Otrygghet och oro för brott

Det är 25 procent av befolkningen 2025 som uppger att de känner sig (ganska eller mycket) otrygga eller som helt avstår från att gå ut sena kvällar på grund av otrygghet. Det är ungefär samma nivå som 2024 (24 %). Dessförinnan hade en svagt nedåtgående trend synts sedan 2022. I början av perioden (2007–2015) var andelen relativt oförändrad, men ökade påtagligt året därpå. Nivån låg sedan åter stabil fram till och med 2021. Under hela perioden har andelen otrygga kvinnor varit betydligt större än andelen otrygga män, dock har utvecklingen över tid sett likartad ut. Bland kvinnor är det 32 procent som uppger att de känner sig otrygga 2025, motsvarande andel bland män är 18 procent.

Bland kvinnor syns ett tydligt mönster: det är de yngre och de äldsta som i störst utsträckning känner sig otrygga. Men även om yngre kvinnor känner sig otrygga i störst utsträckning är andelen som uppger att de avstår från att gå ut på kvällen på grund av otrygghet störst i de äldsta åldersgrupperna. Bland män syns inte samma mönster, utan störst andel otrygga finns i åldersgrupperna 20–24 och 25–34 år medan andelen är minst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år).

Andelen otrygga skiljer sig också mellan olika grupper i befolkningen. Exempelvis är andelen otrygga nästan dubbelt så stor bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar jämfört med boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar. Andelen otrygga är också större bland boende i flerfamiljshus jämfört med boende i småhus, liksom bland ensamstående jämfört med sammanboende.

Bedrägeri på internet är den brottstyp som störst andel av befolkningen (ganska eller mycket) ofta oroar sig för 2025 (39 %). Näst vanligast är att oroa sig för stöld av eller skadegörelse på bil (20 %) och bostadsinbrott (20 %). Det är 14 procent som oroar sig för att utsättas för rån, och det är minst vanligt att oroa sig för att utsättas för misshandel, och för våldtäkt eller andra sexuella angrepp (9 % vardera). Andelen som oroar sig för att utsättas för de olika brottstyperna har överlag minskat efter 2020, men i olika stor utsträckning. Ett undantag är dock oro för att utsättas för bedrägeri på internet, som i stället har ökat sedan 2023. Utvecklingen över tid för de olika brottstyperna beskrivs närmare under respektive avsnitt.

Generellt uppger kvinnor 2025 i större utsträckning än män att de ofta oroar sig för att utsättas för brott. Störst skillnad mellan könen syns vid oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, som kvinnor oroar sig för i betydligt större utsträckning än män. När det gäller andelen som oroar sig för att utsättas för misshandel och stöld av eller skadegörelse på bil är det i princip inga skillnader mellan män och kvinnor.

Oro för att utsättas för misshandel

Det är 9 procent av befolkningen 2025 som uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för misshandel, vilket är ungefär samma nivå som 2024 (8 %). Generellt har dock andelen minskat något efter 2020, efter att innan dess ha legat relativt stabilt. Skillnader mellan kvinnors och mäns oro för att utsättas för misshandel är små sett till både nivåer och utveckling över tid, och 2025 är andelen densamma bland män och kvinnor.

Oro för att utsättas för misshandel är generellt sett vanligare bland yngre och minst vanligt i de äldsta åldersgrupperna 2025. Bland män är andelen som oroar sig störst i åldersgruppen 25–34 år och minskar därefter ju yngre respektive ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland kvinnor är andelen högst i åldersgruppen 20–24 år, men i övrigt syns ungefär samma mönster som för män.

Sett till andra grupper i befolkningen oroar sig ensamstående, särskilt med barn, i större utsträckning än sammanboende. Det är även vanligare att oroa sig för misshandel bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, och andelen som oroar sig är därefter mindre ju bättre socioekonomiska förutsättningar området har. Boende i flerfamiljshus oroar sig i större utsträckning än boende i småhus.

Oro för att utsättas för våldtäkt eller sexuella angrepp

I NTU 2025 uppger 9 procent av befolkningen att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp. Det är samma nivå som 2024, men överlag syns en minskning efter 2020. Dessförinnan (från 2017) var andelen relativt oförändrad. Kvinnor oroar sig i betydligt större utsträckning än män (17 % jämfört med 2 % 2025). Andelen bland kvinnor har minskat något sedan 2020 medan andelen bland män har varit i princip densamma sedan 2017.

Sett till olika åldersgrupper 2025 är andelen som oroar sig bland kvinnor betydligt större bland yngre. Störst är den i den näst yngsta åldersgruppen 20–24 år, sedan är andelen mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland män är skillnaderna mellan olika åldersgrupper små.

Att oroa sig för våldtäkt eller andra sexuella angrepp är dessutom betydligt vanligare bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar än bland personer med annan bakgrund. Vidare oroar sig ensamstående i större utsträckning än sammanboende. Det syns även skillnader mellan olika kommungrupper, där andelen är störst i storstäder och storstadsnära kommuner, och mellan olika bostadstyper, där andelen är störst bland boende i flerfamiljshus.

Oro för att utsättas för rån

Andelen av befolkningen som 2025 uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för rån är 14 procent. Det är ungefär samma nivå som 2024 (13 %), men andelen har minskat efter 2020. Kvinnor oroar sig för att utsättas för rån i högre grad än män (15 respektive 12 % 2025), och så har det sett ut under hela perioden, dock är skillnaderna mindre på senare år.

Bland män är andelen oroliga för att utsättas för rån störst i åldersgruppen 25–34 år, Därefter är andelen mindre ju yngre och äldre åldersgrupp som studeras. Minst är andelen bland de äldsta. Ett liknande mönster syns för kvinnor, men andelen oroliga är störst i åldersgruppen 20–24 år. Skillnaderna mellan olika åldersgrupper är dessutom mindre bland kvinnor än bland män.

Andelen som oroar sig för att utsättas för rån skiljer sig också mellan andra grupper i befolkningen. Exempelvis är andelen större bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda än bland personer med annan bakgrund. Det är även vanligare att oroa sig för rån bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner samt bland boende i flerfamiljshus.

Oro för att utsättas för bedrägeri på internet

Det är 39 procent av befolkningen 2025 som (ganska eller mycket) ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri vid köp av varor eller tjänster på internet eller helt avstår från att göra det på grund av oro. Andelen är på ungefär samma nivå som 2024 (38 %), men generellt syns en ökning sedan 2023. Dessförinnan låg andelen på samma nivå sedan den första mätpunkten 2020. Utvecklingen har sett liknande ut för båda könen, dock syns en något större ökning bland kvinnor än bland män. Andelen 2025 är 42 procent bland kvinnor och 36 procent bland män.

Studeras olika åldersgrupper syns samma övergripande mönster bland män och kvinnor 2025; andelen som oroar sig för att utsättas för bedrägeri vid köp av varor eller tjänster på internet är generellt sett större ju äldre åldersgrupp som studeras. Andelen som helt avstår från att handla på internet på grund av oro är störst i den äldsta åldersgruppen (75–84 år) bland både män och kvinnor.

Skillnaden mellan olika grupper i befolkningen är förhållandevis små. Dock är andelen som oroar sig större bland personer med gymnasial utbildning än bland personer med lägre eller högre utbildningsnivå. Dessutom sticker ensamstående utan barn ut med en mindre andel som oroar sig jämfört med övriga familjetyper.

Oro för att utsättas för bostadsinbrott

Det är 20 procent av befolkningen 2025 som (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för bostadsinbrott. Det är samma nivå som 2024, men överlag har trenden varit nedåtgående sedan 2021. I början av perioden (2007–2011) var andelen relativt oförändrad, men den ökade påtagligt mellan 2012 och 2017. Utvecklingen har varit relativt likartad för män och kvinnor, dock är andelen som oroar sig något större bland kvinnor. Andelen bland män är 18 procent 2025 och andelen bland kvinnor är 21 procent.

Bland män är andelen som ofta känner oro för att utsättas för bostadsinbrott störst i åldrarna 35–44 och 45–54 år och därefter mindre ju yngre respektive äldre åldersgrupp som studeras. Ett liknande mönster syns bland kvinnor, förutom att det är i åldersgruppen 55–64 år som andelen oroliga är något större.

Vidare oroar sig boende i småhus i större utsträckning för bostadsinbrott än boende i flerfamiljshus, och personer med gymnasial utbildning oroar sig i större utsträckning jämfört med de som har lägre eller högre utbildningsnivå. Utöver det sticker gruppen ensamstående utan barn ut med en mindre andel oroliga än övriga familjetyper.

Oro för stöld av eller skadegörelse på bil

I NTU 2025 uppger 20 procent av befolkningen att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för stöld av eller skadegörelse på bil. Andelen är på ungefär samma nivå som 2024 (21 %), men trenden har varit nedåtgående efter 2020. I början av perioden (2007–2013) minskade andelen kraftigt för att sedan öka fram till och med 2017. Därefter låg andelen på en stabil nivå fram till 2020. Det är i princip lika vanligt att ofta oroa sig för stöld av eller skadegörelse på bil bland män som bland kvinnor (21 respektive 20 % 2025), och så har det sett ut under större delen av perioden.

Andelen som ofta känner oro för stöld av eller skadegörelse på bil 2025 är störst i åldersgruppen 25–34 år bland män, och är sedan mindre ju äldre och yngre åldersgrupp som studeras. Bland kvinnor är andelen störst i åldersgrupperna 25–34 år samt 55–64 år och inget tydligt mönster framkommer. Minst är andelen i den yngsta åldersgruppen, bland både män och kvinnor.

Andelen som ofta oroar sig skiljer sig också mellan andra grupper i befolkningen. Exempelvis är det en större andel bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda som oroar sig jämfört med framför allt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Det är även vanligare att boende i områden med socioekonomiska utmaningar oroar sig än boende i övriga områdestyper, liksom boende i flerfamiljshus jämfört med boende i småhus.

I NTU 2025 uppger 23 procent att de (ganska eller mycket) ofta under det senaste året valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för att utsättas för brott. Andelen har legat relativt stabilt runt den här nivån sedan 2016. I början av perioden (2007–2014) syntes en nedåtgående trend, men den följdes av en tydlig ökning 2015 och 2016. Det är genomgående en betydligt större andel kvinnor än män som uppger att de ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt (30 respektive 15 % 2024). Dock är utvecklingen över tid relativt likartad mellan könen.

Andelen som ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt 2025 är särskilt stor bland kvinnor i åldern 20–24 år, därefter är andelen mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Liknande mönster syns bland män, men andelen är störst i åldersgruppen 25–34 år.

Vidare är det vanligare att svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda har valt en annan väg eller ett annat färdsätt, framför allt jämfört med utrikesfödda. Det är även vanligare att ha valt annan väg eller färdsätt bland ensamstående med barn än bland övriga familjetyper, liksom bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner, framför allt jämfört med boende i mindre städer, tätorter och landsbygdskommuner.

Det är 12 procent av befolkningen 2025 som uppger att de (ganska eller mycket) ofta under det senaste året har avstått från någon aktivitet till följd av oro för att utsättas för brott, vilket är ungefär samma nivå som 2024 (11 %). Andelen var relativt oförändrad i början av perioden (2007–2015), fram till en ökning 2016–2020. Därefter syns en viss minskning, men nivån är fortfarande högre än 2007–2015. Utvecklingen har sett relativt likartad ut bland män och kvinnor. Att ofta ha avstått från någon aktivitet på grund av oro har samtliga år varit vanligare bland kvinnor än bland män. Andelen 2025 är 9 procent bland män och 15 procent bland kvinnor.

Sett till olika åldersgrupper bland män är andelen som avstått någon aktivitet på grund av oro störst i åldersgrupperna 25–34 år och 35–44 år. Andelen är sedan mindre i de yngre och äldre åldersgrupperna. Ett liknande mönster syns bland kvinnor. Men då är andelen i stället störst bland 20–24 åringar, följt av 25–34 åringar.

Andelen som avstått någon aktivitet är även större bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar och mindre ju bättre socioekonomiska förutsättningar områdena har. Det är också vanligare att ha avstått från någon aktivitet bland ensamstående med barn än bland övriga familjetyper.

Det är 21 procent av befolkningen som 2025 uppger att de (ganska eller mycket) ofta har avstått från någon aktivitet på internet eller att de aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oro att utsättas för trakasserier eller hot. Andelen har varit relativt oförändrad under hela perioden (2018–2025). Män och kvinnor följer varandra sett till både utvecklingen över tid och nivåer, och 2025 är andelen densamma bland män och kvinnor.

En jämförelse mellan olika åldersgrupper 2025 visar att bland kvinnor är andelen som avstått någon aktivitet på internet större bland äldre och mindre bland yngre. Bland män är andelen större i de mittersta åldersgrupperna (35–64 år) och minst i de två yngsta åldersgrupperna (16–24 år). Gemensamt för män och kvinnor är att andelen som helt avstår från att lägga upp något på internet på grund av oro är större i de äldre åldersgrupperna och allra störst bland de äldsta (75–84 år).

För flera av de övriga redovisningsgrupperna syns små skillnader vad det gäller andelen som avstått någon aktivet på internet. Det är dock vanligare bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar än vad det är bland framför allt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder, liksom bland personer med gymnasial utbildning jämfört med personer med lägre respektive högre utbildningsnivå.

Andelen i befolkningen som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället uppgår till 54 procent 2025. Det är en ökning jämfört med 2024 (50 %) och därmed en fortsättning på den generellt ökande trend som synts sedan 2015. I början av perioden fram till och med 2011 syntes i stället en minskning av andelen oroliga. Utvecklingen över tid har sett likartad ut bland män och kvinnor. Det var från den första mätpunkten 2007 fram till och med 2015 vanligare bland kvinnor än bland män att känna oro. Därefter följde andelarna varandra fram till och med 2023, då andelen som oroar sig återigen är större bland kvinnor. Andelen är 56 procent bland kvinnor och 51 procent bland män 2025.

Studeras andelen som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället utifrån olika åldersgrupper 2025 framkommer ett likartat mönster bland män och kvinnor. Andelen är minst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) och större bland äldre åldersgrupper.

I flera av de andra redovisningsgrupperna syns små skillnader i andelen som oroar sig över brottsligheten i samhället. Det är dock en större andel som oroar sig bland personer med gymnasial utbildning jämfört med personer med lägre respektive högre utbildningsnivå. I övrigt sticker grupperna ensamstående utan barn och utrikesfödda ut med en mindre andel oroliga jämfört med övriga familjetyper och de med en annan bakgrund.

Det är 83 procent 2025 som tror att antalet brott har ökat (kraftigt eller något) de senaste tre åren. Det är en minskning jämfört med 2024 (86 %). I början av perioden (2007–2014) syntes en nedåtgående trend, men efter en ökning 2015 var andelen relativt oförändrad fram till 2023 då den återigen ökade. Det är en större andel kvinnor än män som 2025 tror att brottsligheten har ökat (86 respektive 79 %), och så har det sett ut under hela perioden. Skillnaderna mellan könen var dock något mindre under åren 2017–2021.

Sett till ålder är mönstret likartat bland män och kvinnor 2025, med störst andel som tror att antalet brott har ökat de senaste tre åren bland yngre och äldre.

Det är relativt små skillnader mellan andra grupper i befolkningen. Dock sticker personer med eftergymnasial utbildning samt sammanboende personer med barn ut med en mindre andel som tror att antalet brott har ökat.