Grunden för ett välfärdsbrott är att personer antingen för egen del eller genom ett företag eller förening tillskansar sig offentliga medel felaktigt från trygghetssystemen. Det kan till exempel ske genom att en privatperson har lurat sin läkare och fått ett sjukintyg med felaktiga uppgifter och på så sätt kan ansöka om sjukpenning utan att uppfylla villkoren, eller att den genom en arbetsgivare den känner fått en för hög inkomstuppgift, så den får för mycket a-kassa när den är arbetslös. I andra fall har personen köpt felaktiga intyg av intygsgivare som tar extra betalt för att ställa ut felaktiga intyg.
De felaktiga utbetalningarna kan också handla om att en förening fått bidrag för en aktivitet som aldrig anordnades eller för deltagare som inte var där. Andra exempel rör välfärdsföretag som begärt betalt för hemtjänst som de inte utfört eller patienter som fått en billigare behandling än den regionen betalar för.
Om välfärdsbrott
- Välfärdsbrott innebär att offentligt finansierade trygghetssystem inom stat, region och kommun utnyttjas för egen vinning, av privatpersoner, företag eller föreningar.
- Begreppet inkluderar framför allt bidragsbrott och bedrägerier där aktören har lämnat felaktiga uppgifter, eller inte följer lagar och villkor i exempelvis avtal. Det kan leda till felaktiga utbetalningar av sådant som föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, ekonomiskt bistånd och föreningsbidrag.
- Välfärdsbrott avser också felaktigheter vid köp av välfärdstjänster såsom hemtjänst och vård. Dessa kan utgöra såväl straffbelagda gärningar som civilrättsliga avtalsbrott.
Många av de enskilda som begår bidragsbrott har ingen koppling till kriminella miljöer, men vissa har det. Detsamma gäller företagen och föreningarna. Som framgår av tidigare exempel förekommer både enskilda gärningspersoner och personer som samarbetar på olika sätt. Enskilda kan också på olika sätt ha lärt sig hur de kan få bidrag felaktigt, utan att ha kopplingar till kriminella miljöer. Medan vissa bidragsbrott planerats noga har andra uppkommit över tid genom att bidragstagaren exempelvis blivit friskare eller fått inkomster, men inte rapporterat det till den som betalar ut bidraget eller ersättningen.
Brotten möjliggörs av ömsesidiga beroenden i systemet
En styrka med begreppet välfärdsbrott är att det fångar in de särskilda skador det medför att begå brott mot våra gemensamma resurser. Brotten har stora likheter, eftersom de utnyttjar det faktum att det finns glapp och otydligheter i regelverk, kontroller och olika offentliga aktörers mandat. Det finns också ömsesidiga beroenden mellan olika system, till exempel att inkomstuppgifter avgör storleken på olika utbetalade bidrag, eller att tillstånd krävs för att vara verksam på vissa välfärdsmarknader. En illustration är att felaktiga inkomstuppgifter kan resultera i felaktigt utbetalda bidrag i arbetslöshets- och socialförsäkringarna, och senare generera felaktigt utbetald pension.
Dessa ömsesidiga beroenden kan också flytta mellan olika utbetalningssystem när kontrollerna skärps i något, men inte i samtliga. Andra exempel på ömsesidigt beroende är att kommunerna och Försäkringskassan har delat ansvar för personlig assistans, eller att föreningar typiskt sett har finansiering från många olika finansiärer. Det kan försvåra upptäckt i de fall aktörerna begår välfärdsbrott. Slutligen är ett viktigt skäl till att använda begreppet att flera myndigheter, kommuner och regioner har särskilda uppdrag om att motverka välfärdsbrottsligheten – för att förhindra att pengar hamnar fel och för att den riskerar att allvarligt skada tilltron till vårt gemensamma trygghetssystem.
Samlingsbegrepp där flera brott ingår
Hur vanligt är det då med välfärdsbrott? Det är svårt att ge en sammantagen eller övergripande bild av välfärdsbrott utifrån kriminalstatistiken. Skälet är att välfärdsbrott är ett samlingsbegrepp som omfattar flera olika brott där det utifrån brottsrubriceringen inte alltid framkommer att det kan utgöra välfärdsbrottslighet. Undantaget är bidragsbrott, vilket utifrån brottsrubriceringen naturligt ingår i begreppet välfärdsbrott.
Vilka specifika brott kan välfärdsbrott då inkludera? Det inkluderar framför allt bidragsbrott och vissa bedrägerier, där personer felaktigt uppgett att de uppfyller villkoren för en offentlig utbetalning, eller i vissa fall inte meddelat att de inte längre uppfyller kraven. Gärningarna osant intygande och försäkran är ofta ett led i denna brottslighet. Om företag eller föreningar används kan det även innefatta skattebrott, bokföringsbrott och vid viss typ av penninghantering även penningtvätt eller näringspenningtvätt. Nu föreslås dessutom ett nytt brott som liknar bidragsbrottet att införas 1 jan 2026. Skillnaden är att det så kallade subventionsbrottet tar sikte på bland annat bedrägerier mot statliga företagsstöd och EU-stöd.
I det följande avsnittet beskrivs anmälda brott för de välfärdsbrott som går att särskilja i kriminalstatistiken, nämligen anmälda bidragsbrott och en engångsstatistik om bedrägerier mot kommuner och regioner.
Några närbesläktade begrepp
- Välfärdsbrott. Används ibland tillsammans med eller som synonym för andra begrepp. Vanliga närliggande begrepp är kriminell ekonomi, arbetslivskriminalitet, otillåten påverkan och korruption.
- Kriminell ekonomi. Ett begrepp som från början togs fram av
Polismyndigheten som tar sikte på brottsvinst- och penninghantering inom många olika brott som narkotikabrott, bedrägerier, skattebrott etc. Hanteringen av medlen kan utgöra penningtvätt och näringspenningtvätt. Arbetslivskriminalitet innebär att arbetsgivare bryter mot lagar och regler i arbetslivet, och innebär typiskt sett att de utnyttjar sin arbetskraft eller låter bli att betala skatter och avgifter. Andra exempel är att de bryter mot regler om arbetsmiljö, får bidrag de inte har rätt till eller har arbetstagare som saknar arbetstillstånd i Sverige. - Arbetslivskriminalitet. Ett sätt att förklara hur begreppen förhåller sig till varandra är att vissa välfärdsbrott kan vara del av arbetslivskriminaliteten. Ett exempel är när personal inom hemtjänst eller personlig assistans utnyttjas. På samma sätt är välfärdsbrotten en del av den kriminella ekonomin på så sätt att det rör sig om brottsvinster, men det finns sällan ett behov av att tvätta pengar eftersom det handlar om legala pengar som utbetalats på felaktiga grunder. Om man inkluderar även uteblivna skatteinbetalningar i välfärdsbrottsbegreppet – vilket vissa gör – blir överlappningen med kriminell ekonomi av förklarliga skäl större.
- Otillåten påverkan. I vissa fall sker de felaktiga utbetalningar genom att otillåtet påverka (inklusive försöka korrumpera) en handläggare. På så sätt har begreppen ett samband, men otillåten påverkan är inte avgränsad till välfärdsbrott utan förekommer i situationer utan brottslighet och vid väsentligt fler andra brott.
Statistik över välfärdsbrott
Tänk på att vid bidragsbrott och bedrägeribrott är det inte ovanligt att enskilda stora ärenden med många brottstillfällen förekommer. Dessa kan ha stor påverkan på statistiken och kan helt eller delvis förklara förändringar jämfört med motsvarande period föregående år.
Bidragsbrott
Brott mot bidragsbrottslagen (2007:612) innefattar inte andra brott än välfärdsbrott, men långt ifrån alla välfärdsbrott eftersom enbart vissa utbetalningar omfattas. Lagen omfattar sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, en kommun eller en arbetslöshetskassa.
De anmälda bidragsbrotten har ökat under den senaste tioårsperioden. Mellan 2015–2018 anmäldes cirka 10 000–15 000 bidragsbrott per år och därefter, under 2019–2024, har de anmälda bidragsbrotten varierat mellan 19 000–23 000 brott per år, med undantag för den högsta noteringen under covid-19 pandemin år 2020 då det anmäldes cirka 27 000 bidragsbrott.
Under 2024 anmäldes cirka 22 400 bidragsbrott, varav majoriteten var riktade mot Försäkringskassan (63 procent) samt a-kassorna och Arbetsförmedlingen (21 procent).
Anmälda bidragsbrott
- diagram
- tabell
Bedrägeribrott
Brå har tagit fram engångsstatistik om anmälda brott som registrerats med juridiska personer som målsägande 2018–2023. Denna statistik kan bidra till en mer samlad bild av omfattningen av anmälda brott och de målsägande som registreras när företag och organisationer rapporterar brott till rättsväsendet. Den typen av statistik används här för att visa nivån på och utvecklingen av anmälda bedrägeribrott som riktar sig mot kommuner och regioner. Det inkluderar välfärdsbrott, men kan också innehålla andra typer av bedrägerier. Oavsett har syftet varit att komma över kommunala medel och resultaten är därför intressanta för den som arbetar mot välfärdsbrott.
Kommuner och bedrägeribrott
Med undantag för 2019, då 1 162 anmälda bedrägeribrott var riktade mot kommunerna varierade antalet anmälda bedrägerier mellan 382–556 brott under perioden 2018–2023. Mellan 127–157 av landets kommuner hade registrerats som målsägande för minst ett anmält bedrägeribrott under perioden, vilket innebär att mellan 44–54 procent av landets kommuner årligen har anmält bedrägeribrott under 2018–2023. Det innebär med andra ord att varje kommun i genomsnitt anmält 3–4 bedrägeribrott per år under perioden (med undantag för 2019 då genomsnittet är 8 anmälda bedrägerier per kommun).
Bedrägeribrott mot kommuner
- diagram
- tabell
Regioner och bedrägeribrott
Ett liknande mönster framträder när Sveriges 21 regioner (före detta landsting) undersöks. Mellan 207–515 anmälda bedrägerier var riktade mot regionerna, med den hösta noteringen 2019. Antalet unika regioner som registrerats som målsägande var mellan 16–20 regioner per år 2018–2023, vilket innebär att mellan 76– 95 procent av samtliga regioner årligen har anmält bedrägeribrott under de åren.
Bedrägeribrott mot regioner
- diagram
- tabell
Vikten av att komma igång med arbetet att förebygga välfärdsbrott
Den här artikeln har konstaterat att det är svårt att definiera välfärdsbrott. Det är ett samlingsbegrepp som kan innefatta alltifrån systematiska felaktigheter som inte behöver vara kriminaliserade till regelrätta brott – av olika brottsrubriceringar. Omfattningen är oklar, dels för att alla brott inte upptäcks och rapporteras, dels för att de är svåra att identifiera i statistiken. Det viktiga för dig som exempelvis arbetar i en organisation som betalar ut pengar från våra trygghetssystem, är att vara specifik i vad ni menar när ni vill förebygga och upptäcka fler välfärdsbrott. Genom att börja i olika konkreta former av utbetalningar, till exempel ett specifikt bidrag, omsorg eller vård kopplat till ett visst avtal – blir det lättare att identifiera fall, tydliggöra ansvar för arbetet och att vidta konkreta förebyggande åtgärder som kan ha effekt.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att välfärdsbrottsligheten är ett stort och komplext område. Genom att öka kunskapen om vad välfärdsbrott är och hur det yttrar sig, så hoppas vi att fler på ett enklare sätt kan ta steget att upptäcka och arbeta förebyggande mot välfärdsbrott i sin organisation.
Har du frågor om statistiken?
Har du frågor om statistiken i artikeln? Kontakta statistik@bra.se