Logotyp för Brottsförebyggande rådet (Brå)

Ställ in utseende på denna webbplats

Välj färgschema

Language

Politikernas trygghetsundersökning

Politikernas trygghetsundersökning (PTU) beskriver förtroendevaldas utsatthet för trakasserier, hot och våld i deras egenskap av förtroendevalda i kommun- och regionfullmäktige samt riksdag. Undersökningen ger en bild av utsattheten, vilka som utsatts, av vem, vad motivet kan ha varit samt vilka konsekvenser som utsatthet och oro får för de förtroendevalda.

Brottsförebyggande rådet (Brå) är utsedd av regeringen att vara ansvarig för den officiella statistiken inom rättsväsendet. Vi ansvarar bland annat för att statistiken är objektiv, dokumenterad och kvalitetssäkrad.

Sveriges officiella statistik är statistik som är särskilt viktig för att beskriva Sverige. Den bidrar till utvecklingen av vårt samhälle genom att vara objektiv och relevant.

Publiceringskalender för Sveriges officiella statistik (SCB) Länk till annan webbplats.

Utsatthet bland förtroendevalda

Sammantaget uppgav 25,4 procent av de förtroendevalda att de blev utsatta för någon form av hot, trakasserier, våld, skadegörelse eller stöld under 2024.
Det är en större andel förtroendevalda som uppger att de utsattes under valår (2014, 2018 och 2022), jämfört med övriga år.

Resultaten visar även att 2,5 procent av de förtroendevalda uppgav att någon anhörig hade blivit utsatt på grund av den förtroendevaldas uppdrag. Sedan 2016 har det skett en successiv minskning av andelen som uppgett att någon anhörig blivit utsatt.

Utsatthet bland kvinnor och män

Totalt uppgav 26,8 procent av de kvinnliga förtroendevalda och 24,4 procent av de manliga att de blev utsatta för minst en händelse som innefattade hot, trakasserier, våld, skadegörelse eller stöld under 2024. Utvecklingen är likartad för kvinnor och män, men från och med 2018 har en större andel kvinnor än män uppgett att de blivit utsatta.

Upprepad utsatthet

Det är vanligt att de förtroendevalda som utsatts uppger att de blivit utsatta vid upprepade tillfällen. Totalt uppgav 15,2 procent av de som utsattes under 2024 att det skedde vid ett tillfälle. Drygt hälften (54,2 procent) uppgav att de utsattes 2–5 gånger, medan ungefär en tredjedel (30,7 procent) uppgav att de utsattes 6 eller fler gånger. Mönstret har sett likartat ut även tidigare år.

De förtroendevalda som uppgav att de utsattes 6 eller fler gånger blev tillsammans utsatta för 79,5 procent av samtliga händelser som uppgavs under 2024. Andelen har varierat mellan cirka 77 och 83 procent mellan 2012 och 2024.

Andelen förtroendevalda som uppger att de utsattes 6 eller fler gånger under 2024 är större bland utsatta kvinnor än bland utsatta män (32,6 procent, jämfört med 29,0).

Utsatthet i olika åldersgrupper

Resultaten visar att det finns stora skillnader i utsatthet mellan olika åldersgrupper. Likt tidigare år är andelen som uppgav att de blivit utsatta lägst i den äldsta åldersgruppen, 13,6 procent (70 år och äldre). I den yngsta åldersgruppen (29 år och yngre), där andelen utsatta varit störst alla tidigare undersökningsår, syns dock en tydlig minskning. Andelen utsatta i åldersgruppen var 29,7 procent under 2024. Tidigare år har andelen varierat mellan 39 och 50 procent. Andelen utsatta var under 2024 i stället störst i åldersgruppen 30–39 år (35,9 procent).

Andelen förtroendevalda som uppger att de utsattes 2024 är större bland män än bland kvinnor i åldersgruppen 30–39 år, och större bland kvinnor än bland män i åldersgrupperna 40–49 år och 50–59 år. I de två äldsta åldersgrupperna är andelen utsatta mer jämnt fördelad mellan könen. För den yngsta åldersgruppen är det inte möjligt att redovisa resultaten för män och kvinnor separat, eftersom antalet svarande är för få.

Utsatthet bland förtroendevalda med svensk respektive utländsk bakgrund

Totalt uppgav 26,9 procent av de förtroendevalda med utländsk bakgrund att de utsattes under 2024, vilket är en något större andel än bland de förtroendevalda med svensk bakgrund (25,3 procent). Vid undersökningsåren mellan 2012 och 2020 var skillnaderna mellan grupperna tydligare.

Skillnaden i utsatthet mellan förtroendevalda med svensk respektive utländsk bakgrund är ungefär lika stor bland kvinnor som bland män.

Totalt sett är andelen förtroendevalda som uppgav att de utsattes 2024 störst inom Miljöpartiet (33,1 procent) och minst inom Centerpartiet (19,9 procent). Utöver Miljöpartiet är andelen utsatta förtroendevalda också högre än genomsnittet (25,4 procent) inom Sverigedemokraterna och Moderaterna.

Det här är den tredje mätningen i rad som Miljöpartiet uppvisat störst andel utsatta. Mellan 2012 och 2018 var Sverigedemokraterna det parti som hade störst andel utsatta. Miljöpartiet hade dock även under dessa år en högre andel utsatta än genomsnittet.

Generellt är utsattheten inom partierna större under valåren, jämfört med de mellanliggande åren. Det finns dock några partier som inte följer det mönstret lika tydligt. Inom exempelvis Kristdemokraterna var andelen utsatta inte större valåret 2022 än mellanåret 2020 och endast marginellt större än mellanåret 2024. Inom Moderaterna är andelen utsatta mellanåret 2024 lika stor som andelen under valåret 2022.

Andelen kvinnor som uppger att de utsatts är större än motsvarande andel män inom samtliga partier. Störst skillnad i utsatthet mellan kvinnor och män är det inom Vänsterpartiet, där 27,3 procent av kvinnorna och 16,3 procent av männen uppger att de utsattes under 2024. Även inom Miljöpartiet är skillnaderna stora. Under 2024 var det 38,1 procent av kvinnorna och 28,1 procent av männen inom Miljöpartiet som uppgav att de utsattes. Fördelningen har förändrats något från år till år, men generellt är det en större andel kvinnor som uppger utsatthet inom de flesta partier, oavsett vilket år som studeras.

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Drygt nio av tio (92,1 procent) förtroendevalda som ingår i PTU är ledamöter i kommunfullmäktige – det är den största av de politiska församlingarna sett till antal förtroendevalda. Regionfullmäktige är regionernas högsta beslutande organ, medan riksdagen är det högsta beslutande organet i landet. I PTU 2025 har 13,0 procent av de förtroendevalda sina uppdrag i regionfullmäktige, medan 1,8 procent är riksdagsledamöter.

Utsattheten ser olika ut för ledamöterna i de tre politiska församlingarna. Den största utsattheten rapporteras av riksdagsledamöter där 64,5 procent uppger att de under 2024 utsattes i egenskap av förtroendevalda. Bland de förtroendevalda i regionfullmäktige låg utsattheten för samma period på 31,4 procent. Minst andel utsatta finns i kommunfullmäktige där 25,0 procent uppger att de utsattes för någon händelse i sin roll som förtroendevalda. Förtroendevalda i riksdagen har uppgett betydligt större utsatthet än förtroendevalda i övriga församlingar under samtliga undersökningsår.

Inom kommun- och regionfullmäktige är andelen som uppger att de utsatts större under valåren, jämfört med de mellanliggande åren. Utsattheten bland riksdagsledamöter följer dock inte detta mönster. Inom denna grupp var utsattheten exempelvis större under både 2020 och 2024, jämfört med under valåret 2022.

År 2024 var andelen utsatta inom kommun- respektive regionfullmäktige ungefär på samma nivå som det senaste mellanåret 2020. Bland riksdagsledamöterna syns en något större minskning i andelen utsatta jämfört med det senaste mellanåret.

Andelen kvinnor i kommunfullmäktige som uppger att de utsattes 2024 är något större än andelen män (26,0 respektive 24,2 procent; se figur 3.6). Bland förtroendevalda i regionfullmäktige är skillnaden i utsatthet mellan könen 2024 större. Andelen utsatta bland kvinnor i regionfullmäktige var 35,5 procent medan andelen utsatta bland män var 27,7 procent. Skillnaden i utsatthet mellan könen bland förtroendevalda i riksdagen kan inte redovisas på grund av för få respondenter.

Skillnaden i utsatthet mellan könen i kommunfullmäktige följer tidigare års mönster medan skillnaden i utsatthet mellan könen i regionfullmäktige har ökat betydligt, från 1 procentenhets skillnad eller mindre 2018–2022, till nästan 8 procentenheters skillnad 2024.

Utsatthet för hot och trakasserier

År 2024 uppgav var fjärde förtroendevald (24,8 procent) att de blivit utsatta för någon form av hot och trakasserier på grund av sitt förtroendeuppdrag. Sammantaget handlar det om knappt 1 800 förtroendevalda som uppger att de utsatts för ungefär 16 000 händelser av hot och trakasserier. Sett över tid är utsattheten för hot och trakasserier större under valåren, jämfört med under de mellanliggande åren.

Totalt uppgav 26,3 procent av de förtroendevalda kvinnorna och 23,6 procent av männen att de utsattes för hot och trakasserier under 2024. Utvecklingen över tid har sett likadan ut för både kvinnor och män, dock ökade andelen utsatta något mer bland kvinnor 2018. Sedan dess har andelen bland utsatta kvinnor varit större än andelen bland utsatta män.

Den vanligaste händelsen 2024 var – i likhet med tidigare år – hot och påhopp via sociala medier, vilket 18,2 procent av de förtroendevalda uppgav att de utsatts för. Näst vanligast var att den förtroendevalda blivit uthängd på internet (7,7 procent).

För några typer av hot och trakasserier är andelen utsatta större under valåren, jämfört med under de mellanliggande åren. Det gäller särskilt andelen som uppger att de mötts av ett hotfullt uttalande öga mot öga, där andelen utsatta varierar mellan cirka 5 och 7 procent under mellanåren och mellan 10 och 11 procent under valåren. Det beror sannolikt på att förtroendevalda är ute och samtalar med människor mer frekvent under ett valår.

Bland både kvinnor och män är hot och påhopp via sociala medier vanligast oavsett vilket år som studeras. Totalt uppger 19,1 procent av kvinnorna och 17,5 procent av männen att de utsattes för det under 2024.

Utsatthet för våld, skadegörelse och stöld

Totalt uppgav 2,8 procent av de förtroendevalda att de utsattes för våld, skadegörelse eller stöld under 2024. Det är den lägsta andelen sedan 2014. Totalt handlar det om cirka 180 personer som uppger att de utsattes för drygt 1 300 händelser av våld, skadegörelse eller stöld under 2024.

Sett över tid har andelen utsatta för våld, skadegörelse eller stöld varit större under valåren, jämfört med under de mellanliggande åren.

Utsattheten för våld, skadegörelse och stöld är på ungefär samma nivå bland manliga förtroendevalda som bland kvinnliga (3,0 procent respektive 2,6 procent). Under undersökningsåren 2020 och 2022 syntes inte heller någon tydlig könsskillnad. Innan dess var andelen utsatta större bland män än bland kvinnor.

Bland dem som utsattes för våld, skadegörelse eller stöld 2024 var det vanligast att de utsattes för någon form av våld mot person (55,0 procent av de utsatta). Det var ungefär lika vanligt bland män som bland kvinnor (55,1 respektive 54,7 procent). Den vanligast förekommande formen av våld mot person är knuffar och liknande. Det är betydligt mer ovanligt att man uppger att man blivit utsatt för grövre våld i form av slag, sparkar eller liknande eller våld med vapen. Det är också mycket ovanligt med sådana fysiska skador att den som utsatts behöver uppsöka sjuk- och tandvård. Mönstret är likartat över tid och gäller för både kvinnor och män.

När det gäller de typer av skadegörelse som efterfrågas i undersökningen var kategorin annan skadegörelse vanligast förekommande. Totalt uppgav 1,3 procent av de förtroendevalda att de utsattes för det under 2024. Det kan då handla om exempelvis sönderskurna bildäck eller krossade rutor på fordon eller hem.

Utsatthet för korruptionsförsök

Sammantaget uppgav 2,9 procent av de förtroendevalda att de utsattes för någon form av korruptionsförsök under 2024. Andelen utsatta är något mindre de senare åren (2018–2024), jämfört med de första undersökningsåren (2012–2016).

Andelen kvinnor som uppger att de utsatts för korruptionsförsök har varit något större än andelen män under i princip alla undersökningsår, men skillnaderna har minskat över tid. Under 2024 var det 3,2 procent av kvinnorna och 2,7 procent av männen som uppgav att de utsattes för korruptionsförsök.

Vänskapskorruption – att någon i den förtroendevaldas närhet försökt utnyttja deras relation för någon form av fördel – är den form av korruptionsförsök som flest förtroendevalda uppger att de utsatts för (2,3 procent). I majoriteten av fallen var den som försökte utnyttja relationen en ytligt bekant till den förtroendevalda (53,9 procent). I knappt var femte fall var den som försökte utnyttja relationen en vän respektive en annan förtroendevald (17,7 respektive 18,9 procent). Det var mindre vanligt att det var en anhörig eller en kollega som försökte påverka den förtroendevalda genom deras relation. I de flesta fall uppger de förtroendevalda som utsatts för vänskapskorruption att personen ville åstadkomma någon form av agerande eller aktivitet eller få tillgång till information.

Vidare uppgav 0,8 procent av de förtroendevalda att de under 2024 fick ett opassande erbjudande om en gåva eller tjänst, det vill säga att den förtroendevalda utsattes för mutförsök. Oftast handlade det då om en måltid, ett förmånligt köp eller någon form av tjänst. Det var mindre vanligt att det opassande erbjudandet handlade om pengar, föremål eller förmånlig försäljning. I de flesta fall uppger de förtroendevalda som fått ett opassande erbjudande att personen ville åstadkomma någon form av agerande eller aktivitet eller belöna ett agerande eller passivitet.

Oro bland förtroendevalda

Totalt uppgav 24,8 procent av samtliga förtroendevalda att de under 2024 känt oro för att antingen själv utsättas, eller oro för att någon anhörig ska utsättas för brott eller liknande obehagliga händelser. Andelen som känt oro har varierat mellan 24,5 och 29,7 procent mellan åren 2014 till 2024, men var betydligt mindre 2012 (15,5 procent). Under valåren 2018 och 2022 var andelen större än under de mellanliggande åren.

Under 2024 var det 27,9 procent av de förtroendevalda kvinnorna och 22,5 procent av männen som uppgav att de kände oro. Utvecklingen för kvinnor och män har sett likartad ut över tid, men efter en större ökning av andelen oroliga bland kvinnor 2018 har andelen oroliga kvinnor legat på en högre nivå än andelen oroliga män.

Det framkommer stora skillnader i oro mellan olika åldersgrupper. Andelen som upplever oro är störst i åldersgrupperna 29 år och yngre och i gruppen 30–39 år (38,8 respektive 39,8 procent inom respektive grupp). Motsvarande andel i den äldsta åldersgruppen (70 år och äldre) är 11,0 procent. Samma mönster för de olika åldersgrupperna har observerats även tidigare år.

Andelen förtroendevalda som uppger att de kände oro under 2024 är större bland kvinnor än bland män inom samtliga åldersgrupper. Skillnaden är störst i åldersgruppen 40–49 år (42,7 respektive 30,2 procent för kvinnor respektive män) och minst i åldersgruppen 70 år och äldre (11,5 respektive 10,6 procent). För åldersgruppen 29 år och yngre är det för få respondenter för att särredovisa de förtroendevaldas kön och ålder.

Även tidigare år har andelen oroliga varit större bland kvinnor än bland män upp till åldersgruppen 40–49 år. I de äldre åldersgrupperna har skillnaderna under åren 2012–2020 varit små, alternativt att andelen oroliga varit större bland männen. Från och med 2022 är andelen oroliga i de äldre åldersgrupperna (50 år och äldre) större bland kvinnor än bland män precis som i de yngre åldersgrupperna, även om skillnaderna inte är lika stora.

Konsekvenser av utsatthet och oro

Totalt uppgav 27,7 procent av samtliga förtroendevalda att de påverkades i sitt förtroendeuppdrag under 2024, antingen till olika former av överväganden eller till faktiska handlingar på grund av utsatthet eller oro för att utsättas. Andelen förtroendevalda som uppger att oro eller utsatthet lett till någon form av konsekvens för dem har ökat över tid och var större 2024, jämfört med samtliga tidigare år.

Bland de kvinnliga förtroendevalda uppgav 32,7 procent att de påverkades av utsatthet eller oro över att utsättas under 2024, medan motsvarande andel bland män var 24,0 procent. Utvecklingen över tid ser ungefär likadan ut för både kvinnor och män, men skillnaden ökade mellan könen 2016. Skillnaden har varit relativt oförändrad sedan dess.

Den vanligaste typen av konsekvens är att de förtroendevalda begränsar sin aktivitet på sociala medier, vilket 33,4 procent uppgav att de gjorde under 2024. Det svarsalternativet fanns med för första gången 2022 och ligger på ungefär samma nivå för båda undersökningsåren.

Det är en större andel kvinnliga förtroendevalda än manliga som uppger att utsatthet eller oro inneburit konsekvenser, oavsett vilken typ av konsekvens som studeras. Störst skillnader syns i begränsningen av aktivitet på sociala medier 2024 – 38,8 procent av kvinnorna, jämfört med 29,3 procent av männen uppger att utsatthet eller oro lett till detta. Det var också en betydligt större andel kvinnor som undvek att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga (24,3 respektive 16,2 procent). För vissa typer av konsekvenser är skillnaderna dock betydligt mindre. Till exempel framkommer ingen större könsskillnad när det gäller andelen förtroendevalda som uppger att de faktiskt fattade ett annat beslut eller vidtog en annan åtgärd än vad som först var tänkt, eller som lämnade ett specifikt uppdrag eller alla sina uppdrag.

Polisanmälan

Hot och trakasserier samt våld, skadegörelse och stöld

Merparten av händelserna som förtroendevalda utsätts för polisanmäls inte. Totalt uppges 16,5 procent av de senaste händelserna – som rör antingen hot och trakasserier eller våld, skadegörelse och stöld 2024 – ha anmälts till polisen. Drygt hälften av de anmälda händelserna (8,5 procent) polisanmäldes av de förtroendevalda själva, medan övriga (8,0 procent) polisanmäldes av någon annan.

Anmälningsbenägenheten ser olika ut för olika typer av brott. Händelser som inkluderar våld, skadegörelse eller stöld uppges ha blivit polisanmälda i betydligt större utsträckning än hot och trakasserier (43,2 procent jämfört med 13,7 procent). En tänkbar förklaring till detta är att hot och trakasserier ofta är relativt subtila och kan efterlämna en obehagskänsla som är svår att sätta fingret på. Det kan också finnas en osäkerhet om vad som faktiskt är ett brott. Detta kan jämföras med skadegörelse och stöld, som oftare leder till försäkringsärenden där en polisanmälan kan behövas för att styrka händelsen.

Korruptionsförsök

Under 2024 var det 2,7 procent av de förtroendevalda som uppgav att de utsatts för någon form av korruptionsförsök och att de hade polisanmält händelsen. Under åren 2012–2020 varierade andelen mellan 1,2 och 1,7 procent. Mellan 2020 och 2022 skedde sedan en ökning till 3,9 procent, vilket är mer än en fördubbling om än från en låg nivå. Under 2024 minskade andelen till 2,7 procent, men är fortsatt större än under undersökningsåren 2012–2020. När det gäller vänskapskorruption specifikt uppgav 1,4 procent att de utsatts för det under 2024 och polisanmält händelsen, vilket är ungefär på samma nivå som 2020 och 2022. Vad gäller opassande erbjudande kan resultat inte redovisas, eftersom antalet utsatta för det är för litet.

Varför händelser inte polisanmäls

Utsatta förtroendevalda som uppgett att de inte polisanmälde den senaste händelsen fick uppge det främsta skälet till att de inte gjorde det. Sammantaget var den vanligaste anledningen att man inte trodde att en polisanmälan skulle leda till något, vilket uppgavs för 27,6 procent av händelserna som inte polisanmäldes. Det var även vanligt att händelsen betraktades som en del av den förtroendevaldas uppdrag (23,9 procent) eller som en småsak eller bagatell (19,9 procent). Vid 8,7 procent av händelserna uppgav de förtroendevalda att de själva hanterade händelsen, medan det främsta skälet vid 5,2 procent av händelserna uppgavs vara att man ville undvika uppmärksamhet i media. Endast i en liten andel av händelserna som inte polisanmäldes uppgavs det främsta skälet vara att den förtroendevalda saknar förtroende för polisen eller rättsväsendet, att man inte ville eller orkade genomgå en rättsprocess (1,0 procent respektive 1,8 procent) eller att man inte vågade polisanmäla (1,0 procent). Mönstret har sett likadant ut även tidigare år.

Mönstret är relativt likartat för både män och kvinnor. Det är dock en större andel händelser riktade mot män där de utsatta uppger att de inte polisanmälde händelsen på grund av att de inte trodde att en polisanmälan skulle leda till något, på grund av att de betraktar händelsen som en småsak eller bagatell, för att de vill undvika uppmärksamhet i media eller för att de saknar förtroende för polisen eller för rättsväsendet. Samtidigt är det en större andel händelser riktade mot kvinnor där de utsatta uppger att de inte polisanmälde eftersom de betraktar händelsen som en del av sitt uppdrag eller för att de hanterade händelsen själva.

Stöd och säkerhetsåtgärder

Kännedom om säkerhetsansvarig och handlingsplan

Samtliga förtroendevalda i undersökningen tillfrågades om de känner till någon handlingsplan för politiskt förtroendevaldas utsatthet för trakasserier, hot eller våld. De tillfrågades också om det finns någon säkerhetsansvarig inom det egna partiet eller inom den politiska församlingen som de kan vända sig till vid utsatthet för trakasserier, hot eller våld.

En femtedel av de förtroendevalda (20,0 procent) 2024 svarade att de inte visste om det finns en handlingsplan eller inte, medan 15,4 procent uppgav att de inte visste om det finns en säkerhetsansvarig att vända sig till. Både andelen förtroendevalda som saknar kännedom om handlingsplan och andelen som saknar kännedom om säkerhetsansvarig har minskat betydligt över tid, i synnerhet mellan 2012–2018.

Det är en större andel kvinnor som uppger att de saknar kännedom både om handlingsplan, jämfört med andelen män (22,0 respektive 18,5 procent). Samma mönster framkommer även för kännedom om säkerhetsansvarig (17,3 procent för kvinnor jämfört med 14,0 procent för män). Denna könsskillnad har framkommit även tidigare år.

Stöd och hjälp

Utsatta förtroendevalda tillfrågades i vilken utsträckning de haft behov av stöd eller hjälp i samband med händelsen. Vid 62,1 procent av händelserna kände de utsatta inget behov alls av stöd eller hjälp, medan de vid 37,9 procent av händelserna hade behov av stöd eller hjälp i någon utsträckning. Majoriteten av de utsatta som hade behov av stöd eller hjälp uppger att de hade det i ganska eller mycket liten utsträckning (29,9 procent). Totalt uppges det dock vid 8,1 procent av händelserna att de utsatta i ganska eller mycket stor utsträckning hade behov av stöd eller hjälp. Mönstret har sett likartat ut även tidigare år.

Det är en större andel händelser som riktades mot kvinnor än mot män som lett till att de utsatta uppger att de haft behov av stöd eller hjälp. År 2024 uppgavs behov av stöd eller hjälp i ganska eller mycket stor utsträckning vid 11,0 procent av händelserna riktade mot kvinnor, och vid 5,7 procent av händelserna riktade mot män. Även tidigare år har den könsskillnaden framkommit.

Säkerhetsåtgärder

Totalt uppger tre av tio (29,6 procent) av de förtroendevalda som utsattes under 2024 att säkerhetsåtgärder vidtogs. Det är i nivå med andelen 2022, men en större andel jämfört med tidigare år, då mellan
18,8 och 26,8 procent har uppgett att säkerhetsåtgärder vidtogs.

De vanligaste åtgärderna var att de utsatta ändrade sina rutiner eller sitt beteende (17,3 procent) och att de fick information om säkerhet och försiktighet (12,1 procent). En mindre andel av de utsatta uppgav att de fick, eller själva skaffade, ett överfallslarm (3,0 procent). Det är mer ovanligt att den utsatta byter till hemligt telefonnummer, får skyddade personuppgifter, byter bostad eller ansöker om kontaktförbud. Vidare uppgav totalt
9,6 procent av de utsatta att det vidtogs andra säkerhetsåtgärder än dem som nämnts här.

Publiceringar

Senast publicerat

Finns inga statistikpubliceringar att visa

Kommande publicering

Finns inga statistikpubliceringar att visa

Politikernas trygghetsundersökning utkommer vartannat år. Nästa undersökning publiceras hösten 2027.

Om statistiken

I Politikernas trygghetsundersökning (PTU) tillfrågas ordinarie ledamöter i Sveriges riksdag och fullmäktigeförsamlingar (kommuner och regioner) om utsatthet för trakasserier, hot och våld under föregående år. I årets undersökning handlar det om 2024.

Det här är den sjunde jämförbara kartläggningen som Brottsförebyggande rådet (Brå) redovisar på uppdrag av regeringen, och sedan september 2025 som instruktionsenlig uppgift. Från och med 2019 ingår PTU i Sveriges officiella statistik. Resultaten från tidigare mättillfällen är dock producerade utifrån samma kvalitetskrav. Det här är en statistikrapport som i första hand syftar till att beskriva resultaten. Mer djupgående analyser presenteras i stället i olika fördjupningsstudier.

Rapporten vänder sig i första hand till beslutsfattare inom rättsväsendet, personer som arbetar med frågor som rör hot och våld mot förtroendevalda samt personer som i sitt yrke möter förtroendevalda som blivit utsatta. Rapportens författare är Anna Frenzel och Sara Afifi, båda utredare vid Brå.

Andra lästips