Utbildning för gruppchefer i Rinkeby
I Brå-rapporten beskrivs polisområdet Stockholm Nord som ett positivt exempel på hur man arbetat med frågan om etnicitet i profileringsarbetet. Hösten 2022 anordnades exempelvis en konferens om etnisk profilering som riktade sig till gruppchefer, vilka även fick ta del av ett utbildningsmaterial. Saman Asad och Hanna Forsse arbetar som gruppchefer i Rinkeby och de berättar att de hade två utbildningstillfällen under hösten 2023 utifrån materialet som togs fram efter konferensen.
– Man fick sig en tankeställare; ”varför gjorde jag den här kontrollen? Var det mina fördomar eller hade jag någonting konkret? Den frågan behöver nog alla ställa sig då och då. Ibland när man stoppar människor på stan så får man bara en magkänsla om att man vill prata med den här individen, men vad bygger jag det på, säger Saman Asad.
De berättar också att de under det senaste året även har genomgått en kurs i profilering som handlar hur de jobbar mot människor i grupp för att upptäcka avvikande beteenden. Även om kursen mest är vinklad mot ett förhöjt terrorhot och våldsbejakande extremism menar båda att kunskapen kan användas i flera sammanhang, exempelvis vid misstanke om narkotikabrott.
– Jag skulle säga att kursen är bred, även om syftet är att ha en beredskap när terrornivån är höjd i Sverige. Materialet gjorde att många fick möjlighet att reflektera över ”hur ska jag kolla? Och hur ska jag arbeta?”. Annars går man på den här magkänslan som man kanske inte kan sätta ord på, säger Saman Asad.
Profileringsutbildningen riktar sig till alla poliser i yttre tjänst och bägge säger att man under utbildningen är tydliga med att det inte är etnicitet eller utseende som ska utgöra grund för ett ingripande, utan andra faktorer. Enligt Järvas lokalpolischef Torgny Söderberg är en polis som är bra på profilering duktig på att se olika mönster och beteenden.
Torgny Söderberg, lokalpolischef i Järva. Foto: Polisen
Han beskriver att poliserna i Järva måste förhålla sig till att de flesta har ett annat etniskt ursprung än vad de själva har – även om polisen idag har en större mångfald när det gäller kön, ålder och etnicitet än tidigare. I lokalpolisområdet finns det också stora socioekonomiska utmaningar och där invånarna har sämre tillit till polisen än i andra områden, och att man därför pratar särskilt mycket om polisens bemötande.
– Jag menar till och med att om man jobbar här måste man vara lite bättre än i andra områden på ett bra bemötande, säger Torgny Söderberg.
I arbetet med Brå-rapporten var det flera poliser som gav uttryck för att det inte går att profilera utifrån etnicitet i områden där många med utländsk bakgrund bor. Saman Asad och Hanna Forsse menar att ämnet är laddat och att de tror att många kan vara rädda för att säga fel. De tänker tillbaka på utbildningsdagarna hösten 2023, då var det flera poliser som instinktivt menade att etnisk profilering inte förekommer i deras arbete.
– Men jag tror att det är fel att säga att det inte förekommer på ett eller annat sätt, även om vi jobbar i ett område där det bor många människor med utländsk härkomst. Vi kan ju veta mycket om vissa individer och vilka som hanterar narkotikaförsäljningen eller som rör sig i de kretsarna. Vi vet till exempel att vi har många afghaner i vårt område som hanterar heroin och som missbrukar, men det gör ju inte alla afghaner – absolut inte! Men vi vet att ”i de här kretsarna, vid de här platserna” så har vi den problematiken. Det måste vi kunna prata om. Men det betyder ju inte att vi stannar varenda afghan för det, säger Hanna Forsse.
– Det kan ju också vara något undermedvetet för att man tidigare har erfarenhet av att ha fått träff på ungdomar med somalisk bakgrund på Rinkeby torg som ägnar sig åt kriminalitet, till exempel narkotikaförsäljning. Men missar man då något som händer runtomkring? säger Saman Asad.
Bägge har arbetat som poliser i Rinkeby i 10 år och beskriver att området ur ett polisiärt perspektiv har förändrats mycket under perioden, inte minst för att de fick ett polishus i området 2019. Det finns en stark lokal polisnärvaro och de säger att det finns få polisområden där man satsat så mycket på det brottsförebyggande arbetet som i Rinkeby. När de började arbeta i området fanns det mycket social oro och stenkastning mot blåljuspersonal. Det var heller inte ovanligt att man ringde in och hittade på jobb åt poliser för att de skulle komma till en plats och hamna i underläge. Den här typen av problem har gradvis försvunnit med tiden.
– När vi nu är på torget kommer ju folk fram hela tiden och uppskattar vår närvaro. ”Tack, nu vågar min dotter gå och handla mjölk för att ni är här”. Vi har trängt bort det här hänget, den här otryggheten. Det betyder jättemycket, säger Hanna Forsse.
Liksom Torgny Söderberg säger de att de i polishuset pratar mycket om bemötande, framför allt med utgångspunkt från reflektionsverktyget Uppdragskompassen som används vid exempelvis möten, utvecklingssamtal och medarbetardagar. Genom verktyget kan polisanställda utveckla och reflektera, bygga förtroende, agera tillsammans och skapa trygghet utifrån polisens uppdrag och tolv önskvärda beteenden. De beskriver att Uppdragskompassen har fått en tydligare roll under de senaste två åren, inte minst eftersom efterlevnaden numera är kopplad till lönen. De ger exempel på hur poliserna kan hjälpa varandra och inte riskera att medborgarna tappar förtroendet för polisen vid ingripanden.
– Ett ingripande kan se väldigt dåligt ut och att det kan uppfattas som kränkande, speciellt när man inte är inblandad och det sker i det offentliga rummet. Då har vi pratat mycket om att det är viktigt att man kan stanna kvar eftersom det har väckt mycket känslor, till exempel ett ingripande på Rinkeby torg. Då kanske jag kan stanna kvar med en patrull och försöka lugna ner situationen och prata med medborgarna och förklara. Det är viktigt att vi hjälper varandra, säger Hanna Forsse.
– Det som är svårt för många är att de inte förstår ingripandet från polisen. Att vi bara stannar någon och pratar kan ju göra så att folk känner sig orättvist behandlade: ”Varför stoppar du mig av alla människor här?” Det kan ju finnas en grund till det, men vi har pratat mycket om vikten av att förklara vad vi gör och varför vi gör det, säger Saman Assad.
Uppdragskompassen är ett verktyg som används vid exempelvis möten, utvecklingssamtal och medarbetardagar. Foto: Polisen
De berättar att de kommer att få 16 nya medarbetare vid årsskiftet, vilket kommer att ställa särskilda krav på dem som gruppchefer, inte minst att följa uppdragskompassen och arbeta med bra beteenden. De planerar bland annat för att samla alla nya poliser för att gå igenom hur det fungerar att arbeta i Rinkeby.
– Hur ser det ut, vad finns det för kultur här, vad är det för människor som bor i området och vad det finns för oskrivna regler – det finns till exempel moskéer här och där kan vi inte bara kliva in. Och det är jättebra tycker jag, för jag hade ingen aning om vad som är speciellt med Rinkeby när jag var aspirant. Det fick man ju lära sig genom att göra alla misstag, säger Hanna Forsse.
– Det är klart att erfarenheten och att man har jobbat här i många år gör att man har hittat ett lugn. Men det är utmanande att ha många unga och nya kollegor. Det är därför viktigt att fokusera på bemötandefrågor och att man inte glömmer bort att vi är representanter för myndigheten, säger Saman Asad.
Poliser som intervjuas i Brå-rapporten lyfter framför allt fyra åtgärder som de vid en kontrollsituation kan tänka på för att minska risken för upplevelser av diskriminerande etnisk profilering. De handlar om att säkerställa att kontrollerna är tillräckligt underbyggda, förklara för personen i fråga varför kontrollen genomförs, genomföra kontrollen på ett respektfullt sätt och be om ursäkt när det blir fel.
– Att be om ursäkt när det blir fel vinner man väldigt mycket på. Jag tycker att de flesta här är bra på det, sen vet jag inte om alla gör det. […] Det är också viktigt att förklara att man har rätt att göra det här därför att vi är poliser. Många kan ju motsätta sig en åtgärd. Då kan man ju få höra ”jamen du är rasist, du stannar mig för att jag är svart”. Men om man förklarar varför man gör vissa saker kommer man ganska långt i en sådan diskussion, säger Hanna Forsse.
– Vi pratar ju med jättemånga människor, oavsett om vi gör någon form av tvångsåtgärd eller bara stöter på ett gäng ungdomar på en bänk i en park. Och ibland blir det fel – man ser byggstenar, man tycker att man ser att folk håller på att smussla med något och beter sig avvikande. Det gör att man bygger upp en misstanke som kanske blir fel. Den kan man bjussa på och säga ”äh det blev fel, det här såg jag men det var tydligen inte så”. Det är det minsta man kan göra, säger Saman Asad.
En vägledning för poliser i yttre tjänst är på gång
En rekommendation i Brå-rapporten handlar om att polisen på strategisk nivå behöver ta fram en vägledning för poliser i yttre tjänst om vad som förväntas av dem i profileringsarbetet och vid en kontrollsituation. Enligt Otto Petersson, chef för Arbetsmiljö och kultur vid Polismyndigheten, har Nationella operativa avdelningen (NOA) och polismästare Carin Götblad arbetat för att ta fram en typ av vägledning som primärt riktar sig till personal i yttre tjänst.
En annan rekommendation var att myndigheten bör följa upp arbetet med kontroller, men även fördjupa kunskapen om diskriminering och hur olika grupper kan uppfatta polisens arbete. Han känner inte till om det har skett något sådant arbete.
– Jag har inte kunskap om hur exempelvis enskilda lokalpolisområden arbetar med att följa upp hur olika grupper uppfattar polisens arbete. Generellt är förtroendet för polisens arbete högt och till och med ökande enligt SOM-undersökningarna från Göteborgs universitet. Där jag vet att vi omgående la kraft gäller åtgärder för att stötta vår personal i yttre tjänst, så det är tydligt vilka verktyg man har att jobba med beroende på situationens art. Vem stannar vi, och på vilken motivgrund, hur bra förklarar vi åtgärden? Det tycker jag var en av rapportens starkaste passager, hur ni beskriver att poliser som är trygga med legaliteten – att man har lagstöd för det man gör – och tar sig tid att förklara varför folk blir kontrollerade och på vilken grund och så vidare, säger Otto Petersson.
Otto Petersson, chef Arbetsmiljö och kultur, Polismyndigheten. Foto: Polisen
Han menar att Brås rapport och de seminarier som Polismyndigheten respektive Civil Right Defenders anordnade efter att Brå-rapporten publicerades för två år sedan sammanföll med att den politiska samhällsdiskursen förändrades, och att lagstiftaren som en konsekvens beslutade om en rad nya verktyg för polisen.
– Lagstiftaren har tagit fram en rad nya verktyg för det brottsbekämpande arbetet. Med det har polisens handlingsutrymme ökat. Det undergräver på intet sätt relevansen i den här diskussionen. Snarare är det tvärt om – med makt och befogenhet kommer ansvar. Vi måste hela tiden väga av brottsbekämpningen på ett sätt som gör att vi bibehåller allmänhetens förtroende, säger Otto Petersson.
Men han anser inte att diskriminering är en nedprioriterad fråga inom Polismyndigheten, trots polisens utökade handlingsutrymme. På enheten Arbetsmiljö och kultur inom Polismyndigheten arbetar man aktivt med att förebygga diskriminering, och då inte bara utifrån etnicitet. Han lyfter att det finns sju diskrimineringsgrunder, och att arbetet inom ramen för aktiva åtgärder kommer att intensifieras under 2026. Han berättar också att han för närvarande arbetar med att hämta in uppgifter från olika delar i organisationen till Riksrevisionen som har en pågående granskning av statliga myndigheters arbete för att motverka etnisk diskriminering vid beslut som rör enskilda Länk till annan webbplats.
– De refererar bland annat till er rapport, och har läst den nogsamt. Det förstår jag ju på formuleringarna i deras frågeställningar, säger Otto Petersson.
Civil Right Defenders fortsätter att intressera sig för frågan om etnisk profilering
Civil Right Defenders är en organisation som arbetar med människorättsfrågor. De har under flera år haft en dialog med svensk polisledning om diskriminerande etnisk profilering, och en av de som har arbetat med frågan där är juristen Aida Samani. Hon berättar att hon gärna vilja genomföra ett pilotprojekt i ett lokalpolisområde i någon av de större städerna.
– Framför allt låta poliser själva granska träffsäkerheten i kontrollerna tillsammans med det lokala civilsamhället och sedan undersöka hur det påverkat förtroendet för polisen i lokalsamhället, men också polisens förtroende för lokalsamhället.
Det hon helst vill testa är en svensk modell utifrån arbetsmetoden Reasonable grounds panel Länk till annan webbplats. som testats i engelska Northamptonshire, där lokalsamhället involverats i utvärderingen av ett antal utvalda kontroller varje månad. Det är för att se vad som händer när polisen tillsammans med lokala civilsamhällesrepresentanter granskar kontrollerna och diskuterar sina slutsatser.
– Effekterna man har sett där är att det har ökat förtroendet mellan lokalsamhället och polisen men också att träffsäkerheten i polisens kontroller ökat markant. Vi vill förstås även involvera Polisförbundet i ett sådant här pilotprojekt, och de har varit öppna för det tidigare, säger Aida Samani.
Aida Samani, jurist på Civil Right Defenders.Foto:Civil Right Defenders
Hon tror inte att Brå-rapporten än så länge har hunnit påverka polisens arbete på ett systematiskt sätt, vilket hon menar kan ha att göra med politikens prioriteringar och därigenom Polismyndighetens prioriteringar.
– Men Brås rapport har haft effekt så till vida att frågan om dokumentation, uppföljning och kontroll har blivit mer central än tidigare. Det tror jag har gett ringar på vattnet. Också nu när vi ser andra myndigheter som plockar upp liknande uppdrag och tittar närmare på den här frågan. Så på lång sikt tror och hoppas jag att Brås arbete kan ha effekt, säger Aida Samani.
