Logotyp för Brottsförebyggande rådet (Brå)

Language

Hatbrottsstatistik

Hatbrottsstatistiken utgörs av polisanmälda brott där Brå har identifierat ett hatbrottsmotiv samt uppgifter om hur dessa brott hanterats av rättsväsendet. Hatbrottsstatistiken publiceras vartannat år och däremellan publicerar Brå fördjupade statistiska undersökningar på området.

Samtliga hatbrottsmotiv

Antalet polisanmälningar 2022 i vilka ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras uppgick till 2 695 stycken. I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 2 834 identifierade hatbrottsmotiv. Av dessa var det på en övergripande nivå vanligast med främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (53 procent), följt av hatbrott mot religiösa grupper (16 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (12 procent). Slutligen bedömdes 19 procent av samtliga hatbrottsmotiv vara ospecificerade. I dessa anmälningar framgick det att det rörde sig om ett hatbrott, men det gick inte att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmäla brottet.

Övergripande fördelning av hatbrottsmotiv

Fördelning av hatbrottsmotiv

Brottskategori

Under 2022 var det vanligaste brottet bland anmälningarna med ett identifierat hatbrottsmotiv ofredande, som utgjorde 24 procent av samtliga brott med ett hatbrottsmotiv. Andra brottskategorier som utgjorde en stor andel var olika typer av skadegörelse samt hets mot folkgrupp, som utgjorde 19 procent vardera, ärekränkning (14 procent) och olaga hot (12 procent).

Fördelning av brottskategorier

Brottsplats

De vanligaste brottsplatserna var allmän plats (20 procent) och i eller i anslutning till den utsattas hem (17 procent), vilket även var de vanligaste brottsplatserna i 2020 års hatbrottsstatistik [1]. De digitala miljöerna utgjorde 14 procent av de anmälda brotten med hatbrottsmotiv. Även skolor var en förhållandevis vanlig brottsplats (15 procent).

[1] Det är dock inte helt jämförbart med 2020 års statistik då vissa platskategorier har förändrats. Se tekniska rapporten (Brå 2023a).

Fördelning av brottsplats

Tillvägagångssätt

Det tillvägagångssätt som använts vid brotten varierar till stor del beroende på typ av brott. Vanligast var olika typer av verbala attacker eller andra kränkningar som inte var fysiska (33 procent). Ungefär lika vanligt var det med någon form av skadegörelse eller annan spridning av budskap med hatbrottsmotiv (32 procent). De fysiska attackerna och kränkningarna utgjorde cirka 16 procent av anmälningarna. Hatbrott som skett via chattar och offentliga inlägg utgjorde cirka 7 procent av anmälningarna medan kränkningar via direktmeddelanden förekom i 4 procent av händelserna.

Tillvägagångssätt

De utsattas kön

I de 2 695 anmälningarna var den utsatta en man i 37 procent av anmälningarna och en kvinna i 26 procent. I 4 procent av anmälningarna var det två eller fler utsatta personer av olika kön, och i 1 procent av anmälningarna var det inte möjligt att identifiera den utsattas kön. Hatbrott behöver dock inte riktas mot en fysisk person – exempelvis en organisation eller institution kan också utsättas. I 31 procent av anmälningarna var det ingen enskild fysisk person som utsattes. Dessa anmälningar utgjordes exempelvis av brottstyper som skadegörelse och hets mot folkgrupp. Fördelningen över utsatta män och kvinnor är i princip densamma som motsvarande kategorier år 2020 (38 respektive 27 procent).

Könsfördelning – hatbrottsmotiv

Ofredande var den vanligaste brottskategorin att utsättas för, både när kvinnor och män utsattes, men andelarna skiljde sig väsentligt åt – 46 respektive 30 procent. För både kvinnor och män följde sedan ärekränkning, olaga hot och misshandel som de vanligaste brottskategorierna, vilket även var fallet för motsvarande kategorier 2020.

Fördelning av brottskategorier efter den utsattas kön

Gärningspersonens kön

Det var en betydligt större andel anmälningar där den utpekade gärningspersonen var en man (46 procent) än anmälningar med en kvinnlig gärningsperson (14 procent). I många fall var det dock inte känt vilket kön gärningspersonen hade (36 procent), vilket är vanligt vid olika typer av skadegörelse där det inte fanns några vittnen till händelsen.

Gärningspersonens kön

Utsatt i yrkesrollen

Av de 2 695 anmälningarna beskrev 310 brott (12 procent) som skett i samband med den utsattas yrkesutövning. Det innebär att majoriteten av anmälningarna gällde personer som blev utsatta i egenskap av privatperson. Bland de som utsatts i yrkesrollen var variationen av yrkesgrupper förhållandevis stor. Generellt var det vanligare med utsatthet för olika typer av serviceyrken. Några av de vanligare yrkesgrupperna bland de som utsattes var till exempel butiks- och restaurangpersonal, ordningsvakter och skolpersonal. Oftast innefattar brotten olika former av verbala hot och kränkningar men i ett flertal anmälningar (cirka en femtedel) framgår även någon form av fysisk kränkning.

Utsatt i yrkesrollen

Relation mellan gärningsperson och utsatt

Att gärningspersonen var obekant eller någon som den utsatta endast kände igen till namn eller utseende var generellt sett vanligare än att gärningspersonen var någon som den utsatta kände (t.ex. en bekant, en vän, eller en släkting till den utsatta). I 27 procent av alla anmälningar var gärningspersonen helt okänd för den utsatta. Det var även vanligt att relationen mellan utsatt och gärningsperson bedömdes som inte relevant att koda (29 procent). Det berodde i regel på att brottet inte varit riktat mot en specifik person, vilket ofta förekom i anmälningar om t.ex. skadegörelse eller hets mot folkgrupp (t.ex. någon som ritat ett hakkors på en skolbyggnad).

Det var även relativt vanligt att gärningspersonen var en granne till den utsatta (10 procent). I 9 procent av anmälningarna var gärningspersonen en person den utsatta kände till namn eller utseende. Det var ungefär lika vanligt att servicepersoner blev utsatta av kunder (6 procent) som att kunder blev utsatta av servicepersoner (6 procent) och i 5 procent av fallen var den utpekade gärningspersonen en skolkamrat till den utsatta.

Relation

Ospecificerade hatbrott

Vid Brås granskning identifierades 530 polisanmälningar med 726 brott där det visserligen framgick att det rörde sig om ett hatbrott men där det inte gick att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmälda brottet. Dessa kodades då som ospecificerade hatbrott. Av de 3 548 brotten med ett identifierat hatbrottsmotiv 2022 var det 19 procent som bedömdes som ospecificerade.

Anmälningarna utgjordes till stor del av olika nazistiska yttringar, som klottrade hakkors, utan vidare uttalad motivgrupp. Det går att anta att en del av dessa fall egentligen är exempelvis antisemitiska, antiziganistiska eller homofobiska motiv, eftersom samtliga dessa grupper är sådana som nazistiska grupperingar historiskt sett har riktat sig mot. I de fall som nazistiskt klotter eller liknande yttringar riktade sig mot en uttalad motivgrupp eller där kontexten gjorde det möjligt att identifiera en motivgrupp (exempelvis hakkors klottrade på en synagoga) så kategoriserades dessa brott efter det specifika motivet.

Ett mindre antal anmälningar där det till exempel endast framkommit att ”händelsen utgör ett hatbrott” har även kodats som ospecificerade hatbrott. Kategorin ospecificerade hatbrott kan även handla om anmälningar där straffskärpningsgrunden i princip har citerats som anledning till anmälan, varför inget särskilt motiv kunnat identifieras.

Av samtliga registrerade brott med ospecificerat hatbrottsmotiv var 43 procent hets mot folkgrupp och 50 procent skadegörelse. Den utbredda förekomsten av klottrade hakkors kan förklara fördelningen av dessa brottskategorier, eftersom polisen ofta rubricerar dessa som hets mot folkgrupp eller skadegörelse, och ibland som både och. För andra brottskategorier, som ofredande, olaga hot (2 procent vardera) och misshandel (1 procent) kan det handla om att det i fritexten i polisanmälan endast stod ”hatbrott”.

Regional fördelning av hatbrott

Av de 2 695 anmälningarna med identifierade hatbrottsmotiv 2022 registrerades majoriteteten i storstadsregionerna Stockholm (26 procent), Syd (24 procent) och Väst (16 procent), vilket framgår av tabell 9.1. Fördelningen mellan polisregionerna är i stort sett densamma 2020 som 2022 även om andelarna skiljer sig något. Andelen hatbrott i region Syd ökade med 3 procentenheter 2022 medan Stockholm och Väst tillsammans minskade med motsvarande andel (3 procentenheter).

När hänsyn tas till skillnader i folkmängd hade region Syd flest hatbrottsmarkerade anmälningar (32 anmälningar per 100 000 invånare), följt av region Stockholm (28 anmälningar per 100 000 invånare). Därefter följde region Nord, Mitt och Öst som alla hade ca 23 anmälningar per 100 000 invånare. Att nivåerna för hatbrottsmarkerade anmälningar skiljer sig åt mellan de olika regionerna kan bero på faktiska skillnader i förekomsten av hatbrott. Men det kan också bero på till exempel skillnader i anmälnings­benägenhet hos befolkningen, eller skillnader i förmåga att identifiera hatbrott, exempelvis på grund av att vissa polisregioner har särskilda grupper som utreder demokratihotande brottslighet, där hatbrott ingår.

Fördelning av hatbrottsmotiv

Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott var de vanligaste hatbrotten inom alla polisregioner, och utgjorde mellan 45 och 66 procent av samtliga motiv i de hatbrottsmarkerade anmälningarna inom respektive region. Störst var andelen i region Nord och Mitt (66 respektive 55 procent). Andelen hatbrott mot religiösa grupper var störst i region Syd (19 procent) följt av region Stockholm (18 procent). Andelen hbtqi-relaterade hatbrott var störst i region Väst (15 procent) följt av region Mitt och Syd (13 procent vardera). Resultaten är relativt oförändrade jämfört med fördelningen 2020.

Fördelning av brottskategorier

I de flesta polisregionerna var den vanligaste brottskategorin bland anmälningarna med ett identifierat hatbrottsmotiv ofredande, som utgjorde mellan 21 och 30 procent av brotten. Andra brottskategorier som var relativt vanliga var hets mot folkgrupp som utgjorde 28 procent i region Bergslagen, samt skadegörelse (16–22 procent). Misshandel var en större andel av brotten i region Stockholm och region Väst (10 procent vardera) jämfört med övriga polisregioner där andelen varierade mellan 4 och 7 procent.

Kommuner

Regionredovisningen baseras på var brottet registrerades. Avsnittet om kommuner grundar sig i stället på uppgifter om var brottet begicks. Uppgifter om var brottet begicks framgår inte alltid av en anmälan (t.ex. vissa brott som begåtts i digitala miljöer) vilket innebär att en del av anmälningarna inte kan redovisas på kommunnivå. Totalt identifierades 2 614 hatbrottsmotiv i anmälningarna på kommunnivå.

I figuren nedan redovisas hur totalen av motiven hämtade från de hatbrottsmarkerade anmälningarna fördelar sig per motivgrupp i olika typer av kommuner. De nio kommungrupperna är indelade efter bland annat befolkningsstorlek, pendlingsmönster och näringslivsstruktur. Av figuren framgår att den största andelen anmälda brott med identifierade hatbrottsmotiv skedde i eller nära storstäder och större städer. Fördelningen av motivgrupper var relativt likartad mellan olika typer av kommuner och även sett till hur fördelningen såg ut 2020.

Fördelning av hatbrottsmotiv i olika typer av kommuner

Även sett till antal per 100 000 invånare är de flesta motiven vanligast i storstadskommunerna. Främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (20 per 100 000 invånare), hatbrott mot religiösa grupper (7 per 100 000 invånare) samt hbtqi-relaterade hatbrott (5 per 100 000 invånare) var alla vanligare i storstäderna än i övriga kommungrupper. Bland storstäder och större städer var dock antalet ospecificerade hatbrott lägre (4 respektive 3 per 100 000), jämfört med övriga kommungrupper (5–7 per 100 000 invånare).

Storstadskommuner

I Malmö registrerades 55 anmälningar med hatbrottsmotiv per 100 000 invånare, medan motsvarande antal i relation till befolkningen i Göteborg och Stockholm var 29 respektive 34 anmälningar per 100 000 invånare. Sett till de olika motiven var de främlingsfientliga och rasistiska motiven vanligast i Malmös kommun (27 per 100 000 invånare), följt av Stockholm (19 per 100 000 invånare) och Göteborg (16 per 100 000 invånare). Malmö stack särskilt ut vad det gäller hatbrott mot religiösa grupper (16 anmälningar per 100 000 invånare) vilket kan jämföras med Stockholms och Göteborgs kommuner som hade 5 anmälningar vardera per 100 000 invånare. För de hbtqi-relaterade brotten var skillnaden inte lika stor. Där uppgick antalet i Malmö till 7 per 100 000, och antalet i Stockholm och Göteborg uppgick till 4 respektive 5 per 100 000 invånare. Ospecificerade hatbrott var vanligast i Stockholm och Malmö med 5 per 100 000 medan antalet i Göteborg uppgick till 2 per 100 000.

Handlagda hatbrott

Årets redovisning av handlagda hatbrott utgår från de polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv som registrerades 2020 och som Brå redovisade i den senaste rapporten om hatbrott. Uppgifterna om handläggningsbesluten inhämtades den 31 maj 2023. Redovisningen utgår från de beslut som fattats avseende det brott som utgjorde huvudbrottet i de anmälningar där brottet bedömts vara ett hatbrott.

Av de 3 398 huvudbrott som registrerades 2020 och som handlades fram till och med den 31 maj 2023 personuppklarades 6 procent. Strax under hälften av brotten (47 procent) lades ned efter utredning, varav 4 procentenheter hade FU-begränsats. Ungefär lika stor andel (46 procent) direktavskrevs, det vill säga lades ned utan att en utredning hade inletts, varav 4 procentenheter hade FU-begränsats. Den 31 maj 2023 var mindre än 1 procent av anmälningarna fortfarande under utredning (20 anmälningar). Andelen personsuppklarade ärenden var störst i region Nord och Bergslagen där 11 respektive 9 procent av huvudbrotten hade personuppklarats vid uppföljningsperiodens slut (31 maj 2023). Region Syd hade den lägsta personuppklaringsgraden av alla polisregioner, 3 procent.

Handläggningsbeslut

Publiceringar

Senast publicerat

Finns inga statistikpubliceringar att visa

Kommande publicering

Hatbrottstatistiken utkommer vartannat år. Nästa undersökning publiceras 2025.

Om statistiken

Ny statistik från 2020

I och med införandet av den nya metoden inför 2020 års produktion av statistik över polisanmälda hatbrott så är statistiken i den senaste rapporten enbart jämförbar med 2020 års statistik och inte längre bak i tiden. Den äldre statistiken hittar du på en egen sida.