Ökningen av skjutvapenvåld i Sverige
En studie av skjutvapenvåldets utveckling i kriminell miljö sedan mitten av 00-talet
Den här studien undersöker skjutvapenvåldets utveckling i den kriminella miljön sedan mitten på 00-talet, hur den kriminella miljön har förändrats och vilken roll dessa förändringar har haft för utvecklingen av skjutvapenvåldet.
Fakta om publikationen
- Författare
- Övrig information
- © Brottsförebyggande rådet 2024
- urn:nbn:se:bra-1177
- Rapport 2024:7
Pressmeddelande
Skjutningar ökar vid förändringar i den kriminella miljön
De senaste åren har många utförare av skjutvapenvåld varit väldigt unga. Det har föregåtts av förändringar i den kriminella miljön sedan mitten på 00-talet då det dödliga skjutvapenvåldet började öka. Vem som skjuts har större betydelse för ökningen av skjutvapenvåldet, snarare än omständigheter kring själva skjutningen. Det visar en ny rapport från Brå.
Skjutvapenvåldet har inte bara ökat sedan mitten av 00-talet utan det har även skett förändringar i hur det utförs, vem som utför det och vem våldet riktas mot. Brås studie visar att organisationsstrukturerna och styrningen i den kriminella miljön har förändrats vid flera tillfällen de senaste 20 åren. Den utveckling som beskrivs i rapporten är att det i stort har gått från en reglerad miljö till en mer okontrollerad sådan. Dessa förändringar har skett vid olika tidpunkter i olika städer.
Förändringarna har inneburit att allt fler personer blivit både måltavlor och utförare av skjutvapenvåld. Studien visar också en utveckling mot en större geografisk rörlighet bland grupperingarna och en ökning av anhöriga som blir måltavlor för skjutningarna.
– När vi startade studien trodde vi att särskilt medialt uppmärksammade händelser skulle ha haft större betydelse för hur skjutvapenvåldet har utvecklats fram till 20-talet. Men det vi har sett är att vem som skjuts tycks ha större betydelse för om skjutningarna eskalerar, än hur skjutningen gått till, säger Henrik Angerbrandt, utredare, Brå.
En annan utveckling är att det sedan början av 20-talet har blivit en svagare koppling mellan beställare, utförare och själva konflikten. Det finns flera exempel på skjutningar som utförts av en ensam utförare men som har planerats och arrangerats av andra personer som befunnit sig i ledet mellan beställaren och skytten.
Redan på 10-talet skedde en gradvis föryngring av personer som involverades i skjutvapenvåldet, bland annat genom att unga utförde uppdrag åt etablerade kriminella i syfte att få status och pengar. De senaste åren tycks betydelsen av att utföra en skjutning ha förändrats till att även ses som lågstatus-uppdrag i den kriminella miljön.
Det pågår idag flera initiativ för att förhindra och minska skjutvapenvåldet och även för att skydda barn och unga från att involveras i grov kriminalitet.
– Unga utförare har sällan koppling till konflikterna där skjutningarna sker. Därför är det viktigt att också ledande personer i konflikten lagförs för att skjutningarna ska minska, säger Mariana Dufort, utredare, Brå.
Brå lyfter vikten av att polisen och andra aktörer fortsätter att utveckla det proaktiva arbetet och uppmärksammar och kartlägger riskerna för unga, men det är även viktigt att uppmärksamma andra grupper, exempelvis äldre, som kan utnyttjas för kriminella syften. Det är också angeläget att de åtgärder och insatser som tillämpas idag följs upp och utvärderas, så att resurser läggs på rätt saker.
Kontakt
Mariana Dufort
Utredare, Brå
08-518 32 412
mariana.dufort@bra.se
Sammanfattning
Skiftningar i den kriminella miljön kan påverka skjutvapenvåldet
Vid mitten av 00-talet började antalet skadade av skjutvapenvåld öka, liksom antalet döda av skjutvapenvåld i kriminell miljö. Den kriminella miljön där skjutvapenvåld förekom präglades då i stor utsträckning av hierarkiskt organiserade grupperingar där det fanns en etablerad ordning för när skjutvapen skulle användas och vem som använde dem.
I början av 10-talet gick skjutvapenvåldet i den kriminella miljön från att förknippas med grupperingar som var hierarkiskt organiserade till att mer kopplas till grupperingar som var knutna till olika bostadsområden. Det var ett skifte som kopplas till förändringar av narkotikamarknaden, där territoriell kontroll av försäljningen började bli allt mer framträdande. I de grupperingar som då blev dominerande i skjutvapenvåldet fanns också en hierarki, men inte med samma typ av organisering som tidigare varit det vanliga. Skillnaden i organisationsstruktur innebar bland annat att våldsanvändningen inte reglerades lika strikt som tidigare. Skiftet innebar att skjutvapenvåldet förändrades från att i första hand ha riktats främst mot ledande individer i den kriminella miljön, till att i högre utsträckning drabba andra individer än dem i ledande positioner. Det innebar också att skjutvapenvåldet inte längre nödvändigtvis var sanktionerat av grupperingen utan kunde ske på mer individuella initiativ.
Nästa skifte skedde under andra halvan av 10-talet. Det tycks då ha skett en fragmentering av grupperingarna i den kriminella miljön. Även om de områdesbaserade grupperingarna fortsatte att dominera skjutvapenvåldet i den kriminella miljön, verkar de inte ha begränsats av sin områdestillhörighet i lika stor utsträckning som tidigare, efter att splittringar uppstått på flera platser. Skjutvapenvåld blev vanligare i personliga konflikter, från att tidigare ha varit mer begränsat till grupperingarnas intressen och maktpositioner. En ny typ av välplanerade skjutningar med flera aktiva grupperingar som hade skjutvapenvåld som inkomstkälla gjorde att dödligheten av skjutvapenvåldet ökade.
I övergången mellan 10- och 20-talet skedde ytterligare uppluckring av grupperingarnas sammanhållning. Under 20-talet präglas den kriminella miljön av en individualisering med fler grupperingar och större geografisk rörlighet bland de kriminella grupperingarna. Det förekommer en ny typ av utförare som är yngre tonåringar med endast en svag koppling till anstiftarna. De har inte heller alltid några egna intressen i konflikterna som skjutningarna gäller. Jämfört med tidigare perioder tycks det ha skett en devalvering av statusen på att utföra vissa typer av skjutningar, och dessa läggs ut på väldigt unga utförare med begränsad erfarenhet av den kriminella miljön.
Regionala skillnader
Även om ökningen av det dödliga skjutvapenvåldet i den kriminella miljön nationellt sett har varit stadig från 2005 till 2023 varierar utvecklingen mellan olika städer. Malmö och Göteborg hade sina mest intensiva perioder av skjutningar under 10-talet. Skjutningarna ökade också i Stockholm på 10-talet, men det har därefter inte skett någon minskning så som det skett i de andra storstäderna. Skjutvapenvåldet i Stockholm har i stället fortsatt att öka, med högst nivå på 20-talet. I övriga landet startade ökningen senare än i storstäderna och den ökning som skett nationellt sen 2018 kan till stor del tillskrivas utvecklingen i Stockholm tillsammans med en spridning till övriga landet utanför storstäderna.
Förändrad dynamik i skjutvapenvåldet
Från mitten av 00-talet fram till 20-talet har skjutvapenvåldet genomgått förändringar i hur det utförs, vem som utför det och vem det riktas mot. En förändring är också att i början av den undersökta perioden var skjutningarna i de flesta fall avgränsade händelser, men de har sedan dess blivit mer kopplade till omfattande och långvariga konflikter. Det har fått till följd att fler personer i den kriminella miljön involverats i skjutvapenvåldet. Det gäller både vem som är måltavla och vem som är utförare. Under 00-talet handlade det ofta om särskilda utförare, och det var i första hand ledargestalter som besköts. Men i och med skiftningarna i den kriminella miljön har allt fler personer blivit både måltavlor och utförare. Samtidigt som skjutningarna på 20-talet ytterligare distanserats från anstiftarna blir det även vanligare med personer utanför den kriminella miljön som måltavlor, i första hand anhöriga.
Det har även skett en ökning av antalet personer som deltar i en skjutning. I den första perioden på 00-talet var det typiskt sett en ensam utförare som hade fått ett uppdrag som den planerade på egen hand. I början på 10-talet blev det vanligare att grupper av individer besköt andra grupperingar. Under andra halvan av 10-talet utfördes en ny typ av skjutningar av mindre grupper där olika personer hade specifika roller som de skulle utföra i anslutning till dådet. I sista perioden in på 20-talet finns flera exempel på skjutningar som utförts av en ensam (ung) utförare, men som har planerats, arrangerats och orkestrerats av andra personer som befunnit sig mellan anstiftare och utförare.
Föryngring av inblandade i skjutvapenvåld
I intervjuer som ligger till grund för rapporten framkommer att tonåringar har befunnit sig i nära anslutning till skjutvapenvåldet ända sedan mitten på 00-talet. I den tidigaste perioden handlade det om att förvara vapen eller andra uppgifter, men inte om att utföra skjutningar. Under första halvan av 10-talet, när det dödliga skjutvapenvåldet ökade var det framförallt bland 20–29-åringar som ökningen av både skadade och avlidna av skjutvapenvåld skedde. Under andra halvan av 10-talet förekom tonåringar återkommande som både offer och utförare. Det är en trend som sedan fortsatte på 20-talet då alltfler tonåringar blev misstänkta i ärenden med skjutvapenvåld, och fler tonåringar avled även av skjutvapenvåld.
Förändringarna i den kriminella miljön från hierarkiska organisationer under 00-talet till alltmer områdesbaserade grupperingar, vidare till mer fragmenterade miljöer förde med sig att nya typer av individer involverades i skjutvapenvåldet. Under 10-talet blev det vanligare att unga i det aktuella området involverades och i studien beskrivs att unga har lockats till den kriminella miljön genom romantiserande bilder av en kriminell livsstil som bland annat visades upp på digitala plattformar. Unga har sedan dess involverats i skjutvapenvåldet genom att utföra uppdrag åt etablerade kriminella i syfte att få status och pengar.
Utvecklingen varierar mellan storstadsregionerna
Brås bedömning
Studien spänner över ett långt tidsspann, och ger en överblick av den kriminella miljöns föränderliga karaktär. De förslag till åtgärder som diskuteras utgår från rapportens övergripande slutsatser om hur utvecklingen av skjutvapenvåldet kan kopplas till konflikter i den kriminella miljön. Mer utvecklade resonemang om bedömningarna återfinns i rapportens slutdiskussion.
Öka uppklaringen
I studien har lyfts att låg uppklaringsgrad är en faktor som kan ha försvårat stävjandet av skjutvapenvåldet. Polisens kontakt med lokalsamhället genom bland annat ett förtroendeskapande i utsatta områden kan vara avgörande för en utredning. Utifrån vad som framgår i den här studien bedöms även ett förbättrat samarbete inom Polismyndigheten vara viktigt för att utveckla ett mer proaktivt arbete för att bekämpa skjutvapenvåldet. Ett formaliserat erfarenhetsutbyte inom myndigheten bedöms bidra till att stärka såväl uppklaringen som det brottsförebyggande arbetet, inte minst med hänsyn till en ökad geografisk spridning och rörlighet i den kriminella miljön. Brå ser dock att när anstiftarna är mer distanserade från utförandet av dåden och utförarna inte har tidigare koppling till konflikten riskerar uppklaringen att få mindre betydelse om inte de konfliktdrivande personerna också lagförs.
Reducera tillförseln av skjutvapen till den kriminella miljön
Tillgången till vapen är en förutsättning för att skjutvapenvåld ska kunna genomföras. Rapporten visar att vapentillgången har varit god under hela den studerade perioden men under slutet av 10-talet ökade användningen av ombyggda vapen genom laglig import av separata delar från länder som inte kräver licens. Det är därför angeläget med ett strukturerat arbetssätt för att motverka tillgång och införsel av illegala vapen, samtidigt som det ökar möjligheterna till uppföljning och utvärdering av arbetet. Det kan även kräva en internationell dialog parallellt med ett effektivt nationellt gränsarbete.
Minska rekryteringen av unga som utförare
Den föryngring av personer som är inblandade i skjutvapenvåldet i den kriminella miljön är en av de största förändringarna från mitten på 00-talet fram till i dag. Brå bedömer att ett fortsatt arbete med att öka kunskap och beredskap för att motverka barn och ungas involvering i den kriminella miljön är centralt. Det är också viktigt att uppmärksamma och kartlägga risken för att andra sårbara grupper kan utnyttjas för kriminella syften.
Utveckla de insatser som finns mot skjutvapenvåld i den kriminella miljön
Den här studien visar att våldet förändras över tid. Det gäller inte bara omfattningen utan också till exempel tillvägagångssätt och vem som är utförare. Insatser mot våldet, inklusive det förebyggande arbetet, behöver utformas utifrån kunskap om den kriminella miljön, dess grupperingar och dynamik. Utformning av metoder och strategier behöver följa utvecklingen och anpassas efter föränderliga förutsättningar.
Podd
Snacka om brott: Avsnitt 56
Ökningen av skjutvapenvåld i de kriminella miljöernaOm rapporten
I den här rapporten redovisas en studie om ökningen av skjutvapenvåldet i Sverige, som Brottsförebyggande rådet (Brå) har genomfört på uppdrag av regeringen. Studien har undersökt skjutvapenvåldets utveckling i den kriminella miljön sedan mitten på 00-talet, hur den kriminella miljön har förändrats och vilken roll dessa förändringar har haft för utvecklingen av skjutvapenvåldet. Analysen utgår bland annat från register, fokusgrupper med polisanställda och intervjuer med personer med egen erfarenhet från den kriminella miljön samt kriminellas avkrypterade chattar.