Polisanmälda hatbrott 2024

Ofredande var den vanligaste brottskategorin bland samtliga identifierade hatbrott och utgjorde 23 procent av alla brott med ett hatbrottsmotiv. Hets mot folkgrupp och skadegörelse (ofta i form av klotter) förekom i 20 procent vardera, följt av ärekränkning (14 %) och olaga hot (11 %). Fördelningen mellan brottskategorierna är likartad som för 2022.

Den vanligaste brottsplatsen var allmän plats som utgjorde 20 procent av de hatbrottsmarkerade anmälningarna. Andelen anmälningar om brott som skett i skola är 19 procent. Andra vanliga brottsplatser var i digitala miljöer och i eller i närheten av den utsattas hem (14 % respektive 13 %). Sedan 2022 har andelen polisanmälningar om hatbrott som skett i skola ökat något och andelen som har skett i eller i närheten av den utsattas hem minskat något.

I statistiken redovisas även tillvägagångssättet för hatbrottet. Det vanligaste tillvägagångsättet bland samtliga hatbrott var någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med ett hatbrottsmotiv, vilket förekom i 35 procent av anmälningarna. Verbala kränkningar eller andra kränkningar som inte är fysiska var också ett vanligt tillvägagångssätt (31 %), liksom var fysiska kränkningar eller attacker vanligt förekommande (13 %). Hatbrott via digitala kanaler, såsom offentliga inlägg och chattar, utgjorde 7 procent av anmälningarna. Fördelningen av tillvägagångssätten var likartad för 2022.

Den utsatta var en man i 33 procent av anmälningarna, och en kvinna i 26 procent. I 36 procent var det däremot ingen fysisk person som utsattes, vilket var vanligt i anmälningar som gällde brott som skadegörelse och hets mot folkgrupp. Bland de anmälningar där det var en fysisk person som utsattes var det vanligast även under 2020 och 2022 att det var en man.

Gärningspersonen var en man i 44 procent och en kvinna i 13 procent av anmälningarna. I 41 procent gick inte gärningspersonens kön att identifiera, vilket är vanligt vid olika typer av skadegörelse där det inte fanns några vittnen till händelsen, som exempelvis klotter. Även 2022 var det vanligast att gärningspersonen var en man.

Ungefär en tiondel (11 %) av alla anmälningar gällde hatbrott som skett i samband med den utsattas yrkesutövning. Det kunde vara exempelvis ordningsvakter, busschaufförer och vårdpersonal. Andelen är ungefär på samma nivå som 2022.

I anmälningarna där det var en fysisk person som utsattes var det vanligast att gärningspersonen var okänd för den utsatta (28 %). Därefter var det vanligast att gärningspersonen var en granne eller att den utsatta kände till gärningspersonen till enbart namn eller utseende (7 % vardera). Ungefär lika vanligt var det att utsättas av en skolkamrat (6 %). I de anmälningar där det inte var en fysisk person som utsattes bedömdes relationen inte vara relevant att koda och för 2024 var den andelen 36 procent. Andelen har ökat något sedan 2020 då motsvarande andel var 26 procent. I övrigt var det vanligast även tidigare år (2020 och 2022) att gärningspersonen var okänd för den utsatta (32 % respektive 27 %). Andelen som utsatts av en skolkamrat har ökat från 3 procent 2020, till 6 procent 2024.

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott

Bland samtliga hatbrottsmotiv som identifierades 2024 var 16 procent afrofobiska, 1 procent antiziganistiska, mindre än en 1 procent hatbrott mot samer och 32 procent övriga främlingsfientliga och rasistiska motiv. Den sistnämnda kategorin inkluderade dels generella och ospecificerade främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv, dels hatbrott riktade mot specifika etniciteter och nationaliteter som var för få för att särredovisas.

Bland de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten 2024 var det vanligast att utsättas för ofredande och ärekränkning, men även hot och våld var vanligare än bland samtliga hatbrottsmotiv. De polisanmälda hatbrotten skedde framför allt i eller i närheten av den utsattas hem, i skolmiljön eller på allmän plats som gator och torg. Det var även relativt vanligt att hatbrotten hade skett i digitala miljöer. Oftast var det en man som utsattes och det var vanligast att utsättas för någon typ av verbal eller annan kränkning som inte var fysisk (till exempel att en person uppger att hen har blivit nekad inträde till en nattklubb på grund av hens ursprung). Gärningspersonen var oftast en man och en okänd person för den utsatta.

Hatbrott mot religiösa grupper

Bland samtliga hatbrottsmotiv som identifierades 2024 var 8 procent antisemitiska, 7 procent islamofobiska och 1 procent kristofobiska. Övriga hatbrott mot religiösa grupper stod för 2 procent av polisanmälningarna med identifierat hatbrottsmotiv. Andelen antisemitiska hatbrott har sedan 2020 ökat och är 2024 ungefär lika vanligt som islamofobiska hatbrott.

Hbtqi-relaterade hatbrott

Bland samtliga hatbrottsmotiv som identifierades 2024 var 7 procent homofobiska, 3 procent transfobiska och 3 procent övriga hbtqi-relaterade.
Bland de hbtqi-relaterade hatbrotten var det vanligast att utsättas för ofredande, men olaga hot och ärekränkning var också relativt vanligt förekommande i anmälningarna. Det var allra vanligast att utsättas i digitala miljöer, men hatbrotten skedde även på allmän plats eller i eller i närheten av den utsattas hem.

De övriga hbtqi-relaterade hatbrotten bestod till stor del av olika former av skadegörelse (ofta klotter) mot htbqi-relaterade evenemang och föreningar, samt skadegörelse av Pride-flaggor.

Hatbrott markerade av polisen

I polisens ärendesystem ska anmälningsupptagaren vid en anmälan bedöma om det som anmäls kan vara ett möjligt hatbrott eller inte. Sedan år 2020 baseras hatbrottsstatistiken på alla polisanmälningar som polisen markerat som innehållande ett hatbrott. Av de 1,49 miljoner polisanmälningar som upprättades 2024 hatbrottsmarkerades 4 648 stycken, vilket är på ungefär samma nivå som 2022 då antalet hatbrottsmarkerade anmälningar var 4 788 polisanmälningar. Antalet hatbrottsmarkerade anmälningar har dock minskat betydligt sedan 2018 då antalet anmälningar uppgick till drygt 9 000. Samtidigt har totala antalet polisanmälningar varierat mellan 1,477 miljoner och 1,566 miljoner per år under samma tidsperiod, utan liknande minskande trend. Vad minskningen av hatbrottsmarkerade anmälningar beror på är inte möjligt att besvara inom ramen för den här rapporten.

Av de 4 648 anmälningar som polisen hatbrottsmarkerat 2024 bedömde Brå att 59 procent innehöll minst ett brott med ett hatbrottsmotiv, vilket är en ökning i träffsäkerheten för hatbrottsmarkeringen med 5 procentenheter sedan 2020, då motsvarande andel uppgick till 54 procent. I 36 procent av de hatbrottsmarkerade anmälningarna kunde Brå inte identifiera ett hatbrottsmotiv. Det motsvarar en minskning med 5 procentenheter sedan 2020, då motsvarande andel uppgick till 41 procent. I 5 procent av de hatbrottsmarkerade anmälningarna bedömde Brå att det potentiellt fanns ett hatbrottsmotiv, vilket även var på samma nivå som för 2020 och 2022. Potentiellt hatbrott bedömdes i de fall informationen i polisanmälan öppnade för att det skulle kunna röra sig om ett hatbrottsmotiv, samtidigt som informationen var för knapphändig för att fastställa det. Brå identifierade ett hatbrottsmotiv i totalt 2 731 anmälningar, och för 3 707 brott, 2024.