Kommunikationen central i arbetet med medborgarlöften

Medborgarlöften ska föra polisen närmare medborgarna, tydliggöra samverkan med lokalsamhället samt möjliggöra dialog med medborgarna kring uppdrag och prioriteringar. Arbetet med medborgardialoger och medborgarlöften infördes i samband med etableringen av den nya polisorganisationen 2015.

Anna Horgby, du är en av utredarna på Brå som har följt arbetet med medborgarlöften i de fyra områdena. Vad är det viktigaste ni har kommit fram till?

Vi ser att kommunikation och dialog i många fall saknas, såväl externt som internt. Detta behöver förbättras för att arbetssättet ska fungera som det är tänkt. Medborgarlöften är en ny och omfattande arbetsmodell som tar tid att implementera. Polisen har kommit en liten bit på vägen men bristerna med bland annat kommunikationen kan vara en förklaring till att man inte alltid har nått de mål som man satt upp för arbetet.

I våra intervjuer med medborgare har de varit mycket positiva till arbetet och till att polisen lyssnar och bryr sig om vardagsproblem. Polisen å andra sidan är förvånad över medborgarnas vilja till dialog och att de i så hög utsträckning vill dela med sig. Fallstudien pekar på att kännedom om medborgarlöftena och deltagande i en medborgardialog kan påverka känslan av delaktighet och förtroendet för polisen i positiv riktning. Samtidigt är en utmaning att endast var fjärde medborgare i de studerade områdena känner till arbetet. I flera av undersökningsområdena har man brustit när det gäller återkopplingen. Vi såg också att kännedomen ökade mest i de områden där kommunikatörer har involverats i arbetet.

En annan utmaning är den interna kommunikationen. Medborgarlöften är ett nytt arbetssätt och det krävs hög kvalitet, både på medarbetardialogerna och på återkopplingen vad de gav, för att man ska förstå varför polisen ska arbeta med medborgarlöften. Det handlar inte bara om att medarbetarna ska känna till medborgarlöftena, de måste också förstå varför de tagits fram och hur det löpande arbetet fungerar.

Kommunpoliserna har gett utryck för att de saknar stöd i arbetet och många tycker det är svårt med prioritering och förankring. Utvärderingen visar också att man arbetar mindre operativt med att uppfylla löftena än vad man själva beräknat. Där kan vi se att det är i de områden där det funnits fredade områdespoliser som man har lagt mest tid på att uppfylla löftena.

Vem riktar sig fallstudien till?

Rapporten är i första hand skriven till ledningen inom polisen som ett underlag för den fortsatta implementeringen av metoden. Men andra brottsförebyggande aktörer, så som kommunala och regionala samordnare samt kommunpoliser kan också ha nytta av rapporten. Arbetet med medborgarlöften är en del i att arbeta med samverkansöverenskommelserna mellan kommun och polis. Länsstyrelsen kan använda rapporten för att få reda på i vilka delar i modellen som de behöver stödja kommunerna i.

De sammanfattande rutorna som avslutar varje kapitel kan vara till stor hjälp. I dem står det en del om utmaningar och svårigheter och hur de berörda parterna upplevt arbetet. De som jobbar med medborgarlöftena kan för varje moment i modellen gå in och se vad som har fungerat bra och vad som har fungerat mindre bra och dra lärdom från detta.

Vad ska man som kommunpolis eller kommunal brottsförebyggare ta med sig från analysen?

Ett viktigt medskick är att inte glömma kommunikation och återkoppling. Det behövs mer dialog med gruppchefer inom polisen. Polisens dialog med kommunen behöver stärkas. Det är viktigt att verkligen nå ut och förklara varför man ska arbeta med medborgarlöften. Förstår inte kollegor, samverkanspartners eller medborgarna syftet med löftena riskerar det att skapa negativa attityder och att man inte arbetar med löftena fullt ut.

Man kan behöva anpassa arbetet med medborgarlöften efter lokala förutsättningar och utifrån vad man vill uppnå med löftena. Alla steg ska vara med men de kan behöva anpassas så att de kan genomföras. I en del områden behövs täta medborgardialoger medan i andra områden ändras inte problembilden i lika hög utsträckning och då räcker det med färre avstämningar.