Framtida verksamhetsvolymer i brottmålsprocessen

Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Domstolsverket och Kriminalvården har fått i uppdrag av regeringen att, med stöd av Brottsförebyggande rådet, bedöma framtida verksamhetsvolymer i brottmålsprocessen. Bedömningar görs av inflöde och utflöde av verksamhetsvolymer inom brottmålsprocessen hos respektive myndighet för de kommande fyra åren. För Kriminalvården prognostiseras dock medelantalet klienter i stället för ett utflöde.

För att bidra till en ökad förståelse för hur myndigheterna i brottmålsprocessen utgör delar av en större helhet används en myndighetsgemensam brottskategorisering som indelningsgrund för verksamhetsvolymerna. Kategoriseringen används även för att närma sig frågeställningar om förhållandet mellan verksamhetsvolymer och resursbehov. Det är andra året som denna kategorisering tillämpas, och den baseras på en bedömning av hur resurskrävande olika brottstyper är att hantera i hela brottmålsprocessen. De kategorier som används i arbetet är särskilt resurskrävande brott, ordinärt resurskrävande brott och mindre resurskrävande brott.

Framtida verksamhetsvolymer prognostiseras med hjälp av olika tidseriemodeller. I vissa fall kompletteras dessa med beräkningsmodeller eller bedömningsprognoser. Valet av metod utgår från verksamhetens förutsättningar samt från identifierade påverkansfaktorer för den framtida utvecklingen till exempel aviserade regeländringar.

Under prognosperioden förväntas flera förändringar i den kriminalpolitiska lagstiftningen träda i kraft, vilket kommer att påverka de framtida verksamhetsvolymerna. Bland dessa väntas straffreformutredningen (SOU 2025:66) få stor påverkan på brottmålsprocessen, bland annat genom skärpta straff, minskad användning av förundersökningsbegränsningar samt fler häktningsförhandlingar.

Framtida verksamhetsvolymer

Trenden i de framtida verksamhetsvolymerna ser olika ut beroende på brottskategori. Övergripande kan dock konstateras att för brottskategorin särskilt resurskrävande brott, där de grövsta brotten ingår, ses historiskt ökande volymer. De förväntas också fortsätta öka under kommande år, med undantag av Polismyndighetens inflöde som minskat och prognostiseras att fortsätta minska. Även inom ordinärt resurskrävande brott har volymerna ökat. Prognoserna pekar på fortsatt ökande volymer hos alla myndigheter, framför allt inom Kriminalvården. Inom mindre resurskrävande brott är utvecklingen mer spretig, vilket även återspeglas i den prognostiserade utvecklingen.

Särskilt resurskrävande brott beräknas fortsätta öka

De särskilt resurskrävande brotten är den minsta brottskategorin sett till antal, men utgör en större andel längre fram i brottmålsprocessen. Volymerna har generellt ökat under de senaste tio åren. Inom kategorin är allvarliga narkotikabrott och våldtäkt stora brottsgrupper och har därmed störst påverkan på utvecklingen. Allvarliga narkotikabrott har minskat i inflödet till Polismyndigheten, men ökat i senare delar av brottmålsprocessen. När det gäller våldtäkt ses en mer enhetlig och långsiktigt ökande trend, delvis kopplad till den så kallade samtyckeslagen från 2018. Prognoserna för 2026–2029 pekar på fortsatt minskat inflöde till polisen, ökade volymer i polisens utflöde och hos åklagare och domstolar samt en tydlig ökning av påbörjade fängelseverkställigheter inom Kriminalvården.

Svagt uppåtgående trend för ordinärt resurskrävande brott

Ordinärt resurskrävande brott står för omkring en tredjedel av ärendevolymerna hos de flesta myndigheter, medan den dominerar helt hos Ekobrottsmyndigheten. Brottskategorin har haft en svagt ökande trend under de senaste tio åren, där bedrägerier, bidragsbrott samt brott mot frihet och frid är förhållandevis stora brottsgrupper. För perioden 2026–2029 väntas verksamhetsvolymerna fortsätta öka i linje med den historiska utvecklingen hos samtliga myndigheter, med undantag för Ekobrottsmyndighetens utflöde som bedöms ligga kvar på en oförändrad nivå.

Kraftig ökning av mindre resurskrävande väntas inom Kriminalvården

Mindre resurskrävande brott utgör en stor del av brottmålsvolymerna, men kräver relativt lite resurser per brott. Utvecklingen har varierat mellan myndigheter de senaste tio åren. Sedan 2020 har Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten haft minskande in- och utflöden, även om utflödet planat ut något från 2024. Tingsrätterna har däremot haft ökande volymer, med en topp 2025, delvis till följd av snabbare lagföring. Inom Kriminalvården har fängelseverkställigheter ökat sedan 2021, medan frivården minskade under 2025.

Trafikbrott och övriga narkotikabrott dominerar bland de mindre resurskrävande brotten. För trafikbrott har polis och åklagare haft minskande volymer, medan tingsrätternas utflöde ökade fram till 2021 och därefter minskade något. Frivårdsverkställigheterna, där merparten av Kriminalvården volymer finns, har varit relativt oförändrade.

Övriga narkotikabrott ökade i hela brottmålsprocessen fram till 2020 och har därefter utvecklats olika. En tydlig ökning inom polisen skedde 2024, främst på grund av ändrad postlagstiftning som ger dem som bedriver postverksamhet möjligheter att bryta tystnadsplikten och lämna uppgifter vid misstanke om bland annat narkotikabrott. Tingsrätternas volymer har fortsatt att öka kraftigt, och antalet fängelseverkställigheter har stigit stadigt.

Prognoserna visar ökade volymer för domstolarna och Kriminalvården, medan Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten väntar fortsatt minskat inflöde. Polismyndigheten räknar dock med ett ökat utflöde mot slutet av prognosperioden till följd av kommande straffrättsliga reformer.

De totala prognoserna visar större förändringar i senare led

De övergripande prognoser utgörs av en summering av tidigare nämnda brottskategorier inom samtliga myndigheter. Därtill görs prognoser över medelantal klienter inom Kriminalvården som inte är möjliga att bryta ner på brottskategori. Utvecklingen 2015–2025 visar minskat inflöde till Polismyndigheten sedan 2020, men ett ökande utflöde från 2024, främst drivet av ordinärt resurskrävande brott. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har haft varierande volymer, med tydliga nedgångar runt 2019–2022 som därefter följts av ökningar. Tingsrätternas in- och utflöde har ökat varje år, och inflödet till Kriminalvården har stigit stadigt sedan 2021, framför allt genom fler fängelseverkställigheter.

Prognoserna pekar på fortsatt minskat inflöde till Polisen men en ökning av redovisade ärenden till Åklagarmyndigheten. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten väntas få marginella förändringar av såväl in- som utflödesvolymerna. Tingsrätterna prognostiserar ökat antal inkomna brottmål samt avgjorda brottmål. Kriminalvården väntar ökade volymer, särskilt i form av ett kraftigt stigande medelantal klienter, vilket i stor utsträckning kopplas till pågående reformarbete.

En utmanande framtid

Rapporten visar att årets prognoser för rättsväsendet präglas av stor osäkerhet, främst på grund av pågående reformer och lagändringar som påverkar hela rättskedjan.

Genomförda prognoser för 2026–2029 pekar på att brottens sammansättning har förändrats, vilket innebär en förskjutning där enklare brott minskar medan mer resurskrävande brott ökar. Det gäller i huvudsak för narkotikabrott, grova vapenbrott och våldtäkter. Detta innebär att även om den totala brottsvolymen inte ökar markant, så ökar det samlande resursbehovet.

De ökade volymerna bedöms delvis kunna omhändertas genom aviserade medelstillskott, men det finns en viss risk för att flaskhalsar kan uppstå i delar av brottmålsprocessen som tar längre tid att hantera. Detta kan exempelvis bero på svårrekryterade nyckelkompetenser eller utmaningar med lokalförsörjning. Kriminalvården står inför särskilt stora utmaningar med redan begränsad tillgång på anstaltsplatser. Samtidigt riskerar domstolarna att få svårigheter att hantera ett ökat antal mål, särskilt om antalet förtursmål som kräver snabb handläggning ytterligare ökar. Personalbrist, inte minst bland domare, förstärker problemet. Sammantaget innebär detta att en balanserad kompetens- och lokalförsörjning är avgörande för att reformer och resurstillskott i rättsväsendet ska få avsedd effekt och inte leda till kapacitetsproblem.