Hatbrottsstatistik

Antalet hatbrottsmarkerade polisanmälningar 2024 i vilka ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras uppgick till 2 731 stycken. I flera anmälningar framgick mer än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 2 867 identifierade hatbrottsmotiv. Hatbrottsmotiven är indelade i övergripande motiv, som i sin tur är indelade i mer specifika hatbrottsmotiv. På en övergripande motivnivå var främlingsfientliga och rasistiska hatbrott vanligast (50 %), följt av ospecificerade hatbrott (20 %), hatbrott mot religiösa grupper (18 %) och hbtqi-relaterade hatbrott (13 %).

Brottskategori

Under 2024 var ofredande den vanligaste brottskategorin bland de hatbrottsmarkerade anmälningarna med ett identifierat hatbrottsmotiv: det utgjorde 23 procent av samtliga brott med hatbrottsmotiv. Andra brottskategorier som utgjorde en stor andel var olika typer av skadegörelse samt hets mot folkgrupp (20 % vardera), följt av ärekränkning (14 %) och olaga hot (11 %).

Brottsplats

Under 2024 var de vanligaste brottsplatserna allmän plats (20 %) och skola (19 %). De digitala miljöerna utgjorde 14 procent av hatbrotten. Polisanmälda hatbrott som skedde i eller i närheten av den utsattas hem var också förhållandevis vanligt förekommande bland anmälningarna (13 %). Andelen anmälningar med identifierade hatbrott som skett i skolan har ökat från 2022 (från 15 % 2022 till 19 % 2024). Samtidigt har andelen polisanmälda hatbrott som skett i eller i närheten av den utsattas hem minskat under samma tidsperiod (från 17 till 13 %). För övriga platser, är fördelningen ungefär densamma.

Tillvägagångssätt

Det tillvägagångssätt som använts vid de hatbrott som identifierades i de hatbrottsmarkerade anmälningarna 2024 varierar beroende på typ av brott. Vanligast var någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med ett hatbrottsmotiv (35 %). Olika typer av verbala attacker eller andra kränkningar som inte var fysiska utgör det näst vanligaste tillvägagångssättet (31 %). De fysiska attackerna och kränkningarna utgjorde 13 procent av anmälningarna. Hatbrott som skett via chattar och offentliga inlägg utgjorde tillsammans 7 procent.

De utsattas kön

Av de 2 731 hatbrottsmarkerade anmälningarna med ett identifierat hatbrott 2024 var den utsatta en man i 33 procent och en kvinna i 26 procent. I 4 procent av anmälningarna var det två eller fler utsatta personer av olika kön, och i 1 procent var det inte möjligt att identifiera den utsattas kön. Hatbrott behöver dock inte riktas mot en fysisk person, exempelvis kan en organisation eller institution utsättas för hatbrott. I 36 procent av anmälningarna var det ingen enskild fysisk person som utsattes. Dessa anmälningar utgjordes exempelvis av brottskategorier som skadegörelse och hets mot folkgrupp.

Ofredande var den vanligaste brottskategorin bland de hatbrottsmarkerade anmälningarna med identifierade hatbrott 2024, bland både kvinnor och män. Andelen skiljer sig dock, 43 respektive 31 procent. För kvinnor följde ärekränkning (20 %), olaga hot (14 %) och misshandel (13 %). För män var de vanligaste brottskategorierna efter ofredande i stället olaga hot (19 %), misshandel (18 %) och ärekränkning (17 %).

Gärningspersonens kön

Det var en betydligt större andel anmälningar där den utpekade gärningspersonen var en man (44 %) än anmälningar med en kvinnlig gärningsperson (13 %). I många fall var det dock inte känt vilket kön gärningspersonen hade (41 %), vilket är vanligt vid olika typer av skadegörelse där det oftast inte finns några vittnen till händelsen.

Utsatt i yrkesrollen

Av de 2 731 hatbrottsmarkerade anmälningarna med identifierade hatbrott var det 11 procent som hade skett i samband med den utsattas yrkesutövning. Det innebär att majoriteten av anmälningarna för 2024 gällde personer som blev utsatta i egenskap av privatperson. Bland dem som utsatts i yrkesrollen var variationen av yrkesgrupper förhållandevis stor. Bland anmälningarna där Brå identifierat ett hatbrott 2024 var det vanligare med utsatthet i olika typer av serviceyrken. Några av dem vanligare yrkesgrupperna bland de som utsattes var till exempel ordningsvakter, taxichaufförer, busschaufförer och vårdpersonal. Oftast innefattar brotten olika former av verbala hot och kränkningar men även anmälningar om någon form av fysisk kränkning.

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Att gärningspersonen var obekant eller någon som den utsatta endast kände igen till namn eller utseende var generellt sett vanligare än att gärningspersonen var någon som den utsatta kände (exempelvis en bekant, en vän, eller en släkting till den utsatta). I 28 procent av alla hatbrottsmarkerade anmälningar med identifierade hatbrott var gärningspersonen helt okänd för den utsatta. Det var även vanligt att relationen mellan den utsatta och gärningspersonen inte bedömdes som relevant att koda (36 %). Det berodde i regel på att brottet inte varit riktat mot en specifik person, vilket ofta förekom i anmälningar om exempelvis skadegörelse eller hets mot folkgrupp (till exempel någon som ritat ett hakkors på en busshållplats). Det var även relativt vanligt att gärningspersonen var en granne och känd person till namn eller utseende (7 % vardera), eller en skolkamrat (6 %).

Ospecificerade hatbrott

Vid Brås granskning identifierades 564 polisanmälningar med 760 brott där det framgick att det rörde sig om ett hatbrott, men där det inte gick att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmälda brottet. Dessa kodades då som ospecificerade hatbrott. Av de 3 707 brotten med ett identifierat hatbrottsmotiv 2024 var det 20 procent som bedömdes som ospecificerade. Redovisningen utgår från samtliga brott med identifierat hatbrottsmotiv i de hatbrottsmarkerade anmälningarna.

Anmälningarna utgjordes till stor del av olika nazistiska yttringar, som klottrade hakkors, utan vidare uttalad motivgrupp. Det går att anta att en del av dessa fall egentligen är exempelvis antisemitiska, antiziganistiska eller homofobiska motiv, eftersom samtliga grupper är sådana som nazistiska grupperingar historiskt sett har riktat sig mot. I de fall som nazistiskt klotter eller liknande yttringar riktade sig mot en uttalad motivgrupp eller där kontexten gjorde det möjligt att identifiera en motivgrupp (exempelvis hakkors klottrade på en synagoga) så kategoriserades dessa brott efter det specifika motivet.

Ett mindre antal anmälningar där det till exempel endast framkommit att ”händelsen utgör ett hatbrott” har även kodats som ospecificerade hatbrott. Kategorin ospecificerade hatbrott kan även handla om anmälningar där straffskärpningsgrunden i princip har citerats som anledning till anmälan, därför har inget särskilt motiv kunnat identifieras.

Av samtliga registrerade brott med ett ospecificerat hatbrottsmotiv var 52 procent skadegörelse och 38 procent om hets mot folkgrupp. Den utbredda förekomsten av klottrade hakkors kan förklara fördelningen av dessa brottskategorier, eftersom polisen ofta rubricerar dessa som hets mot folkgrupp eller skadegörelse, och ibland som både och. För andra brottskategorier, som ofredande (5 %), olaga hot (3 %) och misshandel (2 %) kan det handla om att det i fritexten i polisanmälan endast stod ”hatbrott”.