Larmtelefoner ökar tryggheten för hotade

Av de knappt 2 000 personer som fick en larmtelefon under åren 2010–2013, har endast cirka 10 procent behövt trycka på larmet. Men även om en larmtelefon inte kan förhindra att akut våld uppstår, ger den skyddspersonerna en känsla av att polisen tar deras oro på allvar. Nästan alla i Brås undersökning beskriver att larmtelefonen ökat deras trygghet och hjälpt dem att kunna leva ett mer normalt liv.

– Larmtelefonen har bidragit till att de här personerna vågat återta sina vardagsrutiner, säger Kristina Jerre, utredare på Brå. Det handlar om enkla saker, som att gå till tvättstugan, att hämta barnen på förskolan och att gå och handla. Det som skapar trygghet är möjligheten att kunna larma om det behövs.

Oklart vad som krävs för att få en larmtelefon

Vem som faktiskt har rätt att få låna en larmtelefon är dock oklart. Vanligtvis görs hot- och riskbedömningar, men inte alltid. Ofta blir det magkänslan som avgör. Det är även oklart vem hos polisen som har ansvar för att uppmärksamma behovet av en larmtelefon, och det finns stora nationella skillnader i hur det uppmärksammas, utreds och fastställs.

– Polisens nya organisation kan innebära att kompetens om person- och brottsofferskydd kan gå förlorad, säger Stina Holmberg, enhetschef på Brå. Men den kan också leda till en bättre nationell styrning, så att de som söker personskydd får samma stöd oavsett var de bor.

Rutiner för uppföljning saknas

Trots att polisens riktlinjer betonar att det är viktigt att brottsofferarbetet följs upp, saknas enhetliga rutiner för detta. Bristfällig eller ingen dokumentation, otydlig ansvarsfördelning och tidsbrist är några förklaringar.

– Men även om det finns en del att förbättra så är skyddspersonerna mycket nöjda med bemötandet från de polisanställda som arbetar med brottsofferskydd, säger Kristina Jerre. I en del fall har den kontakten beskrivits som livsviktig.