Kartläggning av tre våldstyper

Vad vet vi om våldets omfattning i Sverige?

Våld i nära relationer drabbar både kvinnor och män, tjejer och killar. Kvinnor och tjejer utsätts dock oftare av upprepat och mer allvarligt våld i en sådan omfattning att det är att betrakta som ett folkhälsoproblem. Många barn upplever våld i sin familj. Brå uppskattar att cirka 150 000 barn i Sverige lever tillsammans med en förälder som blivit utsatt för våld av den andra föräldern. Ett stort antal barn och unga men även vuxna lever också med hedersrelaterat våld och förtryck som begränsar handlingsutrymmet eller rätten att själv välja partner. Hur många barn och unga som lever med hedersrelaterat våld i Sverige är enligt Socialstyrelsen svårt att fastställa. Enligt en nyligen genomförd omfångskartläggning lever mellan 7 och 9 procent av unga i storstäderna med kollektivt legitimerat våld. Mellan 10 och 20 procent begränsas av oskuldsnormer.

Vad gäller andelen personer som tagit emot ersättning för sex gäller det enligt Jämställdhetsmyndigheten uppskattningsvis en dryg procent av befolkningen i Sverige. Bland personer i särskilt utsatta livssituationer är andelen dock betydligt högre.

Att utsatthet för våld kan förvärras av olika omständigheter, såsom starka beroendeförhållanden till den eller de som utövar våldet, gäller för våldsutsatthet generellt, och innebär att vissa grupper i samhället är mer utsatta för våld än befolkningen överlag. Exempelvis visar en svensk studie av kvinnor i kontakt med verksamheter för personer i missbruk i svenska storstäder att 75 procent varit utsatta för fysiskt våld, sexuellt våld eller psykiska övergrepp från en manlig förövare. I en annan svensk studie med kvinnor i kontakt med psykiatrin rapporterade 70 procent av kvinnorna att de under sitt liv varit utsatta för någon form av fysiska, sexuella eller psykiska övergrepp och/eller utnyttjande. Såväl Brås egen undersökning, Våld i ungas parrelationer, som annan forskning på området, lyfter särskilt fram unga som en utsatt grupp. Här är utsatthet på nätet en extra dimension.

Generella utmaningar och möjligheter i arbetet med att kartlägga våld

Att mäta hur många som är utsatta för våld genom att enbart använda den officiella kriminalstatistiken är inte möjligt. Mörkertalet för brott i nära relationer uppskattas vara stort och kriminalstatistiken visar endast händelser som är anmälda och registrerade som brott. För att få en mer komplett bild av utsatthet för våld, både det polisanmälda våldet och det våld som inte polisanmäls, behöver brottsstatistiken kompletteras med annan datainsamling. Brås rapport Våld i ungas parrelationer Länk till annan webbplats. (Brå 2021:15) belyser även behovet av att differentiera kartläggningsunderlag då det ofta utgår från ett heterosexuellt vuxenperspektiv.

Vid valet av datakällor är det viktigt att beakta att den typ av metod som används i en undersökning i hög grad påverkar resultatet, vilket kan förklara att olika undersökningar ger vitt skilda resultat vad gäller våldets omfattning. Ett exempel är att frågeställningar som mer detaljerat beskriver olika typer av våld gör att den som deltar i undersökningen lättare ser sina egna erfarenheter som uttryck för just våld. Andra metodologiska utmaningar handlar om att respondenternas svar kan påverkas av om det finns åhörare i närheten när de besvarar undersökningen, exempelvis vid telefonintervjuer eller om enkäter besvaras i offentliga rum.

Olika former av sexuellt våld är ofta tabubelagt och skamfyllt. När våld utövas av närstående har det ofta normaliserats av de närmast berörda. Generellt rapporteras grova brott oftare än lindriga brott, brott mot obekanta oftare än våld mot bekanta eller närstående, och brott på allmän plats oftare än de som sker i hemmet. Som tidigare nämnts är utsattheten för sexuellt våld högre för kvinnor än för män, medan våld i offentlig miljö drabbar män i högre utsträckning. Det våld som drabbar män rapporteras därmed in och blir registerbaserad statistik i större utsträckning än det våld som drabbar kvinnor och tjejer. Det medför inte bara en brist i bedömningen av hur vanligt förekommande olika våldstyper är i förhållande till varandra, utan medför även en ökad otrygghet hos kvinnor och tjejer. Därför är det viktigt att uppmärksamma att våldsbrott som drabbar kvinnor och tjejer underrapporteras. Enbart statistiska koder kan därmed inte fånga in våldets komplexitet och bredd, och resultaten omfattar inte alltid grupper i särskilt sårbara livssituationer. Trots brister i statistiska underlag är det ändå relevant att ta fram statistik för att ha något att utgå ifrån och kunna förhålla sig till tendenser över tid.

Specifika utmaningar och möjligheter med att kartlägga våld

När personer som redan befinner sig i en särskilt sårbar situation utsätts för våld kan vara svårt att få samhällets skydd och stöd. Bristande kunskaper eller stereotypa uppfattningar om exempelvis äldre kan innebära att brottsoffer inte blir trodda. Risk för diskriminering och stigmatisering kan innebära att hbtqi-personer som utsatts för våld har svårt att tala om den egna utsattheten. Även svårigheter att kommunicera, såsom vid intellektuella funktionsnedsättningar eller bristande språkkunskaper i svenska, kan innebära att grupper i samhället riskerar att uteslutas i kartläggningar och ges sämre tillgång till samhällets skydd och stöd.

En rekommendation, när ni arbetar med detta underlag, är att fundera extra på hur behov hos personer i särskilt sårbara livssituationer kan fångas upp och innefattas i såväl kartläggning som förebyggande arbete. Särskilt sårbarhet kan exempelvis handla om

• funktionsnedsättning
• äldre
• yngre
• utrikesfödda
• HBTQI-identitet
• skadligt bruk eller beroende
• ekonomisk utsatthet.

När ni arbetar med kartläggning kan det exempelvis inbegripa underlag där så många målgrupper som möjligt inkluderas. Det kan också handla om att anpassa egen datainsamlingsmetodik så att den möjliggör för så många som möjligt att bli hörda.

Exempel på anpassade sätt att ställa frågor om våld:

I Projekt Bildsamt utvecklades material för att kunna ställa frågor och föra samtal om våld när den som intervjuas behöver bildstöd i sin kommunikation. Det mesta av Bildsamts material finns på bildstod.se Länk till annan webbplats. om ni söker på bildsamt.

RFSL:s webbstöd om att fråga om kön och trans i enkäter kan underlätta för er som ska konstruera enkäter med frågor om kön och trans. Läs mer på rfsl.se Länk till annan webbplats..

Vägledande frågeställningar

En kartläggning bör anpassas efter den nivå er organisation befinner sig på. Det kan dock vara svårt att på förhand veta vilka förutsättningar och vilken grad av samverkansförmåga som finns. Till hjälp för att bedöma era förutsättningar för arbetet finns två frågeområden med frågeställningar som är inspirerade av organisationsforskning inom Community Readiness. Det sammanvägda antalet ”ja” ger en fingervisning om vilken nivå som passar er.

Liknande frågeställningar finns i det fördjupade stöd som Brå tagit fram för det generella kartläggnings- och lägesbildsarbetet inom det brottsförebyggande området. Det kan vara så att nivån av beredskap för förebyggande arbete mot våld i samverkan avviker från den nivå som ni arbetar med i det generella kartläggnings- och lägesbildsarbetet. Det behöver inte vara ett problem; ytterst bedömer ni själva vad ni tror ni har möjlighet att ta om hand och arbeta med.

Organisationens samverkansförmåga

• Har kommunen en gemensamt skapad organisation för samverkan mellan områden som kan arbeta med förebyggande frågor?
• Finns det några gemensamma riktlinjer och tidplaner som inkluderar förebyggande arbete?
• Har det gjorts någon inventering av förebyggande insatser, med bäring på brottsförebyggande arbete och våldsförebyggande arbete, som redan idag bedrivs inom era enheter/verksamheter?
• Finns det dokumenterade erfarenheter av tidigare samverkan inom förebyggande arbete, dvs. vad har tidigare samverkan genererat för dokumenterade resultat?
• Finns det en dokumenterad samsyn om vad det förebyggande arbetet ska bidra till, exempelvis prioriteringar i handlings- och åtgärdsplaner?
• Finns det inom kommunen i stort en förmåga att hantera eventuella målkonflikter mellan olika verksamhetsområden inom det förebyggande arbetet, avseende politiska beslut, budget, beslutsprocesser eller prioriteringar?
• Finns det förmåga att hantera eventuella målkonflikter mellan kommunen och andra externa samverkansparter inom det förebyggande arbetet, om en sådan skulle framträda?

Frågor inför arbetet

• Finns det ett formellt beslut om att sätta av tid för att arbeta med kartläggning av våld*?
• Finns det tid avsatt för att arbeta med att komplettera den generella kartläggningen med underlag relaterat till våld*?
• Finns det resurser för att initiera och utveckla metoder/verktyg specifikt avsedda för att förebygga brott kopplat till våld*?
• Finns det inom kommunen en dokumenterad samsyn på vad underlaget ska bidra till i det generella brottsförebyggande arbetet?
• Finns det sedan tidigare beskrivningar och/eller kartläggningar om de lokala problemen relaterat till våld*?
• Finns det en risk att målkonflikter kan uppstå, till följd av att arbeta med våld*, i det brottsförebyggande arbetet?
• Finns det en risk att redan pågående arbete prioriteras bort, till följd av en uppbyggnad och komplettering av det generella kartläggningsarbetet?

*). Med våld menas här våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Exempel på stöd i arbetet

Här nedan följer exempel och möjliga scenarier som kan hjälpa er att relatera underlagen till verkligheten.

Gör en lokal retroaktiv utredning

Ett sätt att stärka kompetensen och kunskapen om arbete mot våld i nära relationer är metoden retroaktiv utredning. Den ska ses som ett komplement till kartläggningsarbetet, eller den del av kartläggningsarbetet vars målsättning är att utreda ärenden som har resulterat i grovt våld, dråp eller mord. Syftet med en retroaktiv utredning är att dra lärdomar från verkliga ärenden och därmed identifiera brister i arbetsmetod och rutiner. Utredningen ska granska händelseförloppet och de involverade samhällsaktörer som har varit i kontakt med den våldsutsatta/brottsoffret och våldsutövaren/gärningspersonen. Om barn finns med i bilden är det även viktigt att se över hur det har hanterats. Ta gärna hjälp av exempelvis personal från socialtjänst och polis när ni genomför arbetet. För stöd i hur ni kan genomföra utredningen, se Socialstyrelsens dödsfallsutredningar Länk till annan webbplats..

Scenario 1

Västköping är en mindre kommun på 23 000 invånare. Det lokala brottsförebyggande rådet (brå) arbetar enligt samverkansprocessen och genomför kontinuerligt kartläggningar och sammanställer dem i en lokal strategisk och operativ lägesbild. Polis börjar efter hand signalera att det inom lokalpolisområdet finns underrättelseinformation som tyder på ett ökande antal anmälda brott i nära relationer. Vid kontroll och jämförelse upptäcker det lokala brå att deras kartläggningar saknar underlag som tar hänsyn till förekomsten av våld i nära relationer, och att det därför inte finns något att jämföra polisens uppgifter med.

Lokala brå bestämmer sig för att försöka bredda kartläggningsunderlaget med statistik som tar hänsyn till våld i nära relationer. De använder sig sedan tidigare av polisens statistik över anmälda brott, men det visar sig snabbt vara otillräckligt. Polisen anger att det är få anmälda brott som rör sig om brott i nära relationer och att mörkertalet är stort. För att komplettera brottsanmälningarna tar lokalpolisen fram underlag från händelserapporter.

För att triangulera underlaget och inte förlita sig på bara polisens bild tar lokala brå kontakt med socialtjänsten och den kommunala kvinnojouren. Socialtjänsten har god lokal kännedom om våldet och kan bidra med både kvantitativa och kvalitativa underlag. Kvinnojouren berättar att tre kvinnor, varav två har barn under tio år, har tagit kontakt med dem under de senaste två veckorna. Kvinnojouren delar även med sig av sin verksamhetsstatistik. Den visar att de senaste fem åren finns ett samband mellan vissa högtider, såsom midsommar och nyår, och högre tryck på kvinnojourens stödtelefonlinje.

De kompletterade underlagen från polisen, socialtjänsten och den kommunala kvinnojouren ger det lokala brå en bättre bild av den lokala förekomsten av våld i nära relationer. Dessa tre underlag visar att det våld som sker i hemmet måste bevakas kontinuerligt och läggas in i den lokala lägesbilden. När så görs blir det ett brottstypsområde som kan behöva prioriteras och orsaksanalyseras.

Efter genomförd analys framgår det att det finns ett behov av ett mer direkt uppsökande arbete gentemot några målgrupper. Kommunen, polisen och kvinnojouren samplanerar därför ett uppsökande arbete. De identifierar tre målgrupper för arbetet: utrikesfödda kvinnor med svag anknytning till arbetsmarknaden, daglediga kvinnor över 70 år samt personer med olika former av funktionsnedsättningar.

Förutom framtagande av informationsmaterial om vilket stöd som målgrupperna har rätt till och vart de kan vända sig, läggs även stor vikt vid att påtala att det våld de kan vara utsatta för är brottsligt. För att nå målgrupperna samarbetar man med lokala civilsamhällsorganisationer och kommunens vård- och omsorgsförvaltning. Det knackas dörr och man genomför riktade medborgardialoger med de specifika målgrupperna. För att få så många som möjligt att delta, ordnas möjlighet till barnpassning och det bjuds på mat.

När arbetet följs upp efter sex månader visar det sig att såväl socialtjänst och polis fått in fler anmälningar om våld än jämförbar period föregående år, men att även fler ärenden om hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammats. Det var inte en målsättning för arbetet, men ett indirekt utfall av det.

Scenario 2

En kommunal högstadieskola kontaktar kommunens lokala brottsförebyggande samordnare på grund av oro för elevernas mående. Skolan rapporterar om ökad fysisk och psykisk utsatthet och att antalet orosanmälningar över tid har ökat. Elevhälsopersonalen bekräftar att antalet elever som söker stöd hos dem har blivit fler.

Den kommunala samordnaren tar kontakt med kommunens våldsförebyggande samordnare, som bjuds med på nästa lokala brå. Väl där beskriver de båda funktionerna sin bild av nuläget och föreslår gemensamt att arbeta vidare med frågan. Lokala brå bestämmer sig för att stödja förslaget och vill att funktionerna gör en lokal kartläggning av nuläget och utvecklingen. Samordnarna tar kontakt med socialtjänsten, som bekräftar det ökade antalet inkomna orosanmälningar. I kontakt med kommunens samtliga högstadieskolor säger sig hälften av dem ha samma upplevelse. De övriga högstadieskolorna säger däremot att det inte är någon försämrad situation hos dem.

Eftersom det delvis inkommer olika bilder av läget tar samordnarna kontakt med regionsamordnaren mot våld i nära relationer, som bekräftar att fler ungdomar har hört av sig till ungdomsmottagningen med frågor om partnerrelationer och oro över händelser på sociala medier. Regionsamordnaren förklarar även att vårdcentraler i regionen har registrerat fler patienter med skador som tyder på fysiskt och/eller sexuellt våld. Lokalpolisen bekräftar därtill oron och konstaterar att deras personal fått uppfattningen att det våld som upptäckts på vårdcentralerna är kopplat till hemmiljön.

När de olika kartläggningsunderlagen läggs samman och sammanställs till en nulägesbild visar den att problemet är utbrett. Den visar även att problemet inte hade kommit till det lokala brås kännedom utan tipset från högstadieskolan. Detta resulterar till omprioriteringar och fler insatser av det lokala brå tillsammans med de aktuella skolorna, polisen och den lokala tjej- och ungdomsjouren.

Scenario 3

I Dalstad genomför kommun och polis varje år trygghetsundersökningar bland sina medborgare. De senaste två undersökningarna visar att framför allt unga kvinnor upplever en väsentligt högre nivå av otrygghet än andra, trots att Dalstad har en låg nivå av brottslighet. Det här var en motsägelsefull bild, som kommun och polis ville undersöka närmare. Ett första steg var att samla in mer information.

De inhämtade och jämförde rapporter från elevhälsan på gymnasiet samt från ungdoms- och kvinnojourer, som gav ett liknande resultat. För att vidare undersöka vad detta kunde bero på bjöd kommunen och områdespolisen in unga kvinnor till fokusgruppsintervjuer. Under intervjuerna framträdde en bild av att de kände sig oroliga för att bli utsatta för våld, framför allt verbalt men även sexuellt.

De framförde att de kände sig utpekade när de var på vissa ställen på gymnasieskolorna eller när de rörde sig hemåt från centrum. Då tätorten i Dalstad är relativt liten betydde det att de flesta kände igen varandra. Det var ett viktigt resultat. Även om det inte var en fråga om omfattande brottslighet var otryggheten så pass framträdande att kommunen och polisen bestämde sig för att arbeta med flera olika förebyggande insatser.

Gymnasieskolorna fick hjälp av civilsamhällsorganisationer för att arbeta för förändrade attityder och normer, samt att inventera den fysiska miljön för att reducera risken att utsättas för verbala påhopp utan att någon annan märkte det. Elevhälsan på de aktuella skolorna fick dessutom ett riktat uppdrag att arbeta med pojkarnas behov av förändrade maskulinitetsnormer och machokulturer. Polisen arbetade uppsökande tillsammans med kommunens fälttjänst och nattvandringsgruppen under helgkvällar, framför allt i centrumstråk.

Under uppföljningen ett år senare visade resultaten inga stora skillnader gentemot tidigare avseende brottsligheten, men en viktig skillnad i svaren i trygghetsundersökningen var ett ökat förtroende för kommunens och polisens arbete samt en större andel unga kvinnor som kände sig trygga.