Statistik utifrån brottstyper

Här visar vi hur ett antal brottskategorier har utvecklats under den senaste tioårsperioden, utifrån Brås statistik. I de fall brottstypen omfattas av den Nationella trygghetsundersökningen börjar vi med siffrorna över de som utsatts för brott. Därefter presenterar vi anmälningsstatistiken och den övriga kriminalstatistiken när den är tillämplig. Siffrorna utgår från den slutliga statistiken.

Välj brottsyp

Övergripande resultat från Brås statistik

Utsatthet för brott

Under 2016 utsattes 15,6 procent av befolkningen i åldern 16–79 år för någon eller några av de brottstyper som i Nationella trygghetsundersökningen (NTU) kallas för brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier. Det är en ökning jämfört med föregående år, då andelen utsatta var 13,3 procent. Utsattheten för brott mot enskild person låg på en relativt stabil nivå 2005–2014 (11,3 %– 13,1 %) men de senaste två åren visar på en ökning.

Andel av befolkningen som utsatts för olika typer av brott mot enskild person 2005–2016. Källa: NTU

Av de brott mot enskild person som rapporteras i NTU uppges 26 % vara anmälda till polisen. För vissa brottstyper är det så kallade mörkertalet mycket stort. Den totala anmälningsbenägenheten ökade från 24 procent 2005 till 31 procent 2013. Därefter tycks trenden ha vänt, och år 2014 och 2015 uppgavs 26 procent av alla brott mot enskild person vara anmälda till polisen. För män är anmälningsbenägenheten något högre än för kvinnor (28 jämfört med 24 %). Detta förklaras till stor del av att utsattheten mellan män och kvinnor generellt sett skiljer sig åt när det gäller brottstyp och relation till gärningspersonen. Bedrägerier anmäls i 49 procent av fallen medan endast 9 procent av sexualbrotten anmäls.

Hur många gånger man utsätts för brott under ett år är mycket ojämnt fördelat i befolkningen. Medan majoriteten av dem som blivit utsatta för brott uppger att det skedde vid ett tillfälle, rapporterar en liten del av befolkningen hög upprepad utsatthet. När det gäller utsatthet för brott mot enskild person var det 1,9 procent av befolkningen som utsattes för över hälften av händelserna under 2015. Utsattheten är även ojämnt fördelad sett till andel utsatta personer i olika grupper av befolkningen. Den mest utsatta gruppen är ensamstående med barn där utsatthet för brott mot enskild person (brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri och trakasserier sammanslagna) är nästan dubbelt så hög år 2015 som hos den övriga befolkningen.

Egendomsbrott mot hushåll

Andel hushåll som utsatts för olika typer av egendomsbrott 2006–2016. Källa: NTU

Reguljära NTU visar att 10,3 procent av hushållen utsattes för något av de egendomsbrott som tas upp i undersökningen under 2016. Det är en något större andel jämfört med 2015 (då andelen utsatta hushåll var 9,5 %). Andelen har dock minskat, från 12,6 procent år 2006.25

Minskningen under perioden består framför allt av att allt färre drabbas av stöld ur eller från fordon. Brott mot egendom uppges generellt vara polisanmälda i betydligt högre grad än brott mot enskild person. Av de brott mot egendom som tas upp i NTU uppges ungefär hälften vara polisanmälda (48 %). För stöldbrott varierar anmälningsbenägenheten bland annat beroende på värdet på det som blivit stulet.

Den Nationella trygghetsundersökningen

Anmälda brott

Antal anmälda brott, 2007–2016 Källa: Anmälda brott

Under 2016 anmäldes totalt drygt 1 510 000 brott till polis, tull eller åklagare. Det är 6 800 fler brott (±0 %) än 2015. Under den senaste tioårsperioden (2007–2016) har antalet anmälda brott¹ ökat med cirka 204 000 brott (+16 %). Utvecklingen av samtliga anmälda brott har ökat kontinuerligt sedan 1975. Ökningstakten, det vill säga den procentuella förändringen över tid, var starkast fram till 1990-talet. Därefter var ökningstakten svagare under perioden fram till mitten av 00-talet för att sedan återigen öka.

Statistiken över anmälda brott redovisas efter sju breda brottskategorier samt för ett urval av enskilda brottstyper. Bland de brottskategorier som redovisas hör bedrägeribrott och brott mot person till de kategorier som ökade mest i antal anmälda brott under 2016, och inom kategorin brott mot person var misshandel och olaga hot de brottstyper som ökade mest. Samtidigt var brottskategorierna stöld- och tillgreppsbrott respektive narkotikabrott de kategorier som minskade mest i antal anmälda brott, och inom kategorin stöld- och tillgreppsbrott var stöld av drivmedel och stöld ur och från motordrivet fordon de brottstyper som minskade mest.

De enskilda brottstyper som ökade mest i antal anmälda brott är datorbedrägeri, bidragsbrott mot Försäkringskassan, misshandel (inklusive grov misshandel), olaga hot och sexuellt ofredande. De enskilda brottstyper som minskade mest i antal är bedrägeri med hjälp av internet, stöld ur och från motordrivet fordon, stöld av drivmedel, fickstöld, bokföringsbrott och eget bruk av narkotika.

Så fördelas anmälningarna

Fördelning mellan olika brottstyper 2016, i procent av det totala antalet anmälda brott. Talen är avrundade. Källa: Anmälda brott

Under 2016 utgjorde stöld- och tillgreppsbrotten 33 procent av samtliga anmälda brott; motsvarande andel för brott mot person var 18 procent. Skadegörelse- och bedrägeribrotten utgjorde 13 respektive 14 procent av de brott som anmäldes 2016. Den senaste tioårsperioden (2007–2016) utmärks av en minskning av stöldbrottens andel av samtliga anmälda brott, och den uppgår till 11 procentenheter. Även andelen trafikbrott och skadegörelsebrott har minskat de senaste tio åren, med vardera 1 procentenhet. De flesta övriga brottskategorier har ökat sina andelar. Brott mot person (kap. 3–7 brottsbalken) ökade med 2 procentenheter och narkotikabrotten ökade med 1 procentenhet, medan bedrägeribrotten ökade med 8 procentenheter.

33%

Olika sorters stöld- och tillgreppsbrott utgjorde 33 procent av alla anmälda brott under 2016.

Hur stor andel av de faktiska brotten som anmäls varierar beroende på brottstyp, och endast för vissa enstaka brottstyper kan anmälningsstatistiken antas ge en ungefärlig bild av hur många brott som faktiskt begås. Benägenheten att anmäla brott kan förändras över tid, till exempel på grund av förändrade attityder i samhället eller ändrade försäkringsvillkor. Detta gör det svårare att utifrån de anmälda brotten avgöra om brottsligheten i samhället faktiskt ökar eller minskar. Därför är det ofta nödvändigt att jämföra anmälningsstatistiken med andra källor, som t.ex. NTU här ovan, för att få en bild av den faktiska utvecklingen.

Statistik över anmälda brott

Konstaterade fall av dödligt våld

Konstaterade fall av dödligt våld, därav dödligt våld mot man eller kvinna¹, 2007–2016. (Anmälda fall av dödligt våld där det med stor sannolikhet är dödligt våld som är dödsorsaken). Könsfördelning redovisas för de konstaterade fallen av dödligt våld sedan 2011.

¹I ett av fallen 2012 kunde offrets kön inte fastställas.

År 2016 konstaterades 106 fall av dödligt våld i Sverige. Det är en minskning med 6 fall, jämfört med 2015 då 112 fall kunde konstateras. Sedan 2002, då Brå påbörjade statistiken, har nivån över konstaterade fall av dödligt våld varierat mellan 68 och 112 fall per år, utan en tydlig trend. Under perioden har den genomsnittliga nivån varit 92 fall årligen.

De senaste två åren har antalet konstaterade fall av dödligt våld legat på en högre nivå (112 resp. 106 fall). Antalet har visat på stora årliga variationer och det är för tidigt att säga om den högre nivån är ett trendbrott från den genomsnittligt sett stabila utveckling som gällt sedan 2002.

År 2016 var offret en kvinna i 29 fall (27 %)och man i 77 fall (73 %). I 28 procent av de konstaterade fallen av dödligt våld 2016 användes skjutvapen, vilket är 1 procentenhet lägre än 2015 (29 %). De senaste fem åren har andelen legat på i
genomsnitt 29 procent.

Av de konstaterade fallen av dödligt våld 2016 anmäldes 69 procent i storstadsregionerna Stockholm, Väst och Syd. Nivån har legat på mellan 68 procent och 72 procent under åren 2010-2016.

I regionerna kan både ökningar och minskningar av antalet konstaterade fall noteras från 2015 till 2016. Störst antalsmässig ökning kan ses i region Syd, som visat en ökning från 18 till 30 fall (+12 fall). En ökning ses även för region Mitt, där antalet nästan tredubblades från 5 till 13 fall. Störst minskning ses i region Väst, från 34 till 17 fall (-17 fall).

Statistik över konstaterade fall av dödligt våld

Personuppklarade brott

Antal personuppklarade brott, dels utifrån den gamla definitionen räknat på anmälda brott, dels den nya (från och med 2014) räknat på handlagda brott.

Handlagda brott

Under 2016 blev 1,49 miljoner brott handlagda², vilket är en minskning med 22 000 brott eller 1 procent jämfört med 2015. Majoriteten (86 %) av de handlagda brotten anmäldes samma år, medan 12 procent anmäldes året innan. Resterande brott anmäldes före 2015. En utredning hade bedrivits för närmare hälften (48 %) av de handlagda brotten, vilket är 1 procentenhet lägre än 2015. Bland de utredda brotten var de största brottskategorierna brott mot person samt stöld- och tillgreppsbrott.

De resterande handlagda brotten (52 %) direktavskrevs; andelen är 1 procentenhet högre än 2015. Av de direktavskrivna brotten utgjordes närmare hälften av stöld- och tillgreppsbrott. Det fanns minst en skäligen misstänkt registrerad för närmare en tredjedel av de handlagda brotten (447 000 brott eller 30 %), vilket är en minskning med 1 procentenhet jämfört med 2015. Närmare hälften av de handlagda brotten med en skäligen misstänkt person registrerad utgjordes av brott mot person och narkotikabrott.

Under året förundersökningsbegränsades 4 procent (54 900 brott) av samtliga handlagda brott, vilket är samma nivå som 2015. De flesta beslut om förundersökningsbegränsning togs efter att en utredning inletts. Den största brottskategorin bland de förundersökningsbegränsade brotten 2016 var brott mot person, varav merparten gällde ärekränkningsbrott.

Under 2016 personuppklarades 194 000 handlagda brott, vilket är en minskning med 21 300 brott (−10 %) jämfört med 2015. Brott för vilka åtal väckts stod för den antalsmässigt största minskningen, med 14 500 brott (−9 %). Antalet utfärdade strafförelägganden och meddelade åtalsunderlåtelser minskade med 2 060 (−6 %) respektive 4 800 brott (−24 %).

Lagföringsprocenten, andelen personuppklarade brott av samtliga utredda brott (exklusive förundersökningsbegränsade brott), uppgick till 29 procent 2016, vilket är en minskning med 2 procentenheter jämfört med 2015. Personuppklaringsprocenten, andelen personuppklarade brott av samtliga handlagda brott, uppgick till 13 procent 2016, vilket är en minskning med 1 procentenhet jämfört med 2015.

Statistik över handlagda brott

Misstänkta personer

Antal personer misstänkta för brott, 2007–2016.

År 2016 misstänktes³ 173 000 personer för brott, vilket är en minskning med 2 150 personer eller 1 procent jämfört med 2015. Sett över en tioårsperiod (2007–2016) har antalet personer misstänkta för brott ökat med 2 460 personer eller 1 procent.

Av de misstänkta personerna 2016 var 35 500 kvinnor och 137 000 män, vilket ger en könsfördelning på 21 procent kvinnor och 79 procent män. Både antalet kvinnor och män som misstänkts för brott har minskat jämfört med 2015 (−3 respektive −1 %). Sedan 2007 har antalet män som misstänkts för brott ökat med 2 procent och antalet kvinnor ökat med 4 procent. Utvecklingen av antalet misstänkta efter kön har varit relativt likartad över tid, vilket medför att könsfördelningen inte förändrats de senaste tio åren.

Majoriteten (80 %) av de misstänkta var 21 år eller äldre 2016, medan en femtedel var unga personer i åldern 15–20 år. Andelen unga misstänkta har under en tioårsperiod minskat, sedan 2007 med 4 procentenheter. Dock har andelen på senare år ökat något, med 1 procentenhet mellan 2015 och 2016. Den här ökningen består framförallt av en andelsökning av antalet unga män som misstänkts för brott.

Av de misstänkta personerna 2016 var drygt hälften (56 %) misstänkta för ett (1) brott, medan resterande 44 procent var misstänkta för två eller flera brott. Endast en mindre andel (4 %) var misstänkta för fler än 11 brott under året. Detta mönster kan även ses bland kvinnor och bland män, även om andelen kvinnor som var misstänkta för ett (1) brott var större bland kvinnorna (63 %) än bland männen (54 %). Antalet misstänkta personer minskade eller var detsamma, jämfört med 2015, inom samtliga redovisade brottskategorier. Den kategori där antalet misstänkta minskade mest var bedrägeribrott, som minskade med 12 procent.

År 2016 misstänktes 2 110 personer per 100 000 invånare för brott. Det är en minskning jämfört med 2015 med 49 personer per 100 000 invånare, eller med 2 procent. Minskningen kan ses för både kvinnor och män per 100 000 invånare, med 35 kvinnor (−4 %) respektive 65 män (−2 %). Jämfört med 2007 har antalet misstänkta personer i relation till befolkningen minskat med 129 personer per 100 000 invånare (−6 %).

Minskningen gäller framförallt antalet unga kvinnor (15–20 år) per 100 000 invånare som misstänkts för brott, som minskat med 25 procent jämfört med 2007. Personer med lagföringsbeslut Antalet personer som misstänkts för brott och som fått ett lagföringsbeslut var 79 000 personer 2016, vilket är en minskning med 4 940 personer eller 6 procent jämfört med 2015.

Sedan 2007 har antalet misstänkta personer med lagföringsbeslut minskat både avseende antal (−14 %) och antal per 100 000 invånare (−20 %). Av de som misstänktes för brott 2016 hade 46 procent också fått ett lagföringsbeslut. Det är en andel som de senaste tio åren har minskat med 8 procentenheter. Den andel av de misstänkta personerna som fått ett lagföringsbeslut skiljer sig åt mellan olika brottstyper, vilket bland annat hänger samman med hur svårutredda brotten generellt sett är. År 2016 var andelen misstänkta personer med ett lagföringsbeslut störst bland de som misstänktes för trafikbrott (71 %) och narkotikabrott (62 %), och minst för de som misstänktes för bedrägeribrott (22 %) och brott mot person (19 %).

Statistik över misstänkta personer

Handlagda brottsmisstankar

Handlagda brottsmisstankar, 2007–2016.

År 2016 handlades totalt 503 000 brottsmisstankar, vilket är en minskning med
43 600 brottsmisstankar (−8 %) jämfört med 2015. Även antalet handlagda brottsmisstankar gällande män var lägre (−9 %), medan motsvarande antal gällande kvinnor var i stort sett oförändrat (−1 %). Över en tioårsperiod har antalet handlagda brottsmisstankar ökat, med 13 procent (sedan 2007). Under samma period har antalet handlagda brottsmisstankar gällande kvinnor ökat med 24 procent och med 12 procent för män.

År 2016 handlades 83 500 brottsmisstankar där den misstänkta personen var mellan 15 och 20 år, vilket motsvarade 17 procent av alla handlagda brottsmisstankar. Antalet brottsmisstankar med vuxna gärningspersoner (21 år eller äldre) var 417 000, vilket var 83 procent av samtliga handlagda brottsmisstankar.

Av samtliga handlagda brottsmisstankar 2016 gällde den största andelen (25 %) brott mot person. Stora andelar utgjordes också av narkotikabrott (17 %), stöld och tillgreppsbrott (14 %) och trafikbrott (11 %). Hur brottsstrukturen fördelar sig över brottsmisstankarna påverkas bland annat av upptäcktsrisken och av polisens insatser för olika typer av brott.

År 2016 förundersökningsbegränsades 43 700 (9 %) av alla brottsmisstankar. Det är en minskning med 4 000 (8 %) av de förundersökningsbegränsad brottsmisstankarna jämfört med 2015. Av de förundersökningsbegränsade brottsmisstankarna var de största brottskategorierna stöld- och tillgreppsbrott och narkotikabrott, som stod för 19 respektive 18 procent av samtliga förundersökningsbegränsade brottsmisstankar 2016.

Antalet brottsmisstankar som förundersökningsbegränsats har sedan 2007 ökat med 81 procent. Det har inneburit att andelen brottsmisstankar som förundersökningsbegränsats ökat från 6 till 9 (+3 procentenheter). Utvecklingen ska ses mot bakgrunden att polisen 1 januari 2013 fick nya befogenheter att i vissa fall fatta beslut om förundersökningsbegränsning. Därtill har Riksåklagaren under perioden gett ut nya riktlinjer om förundersökningsbegränsning som delvis förklarar ökningen.

År 2016 ledde 43 procent eller 215 000 av samtliga handlagda brottsmisstankar
till ett lagföringsbeslut. Jämfört med 2015 är det en minskning med 3 procentenheter eller 34 900 brottsmisstankar (−14 %). Sett i ett tioårsperspektiv (2007–2016) har antalet brottsmisstankar som resulterat i ett lagföringsbeslut minskat med 6 procent, vilket innebär att deras andel av det totala antalet handlagda brottsmisstankar minskat med 9 procentenheter.

Den minskade andelen lagföringsbeslut under en tioårsperiod märks i samtliga brottskategorier med undantag för bedrägeribrott, där andelen ökat med 9 procentenheter sedan 2007. Andelen lagföringsbeslut har minskat mest vad gäller skadegörelsebrott, med 18 procentenheter sedan 2007.

Andelen brottsmisstankar som ledde till lagföringsbeslut var 2016 ungefär lika stor för kvinnor och män (42 % respektive 43 %). Jämfört med 2015 minskade andelen bland männen med 4 procentenheter, medan andelen bland kvinnorna ökade med 1 procentenhet. Andelen brottsmisstankar som ledde till lagföringsbeslut har under den senaste tioårsperioden minskat för båda könen, med 8 respektive 10 procentenheter.

Av brottsmisstankarna gällande unga (15–20 år) ledde 44 procent till ett lagföringsbeslut. Motsvarande andel gällande vuxna (21 år eller äldre) var 43 procent. Andelen lagföringsbeslut har minskat för både unga och vuxna, med 3 procentenheter i båda grupperna sedan 2015, och med 9 procentenheter i både grupperna sedan 2007.

Statistik över handlagda brottsmisstankar

Lagföringsbeslut

Antal lagföringsbeslut, efter lagföringstyp, åren 2007-2016.

Lagförda personer

År 2016 fattades totalt 98 400 lagföringsbeslut, vilket är en minskning med 8 310 beslut eller 8 procent jämfört med 2015. Domsluten minskade med 5 procent till 56 700 domslut, strafföreläggandena minskade med 7 procent till 29 300 beslut och åtalsunderlåtelserna minskade med 22 procent till 12 500 beslut.

Den största antalsmässiga minskningen mellan 2015 och 2016, om man ser till huvudbrotten i lagföringsbesluten, avsåg lagföringsbeslut för trafikbrott, det vill säga brott mot lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott respektive brott mot trafikförordning (1998:1276). Jämfört med 2015 minskade antalet lagföringsbeslut för brott mot trafikbrottslagen med 1 530 beslut eller 7 procent. Antalet lagföringsbeslut för brott mot trafikförordningen minskade med 1 340 beslut eller 15 procent.

Den största antalsmässiga ökningen mellan 2015 och 2016, om man ser till huvudbrotten i lagföringsbesluten, avsåg lagföringsbeslut för brott mot lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Jämfört med 2015 ökade antalet lagföringsbeslut för brott mot lagen om straff för smuggling med 266 beslut eller 12 procent.

Antalet domslut med huvudpåföljden fängelse minskade med 3 procent till 10 400 domslut jämfört med 2015. Även domslut med andra typer av 6 huvudpåföljder minskade. Antalet domslut med huvudpåföljden böter minskade med 3 procent till 27 600 beslut, och antalet domslut med huvudpåföljden villkorlig dom minskade med 8 procent till 8 860 beslut. Domslut med skyddstillsyn som huvudpåföljd minskade med 5 procent till 5 380 beslut.

Minskningen i antalet fängelsedomar 2016 återfanns totalt sett bland de som dömts till kortare strafftider på upp till och med högst 6 månader. De utdömda strafftiderna på mer än 6 månader till högst 24 månader respektive mer än 24 månader ökade med 2 respektive 9 procent, i jämförelse med 2015.

Av samtliga lagföringsbeslut avsåg 17 procent (17 100 beslut) kvinnor och 83 procent (81 400 beslut) män. Fördelningen har varit likartad de senaste tio åren. Antalet lagföringsbeslut minskade i samtliga åldersgrupper jämfört med 2015. Den antalsmässigt största minskningen har skett i åldersgruppen 30–49 år, där antalet lagföringsbeslut var 34 100 beslut 2016. Det motsvarar en minskning med 3 670 beslut eller 10 procent.

Statistik över lagförda personer

Personer i anstalt

Antal personer som intagits i kriminalvårdsanstalt respektive antal personer som var inskrivna i anstalt den 1 oktober 2007–2016

Kriminalvård

År 2016 intogs 8 500 1 personer i kriminalvårdsanstalt, vilket är en minskning (−1 %) jämfört med 2015. Jämfört med 2007 har antalet minskat med 14 procent.

Antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober 2016 var 4 230 1 personer, vilket är en minskning med 1 procent sedan 2015. Antalet har även minskat i jämförelse med den 1 oktober 2007 (−20 %).

Av de personer som intogs i anstalt under 2016 var cirka 8 procent kvinnor och 92 procent män. Dessa andelar har varit relativt oförändrade under den senaste tioårsperioden. Jämfört med 2015 har dock andelen kvinnor ökat med 2 procentenheter.

Av de personer som intogs under 2016 hade 43 procent tidigare haft en frihetsberövande kriminalvårdspåföljd. Det gällde för 38 procent av de intagna kvinnorna och 43 procent av de intagna männen. Jämfört med 2015 är den totala andelen intagna som tidigare varit frihetsberövade oförändrad. Vid en jämförelse med 2007 har andelen minskat med 9 procentenheter.

Av de personer som intogs under 2016 var 5 procent 15–20 år, 13 procent 21– 24 år, 18 procent 25–29 år, 27 procent 30–39 och 37 procent var 40 år eller äldre.

Jämfört med 2015 var åldersstrukturen bland dem som togs in i anstalt i stort sett oförändrad. Jämfört med 2007 har det dock skett förändringar i åldersstrukturen. Exempelvis har åldersgrupperna 25–29 år och 30–39 år båda ökat med 2 procentenheter, medan åldersgruppen 40 år eller äldre har minskat med 3 procentenheter.

Av dem som intogs under 2016 hade en majoritet (60 %) dömts för narkotikabrott, tillgreppsbrott eller brott mot liv och hälsa. Av dessa har antalet som dömts för tillgreppsbrott minskat med 3 procent jämfört med 2015. Antalet intagna för narkotikabrott eller brott mot liv och hälsa ökade däremot med 6 procent respektive 5 procent jämfört med året innan.

År 2016 var det 9 4401 personer som påbörjade frivårdspåföljder med övervakning (vilket gäller dem som dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits från anstalt). Det är en minskning med 6 procent jämfört med 2015, och en minskning med 25 procent jämfört med 2007. Den 1 oktober 2016 var 9 6201 personer under övervakning, vilket är en minskning med 7 procent jämfört med samma tidpunkt året innan.

Under 2016 påbörjade 1 820 personer intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV), vilket är en minskning med 1 procent jämfört med 2015 och med 39 procent jämfört med 2007. Den 1 oktober 2016 avtjänade 228 personer ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Den 1 oktober 2016 var 1 680 1 personer inskrivna i häkte, vilket är en ökning med 3 procent jämfört med 2015, men en minskning med 3 procent jämfört med 2007.

Statistik över kriminalvård

Andel personer som återfallit i brott

Andel personer som återfallit i brott, inom ett, två respektive tre år, av samtliga personer med en ingångshändelse 2010, totalt samt efter kön.

Återfall i brott

Av samtliga personer med en ingångshändelse 2010 återföll 40 procent i brott inom tre år. Bland kvinnorna återföll 28 procent och bland männen 43 procent. Den totala återfallsandelen uppvisar mycket små förändringar över tid. Andelen som återfaller i brott har minskat i de flesta påföljdskategorier sedan 2003 (avser mest ingripande påföljd i ingångshändelsen). Störst minskning kan ses för dem med åtalsunderlåtelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen (−7 procentenheter). Men även för dem med sluten ungdomsvård eller fängelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen (−6 procentenheter vardera) har det skett tydliga nedgångar under perioden 2003–2010.

Av de personer som hade fängelse som mest ingripande påföljd i ingångshändelsen 2010 minskade återfallsandelen i de flesta av strafftidskategorierna jämfört med 2003. Störst var minskningen för dem med en utdömd strafftid på mer än ett år och högst två år. I denna kategori minskade återfallsandelen med 11 procentenheter jämfört med 2003.

Risken för att återfalla ökar tydligt med antalet tidigare belastningar. Av personer med nio eller fler tidigare belastningar fem år före ingångshändelsen 2010 återföll 92 procent. Bland debutanter låg andelen återfall på 22 procent. Återfallsmönstret är stabilt över tid. Det är vanligt (54 %) att de som med anledning av återfallshändelsen får en frihetsberövande påföljd har varit frihetsberövade vid ett tidigare tillfälle.

Återfall i brott varierar mellan olika ålderskategorier. Bland personer i åldern 18– 20 år med en ingångshändelse 2010 återföll 47 procent i brott, medan motsvarande andel bland personer på 60 år eller mer var 20 procent. En multivariat analys (regressionsanalys) slår i princip fast de bivariata mönster som framträder i statistiken. Här framkommer bland annat att män hade 54 procent högre risk att återfalla i brott än kvinnor och att personer med 9 eller fler tidigare belastningar hade nästan 25 gånger högre risk för återfall i brott än de utan tidigare belastning.

Medianen för antalet dagar till första återfallet var sju månader och tre veckor (237 dagar) 2010. För kvinnor var mediantiden något längre (258 dagar) än vad den var för män (233 dagar). Risken att återfalla i brott är störst precis efter ingångshändelsen, och avtar successivt med tiden. För personer som avtjänat ett fängelsestraff eller någon annan frihetsberövande påföljd mer än halveras återfallsintensiteten under de första sex månaderna efter frigivningen.

Av samtliga personer med en ingångshändelse 2010 återföll 34 500 personer. Sammantaget stod dessa för 212 000 återfall i brott inom tre år, vilket motsvarar i genomsnitt 6,1 återfallsbrott per person. Mellan 2003 och 2010 har det genomsnittliga antalet återfallsbrott per person minskat med över 1 brott per person (−1,3 brott). Antalet återfallsbrott är dock inte jämnt fördelat bland dem som återfaller i brott. De med minst 9 tidigare belastningar utgjorde bara 8 procent av samtliga personer som återföll efter en ingångshändelse 2010, men stod för 23 procent av alla återfallsbrott inom tre år.

Statistik över återfall i brott

Ta reda på mer

I Brås rapport om brottsutvecklingen i Sverige kan du läsa vilka trender vi kan utläsa från kriminalstatistiken, brottsofferundersökningar och en mängd andra källor. Här ger vi en samlad bild av utvecklingen som riktar sig till allmänt intresserade, politiker och rättsväsendets myndigheter.

Om du bara är ute efter en viss uppgift kan du göra en sökning i kriminalstatistiken.

Definitioner

¹) Anmälda brott

Statistiken över anmälda brott omfattar alla de händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polisen, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten. De anmälda brotten inkluderar även händelser som efter utredning visar sig inte vara brott.

De anmälda brotten om dödligt våld inkluderar även händelser som efter utredning visar sig vara annat än brott, exempelvis självmord, olycka med mera. Brå granskar därför samtliga polisanmälningar rörande dödligt våld och redovisar de faktiskt konstaterade fallen i statistiken över konstaterade fall av dödligt våld.

²) Handlagda brott

Från och med redovisningsåret 2014 redovisas ny statistik över handlagda brott. Den nya statistiken är en revidering av statistiken över uppklarade brott och ersätter denna. I statistiken över handlagda brott redovisas de de anmälda brott för vilka polis, åklagare eller annan utredande myndighet har fattat ett beslut under redovisningsperioden (kalenderår), som innebär att handläggningen av brottet avslutas.

Personuppklarade brott är handlagda brott där ett lagföringsbeslut har fattats om minst en misstänkt person på brottet. Med lagföringsbeslut avses här beslut om att väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller att meddela åtalsunderlåtelse. Personuppklaringsprocenten redovisar antalet personuppklarade brott under ett år i procent av samtliga handlagda brott under samma period.

³) Misstänkta personer

I statistiken över misstänkta personer redovisas de personer som efter avslutad utredning av polis, tull eller åklagare bedömts vara skäligen misstänkta för brott under ett kalenderår. Begreppet brottsdeltagande avser en misstänkt persons registrerade deltagande i ett visst brott.

Handlagda brottsmisstankar

Statistiken över handlagda brottsmisstankar omfattar brottsmisstankar gällande straffmyndiga personer, det vill säga personer som är 15 år eller äldre. Flera brottsmisstankar som handlagts under samma redovisningsperiod kan gälla en och samma person. Flera brottsmisstankar som handlagts under samma redovisningsperiod kan gälla en och samma person. I statistiken räknas dock varje enskild brottsmisstanke för sig.

Lagförda personer

I statistiken över personer lagförda för brott redovisas de personer som under ett kalenderår befunnits skyldiga till brott genom fällande dom i tingsrätt (domslut) eller genom så kallad lagföring utanför domstol (av åklagaren utfärdat strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse).

Kriminalvård

Kriminalvårdsstatistiken redovisar personer som

  • är intagna i kriminalvårdsanstalt
  • övervakas av kriminalvårdens frivårdsorganisation
  • är inskrivna i häkte.

För att redovisa övervakade och intagna personer används framför allt två mått:

  • Antalet intagna beskriver hur många personer som har börjat avtjäna ett fängelsestraff i anstalt eller en övervakning inom frivården under året. Statistiken redovisar antal händelser, vilket innebär att en person som har tagits in flera gånger under året räknas flera gånger.
  • Antalet inskrivna den 1 oktober beskriver hur många enskilda personer som faktiskt var inskrivna på anstalt eller i frivården vid detta datum.

Återfall i brott

Den slutliga statistiken över återfall beskriver andelen personer som återfallit i nytt lagfört brott inom ett, två och tre år efter en ingångshändelse och hur nivån utvecklas över tid. Med en ingångshändelse avses frigivning från en frihetsberövande påföljd eller lagakraftvunna domar och andra lagföringar avseende icke frihetsberövande påföljder. I återfallsstatistiken ingår alltså endast den brottslighet som kunnat konstateras genom en lagföring, och det är viktigt att komma ihåg att statistiken därför inte ger en bild av alla återfall i brott som sker i samhället.

Sidan senast uppdaterad: 2017-11-14

Läs rapporten