9 procent.

Utsatthet för brott mot egendom 2006–2017

Utsatthet för olika typer av brott mot egendom 2006–2017 ¹). Andel utsatta hushåll i riket. Källa: NTU 2018

Under 2017 utsattes 13,8 procent av hushållen i riket för någon eller några av de brottstyper som i Nationella trygghetsundersökningen kallas för egendomsbrott mot hushåll: bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld eller bostadsinbrott. Det är en något mindre andel jämfört med föregående år, då andelen var 14,4 procent. Utsatthet för egendomsbrott mot hushåll har även minskat sett till utvecklingen sedan 2006. Av de egendomsbrott mot hushåll som efterfrågas var det under 2017 vanligast att utsättas för cykelstöld (10,3 %) medan det var minst vanligt att utsättas för bilstöld (0,9 %). Utsattheten har minskat för samtliga egendomsbrott jämfört med 2016, med undantag för bostadsinbrott där andelen var densamma 2017 som 2016. De egendomsbrott som har haft tydligast utveckling sedan 2006 är de bilrelaterade brotten, vilka har minskat markant.

Antal anmälda brott 2009–2018

Statistiken över anmälda brott omfattar alla händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket eller Ekobrottsmyndigheten. De anmälda brotten inkluderar även händelser som efter utredning visar sig vara annat än brott.

Under 2018 anmäldes cirka 1 540 000 brott till polis, tull eller åklagare. Det är 34 800 fler brott (+2 %) än 2017. Under den senaste tioårsperioden (2009–2018) har antalet anmälda brott ökat med cirka 142 000 brott (+10 %). Utvecklingen av samtliga anmälda brott har ökat kontinuerligt sedan 1975. Ökningstakten var starkast fram till 1990-talet. Därefter var ökningstakten svagare under perioden fram till mitten av 00-talet, för att sedan återigen öka.

Statistiken över anmälda brott redovisas efter sju breda brottskategorier samt för ett urval av enskilda brottstyper. Bland de brottskategorier som redovisas hör bedrägeribrott och skadegörelsebrott till de kategorier som ökade mest i antal anmälda brott under 2018. Bedrägeribrotten ökade med 51 900 anmälda brott (+25 %). Det som ökade mest inom kategorin bedrägeribrott var datorbedrägeri och utpressning.

Skadegörelsebrotten ökade med 8 440 anmälda brott (+5 %) 2018. Det som ökade mest inom kategorin var klotter mot kollektivtrafik och annan skadegörelse (ej klotter). Även narkotikabrott hör till de brottskategorier där antalet anmälda brott ökade relativt mycket 2018, en ökning på 6 procent (+6 140 brott) jämfört med året innan. Stöld- och tillgreppsbrott var den brottskategori som minskade mest i antal anmälda brott, med 41 300 anmälda brott (−9 %). De brottstyper som minskade mest inom denna kategori var fickstölder och inbrottsstöld i bostad, fritidshus med mera.

Så fördelas anmälningarna

Fördelning mellan olika brottstyper 2018, i procent av det totala antalet anmälda brott. Talen är avrundade. Källa: Anmälda brott

Under 2018 utgjorde stöld- och tillgreppsbrotten 29 procent av samtliga anmälda brott, medan motsvarande andel för brott mot person var 19 procent. Bedrägeri- och skadegörelsebrotten utgjorde 17 respektive 12 procent av de brott som anmäldes 2018.

Den senaste tioårsperioden (2009–2018) utmärks av en minskning av stöldbrottens andel av samtliga anmälda brott. Minskningen uppgår till 11 procentenheter. Även andelen skadegörelsebrott har minskat de senaste tio åren, med 2 procentenheter. De flesta övriga brottskategorier har ökat sina andelar eller varit oförändrade. Bedrägeribrotten ökade med 9 procentenheter och brott mot person ökade med 2 procentenheter, medan narkotikabrotten ökade med 1 procentenhet.

Olika sorters stöld- och tillgreppsbrott utgjorde 29 procent av alla anmälda brott under 2018.

Hur stor andel av de faktiska brotten som anmäls varierar beroende på brottstyp, och endast för vissa enstaka brottstyper kan anmälningsstatistiken antas ge en ungefärlig bild av hur många brott som faktiskt begås. Benägenheten att anmäla brott kan förändras över tid, till exempel på grund av förändrade attityder i samhället eller ändrade försäkringsvillkor. Detta gör det svårare att utifrån de anmälda brotten avgöra om brottsligheten i samhället faktiskt ökar eller minskar. Därför är det ofta nödvändigt att jämföra anmälningsstatistiken med andra källor, som t.ex. NTU här ovan, för att få en bild av den faktiska utvecklingen.

Dödligt våld

Antal konstaterade fall av dödligt våld 2002–2018, totalt samt uppdelat på brottsoffrets kön¹. Uppgift om kön finns tillgänglig från 2011.

¹I ett av fallen 2012 kunde offrets kön inte fastställas.

Statistiken över konstaterade fall av dödligt våld omfattar samtliga fall som polisanmälts som mord, dråp, barnadråp, samt vållande till annans död och terroristbrott under ett kalenderår, där det kan konstateras att dödligt våld sannolikt är dödsorsaken.

I Brås granskning konstaterades 108 fall av dödligt våld 2018, vilket utgjorde närmare en fjärdedel (24 %) av samtliga händelser som anmäldes som mord, dråp eller barnadråp under året. Antalet konstaterade fall av dödligt våld har minskat med 5 fall jämfört med 2017, då antalet uppgick till 113 fall. Nivån för 2017 var den högsta under perioden 2002–2018.

År 2018 kunde 13 fall av dödligt våld knytas till 5 händelser med flera dödsoffer. Det kan jämföras med 2017 då 16 fall av dödligt våld kunde knytas till 6 händelser med flera dödsoffer, däribland attacken på Drottninggatan i Stockholm där fem personer föll offer för dödligt våld. Sedan 2002, då Brå började ta fram statistiken, har nivån på antalet konstaterade fall av dödligt våld varierat mellan 68 och 113 fall per år. Åren 2007–2014 utmärktes utvecklingen av antalet fall av relativt stora årliga variationer kring en nedåtgående trend. De senaste fyra åren (2015–2018) har antalet fall av dödligt våld legat på en högre och jämnare nivå än tidigare år, och därmed har den tidigare nedåtgående utvecklingen brutits.

Personuppklarade brott

Antal personuppklarade brott, dels utifrån den gamla definitionen räknat på anmälda brott, dels den nya (från och med 2014) räknat på handlagda brott.

Statistiken över handlagda brott omfattar samtliga anmälda brott där polis, åklagare eller annan utredande myndighet har fattat ett beslut under referensåret som innebär att handläggningen av brottet avslutas.

Under 2018 blev 1,55 miljoner brott handlagda, vilket är en ökning med 33 100 brott, eller 2 procent, jämfört med 2017. Majoriteten (84 %) av de handlagda brotten hade anmälts samma år som de handlades, medan 12 procent hade anmälts året innan. Resterande brott (3 %) hade anmälts före 2017.

En utredning hade bedrivits för drygt hälften (49 %), eller 766 000, av de handlagda brotten, vilket är en marginell minskning med 3 260 brott (−0 %) jämfört med 2017. Av de redovisade brottskategorierna minskade antalet utredda stöld- och tillgreppsbrott, skadegörelsebrott och brott mot person, medan utredda narkotikabrott, trafikbrott och bedrägeribrott ökade i antal.

Den största brottskategorin bland de utredda brotten var brott mot person. De resterande handlagda brotten (51 %), 788 000 brott, direktavskrevs, vilket är en ökning med 36 400 brott (+5 %) jämfört med 2017.

Förundersökningsbegränsade brott

Under 2018 fattades beslut om förundersökningsbegränsning för 66 400 brott av de handlagda brotten, vilket är en ökning med 6 530 brott (+11 %) jämfört med 2017. Totalt sett förundersökningsbegränsades 4 procent av samtliga handlagda brott, vilket är samma andel som 2017. De flesta beslut om förundersökningsbegränsning togs efter att en utredning inletts för brottet.

Personuppklarade brott

Under 2018 personuppklarades 211 000 handlagda brott, vilket är en ökning med 7 800 brott (+4 %) jämfört med 2017. Av de redovisade brottskategorierna ökade antalet personuppklarade brott för brott mot person, bedrägeribrott, trafikbrott och narkotikabrott, medan antalet personuppklarade stöld- och tillgreppsbrott minskade. De personuppklarade skadegörelsebrotten var ungefär lika många som föregående år.

Personuppklaringsprocent och lagföringsprocent

Personuppklaringsprocenten, som redovisar andelen personuppklarade brott av samtliga handlagda brott, uppgick till 14 procent 2018, en oförändrad andel jämfört med 2017.

Lagföringsprocenten, som redovisar andelen personuppklarade brott av samtliga utredda brott (exklusive förundersökningsbegränsade brott), uppgick till 30 procent 2018, vilket är en ökning med 1 procentenhet jämfört med 2017.

Misstänkta personer

Antal personer misstänkta för brott, 2009–2018.

Statistiken över misstänkta personer omfattar straffmyndiga personer som har blivit misstänkta för brott av polis, åklagare eller annan brottsutredande myndighet under referensåret, och för vilka misstanken graderats som skäligen misstänkt eller högre.

År 2018 misstänktes 181 000 personer för brott, vilket var en ökning med 3 780 personer, eller 2 procent, jämfört med 2017. Sett över en tioårsperiod (2009–2018) har antalet personer som misstänkts för brott minskat med 13 100 personer eller 7 procent. Av de misstänkta personerna 2018 var 36 500 kvinnor och 144 000 män, vilket ger en könsfördelning på 20 procent kvinnor och 80 procent män. Både antalet kvinnor och antalet män som misstänkts för brott har ökat jämfört med 2017, med 4 respektive 2 procent. Sedan 2009 har antalet kvinnor som misstänkts för brott minskat med 13 procent och antalet män minskat med 5 procent.

Majoriteten (80 %) av de misstänkta var 21 år eller äldre 2018. Bland kvinnorna var motsvande andel 82 procent och bland männen 79 procent. En femtedel av de misstänkta var unga personer i åldern 15–20 år. Andelen unga misstänkta har under en tioårsperiod minskat, med 4 procentenheter sedan 2009. 

Av de misstänkta personerna 2018 var drygt hälften (55 %) misstänkta för ett (1) brott, medan resterande 45 procent var misstänkta för två eller flera brott. En mindre andel (4 %) var misstänkta för 11 eller fler brott under året. Detta mönster kan ses bland både kvinnor och män, även om andelen kvinnor som var misstänkta för ett (1) brott var större (63 %) än bland männen (53 %).

Antalet misstänkta personer ökade mest för trafikbrott och narkotikabrott, med 5 respektive 8 procent, jämfört med 2017. För stöld- och tillgreppsbrott och skadegörelsebrott minskade i stället antalet med 5 respektive 7 procent.

Handlagda brottsmisstankar

Handlagda brottsmisstankar, 2009–2018.

Statistiken över handlagda brottsmisstankar omfattar samtliga brottsmisstankar som registrerats av polis, åklagare eller annan brottsutredande myndighet och som handlagts under referensåret. I statistiken ingår brottsmisstankar som uppnått misstankegraden skäligen misstänkt och som gäller personer som är straffmyndiga.

År 2018 handlades totalt 537 000 brottsmisstankar, vilket var en ökning med 21 100 brottsmisstankar (+4 %) jämfört med 2017. Antalet handlagda brottsmisstankar mot både kvinnor och män var högre 2018 (+5 % respektive +4 %) jämfört med 2017.

Under den senaste tioårsperioden (sedan 2009) var antalet handlagda brottsmisstankar i stort sett oförändrat (±0 %). Motsvarande utveckling gäller även för brottsmisstankar mot män, medan det var en minskning för brottsmisstankar mot kvinnor (−1 %).

År 2018 handlades 93 800 brottsmisstankar där den misstänkta personen var mellan 15 och 20 år, vilket motsvarade 18 procent av alla handlagda brottsmisstankar. Antalet brottsmisstankar med vuxna gärningspersoner (21 år eller äldre) var 441 000, vilket utgjorde 82 procent av samtliga handlagda brottsmisstankar.

Av samtliga handlagda brottsmisstankar 2018 gällde den största andelen (24 %) brott mot person. Stora andelar utgjordes också av narkotikabrott (19 %), stöld och tillgreppsbrott (12 %) och trafikbrott (12 %).

Förundersökningsbegränsade brottsmisstankar

År 2018 förundersökningsbegränsades 52 100 (10 %) av alla brottsmisstankar. Det är en ökning med 5 280 brottsmisstankar (+11 %) jämfört med 2017. Av de förundersökningsbegränsade brottsmisstankarna var den största brottskategorin narkotikabrott, som stod för 20 procent av samtliga förundersökningsbegränsade brottsmisstankar 2018.

Brottsmisstankar med lagföringsbeslut

Av samtliga handlagda brottsmisstankar 2018 ledde 42 procent till ett lagföringsbeslut, vilket var en lika stor andel som 2017. Antalet ökade dock från 2017 till 2018, från 216 000 till 226 000 brottsmisstankar med lagföringsbeslut (+5 %). Andelen brottsmisstankar som ledde till lagföringsbeslut var 2018 något högre för brottsmisstankar som gällde män än för de som gällde kvinnor (43 % respektive 39 %). Jämfört med 2017 var andelen oförändrad gällande både kvinnor och män (±0 %).

Lagföringsbeslut

Antal lagföringsbeslut, efter lagföringstyp, åren 2008-2017.

Lagförda personer

År 2016 fattades totalt 98 400 lagföringsbeslut, vilket är en minskning med 8 310 beslut eller 8 procent jämfört med 2015. Domsluten minskade med 5 procent till 56 700 domslut, strafföreläggandena minskade med 7 procent till 29 300 beslut och åtalsunderlåtelserna minskade med 22 procent till 12 500 beslut.

Den största antalsmässiga minskningen mellan 2015 och 2016, om man ser till huvudbrotten i lagföringsbesluten, avsåg lagföringsbeslut för trafikbrott, det vill säga brott mot lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott respektive brott mot trafikförordning (1998:1276). Jämfört med 2015 minskade antalet lagföringsbeslut för brott mot trafikbrottslagen med 1 530 beslut eller 7 procent. Antalet lagföringsbeslut för brott mot trafikförordningen minskade med 1 340 beslut eller 15 procent.

Den största antalsmässiga ökningen mellan 2015 och 2016, om man ser till huvudbrotten i lagföringsbesluten, avsåg lagföringsbeslut för brott mot lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Jämfört med 2015 ökade antalet lagföringsbeslut för brott mot lagen om straff för smuggling med 266 beslut eller 12 procent.

Antalet domslut med huvudpåföljden fängelse minskade med 3 procent till 10 400 domslut jämfört med 2015. Även domslut med andra typer av 6 huvudpåföljder minskade. Antalet domslut med huvudpåföljden böter minskade med 3 procent till 27 600 beslut, och antalet domslut med huvudpåföljden villkorlig dom minskade med 8 procent till 8 860 beslut. Domslut med skyddstillsyn som huvudpåföljd minskade med 5 procent till 5 380 beslut.

Minskningen i antalet fängelsedomar 2016 återfanns totalt sett bland de som dömts till kortare strafftider på upp till och med högst 6 månader. De utdömda strafftiderna på mer än 6 månader till högst 24 månader respektive mer än 24 månader ökade med 2 respektive 9 procent, i jämförelse med 2015.

Av samtliga lagföringsbeslut avsåg 17 procent (17 100 beslut) kvinnor och 83 procent (81 400 beslut) män. Fördelningen har varit likartad de senaste tio åren. Antalet lagföringsbeslut minskade i samtliga åldersgrupper jämfört med 2015. Den antalsmässigt största minskningen har skett i åldersgruppen 30–49 år, där antalet lagföringsbeslut var 34 100 beslut 2016. Det motsvarar en minskning med 3 670 beslut eller 10 procent.

Personer i anstalt

Antal personer som intagits i kriminalvårdsanstalt respektive antal personer som var inskrivna i anstalt den 1 oktober för respektive år 2008-2017.

Kriminalvård

År 2016 intogs 8 500 1 personer i kriminalvårdsanstalt, vilket är en minskning (−1 %) jämfört med 2015. Jämfört med 2007 har antalet minskat med 14 procent.

Antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober 2016 var 4 230 1 personer, vilket är en minskning med 1 procent sedan 2015. Antalet har även minskat i jämförelse med den 1 oktober 2007 (−20 %).

Av de personer som intogs i anstalt under 2016 var cirka 8 procent kvinnor och 92 procent män. Dessa andelar har varit relativt oförändrade under den senaste tioårsperioden. Jämfört med 2015 har dock andelen kvinnor ökat med 2 procentenheter.

Av de personer som intogs under 2016 hade 43 procent tidigare haft en frihetsberövande kriminalvårdspåföljd. Det gällde för 38 procent av de intagna kvinnorna och 43 procent av de intagna männen. Jämfört med 2015 är den totala andelen intagna som tidigare varit frihetsberövade oförändrad. Vid en jämförelse med 2007 har andelen minskat med 9 procentenheter.

Av de personer som intogs under 2016 var 5 procent 15–20 år, 13 procent 21– 24 år, 18 procent 25–29 år, 27 procent 30–39 och 37 procent var 40 år eller äldre.

Jämfört med 2015 var åldersstrukturen bland dem som togs in i anstalt i stort sett oförändrad. Jämfört med 2007 har det dock skett förändringar i åldersstrukturen. Exempelvis har åldersgrupperna 25–29 år och 30–39 år båda ökat med 2 procentenheter, medan åldersgruppen 40 år eller äldre har minskat med 3 procentenheter.

Av dem som intogs under 2016 hade en majoritet (60 %) dömts för narkotikabrott, tillgreppsbrott eller brott mot liv och hälsa. Av dessa har antalet som dömts för tillgreppsbrott minskat med 3 procent jämfört med 2015. Antalet intagna för narkotikabrott eller brott mot liv och hälsa ökade däremot med 6 procent respektive 5 procent jämfört med året innan.

År 2016 var det 9 4401 personer som påbörjade frivårdspåföljder med övervakning (vilket gäller dem som dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits från anstalt). Det är en minskning med 6 procent jämfört med 2015, och en minskning med 25 procent jämfört med 2007. Den 1 oktober 2016 var 9 6201 personer under övervakning, vilket är en minskning med 7 procent jämfört med samma tidpunkt året innan.

Under 2016 påbörjade 1 820 personer intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV), vilket är en minskning med 1 procent jämfört med 2015 och med 39 procent jämfört med 2007. Den 1 oktober 2016 avtjänade 228 personer ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Den 1 oktober 2016 var 1 680 1 personer inskrivna i häkte, vilket är en ökning med 3 procent jämfört med 2015, men en minskning med 3 procent jämfört med 2007.

Andel personer som återfallit i brott

Andel personer som återfallit i brott, inom ett, två respektive tre år, av samtliga personer med en ingångshändelse 2011, totalt samt efter kön.

Återfall i brott

Av samtliga personer med en ingångshändelse 2010 återföll 40 procent i brott inom tre år. Bland kvinnorna återföll 28 procent och bland männen 43 procent. Den totala återfallsandelen uppvisar mycket små förändringar över tid. Andelen som återfaller i brott har minskat i de flesta påföljdskategorier sedan 2003 (avser mest ingripande påföljd i ingångshändelsen). Störst minskning kan ses för dem med åtalsunderlåtelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen (−7 procentenheter). Men även för dem med sluten ungdomsvård eller fängelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen (−6 procentenheter vardera) har det skett tydliga nedgångar under perioden 2003–2010.

Av de personer som hade fängelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen 2010 minskade återfallsandelen i de flesta av strafftidskategorierna jämfört med 2003. Störst var minskningen för dem med en utdömd strafftid på mer än ett år och högst två år. I denna kategori minskade återfallsandelen med 11 procentenheter jämfört med 2003.

Risken för att återfalla ökar tydligt med antalet tidigare belastningar. Av personer med nio eller fler tidigare belastningar fem år före ingångshändelsen 2010 återföll 92 procent. Bland debutanter låg andelen återfall på 22 procent. Återfallsmönstret är stabilt över tid. Det är vanligt (54 %) att de som med anledning av återfallshändelsen får en frihetsberövande påföljd har varit frihetsberövade vid ett tidigare tillfälle.

Återfall i brott varierar mellan olika ålderskategorier. Bland personer i åldern 18– 20 år med en ingångshändelse 2010 återföll 47 procent i brott, medan motsvarande andel bland personer på 60 år eller mer var 20 procent. En multivariat analys (regressionsanalys) slår i princip fast de bivariata mönster som framträder i statistiken. Här framkommer bland annat att män hade 54 procent högre risk att återfalla i brott än kvinnor och att personer med 9 eller fler tidigare belastningar hade nästan 25 gånger högre risk för återfall i brott än de utan tidigare belastning.

Medianen för antalet dagar till första återfallet var sju månader och tre veckor (237 dagar) 2010. För kvinnor var mediantiden något längre (258 dagar) än vad den var för män (233 dagar). Risken att återfalla i brott är störst precis efter ingångshändelsen, och avtar successivt med tiden. För personer som avtjänat ett fängelsestraff eller någon annan frihetsberövande påföljd mer än halveras återfallsintensiteten under de första sex månaderna efter frigivningen.

Av samtliga personer med en ingångshändelse 2010 återföll 34 500 personer. Sammantaget stod dessa för 212 000 återfall i brott inom tre år, vilket motsvarar i genomsnitt 6,1 återfallsbrott per person. Mellan 2003 och 2010 har det genomsnittliga antalet återfallsbrott per person minskat med över 1 brott per person (−1,3 brott). Antalet återfallsbrott är dock inte jämnt fördelat bland dem som återfaller i brott. De med minst 9 tidigare belastningar utgjorde bara 8 procent av samtliga personer som återföll efter en ingångshändelse 2010, men stod för 23 procent av alla återfallsbrott inom tre år.

Ta reda på mer

I Brås rapport om brottsutvecklingen i Sverige kan du läsa vilka trender vi kan utläsa från kriminalstatistiken, brottsofferundersökningar och en mängd andra källor. Här ger vi en samlad bild av utvecklingen som riktar sig till allmänt intresserade, politiker och rättsväsendets myndigheter.

Om du bara är ute efter en viss uppgift kan du göra en sökning i kriminalstatistiken.

Definitioner

¹) Anmälda brott

Statistiken över anmälda brott omfattar alla de händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polisen, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten. De anmälda brotten inkluderar även händelser som efter utredning visar sig inte vara brott.

De anmälda brotten om dödligt våld inkluderar även händelser som efter utredning visar sig vara annat än brott, exempelvis självmord, olycka med mera. Brå granskar därför samtliga polisanmälningar rörande dödligt våld och redovisar de faktiskt konstaterade fallen i statistiken över konstaterade fall av dödligt våld.

²) Handlagda brott

Från och med redovisningsåret 2014 redovisas ny statistik över handlagda brott. Den nya statistiken är en revidering av statistiken över uppklarade brott och ersätter denna. I statistiken över handlagda brott redovisas de de anmälda brott för vilka polis, åklagare eller annan utredande myndighet har fattat ett beslut under redovisningsperioden (kalenderår), som innebär att handläggningen av brottet avslutas.

Personuppklarade brott är handlagda brott där ett lagföringsbeslut har fattats om minst en misstänkt person på brottet. Med lagföringsbeslut avses här beslut om att väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller att meddela åtalsunderlåtelse. Personuppklaringsprocenten redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga handlagda brott under samma period.

³) Misstänkta personer

I statistiken över misstänkta personer redovisas de personer som efter avslutad utredning av polis, tull eller åklagare bedömts vara skäligen misstänkta för brott under ett kalenderår. Begreppet brottsdeltagande avser en misstänkt persons registrerade deltagande i ett visst brott.

Handlagda brottsmisstankar

Statistiken över handlagda brottsmisstankar omfattar brottsmisstankar gällande straffmyndiga personer, det vill säga personer som är 15 år eller äldre. Flera brottsmisstankar som handlagts under samma redovisningsperiod kan gälla en och samma person. Flera brottsmisstankar som handlagts under samma redovisningsperiod kan gälla en och samma person. I statistiken räknas dock varje enskild brottsmisstanke för sig.

Lagförda personer

I statistiken över personer lagförda för brott redovisas de personer som under ett kalenderår befunnits skyldiga till brott genom fällande dom i tingsrätt (domslut) eller genom så kallad lagföring utanför domstol (av åklagaren utfärdat strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse).

Kriminalvård

Kriminalvårdsstatistiken redovisar personer som

  • är intagna i kriminalvårdsanstalt
  • övervakas av kriminalvårdens frivårdsorganisation
  • är inskrivna i häkte.

För att redovisa övervakade och intagna personer används framför allt två mått:

  • Antalet intagna beskriver hur många personer som har börjat avtjäna ett fängelsestraff i anstalt eller en övervakning inom frivården under året. Statistiken redovisar antal händelser, vilket innebär att en person som har tagits in flera gånger under året räknas flera gånger.
  • Antalet inskrivna den 1 oktober beskriver hur många enskilda personer som faktiskt var inskrivna på anstalt eller i frivården vid detta datum.

Återfall i brott

Den slutliga statistiken över återfall beskriver andelen personer som återfallit i nytt lagfört brott inom ett, två och tre år efter en ingångshändelse och hur nivån utvecklas över tid. Med en ingångshändelse avses frigivning från en frihetsberövande påföljd eller lagakraftvunna domar och andra lagföringar avseende icke frihetsberövande påföljder. I återfallsstatistiken ingår alltså endast den brottslighet som kunnat konstateras genom en lagföring, och det är viktigt att komma ihåg att statistiken därför inte ger en bild av alla återfall i brott som sker i samhället.

Sidan senast uppdaterad: 2019-04-10

Läs rapporten

Publikationer

Det finns inga artiklar