Den nödvändiga samverkan – tips och idéer för att göra den mer effektiv
— Samverkan kan ske på många olika nivåer. Samverkan kan stanna vid att bli enbart kaffe- och mazarinmöten. Det kan också innebära en långtgående samverkan kring en klients behov, där multikompetenta team med personal från olika huvudmän finns i samma lokaler, säger Daniel Uppström, koordinator för Kriminalvården och metadonsektionen i Stockholm.
Ett viktigt instrument när samverkan ska ske mellan olika aktörer är så kallade individuella planer. I socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen föreskrivs sedan år 2010 att den individuella planen ska tillgodose klientens samlade behov av hälso- och sjukvård och socialtjänst. Viktiga samarbetsparter är ofta landstinget, kommunen och Kriminalvården.
— Det är viktigt att personen som blir föremål för insatser är delaktig i framtagandet av planen och är med och formulerar mål. I planen bör det framgå hur klientens rehabilitering ska gå till, vilken aktör som ska göra vad och i vilken ordning insatserna ska ske. Det gäller att skapa förutsättningar så att den man samverkar kring får känna sig som huvudpersonen och inte en åtalad vid en domstol, säger Emma Fredriksson, handläggare på Kommunförbundet Stockholms län.
Män som slår har ofta stora vårdbehov
I föredraget presenterades några exempel på goda fungerande samarbeten, främst mellan Kriminalvården och Beroendecentrum Stockholm (Landstinget Stockholms län), kring klienter som har haft svårt att tillgodogöra sig den ordinarie behandlingen. Målgrupperna har varit personer som dömts för grovt rattfylleri eller för relationsvåld, liksom personer med både missbruksproblematik och neuropsykiatriska funktionshinder. Erfarenheterna från samverkan visar att det många gånger behövs ett multikompetent team för att möta klienternas många problem.
— Ett bra exempel är de män som blivit dömda för våld i nära relationer. De har ansetts vara en grupp som har förhållandevis välordnade liv, jämfört med exempelvis personer som muckar från anstalt med grova narkotikaproblem. Närmare utredningar har dock visat att de män som slår ofta gravt missbrukar alkohol och narkotika, har mycket ångest- och nedstämdhetsproblematik och inte sällan lider av personlighetsstörningar. De har omfattande behov och har haft svårt att tillgodogöra sig insatser inom den ordinarie vården, säger Daniel Uppström.
Tips till den som vill samverka
Centralt för en väl fungerande samverkan är att den utgår från individens behov. I föredraget presenterades några viktiga lärdomar, som kan hjälpa framtida utförare att få till stånd en långsiktig och hållbar samverkan.
- Förankra på ledningsnivå. Samverkan måste vara förankrad och beslutad på ledningsgruppsnivå. Finns direktiv om samverkan blir det lättare för enhetschefer att prioritera denna, även då det kör ihop sig med tid och resurser.
- Nytta på klinisk nivå. Samverkan måste bli till nytta för både patienter, personal och organisationer. Går det inte att identifiera den praktiska nyttan av samverkan ska man avstå från att samverka.
- Förtroende är nödvändigt. I en samverkan samsas ofta olika yrkeskategorier. Det innebär att man måste visa respekt för var och ens arbetsuppgifter. Finns inte tillräckligt med förtroende är det vanligt att man går över gränsen och utför andras uppgifter (för att säkerställa att de blir gjorda).
- Kompromissa. Samverkan innebär kompromisser. Rigida beteenden och attityder som att "så här har vi alltid gjort" försvårar samverkan. Gränssnitten och samverkansstrukturen måste passa för alla parter. Det gäller att se till helheten och till klientens behov, och att inte bara prioritera den egna organisationen.
- Detaljerade rutiner/checklistor. Samverkan kräver tydliga rutiner och tydlig ansvarsfördelning. Det ska exempelvis klart framgå vem som skickar remissen, vem som tar emot den och vem som kallar patienten.
- Utse någon som ansvarar för helhetssynen. Utse en ansvarig som kan titta med "dubbla glasögon", dvs. någon som kan se till båda organisationernas behov och har legitimitet i båda organisationerna.