Tonåringars benägenhet att anmäla brott och deras förtroende för rättsväsendet

När barn och unga blir utsatta för brott har vuxenvärlden ett stort ansvar att reagera och hjälpa till. För rättsväsendets myndigheter är ungdomsärenden därför prioriterade. Ett problem är dock att de allra flesta brott som unga utsätts för aldrig kommer till polisens kännedom.

Denna publikation finns endast tillgänglig för nedladdning

Varför anmäler så få unga att de utsatts för brott?

Det finns en oro hos vuxenvärlden i allmänhet, men kanske rättsväsendet i synnerhet, att tonåringar inte alltid litar på oss vuxna när de utsatts för brott. Kan den låga anmälningsbenägenheten hos de unga bottna just i ett misstroende om att rättsväsendet inte kommer att kunna hjälpa till? Och är detta eventuella legitimitetsproblem större hos vissa ungdomsgrupper än andra?

I rapporten beskriver Brå utifrån två stora riksrepresentativa undersökningar vilka ungdomsgrupper, som i olika situationer, har en högre respektive lägre benägenhet att anmäla brott till polisen. Vilka förklaringar ger de unga i Sverige till att inte anmäla våldsbrott? I vilken utsträckning uppger exempelvis de unga brottsoffren att de inte vänder sig till polisen på grund av rädsla för repressalier eller för att de helt enkelt inte har förtroende för myndigheterna? Särskilt intresse riktas också mot frågan om unga väljer att anmäla brott i större eller mindre utsträckning än tidigare.

Analyserna bygger på flera tusen enkätsvar och intervjuer med representativa urval av brottsoffer. Rapporten vänder sig till anställda inom rättsväsendet, regering och riksdag samt till alla andra som intresserar sig för den grundläggande frågan om ungas utsatthet för brott och deras förtroende för rättsväsendet.