Utsatthet för brott

Brott mot enskild person

Brott mot enskild person är ett sammantaget mått som visar andelen personer i befolkningen som utsatts för någon eller några av brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, rån, fickstöld, försäljningsbedrägeri, kort- och kreditbedrägeri och nätkränkning (observera att trakasserier inte ingår här).

Sammantaget är det 20,0 procent av befolkningen som har utsatts för brott mot enskild person under 2024. Andelen har legat relativt stabilt runt den här nivån sedan 2020. Dessförinnan (2017–2019) låg andelen på en något högre nivå. Andelen utsatta är något större bland kvinnor än bland män (20,3 % jämfört med 19,6 % 2024), och så har det sett ut under hela perioden. Det beror främst på att kvinnor i betydligt större utsträckning är utsatta för sexualbrott, även om utsatthet för de flesta andra brottstyper är vanligare bland män.

Hot är den brottstyp som är vanligast medan det är minst vanligt att man utsatts för rån, och så har det sett ut under hela perioden. Sett till utvecklingen över tid syns vissa skillnader mellan de olika brottstyperna. Detta beskrivs närmare under respektive brottstyp.

Misshandel

Det är 2,6 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för misshandel under 2024. Andelen utsatta har varit relativt oförändrad sedan 2020. I början av perioden (2006–2015) minskade andelen något. Därefter syntes en uppåtgående trend 2016–2019 som följdes av en minskning 2020.Utvecklingen över tid är relativt likartad för män och kvinnor.Det är dock vanligare bland män än kvinnor att uppge att man har utsatts för misshandel (3,3 % bland män och 2,1 % bland kvinnor 2024), och så har det sett ut under hela perioden.

Studeras resultaten utifrån kön och ålder i årets undersökning syns det att andelen utsatta är störst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) för både män och kvinnor. Därefter är andelen utsatta mindre ju äldre åldersgrupp som studeras.

Det är också en större andel som uppger att de utsatts för misshandel bland personer med som högst förgymnasial utbildning, och andelen är därefter mindre ju högre utbildningsnivå som studeras. Dessutom uppger ensamstående utsatthet för misshandel i större utsträckning än sammanboende, och boende i flerfamiljshus i större utsträckning än boende i småhus.

Hot

Det är 7,5 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för hot under 2024. Det är ungefär samma nivå som 2023 (7,4 %), och innan dess hade en nedåtgående trend synts sedan 2020. Åren 2006–2014 var andelen utsatta för hot relativt oförändrad, vilket följdes av en kraftigt uppåtgående trend fram till och med 2019. Utvecklingen ser liknande ut för båda könen, dock är det vanligare att utsättas för hot bland män än bland kvinnor (7,8 % jämfört med 7,3 % 2024), och så har det sett ut sedan 2015. Innan dess syntes inte någon genomgående könsskillnad.

Bland män är andelen som utsatts för hot 2024 störst i åldrarna 16–44 år och därefter minskar andelen ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland kvinnor syns ett liknande mönster, men andelen utsatta minskar först efter åldersgruppen 45–54 år.

Andelen utsatta är betydligt större bland ensamstående med barn jämfört med övriga familjetyper. Vidare uppger svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda utsatthet i större utsträckning än personer med annan bakgrund. Det är även en större andel boende i flerfamiljshus som uppger att de utsatts jämfört med boende i småhus. Skillnader syns även utifrån kommungrupp där andelen utsatta är störst i storstäder och storstadsnära kommuner.

Sexualbrott

Det är 3,8 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för sexualbrott under 2024. Andelen ligger på samma nivå som 2023, efter att innan dess ha uppvisat en nedåtgående trend sedan 2018. I början av perioden (2006–2011) var andelen relativt oförändrad, vilket följdes av en tydlig ökning fram till och med 2017. En liknande utveckling över tid syns för både män och kvinnor, men på märkbart skilda nivåer. Att utsättas för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än män (6,2 % jämfört med 1,0 % 2024).

Resultaten för 2024 visar att utsattheten för sexualbrott är särskilt stor bland kvinnor i åldersgruppen 20–24 år, följt av 16–19 år, och andelen är sedan mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Samma mönster syns för män, men på betydligt lägre nivåer, och skillnaderna mellan åldersgrupperna är mindre.

Andelen utsatta är även större bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar än bland framför allt utrikesfödda. Det är dessutom vanligare att utsättas bland ensamstående än bland sammanboende, samt vanligare bland boende i flerfamiljshus jämfört med i småhus. Vidare uppger personer med som högst förgymnasial utbildning utsatthet i högre utsträckning än personer med högre utbildningsnivåer.

Rån

Det är 0,9 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för rån eller försök till rån under 2024. Andelen har legat på ungefär samma nivå sedan 2022. I början av perioden (2006–2015) var nivån relativt stabil. Därefter syntes en uppåtgående trend mellan 2016 och 2019 som sedan följdes av en nedåtgående trend 2020–2022. Det är vanligare att uppge utsatthet för rån bland män jämfört med kvinnor (1,5 respektive 0,4 % 2024). Utvecklingen över tid har generellt sett likadan ut för båda könen, dock var ökningen fram till och med 2019 betydligt större bland män än bland kvinnor.

Bland män är andelen utsatta för rån 2024 störst i åldersgruppen 16–19 år. Andelen minskar sedan ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland kvinnor är skillnaderna mellan olika åldersgrupper mindre, men andelen är något större bland yngre (16–19 år och 20–24 år) jämfört med äldre åldersgrupper.

Andelen utsatta för rån är större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda än bland personer med annan bakgrund. Personer med som högst förgymnasial utbildning utsätts i större utsträckning än personer med högre utbildningsnivå. Dessutom syns skillnader utifrån hur och var man bor. Andelen utsatta är större bland boende i flerfamiljshus, liksom bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner.

Fickstöld

Det är 1,3 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för fickstöld under 2024. Andelen har legat på ungefär samma nivå sedan 2021. Innan dess syntes en minskning mellan 2016 och 2021, som var särskilt påtaglig 2020. Andelen utsatta är 1,4 procent bland män och 1,2 procent bland kvinnor 2024. Utvecklingen bland män och kvinnor följer samma mönster, dock var nedgången 2016–2021 något större bland kvinnor än bland män.

Bland både män och kvinnor är yngre utsatta för fickstöld 2024 i större utsträckning än äldre. Andelen är störst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) och minst i de två äldsta åldersgrupperna (65–74 år och 75–84 år).

Utsatthet för fickstöld är vanligare bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda och bland utrikesfödda, jämfört med bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Andelen utsatta är även större bland personer med som högst förgymnasial utbildning än bland personer med högre utbildningsnivåer. Det är dessutom skillnader sett till hur och var man bor. Exempelvis är ensamstående mer utsatta än sammanboende och boende i storstäder och storstadsnära kommuner är mer utsatta än boende i övriga kommungrupper.

Försäljningsbedrägeri

Det är 6,6 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för försäljningsbedrägeri 2024. Det är en minskning sedan 2023, då andelen var 6,9 procent. Innan dess hade trenden varit uppåtgående sedan den första mätpunkten 2016. Utvecklingen över tid ser likartad ut bland män och kvinnor, men andelen har genomgående legat på en högre nivå bland män. Under 2024 var andelen utsatta 7,2 procent bland män och 6,1 procent bland kvinnor.

Andelen utsatta för försäljningsbedrägeri 2024 är störst i åldersgruppen 45–54 år, både bland män och kvinnor. Bland män är andelen sedan mindre ju äldre och yngre åldersgrupp som studeras. En tendens till samma mönster syns för kvinnor, men där är minskningen i de yngre åldersgrupperna inte lika tydlig. Minst är andelen i den äldsta åldersgruppen (75–84 år), både bland män och kvinnor.

Sett till andra grupper i befolkningen syns störst skillnader utifrån familjetyp, där ensamstående respektive sammanboende med barn uppger utsatthet i större utsträckning än motsvarande grupper utan barn. Andelen är även större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda och utrikesfödda personer, jämfört med svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Dessutom är andelen utsatta större bland personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning än bland personer med som högst förgymnasial utbildning.

Kort- och kreditbedrägeri

Det är 4,3 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för kort- eller kreditbedrägeri under 2024, vilket är samma nivå som 2023. I början av perioden (2016–2018) syntes en ökning, men den följdes av en kraftig minskning fram till och med 2021. Därefter ökade andelen återigen under 2022 och 2023. Det är en större andel som uppger att de har utsatts för kort- och kreditbedrägeri bland män än bland kvinnor (4,6 % jämfört med 4,0 % 2024). Utvecklingen för män och kvinnor följer samma mönster, men ökningen sedan 2021 har varit något större bland kvinnor.

Bland både män och kvinnor är andelen utsatta 2024 störst i åldersgruppen 45–54 år, och sedan mindre ju äldre och yngre åldersgrupp som studeras. Minst är andelen i åldersgruppen 16–19 år, både bland män och kvinnor.

Utsatthet för kort- och kreditbedrägeri är betydligt vanligare bland ensamstående med barn än bland övriga familjetyper. Andelen utsatta är även större bland utrikesfödda jämfört med personer med annan bakgrund. Det är dessutom vanligare att ha utsatts bland personer med gymnasial utbildning eller högre, jämfört med personer med som högst förgymnasial utbildning.

Nätkränkning

Det är 2,2 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för nätkränkning under 2024. Andelen har varit i princip oförändrad sedan en minskning 2021. Dessförinnan syntes en ökning från 2016 till och med 2019. Här skiljer sig utvecklingen mellan könen åt; andelen bland män har ökat något sedan 2021 medan den bland kvinnor har minskat något. Under 2024 var andelen utsatta 2,4 procent bland män och 2,0 procent bland kvinnor.

Bland både män och kvinnor är andelen utsatta för nätkränkning 2024 störst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år). Minst är andelen i den äldsta åldersgruppen (74–84 år).

Vidare är utsatthet för nätkränkning större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda än bland personer med annan bakgrund. Sett till utbildningsnivå är andelen utsatta störst bland personer med som högst förgymnasial utbildning, och är därefter mindre ju högre utbildningsnivån är. Andelen utsatta är dessutom större bland ensamstående, särskilt de med barn, än bland sammanboende.

Trakasserier

Termen trakasserier används här för en hel serie mer eller mindre allvarliga händelser med samma förövare. Händelserna kan till exempel kan bestå av brotten ofredande, hemfridsbrott eller olaga förföljelse, men det kan även vara händelser som inte är brottsliga men för respondenten oönskade.

Det är 5,6 procent av befolkningen som uppger att de utsattes för trakasserier 2024, vilket är en viss minskning sedan 2023 (5,8 %). Sett till hela perioden (2019–2024) har det skett en minskning från 6,5 till 5,6 procent. Det är framför allt bland kvinnor som andelen utsatta har minskat, medan andelen bland män har legat på en relativt stabil nivå. Kvinnors utsatthet för trakasserier har genomgående varit större än männens. Bland kvinnor uppger 6,1 procent att de utsattes för trakasserier 2024 och bland män är andelen 5,0 procent.

Resultaten för 2024 visar att andelen utsatta bland män varierar upp till åldersgruppen 35–44 år, där andelen är störst. Därefter är andelen mindre för varje äldre åldersgrupp. Bland kvinnor är andelen störst i den näst yngsta åldersgruppen (20–24 år), följt av den yngsta (16–19 år), och är sedan mindre för varje äldre åldersgrupp.

Utsatthet för trakasserier är betydligt vanligare bland ensamstående med barn jämfört med övriga familjetyper. Det är också vanligare bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda, följt av utrikesfödda, jämfört med bland svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Vidare är andelen större bland boende i flerfamiljshus än bland boende i småhus, samt bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och socioekonomiskt blandande områden än bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar.