Otrygghet och oro för brott

Det är 24 procent av befolkningen 2024 som uppger att de känner sig (ganska eller mycket) otrygga eller som helt avstår från att gå ut sena kvällar på grund av otrygghet. Andelen otrygga var relativt oförändrad under perioden 2007–2015, men ökade påtagligt året därpå. Nivån låg sedan åter stabil fram till och med 2021, därefter har en svagt nedåtgående trend synts. Under hela tidsperioden har kvinnor i betydligt högre utsträckning än män uppgett att de känner sig otrygga, dock har utvecklingen över tid sett likartad ut. Bland kvinnor är det 31 procent som uppger att de känner sig otrygga 2024, motsvarande andel bland män är 17 procent.

Bedrägeri på internet är den brottstyp som störst andel av befolkningen (ganska eller mycket) ofta oroar sig för 2024 (38 %), och det är också den enda brottstypen där andelen som känner oro har ökat de senaste två åren. Näst vanligast är det att oroa sig för stöld av eller skadegörelse på bil (21 %), följt av oro för bostadsinbrott (20 %). Det är 13 procent som oroar sig för att bli rånade och 9 procent som uppger att de oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, medan 8 procent uppger oro för att utsättas för misshandel. Utvecklingen över tid för de olika brottstyperna beskrivs närmare under respektive avsnitt.

Generellt uppger kvinnor 2024 i större utsträckning än män att de ofta oroar sig för att utsättas för brott. Störst skillnad mellan könen syns vid oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, som kvinnor oroar sig för i betydligt större utsträckning än män. När det gäller andelen som oroar sig för att utsättas för misshandel och stöld av eller skadegörelse på bil är det inga eller i princip inga skillnader mellan män och kvinnor.

Oro för att utsättas för misshandel

Det är 8 procent av befolkningen 2024 som uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för misshandel. Andelen har legat på en relativt stabil nivå sedan den första mätningen 2017, med undantag för 2020 när andelen var något större, och 2024 när andelen är något mindre. Skillnader mellan kvinnors och mäns oro för att utsättas för misshandel är små, sett till både nivåer och utveckling över tid, och 2024 är andelen densamma bland män och kvinnor.

Att oroa sig för att utsättas för misshandel är generellt sett vanligare bland yngre och minst vanligt bland de äldsta åldersgrupperna 2024. Det gäller både bland män och kvinnor, undantaget är män i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) som oroar sig i mindre utsträckning.

Det är även vanligast att oroa sig för misshandel bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, och andelen som oroar sig är därefter mindre ju bättre socioekonomiska förutsättningar området har. Boende i flerfamiljshus oroar sig i större utsträckning än boende i småhus. Sett till familjetyp oroar sig ensamstående i större utsträckning än sammanboende.

Oro för att utsättas för våldtäkt eller sexuella angrepp

I NTU 2024 uppger 9 procent av befolkningen att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp. Andelen har minskat något efter 2020. Dessförinnan (från 2017) låg den relativt oförändrad. Det är stora nivåskillnader mellan kvinnors och mäns oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp, där kvinnor oroar sig i betydligt större utsträckning än män (16 % jämfört med 1 % 2024). Andelen bland kvinnor har minskat något sedan 2020 medan andelen bland män har varit i princip densamma sedan 2017.

Sett till olika åldersgrupper 2024 är andelen som oroar sig bland kvinnor betydligt större bland yngre; och störst är den i den näst yngsta åldersgruppen 20–24 år, sedan är andelen tydligt mindre ju äldre åldersgrupp som studeras. Bland män är nivåerna mer snarlika sett till ålder och på en betydligt lägre nivå än bland kvinnor.

Att oroa sig för våldtäkt eller andra sexuella angrepp är dessutom betydligt vanligare bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar än bland personer med annan bakgrund. Vidare oroar sig ensamstående i större utsträckning än sammanboende. Det syns även skillnader mellan olika kommungrupper, där andelen är störst i storstäder och storstadsnära kommuner, och mellan olika bostadstyper, där andelen är större bland boende i flerfamiljshus.

Oro för att utsättas för rån

Den andel av befolkningen som 2024 uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för rån är 13 procent. Andelen har legat på en relativt stabil nivå sedan den första mätpunkten 2017, med undantag för 2020 när andelen var något större, och 2024 när andelen är något mindre. Kvinnor oroar sig för att utsättas för rån i högre grad än män (15 respektive 12 % 2024), och så har det sett ut under hela tidsperioden, dock är skillnaderna mindre på senare år.

Studeras resultaten utifrån olika åldersgrupper 2024 syns ett relativt likartat mönster bland män och kvinnor. Andelen är störst i åldersgrupperna 20–24 år och 25–34 år. Dock är skillnaderna mellan olika åldersgrupper mindre bland kvinnor än bland män.

Vidare oroar sig svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda i större utsträckning för att utsättas för rån än framför allt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Utöver det syns även skillnader sett till var och hur man bor. Det är även vanligare att oroa sig bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner samt bland boende i flerfamiljshus.

Oro för att utsättas för bedrägeri på internet

Det är 38 procent av befolkningen 2024 som (ganska eller mycket) ofta har oroat sig för att utsättas för bedrägeri vid köp av varor eller tjänster på internet eller helt avstår från att göra det på grund av oro. Det är en fortsättning på den ökning som syntes 2023. Dessförinnan låg andelen på samma nivå sedan den första mätpunkten 2020. Utvecklingen har sett liknande ut för båda könen, dock syns en något större ökning bland kvinnor än bland män. Andelen 2024 är 41 procent bland kvinnor och 35 procent bland män.

Studeras olika åldersgrupper syns samma övergripande mönster bland män och kvinnor 2024: att andelen som oroar sig för att utsättas för bedrägeri vid köp av varor eller tjänster på internet eller helt avstår från att göra det på grund av oro generellt sett är större ju äldre åldersgrupp som studeras. Sett till enbart den andel som helt avstår från att handla på internet på grund av oron är den störst i den äldsta åldersgruppen (75–84 år) bland både män och kvinnor.

Det är en större andel bland dem med gymnasial utbildning som oroar sig för att utsättas för bedrägeri jämfört med dem med lägre eller högre utbildningsnivå. I övrigt är skillnaderna mellan olika grupper små bortsett från att gruppen ensamstående utan barn sticker ut med en mindre andel oroliga än övriga familjetyper.

Oro för att utsättas för bostadsinbrott

Det är 20 procent av befolkningen 2024 som (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för bostadsinbrott. Inledningsvis (från 2007) var andelen i princip oförändrad, följt av en ökning mellan 2012 och 2017. Sedan 2021 har en svagt nedåtgående trend synts och andelen ligger nu på samma nivå som innan ökningen. Utvecklingen har varit relativt likartad för män och kvinnor, dock är andelen något större bland kvinnor. Andelen bland män är 19 procent 2024 och andelen bland kvinnor är 21 procent.

Mönstret är relativt likartat bland män och kvinnor i olika åldersgrupper 2024. Andelen som ofta känner oro är större ju äldre åldersgrupp som studeras fram till de två äldsta åldersgrupperna där andelen är mindre. Dock är skillnaderna mellan åldersgrupperna större bland män än bland kvinnor.

Vidare oroar sig boende i småhus i större utsträckning för bostadsinbrott än boende i flerfamiljshus, och personer med gymnasial utbildning oroar sig i större utsträckning jämfört med de som har lägre eller högre utbildningsnivå. Utöver det sticker gruppen ensamstående utan barn ut med en mindre andel oroliga än övriga familjetyper.

Oro för stöld av eller skadegörelse på bil

I NTU 2024 uppger 21 procent av befolkningen att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att utsättas för stöld av eller skadegörelse på bil. Andelen minskade under den första delen av perioden (2007–2013), men därefter skedde det en ökning mellan 2015 och 2017. Efter en period av högre nivåer har andelen efter 2020 minskat och nu syns liknande nivåer som innan ökningen. Det är i princip lika vanligt att ofta oroa sig för stöld av eller skadegörelse på bil bland män som bland kvinnor (22 respektive 21 % 2024), och så har det varit under hela perioden.

Andelen som ofta känner oro för stöld av eller skadegörelse på bil 2024 är störst i åldersgruppen 25–34 år bland män, medan den bland kvinnor är störst i åldersgruppen 55–64 år. Minst är andelen i den yngsta åldersgruppen, bland både män och kvinnor.

Boende i områden med socioekonomiska utmaningar oroar sig i större utsträckning än boende i övriga områdestyper. Likaså oroar sig en större andel av dem med gymnasial utbildning jämfört med dem som har en lägre eller högre utbildningsnivå, och en större andel bland boende i flerfamiljshus jämfört med boende i småhus.

Andelen i befolkningen som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället uppgår till 50 procent 2024, vilket är en minskning sedan 2023 (53 %) när andelen låg på den högsta nivån sedan mätningarna inleddes. I början av tidsperioden fram till och med 2011 syntes en minskning av andelen oroliga, men sedan 2015 har trenden varit uppåtgående. Utvecklingen över tid har sett likartad ut bland män och kvinnor. Det var från den första mätpunkten 2007 fram till och med 2015 vanligare bland kvinnor än bland män att känna oro, men efter det har andelen varit ungefär på samma nivå. Andelen 2024 är 49 procent bland män och 51 procent bland kvinnor.

Studeras andelen som i stor utsträckning oroar sig för brottsligheten i samhället utifrån olika åldersgrupper 2024 framkommer ett likartat mönster bland män och kvinnor. Andelen är minst i den yngsta åldersgruppen (16–19 år) och störst bland äldre åldersgrupper.

Sett till andra grupper i befolkningen visar resultaten också att de med gymnasial utbildning oroar sig i större utsträckning över brottsligheten än de som har en lägre eller högre utbildningsnivå. Vidare oroar sig svenskfödda med minst en svenskfödd förälder eller två utrikesfödda föräldrar i större utsträckning än utrikesfödda.

Det är 86 procent 2024 som tror att antalet brott har ökat (kraftigt eller något) de senaste tre åren, vilket är på ungefär samma nivå som 2023. I början av tidsperioden (2007–2014) syntes en nedåtgående trend vad det gäller andelen som tror att antalet brott har ökat. Men efter en ökning 2015 låg andelen relativt oförändrad fram till 2023 när ytterligare en ökning syntes. Det är en större andel kvinnor än män som 2024 tror att brottsligheten har ökat (88 respektive 83 %) och så har det sett ut under hela perioden. Skillnaderna mellan könen var dock något mindre under åren 2017–2021.

Sett till ålder är mönstret likartat bland män och kvinnor 2024, med störst andel som tror att antalet brott har ökat de senaste tre åren bland yngre och äldre.

Det är generellt små eller nästintill inga skillnader mellan andra grupper i befolkningen. Det är dock en något större andel som tror att antalet brott har ökat bland dem med som högst förgymnasial eller gymnasial utbildning jämfört med dem med eftergymnasial utbildning. Andelen är också större bland personer utan barn jämfört med personer med barn.

Andelen som uppger att de (ganska eller mycket) ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott är 33 procent 2024. Andelen minskade i början av tidsperioden (2007–2014) och efter en tydlig ökning fram till 2016 har nivån legat relativt stabilt bortsett från en tillfällig ökning 2020. Utvecklingen över tid ser liknande ut för män och kvinnor, men det är en större andel kvinnor än män som ofta oroar sig för att någon närstående ska drabbas av brott. Skillnaden mellan könen har dock minskat jämfört med i början av tidsperioden. Andelen 2024 är 29 procent bland män och 36 procent bland kvinnor.

Vid en jämförelse mellan olika åldersgrupper 2024 framgår det att andelen oroliga är större i åldrarna 45–54 år och 55–64 år, och mindre bland de yngsta och äldsta. Det gäller båda bland både män och kvinnor, men nivåerna är högre bland kvinnor.

Det är också en större andel bland svenskfödda med två föräldrar utrikesfödda som oroar sig för att närstående ska drabbas av brott än svenskfödda med minst en svenskfödd förälder och utrikesfödda. Ensamstående med barn uppger oro i större utsträckning än övriga familjetyper. Vidare oroar sig de med gymnasial utbildning i större utsträckning än de med lägre och högre utbildningsnivå.

I NTU 2024 uppger 22 procent att de (ganska eller mycket) ofta under det senaste året valt en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för att utsättas för brott. Sett till utvecklingen över tid minskade andelen i början av perioden (2007–2014), därefter ökade andelen i stället och har sedan 2016 legat på en relativt stabil nivå. Det är en betydligt större andel kvinnor än män som 2024 uppger att de ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt (28 respektive 15 %), dock är utvecklingen över tid relativt likartad.

Andelen som ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt 2024 är särskilt stor bland kvinnor i åldern 20–24 år, följt av kvinnor 25–34 år. Bland män är skillnaderna mellan åldersgrupperna mindre än bland kvinnor. Bland både män och kvinnor är andelen minst i de två äldsta åldersgrupperna.

Vidare är det vanligare att ha valt en annan väg eller ett annat färdsätt bland svenskfödda än bland utrikesfödda, och särskilt bland svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda. Dessutom är andelen större bland boende i storstäder och storstadsnära kommuner jämfört med framförallt boende i mindre städer, tätorter och landsbygdskommuner. Det är också vanligare bland ensamstående med barn att ha valt en annan väg eller ett annat färdsätt än bland övriga familjetyper.

Det är 11 procent av befolkningen 2024 som uppger att de (ganska eller mycket) ofta under det senaste året har avstått från någon aktivitet till följd av oro för att utsättas för brott. Andelen var relativt oförändrad i början av perioden (2007–2015), fram till en ökning 2016–2020. Därefter syns en svag minskning. Utvecklingen har sett liknande ut bland män och kvinnor, men varit något mer stabil bland män. Att ofta ha avstått från någon aktivitet på grund av oro har samtliga år varit vanligare bland kvinnor än bland män. Andelen 2024 är 8 procent bland män och 13 procent bland kvinnor.

Sett till olika åldersgrupper bland män är andelen mindre bland de äldsta och yngsta åldersgrupperna 2024. Liknande mönster framträder bland kvinnor, med undantag för den näst yngsta åldersgruppen, där andelen i stället är störst.

Boende i områden med socioekonomiska utmaningar uppger att de avstått från någon aktivitet i större utsträckning än boende i övriga områdestyper. Det är även vanligare att svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda avstått någon aktivitet, jämfört med framförallt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder.

Det är 20 procent av befolkningen som 2024 uppger att de (ganska eller mycket) ofta har avstått från någon aktivitet på internet eller att de aldrig lägger upp någonting på internet på grund av oro att utsättas för trakasserier eller hot. Andelen har legat relativt oförändrad under hela tidsperioden (2018–2024). Män och kvinnor följer varandra väl sett till både utvecklingen över tid och nivåer, och 2024 är andelen 20 procent bland män och 21 procent bland kvinnor.

En jämförelse mellan olika åldersgrupper 2024 visar att bland kvinnor är andelen i princip större ju äldre åldersgrupp som studeras. Sett till män är andelen större ju äldre åldersgrupp fram till och med gruppen 45–54 år, och därefter är andelen mindre igen. Gemensamt för män och kvinnor är att andelen som helt avstår från att lägga upp något på internet på grund av oro är större bland de äldre åldersgrupperna och allra störst bland de äldsta (75–84 år).

För flera av redovisningsgrupperna syns små skillnader vad det gäller andelen som avstått någon aktivet på internet. Det är dock vanligare bland svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar att avstå från att skriva eller lägga upp något på internet än vad det är bland framförallt svenskfödda med minst en svenskfödd förälder. Det är också en större andel bland ensamstående med barn jämfört med övriga familjetyper som avstått.