Kommuner mot brott

Sammanfattningsvis innebär lagen att kommunen ska bedriva ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete och säkerställa organisatoriska förutsättningar för det. Syftet med lagen är att stärka kommunernas systematiska brottsförebyggande arbete.

Enligt lagen ska kommunen ta fram en lägesbild över brottsligheten för att beskriva brottslighetens omfattning, konsekvenser och orsaker. Utifrån lägesbilden ska kommunen ta ställning till åtgärder och besluta om en åtgärdsplan som regelbundet följs upp.

Kommunen behöver besluta om en åtgärdsplan innan den 1 juli 2024.

Enligt lagen ska kommunen dessutom ta visst ansvar för samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet, verka för att frågorna hanteras i ett särskilt forum, inrätta en samordningsfunktion och se till att skriftliga samverkansöverenskommelser ingås med relevanta aktörer.

Många kommuner bedriver redan, sedan tidigare, ett brottsförebyggande arbete. Lagen ger möjlighet att synliggöra hur det interna brottsförebyggande arbetet bedrivs idag samt ta ställning till hur arbetet kan förstärkas.

För att komma igång är det viktigt att undersöka huruvida befintligt arbete överensstämmer med den nya lagstiftningen. Det är också viktigt att identifiera kompetensbehov, styrkor och svagheter, förstärka samordningen, kartlägga och fördela resurser samt se över arbetssätt och organisation.

Lagen är normativ vilket innebär att det inte finns några sanktioner om den inte uppfylls. Syftet med lagens paragrafer är att brottsförebyggande arbetet ska bli mer riktat och effektivt. Vinsten för kommunen att uppfylla lagen är att förebygga fler brott.

Brå har i uppdrag att följa upp hur kommunerna arbetar enligt lagen. Syftet med uppföljningen är att identifiera styrkor och svagheter i kommunernas arbete för att kunna anpassa det nationella och regionala stödet efter lokala behov.

Genom beslut, förankring och uppföljning kan kommunala beslutsfattare rikta resurser och åtgärder för att skapa ett effektivt och kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete. Beslutsfattare bör arbeta för att rätt kompetens och arbetssätt finns på plats i kommunen. Det betyder exempelvis att kommunala beslutsfattare behöver efterfråga kunskapsbaserat beslutsunderlag.

Kommunens egna lägesbild är en viktig del i en gemensam lägesbild med exempelvis polisen. Kommunen har andra källor till information som berör brottslighet än polisen.

Olika kommuner har olika förutsättningar och olika information att tillgå. I metodstödet Kartläggning och lägesbild i lokalt brottsförebyggande arbete, finns tips och råd för kartläggningsarbetet anpassat efter tre olika nivåer på det brottsförebyggande arbetet.

Polisen har kvar sitt brottsförebyggande ansvar, men nu med den nya lagen på plats får kommunerna också ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet. För att samverkan ska fungera behövs två aktiva parter.

Både polisen och länsstyrelserna är tydliga med att de avser att höja ambitionsnivån när det gäller samverkan med kommunerna.

Enligt lagen ska kommunen skriva överenskommelser med berörda aktörer, exempelvis näringslivet. I metodstödet Tillsammans med näringslivet mot brott och otrygghet finns tips kring hur man kan tänka inför ett sådant arbete.

I rapportserien Det brottsförebyggande arbetet i Sverige lyfts att brottsförebyggande åtgärder alltför sällan genomförs på ett kunskapsbaserat sätt.

Själva orsaken till brottsligheten analyseras men när åtgärder beslutas används analysen alltför sällan som utgångspunkt. Kopplingen mellan orsaksanalys och åtgärder är inte självklar. Det framgår alltför sällan vilken typ av brottslighet åtgärden ska riktas mot. Den nya lagstiftningen avser att adressera detta utvecklingsbehov.

I statens budget (prop. 2022/23:1, utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner) förtydligas beloppen i det statliga stödet under punkt 1:1: Kommunalekonomisk utjämning. Under 2023 ökas anslaget till kommuner med 109 miljoner kronor, under 2024 ökas anslaget med 219 miljoner kronor.