Kapabla väktare i Norsjö kommun

Grannsamverkanstänket skulle ske utifrån ett glesbyggssammanhang för att möta en problembild bestående av en ökande trend med bostadsinbrott, framförallt organiserat från ligor i Baltikum och östereuropa. Ligorna har specialiserat sig på inbrott i småhus och i synnerhet tillgreppsbrott mot trävaru-, maskin – och åkeriverksamhet. Även lokala återfallsförbrytare ligger bakom en del av stölderna från näringsidkarna.

Därtill vållar ett utbrett motorintresse bland traktens unga ordningsstörningar; dels i form av stora samlingar på parkeringsplatser där sladdande och hög musik är norm, dels i form av fortkörning och annan form av vårdslöshet i bostadsområdena. Oro att utsättas för bostadsinbrott och trafikrelaterade ordningsstörningar är de betydande förklaringarna till kommuninvånarnas självdeklarerade otrygghet. Däremot fanns en delvis motsägelsefull bild avseende tryggheten bland kommunens medborgare och näringsidkare. Nationella trygghetsundersökningen (NTU) visar att Norsjö tillhör det område i Sverige med högst uppvisad generell trygghet i befolkningen, medan lokalpolisområdet i kontakter med medborgarna och näringsidkare gjort en annan bedömning, delvis utifrån att många avstår från att anmäla brott, då de inte ser någon poäng att så göra, då förtroendet för att brottet leder till uppklarning, är låg.

Norsjö, till ytan stor geografisk kommun med en liten befolkning, ansåg sig behöva aktivera andra resurser som kapabla väktare, än vad som är vanligt förekommande i tätorter och annan form av grannsamverkan. Tanken var att försöka mobilisera Norsjös motorburna ungdomar och samverka med Räddningstjänsten (deltidsbrandmän med god lokalkännedom).