Antiziganistiska hatbrott
I vilka miljöer och sammanhang begås antiziganistiska hatbrott? Vilka är det som drabbas och vad får brotten för konsekvenser för dem som utsätts? Och hur kan samhället förebygga nya brott? Den här rapporten presenterar resultatet av Brås studie om antiziganistiska hatbrott.
Fakta om publikationen
- Författare
- Övrig information
- © Brottsförebyggande rådet 2025
- urn:nbn:se:bra-1344
- Rapport 2026:17
Pressmeddelande
Ny rapport från Brå om antiziganistiska hatbrott
Antiziganistiska hatbrott förekommer i olika typer av miljöer och sammanhang, ofta i form av verbala kränkningar och diskriminering. Utsattheten upplevs prägla vardagen, men samtidigt är anmälningarna få. Det visar en ny rapport som Brå publicerar idag.
I intervjuer och polisanmälningar framgår det att antiziganistiska hatbrott förekommer bland annat i hemmamiljön, i skolan, på allmänna platser men även i sociala medier och i kontakt med myndigheter.
– Det kan handla om grannar som uttrycker hat och hot, att nekas inträde till restauranger och nattklubbar eller utsättas för grundlösa anklagelser om stöld i affärer. Relationen mellan den som utsätter och den utsatta kan därmed variera stort. Bland vuxna begås våldsbrott oftast av en okänd gärningsperson, medan det bland barn främst handlar om våld som begås av andra barn i skolmiljön, säger Mariana Dufort, utredare på Brå.
Verbala kränkningar i form av olaga hot, förtal, förolämpning eller ofredande förekommer i ungefär hälften av polisanmälningarna om antiziganistiska hatbrott. Förutom kränkande uttryck om romer rör det sig om fördomar gällande romska karaktärsdrag, som riktas mot enskilda romer, romer som grupp eller mot individer eller grupper som uppfattas vara romer. Flera intervjuade beskriver en större risk att utsättas för hatbrott när de bär traditionella romska kläder, eller när den romska identiteten uttrycks på andra sätt. Även EU-medborgare som tigger på offentliga platser och uppfattas som romer löper risk att utsättas för antiziganistiska hatbrott.
Utsattheten kan leda till känslomässiga och hälsomässiga konsekvenser som oro eller rädsla för att utsättas för brott, samt känslor av utanförskap eller av att vara mindre värd. Det kan också leda till konsekvenser som uppstår senare i form av stress, trauma eller annan psykisk ohälsa som sömnsvårigheter och depression.
Hatbrott och andra uttryck med antiziganistiska motiv kränker romers rätt att uttrycka sin identitet. Intervjuerna visar att rädslan för att utsättas för brott kan leda till begränsningar i den utsattes rörelsemönster eller till att individer döljer sin romska identitet som ett sätt att undvika utsatthet.
I intervjuerna beskrivs utsattheten som vanligt förekommande och varierad. Samtidigt är de anmälda hatbrotten med antiziganistiska motiv relativt få. Det bidrar till att mörkertalet för antiziganistiska hatbrott kan anses vara högt. Det finns flera orsaker till att romer eller andra grupper som utsätts för antiziganistiska hatbrott avstår från att anmäla till polisen. Det handlar bland annat om ett bristande förtroende för rättssystemet, rädsla för negativa konsekvenser och att anmälningsprocessen upplevs som lång och krävande.
– Hatbrott kan vara svåra att utreda och det är få anmälningar som leder till åtal. Intervjupersonerna berättar också om negativa erfarenheter av kontakter med polisen. Samtidigt finns en osäkerhet om vilka händelser som utgör hatbrott och det kan vara svårt att veta vart man ska vända sig när man blivit utsatt för antiziganism. Därför väljer många att inte anmäla, säger Anna Repo, utredare på Brå.
Det finns flera olika initiativ för att bekämpa antiziganism men mer kan göras. Antiziganistiska hatbrott behöver lyftas fram tydligare i myndigheters styrdokument, både i problemformuleringar och i planerade åtgärder, inte minst inom rättsväsendet, så att frågan inte bortprioriteras eller osynliggörs. Att öka kunskapen om antiziganistiska hatbrott och att införa en central stödfunktion kan öka hjälpsökandet och anmälningsbenägenheten.
Kontakt
Sammanfattning
Verbala kränkningar och diskriminering vanligt
Verbala kränkningar i form av olaga hot, förtal, förolämpning eller ofredande förekommer i ungefär hälften av de polisanmälningar om antiziganistiska hatbrott som Brå har studerat. Förutom antiziganistiska uttryck, som till exempel ”tattare”, ”zigenare” eller ”gypsy”, förekommer även andra rasistiska-, misogyna- och avhumaniserande uttryck. Liknande uttryck är även återkommande vid skadegörelse som till exempel vid klotter eller klistermärken i offentlig miljö. När antiziganistiska budskap uttrycks i offentligheten förekommer ibland samtidigt högerextrema budskap såsom nazistiska symboler.
Både polisanmälningarna om antiziganistiska hatbrott och Brås intervjuer med hatbrottsutsatta innehåller beskrivningar av misshandel, även om de är förhållandevis få. Därtill förekommer andra aggressiva beteenden som framför allt riktats mot socialt utsatta EU/EES-medborgare som ofta uppfattas vara romer. Det handlar till exempel om att personer kastat föremål på de utsatta eller sparkat på deras tillhörigheter.
Intervjuerna visar att utsatthet för antiziganism till stor del består av olika diskriminerande handlingar gentemot romer eller personer som uppfattas vara romer. Exemplen belyser dels diskriminering som kan utgöra brott, dels mer strukturella former av diskriminering som inte alltid skulle klassas som hatbrott i juridisk mening. Vanliga former av diskriminering är att nekas tillträde till serviceställen som restauranger och barer men även att utsättas för grundlösa beskyllningar om stöld i affärer. Det kan också handla om negativ särbehandling i kontakt med olika samhällsaktörer.
Antiziganistiska hatbrott förekommer i flera miljöer
Antiziganistiska hatbrott förekommer i olika typer av miljöer och sammanhang. Det kan vara i hemmiljön, på allmänna platser, på företagslokaler samt i kontakten med myndigheter och andra samhällsaktörer. Relationen mellan den som utsätter och de utsatta kan därmed också variera stort och gärningspersonerna kan både vara kända eller okända för personen som utsätts. När det förekommit våld eller annat aggressivt beteende mot vuxna har gärningspersonen oftast varit någon som målsäganden inte känner sedan tidigare. Skolan är den vanligaste platsen där barn kommer i kontakt med antiziganism och antiziganistiska hatbrott, där utsattheten också ibland upprepad i form av mobbning.
Studien visar att synliga attribut som uppfattas som romska kan öka risken för att utsättas för hatbrott. Ett återkommande exempel i intervjuerna är traditionella romska kläder som oftare bärs av romska kvinnor, som också därför beskrivs som mer utsatta än romska män. Även socialt utsatta EU/EES-medborgare som tigger på offentliga platser beskrivs som utsatta för hatbrott i större utsträckning än andra.
Flera hinder för polisanmälan
Mörkertalet för antiziganistiska hatbrott kan anses vara högt och det är relativt få hatbrott med antiziganistiska motiv som registreras av polisen.
Studien visar att det finns flera samverkande orsaker till att romer eller andra grupper som kan utsättas för antiziganistiska hatbrott avstår från att anmäla sin utsatthet till polisen.
De främsta anledningarna är bristande förtroende för rättssystemet generellt och Polismyndigheten i synnerhet, rädslan för negativa konsekvenser och att anmälningsprocessen upplevs som en börda. En annan vanlig anledning till att inte anmäla är upplevelsen av att en anmälan inte leder till något. Ett fåtal av de studerade polisanmälningarna om antiziganistiska hatbrott resulterade i åtal.
Förutom polisen finns flera aktörer med angränsande uppdrag med fokus på olika former av antiziganism. För den enskilde kan det vara svårt att veta vart man ska vända sig för att anmäla utsattheten och vilket stöd som kan förväntas. Vid utsatthet för diskriminering kan en del händelser till exempel utgöra olaga diskriminering, som regleras i brottsbalken, medan andra handlar om brott mot diskrimineringslagen. Den ena typen av händelse ska anmälas till polisen, den andra till Diskrimineringsombudsmannen. Brås intervjupersoner beskrev att detta ställer höga krav på individer som kan ha svårt att navigera bland dessa olika instanser vilket kan leda till att händelser inte anmäls.
Konsekvenser av antiziganistiska hatbrott
Av Brås intervjuer framgår att de konsekvenser som antiziganistiska hatbrott får varierar. Det kan handla om direkta känslomässiga konsekvenser för den som utsatts, till exempel i form av rädsla eller nedstämdhet och att känna sig förminskad eller mindre värd i anslutning till händelsen. Det kan också handla om konsekvenser som uppstår senare i form av stress, trauma, psykisk ohälsa, sömnsvårigheter och utanförskap. I polisanmälningarna finns även exempel på målsägande som har fått fysiska skador av den anmälda brottsligheten.
Antiziganistiska hatbrott kan få särskilt negativa konsekvenser för romska barn. I Brås intervjuer beskrivs hur barnen ofta växer upp med en nedärvd rädsla för utsatthet och diskriminering då de har sett sina föräldrar utsättas. Rädslan leda till negativa konsekvenser som att de väljer bort modersmålsundervisning eller slutar gå till skolan.
Ett framträdande tema i intervjuerna gäller hur romers utsatthet för hatbrott och närliggande uttryck för antiziganism leder till att romer upplever sig tvingade att dölja sin romska identitet i olika sammanhang. Det kan handla om att de undviker vissa platser eller att inte bär traditionella kläder i offentliga miljöer. Strategin att dölja sin identitet anses av många intervjupersoner vara nödvändig för att kunna ha en chans att skaffa jobb eller bostad. Det leder bland annat till att språket talas främst bland familj och vänner och att uttryck av den romska identiteten begränsas till privata kretsar.
När den romska identiteten döljs och modersmålsundervisning i skolan väljs bort riskerar individen, men i förlängningen även gruppen, att tappa sitt språk och sin kultur. Det skapar en isolering där man varken känner sig som en del av majoritetssamhället eller kan leva sitt liv fullt ut inom den egna gruppen.
Brås bedömning
En stärkt dialog och samarbete mellan civilsamhället och olika myndigheter är en viktig förutsättning för att bekämpa den antiziganistiska hatbrottsligheten. Samtidigt kräver det förebyggande arbetet mot antiziganistiska hatbrott även ett bredare arbete mot alla uttryck för antiziganism.
Det pågår idag ett flertal olika initiativ i syfte att bekämpa antiziganism och hatbrott men mer kan göras. Arbetet skulle till exempel gynnas av en stärkt koordinering av olika insatser och formuleringen av gemensamma indikatorer och mätbara mål som kan följas upp och utvärderas. För att kunna bedöma om insatser fungerar behöver uppföljningar innehålla utfallsmått som tydligt kopplar an till målet att minska förekomsten av antiziganism och antiziganistiska hatbrott. Antiziganism och antiziganistiska hatbrott behöver också lyftas särskilt i de problemformuleringar om, och åtgärder mot, hatbrott som uttrycks i olika styrdokument hos relevanta myndigheter, bland annat inom rättsväsendet, så att frågan inte bortprioriteras eller osynliggörs.
Lokala och regionala lägesbilder som tas fram inom ramen för det brottsförebyggande arbetet kan också med fördel inkludera antiziganistiska hatbrott som ett sätt att höja medvetenheten om den här typen av brottslighet. Därtill bedöms skolan vara en viktig aktör för att motverka barns utsatthet. Rutiner och riktlinjer utgör viktiga förutsättningar för att kvalitetssäkra skolans arbete mot antiziganistiska hatbrott och uttryck.
Studiens resultat visar att de brottsanmälningar som hatbrottsmarkeras av polisen utgör ett otillräckligt underlag för att beskriva karaktären av den antiziganistiska hatbrottslighet som förekommer i Sverige. Dels behövs insatser som kan öka anmälningsbenägenheten bland personer som utsätts för antiziganistiska hatbrott, dels behöver polisen bli bättre på att hatbrottsmarkera anmälningar där det kan finnas ett hatbrottsmotiv. Studiens resultat pekar också mot ett behov av att stärka Polismyndighetens pågående arbete med att skapa dialog och samarbete med romska grupper.
Vid sidan av rättsväsendets arbete skulle en nationell funktion med uppgift att samordna information om och ingången till olika nationella och regionala stödfunktioner också kunna öka hjälpsökande och anmälningsbenägenheten vid utsatthet för såväl antiziganistiska som andra former av hatbrott, men även utsatthet för andra uttryck för rasism och diskriminering. Idag beskrivs möjligheterna till hjälp och stöd som svårtillgängliga och många saknar kunskap om vilket stöd som finns.
Om rapporten
Brå har fått i uppdrag av regeringen att genomföra en fördjupad studie om antiziganistiska hatbrott för att öka kunskapen om, och stärka det förebyggande arbetet mot antiziganism. Syftet med studien har varit att ta fram ett kunskapsunderlag som kan användas som stöd i det brottsförebyggande arbetet mot antiziganistiska hatbrott.
För att uppfylla uppdragets syfte har Brå analyserat polisanmälningar med tillhörande förundersökningar som enligt Brås hatbrottsstatistik avser antiziganistiska hatbrott åren 2016–2022 samt aggregerade data för 2024.
Brå har även intervjuat romer och andra som är aktiva i frågor som rör romers rättigheter om deras erfarenheter av antiziganism och hatbrott, totalt 39 individer. Därtill har utdrag av antiziganistiska kommentarer på nätforumen Flashback och Reddit analyserats för att undersöka hot och hat i digitala forum.
Studiens resultat beskriver olika typer av händelser som kan utgöra antiziganistiska hatbrott och i vilka sammanhang dessa förekommer. Däremot går det inte att utifrån den här rapporten dra slutsatser om den antiziganistiska hatbrottslighetens omfattning.