Om brottsstatistiken

När vi vill ta reda på om olika typer av brott ökar eller minskar i samhället vänder vi oss ofta till den officiella brottsstatistiken över anmälda brott. Men om man försöker jämställa antalet anmälda brott med antalet faktiskt begångna brott stöter man snabbt på problem.

Tolka statistiken

Ett av brottsstatistiken viktigaste användningsområden är att följa upp, planera och utveckla rättsväsendets arbete. Den är även till nytta för lokala brottsförebyggare, forskare, journalister och inte minst i samhällsdebatten. Men det finns ett problem. Brottsstatistiken visar de ärenden rättsväsendet tagit emot och har hanterat, inte hur många brott som faktiskt har begåtts i Sverige. Trots det är det vanligt att man i olika sammanhang presenterar statistiken över anmälda brott som ett facit över hur mycket brottsligheten ökar eller minskar.

Vanliga fallgropar när man tolkar statistiken

Flera brott kan anmälas vid ett tillfälle
Statistiken över anmälda brott redovisas efter det datum då brottet anmäls och inte efter det datum brottet har begåtts, vilket ibland kan vara flera år innan de anmäls. Det innebär att om någon till exempel anmäler att en person blivit misshandlad av sin partner upprepade gånger under flera års tid så kommer alla de brotten att redovisas under ett enda år i statistiken. Men samma exempel illustrerar även att ett enda ärende också kan innehålla många brott.

Exempel 1: Om ett hundratal fall av misshandel anmäls i ett ärende, kan det förstås ge stort utslag i statistiken – inte minst på en mindre ort. En sådan ökning kan lätt misstolkas som att våldet generellt har blivit mer utbrett i den lilla orten under just det året, när det i själva verket kan handla om en enda gärningsperson som begått många brott mot en och samma person under flera års tid.
Förändringar i rättsväsendet
Andra faktorer som i hög grad påverkat kriminalstatistiken över åren är exempelvis ändringar i polisens och åklagarnas rutiner och arbetsmetoder samt lagändringar som förändrar definitionen av en viss brottskategori från ett år till ett annat.

Exempel 2: När den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft 2005 innebar det att vissa brott som tidigare rubricerats som sexuellt utnyttjande istället rubricerades som våldtäkt. Effekten av lagändringen slog igenom i statistiken på så vis att antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande tydligt minskade de närmaste åren efter lagändringen, medan antalet anmälda våldtäkter ökade markant.
Svårt att jämföra statistik från olika länder
Ibland när man jämför den svenska statistiken över anmälda brott med utvecklingen i andra länder finner man att Sverige ligger högre. Men då ska man först göra klart för sig om siffrorna överhuvudtaget är jämförbara. Förutom att lagstiftningen och de juridiska systemen skiljer sig mellan olika länder är en vanlig fallgrop när man försöker göra internationella jämförelser att brottsstatistiken redovisas på helt olika sätt. I Sverige räknas oftast varje enskild händelse i en utredning som ett brott, medan man i vissa länder betraktar samtliga relaterade händelser i en utredning som ett brott. Vi redovisar också samtliga anmälda brott i statistiken även om det efteråt konstateras att det inte var en brottslig händelse.

Exempel 3: Om du anmäler till polisen att din cykel har blivit stulen så räknas det alltid med i statistiken som ett anmält brott. Det gäller även om du sedan kommer på att du lämnat cykeln hos en bekant och hör av dig till polisen för att meddela detta. Polisen lägger då ner stölden då det inte är något brott som begåtts. Eftersom vi i Sverige redovisar alla brott som har anmälts kommer den anmälda cykelstölden att ingå i statistiken över anmälda brott men den kommer också att ingå i statistiken över handlagda brott som ett nedlagt brott. I många andra länder skulle din cykelstöld överhuvudtaget inte synas i statistiken eftersom man räknar de anmälda brotten i ett annat skede i rättskedjan, nämligen efter att man har utrett brotten och brott som läggs ner av olika anledningar ingår då inte i statistiken. Statistik från olika länder går därför inte att jämföra rakt av.

Mörkertalet

Det mest uppenbara problemet med att tolka in för mycket i brottsstatistiken är mörkertalet – det faktum att långt ifrån alla brott faktiskt anmäls. Statistiken över anmälda brott innehåller alla händelser som har anmälts som brott (även de som senare visar sig ha varit något annat än ett brott), eftersom huvudsyftet med den statistiken är att beskriva hur många anmälningar polisen hanterar. Det gäller därför att tolka siffrorna med viss försiktighet, att vara medveten om både hur brotten räknas i statistiken och hur andra faktorer påverkar siffrorna.

Hur stor andel av alla begångna brott som faktiskt kommer till polisens kännedom skiljer sig rätt mycket från brott till brott. När det gäller inbrott och stölder av dyrbar egendom så anmäls de flesta brott eftersom det krävs för att man ska få ut pengar på försäkringen. När det gäller andra mer integritetskränkande brott, mot den egna personen, är mörkertalet desto större.

Anmälningsbenägenhet

Även benägenheten att anmäla kan förändras över tid för en och samma brottstyp. När det gäller brott utan brottsoffer, som narkotikabrott, är det endast en bråkdel som anmäls och hamnar i statistiken. Därför är det viktigt att även använda andra källor för att försöka få en bild av hur det verkligen förhåller sig.

Sett till brottsligheten överlag, oavsett brottstyp, är det som sagt inte alla begångna brott som polisanmäls, och anmälningsbenägenheten varierar mellan olika brottstyper. Ett exempel är att stöldbrott anmäls i högre utsträckning än många andra brott, vilket delvis beror på att det oftast krävs en polisanmälan för att man ska få ersättning från sitt försäkringsbolag.

Anmälningsbenägenheten beror också på relationen till gärningspersonen, framför allt när det gäller misshandel och sexualbrott, som ofta begås av en närstående eller bekant. När gärningspersonen finns i bekantskapskretsen brukar det snarare dämpa anmälningsbenägenheten, så för dessa brottstyper är mörkertalet stort.

Använd olika källor

En bedömning måste göras för varje brottstyp utifrån relevanta källor. Ett exempel är bilrelaterade brott där man utöver brottsstatistiken och Nationella trygghetsundersökningens siffror över utsatthet för bilbrott även kan använda sig av statistik över antalet anmälningar till försäkringsbolag för att beskriva utvecklingen. I andra fall är det mer komplicerat att göra en bedömning, bland annat när det gäller våld.

Kriminalstatistiken består av uppgifter om nivåer, utveckling och mönster, men den förklarar inte varför det ser ut på ett visst sätt. För att svara på det behöver statistiken analyseras och tolkas tillsammans med annan information. Genom att titta på uppgifter från olika delar av samhället får vi en bättre bild av den faktiska utvecklingen.

Några källor för att tolka brottsutvecklingen

Nationella trygghetsundersökningen (NTU)
Konstaterade fall av dödligt våld
ULF - undersökning av levnadsförhållanden Länk till annan webbplats. (SCB)
Nationella folkhälsoenkäten Länk till annan webbplats. (Folkhälsomyndigheten)
Skolundersökning om brott
Patientregistret Länk till annan webbplats. (Socialstyrelsen)
Dödsorsaksregistret Länk till annan webbplats. (Socialstyrelsen)

Kriminalstatistiken

Brå ansvarar för Sveriges officiella kriminalsstatistik, som regleras i lag och som bygger på uppgifter som Brå samlar in från övriga myndigheter i rättsväsendet. Syftet med kriminalstatistiken är framför allt att belysa rättsväsendets hantering av brott. Den är viktig som underlag för politiska beslut, liksom för uppföljning och styrning av rättsväsendets verksamheter. Den används också till utredningar och till forskning, och som information till allmänheten.

Skillnaden mellan rättsstatistik och kriminalstatistik

Rättsstatistiken bygger uppgifter från myndigheterna i rättsväsendet. Ett exempel är anmälda brott; där händelser som anmälts och registrerats som brott hos polis, tull och åklagare levereras till Brå, där uppgifterna sedan granskas och sammanställs till statistik. I rättsstatistiken ingår kriminalstatistiken från Brå samt statistik över domstolarnas verksamhet Länk till annan webbplats. som Domstolsverket ansvarar för.
Kriminalstatistiken är ett samlingsnamn för de delar av rättsstatistiken som Brå ansvarar för. Där ingår statistiken över anmälda brott, konstaterade fall av dödligt våld, handlagda brott, personer misstänkta för brott, handlagda brottsmisstankar, personer lagförda för brott, kriminalvård och återfall i brott. Kriminalstatistiken är reglerad i lagen (2001:99) och förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.

Kriminalstatistiken kan ge svar på hur många anmälda brott som avskrivs direkt, förundersökningsbegränsas eller avslutas genom lagföringsbeslut, hur många personer som misstänks och lagförs, vilka påföljder som döms ut i domstol, hur många som tas in i anstalt och hur många som återfaller i nya brott.

Brottskoder

Brottstyp, plats, datum, personer och misstankegrad är exempel på information som registreras i datasystemen. Dessa data klassificeras efter brottskoder, ett system som bygger på lagstiftningen men också, i viss mån, innehåller annan information om brottet. Brottskoder tas fram av Brå i samarbete med rättsväsendet och revideras minst en gång per år.

För att antalet brottskoder ska hållas på en rimlig nivå, kan man inte ha olika koder för varje detalj, såsom information om enstaka stöldobjekt. Brottsmotiv och tillvägagångssätt är också information som inte framgår av brottskoderna, även om den finns i själva anmälan, i text. För specifika forskningsprojekt – som när Brå forskar om hatbrott eller hedersbrott – kodas och klassificeras sådana textuppgifter som är relevanta för projektet, men i löpande statistik finns det inte med.

Skilda system förs samman

Uppgifterna till kriminalstatistiken samlas in från rättsväsendets olika system, alltså de it-system som används i myndigheternas dagliga arbete. De här systemen är främst avsedda för dokumentation som är relevant för de olika etapperna i en brottsutredning – registrering av brottsanmälan, förundersökningar, beslutsfattande – men används alltså också som källa till den officiella kriminalstatistiken.

När ärenden överlämnas från polis till åklagare, som då fortsätter utredningen och kan registrera nya brott i samma utredning, syns de nya brotten inte alltid i polisens system, och redovisas därmed inte heller i deras statistik.

Polis och åklagare kan främst ta fram statistik över det som registrerats i deras egna system. Brå hämtar däremot in uppgifter från samtliga system, och har därmed möjlighet att sammanställa en helhetsbild som de övriga myndigheterna saknar.

Internationella jämförelser

Det är svårt att jämföra brottsstatistik mellan olika länder. Det är exempelvis stor skillnad på hur länderna mäter antalet anmälda brott. I Sverige räknas alla händelser som överhuvudtaget polisanmälts, medan andra länder räknar endast de händelser där en misstänkt person identifierats. I Sverige räknas också varje händelse i ett seriebrott som ett enskilt brott; i vissa andra länder räknas hela seriebrottet som just ett brott.

Lagstiftningen skiljer sig även från land till land, vilket också påverkar utfallet. Det innebär att något som är brottsligt i Sverige inte behöver vara det i ett annat land, och vice versa. Dessutom finns det skillnader i toleransen mot brott – vad som uppfattas som brottsligt och i vilken mån det anmäls. En hög anmälningsbenägenhet kan också tyda på en spridd medvetenhet om vad man har för rättigheter och att man faktiskt vågar gå till polisen och anmäla ett brott, vilket inte är självklart i alla länder.

Skillnad mellan faktisk brottslighet och kriminalstatistik

Generellt är det bara en del av de brott som begås som kommer med i statistiken, medan andra aldrig anmäls, av olika anledningar. Vad gäller narkotikabrott och trafikbrott är det endast en liten del av brottsligheten som framgår av statistiken, eftersom den främst visar de brott som upptäckts tack vare polisens kontroll- och spaningsarbete. Statistiken över dessa brottstyper speglar alltså polisens insatser och prioriteringar, snarare än den faktiska brottsligheten.

Vad gäller dödligt våld är det i stället ofta så att den faktiska brottsligheten överskattas i statistiken. Av de omkring 300 fall som anmäls varje år visar det sig efter utredning att ungefär två tredjedelar inte beror på dödligt våld, utan är naturliga dödsfall, olyckor eller självmord.

Statistiska enkätundersökningar

För att få grepp om det så kallade mörkertalet, det vill säga skillnaden mellan dold och synlig brottslighet, genomför Brå ett antal återkommande statistiska undersökningar, som bygger på enkäter och intervjuer. Här ingår den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) som genomförs årligen, samt Skolundersökningen om brott och Politikernas trygghetsundersökning som genomförs vartannat år.

Huvudsyftet med brottsofferundersökningarna är att kunna studera brottsutvecklingen över tid, för att följa upp de kriminalpolitiska målen att minska människors otrygghet och utsatthet för brott.

Dessa undersökningar riktas till ett urval av befolkningen som tillfrågas om de varit utsatta för brott under en viss period. Undersökningarna innehåller ofta också frågor om trygghet, vilket ger en kompletterande bild av brottsligheten, utifrån en annan vinkel.

Undersökningarna ger kunskap om omständigheter kring brott och offrets relation till gärningspersonen, men framför allt kan man följa brottsutvecklingen över tid, eftersom dessa undersökningar upprepas regelbundet. En begränsning med brottsofferundersökningar är att de ofta inte når de mest utsatta grupperna, såsom tunga missbrukare och hårt kriminellt belastade personer.

Nationella trygghetsundersökningen (NTU)

Sedan 2006 har Brå årligen genomfört Nationella trygghetsundersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka självrapporterad utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott, förtroende för rättsväsendet och brottsutsattas kontakter med rättsväsendet.

Frågorna är inriktade på de brott som är särskilt allvarliga eller som drabbar särskilt många. Det är dels sådana brott som drabbar hela hushåll, såsom cykelstölder, stölder ur eller från fordon, bilstölder och bostadsinbrott, dels brott som drabbar enskilda personer, såsom bedrägerier, personrån, hot, sexualbrott, misshandel och trakasserier. Däremot berörs inte brott som drabbar staten eller allmänheten generellt.

Läs mer om NTU