Kommunens lägesbild fick polisen att tänka om

Så tar du fram en lägesbild

Berättat för Brå av kommunpolisen Adam Nyström, Södra Lappland.

• Var ska man börja?

Det svåra med att ta fram en lägesbild är att veta var man ska börja. När man väl har börjat är det svåra att veta när man ska sluta, eller rättare sagt hur man ska avgränsa sig. Det finns så oerhört mycket information att ta fram, men vad är egentligen relevant för en lägesbild?

Jag började med att fundera på vilka källor vi hade tillgängliga, och om de var relevanta för arbetet. Nästa steg blev att fundera på vad de källorna behövde kompletteras med. Både för oss inom polisen, men även för kommunerna. Om en källa är relevant eller inte är så svårt att säga, man måste verkligen titta på den lokala lägesbilden.

• Vad är syftet med din lägesbild?

Det är bra att ha ett syfte med sin lägesbild. Om man vet vad lägesbilden kan användas till, och hur den kan användas, blir arbetet lättare. Den lokala lägesbilden kan vara en sammanställning av andra lägesbilder som polisen tar fram. Andra lägesbilder är till exempel underrättelseläget, statistik, medarbetarnas syn på problembild och även medborgarnas synpunkter. Sammanställningen ska sedan användas i polisens aktivitetsplanering, men även som underlag i den gemensamma lägesbilden med kommunerna med tillhörande genomförandeplan. Ur genomförandeplanen med kommunen tar vi sedan fram medborgarlöften för varje enskild kommun.

• Att använda statistik

Det finns väldigt mycket statistik att tillgå, men man måste avgränsa sig. Jag valde att ge en övergripande bild av varje kommun, och visa på trender över tid, samt ge en generell uppfattning av brottens omfattning. När det gäller vissa brottstyper, som till exempel våldsbrott, skulle det vara på sin plats om statistiken genomgick en viss utveckling, tycker jag. Hur stor andel var brott i nära relation, och hur stor andel var brott i offentligheten? I samverkan med kommunerna upplevde jag att de inte ville ha en massa sifferexercis, vilket det lätt blir om man djupdyker i statistiken. Det var först i ett senare skede, när vi börjat identifiera problembilder som det kunde ske djupdykningar i vissa brottstyper.

• Vad är en bra lägesbild?

Det är svårt att säga vad som är en bra lägesbild, men jag skulle säga att en bra lägesbild består av flera olika källor. Statistik ljuger aldrig, men den ger inte heller alltid hela bilden. Därför måste den kompletteras med andra tillgängliga källor, som till exempel underrättelsebild.

Så här rubriksatte jag lägesbilden, kommun för kommun, utifrån min bedömning av relevans och underlag:

• Brottsutveckling kommun - Statistik (Övergripande, visa på trender osv.) Använd Brås statistik eller ”Status.” (Gör gärna jämförelser mot polisområdet, regionalt och nationellt för att se hur man ligger till i brottsstatistiken (per 100 000 inv))
• Underrättelseläget (sammanfattat av lokal-underrättelse-funktion). Här satte jag underrubriken: Händelserapporter – vilka jobb åker vi på, och vart? Det upprättas kanske inte alltid en anmälan i alla lägen, även om det skett en utryckning. Använd Hobit.
• Medarbetardialoger – Kanske den viktigaste rubriken av alla?
• Medborgardialoger (Här kan även enkäter och trygghetsundersökningar ingå)

Det låter som mycket jobb, och det är det också initialt. Men när man väl bestämt sig för vilka källor man vill använda tar arbetet fart. Till nästa års lägesbild kommer arbetet att bli lättare, eftersom jag vet hur jag ska gå tillväga. Jag har inte heller gjort några djupare analyser. När jag tittade på händelserapporter till exempel, så gjorde jag sammanställningen i Excel, för att kunna se på vilka adresser vi hade flest ”prio-ettor” och ”prio-tvåor”. Det gav en övergripande bild, vilket jag tror är tillräckligt. En annan fråga är när på året lägesbilden ska tas fram. Jag valde att göra den i början av året, för att göra en sammanställning över föregående år. Det är den som sedan blir lägesbilden egentligen.

• Sammanfogningen – nu börjar det roliga

För att lägesbilden ska kunna användas i samverkan med externa parter så krävs att innehållet ses över, och att man delar upp den i två delar. En för polisen med underrättelsedelen, och en för kommunerna där man gallrat bort uppgifter. Ta hjälp av myndighetsjurist.

När man sedan gjort lägesbilden börjar det roliga, att sammanfoga den med kommunens. För oss blev det tydligt att vi var tvungna att tänka om när vi skulle arbeta med kommande års lägesbild. Tillsammans med kommunerna sammanfogade vi våra lägesbilder till den gemensamma lägesbilden. Det gjorde vi genom att sätta oss ned och helt enkelt gå igenom dem, vad vi ansåg vara prioriterat.

Det som dök upp när vi sammanfogade dem, var att vi i kommunens lägesbild kunde se att unga tjejer kände otrygghet, och att det verkade vara ett utbrett problem. Otrygghet var ingenting som polisens lokala lägesbild visade, och som inte heller dök upp i underrättelseflödet, men som kändes prioriterat. Då fick jag gå tillbaka och titta på statistiken. Den visade att brott mot kvinnor verkade öka i vissa kategorier, och i vissa kommuner. Olaga hot och brott i nära relation bland annat. Nätproblematik var gemensamt i både polisens och kommuneras lägesbilder, och brotten på internet verkade öka, till exempel bedrägerier och annan brottslighet på nätet via sociala medier bland annat.

Då vi i det här läget inte hade identifierat orsaken till otryggheten, och problembilden var ganska komplex, så gav det oss en ingång till arbetet med nästa års lägesbild. Samverkansparterna åtog sig helt enkelt att i den första gemensamma lägesbilden analysera orsakerna till problemet djupare. Med anledning av det så riktade vi in oss särskilt på unga tjejer och deras otrygghet. Vi bjöd in tjej-och kvinnojourer till samverkansgrupperna för att komplettera bilden av utsatthet hos kvinnor. Vi planerade in kommande års medborgardialoger och genomförde djupintervjuer med unga tjejer i skolålder, eftersom det var de som hade uppgivit att de känner sig otrygga. I år så väljer vi att uppmärksamma målgruppen särskilt, eftersom vi identifierat problembilden. I Vilhelmina gör vi en sorts trygghetsvandring, om än inte i traditionell mening. Det känns fel att vi ska titta på belysning och buskage, när vi genom kunskapsinhämtning vet att det inte är det som är det egentliga problemet och orsaken till otryggheten. Istället gör vi en trygghetsvandring med unga tjejer, som får berätta hur de ser på utsattet, och vad som är otrygghet för dem.

• Långsiktighet viktigt

Man måste ha långsiktighet i arbetet, och se framåt minst fem till tio år. Det handlar ju om att förebygga. På det här sättet riktar vi in siktet lite mer och mer eftersom, för att skjuta rätt i målet.
För varje år och varje lägesbild vi gör, kommer vi att bli bättre. Vi visste inte vart det skulle ta oss när vi började arbetet, och vi blev inte heller besvikna när vi upptäckte att vi inte kunde slänga oss över problembilderna och börja arbeta med aktiviteter direkt. Tvärtom så gjorde det oss nyfikna på att börja leta oss tillbaka till orsakerna. Det gjorde oss nyfikna på hur vi kunde ta oss an problemet och vända den negativa trenden till det bättre. Det finns inga ”quick fix” i det här jobbet, man måste se arbetet över tid. Som sagt, långsiktighet.