Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund

Sammanfattning

Begreppet överrisk anger i denna studie hur många gånger vanligare det för olika grupper att misstänkas för brott i förhållande till inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar, vilken är så kallad referensgrupp.

Andelen brottsmisstänkta störst i gruppen inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar

Ett övergripande mönster är att den totala andelen brottsmisstänkta är minst bland inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar, näst minst bland inrikesfödda med en utrikes- och en inrikesfödd förälder, störst i gruppen inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar och näst störst i gruppen utrikesfödda. Det gäller såväl kvinnor som män.

Att vara registrerad som brottsmisstänkt är två och en halv gånger så vanligt bland utrikesfödda personer som bland inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar. Överriskerna att misstänkas för brott har legat tämligen konstanta under 2007–2018, för såväl utrikesfödda som inrikesfödda med en respektive två utrikesfödda föräldrar, jämfört med risken för referensgruppen inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar.

Andelen personer som misstänks för brott har minskat i alla grupper

Andelen personer som misstänkts för brott har minskat, både totalt sett och nedbrutet på de flesta av de studerade brottstyperna, under perioden 2007–2018. Det gäller samtliga studerade grupper, såväl med inrikes som med utrikes bakgrund.

Några undantag från denna generella minskning finns dock, till exempel har andelen misstänkta för narkotikabrott ökat i samtliga grupper, såväl bland inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar som bland utrikesfödda och inrikesfödda med en eller två utrikesfödda föräldrar. Andelen misstänkta för sexualbrott har fluktuerat, men har också ökat i samtliga grupper under de sista studerade åren. Andelen misstänkta för den allvarliga men ovanliga kategorin dödligt våld (inklusive försök) har ökat i gruppen inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar.

Skillnader mellan grupperna minskar när hänsyn tas till vissa faktorer

I rapporten har Brå i en del analyser tittat på hur mycket av skillnaderna i andel misstänkta mellan de olika grupperna som hänger samman med skillnader mellan grupperna när det gäller vissa bakgrundsfaktorer: ålder, kön, disponibel inkomst, utbildningsnivå och kommuntyp.

När hänsyn tagits till dessa faktorer är slutsatsen att skillnaderna mellan grupperna generellt sett reduceras i väsentlig grad, men också att en betydande del av skillnaderna kvarstår även när dessa faktorer tas i beaktande.

Analyserna visar att variationer i åldersfördelningen mellan de olika grupperna är en viktig faktor. Bland utrikesfödda samt i synnerhet inrikesfödda med utrikesfödda föräldrar är det en högre andel yngre personer, och unga misstänks generellt för brott i högre utsträckning än äldre. Analyserna visar att överriskerna också till viss del tycks hänga ihop med skillnader i de olika gruppernas inkomst- och utbildningsnivåer. Uppgifterna om disponibel inkomst och utbildning gäller situationen året före uppföljningsperioden av registrerad brottslig­het. Men det är trots detta osäkert att betrakta dessa faktorer som kausala, eftersom de kan ha påverkats av tidigare kriminalitet eller av bakomliggande faktorer som även påverkat brottsligheten.

Att närmare undersöka varför det finns skillnader i andelen misstänkta mellan de olika grupperna har dock inte varit huvudsyftet med rapporten. Det skulle krävas en annan typ av studie och mycket mer olika typer av data. Forskningen visar att orsak till brottslighet bland individer generellt är ett komplext samspel mellan ett flertal olika faktorer. Det handlar dels om faktorer som är kopplade till individen själv, till exempel i form av variationer i självkontroll eller attityder, dels faktorer som förknippas med olika sociala relationer och sammanhang, såsom familjen, umgängeskretsen och närsamhället.

Flera faktorer kan tänkas bidra till överrisken att misstänkas för brott

I tidigare forskning om brott bland utrikesfödda och barn till utrikesfödda har lyfts fram olika förklaringar till den högre brottsligheten, som exempelvis föräldrars psykiska ohälsa, segregering (som bland annat visats bidra till sämre skolresultat bland barn med utrikesfödda föräldrar) och svårigheter att få arbete, vilket också kan kopplas till skolgången men även till diskriminering på arbetsmarknaden.

Andra orsaker, som enligt forskningen skulle kunna bidra till överriskerna är kulturella skillnader, till exempel att vissa beteenden kan vara tillåtna i ursprungslandet men kriminaliserade i det nya hemlandet. Samtidigt menar forskare som försökt studera frågan, att det kan finnas en viss effekt av kulturella bakgrundsfaktorer, men att den är svag jämfört med betydelsen av socioekonomiska faktorer eller erfarenheter i det nya hemlandet efter migrationen Det finns också forskningsresultat som tyder på att en del av överrisken kan bero på en selektionsprocess som innebär skillnader mellan olika grupper i risken att registreras som misstänkt när man begår brott.

I linje med resultaten från forskningen om orsaker till brott gene­rellt, är det sannolikt att skillnader i risken att misstänkas för brott mellan inrikesfödda med två inrikesföddda föräldrar och de andra studerade grupperna beror på ett komplext samspel mellan flera olika förhållanden. I detta samspel kan faktorer såsom de egna eller föräldrarnas erfarenheter från ursprungslandet och i det nya hemlandet, socioekonomiska resurser, psykisk hälsa, graden av identifiering med olika typer av maskulinitets- eller hedersnormer, utbildning, tillgång till arbetsmarknaden och graden av exponering för kriminella miljöer alla spela roll i varierande grad.

Den här studien är dock huvudsakligen deskriptiv och har inte kunnat undersöka alla de faktorer som kan tänkas bidra till skillnader i andelen misstänkta mellan de olika grupperna med utrikes respektive inrikes bakgrund.

Förändring över tid i överrisk och andelen brottsmisstankar registrerade på olika grupper

Utveckling av överrisk

Överriskerna för olika grupper att misstänkas för brott har legat tämligen konstanta över tid, i förhållande till referensgruppen inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar. Bland inrikesfödda med en utrikesfödd förälder har överrisken legat strax under två, vilket innebär att andelen brottsmisstänkta är knappt dubbelt så stor som i gruppen inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar. Tendensen är svagt vikande (överrisken var 2,0 i början och 1,8 vid slutet av perioden). Överrisken att misstänkas för brott för gruppen inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar har däremot ökat något över tid (från 3,2 år 2007 till 3,3 år 2018). För gruppen utrikesfödda har utvecklingen av överrisken att misstänkas för brott varit relativt konstant, med ett värde på eller strax under 2,5, med en viss nedgång i början av perioden och en viss uppgång i slutet (2,4 i början och 2,5 i slutet).

Olika gruppers andel av samtliga brottsmisstankar 2007–2018

I rapporten presenteras också resultat över hur stor andel olika grupper stått för av den totala registrerade brottsligheten under 2007–2018, det vill säga av alla de brott för vilka man registrerat en misstänkt person (s.k. brottsmisstankar). En person kan misstänkas för brott vid upprepade tillfällen, både under samma år och under olika år, och därmed förekomma som misstänkt flera gånger i statistiken. En del av de brott som registreras i Sverige begås också av personer som inte var folkbokförda i landet vid tiden för brottet, och de brotten inkluderas också i redovisningen.

Totalt sett var det drygt sex miljoner brottsmisstankar som fick ett avslutande beslut under åren 2007–2018, och som ligger till grund för analyserna i denna delstudie. Den grupp som stått för flest brottsmisstankar under perioden 2007–2018 är inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar. Andelen av samtliga brottsmisstankar som registrerats på denna grupp har dock minskat, från 54,1 procent 2007 till 43,2 procent 2018. Det beror bland annat på att gruppens andel i befolkningen har minskat under perioden. Andelen brottsmisstankar som registrerats på gruppen inrikesfödda personer med en inrikes- och en utrikesfödd förälder har också minskat något, från 9,2 procent 2007 till 8,6 procent 2018.

Utrikesfödda är den grupp som stått för näst flest brottsmisstankar under den studerade perioden. Gruppens andel av samtliga brottsmisstankar har ökat, från 24,3 procent 2007 till 29,8 procent 2018. Andelen brottsmisstankar som registrerats på gruppen inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar har också ökat mellan 2007 och 2018, från 6,8 till 9,4 procent. Utvecklingen speglar en ökning i dessa gruppers andel i befolkningen under perioden.

En andelsmässig ökning kan även ses för brottsmisstankar som registrerats på icke folkbokförda personer. 2007 stod denna grupp för 6,3 procent av alla brottsmisstankar, 2018 för 9,0 procent. Andelen brottsmisstankar som registrerats på icke folkbokförda var som högst år 2016, då gruppen stod för 10,3 procent av alla brottsmisstankar.

Ser man till den årsvisa utvecklingen av andelen av samtliga brottsmisstankar som registrerats på icke folkbokförda framträder två separata skeenden. För det första sker en markant ökning av andelen brottsmisstankar registrerade på icke folkbokförda under perioden fram till 2013, avgränsad till brottsmisstankar om stöld- och tillgreppsbrott. Denna ökning kan kopplas till rapporter om gränsöverskridande, organiserade stöld- och inbrottsligor som uppmärksammats i flera EU-länder.

För det andra sker en senare ökning, som är fördelad över flera olika brottstyper, och som sannolikt speglar det ökade inflödet av asylsökande till Sverige under perioden 2014–2015. Denna ökning ger en tillfällig topp i de icke folkbokfördas andel av samtliga brotts­misstankar 2015 och 2016, men övergår sedan i en tydlig minskning.

Personer som inte är folkbokförda i landet är dels personer som lagligt uppehåller sig mer eller mindre tillfälligt här, som turister, EU-medborgare, asylsökande, säsongs-/korttidsarbetare m.m., dels personer som uppehåller sig i landet utan tillstånd för detta. Sammansättningen bland de icke folkbokförda förändras över tid, i både ett kort och ett längre perspektiv, vilket kan ha effekter på det antal och den typ av brottsmisstankar som registreras på denna grupp. För en stor del av de misstankar som registrerats på icke folkbokförda finns inga närmare uppgifter registrerade om personen, eftersom personer som inte är folkbokförda inte kan återfinnas i samma register som den folkbokförda befolkningen. Det finns heller inte uppgifter om hur många icke folkbokförda personer som finns i landet vid olika tidpunkter.