Nationella trygghetsundersökningen
Brå genomför årligen den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) som innehåller frågor om utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott, förtroende för rättsväsendet och brottsutsattas kontakter med rättsväsendet.
Brottsförebyggande rådet (Brå) är utsedd av regeringen att vara ansvarig för den officiella statistiken inom rättsväsendet. Vi ansvarar bland annat för att statistiken är objektiv, dokumenterad och kvalitetssäkrad.
Sveriges officiella statistik är statistik som är särskilt viktig för att beskriva Sverige. Den bidrar till utvecklingen av vårt samhälle genom att vara objektiv och relevant.
Publiceringskalender för Sveriges officiella statistik (SCB)
Länk till annan webbplats.
Relaterat material
- Nationella trygghetsundersökningen 2024 (2024:8) Pdf, 2.2 MB.
- Kvalitetsdeklaration Pdf, 8.7 MB.
- Skapa din egen tabell (NTU 2017-2024)
- Tabellsamling NTU 2007-2024 Excel, 1.1 MB.
- Resultat för län NTU 2017-2024 Excel, 473.4 kB.
- Resultat för socioekonomiska områdestyper för polisregioner NTU 2021-2024 Excel, 379.6 kB.
- Metodstöd för tolkning av resultat Pdf, 1.1 MB.
Huvudresultat
Utveckling över tid
Utsatthet för sexualbrott, hot och cykelstöld har minskat medan bedrägerier har ökat
Det syns en nedåtgående trend i andelen som uppger att de utsatts för sexualbrott, hot och cykelstöld. Utsatthet för sexualbrott har minskat tydligt i årets undersökning (3,8 % 2023 jämfört med 4,7 % 2022), och efter en kraftig ökning under perioden 2012–2017 har trenden istället varit nedåtgående. Andelen som uppger att de utsatts för hot har också minskat (7,4 % 2023 jämfört med 7,7 % 2022), och en nedåtgående trend har synts sedan 2020. Dessförinnan syntes en ökning mellan 2014 och 2019. Vidare har andelen som utsatts för cykelstöld minskat för fjärde året i rad.
Både försäljningsbedrägerier och kort-och kreditbedrägerier har ökat i årets undersökning. För försäljningsbedrägerier har en uppåtgående trend synts sedan den första mätpunkten (som avsåg 2016). I årets undersökning är ökningen särskilt tydlig (från 6,1 % 2022 till 6,9 % 2023). Kort- och kreditbedrägerier har ökat de senaste två åren efter att innan dess ha minskat under 2020 och 2021. När det gäller utsatthet för rån syntes en nedåtgående trend från 2020, men i årets undersökning är andelen densamma som året innan. För brottstyperna misshandel, fickstöld, nätkränkning, trakasserier, bostadsinbrott och bilstöld har andelen legat på en stabil nivå de senaste tre till fyra åren.
Andelen otrygga vid utevistelse har minskat, medan oron för bedrägerier har ökat
Andelen som känner sig otrygga vid utevistelse sent på kvällen i sitt bostadsområde var relativt oförändrad 2016–2021, därefter har en svagt nedåtgående trend synts. I årets undersökning är andelen 24 procent. När det kommer till oro för att utsättas för bedrägerier på internet har en ökning synts de senaste två åren (från 32 % 2022 till 38 % 2024).
Oron för brottsligheten i samhället har också minskat i årets undersökning, men sett till de senaste tio åren syns en generellt uppåtgående trend. För de flesta övriga indikatorer vad det gäller otrygghet och oro har andelen generellt legat relativt stabilt sedan 2017, men i årets undersökning syns en tendens till en minskning. Det är dock för tidigt att uttala sig om en minskande trend.
Uppåtgående trend i förtroendet för flera delar av rättsväsendet
Andelen med stort förtroende för rättsväsendet som helhet, polisen och åklagarna har generellt sett ökat efter 2017, även om andelen minskade i förra årets undersökning. Förtroendet för domstolarna och kriminalvården har i stället legat på en relativt stabil nivå, men med vissa årliga variationer.
Skillnader mellan grupper i NTU 2024
Utsatthet för de flesta brottstyper är vanligare bland män, men sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor
Män uppger i större utsträckning än kvinnor utsatthet för misshandel, hot, rån, fickstölder, försäljningsbedrägerier, kort- och kreditbedrägerier samt nätkränkningar. Skillnaderna mellan könen är dock inte lika stora som för sexualbrott, där det är en betydligt större andel bland kvinnor än män som har utsatts (6,3 respektive 1,0 %). Kvinnor utsätts även i större utsträckning för trakasserier.
Kvinnor är mer otrygga och har större förtroende för rättsväsendet
Andelen som känner sig otrygga eller ofta oroar sig för att utsättas för olika typer av brott är generellt större bland kvinnor än bland män, och det gäller särskilt när det kommer till oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp (16 respektive 1 %). Kvinnor uppger också i betydligt större utsträckning än män att de helt avstår från att gå ut på kvällen på grund av otrygghet, har avstått från någon aktivitet eller valt en annan väg eller ett annat färdsätt på grund av oro för brott.
Att ha stort förtroende för rättsväsendet som helhet, polisen, åklagarna och kriminalvården är vanligare bland kvinnor än bland män. Kvinnor som har utsatts för brott och varit i kontakt med polisen de senaste tre åren uppger också i större utsträckning än män att de har positiva erfarenheter av polisen och är nöjda med olika delar av polisens arbete.
Yngre är generellt mer utsatta än äldre
Utsattheten är generellt sett större bland yngre när det gäller misshandel, hot, sexualbrott, rån, fickstöld, nätkränkning och trakasserier. Exempelvis är män i åldern 16–19 år den grupp som i störst utsträckning uppger att de utsattes för misshandel 2023, och kvinnor i åldersgruppen 20–24 år uppger särskilt stor utsatthet för sexualbrott. När det kommer till bedrägeribrotten (försäljningsbedrägerier och kort- och kreditbedrägerier) är utsattheten i stället vanligare i de mittersta åldersgrupperna (35–64 år).
För otrygghet och oro för brott syns skillnader beroende på vilken fråga som studeras. Exempelvis oroar sig yngre i större utsträckning än äldre för att utsättas för misshandel, rån och våldtäkt eller sexuella angrepp. Särskilt kvinnor i åldersgruppen 20–24 år sticker ut vad det gäller oro för våldtäkt eller sexuella angrepp och andelen som valt en annan väg eller ett annat färdsätt på grund av oro. Vad det gäller oro för bedrägerier på internet och oro över brottsligheten i samhället är andelen som oroar sig i stället större bland äldre än bland yngre, bland såväl män som kvinnor.
Svenskfödda med utrikesfödda föräldrar och ensamstående är mer utsatta och mer oroliga för brott
Ensamstående (särskilt med barn) utsätts i större utsträckning än sammanboende för de flesta av de olika typerna av brott mot person. Samma sak gäller svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda, som utsätts i större utsträckning jämfört med personer med annan bakgrund. Utsattheten är även ofta större bland personer med förgymnasial utbildning än bland personer med högre utbildningsnivåer.
Ensamstående med barn, och svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda, samt boende i flerfamiljshus, är tre grupper som har tydligt högre nivåer av oro och otrygghet jämfört med andra grupper.
Vidare har svenskfödda med minst en svenskfödd förälder och personer med eftergymnasial utbildning i större utsträckning stort förtroende för rättsväsendet som helhet och för polisen, jämfört med personer med annan bakgrund respektive lägre utbildningsnivå.
Boende i områden med socioekonomiska utmaningar är mer otrygga
Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar är andelen som känner sig otrygga vid utevistelse dubbelt så stor som bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (40 respektive 20 %). Andelen är dessutom större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar jämfört med områden med bättre socioekonomiska förutsättningar vad det gäller oro för att utsättas för misshandel, rån samt stöld av eller skadegörelse på bil, eller att man avstått från någon aktivitet på grund av oro för brott. Vad det gäller oro för brottsligheten i samhället och oro för närstående är andelen i stället något större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar.
Utsatthet för framförallt egendomsbrott är vanligare bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar jämfört med boende i områden med bättre socioekonomiska förutsättningar. Även utsatthet för exempelvis misshandel och trakasserier är vanligare bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar.
Resultat
Utsatthet för brott
I NTU efterfrågas utsatthet för tretton olika brottstyper. Det gäller dels sådana brott som drabbar enskilda personer (misshandel, hot, sexualbrott, rån, fickstölder, försäljningsbedrägerier, kort- och kreditbedrägerier, nätkränkningar och trakasserier), dels sådana brott som drabbar hela hushåll (bostadsinbrott, bilstölder, stöld ur eller från fordon och cykelstölder).
Notera att utsatthet i NTU avser händelser som skett under föregående kalenderår, vilket innebär att NTU 2024 avser utsatthet under 2023.
Utsatthet för brott mot enskild person
Självrapporterad utsatthet för olika typer av brott mot enskild person
Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). I samband med metodbytet tillkom nya brottstyper i NTU och dessa redovisas endast från 2016. Trakasserier har mätts sedan 2019.
Utsatthet för brott mot enskild person, fördelat på kön
Hot är den brottstyp som är vanligast medan det är minst vanligt att man utsatts för rån, och så har det sett ut under hela tidsperioden. Sett till utvecklingen över tid syns vissa skillnader mellan de olika brottstyperna.
Brott mot enskild person är ett sammantaget mått som visar andelen personer i befolkningen som utsatts för någon eller några av brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, rån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort- och kreditbedrägeri och nätkränkning (observera att trakasserier inte ingår här).
Sammantaget är det 20,1 procent av befolkningen som har utsatts för brott mot enskild person under 2023. Andelen har legat relativt stabilt runt den här nivån sedan 2020. Dessförinnan (2017–2019) låg andelen på en något högre nivå. Andelen utsatta är något större bland kvinnor än bland män (21,0 % jämfört med 19,1 % 2023), och så har det sett ut under hela tidsperioden.
Misshandel
Det är 2,7 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för misshandel under 2023. Inledningsvis (2006–2011) låg andelen på en relativt stabil nivå, och efter en minskning 2012 låg andelen återigen stabil men på en lägre nivå. Därefter syntes en uppåtgående trend 2016–2019 som följdes av en minskning 2020. Andelen har sedan dess legat relativt oförändrad. Utvecklingen över tid är likartad för män och kvinnor. Det är dock vanligare bland män än kvinnor att uppge att man har utsatts för misshandel (3,2 % bland män och 2,2 % bland kvinnor 2023), och så har det sett ut under hela tidsperioden.
Studeras resultaten utifrån kön och ålder i årets undersökning syns det att andelen utsatta är störst i de två yngsta åldersgrupperna (16–19 år och 20–24 år) för både män och kvinnor. Därefter är andelen utsatta mindre desto äldre åldersgrupp som studeras.
Vidare är det en större andel som uppger att de utsatts för misshandel bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda, jämfört med personer med annan bakgrund. Utsattheten är också större bland personer med som högst förgymnasial utbildning, och andelen är därefter mindre för varje högre utbildningsnivå. Dessutom uppger ensamstående utsatthet för misshandel i större utsträckning än sammanboende.
Hot
Det är 7,4 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för hot under 2023. Det är en fortsättning på den nedåtgående trend som har setts sedan 2020. Åren 2006–2014 var andelen utsatta för hot relativt oförändrad, vilket följdes av en kraftigt uppåtgående trend fram till och med 2019. Utvecklingen ser liknande ut för båda könen, dock är det vanligare att utsättas för hot bland män än bland kvinnor (7,6 % jämfört med 7,2 % 2023), och så har det sett ut sedan 2015. Innan dess syntes inte någon genomgående könsskillnad.
I den senaste undersökningen är andelen utsatta störst i åldersgruppen 20–24 år, och andelen är sedan mindre ju äldre åldersgrupp som studeras bland både män och kvinnor. Dock syns något mindre skillnader mellan åldersgrupperna bland kvinnor jämfört med bland män.
Andelen utsatta är också större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda, jämfört med bland personer med annan bakgrund. Vidare uppger ensamstående med barn utsatthet i större utsträckning än övriga familjetyper. Det är även en större andel boende i flerfamiljshus som uppger att de utsatts jämfört med boende i småhus. Skillnader syns även utifrån kommungrupp där andelen utsatta är störst i storstäder och storstadsnära kommuner.
Sexualbrott
Det är 3,8 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för sexualbrott under 2023. Det är en tydlig minskning från 2022 (4,7 %) och en fortsättning på den nedåtgående trenden som har synts sedan 2018. Dessförinnan låg andelen relativt oförändrad under perioden 2006–2011, vilket följdes av en tydlig ökning fram till och med 2017. En liknande utveckling över tid syns för både män och kvinnor, men på märkbart skilda nivåer. Att utsättas för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än män (6,3 % jämfört med 1,0 % 2023).
Resultaten för 2023 visar att utsattheten är särskilt stor bland kvinnor i åldersgruppen 20–24 år, följt av 16–19 år, och andelen är sedan mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Samma mönster syns för män, dock är skillnaderna mellan åldersgrupperna mindre.
Andelen utsatta är även större bland svenskfödda än utrikesfödda, och särskilt bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda. Det är dessutom vanligare att utsättas bland ensamstående än bland sammanboende, samt vanligare bland boende i flerfamiljshus jämfört med i småhus. Vidare uppger personer med som högst förgymnasial utbildning utsatthet i högre utsträckning än personer med högre utbildningsnivå.
Rån
Det är 1,0 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för rån eller försök till rån under 2023, vilket är på samma nivå som 2022. Andelen var relativt oförändrad 2006–2015. Därefter syntes en uppåtgående trend fram till och med 2019, följt av en nedåtgående trend. Det är vanligare att uppge utsatthet för rån bland män jämfört med kvinnor (1,6 respektive 0,4 % 2023). Utvecklingen över tid har generellt sett likadan ut för båda könen, dock var ökningen fram till och med 2019 betydligt större bland män än bland kvinnor.
Bland män är andelen utsatta för rån 2023 störst i åldersgruppen 20–24 år, följt av 16–19 år, och andelen är sedan mindre bland äldre. Även bland kvinnor är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, men inget tydligt mönster framgår.
Andelen utsatta för rån är också större bland personer med som högst förgymnasial eller gymnasial utbildning jämfört med personer med eftergymnasial utbildning. Bland ensamstående är utsattheten större jämfört med bland sammanboende. Dessutom syns skillnader utifrån hur och var man bor. Andelen är större bland boende i flerfamiljshus än småhus, och bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner jämfört med framförallt boende i mindre städer, tätorter och landsbygdskommuner.
Fickstöld
Det är 1,4 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för fickstöld under 2023. Trenden var nedåtgående mellan åren 2016 och 2021, med en särskilt påtaglig minskning 2020. Därefter har andelen legat stabilt. Andelen utsatta är 1,5 procent bland män och 1,3 procent bland kvinnor 2023. Utvecklingen bland män och kvinnor följer samma mönster, dock var nedgången 2016–2021 något större bland kvinnor än bland män.
Bland både män och kvinnor är yngre utsatta för fickstöld 2023 i större utsträckning än äldre. Andelen är störst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) bland män, och bland kvinnor är andelen utsatta ungefär lika stor i den yngsta och näst yngsta åldersgruppen (16–19 år respektive 20–24 år).
Utsatthet för fickstöld är vanligare bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda och bland utrikesfödda, jämfört med bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Det är även skillnader sett till hur man bor, där ensamstående utan barn är mer utsatta än övriga familjetyper och boende i flerfamiljshus är mer utsatta än boende i småhus. Skillnader syns även utifrån kommungrupp där andelen utsatta är störst i storstäder och storstadsnära kommuner.
Försäljningsbedrägeri
Det är 6,9 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för försäljningsbedrägeri 2023. Det är en tydlig ökning från 2022 (6,1 %) och en fortsättning på den uppåtgående trend som setts sedan den första mätningen (2016). Utvecklingen över tid ser likartad ut bland män och kvinnor, men andelen har genomgående legat på en högre nivå bland män. Under 2023 var andelen utsatta 7,4 procent bland män och 6,4 procent bland kvinnor.
Studeras resultaten utifrån ålder och kön är andelen utsatta 2023 störst i åldersgruppen 45–54 år bland män och 35–44 år bland kvinnor. Minst är andelen i den äldsta åldersgruppen (75–84 år), vilket gäller för både män och kvinnor.
Sett till andra grupper i befolkningen syns störst skillnader utifrån familjetyp, där ensamstående respektive sammanboende med barn uppger utsatthet i större utsträckning än motsvarande grupper utan barn. Andelen är även större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda och utrikesfödda personer, jämfört med svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Dessutom är andelen utsatta större bland personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning än bland personer med som högst förgymnasial utbildning.
Kort- och kreditbedrägeri
Det är 4,3 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för kort- eller kreditbedrägeri under 2023. Inledningsvis (2016–2018) syntes en ökning, följt av en tydlig nedåtgående trend fram till och med 2021. Därefter syns återigen en ökning. Det är en större andel som uppger att de har utsatts för kort- och kreditbedrägeri bland män än bland kvinnor (4,5 % jämfört med 4,0 % 2023). Utvecklingen för män och kvinnor följer samma mönster, men ökningen sedan 2021 har varit något större bland kvinnor.
Bland män 2023 är andelen utsatta störst i åldersgruppen 45–54 år, och är sedan mindre ju äldre och yngre åldersgrupp som studeras. Bland kvinnor framkommer ett liknande mönster men något tydligare. Dock är andelen störst i åldersgruppen 35–44 år.
Utsatthet för kort- och kreditbedrägeri är även vanligare bland utrikesfödda jämfört med bland svenskfödda. Det är dessutom vanligare att ha utsatts bland personer med gymnasial utbildning eller högre, jämfört med personer med som högst förgymnasial utbildning. Även bland ensamstående med barn är utsattheten större än bland övriga familjetyper.
Nätkränkning
Det är 2,2 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för nätkränkning under 2023. Andelen ökade i början av perioden (2016–2019), men efter en minskning 2021 har andelen legat på en stabil nivå. Här skiljer sig utvecklingen mellan könen åt; andelen bland män har ökat något sedan 2021 medan den bland kvinnor har minskat något. Under 2023 var andelen utsatta 2,5 procent bland män och 1,9 procent bland kvinnor.
I den senaste undersökningen syns ett liknande mönster bland både män och kvinnor när andelen utsatta studeras utifrån olika åldersgrupper. Andelen är störst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år), särskilt bland kvinnor, och är därefter i princip mindre för varje äldre åldersgrupp.
Vidare är utsatthet för nätkränkning bland annat större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda än bland personer med annan bakgrund. Sett till utbildningsnivå är andelen utsatta störst bland personer med som högst förgymnasial utbildning, och är därefter mindre ju högre utbildningsnivån är. Andelen utsatta är dessutom större bland ensamstående än bland sammanboende.
Trakasserier
Det är 5,8 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för trakasserier 2023. Andelen har varit relativt oförändrad under tidsperioden med undantag för den första mätningen (som gäller utsatthet 2019) då andelen var större. Kvinnors utsatthet för trakasserier har genomgående varit högre under hela tidsperioden (2019–2023), men har minskat något över tid. Bland män har andelen legat mer stabilt. Bland män uppger 5,1 procent och bland kvinnor uppger 6,4 procent att de utsattes för trakasserier 2023.
Resultaten för 2023 visar att andelen utsatta bland män varierar fram till åldersgruppen 35–44 år, därefter är andelen mindre för varje äldre åldersgrupp. Bland kvinnor är andelen störst i den näst yngsta åldersgruppen (20–24 år), följt av den yngsta (16–19 år), och sedan mindre för varje äldre åldersgrupp.
Utsatthet för trakasserier är större bland ensamstående jämfört med sammanboende, och särskilt bland ensamstående med barn. Andelen är också större bland utrikesfödda och svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda. Vidare är andelen större bland boende i flerfamiljshus än småhus, samt bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar jämfört med boende i övriga områdestyper.
Egendomsbrott mot hushåll
Utsatthet för brott mot egendom
Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b).
Brottskategorin egendomsbrott mot hushåll omfattar bostadsinbrott, bilstöld, stöld ur eller från fordon och cykelstöld, och är ett sammantaget mått över andelen hushåll som utsatts för minst en av dessa brottstyper under föregående år. Gemensamt för brottstyperna är att egendomen ofta är (eller uppfattas vara) delad av de boende i hushållet, och de tillfrågade får därför svara på frågor om utsatthet för hela hushållet.
Det är 12,1 procent av hushållen i hela landet som under 2023 utsattes för något eller några av de egendomsbrott som mäts i NTU. Generellt syntes en minskning i början av perioden (2006–2014), som främst beror på att på att allt färre drabbades av stöld ur eller från fordon. Därefter varierade andelen något från år till år fram till och med 2019, och sedan dess syns en svagt nedåtgående trend.
Bostadsinbrott
Resultatet visar att 1,2 procent av hushållen i landet uppger att de utsattes för bostadsinbrott under 2023. I början av tidsperioden (2006–2014) varierade andelen från år till år. Efter en ökning 2015 låg andelen på en stabil nivå, för att därefter minska 2020. Andelen har därefter legat kvar på en lägre nivå.
Det är 2023 en betydligt större andel ensamstående med barn som uppger att de utsattes för bostadsinbrott jämfört med övriga familjetyper. Andelen utsatta hushåll är även större i områden med socioekonomiska utmaningar, och andelen är mindre ju bättre socioekonomiska förutsättningar området har.
Bilstöld
Resultaten visar att 0,7 procent av alla hushåll som hade någon bil uppger att de utsattes för bilstöld under 2023. (Andel utsatta för bilstöld bland samtliga hushåll i landet, inte bara dem som hade en bil, var 0,6 procent 2023.) Andelen minskade tydligt under första delen av tidsperioden (2006–2014), men har efter en ökning 2015 varit relativt oförändrad. Trots ökningen är andelen utsatta på senare år mindre än i början av tidsperioden (2006–2010).
Utsatthet för bilstöld 2023 är vanligare bland hushåll i områden med socioekonomiska utmaningar, och andelen utsatta är sedan mindre ju bättre socioekonomiska förutsättningar området har. Det är också vanligare att ensamstående, med eller utan barn, utsätts än sammanboende.
Stöld ur eller från fordon
Vad det gäller utsatthet för stöld ur eller från fordon utsattes 3,8 procent av hushållen i landet under 2023. Andelen minskade kraftigt åren 2006–2012 och därefter har den nedåtgående trenden mattats av.
Studeras resultaten för 2023 utifrån olika typer av hushåll syns en större andel utsatta bland hushåll med barn, jämfört med hushåll utan barn. Sett till olika kommungrupper är utsattheten störst bland hushåll i storstäder och storstadsnära kommuner och minst bland hushåll i mindre städer, tätorter och landsbygdskommuner. Det är även en större andel utsatta i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandade områden jämfört med områden med goda socioekonomiska förutsättningar.
Cykelstöld
Resultatet visar att 9,4 procent av de hushåll som ägde någon cykel förra året uppger att de utsattes för cykelstöld under 2023. (Andel utsatta för cykelstöld bland samtliga hushåll i landet, inte bara dem som hade en cykel, var 8,3 procent 2023.). I början av tidsperioden, (2008–2012), syntes en minskning i andelen utsatta hushåll, vilket följdes av en ökning fram till och med 2019. Sedan dess har andelen återigen minskat.
Det är vanligare att hushåll i flerfamiljshus utsattes för cykelstöld under 2023 jämfört med hushåll i småhus. Vidare är andelen, sett till olika kommungrupper, störst bland hushåll i storstäder och storstadsnära kommuner och minst i mindre städer, tätorter och landsbygdskommuner. Utsattheten är också större bland boende i områden med sämre socioekonomiska förutsättningar. Sett till olika familjetyper är det vanligast att utsättas bland ensamstående med barn.
Otrygghet och oro för brott
Här presenteras huvudresultaten för otrygghet och oro för brott 2024 och hur utvecklingen har sett ut över tid (2007–2024). Referensperioden för frågorna om oro för att utsättas brott är de senaste tolv månaderna fram till svarstillfället. För övriga frågor gäller uppfattningen vid svarstillfället.
Otrygghet vid utevistelse sen kväll
Resultaten för utsatthet 2006–2015 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b).
Det är 24 procent av befolkningen 2024 som uppger att de känner sig (ganska eller mycket) otrygga eller som helt avstår från att gå ut sena kvällar på grund av otrygghet. Andelen otrygga var relativt oförändrad under perioden 2007–2015, men ökade påtagligt året därpå. Nivån låg sedan åter stabil fram till och med 2021, därefter har en svagt nedåtgående trend synts. Under hela tidsperioden har kvinnor i betydligt högre utsträckning än män uppgett att de känner sig otrygga, dock har utvecklingen över tid sett likartad ut. Bland kvinnor är det 31 procent som uppger att de känner sig otrygga 2024, motsvarande andel bland män är 17 procent.
Oro för att utsättas för olika brott
Bedrägeri på internet är den brottstyp som störst andel av befolkningen (ganska eller mycket) ofta oroar sig för 2024 (38 %), och det är också den enda brottstypen där andelen som känner oro har ökat de senaste två åren. Näst vanligast är det att oroa sig för stöld av eller skadegörelse på bil (21 %), följt av oro för bostadsinbrott (20 %). Det är 13 procent som oroar sig för att bli rånade och 9 procent som uppger att de oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, medan 8 procent uppger oro för att utsättas för misshandel. Utvecklingen över tid för de olika brottstyperna beskrivs närmare under respektive avsnitt.
Generellt uppger kvinnor 2024 i större utsträckning än män att de ofta oroar sig för att utsättas för brott. Störst skillnad mellan könen syns vid oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, som kvinnor oroar sig för i betydligt större utsträckning än män. När det gäller andelen som oroar sig för att utsättas för misshandel och stöld av eller skadegörelse på bil är det inga eller i princip inga skillnader mellan män och kvinnor.
Oro för att utsättas för misshandel
Det är 8 procent av befolkningen 2024 som uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för misshandel. Andelen har legat på en relativt stabil nivå sedan den första mätningen 2017, med undantag för 2020 när andelen var något större, och 2024 när andelen är något mindre. Skillnader mellan kvinnors och mäns oro för att utsättas för misshandel är små, sett till både nivåer och utveckling över tid, och 2024 är andelen densamma bland män och kvinnor.
Att oroa sig för att utsättas för misshandel är generellt sett vanligare bland yngre och minst vanligt bland de äldsta åldersgrupperna 2024. Det gäller både bland män och kvinnor, undantaget är män i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) som oroar sig i mindre utsträckning.
Det är även vanligast att oroa sig för misshandel bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, och andelen som oroar sig är därefter mindre ju bättre socioekonomiska förutsättningar området har. Boende i flerfamiljshus oroar sig i större utsträckning än boende i småhus. Sett till familjetyp oroar sig ensamstående i större utsträckning än sammanboende.
Oro för att utsättas för våldtäkt eller sexuella angrepp
I NTU 2024 uppger 9 procent av befolkningen att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp. Andelen har minskat något efter 2020. Dessförinnan (från 2017) låg den relativt oförändrad. Det är stora nivåskillnader mellan kvinnors och mäns oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, där kvinnor oroar sig i betydligt större utsträckning än män (16 % jämfört med 1 % 2024). Andelen bland kvinnor har minskat något sedan 2020 medan andelen bland män har varit i princip densamma sedan 2017.
Sett till olika åldersgrupper 2024 är andelen som oroar sig bland kvinnor betydligt större bland yngre; och störst är den i den näst yngsta åldersgruppen 20–24 år, sedan är andelen tydligt mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland män är nivåerna mer snarlika sett till ålder och på en betydligt lägre nivå än bland kvinnor.
Att oroa sig för våldtäkt eller andra sexuella angrepp är dessutom betydligt vanligare bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar än bland personer med annan bakgrund. Vidare oroar sig ensamstående i större utsträckning än sammanboende. Det syns även skillnader mellan olika kommungrupper, där andelen är störst i storstäder och storstadsnära kommuner, och mellan olika bostadstyper, där andelen är större bland boende i flerfamiljshus.
Oro för att utsättas för rån
Den andel av befolkningen som 2024 uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för rån är 13 procent. Andelen har legat på en relativt stabil nivå sedan den första mätpunkten 2017, med undantag för 2020 när andelen var något större, och 2024 när andelen är något mindre. Kvinnor oroar sig för att utsättas för rån i högre grad än män (15 respektive 12 % 2024), och så har det sett ut under hela tidsperioden, dock är skillnaderna mindre på senare år.
Studeras resultaten utifrån olika åldersgrupper 2024 syns ett relativt likartat mönster bland män och kvinnor. Andelen är störst i åldersgrupperna 20–24 år och 25–34 år. Dock är skillnaderna mellan olika åldersgrupper mindre bland kvinnor än bland män.
Vidare oroar sig svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda i större utsträckning för att utsättas för rån än framför allt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Utöver det syns även skillnader sett till var och hur man bor. Det är även vanligare att oroa sig bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner samt bland boende i flerfamiljshus.
Oro för att utsättas för bedrägeri på internet
Det är 38 procent av befolkningen 2024 som (ganska eller mycket) ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri vid köp av varor eller tjänster på internet eller helt avstår från att göra det på grund av oro. Det är en fortsättning på den ökning som syntes 2023. Dessförinnan låg andelen på samma nivå sedan den första mätpunkten 2020. Utvecklingen har sett liknande ut för båda könen, dock syns en något större ökning bland kvinnor än bland män. Andelen 2024 är 41 procent bland kvinnor och 35 procent bland män.
Studeras olika åldersgrupper syns samma övergripande mönster bland män och kvinnor 2024: att andelen som oroar sig för att utsättas för bedrägeri vid köp av varor eller tjänster på internet eller helt avstår från att göra det på grund av oro generellt sett är större ju äldre åldersgrupp som studeras. Sett till enbart den andel som helt avstår från att handla på internet på grund av oron är den störst i den äldsta åldersgruppen (75–84 år) bland både män och kvinnor.
Det är en större andel bland dem med gymnasial utbildning som oroar sig för att utsättas för bedrägeri jämfört med dem med lägre eller högre utbildningsnivå. I övrigt är skillnaderna mellan olika grupper små bortsett från att gruppen ensamstående utan barn sticker ut med en mindre andel oroliga än övriga familjetyper.
Oro för att utsättas för bostadsinbrott
Det är 20 procent av befolkningen 2024 som (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för bostadsinbrott. Inledningsvis (från 2007) var andelen i princip oförändrad, följt av en ökning mellan 2012 och 2017. Sedan 2021 har en svagt nedåtgående trend synts och andelen ligger nu på samma nivå som innan ökningen. Utvecklingen har varit relativt likartad för män och kvinnor, dock är andelen något större bland kvinnor. Andelen bland män är 19 procent 2024 och andelen bland kvinnor är 21 procent.
Mönstret är relativt likartat bland män och kvinnor i olika åldersgrupper 2024. Andelen som ofta känner oro är större ju äldre åldersgrupp som studeras fram till de två äldsta åldersgrupperna där andelen är mindre. Dock är skillnaderna mellan åldersgrupperna större bland män än bland kvinnor.
Vidare oroar sig boende i småhus i större utsträckning för bostadsinbrott än boende i flerfamiljshus, och personer med gymnasial utbildning oroar sig i större utsträckning jämfört med de som har lägre eller högre utbildningsnivå. Utöver det sticker gruppen ensamstående utan barn ut med en mindre andel oroliga än övriga familjetyper.
Oro för stöld av eller skadegörelse på bil
I NTU 2024 uppger 21 procent av befolkningen att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för stöld av eller skadegörelse på bil. Andelen minskade under den första delen av perioden (2007–2013), men därefter skedde det en ökning mellan 2015 och 2017. Efter en period av högre nivåer har andelen efter 2020 minskat och nu syns liknande nivåer som innan ökningen. Det är i princip lika vanligt att ofta oroa sig för stöld av eller skadegörelse på bil bland män som bland kvinnor (22 respektive 21 % 2024), och så har det varit under hela perioden.
Andelen som ofta känner oro för stöld av eller skadegörelse på bil 2024 är störst i åldersgruppen 25–34 år bland män, medan den bland kvinnor är störst i åldersgruppen 55–64 år. Minst är andelen i den yngsta åldersgruppen, bland både män och kvinnor.
Boende i områden med socioekonomiska utmaningar oroar sig i större utsträckning än boende i övriga områdestyper. Likaså oroar sig en större andel av dem med gymnasial utbildning jämfört med dem som har en lägre eller högre utbildningsnivå, och en större andel bland boende i flerfamiljshus jämfört med boende i småhus.
Oro över brottsligheten i samhället
Oro för närstående
Andelen som uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott är 33 procent 2024. Andelen minskade i början av tidsperioden (2007–2014) och efter en tydlig ökning fram till 2016 har nivån legat relativt stabilt bortsett från en tillfällig ökning 2020. Utvecklingen över tid ser liknande ut för män och kvinnor, men det är en större andel kvinnor än män som ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott. Skillnaden mellan könen har dock minskat jämfört med i början av tidsperioden. Andelen 2024 är 29 procent bland män och 36 procent bland kvinnor.
Vid en jämförelse mellan olika åldersgrupper 2024 framgår det att andelen oroliga är större i åldrarna 45–54 år och 55–64 år, och mindre bland de yngsta och äldsta. Det gäller båda bland både män och kvinnor, men nivåerna är högre bland kvinnor.
Det är också en större andel bland svenskfödda med två föräldrar utrikesfödda som oroar sig för att närstående ska drabbas av brott än svenskfödda med minst en svenskfödd förälder och utrikesfödda. Ensamstående med barn uppger oro i större utsträckning än övriga familjetyper. Vidare oroar sig de med gymnasial utbildning i större utsträckning än de med lägre och högre utbildningsnivå.
Valt annan väg på grund av oro för brott
I NTU 2024 uppger 22 procent att de (ganska eller mycket) ofta under det senaste året valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för att utsättas för brott. Sett till utvecklingen över tid minskade andelen i början av perioden (2007–2014), därefter ökade andelen i stället och har sedan 2016 legat på en relativt stabil nivå. Det är en betydligt större andel kvinnor än män som 2024 uppger att de ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt (28 respektive 15 %), dock är utvecklingen över tid relativt likartad.
Andelen som ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt 2024 är särskilt stor bland kvinnor i åldern 20–24 år, följt av kvinnor 25–34 år. Bland män är skillnaderna mellan åldersgrupperna mindre än bland kvinnor. Bland både män och kvinnor är andelen minst i de två äldsta åldersgrupperna.
Vidare är det vanligare att ha valt en annan väg eller ett annat färdsätt bland svenskfödda än bland utrikesfödda, och särskilt bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda. Dessutom är andelen större bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner jämfört med framförallt boende i mindre städer, tätorter och landsbygdskommuner. Det är också vanligare bland ensamstående med barn att ha valt en annan väg eller ett annat färdsätt än bland övriga familjetyper.
Avstått aktivitet på grund av oro för brott
Det är 11 procent av befolkningen 2024 som uppger att de (ganska eller mycket) ofta under det senaste året har avstått från någon aktivitet till följd av oro för att utsättas för brott. Andelen var relativt oförändrad i början av perioden (2007–2015), fram till en ökning 2016–2020. Därefter syns en svag minskning. Utvecklingen har sett liknande ut bland män och kvinnor, men varit något mer stabil bland män. Att ofta ha avstått från någon aktivitet på grund av oro har samtliga år varit vanligare bland kvinnor än bland män. Andelen 2024 är 8 procent bland män och 13 procent bland kvinnor.
Sett till olika åldersgrupper bland män är andelen mindre bland de äldsta och yngsta åldersgrupperna 2024. Liknande mönster framträder bland kvinnor, med undantag för den näst yngsta åldersgruppen, där andelen i stället är störst.
Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger att de avstått från någon aktivitet i större utsträckning än boende i övriga områdestyper. Det är även vanligare att svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda avstått någon aktivitet, jämfört med framförallt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder.
Avstått aktivitet på internet på grund av oro
Det är 20 procent av befolkningen som 2024 uppger att de (ganska eller mycket) ofta har avstått från någon aktivitet på internet eller att de aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oro att utsättas för trakasserier eller hot. Andelen har legat relativt oförändrad under hela tidsperioden (2018–2024). Män och kvinnor följer varandra väl sett till både utvecklingen över tid och nivåer, och 2024 är andelen 20 procent bland män och 21 procent bland kvinnor.
En jämförelse mellan olika åldersgrupper 2024 visar att bland kvinnor är andelen i princip större ju äldre åldersgrupp som studeras. Sett till män är andelen större ju äldre åldersgrupp fram till och med gruppen 45–54 år, och därefter är andelen mindre igen. Gemensamt för män och kvinnor är att andelen som helt avstår från att lägga upp något på internet på grund av oro är större bland de äldre åldersgrupperna och allra störst bland de äldsta (75–84 år).
För flera av redovisningsgrupperna syns små skillnader vad det gäller andelen som avstått någon aktivet på internet. Det är dock vanligare bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar att avstå från att skriva eller lägga upp något på internet än vad det är bland framförallt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Det är också en större andel bland ensamstående med barn jämfört med övriga familjetyper som avstått.
Andelen i befolkningen som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället uppgår till 50 procent 2024, vilket är en minskning sedan 2023 (53 %) när andelen låg på den högsta nivån sedan mätningarna inleddes. I början av tidsperioden fram till och med 2011 syntes en minskning av andelen oroliga, men sedan 2015 har trenden varit uppåtgående. Utvecklingen över tid har sett likartad ut bland män och kvinnor. Det var från den första mätpunkten 2007 fram till och med 2015 vanligare bland kvinnor än bland män att känna oro, men efter det har andelen varit ungefär på samma nivå. Andelen 2024 är 49 procent bland män och 51 procent bland kvinnor.
Studeras andelen som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället utifrån olika åldersgrupper 2024 framkommer ett likartat mönster bland män och kvinnor. Andelen är minst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) och störst bland äldre åldersgrupper.
Sett till andra grupper i befolkningen visar resultaten också att de med gymnasial utbildning oroar sig i större utsträckning över brottsligheten än de som har en lägre eller högre utbildningsnivå. Vidare oroar sig svenskfödda med minst en svenskfödd förälder eller två utrikesfödda föräldrar i större utsträckning än utrikesfödda.
Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b). För motsvarande resultat före omräkningen, se tidigare NTU-publikationer.
Förtroende för rättsväsendet
I NTU ställs frågor om förtroendet för rättsväsendet som helhet samt om förtroendet för hur polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården bedriver sitt arbete.
Referensperioden för frågor om förtroende för rättsväsendet är uppfattningen vid svarstillfället. I redovisningarna används i huvudsak den sammanslagna kategorin stort förtroende. Notera dock att bara för att man inte har stort förtroende innebär inte det per automatik att man har ett litet förtroende.
Förtroende för olika delar av rättsväsendet
Resultaten för NTU 2007–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b).
I NTU 2024 är det liksom tidigare år en större andel av befolkningen som har stort förtroende för polisen än för åklagarna, domstolarna och kriminalvården. Andelen med stort förtroende har ökat för samtliga av dessa sedan förra året, med undantag för kriminalvården. Kriminalvården är också den del av rättsväsendet där andelen med stort förtroende är minst.
I början av tidsperioden (2007–2017) var andelen med stort förtroende för polisen genomgående på ungefär samma nivå som för rättsväsendet som helhet. Sedan 2018 har andelen med stort förtroende för polisen varit större än förtroendet för rättsväsendet som helhet.
Förtroende för rättsväsendet som helhet
Det är 53 procent av befolkningen som uppger att de har ett (ganska eller mycket) stort förtroende för rättsväsendet som helhet 2024. Inledningsvis (från 2007) ökade andelen och låg sedan relativt oförändrad fram till en minskning 2017. Därefter har en ökning skett, och andelen har sedan 2021 legat på en högre nivå än tidigare år. Undantaget är 2023 när en tillfällig minskning skedde. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för rättsväsendet som helhet än att män har det (55 respektive 51 % år 2024), och utvecklingen över tid ser likartad ut.
Vidare är det 18 procent av befolkningen som 2024 uppger att de har ett (ganska eller mycket) litet förtroende, 25 procent som varken har stort eller litet förtroende samt 5 procent som uppgett ingen åsikt eller vet inte.
Andelen med stort förtroende för rättsväsendet som helhet 2024 är relativt jämn mellan olika åldersgrupper bland män. Bland kvinnor framträder däremot något större skillnader mellan åldersgrupperna, och andelen är störst i åldersgruppen 45–54 år och i princip mindre ju äldre respektive yngre åldersgrupp som studeras.
Andelen som har stort förtroende är också större bland personer med eftergymnasial utbildning än bland personer med lägre utbildningsnivåer. Det är också vanligare att ha stort förtroende bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder än bland framförallt svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda. Vidare är andelen störst bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar, och andelen är mindre ju sämre socioekonomiska förutsättningar området har.
Förtroende för polisen
I NTU 2024 uppger 60 procent av befolkningen att de har ett (ganska eller mycket) stort förtroende för polisen. Andelen låg på en relativt stabil nivå 2007–2016, följt av en minskning 2017. Därefter syns en tydlig ökande trend med undantag för en minskning 2023. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för polisen än att män har det (65 respektive 56 % år 2024), men utvecklingen över tid ser likartad ut.
Vad det gäller övriga svarsalternativ är det 15 procent av befolkningen som 2024 uppger att de har ett (ganska eller mycket) litet förtroende, 22 procent som varken har stort eller litet förtroende samt 3 procent som uppgett ingen åsikt eller vet inte.
Bland män är andelen med stort förtroende större bland de yngsta (16–19 år) och äldsta (65–74 år och 75–84 år) medan andelen är minst i gruppen 25–34 år. Bland kvinnor är det i stället vanligast att ha stort förtroende bland dem som är 45 år och äldre och minst vanligt är det i de två yngsta åldersgrupperna (16–19 år och 20–24 år).
Det är också vanligare att ha stort förtroende bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder än bland framförallt svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda. Vidare är det vanligare att ha stort förtroende bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar jämfört med boende i övriga socioekonomiska områdestyper.
Förtroende för åklagarna
I NTU 2024 är det 45 procent av befolkningen som uppger att de har ett (ganska eller mycket) stort förtroende för åklagarnas sätt att bedriva sitt arbete. Andelen låg i princip oförändrad 2008–2016 följt av en minskning 2017. Därefter har den åter igen ökat. Det är vanligare att kvinnor har stort förtroende för åklagarna än att män har det (47 respektive 43 % år 2024), men utvecklingen över tid ser likartad ut.
Vidare är det 15 procent av befolkningen som 2024 uppger att de har ett (ganska eller mycket) litet förtroende, 24 procent som varken har stort eller litet förtroende samt 16 procent som uppgett ingen åsikt eller vet inte.
Bland män är det små skillnader mellan olika åldersgrupper när det gäller andelen som har stort förtroende för åklagarna 2024, och inget tydligt mönster framgår. Bland kvinnor är andelen med stort förtroende störst i åldersgruppen 45–54 år och sedan mindre ju äldre respektive yngre åldersgrupp som studeras.
Sett till utbildningsnivå är andelen med stort förtroende för åklagarna störst bland personer med eftergymnasial utbildning. Vidare är det vanligare att ha stort förtroende bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder jämfört med dem med annan bakgrund, och bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar jämfört med boende i övriga områdestyper.
Förtroende för domstolarna
Det är 42 procent av befolkningen som 2024 uppger att de har ett (ganska eller mycket) stort förtroende för domstolarnas sätt att bedriva sitt arbete. Andelen har legat runt samma nivå hela tidsperioden med undantag för 2017–2018, när den var något lägre. I år syns en ökning men det är för tidigt att tala om en uppåtgående trend. Andelen med stort förtroende är 2024 lika stor bland män som bland kvinnor och sett till hela tidsperioden har det varit små skillnader mellan män och kvinnor, även om andelen under perioder varit något större bland kvinnor.
Vad det gäller övriga svarsalternativ är det 21 procent av befolkningen som 2024 uppger att de har ett (ganska eller mycket) litet förtroende, 24 procent som varken har stort eller litet förtroende samt 13 procent som uppgett ingen åsikt eller vet inte.
Bland män är det förhållandevis små skillnader mellan olika åldersgrupper när det gäller andelen som har stort förtroende för domstolarna 2024, och inget tydligt mönster framgår. Bland kvinnor är skillnaderna större. Andelen är störst i gruppen 45–54 år och mindre ju äldre respektive yngre åldersgrupp som studeras.
Andelen med stort förtroende är större bland personer med eftergymnasial utbildning än bland personer med lägre utbildningsnivåer. Dessutom är andelen större bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder och utrikesfödda personer, jämfört med svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda.
Förtroende för kriminalvården
I NTU 2024 uppger 33 procent av befolkningen att de har (ganska eller mycket) stort förtroende för kriminalvårdens sätt att bedriva sitt arbete. Efter en ökning inledningsvis (2007–2009) har andelen legat på en relativt stabil nivå under hela tidsperioden med undantag för enstaka årliga variationer. Det är något vanligare att kvinnor har stort förtroende än att män har det (35 respektive 32 % år 2024), vilket har varit fallet under hela tidsperioden (2007–2024), dock var skillnaderna mellan könen större under första halvan av den.
Vidare är det 20 procent av befolkningen som 2024 uppger att de har ett (ganska eller mycket) litet förtroende, 30 procent som varken har stort eller litet förtroende samt 16 procent som uppgett ingen åsikt eller vet inte.
Bland män är det 2024 vanligast att ha stort förtroende för kriminalvården i den yngsta åldersgruppen (16–19 år), och andelen är i princip mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland kvinnor är mönstret inte riktigt lika tydligt men även där är förtroendet större bland yngre åldersgrupper och mindre bland äldre åldersgrupper.
I övriga grupper är skillnaderna små, däremot är andelen något större bland personer med eftergymnasial utbildning än bland personer med övriga utbildningsnivåer, och bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder än bland personer med annan bakgrund.
Brottsutsattas kontakter med rättsväsendet
I NTU mäts brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. I kapitlet redovisas ett urval av indikatorer gällande brottsutsattas erfarenheter av kontakter med polisen i samband med utsatthet för brott under de senaste tre åren fram till svarstillfället. Resultat över kontakt med andra myndigheter inom rättsväsendet redovisas i tillhörande tabellsamling.
Erfarenheter av polisen
Resultaten för NTU 2009–2016 är omräknade eftersom undersökningen då genomfördes med en annan metod. Läs mer om detta i den tekniska rapporten för NTU 2018 (Brå 2019b).
Enligt NTU 2024 har 21 procent av befolkningen utsatts för något eller några brott som anmälts till polisen under de senaste tre åren. Av dessa är det 41 procent som uppger att de sammantaget har (ganska eller mycket) positiva erfarenheter av polisen. Studeras resultaten för de olika delarna av polisens arbete framkommer det att andelen (ganska eller mycket) nöjda är störst vad det gäller polisen bemötande (50 %), följt av polisens tillgänglighet (45 %). Vidare är det 32 procent som uppger att de är nöjda med den information som de fått om hur polisen arbetar med ärendet, medan andelen nöjda är minst när det kommer till polisens effektivitet vad det gäller förmågan att utreda och klara upp brottet (19 %).
Över tid har utvecklingen sett liknande ut för de olika delarna av polisens arbete. Andelen positiva respektive nöjda var på en relativt stabil nivå, med vissa årliga variationer, till och med 2015. Därefter syns en svag nedåtgående trend med små till inga skillnader mellan enstaka år.
I NTU 2024 är det en större andel bland kvinnor än bland män som har positiva erfarenheter av polisen och är nöjda med olika delar av polisens arbete, och så har det sett ut samtliga år.
Sett till ålder är det genomgående i de två äldsta åldersgrupperna (65–74 år och 75–84 år) som andelen positiva respektive nöjda är störst. Andelen är minst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år), förutom när det gäller polisens tillgänglighet och effektivitet.
Skapa egna tabeller från NTU
Här kan du själv ta fram tabeller från Brås nationella trygghetsundersökning. Genom verktyget kan du ta fram siffror ner till lokalpolisområdesnivå samt fördelat på olika grupper i befolkningen.
Publiceringar
Senast publicerat
Finns inga statistikpubliceringar att visa
Kommande publicering
Finns inga statistikpubliceringar att visa
Indikatorer för kommuners lägesbild
Brå har kommunvis sammanställt indikatorer på brott och otrygghet utifrån Nationella trygghetsundersökningen (NTU) och statistik över anmälda brott. Statistiken är kopplad till de stöddokument Länsstyrelsen tagit fram för att underlätta kommunernas arbete med att ta fram en lägesbild.
Om statistiken
Sedan 2006 har Brå årligen genomfört Nationella trygghetsundersökningen (NTU) vars syfte är att undersöka självrapporterad utsatthet för brott, otrygghet och oro för brott, förtroende för rättsväsendet och brottsutsattas kontakter med rättsväsendet.
Datainsamlingen till NTU görs via webb- och postenkäter (januari-april) och administreras av Statistikmyndigheten SCB på uppdrag av Brå. Enkäten gick ut till cirka 207 000 personer. Antalet som svarande på NTU 2024 var 64 751 personer och svarsandelen var 35,4 procent.
Omräknade resultat
Från starten 2006 och fram till 2017 genomfördes NTU i huvudsak genom telefonintervjuer till ett urval om 20 000 personer. Sedan 2017 genomförs undersökningen genom webb- och postenkäter till ett urval om 200 000 personer. För att kunna göra jämförelser över tid, trots olika undersökningsmetoder, så gjordes två parallella undersökningar 2017. På så sätt kunde en omräkning av de tidigare resultaten (NTU 2007–2016) göras. För mer information om omräkningen, se den tekniska rapporten för NTU 2018 Pdf, 5.6 MB..
Nya brottstyper
I och med det metodbyte som skedde 2017 tillkom brottstyperna fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort-/kreditbedrägeri samt nätkränkning, vilket är anledningen till att det bara finns resultat för åren 2016-2023 när det gäller de brottstyperna.