)

Om brottsstatistiken

När vi vill ta reda på om olika typer av brott ökar eller minskar i samhället vänder vi oss ofta till den officiella brottsstatistiken över anmälda brott. Men om man försöker jämställa antalet anmälda brott med antalet faktiskt begångna brott stöter man snabbt på problem.

Ett av brottsstatistiken viktigaste användningsområden är att följa upp, planera och utveckla rättsväsendets arbete. Den är även till nytta för lokala brottsförebyggare, forskare, journalister och inte minst i samhällsdebatten. Men det finns ett problem. Brottsstatistiken visar de ärenden rättsväsendet tagit emot och har hanterat, inte hur många brott som faktiskt har begåtts i Sverige. Trots det är det vanligt att man i olika sammanhang presenterar statistiken över anmälda brott som ett facit över hur mycket brottsligheten ökar eller minskar.

Vanliga fallgropar när man tolkar statistiken


1. Flera brott kan anmälas vid ett tillfälle

Statistiken över anmälda brott redovisas efter det datum då brottet anmäls och inte efter det datum brottet har begåtts, vilket ibland kan vara flera år innan de anmäls.  Det innebär att om någon till exempel anmäler att en person blivit misshandlad av sin partner upprepade gånger under flera års tid så kommer alla de brotten att redovisas under ett enda år i statistiken. Men samma exempel illustrerar även att ett enda ärende också kan innehålla många brott.

Exempel 1: Om ett hundratal fall av misshandel anmäls i ett ärende, kan det förstås ge stort utslag i statistiken – inte minst på en mindre ort. En sådan ökning kan lätt misstolkas som att våldet generellt har blivit mer utbrett i den lilla orten under just det året, när det i själva verket kan handla om en enda gärningsperson som begått många brott mot en och samma person under flera års tid.

2. Förändringar i rättsväsendet

Andra faktorer som i hög grad påverkat kriminalstatistiken över åren är exempelvis ändringar i polisens och åklagarnas rutiner och arbetsmetoder samt lagändringar som förändrar definitionen av en viss brottskategori från ett år till ett annat.

Exempel 2: När den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft 2005 innebar det att vissa brott som tidigare rubricerats som sexuellt utnyttjande istället rubricerades som våldtäkt. Effekten av lagändringen slog igenom i statistiken på så vis att antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande tydligt minskade de närmaste åren efter lagändringen, medan antalet anmälda våldtäkter ökade markant.

 3. Svårt att jämföra statistik från olika länder

Ibland när man jämför den svenska statistiken över anmälda brott med utvecklingen i andra länder finner man att Sverige ligger högre. Men då ska man först göra klart för sig om siffrorna överhuvudtaget är jämförbara. Förutom att lagstiftningen och de juridiska systemen skiljer sig mellan olika länder är en vanlig fallgrop när man försöker göra internationella jämförelser att brottsstatistiken redovisas på helt olika sätt. I Sverige räknas oftast varje enskild händelse i en utredning som ett brott, medan man i vissa länder betraktar samtliga relaterade händelser i en utredning som ett brott. Vi redovisar också samtliga anmälda brott i statistiken även om det efteråt konstateras att det inte var en brottslig händelse.

Exempel 3: Om du anmäler till polisen att din cykel har blivit stulen så räknas det alltid med i statistiken som ett anmält brott. Det gäller även om du sedan kommer på att du lämnat cykeln hos en bekant och hör av dig till polisen för att meddela detta. Polisen lägger då ner stölden då det inte är något brott som begåtts. Eftersom vi i Sverige redovisar alla brott som har anmälts kommer den anmälda cykelstölden att ingå i statistiken över anmälda brott men den kommer också att ingå i statistiken över handlagda brott som ett nedlagt brott. I många andra länder skulle din cykelstöld överhuvudtaget inte synas i statistiken eftersom man räknar de anmälda brotten i ett annat skede i rättskedjan, nämligen efter att man har utrett brotten och brott som läggs ner av olika anledningar ingår då inte i statistiken. Statistik från olika länder går därför inte att jämföra rakt av.

Stora skillnader mellan olika typer av brott

Det mest uppenbara problemet med att tolka in för mycket i brottsstatistiken är mörkertalet – det faktum att långt ifrån alla brott faktiskt anmäls. Hur stor andel av alla begångna brott som faktiskt kommer till polisens kännedom skiljer sig rätt mycket från brott till brott. När det gäller inbrott och stölder av dyrbar egendom så anmäls de flesta brott eftersom det krävs för att man ska få ut pengar på försäkringen. När det gäller andra mer integritetskränkande brott, mot den egna personen, är mörkertalet desto större.

Även benägenheten att anmäla kan förändras över tid för en och samma brottstyp. När det gäller brott utan brottsoffer, som narkotikabrott, är det endast en bråkdel som anmäls och hamnar i statistiken. Därför är det viktigt att även använda andra källor för att försöka få en bild av hur det verkligen förhåller sig.

En bedömning måste göras för varje brottstyp utifrån relevanta källor. Ett exempel är bilrelaterade brott där man utöver brottsstatistiken och Nationella trygghets­undersökningens siffror över utsatthet för bilbrott även kan använda sig av statistik över antalet anmälningar till försäkringsbolag för att beskriva utvecklingen. I andra fall är det mer komplicerat att göra en bedömning, bland annat när det gäller våld. Genom att titta på uppgifter från olika delar av samhället får vi en bättre bild av den faktiska utvecklingen.

Källor för att tolka brottsutvecklingen

Brottsstatistiken visar de ärenden rättsväsendet tagit emot och har hanterat, inte hur många brott som faktiskt har begåtts i Sverige.

Statistik om brottstyper

Kriminalstatistik

Brottsmålsprocessen

Statistiska undersökningar