Hatbrottsstatistik

Antalet polisanmälningar 2022 i vilka ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras uppgick till 2 695 stycken. I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 2 834 identifierade hatbrottsmotiv. Av dessa var det på en övergripande nivå vanligast med främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (53 procent), följt av hatbrott mot religiösa grupper (16 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (12 procent). Slutligen bedömdes 19 procent av samtliga hatbrottsmotiv vara ospecificerade. I dessa anmälningar framgick det att det rörde sig om ett hatbrott, men det gick inte att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmäla brottet.

Brottskategori

Under 2022 var det vanligaste brottet bland anmälningarna med ett identifierat hatbrottsmotiv ofredande, som utgjorde 24 procent av samtliga brott med ett hatbrottsmotiv. Andra brottskategorier som utgjorde en stor andel var olika typer av skadegörelse samt hets mot folkgrupp, som utgjorde 19 procent vardera, ärekränkning (14 procent) och olaga hot (12 procent).

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna var allmän plats (20 procent) och i eller i anslutning till den utsattas hem (17 procent), vilket även var de vanligaste brottsplatserna i 2020 års hatbrottsstatistik [1]. De digitala miljöerna utgjorde 14 procent av de anmälda brotten med hatbrottsmotiv. Även skolor var en förhållandevis vanlig brottsplats (15 procent).

[1] Det är dock inte helt jämförbart med 2020 års statistik då vissa platskategorier har förändrats. Se tekniska rapporten (Brå 2023a).

Tillvägagångssätt

Det tillvägagångssätt som använts vid brotten varierar till stor del beroende på typ av brott. Vanligast var olika typer av verbala attacker eller andra kränkningar som inte var fysiska (33 procent). Ungefär lika vanligt var det med någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med hatbrottsmotiv (32 procent). De fysiska attackerna och kränkningarna utgjorde cirka 16 procent av anmälningarna. Hatbrott som skett via chattar och offentliga inlägg utgjorde cirka 7 procent av anmälningarna medan kränkningar via direktmeddelanden förekom i 4 procent av händelserna.

De utsattas kön

I de 2 695 anmälningarna var den utsatta en man i 37 procent av anmälningarna och en kvinna i 26 procent. I 4 procent av anmälningarna var det två eller fler utsatta personer av olika kön, och i 1 procent av anmälningarna var det inte möjligt att identifiera den utsattas kön. Hatbrott behöver dock inte riktas mot en fysisk person – exempelvis en organisation eller institution kan också utsättas. I 31 procent av anmälningarna var det ingen enskild fysisk person som utsattes. Dessa anmälningar utgjordes exempelvis av brottstyper som skadegörelse och hets mot folkgrupp. Fördelningen över utsatta män och kvinnor är i princip densamma som motsvarande kategorier år 2020 (38 respektive 27 procent).

Ofredande var den vanligaste brottskategorin att utsättas för, både när kvinnor och män utsattes, men andelarna skiljde sig väsentligt åt – 46 respektive 30 procent. För både kvinnor och män följde sedan ärekränkning, olaga hot och misshandel som de vanligaste brottskategorierna, vilket även var fallet för motsvarande kategorier 2020.

Gärningspersonens kön

Det var en betydligt större andel anmälningar där den utpekade gärningspersonen var en man (46 procent) än anmälningar med en kvinnlig gärningsperson (14 procent). I många fall var det dock inte känt vilket kön gärningspersonen hade (36 procent), vilket är vanligt vid olika typer av skadegörelse där det inte fanns några vittnen till händelsen.

Utsatt i yrkesrollen

Av de 2 695 anmälningarna beskrev 310 brott (12 procent) som skett i samband med den utsattas yrkesutövning. Det innebär att majoriteten av anmälningarna gällde personer som blev utsatta i egenskap av privatperson. Bland de som utsatts i yrkesrollen var variationen av yrkesgrupper förhållandevis stor. Generellt var det vanligare med utsatthet för olika typer av serviceyrken. Några av de vanligare yrkesgrupperna bland de som utsattes var till exempel butiks- och restaurangpersonal, ordningsvakter och skolpersonal. Oftast innefattar brotten olika former av verbala hot och kränkningar men i ett flertal anmälningar (cirka en femtedel) framgår även någon form av fysisk kränkning.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Att gärningspersonen var obekant eller någon som den utsatta endast kände igen till namn eller utseende var generellt sett vanligare än att gärningspersonen var någon som den utsatta kände (t.ex. en bekant, en vän, eller en släkting till den utsatta). I 27 procent av alla anmälningar var gärningspersonen helt okänd för den utsatta. Det var även vanligt att relationen mellan utsatt och gärningsperson bedömdes som inte relevant att koda (29 procent). Det berodde i regel på att brottet inte varit riktat mot en specifik person, vilket ofta förekom i anmälningar om t.ex. skadegörelse eller hets mot folkgrupp (t.ex. någon som ritat ett hakkors på en skolbyggnad).

Det var även relativt vanligt att gärningspersonen var en granne till den utsatta (10 procent). I 9 procent av anmälningarna var gärningspersonen en person den utsatta kände till namn eller utseende. Det var ungefär lika vanligt att servicepersoner blev utsatta av kunder (6 procent) som att kunder blev utsatta av servicepersoner (6 procent) och i 5 procent av fallen var den utpekade gärningspersonen en skolkamrat till den utsatta.

Ospecificerade hatbrott

Vid Brås granskning identifierades 530 polisanmälningar med 726 brott där det visserligen framgick att det rörde sig om ett hatbrott men där det inte gick att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmälda brottet. Dessa kodades då som ospecificerade hatbrott. Av de 3 548 brotten med ett identifierat hatbrottsmotiv 2022 var det 19 procent som bedömdes som ospecificerade.

Anmälningarna utgjordes till stor del av olika nazistiska yttringar, som klottrade hakkors, utan vidare uttalad motivgrupp. Det går att anta att en del av dessa fall egentligen är exempelvis antisemitiska, antiziganistiska eller homofobiska motiv, eftersom samtliga dessa grupper är sådana som nazistiska grupperingar historiskt sett har riktat sig mot. I de fall som nazistiskt klotter eller liknande yttringar riktade sig mot en uttalad motivgrupp eller där kontexten gjorde det möjligt att identifiera en motivgrupp (exempelvis hakkors klottrade på en synagoga) så kategoriserades dessa brott efter det specifika motivet.

Ett mindre antal anmälningar där det till exempel endast framkommit att ”händelsen utgör ett hatbrott” har även kodats som ospecificerade hatbrott. Kategorin ospecificerade hatbrott kan även handla om anmälningar där straffskärpningsgrunden i princip har citerats som anledning till anmälan, varför inget särskilt motiv kunnat identifieras.

Av samtliga registrerade brott med ospecificerat hatbrottsmotiv var 43 procent hets mot folkgrupp och 50 procent skadegörelse. Den utbredda förekomsten av klottrade hakkors kan förklara fördelningen av dessa brottskategorier, eftersom polisen ofta rubricerar dessa som hets mot folkgrupp eller skadegörelse, och ibland som både och. För andra brottskategorier, som ofredande, olaga hot (2 procent vardera) och misshandel (1 procent) kan det handla om att det i fritexten i polisanmälan endast stod ”hatbrott”.