I brottsförebyggande arbete finns stora fördelar med att arbeta utifrån ett kunskapsbaserat arbetssätt, bland annat för att kunna sätta in rätt åtgärder för att minska förutsättningarna att brott begås på en viss plats och i en viss situation. Det framgår av rapporten att brottsförebyggande arbete är mycket aktuellt i den svenska skolan och att insatser pågår för att fortsätta utveckla detta arbete. Kännedomen om begreppet situationell brottsprevention – och om det kunskapsbaserade arbetssättet i brottsförebyggande arbete – är dock ofta begränsad. Det befintliga systematiska arbetet i skolan har i regel det primära syftet att uppnå en bättre arbetsmiljö och att främja trygghet och studiero. Många skolor har problem med brott, om än i olika grad och på olika nivåer. Undersökningen visar att ungefär hälften av huvudmännen inte har en tydlig bild av vilka åtgärder som kan vidtas i det primära syftet att förebygga brott. Ännu färre har en tydlig bild av om de åtgärder och verksamheter som bedrivs på området har en reell brottsförebyggande effekt.

Skolorna arbetar i relativt hög grad med flera typer av åtgärder som kan beskrivas som situationell brottsprevention. Åtgärderna är dock inte alltid knutna till faktiska brottshändelser i den aktuella skolan. De är heller inte alltid beslutade utifrån en uttalad problemformulering knuten till brott som begåtts på den specifika skolan.

De vanligaste åtgärderna är att skolorna jobbar med bemanningen för vuxennärvaro och olika former av kontakter med eleverna, såsom rastvakter, trygghetsvärdar och personalförstärkning i vissa miljöer. Det är också vanligt med rutinförändringar och ordningsskapande åtgärder, exempelvis ändrade besöksrutiner, begränsning av ingångar, tydligare ordningsregler, att stänga eller bygga om problematiska utrymmen, samt schemaläggning för att undvika trängsel och friktioner. Kartläggningen visar också att det på skolorna pågår mycket arbete med att införa olika tekniska system, främst utifrån ett säkerhets- och trygghetsskapande perspektiv. Det handlar i synnerhet om system för inpasseringskontroll, skalskydd och bevakning.

Det finns stora skillnader mellan olika huvudmän och olika skolor i detta arbete. I hög grad är det brottsutsatthet i skolornas närområde som avgör omfattningen av det brottspreventiva arbetet. Det handlar till exempel om lokala riskbedömningar och den socioekonomiska elevsammansättningen på respektive skola, snarare än skolornas faktiska brottsutsatthet. Dessutom påverkar olika förutsättningar i resurser såsom personal, ekonomi och elevsammansättning. Vår bedömning är att det finns förutsättningar för att utveckla mer resurseffektiva och skolspecifika brottsförebyggande åtgärder. Detta genom att i högre grad arbeta utifrån kartläggningar och orsaksanalys av faktiska brott.

Skolhuvudmännen och rektorerna upplever vissa svårigheter och hinder för den här typen av brottsförebyggande arbete. Det gäller exempelvis att skolornas ansvar och befogenheter ännu upplevs vara oklara, och att kunskaperna för att arbeta kunskapsbaserat med brottsprevention i skolan ännu är begränsade.

Av den undersökning vi gjort i de andra nordiska länderna framgår att det generellt inte finns någon lagstiftning eller några nationella strategier om situationell brottsprevention i skolan i dessa länder, där fokus främst är på socialpreventiva åtgärder och relationsskapande insatser. Sverige har en politisk nationell viljeriktning där det uttalas ett behov av att kombinera social och situationell brottsprevention i skolan. Sverige har också numera ett kapitel i skollagen som uttalar att skolor har ett uppdrag att bedriva säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte.

Skolverket och Brå kommer att ta fram ett metodstöd riktat till skolhuvudmän och rektorer för ett kunskapsbaserat arbete med brottsprevention. Detta kommer bland annat att ge vägledning för hur åtgärder kan utformas för att förebygga lokala brottsproblem utifrån ett situationellt perspektiv.