Livstidsstraff för mord

Sammanfattning

Tydlig ökning av andelen utdömda livstidsstraff

Resultaten visar en tydlig ökning av andelen dömda till fängelse på livstid för fullbordat mord som begåtts efter den 1 januari 2020. Påföljder för lagöverträdare under 21 år omfattas av en delvis annan reglering och påverkas även av andra skärpningar. Det har därför inte varit meningsfullt att redovisa utfallet totalt, för samtliga åldrar. Analysen av lagföringsdata har istället delats upp i olika avsnitt där straffutvecklingen för dömda 15–17-åringar, 18–20-åringar respektive äldre än 20 år presenteras separat. När resultaten avgränsas till gärningspersoner som är 21 år eller äldre har andelen livstidsstraff bland fängelsedömda för fullbordat mord ökat från en dryg femtedel till mer än hälften (från 22 till 53 procent). Skillnaden kvarstår även vid kontroll för andra omständigheter som kan påverka straffen (tidigare lagföringar, andra brott i domen, våldsmetod med mera). Livstids fängelse för mord döms alltså ut betydligt oftare efter den aktuella lagändringen.

Störst skillnad vid mord i marginaliserade kretsar

Andelen livstidsdömda för fullbordat partnermord motsvarar efter lagändringen 66 procent av gärningspersoner i åldern 21 eller äldre. Det innebär en dryg tredubbling jämfört med perioden före lagändringen (20 procent), samtidigt som en viss årsvis uppgång observeras redan innan. En tydlig ökning har även skett när det gäller mord i kriminell miljö, där 67 procent av alla fängelsedömda (21 år och äldre) fick ett livstidsstraff efter lagändringen, jämfört med tidigare 28 procent. Uppklaringen har dock, under de studerade åren, varit låg i den här kategorin (Brå 2023) och det rör sig alltså om relativt låga tal på grund av att okända gärningspersoner saknas i analysen. Den tydligaste förändringen avser mord i marginaliserade miljöer och missbrukarkretsar, där livstidsstraff sällan var aktuellt innan lagändringen år 2020, men under uppföljningsperioden motsvarar drygt fyra av tio fall (43 jämfört med tidigare 7 procent). Andelen livstidsstraff är alltså lägre än för de andra kategorierna, men den sexfaldiga ökningen är i särklass störst.

Minskad differentiering

När det gäller de tidsbestämda straffen för fullbordat mord med dömda i åldern 21 år eller äldre har det, efter 2020, skett en förskjutning till de högre delarna av straffskalan. En femtedel har dömts till vad Högsta domstolen till följd av ändringen i mordbestämmelsen bedömt vara normalstraffet, fängelse i 16 år. Det är samtidigt i princip samma andel som före lagändringen (då normalstraffet var 14 års fängelse). Färre har dömts i de lägsta delarna av straffskalan under uppföljningsperioden och dråprubriceringen (som avser mindre grova fall av uppsåtligt dödligt våld) har kommit att tillämpas alltmer sällan, trots att gränsdragningen till mord enligt förarbetena inte skulle påverkas av lagändringen. För dessa fall med fullbordat mord av gärningspersoner över 20 år är andra straffsatser än fängelse på 16 år, 18 år respektive livstid överlag ovanliga, medan spridningen var större perioden före lagändringen. Differentieringen tycks alltså ha minskat efter att den nya mordbestämmelsen trädde i kraft.

Livstidsstraff ännu vanligare för 18–20-åringar

Sedan den 1 januari 2022 kan personer i åldern 18–20 år som begått grova brott dömas till samma straff som vuxna, inklusive fängelse på livstid. Den förändringen påverkar alltså tolkningen av straffutvecklingen för den här åldersgruppen. Resultaten visar att det, från och med 2022, är ännu vanligare för dessa unga vuxna att dömas till fängelse på livstid för fullbordat mord än vad det är för morddömda äldre än 20 år (63 jämfört med 53 procent). Det innebär en betydande förändring med tanke på att livstidsstraff tidigare inte kunde dömas ut för denna åldersgrupp. De genomsnittliga strafftiderna vid tidsbestämda straff för 18–20-åringar har under 2022–2023 flerdubblats jämfört med åren dessförinnan, och är då också längre än för äldre morddömda. Rimligtvis är dessa ökningar en kombinerad effekt av begränsningen i ungdomsreduktionen år 2022 tillsammans med den nya mordbestämmelsen från 2020. Att de utdömda straffen är strängare i den här åldersgruppen än för lagöverträdare över 20 år hänger sannolikt samman med att relativt sett fler av dessa unga vuxna döms för mord i kriminell miljö, där omständigheterna ofta är särskilt försvårande.

Ökning av morddomar med omyndiga gärningspersoner

När det gäller dömda under 18 år finns förbudet mot livstidsstraff kvar. För denna grupp är sluten ungdomsvård den vanligaste påföljden för fullbordat mord under hela den studerade perioden. Fängelsedomar förekommer dock och är betydligt fler till antal under slutet av den studerade perioden, det vill säga för brott som begicks år 2022–2023. Eftersom det totala antalet morddömda 15–17-åringar ökade är dock andelen som fått fängelse bara marginellt högre och motsvarar cirka en tredjedel. Strafftiderna är något längre 2022–2023 än tidigare år, och det gäller även tiden i sluten ungdomsvård. Det kan hänga samman med att 2020 års lagändring har inneburit att straffvärdet för mord generellt har ökat, men också med att begränsningen i straffreduktionen för 18–20-åringar även påverkat den här åldersgruppen. Samtliga fängelsedomar för fullbordat mord 2022–2023 med dessa omyndiga gärningspersoner avser samtidigt mord i kriminell miljö, vilket också kan ha inverkat på straffen i skärpande riktning.

Livstidsstraff även för mordförsök och medhjälp efter lagändringen

Utgångspunkten vid straffvärdebedömningen för de osjälvständiga brottsformerna är samma straffskala som vid fullbordat mord, även om straffen genomgående blir kortare. Vid försök till mord är tidsbestämt fängelsestraff den absolut vanligaste påföljden för gärningspersoner som vid brottet var 21 år eller äldre. Totalt fem personer (och ytterligare en i kategorin 18–20 år) har dömts till fängelse på livstid, samtliga under uppföljningsperioden. Antalet domar för mordförsök har samtidigt i sig ökat kraftigt och de fem livstidsdömda i åldern 21 år eller äldre motsvarar enbart två procent av samtliga fängelsedömda för mordförsök i den ålderskategorin efter lagändringen. Även lagföringar för medhjälp till mord har ökat, en rubricering som oftast är aktuell i samband med mord i kriminell miljö. Mönstret liknar det som gäller försöksbrotten, med tidsbestämt fängelsestraff som absolut vanligaste utfall och enbart ett fåtal livstidsdomar som samtliga avser gärningspersoner över 20 år och brott som skett efter lagändringen. Lagförda för anstiftan till mord, även dessa oftast med kopplingar till kriminell miljö, är under hela perioden för få för en tydlig slutsats, annat än att fängelse på livstid har dömts ut både innan och efter den aktuella lagändringen och även för gärningspersoner yngre än 21 år.

Ökning i referenser till svårt lidande i domskälen

Brå har även granskat innehållet i domskälen för fullbordat mord med gärningspersoner 21 år eller äldre, där straff längre än det av Högsta domstolen angivna normalstraffet har dömts ut. Granskningen visar att de omständigheter som enligt den nya mordbestämmelsen särskilt ska beaktas som skäl för livstidsstraff även tidigare har använts i skärpande riktning. De beaktas bara marginellt oftare efter januari 2020 för att motivera ett långt fängelsestraff. En tydlig förändring gäller dock referenser till att gärningen inneburit ett svårt lidande för offret, vilka förekommer mer frekvent efter lagändringen. Det är också en omständighet som överlag ofta kan konstateras i samband med mord. Minst ett av de skäl för livstid som anges i mordbestämmelsen bedöms föreligga i nästan samtliga mordfall med fängelsestraff längre än normalstraffet, vilket är rimligt. Som också angetts i förarbetena ska dock domstolen i varje enskilt fall göra en samlad bedömning. Det är sannolikt en förklaring till att det finns ett fåtal livstidsdomar efter lagändringen (en dryg tiondel) där ingen av de omständigheter som enligt den nya mordbestämmelsen kan vara skäl för livstid omnämns. Tvärtom finns även några fall där ett tidsbestämt straff dömts ut trots flera föreliggande skäl för livstids fängelse. Resultaten visar också att det inte är lika nödvändigt som tidigare att gärningspersonen har haft ett avsiktsuppsåt för att påföljden ska bli livstids fängelse för mord. Livstidsdomar förekommer alltså även vid insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt, om det finns andra tydliga skäl.

Fungerar väl i tillämpningen

De domare, åklagare och försvarsadvokater som intervjuats anmärker på att det numera är generellt svårt att hitta ett mordfall som inte innehåller några av de försvårande omständigheter som anges i lagen. Möjligen kan det vara av betydelse för den minskade differentieringen i straffen. I övrigt menar de flesta intervjupersonerna att den nya bestämmelsen fungerar väl i tillämpningen. Trots en del invändningar mot själva konstruktionen, som bland annat avviker från brottsbalkens systematik, anses den nya lagtexten innebära ett behövligt förtydligande. Det konstateras också att lagstiftarens vilja är tydlig och till skillnad från ett tidigare försök att skärpa straffet för mord kan domstolarna, vägledda av Högsta domstolen, numera vara mer benägna att följa den. Som en delförklaring till det anges i intervjuerna det tilltagande våldet i kriminell miljö, som fört med sig viss attitydförändring även hos rättsväsendet. En möjlig tolkning är att den lagtekniska lösningen därmed kan spela en mindre roll. Flera intervjupersoner påpekar också att i tider då en straffskärpning avlöser en annan kan det vara svårt att överblicka och utvärdera de enskilda effekterna, även den som studeras här.