Brott och otrygghet på landsbygden

Sammanfattning

Lägre brottslighet och större trygghet

Analysen visar, liksom tidigare studier på området, att brottsligheten på en övergripande nivå är lägre på landsbygden. Det gäller såväl den anmälda brottsligheten som självrapporterad utsatthet för brott. Personer som bor i landsbygdskommuner är också tryggare än i andra typer av kommuner. Brottsutvecklingen följer i stort sett samma mönster som i andra delar av landet.

Enligt den nationella trygghetsundersökningen finns det inga skillnader mellan olika kommungrupper när det gäller medborgarnas erfarenheter av polisen men undersökningen visar på ett marginellt lägre förtroende för rättsväsendet i landsbygdskommunerna. Flera intervjupersoner menar dock att förtroendet för polisen, liksom myndigheter över lag, är lägre i vissa mycket glest befolkade delar av landsbygden.

Särskilda utmaningar i det brottsförebyggande arbetet

Det finns särskilda förhållanden på landsbygden som direkt eller indirekt påverkar brottsligheten och skapar utmaningar i arbetet med att förebygga och förhindra brott.

Svagare ekonomi och svårigheter med kompetensförsörjningen

Många kommuner på landsbygden har en minskande och åldrande befolkning, vilket leder till lägre skatteintäkter och svagare ekonomi. Förutsättningarna för kommersiell service på landsbygden försämras av glesheten och den minskande befolkningen. När samhällsservicen successivt avvecklas kan tilliten till samhället påverkas negativt, och därmed också förtroendet för rättsväsendet.

I våra intervjuer framkommer att det kan vara svårt att hitta rätt kompetens till kommunala verksamheter och att rekrytera och behålla kommunpoliser i landsbygdskommuner. Svårigheterna med kompetensförsörjning på landsbygden hänger i hög grad samman med den demografiska situationen, som bidrar till ett lägre utbud av kvalificerad arbetskraft. Det är viktigt att både kommuner och Polismyndigheten försöker hitta sätt att rekrytera och behålla personal över längre tid.

De brottsförebyggande samordnarna i landsbygdskommunerna har ofta många olika ansvarsområden och lägger endast en liten del av sin arbetstid på brottsförebyggande arbete. Att samtidigt ha ansvar för många olika uppdrag försvårar för dem att prioritera det brottsförebyggande arbetet. Ett sätt för kommunerna att använda resurserna mer effektivt är att samverka med andra kommuner, exempelvis genom att göra gemensamma kartläggningar och använda varandras kompetens på olika områden. Det är viktigt att landsbygdskommunerna har tillräcklig kompetens om bland annat tillståndsgivning, tillsyn och kontroll.

Få poliser på stora geografiska ytor

Landsbygdskommunerna är ofta stora till ytan, samtidigt som förhållande-vis få poliser arbetar i landsbygdskommunernas lokalpolisområden. Nära 40 procent av landsbygdskommunerna gränsar mot antingen Norge eller Finland. Det medför särskilda utmaningar i det brottsförebyggande arbetet i och med att de behöver hantera gränsöverskridande brottslighet.

Det kan vara svårt för polisen i landsbygdskommuner att vara närvarande och synlig, särskilt utanför tätorterna. Synlighet är viktigt för att bibehålla ett högt förtroende. Mobila poliskontor, polis i beredskap nattetid och polispatruller stationerade utanför de större tätorterna är åtgärder som kan öka polisens närvaro. Polismyndigheten behöver på olika sätt säkerställa att det finns poliser som kan arbeta på landsbygden. Här kan de distans- och deltidsutbildningar som särskilt syftar till att rekrytera poliser till glesbygd vara en möjlig väg framåt.

Samhörighet men också tystnadskultur

En majoritet av dem vi har intervjuat tar upp att den starkare samhörigheten och sociala kontrollen på landsbygden för med sig både för- och nackdelar för det brottsförebyggande arbetet.

Kontakt- och beslutsvägarna är kortare i den kommunala förvaltningen. Den stora personkännedomen ökar förutsättningarna för att man ska stötta varandra, känna en samhörighet och lita på varandra. Det är enkelt att veta vem man ska vända sig till för att få hjälp med något. Men närheten kan även leda till att man inte vill lägga sig i, eller agera på, angelägenheter som berör någon man har en personlig relation till.

Det finns en tystnadskultur i delar av landsbygden som påverkar anmälningsbenägenheten negativt. Tystnadskulturen kan bero på att man känner gärningspersonen, men även på att vissa typer av brott har normaliserats, eller att förtroendet för rättsväsendet är lågt. Polis-myndigheten och landsbygdskommuner behöver därför fortsatt arbeta aktivt för att motverka tystnadskultur. Det handlar bland annat om att stärka förtroendet för polisen, bryta föreställningen om att vissa brottsliga handlingar är tillåtna på landsbygden, och att se till att brottsoffer får den hjälp och det stöd de behöver för att våga anmäla.

Vissa brottstyper utmärker sig på landsbygden

Även om brottsligheten på en övergripande nivå är lägre så finns det, på grund av ovan beskrivna utmaningar, brottstyper som på olika sätt utmärker sig på landsbygden. Miljö- och jaktbrott är två sådana exempel, stölder som drabbar lantbruk ett annat. Organiserad brottslighet har blivit en större utmaning för landsbygdskommunerna då den sprider sig allt mer utanför de större städerna. En särskild utmaning för landsbygdskommunerna är också den samiska befolkningens utsatthet. Hat mot samer förekommer i flera miljöer och kontexter. Samer inom rennäringen är särskilt drabbade.

Det är viktigt att landsbygdskommunerna utgår från lokala brottsproblem och lokala förutsättningar i sina kartläggningar och analyser av brottsligheten i kommunen. Brå och länsstyrelserna bör kunna stödja dem i det arbetet.

Trafikbrott

Den enda övergripande brottskategori där antalet anmälda brott i förhållande till befolkningsmängd är fler på landsbygden är trafikbrott. Det beror sannolikt till stor del på att det finns mer utrymme för polisen på landsbygden att arbeta med trafikövervakning. Men bilberoendet är också större på landsbygden, och flera landsbygdskommuner har mycket turism under delar av året, vilket ökar mängden trafik. En majoritet av våra intervjupersoner tar även upp att deras kommun har eller har haft problem kopplade till motorburen ungdom, speciellt A-traktorer.

Stölder

Landsbygdskommuner drabbas i högre grad av stölder av vissa sorters fordon, utrustning, diesel och av inbrott i fritidshus. Det är ofta internationella brottsnätverk som ligger bakom stölderna. Nätverken är mycket mobila och kan verka ostört över stora ytor där de lättare kan undgå upptäckt. Stölderna får stora konsekvenser för både näringsidkare och privatpersoner.
Våld i nära relation

Brott i nära relation är, enligt statistiken, inte vanligare på landsbygden. Men de långa avstånden kan bidra till att konsekvenserna blir svårare och förutsättningarna för att förebygga brott sämre. Att anmäla brott och få hjälp kan vara svårt när närmaste polisstation, vårdcentral, socialtjänst eller kvinnojour ligger timmar bort. Avstånden gör också att det kan ta lång tid för polisen att komma vid ett pågående övergrepp.

Jakt- och miljöbrott

Jakt utgör en viktig del av livet på landsbygden men inställningen till jakt och synen på jaktbrott skiljer sig åt. Det kan finnas en ovilja eller rädsla att prata om hur jakten bedrivs. Det kan också vara svårt att anmäla ett jaktbrott när alla känner varandra.

Miljöbrottslighet, som exempelvis illegal avfallshantering, är en brottskategori som gynnas av stora ytor. Många miljöbrott upptäcks troligen aldrig, och risken för upptäck är än mindre på landsbygden där avstånden är långa och bebyggelsen gles.

Organiserad brottslighet

Organiserad brottslighet har länge betraktats som ett storstadsproblem, men i dag finns den också i mindre städer, tätorter och i landsbygdskommuner. I våra intervjuer beskriver en majoritet av intervjupersonerna att organiserad brottslighet har blivit mer framträdande i deras kommuner. Rekrytering av unga förekommer överallt, även i landsbygdskommunerna. Med den gröna omställningen och etableringen av nya industrier som pågår i många landsbygdskommuner ökar risken att utsättas för organiserad brottslighet. I intervjuerna framkommer att brister i det brottsförebyggande arbetet i landsbygdskommuner kan göra det lättare för kriminella nätverk att etablera sig.

Brottslighet med koppling till djurrättsaktivism

Brottslighet med koppling till djurrättsaktivism är inte specifikt ett landsbygdsproblem. Antalet anmälningar kopplade till djurrättsaktivism har, efter en kraftig ökning mellan 2016 och 2019, minskat till en låg nivå. Anmälningarna handlar främst om otillåten uppsättning av klistermärken och affischer eller klotter med syfte att föra fram budskap om att bli vegan, eller att jakttorn sågas ned eller på annat sätt skadas. Men det förekommer också olaga hot, ofredande och hemfridsbrott.

Även om antalet djurrättsaktivistrelaterade brott idag ligger på en låg nivå så behöver kommunerna fortsatt bevaka eventuell uppkomst av våldsbejakande djurrättsaktivism. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot risken för polarisering mellan å ena sidan djurrättsaktivister och å andra sidan jägare och djurhållare, eller om länsstyrelsepersonal riskerar att bli utsatt för hot.

Brås bedömningar