Narkotikaanvändning och misstankar om eget bruk bland ungdomar i Stockholm

Narkotikabrott i form av eget bruk är ett typiskt så kallat spanings- och ingripandebrott. Detta innebär att antalet personer som varje år misstänks för eget bruk i första hand speglar polisens resurser och prioriteringar, snarare än det faktiska bruket. I den här kortanalysen jämförs ungdomar som misstänkts för eget bruk med ungdomar som i självdeklarationsundersökningar uppgett bruk av narkotika.

Denna publikation finns endast tillgänglig för nedladdning

Kortanalysen besvarar följande frågeställningar:

Hur förhåller sig andelen ungdomar med självdeklarerat bruk av narkotika till andelen ungdomar som misstänkts för eget bruk, i en jämförelse mellan olika kommuner i Stockholms län och mellan stadsdelsområden i Stockholms stad?
Finns det några könsskillnader?
Har ungdomar som misstänkts för eget bruk av narkotika samma bakgrund som ungdomar som uppger eget bruk av narkotika?
Vilka åklagarbeslut leder misstankarna till, och finns det skillnader mellan olika grupper i sannolikheten för att en misstanke leder till personuppklaring?
I vilka situationer uppstår misstanke om eget bruk bland ungdomar?