Nationella trygghetsundersökningen

Huvudresultat

Försäljningsbedrägerier och trakasserier har minskat från föregående mätning

Var femte person (20,0 %) i befolkningen (16–84 år) uppger att de utsatts för ett eller flera brott mot enskild person 2024. Andelen har legat relativt stabilt runt den här nivån sedan 2020. Det syns dock en minskning av andelen utsatta för försäljningsbedrägerier, från 6,9 procent 2023 till 6,6 procent 2024, efter en tydlig uppåtgående trend mellan 2016 och 2023. Det återstår att se om det rör sig om ett trendbrott eller en tillfällig avvikelse från den annars uppåtgående trenden. Även utsattheten för trakasserier har minskat något i årets undersökning (5,6 % 2024 jämfört med 5,8 % 2023).

För resterande brottstyper mot enskild person (misshandel, hot, sexualbrott, rån, fickstöld, kort- och kreditbedrägeri och nätkränkning) ligger andelen på i stort sett samma nivå som vid föregående mätpunkt (2023). För sexualbrott och hot är årets resultat därmed en avvikelse från den tidigare nedåtgående trenden som synts sedan 2018 respektive 2020. Misshandel och rån har däremot legat på en stabil nivå sedan 2020 respektive 2022.

Egendomsbrott mot hushåll fortsätter att minska

Andelen hushåll som utsatts för något eller några egendomsbrott (bostadsinbrott, bilstöld, stöd ur eller från fordon eller cykelstöld) fortsätter att minska. Sedan 2019 har andelen minskat från 14,6 procent till 11,4 procent 2024. I årets undersökning har utsattheten för stöld ur eller från fordon och cykelstöld minskat jämfört med föregående mätpunkt (2023), medan andelen utsatta för bostadsinbrott och bilstöld är på ungefär samma nivå.

Andelen otrygga är på ungefär samma nivå som 2024, medan oron över brottsligheten i samhället har ökat

En fjärdedel (25 %) av befolkningen 2025 uppger att de känner sig otrygga ute sent på kvällen i det egna bostadsområdet. Andelen är i princip oförändrad jämfört med 2024, men har minskat något efter 2021 då den var 28 procent. Även oron för att utsättas för olika brott ligger på ungefär samma nivåer som föregående år men har överlag minskat efter 2020, dock i olika stor utsträckning. Undantaget är oro för att utsättas för bedrägerier på internet som i stället har ökat efter 2022 (från 32 % 2022 till 39 % 2025).

Andelen som i stor utsträckning oroar sig över brottsligheten i samhället har återigen ökat efter en minskning i förra årets undersökning. Det är en fortsättning på den generellt uppåtgående trend som synts de senaste 10 åren. Andelen har ökat från 28 procent 2014 till 54 procent 2025.

Sett till andelen som uppger att oro för brott har lett till negativa konsekvenser i vardagen, såsom att man avstått någon aktivitet eller valt en annan väg eller ett annat färdsätt, är resultaten i princip oförändrade sedan föregående år.

En viss ökning i förtroendet för polisen och kriminalvården

Andelen med stort förtroende för polisen och kriminalvården har ökat något 2025 jämfört med 2024 (2 procentenheter vardera), samtidigt som förtroendet för rättsväsendet som helhet, domstolarna och åklagarna ligger kvar på ungefär samma nivåer som 2024. Generellt har förtroendet för rättsväsendets som helhet, polisen, åklagarna och domstolarna ökat efter 2017, men i olika stor utsträckning. Ökningen är tydligast för polisen. Förtroendet för kriminalvården har i stället legat på en relativt stabil nivå, men med vissa årliga variationer.

Utsatthet för de flesta brottstyper är vanligare bland män, men sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor

Män uppger i större utsträckning än kvinnor utsatthet för misshandel, hot, rån, fickstölder, försäljningsbedrägerier, kort- och kreditbedrägerier samt nätkränkningar. Skillnaderna mellan könen är dock inte lika stora som för sexualbrott, där det är en betydligt större andel bland kvinnor än män som har utsatts (6,2 respektive 1,0 % 2024). Kvinnor utsätts även i större utsträckning för trakasserier.

Kvinnor är mer otrygga men har större förtroende för rättsväsendet

Andelen som känner sig otrygga eller ofta oroar sig för att utsättas för olika typer av brott är generellt större bland kvinnor än bland män, och det gäller särskilt när det kommer till oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp (17 respektive 2 %). Kvinnor uppger också i betydligt större utsträckning än män att de helt avstår från att gå ut på kvällen på grund av otrygghet, har avstått från någon aktivitet eller valt en annan väg eller ett annat färdsätt på grund av oro för brott.

Att ha stort förtroende för rättsväsendet som helhet och dess olika delar (polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården) är vanligare bland kvinnor än bland män. Kvinnor som har utsatts för brott och varit i kontakt med polisen de senaste tre åren uppger också i större utsträckning än motsvarande grupp bland män att de har positiva erfarenheter av polisen och är nöjda med olika delar av polisens arbete.

Yngre är generellt mer utsatta än äldre

Utsattheten är generellt sett större bland yngre än äldre. Exempelvis är män i åldern 16–19 år den grupp som i störst utsträckning uppger att de utsattes för misshandel 2024, och kvinnor i åldersgruppen 20–24 år uppger särskilt stor utsatthet för sexualbrott. När det kommer till bedrägeribrotten (försäljningsbedrägerier och kort- och kreditbedrägerier) är utsattheten i stället vanligare i de mittersta åldersgrupperna (35–64 år).

För otrygghet och oro för brott syns skillnader beroende på vilken fråga som studeras. Exempelvis oroar sig yngre i större utsträckning än äldre för att utsättas för misshandel, rån och våldtäkt eller sexuella angrepp. Särskilt kvinnor i åldersgruppen 20–24 år sticker ut som mer oroliga för våldtäkt eller sexuella angrepp jämfört med övriga grupper, och även när det gäller andelen som ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt på grund av oro. Andelen oroliga för att utsättas för bedrägerier på internet och andelen oroliga över brottsligheten i samhället är i stället större bland äldre än bland yngre, och det gäller både män och kvinnor.

Svenskfödda med utrikesfödda föräldrar och ensamstående är mer utsatta och mer oroliga för brott

Ensamstående (särskilt med barn) utsätts i större utsträckning än sammanboende för de flesta av de olika typerna av brott mot person. Samma sak gäller svenskfödda med båda föräldrarna utrikesfödda, som utsätts i större utsträckning jämfört med personer med annan bakgrund. Utsattheten är även ofta större bland personer med förgymnasial utbildning än bland personer med högre utbildningsnivåer. Dessa grupper har också ofta högre nivåer av oro och otrygghet jämfört med andra grupper.

Vidare har svenskfödda med minst en svenskfödd förälder och personer med eftergymnasial utbildning i större utsträckning stort förtroende för rättsväsendet som helhet och dess olika delar (polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården), jämfört med personer med annan bakgrund respektive lägre utbildningsnivå.

Boende i områden med socioekonomiska utmaningar är mer otrygga och har mindre förtroende för rättsväsendet

Bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar är andelen som känner sig otrygga vid utevistelse nästan dubbelt så stor som bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (40 respektive 21 %). Att oroa sig för att utsättas för misshandel, rån samt stöld av eller skadegörelse på bil är också vanligare bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar, liksom att ha avstått någon aktivitet eller valt en annan väg eller färdsätt på grund av oro. När det gäller övriga frågor, som exempelvis oro för att utsättas för sexualbrott eller oro för att närstående ska drabbas av brott, syns mindre eller i princip inga skillnader mellan områdestyperna.

Utsatthet för framför allt försäljningsbedrägeri, kort- och kreditbedrägeri, fickstöld, bostadsinbrott och cykelstöld är vanligare bland boende i områden med socioekonomiska utmaningar än bland boende i områden med bättre socioekonomiska förutsättningar. Det övergripande mönstret när det gäller utsatthet är att boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar generellt utsätts i lägre utsträckning än boende i övriga områdestyper.

Vidare är andelen med stort förtroende för rättsväsendet som helhet och dess olika delar (polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården) generellt större bland boende i områden med goda socioekonomiska förutsättningar och mindre ju sämre socioekonomiska förutsättningar området har.